Jag beställde och publicerade för knappt ett år sedan några RUT-rapporter om hur sakta flyktingar kommer i arbete.
Till skillnad från det mantra som media och politiker haft i många år, "det tar 7-8 år för flyktingar att komma i arbete och det är alldeles för långsamt", så visade RUTS siffror att efter upp till åtta år i Sverige har endast 25 % hel- eller deltidsarbete, och efter upp till 15 år bara 34 %. Av de som varit 15 år i Sverige har ca hälften hel- eller deltidsarbete.
Detta är utomordenligt allvarliga siffror som alltså framgår av dessa mina 3 blogginlägg, det första korrigerat av de senare, sifforna avser upp till 8 respektive 15 år.
RUTs uppgifter togs upp i ledarplats i stora tidningar som Expressen och Dagens Industri m fl, men ointresset var totalt bland nyhetsjournalisterna, vilket jag finner ofattbart. Fanns det alltså inget nyhetsvärde i uppgifterna?
Jo, naturligtvis. Men, jag tror att media i de bästa avsikter ogärna vill förmedla trista nyheter med negativa budskap, utan hellre vill spegla verkligheten genom ett förskönat raster. Jag kan förstå det, men det bryter ju mot alla professionella krierier för seriös nyhetspournalistik. Exemplet visar på åsiktskorridorens makt, som jag ser det.
Nu visar en färsk sammanställning från Arbetsmarknadsekonomiska rådet, med professor Lars Calmfors, att det faktiskt är precis så allvarligt som "mina" RUT-Rapporter visade. Kvinnor från Afrika har bara till 17 % heltidsarbete efter 15 år (?) i Sverige, och efter 5år har bara 3 % det.
(OBS att på detta samhällsområde råder inte alls samma beröringsångest med verkligheten som Sarnecki, BRÅ och justitieministern uppvisar på brottsområdet, där det är tabu att redovisa uppgifter på nationalitet eller födelseland..).
Calmfors m fl föreslår också i vanlig ordning åtgärder för fler enkla jobb, ungefär det som Centerpartiet länge kämpat för.
Kanske har Calmfors m fl t o m inspirerats att ta fram fakta genom "mina" RUT-rapporter, jag vill gärna tro det..
Men! Hur prioriterar undersökande journalistik vad de ska borra djupare i? Hur nyhetsvärderar media? Hur kan de missa att ta tag i denna verklighet som i många år presenterats i förskönande dimmor, långt från den tyvärr mycket bistra verkligheten.
Till skillnad från det mantra som media och politiker haft i många år, "det tar 7-8 år för flyktingar att komma i arbete och det är alldeles för långsamt", så visade RUTS siffror att efter upp till åtta år i Sverige har endast 25 % hel- eller deltidsarbete, och efter upp till 15 år bara 34 %. Av de som varit 15 år i Sverige har ca hälften hel- eller deltidsarbete.
Detta är utomordenligt allvarliga siffror som alltså framgår av dessa mina 3 blogginlägg, det första korrigerat av de senare, sifforna avser upp till 8 respektive 15 år.
RUTs uppgifter togs upp i ledarplats i stora tidningar som Expressen och Dagens Industri m fl, men ointresset var totalt bland nyhetsjournalisterna, vilket jag finner ofattbart. Fanns det alltså inget nyhetsvärde i uppgifterna?
Jo, naturligtvis. Men, jag tror att media i de bästa avsikter ogärna vill förmedla trista nyheter med negativa budskap, utan hellre vill spegla verkligheten genom ett förskönat raster. Jag kan förstå det, men det bryter ju mot alla professionella krierier för seriös nyhetspournalistik. Exemplet visar på åsiktskorridorens makt, som jag ser det.
Nu visar en färsk sammanställning från Arbetsmarknadsekonomiska rådet, med professor Lars Calmfors, att det faktiskt är precis så allvarligt som "mina" RUT-Rapporter visade. Kvinnor från Afrika har bara till 17 % heltidsarbete efter 15 år (?) i Sverige, och efter 5år har bara 3 % det.
(OBS att på detta samhällsområde råder inte alls samma beröringsångest med verkligheten som Sarnecki, BRÅ och justitieministern uppvisar på brottsområdet, där det är tabu att redovisa uppgifter på nationalitet eller födelseland..).
Calmfors m fl föreslår också i vanlig ordning åtgärder för fler enkla jobb, ungefär det som Centerpartiet länge kämpat för.
Kanske har Calmfors m fl t o m inspirerats att ta fram fakta genom "mina" RUT-rapporter, jag vill gärna tro det..
Men! Hur prioriterar undersökande journalistik vad de ska borra djupare i? Hur nyhetsvärderar media? Hur kan de missa att ta tag i denna verklighet som i många år presenterats i förskönande dimmor, långt från den tyvärr mycket bistra verkligheten.