Jag försöker att vara en öppen och transparent politiker, och uppskattar sociala medier. Jag för en löpande dialog med t ex olika anonyma och nonyma bloggar som diskuterar försvarsfrågor, och försöker ge min och Centerpartiets uppfattning i aktuella frågor.
Trots att jag tycker mig ha besvarat många frågor finns en förväntan om fler svar.
Därför detta blogginlägg.
Jag tycker att försvarsberedningen färska rapport var bra, med en realistisk bild av försvar och säkerhet i världen med särskilt fokus på Norden och Ryssland. Vi gjorde bl a konstaterandet att Rysslands försvar är på väg uppåt efter den stora nedgång som skedde efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Vi skrev också helt korrekt att övningsverksamheten är mindre, en bedömning som då torde varit den vanliga i länder utanför Ryssland.
Sedan dess har Ryssland och Putin sökt att visa musklerna genom att använda de försvarsresurser som vi ju vet finns till en plötsligt stor övning i Östra Ryssland med 160.000 soldater berörda. ( dvs kanske 15-20 % av totalen).
Försvarsbloggarna har snabbt uppmärksammat detta i olika inlägg, t ex Wiseman och Skipper.
Även en del tidningsledare har gjort det, t ex NWT.
Ett tema är naturligtvis oro för vart Ryssland är på väg med sin växande militära styrka. Ett annat är att man raljerar med försvarsberedningens rapport som hade "otroligt fel rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar" (Skipper) och "försvarsberedningens rapport, som kom så sent som i förra månaden, kan man därför lika gärna slänga i papperskorgen. Den är resultatet inte av skarpa analyser utan av politiskt önsketänkande och kompromissande.." (NWT).
Jag får nu frågor om vilka slutsatser som jag och Centerpartiet dragit av den ryska storövningen, liksom av den ryska flygövningen under påsken på internationellt vatten över Östersjön.
Först, jag står naturligtvis fullt ut bakom analyserna och bedömningarna i försvarsberedningens färska rapport.
För det andra, nu ska försvarsberedningen utifrån rapporten, och tillkommande relevanta omvärldsfakta, överväga försvarets framtida inriktning och storlek.
För det tredje, naturligtvis fortsätter regering och riksdag och försvarsmakt att följa omvärlden och vad som händer, t ex om det finns anledning att omvärdera Rysslands militära styrka och inriktning. Att övningarna länge varit mer begränsade är ju ett faktum och jag tycker att kritiken enligt ovan mot försvarsberedningen är överdriven och att rapporten är bra. Likaså är det väl känt vilken numerär Ryssland har i sitt försvar, och vilken upp- eller återrustning som nu är på gång.
Den genomförda storövningen, liksom även återgången till flygövningar enligt mönster från tidigare, behöver naturligtvis följas och utvärderas, vilket försvaret gör löpande. Jag är nyfiken på hur övningen genomfördes och vad den de facto innebär i ökad rörlighet och förmåga jämfört med tidigare.
Ryssland är ett väldigt land och en militär stormakt i kraft av detta och genom sitt försvar, där det faktum att man tillsammans med USA är de två stora kärnvapennationerna väger allra tyngst.
För Sveriges del är Ryssland ett land i vår närhet som vi tidigare för flera 100 år sedan ofta var i krig med, och som bl a bemäktigade sig Finland. Även under kommunismens diktatur och under andra världskriget och det kalla kriget var dåvarande Sovjetunionen ett reellt hot.
Idag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet, även om det som bekant finns stora brister i olika avseenden. Sverige måste naturligtvis fortsätta att uppmärksamt följa Rysslands både politiska och militära utveckling, vilket t ex analyseras ingående i Försvarsberedningens rapport. Vi ska samtidigt göra allt vi kan för att stödja en rysk utveckling i rätt riktning och vinnlägga oss om ökad handel och samarbete i olika avseenden.
Jag har i ett färskt blogginlägg resonerat kring aktuella försvarsfrågor och även försvarsbudgetens storlek samt om Sveriges militära samarbeten med andra goda demokratier, vilket tillsammans med det egna försvaret också är en mycket viktig faktor för vårt lands säkerhet.
Trots att jag tycker mig ha besvarat många frågor finns en förväntan om fler svar.
Därför detta blogginlägg.
Jag tycker att försvarsberedningen färska rapport var bra, med en realistisk bild av försvar och säkerhet i världen med särskilt fokus på Norden och Ryssland. Vi gjorde bl a konstaterandet att Rysslands försvar är på väg uppåt efter den stora nedgång som skedde efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Vi skrev också helt korrekt att övningsverksamheten är mindre, en bedömning som då torde varit den vanliga i länder utanför Ryssland.
Sedan dess har Ryssland och Putin sökt att visa musklerna genom att använda de försvarsresurser som vi ju vet finns till en plötsligt stor övning i Östra Ryssland med 160.000 soldater berörda. ( dvs kanske 15-20 % av totalen).
Försvarsbloggarna har snabbt uppmärksammat detta i olika inlägg, t ex Wiseman och Skipper.
Även en del tidningsledare har gjort det, t ex NWT.
Ett tema är naturligtvis oro för vart Ryssland är på väg med sin växande militära styrka. Ett annat är att man raljerar med försvarsberedningens rapport som hade "otroligt fel rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar" (Skipper) och "försvarsberedningens rapport, som kom så sent som i förra månaden, kan man därför lika gärna slänga i papperskorgen. Den är resultatet inte av skarpa analyser utan av politiskt önsketänkande och kompromissande.." (NWT).
Jag får nu frågor om vilka slutsatser som jag och Centerpartiet dragit av den ryska storövningen, liksom av den ryska flygövningen under påsken på internationellt vatten över Östersjön.
Först, jag står naturligtvis fullt ut bakom analyserna och bedömningarna i försvarsberedningens färska rapport.
För det andra, nu ska försvarsberedningen utifrån rapporten, och tillkommande relevanta omvärldsfakta, överväga försvarets framtida inriktning och storlek.
För det tredje, naturligtvis fortsätter regering och riksdag och försvarsmakt att följa omvärlden och vad som händer, t ex om det finns anledning att omvärdera Rysslands militära styrka och inriktning. Att övningarna länge varit mer begränsade är ju ett faktum och jag tycker att kritiken enligt ovan mot försvarsberedningen är överdriven och att rapporten är bra. Likaså är det väl känt vilken numerär Ryssland har i sitt försvar, och vilken upp- eller återrustning som nu är på gång.
Den genomförda storövningen, liksom även återgången till flygövningar enligt mönster från tidigare, behöver naturligtvis följas och utvärderas, vilket försvaret gör löpande. Jag är nyfiken på hur övningen genomfördes och vad den de facto innebär i ökad rörlighet och förmåga jämfört med tidigare.
Ryssland är ett väldigt land och en militär stormakt i kraft av detta och genom sitt försvar, där det faktum att man tillsammans med USA är de två stora kärnvapennationerna väger allra tyngst.
För Sveriges del är Ryssland ett land i vår närhet som vi tidigare för flera 100 år sedan ofta var i krig med, och som bl a bemäktigade sig Finland. Även under kommunismens diktatur och under andra världskriget och det kalla kriget var dåvarande Sovjetunionen ett reellt hot.
Idag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet, även om det som bekant finns stora brister i olika avseenden. Sverige måste naturligtvis fortsätta att uppmärksamt följa Rysslands både politiska och militära utveckling, vilket t ex analyseras ingående i Försvarsberedningens rapport. Vi ska samtidigt göra allt vi kan för att stödja en rysk utveckling i rätt riktning och vinnlägga oss om ökad handel och samarbete i olika avseenden.
Jag har i ett färskt blogginlägg resonerat kring aktuella försvarsfrågor och även försvarsbudgetens storlek samt om Sveriges militära samarbeten med andra goda demokratier, vilket tillsammans med det egna försvaret också är en mycket viktig faktor för vårt lands säkerhet.