Det har varit två intensiva veckor. Plötsligt avslöjar SVT och strax DN att Transportstyrelsens GD beslutat att ge serbiska och tjeckiska tekniker m fl utan godkänd säkerhetsklassning tillgång till enorma mängder data varav en hel del militärt mycket känsliga.
Trots att regeringen känt till detta sedan 2015, och ministrarna Ygeman och Hultqvist sedan mars 2016, så vet ansvarig minister Johansson och statsministern ingenting, enligt egna uppgifter, förrän januari 2017.
Transportstyrelsens GD åtalas och får sparken, utan att medborgare eller opposition vet någonting.
Statsministern medger att det som skett är ett "haveri".
Alliansens riksdagsledamöter kräver i brev till Talmannen att riksdagen inkallas för att uttala misstroende mot de 3 statsråden.
Statsministern ombildar regeringen, 2 av de 3 statsråden lämnar in begäran om avsked, försvarsminister Hultqvist är kvar.
Jag intervjuas i Corren om detta i en mycket kort intervju. Det är mer tillspetsad än jag minns att jag gav uttryck för.
Frågan var ungefär, nu har 2 av 3 statsråd avgått, står du verkligen fast vid att också Peter Hultqvist ska avgår?
Och mitt svar var ungefär; Det är bra att statsministern insett allvaret i vad som har hänt och att två statsråd har avgått. Det välkomnar jag. Däremot är ju min uppfattning oförändrad sedan i går, när jag skickade brevet till Talmannen, att det är 3 statsråd som har allvarligt brustit i en stor säkerhetsskandal vars följder är stora och svåra att överblicka.
Av de 3 statsråden är, som jag ser det, Anna Johansson, huvudansvarig. Anders Ygeman är också ansvarig, genom att ha fått information utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, han hade också SÄPO under sig. Peter Hultqvist kommer därnäst, har har fått information i mars 2016 utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, enligt egen uppgift liksom de tre andra. Och ingen information har heller lämnats till riksdagen eller till medborgarna, förrän läckor till media, antar jag, i juli 2017.
Alliansledarna ger efter att två ministrar avgått beskedet att de välkomnar detta och drar tillbaka sin begäran att riksdagen inkallas, de står kvar vid misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist som kommer att väckas när riksdagen öppnat i höst, "under förutsättning att ingenting nytt framkommit som ändrar bedömningen".
Nu diskuteras det mycket om inte alliansen borde låta nåd gå före rätt mot Peter Hultqvist, eftersom han på många sätt är en kvalificerad försvarsminister som åtnjuter respekt hos många, även hos mig.
Ja, vore det så lätt att bara avstå från att uttala misstroende i en mycket allvarlig fråga, om statsrådet i andra frågor skött sig väl. Men så fungerar ju inte misstroendeinstitutet, att det används efter en samlad bedömning av statsrådets misslyckanden och lyckanden. Det utgår ifrån om det finns anledning för riksdagen att uttala misstroende utifrån deras agerande i en preciserad sakfråga, eller ej.
Och där ligger ju frågan oförändrad, alliansen, och SD, anser att de tre statsråden brustit så allvarligt att misstroende måste uttalas.
Även förtroendet för statsminister Löfven är naturligtvis svårt skadat, han har ansvar för hela regeringen och det är anmärkningsvärt att han inte verkar anse att Ygeman eller Hultqvist har gjort något fel, trots att de hade kunskap som de inte förde vidare i regeringen trots regeringsmöten och säkerhetspolitiska rådsmöten en masse under tiden.
Jag träffade ett erfaret f.d statsråd från andra regeringar som var helt oförstående till denna "management by stuprör" som hade varit omöjlig i de regeringar han varit en del av, där talade man med varandra och tog gemensamt ansvar.
Det finns en del som argumenterar för att Peter Hultqvist bör sitta kvar en tid, p g av en större militärmanöver i Östersjön, och på grund av att han är respekterad i försvarsmakten.
Tyvärr, det är heller inte några bärande argument som förtar de misstag som gjorts.
Jag satt i försvarsutskottet i åtta år när socialdemokraterna ständigt krävde nedskärningar av försvarsbudgeten tillsammans med MP och V. Jag uppskattar att socialdemokraterna och Peter Hultqvist numera också vill öka Sveriges försvarsbudget, även om deras position ständigt är lägre än alliansens innan förhandlingarna. Det är också bra att Peter Hultqvist inser lägets allvar och Rysslands opålitlighet och gillar bilaterala försvarsavtal, även med USA som annars ju ses negativt i breda vänsterkretsar.
Däremot är det min entydiga uppfattning att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gamblar med Sveriges säkerhet när man blankt avvisar att Sverige, som nästan är med i Nato, snarast skulle utreda att gå med fullt ut för att förbättra vår och Norra Europas säkerhet. Här har Peter Hultqvist som försvarsminister ett mycket stort ansvar för att hans parti är kvar på sin dogmatiska linje från förra seklet.
Till slut, jag tycker det är bra att alliansen avstår från att kräva att riksdagen sammankallas nu, liksom att man ger utrymme för KU och andra att granska om det finns omständigheter som kan visa att Hultqvist agerat bättre än vi nu vet, vilket kanske även regeringen möjligen kan ta fram...
Här några intressanta länkar;
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap, förklarar skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring i Sydsvenskan.
Torbjörn Nilsson skriver i Expressen, det här handlar om Löfven, inte om Hultqvist.
Löfven har ju ingen kritik mot Ygeman och Hultqvist, märkligt nog. Lite klädsamt att Hultqvist själv ändå medger en viss självkritik i ekot.
Trots att regeringen känt till detta sedan 2015, och ministrarna Ygeman och Hultqvist sedan mars 2016, så vet ansvarig minister Johansson och statsministern ingenting, enligt egna uppgifter, förrän januari 2017.
Transportstyrelsens GD åtalas och får sparken, utan att medborgare eller opposition vet någonting.
Statsministern medger att det som skett är ett "haveri".
Alliansens riksdagsledamöter kräver i brev till Talmannen att riksdagen inkallas för att uttala misstroende mot de 3 statsråden.
Statsministern ombildar regeringen, 2 av de 3 statsråden lämnar in begäran om avsked, försvarsminister Hultqvist är kvar.
Jag intervjuas i Corren om detta i en mycket kort intervju. Det är mer tillspetsad än jag minns att jag gav uttryck för.
Frågan var ungefär, nu har 2 av 3 statsråd avgått, står du verkligen fast vid att också Peter Hultqvist ska avgår?
Och mitt svar var ungefär; Det är bra att statsministern insett allvaret i vad som har hänt och att två statsråd har avgått. Det välkomnar jag. Däremot är ju min uppfattning oförändrad sedan i går, när jag skickade brevet till Talmannen, att det är 3 statsråd som har allvarligt brustit i en stor säkerhetsskandal vars följder är stora och svåra att överblicka.
Av de 3 statsråden är, som jag ser det, Anna Johansson, huvudansvarig. Anders Ygeman är också ansvarig, genom att ha fått information utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, han hade också SÄPO under sig. Peter Hultqvist kommer därnäst, har har fått information i mars 2016 utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, enligt egen uppgift liksom de tre andra. Och ingen information har heller lämnats till riksdagen eller till medborgarna, förrän läckor till media, antar jag, i juli 2017.
Alliansledarna ger efter att två ministrar avgått beskedet att de välkomnar detta och drar tillbaka sin begäran att riksdagen inkallas, de står kvar vid misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist som kommer att väckas när riksdagen öppnat i höst, "under förutsättning att ingenting nytt framkommit som ändrar bedömningen".
Nu diskuteras det mycket om inte alliansen borde låta nåd gå före rätt mot Peter Hultqvist, eftersom han på många sätt är en kvalificerad försvarsminister som åtnjuter respekt hos många, även hos mig.
Ja, vore det så lätt att bara avstå från att uttala misstroende i en mycket allvarlig fråga, om statsrådet i andra frågor skött sig väl. Men så fungerar ju inte misstroendeinstitutet, att det används efter en samlad bedömning av statsrådets misslyckanden och lyckanden. Det utgår ifrån om det finns anledning för riksdagen att uttala misstroende utifrån deras agerande i en preciserad sakfråga, eller ej.
Och där ligger ju frågan oförändrad, alliansen, och SD, anser att de tre statsråden brustit så allvarligt att misstroende måste uttalas.
Även förtroendet för statsminister Löfven är naturligtvis svårt skadat, han har ansvar för hela regeringen och det är anmärkningsvärt att han inte verkar anse att Ygeman eller Hultqvist har gjort något fel, trots att de hade kunskap som de inte förde vidare i regeringen trots regeringsmöten och säkerhetspolitiska rådsmöten en masse under tiden.
Jag träffade ett erfaret f.d statsråd från andra regeringar som var helt oförstående till denna "management by stuprör" som hade varit omöjlig i de regeringar han varit en del av, där talade man med varandra och tog gemensamt ansvar.
Det finns en del som argumenterar för att Peter Hultqvist bör sitta kvar en tid, p g av en större militärmanöver i Östersjön, och på grund av att han är respekterad i försvarsmakten.
Tyvärr, det är heller inte några bärande argument som förtar de misstag som gjorts.
Jag satt i försvarsutskottet i åtta år när socialdemokraterna ständigt krävde nedskärningar av försvarsbudgeten tillsammans med MP och V. Jag uppskattar att socialdemokraterna och Peter Hultqvist numera också vill öka Sveriges försvarsbudget, även om deras position ständigt är lägre än alliansens innan förhandlingarna. Det är också bra att Peter Hultqvist inser lägets allvar och Rysslands opålitlighet och gillar bilaterala försvarsavtal, även med USA som annars ju ses negativt i breda vänsterkretsar.
Däremot är det min entydiga uppfattning att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gamblar med Sveriges säkerhet när man blankt avvisar att Sverige, som nästan är med i Nato, snarast skulle utreda att gå med fullt ut för att förbättra vår och Norra Europas säkerhet. Här har Peter Hultqvist som försvarsminister ett mycket stort ansvar för att hans parti är kvar på sin dogmatiska linje från förra seklet.
Till slut, jag tycker det är bra att alliansen avstår från att kräva att riksdagen sammankallas nu, liksom att man ger utrymme för KU och andra att granska om det finns omständigheter som kan visa att Hultqvist agerat bättre än vi nu vet, vilket kanske även regeringen möjligen kan ta fram...
Här några intressanta länkar;
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap, förklarar skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring i Sydsvenskan.
Torbjörn Nilsson skriver i Expressen, det här handlar om Löfven, inte om Hultqvist.
Löfven har ju ingen kritik mot Ygeman och Hultqvist, märkligt nog. Lite klädsamt att Hultqvist själv ändå medger en viss självkritik i ekot.