Det är en oerhörd hybris och självgodhet som präglar denna aningslösa och faktiskt farliga självbild. Varje litet, eller stort, parti skulle ju kunna hävda sammalunda, från den extrema vänsterkanten till extremhögern, genom att göra dessa högstämda men innehållslösa ord till sina.
Samtidigt som MP, och även andra partier, gärna förfasar sig över det allt grövre språkbruket i politiken är man själv i en alldeles egen klass i att indirekt ta heder och ära av partier och medborgare och länder som har andra politiska saklösningar i svåra politiska frågor.
MP tar den fina sentensen från FN:s deklaration om ”alla människors lika rätt och värde”. Och sedan, vips, så hävdas att ska man följa den måste man tycka precis som MP i exempelvis migrationspolitiken. Om borgerliga partier eller socialdemokraterna, tycker olika så följer och respekterar man inte FN-stadgan, och inte heller människors lika värde. Simsalabim. Lätt som en plätt. God mot ond. Och så vidare.
Tyvärr märks det här sättet att argumentera återkommande i andra debatter, som kring identitetspolitik. Vi borde nog alla bli lite mer varsamma med orden i samhällsdebatten. Takhöjden borde kunna vara högre, respekten större.
Migrations- och biståndspolitiken står inför mycket stora utmaningar i dagens värld. Avvägningen mellan hur Sveriges resurser ska satsas på att hjälpa och bistå de som söker asyl, eller som vill arbetskraftsinvandra, genom att välkomna dem till EU, och Sverige, eller genom massiva bistånds- och ekonomiska insatser i närområdet är faktiskt inte självklar. Det krävs mycket av personer som vill till EU, de svagaste blir kvar på plats, acceptansen i EU för att ta emot många miljoner migranter uthålligt över tid är idag begränsad och effekten av satsade resurser är långt större i närområdet.
Därför behövs en större ödmjukhet i diskussionerna om Sveriges framtida migrationspolitik, inte minst hos de partier och strömningar som i stor utsträckning dikterat politiken fram till 2015, och som vill hålla fast den där även från 2021. V har alltid obegränsat med pengar för allt de vill göra och lova. MP ansluter sig, med argument som ”rätt och rimlig och medmänskligt”. L och KD har vacklat i frågan men tenderar att landa allt närmare M och S.
Centerpartiet är alltjämt en nyckelspelare som länge samspelat med vänsterpartierna och MP, och med samma värdeordsargumentation. Centern rör sig nu rejält i mer realistisk riktning och har säkert ambitionen att ingå i en bred uppgörelse med S och M. Man har redan givit upp flera positioner och fokuserar på att få med sig några symbolfrågor, som anhöriginvandring och asylrätten.
Om även dessa urholkas kan C möjligen landa utanför majoriteten tillsammans med V och MP. Detta är dock också förenat med stora risker.
Isabella Lövin (MP), vice statsminister, svarade i Sveriges Radios P1 Morgon (29/6) på frågan varför Miljöpartiet med drygt 4 procent av riksdagen ska bestämma Sveriges migrationspolitik. Jo, blev svaret, för att vår politik är ”rätt och rimlig”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar