söndag, april 08, 2018

Hur rösta om ensamkommande - en riksdagsledamots kval

Mustafa Panshiri, med ursprung i Afghanistan och tidigare polis i Linköping, skriver initierat och tänkvärt i nättidskriften Kvartal (som man fritt kan och bör prenumerera på) om bl a de nära 10.000 ensamkommande mellan 15 och 30 år (min bedömning) som fått avslag på sin asylansökan.

SvD chefredaktör Tove Lifvendahl skriver idag tänkvärt om samma grupp och om de ska få amnesti eller inte. Ja, hon använder inte det ordet men min uppfattning är ju att det märkliga och krångliga förslaget om rätt till gymnasiestudier oavsett ålder och utan krav på att klara dem i praktiken är just det, en amnesti.

Minna Ljunggren och Tovemyr från tankesmedjan FORES anser regeringens asylförslag "djupt oroande".

Jag har skrivit i SvD och på min blogg, om Sveriges vägval i migrationspolitiken, och om den svåra frågan om denna "amnesti" förklädd till "gymnasiestudier".

Min poäng om vägvalet är att Sverige idag i praktiken har en rätt oreglerad invandring, den som lyckas ta sig hit kan i praktiken, om man uthärdar några svåra år i början, räkna med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap vartefter. Kanske inte första gången, men har man varit i Sverige ytterligare 4 år illegalt som t ex "papperslös" (och kanske arbetat med ett samordningsnummer och haft barnen i skola) så ökar anknytningen.

Sveriges vägval består i att antingen fortsätta som nu med en i praktiken alltmer oreglerad invandring, vilken i sig leder till ytterligare ökad invandring när ryktet sprider sig, eller att skärpa asylprocessen med beslut inom max ett halvt år och om avslag så utvisning, och motsvarande för ekonomiska migranter utan arbetstillstånd.

Vad gäller situationen för just den grupp asylsökande som i stort antal kom 2015 har Tove Lifvendahl och Mustafa Panshiri helt rätt i att Sverige på allt sätt, egentligen, skickade signaler till omvärlden fram till den 24 november 2015 att kom gärna till Sverige och sök asyl eller sök arbete.

Jag delar uppfattningen att Sverige därigenom har ett ansvar för att så många lockades hit.

Ska Sverige ha en reglerad migrationspolitik, vilket jag anser är ett måste som världen ser ut, kan vi inte samtidigt då och då utfärda särskilda amnestier för utvalda grupper eller återgå till den mer generösa migrationspolitik än övriga EU-länder som vi hade till hösten 2015.

Båda dessa åtgärder skulle skicka starka signaler till asylsökande och ekonomiska migranter, i miljontal, att ta sig till Sverige. Och trots att den tillfälliga lagen har skärpt asylreglerna i EU-riktning tar Sverige ändå emot fler asylsökande per invånare än nästan alla EU-länder, och fler än övriga Nordens länder tillsammans.

Vi i riksdagen får nu massor av epost med vädjanden från #vistårinteut", från människor som arbetar med eller lärt känna de asylsökande genom ideella insatser, vilka på allt sätt argumenterar för att just dessa som kom 2015 och som varit här i flera år ska få denna "gymnasieamnesti".  De pekar bl a på att annars går nästan alla under jorden och en del tvingas till brottslighet, typ.

Det är egentligen ingen stark argumentation och den belägger ju min uppfattning om dagens rätt oreglerade invandring.

En del skriver också att de kan tänka sig en "gymnasiestamnesti" kopplad till att Sverige samtidigt signalerar att Sverige nu tagit så stort ansvar under så många år att våra regelverk inom de närmaste åren måste skärpas så långt internationella regler medger, typ.

Ett sådan villkorad amnesti skulle i alla fall skicka motstridiga signaler till asylsökande och ekonomiska migranter.

Jag ska liksom alla riksdagsledamöter sannolikt snart ta ställning till regeringens av lagrådet strimlade förslag om rätt till gymnasistudier för alla ensamkommande under 2015, typ.

Det hade varit bättre om det hade utformats som en amnesti, då hade diskussionen mera handlat om principfrågan och inte om alla märkligheter kring gymnasiestudier. Nu lär det handla om gymnasiestudier..

Det hade också varit bättre om förslaget hade villkorats med att Sverige samtidigt måste tydligt markera att detta är en engångsamnesti och att Sverige de närmaste åren måste ha en mer restriktiv asyl och migrantpolitik.

Nu är det inte så.

(Jag har också ett förslag hur alliansen kunde enas om anhöriginvandringen. Låt makar och små barn återförenas snabbare än genom att man har uppehållstillstånd och kan försörja, men ha fortsatt det kravet för att tonåringar ska kunna ta hit sina föräldrar och syskon.)










Skicka en kommentar