fredag, januari 06, 2012

Jag JO-anmäler Länsstyrelsen i Skåne om djurskyddslagen

Jag följer som riksdagsledamot med intresse jordbrukets frågor. Via sociala medier har jag följt lantbrukaren Per-Ola Olsson, Simrishamn, som via facebook och blogg och twitter redovisat sin konflikt och dialog med länsstyrelsen i Skåne vad gäller djuromsorgen om hans nötkreatur.

Jag har fördjupat mig lite i ärendet och förstår att det är komplicerat samt att det ligger en lång tid tillbaka av motsättningar mellan gården och länsstyrelsen.

Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för ett sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.

Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari (vilket inte blev av) - haft två mycket erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.

Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.

Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.

Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin utomordentligt starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull kan agera oproportionerligt kraftfullt och även överreagera mot djurägare som är "uppstudsiga".

Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna bland agerar alltför kraftfullt i dessa grannlaga frågor äger berättigande eller ej.

Som bakgrundunderlag vill jag hänvisa till min blogg, till en artikel med många kommentarer i Land Lantbruk; samt till Per-Ola Olssons egen blogg under signaturen "Sveriges snyggaste bonde";


Jag är mycket medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätten att behandlas korrekt, de är i ett starkt underläge och det kan finnas en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.

Myndigheterna har ett hårt tryck på sig och vet att man får ingen kritik om man agerar alltför kraftfullt men riskerar stark kritik i de fall när man inte agerat fast man borde gjort det. Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.

Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning skulle behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl på något lämpligt sätt och även om inte myndigheterna när djur akut behöver få det bättre även kunde förelägga fortsatt djurskötsel under god kontroll i befintliga stallar i avvaktan på att djuren levereras till slakt eller försäljning.

tillägg: Detta fall från Dalarna, där länsstyrelsen fick backa efter ohemula krav utan förankring i gällande lag, belägger de farhågor jag har.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Skicka en kommentar