Förra veckan deltog jag i en mycket intressant resa i regi av folk och försvar för att närmare studera läget i Mellersta Östern och den arabiska våren mm. Vi var en mindre grupp med olika erfarenheter och bakgrund som i ett gediget program fick träffa diplomater, ambassader, politiker, think tanks, journalister, aktivister osv.
Konflikten mellan araber och judar känns lite som alla konflikters moder och har enorma laddningar, trots att judarna är så få och araberna så många.
Jag ska här söka redovisa en del av de intryck jag fick.
Några basfakta först. Egypten är en uråldrig kultur, där Nilens enorma vattenmassor som svämmade över varje år gav upphov till allt större jordbrukarbefolkning som vartefter organiserades i byar och små stater som sedan krigade och slogs ihop. 95 procent av Egypten är öken, 5 procent är "bebott". Farao (på landets språk ung Peraho - han som bor i stora huset) dyrkades som Gud och Faraos grav blev snabbt allt större. Den väldiga Cheopspyramiden (en av 96 pryramider) vid kanten av Nildalen i Cairo byggdes för 4.500 år sedan...
(Hoppar här över ca 2.700 år...)
Befolkningen blev sedan kristna - kopter. Sedan invaderade araberna och idag är ca 90 procent av befolkningen (ca 80 miljoner) muslimer, religionen spelar stor roll. 10 procent är kopter. Egypten har också behärskats av t ex romare, greker och ottomaner ("turkar").
En grupp militärer under ledning av Nasser grep makten 1952, sedan under Anwar Sadat och nu senast Mubarak. Genom arabiska våren och protester vid befrielse-(tahrir)torget i Cairo valde militären att avsätta Mubarak och några till och alla talar nu om den genomförda revolutionen. Militären ska lämna över makten till en president, till en regering och en ny konstitution ska tas fram.
Hur detta kommer att ske får vi se. Militären är alltjämt en mycket stark kraft, som bla genom affärsverksamhet behärskar ca 25-40 procent av Egyptens BNP, en helt sanslös siffra. Hur mycket vet man ej, då militärens ekonomi inte klart framgår av statsbudgeten...
Muslimska brödraskapet genom sitt parti Frihet och Rättvisa vann valet stort och har tillsammans med de än mer renläriga Salafisterna majoritet i det nya parlamentet. Brödraskapets paroll är icke våld, till skillnad från systerorganisationen Hamas i Palestina. De liberala och andra krafterna från Tahrirtorget kom också in i parlamentet men med procentsiffor lägre än tre av allianspartierna i Sverige..
Kommer Egypten att utvecklas som Turkiet eller som ett Sunni-Iran? Som Egypten är svaret..
En hel del talar dock för Turkiethållet. Egypten har en rätt öppen ekonomi och turismen betyder mycket. Brödraskapet innehåller många företagare från näringslivet (likt t ex KD i Sverige) som vill ha fungerande marknader. Brödraskapets huvudprioriteringar är säkerhet, ekonomi, kamp mot korruption.
Egyptens självförsörjning på livsmedel har sjunkit i takt med befolkningstillväxten och är nu endast 60 procent. (Man har dock en bit kvar till Sveriges nivå på snart 50procent, en av de lägsta i Europa..). Brödraskapet vill öka självförsörjningsgraden.
(Under Assadregimen i Syrien har t ex försörjningsförmågan i landets ekonomi legat nära självförsörjning).
Cairo är Afrikas största stad med ca 18 miljoner invånare, med en fruktansvärd trafik på låga oktantal (80-90) och med mycket sopor och skräp på gatorna. Det byggs mycket nya enkla höghus i förorterna, och de som kan investerar gärna i bostäder.
Tahrirtorget har till stor del tagits i anspråk för ett nytt parkeringshus, och kvarstående demonstranter och tält gjorde ett rätt schabbigt intryck. Torgets symbolvärde är dock stort och hettan kan snabbt öka igen.
Egypten har ett fredsavtal i Sinai med Israel som reglerar antalet soldater, stridsvagnar osv som man får ha där. Spänningen har ökat starkt i området där beduiner radikaliseras och kriminaliteten ökar. Israel bygger mur i gränsen eftersom vapen kommer igenom.
Israel, så, detta sägenomspunna land, centrum för tre av världens stora religioner som alla tror på en Gud och där de gemensamma rötterna är mycket nära. Men där skillnaderna betonas allra mest, varje religion har ju helt rätt och de andra fel. Och inom Islam, t ex, är det ju en oerhörd rivalism mellan Sunni och Shia där man lyfter fram konflikter från 600-700-talet mellan Muhammeds arvtagare än idag.. Inom kristendomen också olika inriktningar - katolik, lutheran, ortodox osv.
Israel är ett litet fruktbart område i utkanten av Afrika och Asiens ökenområden, bara 50 mil långt och 1 till 7 mil brett...Landet hette Judéen när judarna bodde där för 2-3.000 år sedan, ibland fördrivna till Egypten och Babylonien (ung Irak) enligt Gamla testamentets utsagor. Andra tog successivt över landet och i början av 1900-talet var det glest befolkat av främst araber.
Under Hitlertysklands fasansfulla massutrotning av ca 7 miljoner judar flydde många judar till Palestina, varav många ville återupprätta "det förlovade landet". Det resulterade i staten Israel och till enorma konflikter med de bortträngda palestinierna och omgivande arabländer, och i bla krigen 1967 och 1973 då ursprungsstaten från 1948 utvidgades en del. Palestinierna har införlivats med befolkningen i Jordanien - i öst - medan den lilla Gazaremsan och områden i södra Libanon är mera stora flyktingläger. Basen i det Palestina man vill utropa är Västbanken mellan Jerusalem och jordanfloden öster om Israel, samt Gazaremsan vid medelhavet.
Judarnas lycka och olycka är att man så stabilt har kunnat hålla ihop sin folkgrupp även i "diasporan"/förskingringen i andra länder. Många integreras inte i länderna och man släpper heller inte in så många utifrån. Denna tydliga identitet har lett till misstro och attacker från andra befolkningsgrupper genom världshistorien.
I Israel regnade det när vi var där och det var runt 15 grader, och landet gjorde ett grönt intryck (det blir torrare och varmare i sommar/höst). Israelerna har gjort väldiga investeringar i bevattningsanläggningar i jordbruket.
Israel består av ca 7,3 miljoner invånare, varav ca 1,4 miljoner araber. Endast 2 procent är kristna. Värnplikten i Israel är 3 år för män och 2 år för kvinnor, man har ca 170.000 soldater ständigt inne och kan mobilisera ca 600.000. Man är den starkaste militärmakten i området, har stöd av USA och innehar troligen kärnvapen. Samtidigt som Israel är omgivet av fientliga arabländer med mångdubbla landytor och befolkningsmängder kan man i kraft av sin kontroll över området utvidga sin yta.
De ortoxa judarna är en betydande och växande del av befolkningen och de senaste decennierna har bosättare köpt och tvingat sig till mark på Västbanken. De är idag ca 330.000 stycken som bor och brukar områden som ligger utanför staten Israel. Huvuddelen bor rätt nära Israels gräns och inom den mur som byggts mellan Israel och Västbanken. Ca 65.000 bor i bosättningar längre in i Västbanken. Antalet palestinier kan uppskttas till 5 miljoner, varav 1, 5 miljon är flyktingar.
Hur ska denna enorma konflikt sedan flera tusen, och hundra, och framförallt 64 år sedan kunna lösas upp?? Det är i mycket "alla konflikters moder", även om krig och konflikter ju finns precis överallt där det finns människor.
Inriktningen nu är en tvåstatslösning, Israel och det Palestina som utropades av PLO 1988 och är erkänt av många, men inte alls alla, länder.
En erfaren israelisk bedömare var inne på att Israel skulle få de delar av Västbanken som inringas av muren, medan palestinierna i gengäld erhåller motsvarande arealer söder om Västbanken. Kompensation borde också utgå för de annekteringar som gjordes 1948.
Palestiniernas position är självfallet att inget mer ska ingå i Israel än gränserna från 1967.
Palestinierna har letts av PLO, en sekulär rörelse med Al Fatah som tongivande. Vid valet 2007 vann det muslimska Hamas med rötter i muslimska broderskapet och tog sedan makten över Gazaremsan med våld. Hamas har gjort många terrordåd mot Israel och skjutit granater in i landet. Man har just nu upphört med detta och istället är det Islamiska Jihad - med kopplingar till Iran - som gör detta. (I Libanon är det Hizbollah som har dessa Iran-kopplingar).
Tidigare var Egypten, Syrien och Irak ledande arabländer, nu har t ex Turkiet och Iran flyttat fram sina positioner. Sunni dominerar Islam (profeten Muhammed i centrum) och länderna står oftast nära varandra, med Saudi-Arabien i spetsen. Egypten, Turkiet och Irak är Sunni-dominerade liksom muslimska länder i Afrika medan Iran och Irak är Shiadominerade (där profetens brorson Ali är central). I många länder finns starka shia-minoriteter.
I Syrien är de flesta Sunni medan Assadregimen är Aleviter med koppling till Shia. Assad stöds av Iran medan Sunniländer stöder oppositionen. Kommer Assadregimen att falla? Det är alls inte säkert, tunga faktorer talar i andra riktningen, åtminstone i närtid.
Det lilla Qatar - med TV-stationen Al Jazeera - har tagit för sig i bl a Syrienkonflikten, utifrån majoritetsbefolkningens perspektiv.
Mellersta Östern, ett riktigt getingbo i alla avseenden, och där arabvåren gör det hela än mer komplicerat. I Libyen ingrep FN, medan veton från Ryssland och Kina gör att regimen i Syrien kan fortsätta att anfalla och bomba bostadsområden med många fler dödade, sårade och torterade i fruktansvärda massakrer. De som vill störta Assad kommer från Sunnimajoriteten med stöd även från extrema grupper som t ex Al Qaida.
I Jordanien har kungens ställning undergrävts och det finns ett betydande missnöje.
Det här blev långt och kanske rätt elementärt, men jag har fått en djupare kunskap om denna komplexa verklighet och har redovisat en del av detta. Jag återkommer när intrycken har fått smältas.
tillagt samma dag: Ok, några saker till. Israel är trots litenhet starkt militärt, och har USAs stöd. Däremot går det inte att skydda sig mot kärnvapenattack. Därför blodigt allvar i oron över Iran och kärnvapen, och ingenting ska uteslutas. Följderna av en ev förebyggande attack är naturligtvis helt oöverskådliga, liksom även om Iran plötsligt har kärnvapen och andra länder i området också börjar överväga det.
Israels expansion genom bosättningar upprör självfallet palestinierna oerhört. Det är lätt att se verkligheten från palestiniernas synvinkel. Plötsligt dimper allt fler judar ner i Palestina, efter millennier av bortavaro. De tränger ut palestinierna, de får FN med sig och de ökar successivt ut sina områden. Palestiniers mark tas ifrån dem eller köps upp, och deras tillvaro blir oerhört tillbakapressad genom gränskontroller och vägspärrar mm. Någon tanke på att assimileras i andra arabländer finns knappast.
Å andra sidan fanns och finns det det en grundläggande förståelse för judarnas utsatthet under och efter förintelsen, och att deras behov av ett eget land. De började flytta till Palestina, och de har nu ett Israel, låt vara litet och omgivet av mycket fientliga länder och med palestinaflyktingar runt om. Tillsammans med terrorangrepp, krig och granatbeskjutning från Gaza kan man förstå en del av deras reaktioner.
Inriktningen är en tvåstatslösning och med 1967 års gränser. Vi får se...
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, egypten, islam, judendom, kristendom, politik, centerpartiet
måndag, mars 19, 2012
onsdag, mars 14, 2012
datalagring, integritet och fällande domar - frågor
Jag får några epost om datalagringsdirektivet. CUF:are sågar centerpartiets riksdagsgrupp vid fotknölarna. Jag har gjort två blogginlägg och förklarat varför Sverige tyvärr nu måste införa direktivet. Och varför riksdagen - och Centerpartiet som är emot - återigen bör rösta för att införa det, så begränsat som möjligt.
Frågan känns inte lika het som signalspaningen på sin tid. Jag försökte hitta några sökord på detta på blogger.se men fann först Integritet rätt långt ner, tror jag.
Avvägningen mellan integritet och brottsbekämpning är dock mycket viktig, och så även denna fråga.
Jag vill som vanligt resonera med integritetsförkämpar och andra och vill därför ställa följande fråga:
OK, vi är överens om att EU inte borde beslutat om att med bl a Thomas Bodströms intensiva stöd ge medlemsländerna ett tvingande direktiv i frågan.
Innebär detta att den betydande brottsbekämpning som idag sker i Sverige genom att polisen för att lösa brott får tillgång till teletrafik som ofta lagrats i sex månader eller mer och som avslöjar om misstänkta kommunicerat med varandra och var man ungefär varit, att den ska förbjudas?
Det vore ju logiskt. Min egen uppfattning är att polisen bör ha kvar denna möjlighet för att kunna lösa brott.
Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.
Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål.
Jag är övertygad om att en bred majoritet bland medborgarna stöder att brott kan klars upp genom att misstänktas teletrafik kan lokaliseras. Självfallet är även här debatten viktig om hur gränserna för detta ska sättas.
Min övertygelse är att även de flesta av Centerpartiets väljare står bakom detta.
Och min fråga till CUF och övriga starka kritiker av direktivet är alltså: Är ni också mot att polisen som idag får tillgång till teletrafik för att kunna lösa brott som annars i många fall hade blivit olösta?
Detta står alltså för mig själv som människa och riksdagsledamot. Jag hoppas och tror alltså att jag har de flesta i partiet bakom mig men vet inte bestämt. Såga gärna mig och min uppfattning så får vi utröna detta.
Och jag hoppas att det ändå kan vara bra med spännvidd och dialog i ett parti, det har faktiskt ett värde att alla inte tycker lika. Det gäller mig, och det gäller fullt ut även er, kära kritiker!
Johan Linander, centerpartiets kunnige talesperson i dessa frågor och vice ordfröande i justitieutskottet, skriver och uttalar sig ofta i dessa frågor, t ex här.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagring, datalagringsdirektivet, dld, politik, centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet, piratpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet
Frågan känns inte lika het som signalspaningen på sin tid. Jag försökte hitta några sökord på detta på blogger.se men fann först Integritet rätt långt ner, tror jag.
Avvägningen mellan integritet och brottsbekämpning är dock mycket viktig, och så även denna fråga.
Jag vill som vanligt resonera med integritetsförkämpar och andra och vill därför ställa följande fråga:
OK, vi är överens om att EU inte borde beslutat om att med bl a Thomas Bodströms intensiva stöd ge medlemsländerna ett tvingande direktiv i frågan.
Innebär detta att den betydande brottsbekämpning som idag sker i Sverige genom att polisen för att lösa brott får tillgång till teletrafik som ofta lagrats i sex månader eller mer och som avslöjar om misstänkta kommunicerat med varandra och var man ungefär varit, att den ska förbjudas?
Det vore ju logiskt. Min egen uppfattning är att polisen bör ha kvar denna möjlighet för att kunna lösa brott.
Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.
Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål.
Jag är övertygad om att en bred majoritet bland medborgarna stöder att brott kan klars upp genom att misstänktas teletrafik kan lokaliseras. Självfallet är även här debatten viktig om hur gränserna för detta ska sättas.
Min övertygelse är att även de flesta av Centerpartiets väljare står bakom detta.
Och min fråga till CUF och övriga starka kritiker av direktivet är alltså: Är ni också mot att polisen som idag får tillgång till teletrafik för att kunna lösa brott som annars i många fall hade blivit olösta?
Detta står alltså för mig själv som människa och riksdagsledamot. Jag hoppas och tror alltså att jag har de flesta i partiet bakom mig men vet inte bestämt. Såga gärna mig och min uppfattning så får vi utröna detta.
Och jag hoppas att det ändå kan vara bra med spännvidd och dialog i ett parti, det har faktiskt ett värde att alla inte tycker lika. Det gäller mig, och det gäller fullt ut även er, kära kritiker!
Johan Linander, centerpartiets kunnige talesperson i dessa frågor och vice ordfröande i justitieutskottet, skriver och uttalar sig ofta i dessa frågor, t ex här.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagring, datalagringsdirektivet, dld, politik, centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet, piratpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet
lördag, mars 10, 2012
FP och S driver med skatter jordbruket ur Sverige
Folkpartiet är ibland populistiskt.
Nu vill detta liberala parti plötsligt lägga en världsunik skatt på ett av världens mest miljöinriktade lantbruk.
I en debattartikel i DN påstår ordförande Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén att användningen av "konstgödsel" har ökat dramatiskt och att detta är en huvudorsak till övergödningen i Östersjön.
Detta är dubbelfel. Handelsgödsel har stigit krafigt i pris de senaste decennierna och hektargivorna anpassas till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckaget har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, det är mycket viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln.
Sverige har också redan internationellt stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln.
Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad och de seanste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga, vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent.
Orsaken är i hög grad att svenska politiker likt nu Folkpartiet ofta tävlar i att lägga på det svenska jordbruket fördyrande regelverk och skatter som gör att konkurrenskraften försämras. Resultatet av denna politik är uppenbar, vi köper alltmer av vår mat från jordbruk och djurhållning i andra länder som läcker mer till Östersjön och där djuren inte omfattas av våra stränga djurskyddslagar.
Trots att den svenska livsmedelsproduktionen minskar på grund av dålig lönsamhet har riksdagen beslutat att 2013 och 2015 höja jord- och skogsbrukets dieselskatt med ca 500 miljoner kronor, trots att dieselkostnaden redan är högst inom EU. Ovanpå detta kräver nu Folkpartiet att att en världsunik skatt på växtnäring ska införas.
Folkpartiet ansluter sig därmed till samma populistiska krav från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Man vill verka miljövänlig och hoppas att den verkliga effekten, att det svenska jordbrukets nedläggning ökar, inte ska märkas eller lyftas fram i debatten.
Men hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna istället köper billigare importmat??
Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre för att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i t ex Danmark och Tyskland??
Hur kan djuromsorgen bli bättre när djuren med världens kanske tuffaste djurskyddsregler minskar och ersätts av importkött från djur i andra länder med mildare regelverk??
Centerpartiet inser att ska det svenska jordbruket kunna öka sin konkurrenskraft och stå emot importkonkurrensen och kunna växa, så går det inte att ytterligare öka skattebelastningen och regelkrånglet, båda måste istället minska. Detta är en nödvändig politik för att gynna god miljö- och djuromsorg och där det är helt avgörande att den svenska livsmedelsproduktionen, som ligger före, kan hålla ställningarna och växa.
Alternativet, att ta på sig de folkpartiska och socialdemokratiska skygglapparna och i förment miljövänlighet lägga förslag som skulle driva det svenska jordbruket till fortsatt nedläggning, är således förskräckande och gagnar faktiskt varken miljö eller djuromsorg.
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen, i artiklar och i riksdagen utvecklat min argumentation ovan.
Dagens eko
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, miljl, djuromsorg, politik, folkpartiet, socaildemokraterna, centerpartiet, kadmium
Nu vill detta liberala parti plötsligt lägga en världsunik skatt på ett av världens mest miljöinriktade lantbruk.
I en debattartikel i DN påstår ordförande Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén att användningen av "konstgödsel" har ökat dramatiskt och att detta är en huvudorsak till övergödningen i Östersjön.
Detta är dubbelfel. Handelsgödsel har stigit krafigt i pris de senaste decennierna och hektargivorna anpassas till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckaget har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, det är mycket viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln.
Sverige har också redan internationellt stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln.
Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad och de seanste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga, vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent.
Orsaken är i hög grad att svenska politiker likt nu Folkpartiet ofta tävlar i att lägga på det svenska jordbruket fördyrande regelverk och skatter som gör att konkurrenskraften försämras. Resultatet av denna politik är uppenbar, vi köper alltmer av vår mat från jordbruk och djurhållning i andra länder som läcker mer till Östersjön och där djuren inte omfattas av våra stränga djurskyddslagar.
Trots att den svenska livsmedelsproduktionen minskar på grund av dålig lönsamhet har riksdagen beslutat att 2013 och 2015 höja jord- och skogsbrukets dieselskatt med ca 500 miljoner kronor, trots att dieselkostnaden redan är högst inom EU. Ovanpå detta kräver nu Folkpartiet att att en världsunik skatt på växtnäring ska införas.
Folkpartiet ansluter sig därmed till samma populistiska krav från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Man vill verka miljövänlig och hoppas att den verkliga effekten, att det svenska jordbrukets nedläggning ökar, inte ska märkas eller lyftas fram i debatten.
Men hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna istället köper billigare importmat??
Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre för att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i t ex Danmark och Tyskland??
Hur kan djuromsorgen bli bättre när djuren med världens kanske tuffaste djurskyddsregler minskar och ersätts av importkött från djur i andra länder med mildare regelverk??
Centerpartiet inser att ska det svenska jordbruket kunna öka sin konkurrenskraft och stå emot importkonkurrensen och kunna växa, så går det inte att ytterligare öka skattebelastningen och regelkrånglet, båda måste istället minska. Detta är en nödvändig politik för att gynna god miljö- och djuromsorg och där det är helt avgörande att den svenska livsmedelsproduktionen, som ligger före, kan hålla ställningarna och växa.
Alternativet, att ta på sig de folkpartiska och socialdemokratiska skygglapparna och i förment miljövänlighet lägga förslag som skulle driva det svenska jordbruket till fortsatt nedläggning, är således förskräckande och gagnar faktiskt varken miljö eller djuromsorg.
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen, i artiklar och i riksdagen utvecklat min argumentation ovan.
Dagens eko
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, miljl, djuromsorg, politik, folkpartiet, socaildemokraterna, centerpartiet, kadmium
torsdag, mars 08, 2012
Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!
Jag gläds över att imorgon i Tranås få delta vid er öppna temadag med klimatkoppling i anslutning till er stämma.
Jag har säkert irriterat en och annan av er genom åren och nu på sistone när jag t ex anser att ska vi kunna vända det svenska jordbrukets negativa utveckling - och det faktum att matimporten fördubblats på 25 år och snart omfattar halva vår konsumtion - så måste huvudfokus i ansträngningarna för att vända denna utveckling riktas mot det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av produktionen och som har backat med en tredjedel på 25 år. (Puh, lång mening..)
Eko är en viktig nisch som ska ha kvar sina miljöersättningar mm. och tillönskas all framgång på marknaden, men en huvudsatsning på att öka ekoproduktionen tror inte jag räcker för att kunna stävja den flod av importmat som nu väller in.
Och jag brukar också säga att ekojordbruket är ett miljövänligt jordbruk som med ibland lite fyrkantiga regelverk säger nej till all tillförsel av växtnäring som handelsgödsel och till alla kemiska bekämpningsmedel. Lite fyrkantigt, men mycket tydligt och en fantastisk utveckling från nästan ingenting för 25 år sedan och nu till 4-5 procent av marknaden. Och med ett fantastiskt stöd på marknaden och i opinionen som det enda "ekologiska" miljövänliga jordbruket!
Det övriga svenska jordbruket menar jag också är ett jordbruk med god miljö- och djuromsorg inom ramen för världens strängaste regelverk, fast med lite annat stuk än det ekologiska. Mer handelsgödsel och kemiska medel, i strävan att ha en försiktig användning, mindre kvävefixerande gröder och mindre animalier och stallgödsel.
Jag har gjort många blogginlägg genom åren om "jordbruk" och "ekoodling", se etiketterna i vänstra bloggsidan. Jag länkar till några av inläggen, här och här och här och här och här.
Nå, varför är jag så engagerad i dessa frågor? Jag har en bakgrund som uppväxt på ett lantbruk sydost Linköping, utbildade mig till agronom och har lagt mycken kraft och tid i både LRF och Centerpartiet för att kämpa för landsbygdens och lantbrukets utveckling och fortbestånd.
Det har väl gått så där...Trots alla ord och programförklaringar från LRF och från regering och riksdag och partier och trots alla marknadsdiskussioner och åtgärder och konkurrenskraftsförändringar hit och dit så har alltså det svenska jordbruket backat med ca 1/3 på 25 år och importen väller in över landet. Nästan enda ljusglimten är att ekoproduktionen mångdubblats till 4-5 procent.
Är affärsidén att ha den bästa och dyraste jordbruksmodellen en succé eller mera ett fiasko, brukar jag provocerande fråga. Ja, för ekonischen är det absolut en succé men för 95-procentsjordbruket är det snarare ett fiasko...
Jag vägrar att acceptera att produktionskraften i Sveriges åkrar och betesmarker ska utnyttjas sämre och sämre, och att världens bästa djurhållning och livsmedelsindustri minskar och ersätts av import från länder där djuren har det sämre.
Jag tror att det är helt nödvändigt att riksdagens mål förnyas med huvudfokus på det dominerande jordbruket, att en livsmedelsstrategi tas fram gärna i bred parlamentarisk förankring och att en kraftsamling görs i samarbete mellan politiker, näring, handel, industri, miljöorganisationer osv.
Annars är det risk att utvecklingen fortsätter.
En storsatsning på att ytterligare flerdubbla det ekologiska jordbruket, då? Jag tror inte det stoppar importökningen, möjligen ökar det ekologiska på det övriga jordbrukets bekostnad. Och det finns en latent risk att alltför stora ekoproduktionsökningar kan leda till överskott och prispress, som t ex just nu på mjölkområdet.
Konsumenterna är trots allt rätt priskänsliga. Svenskproducerad mat kostar kanske 10 procent mer än importmaten. En färsk undersäkning från SLU/Lund visar att merkostnaden för en kommun att i stor omfattning köpa ekomat handlar om ca 66 procent.
Därför bör huvudfokus vara att stärka det vanliga miljövänliga svenska jordbrukets konkurrenskraft på olika sätt, samtidigt som den viktiga ekonischen behåller sina nuvarande rätt generösa miljöersättningar mm och nog kan fortsätta sin expansion i balanserad takt.
Ekokonceptet fungerar nog allra bäst i mjölkproduktionen med mycket vallar. Tillsammans med miljöstöd och ett betydande merpris på mjölk är lönsamheten högre på ekomjölksgårdarna, och miljöstödet går i allt större utsträckning till allt större mjölkgårdar, t ex Vadsbo mjölk med ca 1.000 kor.
För egen del tror jag att det är viktigare att utveckla det dominerande jordbruket i miljövänlig riktning genom att t ex använda växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel försiktigt och balanserat, och gärna ta intryck av erfarenheter från ekojordbruket med t ex ogräsharvning och annat.
Men skulle konsumenterna allt mer efterfråga mat producerad utan handelsgödsel och kemiska medel trots den betydande merkostnaden då skulle givetvis även jag gärna bli ekobonde! Är det lönsammare att producera ekospannmål, ekomjölk, ekonötkött eller ekogriskött så är det ju högintressant att överväga de alternativen.
Med denna programförklaring lämnad så beger jag mig i morgon till Tranås för att tillsammans med kunniga och engagerade ekologiska lantbrukare diskutera viktiga jordbruks- och klimatfrågor.
Jag gillar ju verkligen dialog och hoppas på en eller annan kommentar här på bloggen, även om det brukar vara mycker mer tunnsatt på detta viktiga område än på andra sakområden som jag lyfter.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, eko, ekolantbruk, politik, centerpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, moderaterna
Jag har säkert irriterat en och annan av er genom åren och nu på sistone när jag t ex anser att ska vi kunna vända det svenska jordbrukets negativa utveckling - och det faktum att matimporten fördubblats på 25 år och snart omfattar halva vår konsumtion - så måste huvudfokus i ansträngningarna för att vända denna utveckling riktas mot det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av produktionen och som har backat med en tredjedel på 25 år. (Puh, lång mening..)
Eko är en viktig nisch som ska ha kvar sina miljöersättningar mm. och tillönskas all framgång på marknaden, men en huvudsatsning på att öka ekoproduktionen tror inte jag räcker för att kunna stävja den flod av importmat som nu väller in.
Och jag brukar också säga att ekojordbruket är ett miljövänligt jordbruk som med ibland lite fyrkantiga regelverk säger nej till all tillförsel av växtnäring som handelsgödsel och till alla kemiska bekämpningsmedel. Lite fyrkantigt, men mycket tydligt och en fantastisk utveckling från nästan ingenting för 25 år sedan och nu till 4-5 procent av marknaden. Och med ett fantastiskt stöd på marknaden och i opinionen som det enda "ekologiska" miljövänliga jordbruket!
Det övriga svenska jordbruket menar jag också är ett jordbruk med god miljö- och djuromsorg inom ramen för världens strängaste regelverk, fast med lite annat stuk än det ekologiska. Mer handelsgödsel och kemiska medel, i strävan att ha en försiktig användning, mindre kvävefixerande gröder och mindre animalier och stallgödsel.
Jag har gjort många blogginlägg genom åren om "jordbruk" och "ekoodling", se etiketterna i vänstra bloggsidan. Jag länkar till några av inläggen, här och här och här och här och här.
Nå, varför är jag så engagerad i dessa frågor? Jag har en bakgrund som uppväxt på ett lantbruk sydost Linköping, utbildade mig till agronom och har lagt mycken kraft och tid i både LRF och Centerpartiet för att kämpa för landsbygdens och lantbrukets utveckling och fortbestånd.
Det har väl gått så där...Trots alla ord och programförklaringar från LRF och från regering och riksdag och partier och trots alla marknadsdiskussioner och åtgärder och konkurrenskraftsförändringar hit och dit så har alltså det svenska jordbruket backat med ca 1/3 på 25 år och importen väller in över landet. Nästan enda ljusglimten är att ekoproduktionen mångdubblats till 4-5 procent.
Är affärsidén att ha den bästa och dyraste jordbruksmodellen en succé eller mera ett fiasko, brukar jag provocerande fråga. Ja, för ekonischen är det absolut en succé men för 95-procentsjordbruket är det snarare ett fiasko...
Jag vägrar att acceptera att produktionskraften i Sveriges åkrar och betesmarker ska utnyttjas sämre och sämre, och att världens bästa djurhållning och livsmedelsindustri minskar och ersätts av import från länder där djuren har det sämre.
Jag tror att det är helt nödvändigt att riksdagens mål förnyas med huvudfokus på det dominerande jordbruket, att en livsmedelsstrategi tas fram gärna i bred parlamentarisk förankring och att en kraftsamling görs i samarbete mellan politiker, näring, handel, industri, miljöorganisationer osv.
Annars är det risk att utvecklingen fortsätter.
En storsatsning på att ytterligare flerdubbla det ekologiska jordbruket, då? Jag tror inte det stoppar importökningen, möjligen ökar det ekologiska på det övriga jordbrukets bekostnad. Och det finns en latent risk att alltför stora ekoproduktionsökningar kan leda till överskott och prispress, som t ex just nu på mjölkområdet.
Konsumenterna är trots allt rätt priskänsliga. Svenskproducerad mat kostar kanske 10 procent mer än importmaten. En färsk undersäkning från SLU/Lund visar att merkostnaden för en kommun att i stor omfattning köpa ekomat handlar om ca 66 procent.
Därför bör huvudfokus vara att stärka det vanliga miljövänliga svenska jordbrukets konkurrenskraft på olika sätt, samtidigt som den viktiga ekonischen behåller sina nuvarande rätt generösa miljöersättningar mm och nog kan fortsätta sin expansion i balanserad takt.
Ekokonceptet fungerar nog allra bäst i mjölkproduktionen med mycket vallar. Tillsammans med miljöstöd och ett betydande merpris på mjölk är lönsamheten högre på ekomjölksgårdarna, och miljöstödet går i allt större utsträckning till allt större mjölkgårdar, t ex Vadsbo mjölk med ca 1.000 kor.
För egen del tror jag att det är viktigare att utveckla det dominerande jordbruket i miljövänlig riktning genom att t ex använda växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel försiktigt och balanserat, och gärna ta intryck av erfarenheter från ekojordbruket med t ex ogräsharvning och annat.
Men skulle konsumenterna allt mer efterfråga mat producerad utan handelsgödsel och kemiska medel trots den betydande merkostnaden då skulle givetvis även jag gärna bli ekobonde! Är det lönsammare att producera ekospannmål, ekomjölk, ekonötkött eller ekogriskött så är det ju högintressant att överväga de alternativen.
Med denna programförklaring lämnad så beger jag mig i morgon till Tranås för att tillsammans med kunniga och engagerade ekologiska lantbrukare diskutera viktiga jordbruks- och klimatfrågor.
Jag gillar ju verkligen dialog och hoppas på en eller annan kommentar här på bloggen, även om det brukar vara mycker mer tunnsatt på detta viktiga område än på andra sakområden som jag lyfter.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, eko, ekolantbruk, politik, centerpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, moderaterna
onsdag, mars 07, 2012
Datadirektivdebatt med CUF!
CUFs ordförande, den respektabla Hanna Wagenius (jag inser att jag kan riskera nya härskartekniksattacker..), replikerar på sin blogg på mitt förra blogginlägg.
Jag tycker hennes argumentation är lite lam och inte bemöter min analys av partistämmans beslut (ny härskartekniksvarning..).
Hanna menar att det är härskarteknik att skriva att CUF "tar i så man spricker" och "spelar över". Tja, vad var det CUF själva skrev då i Sveriges nästan största kvällstidning?:
"Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Där kan man tala om härskarteknik, tycker jag. Eftersom grunden för det CUF påstår - att jag och riksdagsgruppen går emot partistämman - när man tar all ära och heder av oss som avser att rösta lika som i fjol är sakligt inkorrekt, enligt min bestämda mening.
Jag tar alltså illa vid mig av CUFs lednings påståenden i Expressenartikeln, jag belägger varför jag anser dem felaktiga och jag summerar artikelförfattarnas rallarsvingar enligt ovan. Jag hoppas att det inte är härskarteknik att reagera mot detta på det sätt jag gjorde.
Jag är inte säker på att det är ett framgångskoncept från CUF att måla ut kanske hela riksdagsgruppen (och våra företrädare i regeringen) som utan trovärdighet och förtroende efter riksdagens kommande votering. Jag är heller inte säker på om det långsiktigt stärker CUFs trovärdighet att utifrån inkorrekta påståenden - "gå emot partistämman" - utfärda fördömanden enligt ovan.
Nåväl, även jag har som sagt varit yngre och må den fria debatten fortsätta.
Jag kan slutligen komplicera själva sakfrågan, som självfallet är mycket viktig. Jag instämmer alltså i att datalagringsdirektivet är alltför långtgående och att det borde vara nationella beslut.
Men hur ser vi på det faktum att polisen i Sverige faktiskt löser många grövre brott genom tillgång till teletrafik där man kan se hur misstänkta kommunicerat med varandra och var de befunnit sig. Jag accepterar att detta kan ske under god kontroll och efter regelverk som skyddar integriteten så långt möjligt. Min bedömning är att en bred majoritet av medborgarna står bakom detta.
Förhoppningsvis också CUF?!
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, cuf, centerpartiet, politik, polisen
Jag tycker hennes argumentation är lite lam och inte bemöter min analys av partistämmans beslut (ny härskartekniksvarning..).
Hanna menar att det är härskarteknik att skriva att CUF "tar i så man spricker" och "spelar över". Tja, vad var det CUF själva skrev då i Sveriges nästan största kvällstidning?:
"Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Där kan man tala om härskarteknik, tycker jag. Eftersom grunden för det CUF påstår - att jag och riksdagsgruppen går emot partistämman - när man tar all ära och heder av oss som avser att rösta lika som i fjol är sakligt inkorrekt, enligt min bestämda mening.
Jag tar alltså illa vid mig av CUFs lednings påståenden i Expressenartikeln, jag belägger varför jag anser dem felaktiga och jag summerar artikelförfattarnas rallarsvingar enligt ovan. Jag hoppas att det inte är härskarteknik att reagera mot detta på det sätt jag gjorde.
Jag är inte säker på att det är ett framgångskoncept från CUF att måla ut kanske hela riksdagsgruppen (och våra företrädare i regeringen) som utan trovärdighet och förtroende efter riksdagens kommande votering. Jag är heller inte säker på om det långsiktigt stärker CUFs trovärdighet att utifrån inkorrekta påståenden - "gå emot partistämman" - utfärda fördömanden enligt ovan.
Nåväl, även jag har som sagt varit yngre och må den fria debatten fortsätta.
Jag kan slutligen komplicera själva sakfrågan, som självfallet är mycket viktig. Jag instämmer alltså i att datalagringsdirektivet är alltför långtgående och att det borde vara nationella beslut.
Men hur ser vi på det faktum att polisen i Sverige faktiskt löser många grövre brott genom tillgång till teletrafik där man kan se hur misstänkta kommunicerat med varandra och var de befunnit sig. Jag accepterar att detta kan ske under god kontroll och efter regelverk som skyddar integriteten så långt möjligt. Min bedömning är att en bred majoritet av medborgarna står bakom detta.
Förhoppningsvis också CUF?!
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, cuf, centerpartiet, politik, polisen
tisdag, mars 06, 2012
Datalagringsdirektivet måste tyvärr införas!
Centerpartiets rättspolitiske talesperson - Johan Linander - skriver på sin blogg om datalagringsdirektivet. Läs gärna hans inlägg i riksdagsdebatten.
Här summerar han läget:
"Herr talman! Nu står vi med ett direktiv som jag och Centerpartiet skarpt ogillar, men ändå är vi tvungna att implementera det i svensk lag. Det är en otrevlig situation när det reella handlingsutrymmet har reducerats till ett enda möjligt alternativ.
Det finns de som påstår att Sverige inte skulle behöva implementera direktivet. Det stämmer inte. EU-rätten är mycket tydlig på vad som gäller. Det finns inget utrymme att säga nej, vi vill inte ha det och därför implementerar vi det inte. Det finns även de som försöker argumentera för att Sverige kan strunta i att följa de EU-regler som vi själva varit med om att besluta och i stället betala oss fria. Men det är inte möjligt. Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att implementera direktivet betala sig ur det."
Centerpartiet i Stockholm och CUF - debattinlägg i Expressen - uppmanar nu Centerpartiets riksdagsgrupp att rösta emot att direktivet införs.
CUF tar i så man spricker:
"Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Jag håller alltså inte med. Centerpartiet röstade visserligen 2006 emot att datalagringsdirektivet (DLD) skulle införas. En riksdagsmajoritet beslutade att införa det. Sverige har som EU-medlem skyldighet att införa det i svensk lag.
Regeringen har lagt fram en sådan proposition, som hela regeringen inklusive Centerpartiet står bakom. Riksdagen röstade med stor majoritet för propositionen (utskottsbetänkandet), Centerpartiets riksdagsgrupp röstade för. En minoritet bestående av V, MP och SD röstade emot och fick igenom en minoritetsbordläggning på ett år. Frågan kommer nu upp för definitivt beslut.
Då vill CUF att Centerpartiets alla riksdagsledamöter ska vända helt om och gå emot sin regering och gå emot det man röstade för förra året...Annars är vi inte vatten värda och har "tappat all trovärdighet".
Jag ser det tvärtom. Skulle vi svika regeringen och Centerpartiet i regeringen och vända 180 grader från vår röstning förra året, då tappar vi trovärdighet.
Vad är då CUFs bärande motiv för oss att svänga 180 grader? Ett enda, påståendet att partistämman i Åre entydigt beslutade att Centerpartiet i regering och riksdagsgrupp skulle fälla det förslag som man lagt fram och röstat för.
Detta är verkligen inte ett korrekt påstående! Här är partistämmans beslut (hoppas länken fungerar).
Att-sats 5:14:3 i en motion ville att "Att Centerpartiet arbetar för att avskaffa integritetskränkande lagstiftning, som FRA, datalagringsdirektivet och IPRED."
Den besvarades med hänvisning till stämmoyttrandet som motiverar varför Centerpartiet accepterar signalspaning under sträng kontroll och har drivit fram starka integritetssskydd. Yttrandet är tydligt vad gäller DLD: "Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Att-sats 5:13:3, som bifölls av stämman, lyder så här: "Att Centerpartiet arbetar för att återupprätta förtroendet i integritetsfrågorna, till
exempel genom att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet, öppet motarbeta EU
kommissionens förslag om att lagra flygpassageraruppgifter, samt verka för en översyn
av FRA-lagen."
Det är denna att-sats som CUF har som enda utgångspunkt till kravet på oss riksdagsledamöter. Dvs att "Centerpartiet t ex ska arbeta för att skjuta upp datalagringsdirektivet".
Detta är inte längre möjligt. Antingen fastställer riksdagen förra årets beslut att införa DLD eller också fäller en ny riksdagsmajoritet regeringens förslag. Beslutet talar om att skjuta upp, inte att rösta nej. Därtill är som sagt stämman helt entydig i att ""Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Centerpartiets riksdagsgrupp har med stor majoritet och med C i regeringen helt bakom sig beslutat att stå fast vid samma linje som förra året, vilket enligt min uppfattning har ett starkt stöd i partistämmans beslut.
För min del är valet enkelt, jag stöder den argumentation som Johan Linander redovisat, jag stöder centerföreträdarna i regeringen, jag står fast vid samma linje som jag röstade för i fjol och jag följer partistämmans beslut.
Jag tycker att CUF har fel och spelar över, men det hände även mig i yngre år. Och jag gillar massor i Stockholms stads Centerparti, men den uppmaning och den press man nu sätter på sina riksdagsledamöter tycker jag är allvarligt fel.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagringsdirektivet, politik, centerpartiet
Här summerar han läget:
"Herr talman! Nu står vi med ett direktiv som jag och Centerpartiet skarpt ogillar, men ändå är vi tvungna att implementera det i svensk lag. Det är en otrevlig situation när det reella handlingsutrymmet har reducerats till ett enda möjligt alternativ.
Det finns de som påstår att Sverige inte skulle behöva implementera direktivet. Det stämmer inte. EU-rätten är mycket tydlig på vad som gäller. Det finns inget utrymme att säga nej, vi vill inte ha det och därför implementerar vi det inte. Det finns även de som försöker argumentera för att Sverige kan strunta i att följa de EU-regler som vi själva varit med om att besluta och i stället betala oss fria. Men det är inte möjligt. Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att implementera direktivet betala sig ur det."
Centerpartiet i Stockholm och CUF - debattinlägg i Expressen - uppmanar nu Centerpartiets riksdagsgrupp att rösta emot att direktivet införs.
CUF tar i så man spricker:
"Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Jag håller alltså inte med. Centerpartiet röstade visserligen 2006 emot att datalagringsdirektivet (DLD) skulle införas. En riksdagsmajoritet beslutade att införa det. Sverige har som EU-medlem skyldighet att införa det i svensk lag.
Regeringen har lagt fram en sådan proposition, som hela regeringen inklusive Centerpartiet står bakom. Riksdagen röstade med stor majoritet för propositionen (utskottsbetänkandet), Centerpartiets riksdagsgrupp röstade för. En minoritet bestående av V, MP och SD röstade emot och fick igenom en minoritetsbordläggning på ett år. Frågan kommer nu upp för definitivt beslut.
Då vill CUF att Centerpartiets alla riksdagsledamöter ska vända helt om och gå emot sin regering och gå emot det man röstade för förra året...Annars är vi inte vatten värda och har "tappat all trovärdighet".
Jag ser det tvärtom. Skulle vi svika regeringen och Centerpartiet i regeringen och vända 180 grader från vår röstning förra året, då tappar vi trovärdighet.
Vad är då CUFs bärande motiv för oss att svänga 180 grader? Ett enda, påståendet att partistämman i Åre entydigt beslutade att Centerpartiet i regering och riksdagsgrupp skulle fälla det förslag som man lagt fram och röstat för.
Detta är verkligen inte ett korrekt påstående! Här är partistämmans beslut (hoppas länken fungerar).
Att-sats 5:14:3 i en motion ville att "Att Centerpartiet arbetar för att avskaffa integritetskränkande lagstiftning, som FRA, datalagringsdirektivet och IPRED."
Den besvarades med hänvisning till stämmoyttrandet som motiverar varför Centerpartiet accepterar signalspaning under sträng kontroll och har drivit fram starka integritetssskydd. Yttrandet är tydligt vad gäller DLD: "Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Att-sats 5:13:3, som bifölls av stämman, lyder så här: "Att Centerpartiet arbetar för att återupprätta förtroendet i integritetsfrågorna, till
exempel genom att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet, öppet motarbeta EU
kommissionens förslag om att lagra flygpassageraruppgifter, samt verka för en översyn
av FRA-lagen."
Det är denna att-sats som CUF har som enda utgångspunkt till kravet på oss riksdagsledamöter. Dvs att "Centerpartiet t ex ska arbeta för att skjuta upp datalagringsdirektivet".
Detta är inte längre möjligt. Antingen fastställer riksdagen förra årets beslut att införa DLD eller också fäller en ny riksdagsmajoritet regeringens förslag. Beslutet talar om att skjuta upp, inte att rösta nej. Därtill är som sagt stämman helt entydig i att ""Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Centerpartiets riksdagsgrupp har med stor majoritet och med C i regeringen helt bakom sig beslutat att stå fast vid samma linje som förra året, vilket enligt min uppfattning har ett starkt stöd i partistämmans beslut.
För min del är valet enkelt, jag stöder den argumentation som Johan Linander redovisat, jag stöder centerföreträdarna i regeringen, jag står fast vid samma linje som jag röstade för i fjol och jag följer partistämmans beslut.
Jag tycker att CUF har fel och spelar över, men det hände även mig i yngre år. Och jag gillar massor i Stockholms stads Centerparti, men den uppmaning och den press man nu sätter på sina riksdagsledamöter tycker jag är allvarligt fel.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagringsdirektivet, politik, centerpartiet
Kommentar till Ekots granskning av FOI- Saudiarabien
Dagens Eko citerar hemliga uppgifter om att FOI lär samarbeta med Saudiarabien om att hjälpa till att bygga upp en vapenfabrik...Det lär handla om att renovera antitank-vapen.
Jag kommenterar för Centerpartiets räkning här.
Jan Björklund, FP, är i Aftonbladet kritisk, här.
Det handlar alltså om två saker. Dels om det samarbetsavtal med Saudiarabien som S-regeringen ingick 2005, och som automatiskt förlängdes 2010, se här Regeringen, och här Svenska Freds. Har ett avtal ingåtts kan det vara svårt att i efterhand gå ur det. FP och KD hävdar nu att de var emot att avtalet förlängdes, samtidigt som de uppenbarligen står bakom regeringens beslut att förlänga det...
Den andra saken är hur FOI varit engagerad i att enligt Ekot stödja Saudiarabien att kunna renovera antitank-vapen.
(tillagt: här text ur avtalet:
1. Detta samförståndsavtal träder i kraft dagen
för den sista underskriften.
2. Samförståndsavtalet skall gälla för en tid
av fem år och automatiskt förlängas för samma
tid, om det inte sägs upp av någondera parten
med sex månaders skriftligt varsel innan det
utlöper.
3. Uppsägningen skall inte inverka på fullbordande
av samarbetsprogram som har inletts
innan samförståndsavtalet upphörde att gälla.)
Läs även andra bloggares åsikter om foi, vapenexport, saudiarabien, politik, försvar, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna
Jag kommenterar för Centerpartiets räkning här.
Jan Björklund, FP, är i Aftonbladet kritisk, här.
Det handlar alltså om två saker. Dels om det samarbetsavtal med Saudiarabien som S-regeringen ingick 2005, och som automatiskt förlängdes 2010, se här Regeringen, och här Svenska Freds. Har ett avtal ingåtts kan det vara svårt att i efterhand gå ur det. FP och KD hävdar nu att de var emot att avtalet förlängdes, samtidigt som de uppenbarligen står bakom regeringens beslut att förlänga det...
Den andra saken är hur FOI varit engagerad i att enligt Ekot stödja Saudiarabien att kunna renovera antitank-vapen.
(tillagt: här text ur avtalet:
1. Detta samförståndsavtal träder i kraft dagen
för den sista underskriften.
2. Samförståndsavtalet skall gälla för en tid
av fem år och automatiskt förlängas för samma
tid, om det inte sägs upp av någondera parten
med sex månaders skriftligt varsel innan det
utlöper.
3. Uppsägningen skall inte inverka på fullbordande
av samarbetsprogram som har inletts
innan samförståndsavtalet upphörde att gälla.)
Läs även andra bloggares åsikter om foi, vapenexport, saudiarabien, politik, försvar, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna
torsdag, mars 01, 2012
Sveriges behov av stridsflygplan!
ÖB och försvarsmakten har nu efter noggranna analyser föreslagit hur Sveriges behov av stridsflygplan bör täckas fram till minst år 2040. Självfallet väger försvarsmaktens bedömning tungt.
Försvarsminister Tolgfors kommenterar på sin blogg.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet är negativa till ÖBs förslag.
Min och Centerpartiets uppfattning är att Sveriges försvar behöver ett starkt flygvapen, att JAS Gripen är det mest effektiva och prisvärda flygplanet för oss och att det behövs en uppgradering för att vårt stridsflyg ska kunna matcha den utveckling som sker i vår omvärld.
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, öb, försvar, försvarsmakten, politik, centerpartiet
Försvarsminister Tolgfors kommenterar på sin blogg.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet är negativa till ÖBs förslag.
Min och Centerpartiets uppfattning är att Sveriges försvar behöver ett starkt flygvapen, att JAS Gripen är det mest effektiva och prisvärda flygplanet för oss och att det behövs en uppgradering för att vårt stridsflyg ska kunna matcha den utveckling som sker i vår omvärld.
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, öb, försvar, försvarsmakten, politik, centerpartiet
torsdag, februari 23, 2012
Allmän A-kassa åt alla! S motverkar solidaritet, M utan glöd!
Jag hade tillsammans med min tyvärr framlidne kollega Jörgen Johansson denna debattartikel i dec 2008 på DN debatt. Den gäller i lika hög grad idag!
DN kommenterade artikeln i en utmärkt ledare. Man har också bra reportage och ledare i denna vecka; här och här och något lite (Reinfeldt..) här.
Jag har motionerat om detta i både riksdagen och Centerpartiet, och skrivit på bloggen; här och här.
Socialdemokraterna och facket är de som i denna fråga trots mycket fagert tal är de som bromsar solidaritet och rättvisa genom en allmän arbetslöshetsförsäkring likt sjukförsäkringen och folkpensionen.
Centerpartiet kämpar i denna fråga för rättvisa och grundtrygghet vid arbetslöshet som ska omfatta alla som har uppfyllt "arbetsvillkoren". För egen del anser jag att strävan måste vara att alla som söker arbete och är inskrivna på arbetsförmedlingen borde omfattas av ett grundskydd i en allmän a-kassa i nivå med t ex socialbidraget men utan dess krav på integritetesgrannlaga genomgångar av hela den personliga ekonomin.
Eftersom A-kassan till allra största delen finaniseras av allmänna skattemedel är det för mig stötande att de som lyckats kvalificera sig in i den erhåller en betydande ersättning utan inkomstprövning, även om deras gjorda inbetalningar till A-kassan endast handlar om ett antal tusenlappar.
Den som t ex jobbat men något för lite ställs helt utanför de mycket stora statliga inflödena till a-kassan, i nuläget kanske 70 procent av utbetalningarna, om S får som de vill kommer staten att stå för 90-95 procent...
Detta är inte rimligt, enligt min uppfattning.
Centerpartiet och miljöpartiet står varandra rätt nära i dessa viktiga frågor, och jag hoppas att denna axel kan spela en roll för en rättvisare och bättre samlad arbetslivsförsäkring omfattande både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Jag arbetar för att Centerpartiet ska driva frågorna ovan samt nedan:
* en allmän A-kassa införs, gärna som en del i en samlad arbetslivsförsäkring.
* Nuvarande arbetsvillkor behöver ses över, allra helst så att alla omfattas som söker arbete.
* A-kassan borde likt sjukförsäkringen kunna administreras av staten.
* Grundbeloppet i en allmän A-kassa borde ligga i nivå med socialbidraget, men alltså utan en integritetskänslig genomgång av den personliga ekonomin.
* taket i A-kassan bör höjas en del, t ex till nivån 22.000 kr.
* Medlemsavgifterna till a-kassorna varierar idag mellan ca 100 kr och 400 kr per månad. Oftast är det akademiker och höglönebranscher som betalar lägst och låglönebranscher som betalar högst. Ambitionen var att detta ska påverka val av yrke, vilket inte fungerar. Därför bör medlemsavgiften i en allmän a-kassa vara enhetlig.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassan, arbetslöshet, a-kassa, allmän a-kassa, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, folkpartiet
DN kommenterade artikeln i en utmärkt ledare. Man har också bra reportage och ledare i denna vecka; här och här och något lite (Reinfeldt..) här.
Jag har motionerat om detta i både riksdagen och Centerpartiet, och skrivit på bloggen; här och här.
Socialdemokraterna och facket är de som i denna fråga trots mycket fagert tal är de som bromsar solidaritet och rättvisa genom en allmän arbetslöshetsförsäkring likt sjukförsäkringen och folkpensionen.
Centerpartiet kämpar i denna fråga för rättvisa och grundtrygghet vid arbetslöshet som ska omfatta alla som har uppfyllt "arbetsvillkoren". För egen del anser jag att strävan måste vara att alla som söker arbete och är inskrivna på arbetsförmedlingen borde omfattas av ett grundskydd i en allmän a-kassa i nivå med t ex socialbidraget men utan dess krav på integritetesgrannlaga genomgångar av hela den personliga ekonomin.
Eftersom A-kassan till allra största delen finaniseras av allmänna skattemedel är det för mig stötande att de som lyckats kvalificera sig in i den erhåller en betydande ersättning utan inkomstprövning, även om deras gjorda inbetalningar till A-kassan endast handlar om ett antal tusenlappar.
Den som t ex jobbat men något för lite ställs helt utanför de mycket stora statliga inflödena till a-kassan, i nuläget kanske 70 procent av utbetalningarna, om S får som de vill kommer staten att stå för 90-95 procent...
Detta är inte rimligt, enligt min uppfattning.
Centerpartiet och miljöpartiet står varandra rätt nära i dessa viktiga frågor, och jag hoppas att denna axel kan spela en roll för en rättvisare och bättre samlad arbetslivsförsäkring omfattande både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Jag arbetar för att Centerpartiet ska driva frågorna ovan samt nedan:
* en allmän A-kassa införs, gärna som en del i en samlad arbetslivsförsäkring.
* Nuvarande arbetsvillkor behöver ses över, allra helst så att alla omfattas som söker arbete.
* A-kassan borde likt sjukförsäkringen kunna administreras av staten.
* Grundbeloppet i en allmän A-kassa borde ligga i nivå med socialbidraget, men alltså utan en integritetskänslig genomgång av den personliga ekonomin.
* taket i A-kassan bör höjas en del, t ex till nivån 22.000 kr.
* Medlemsavgifterna till a-kassorna varierar idag mellan ca 100 kr och 400 kr per månad. Oftast är det akademiker och höglönebranscher som betalar lägst och låglönebranscher som betalar högst. Ambitionen var att detta ska påverka val av yrke, vilket inte fungerar. Därför bör medlemsavgiften i en allmän a-kassa vara enhetlig.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassan, arbetslöshet, a-kassa, allmän a-kassa, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, folkpartiet
tisdag, februari 21, 2012
Ekoodlarna: Höj miljö- och djurskyddskraven för gårdsstöden!
Miljö- och jordbruksutskottet hade idag en utfrågning av minister, myndigheter och organisationer om förslaget till förändringar i EUs jordbrukspolitik, CAP.
Många var där, bl a Ekologiska Lantbrukarna. Ur deras remissvar till Landsbygdsdepartementet vill jag lyfta fram några av deras krav och synpunkter med direkta citat:
"Ekologiska Lantbrukarna anser att alla jordbruksstöd på sikt ska utformas som villkorade ersättningar och att de i första hand ska användas för att stimulera omställningen till en långsiktigt hållbar produktion".
"Som komplement ser vi gärna att det införs utökade miljö- och djurskyddsvillkor även för gårdsstöden, som idag bara förutsätter att lantbrukaren inte bryter mot nationell miljö- eller djurskyddslagstiftning".
"Ekologiska Lantbrukarna ser inga legitima skäl till att behålla skilda stödnivåer vare sig inom eller mellan medlemsländer".
vad gäller förgröningskraven: "Vi föreslår ett minimikrav på åtminstone 15 % baljväxter eller baljväxtblandningar".
"Om det som kommissionen kallar ekologiska fokusområden (EFO) ska ge de avsedda miljövinsterna, är deras utformning och placering mycket viktigare än storleken i sig. För att de ska kunna utgöra refuger för biologisk mångfald och stärka ekosystemtjänster måste det finnas EFO-arealer i anslutning till varje åker".
"Vi vill inte helt utesluta möjligheten att tillåta vissa kopplade stöd, men vi menar att medlemsländerna liksom hittills ska uppmuntras att i första hand välja frikopplade stödformer".
Jag ställde en fråga:
"Riksdagen har ett mål om att svensk jordbruk ska vara konkurrenskraftigt. Hur uppfylls det målet?
Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat med ca 1/3 på 25 år samtidigt som importen av mat ökat från ca 25 till över 45 procent. Ekoproduktionen har ökat från under 1 procent till mellan 4 och 5 procent, så hela minskningen har drabbat det moderna miljövänliga jordbruket med 95 procent av produktionen.
Nu ska CAP reformeras, nu väntar en skattechock på drivmedel på 500 milj kr samtidigt som det finns förslag i riksdagen (oppositionen) på ytterligare någon halvmiljard.
Hur bedömer Ni utvecklingen av det svenska jordbrukets konkurrenskraft de närmaste åren? Kommer importen att fortsätta öka eller kommer utvecklingen äntligen att brytas? Riskerar Sverige att snart köpa över hälften av sin mat genom import och vara ett av Europas länder med allra lägst självförsörjningsgrad, eller är ett trendbrott på gång?"
Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson visade på ökad konkurrens från andra världsdelar och var pessimistisk. LRFs Palle Borgström sa att CAPreformen med ytterligare byråkrati och regelverk försvagar konkurrenkraften..
Här finns en ko på isen och massor att göra!!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekoodling, lrf, cap, politik, centerpartiet, riksdagen
Många var där, bl a Ekologiska Lantbrukarna. Ur deras remissvar till Landsbygdsdepartementet vill jag lyfta fram några av deras krav och synpunkter med direkta citat:
"Ekologiska Lantbrukarna anser att alla jordbruksstöd på sikt ska utformas som villkorade ersättningar och att de i första hand ska användas för att stimulera omställningen till en långsiktigt hållbar produktion".
"Som komplement ser vi gärna att det införs utökade miljö- och djurskyddsvillkor även för gårdsstöden, som idag bara förutsätter att lantbrukaren inte bryter mot nationell miljö- eller djurskyddslagstiftning".
"Ekologiska Lantbrukarna ser inga legitima skäl till att behålla skilda stödnivåer vare sig inom eller mellan medlemsländer".
vad gäller förgröningskraven: "Vi föreslår ett minimikrav på åtminstone 15 % baljväxter eller baljväxtblandningar".
"Om det som kommissionen kallar ekologiska fokusområden (EFO) ska ge de avsedda miljövinsterna, är deras utformning och placering mycket viktigare än storleken i sig. För att de ska kunna utgöra refuger för biologisk mångfald och stärka ekosystemtjänster måste det finnas EFO-arealer i anslutning till varje åker".
"Vi vill inte helt utesluta möjligheten att tillåta vissa kopplade stöd, men vi menar att medlemsländerna liksom hittills ska uppmuntras att i första hand välja frikopplade stödformer".
Jag ställde en fråga:
"Riksdagen har ett mål om att svensk jordbruk ska vara konkurrenskraftigt. Hur uppfylls det målet?
Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat med ca 1/3 på 25 år samtidigt som importen av mat ökat från ca 25 till över 45 procent. Ekoproduktionen har ökat från under 1 procent till mellan 4 och 5 procent, så hela minskningen har drabbat det moderna miljövänliga jordbruket med 95 procent av produktionen.
Nu ska CAP reformeras, nu väntar en skattechock på drivmedel på 500 milj kr samtidigt som det finns förslag i riksdagen (oppositionen) på ytterligare någon halvmiljard.
Hur bedömer Ni utvecklingen av det svenska jordbrukets konkurrenskraft de närmaste åren? Kommer importen att fortsätta öka eller kommer utvecklingen äntligen att brytas? Riskerar Sverige att snart köpa över hälften av sin mat genom import och vara ett av Europas länder med allra lägst självförsörjningsgrad, eller är ett trendbrott på gång?"
Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson visade på ökad konkurrens från andra världsdelar och var pessimistisk. LRFs Palle Borgström sa att CAPreformen med ytterligare byråkrati och regelverk försvagar konkurrenkraften..
Här finns en ko på isen och massor att göra!!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekoodling, lrf, cap, politik, centerpartiet, riksdagen
lördag, februari 18, 2012
Sveriges livsmedelsberedskap allt sämre, bra Folkochförsvardebatt!
Folk och Försvar genomför nu en rad intressanta seminarier om Sveriges säkerhet och ökade sårbarhet, vad gäller livsmedelsförsörjning, oljeberoende, elberoende osv.
I går deltog jag i en debatt om vårt alltmer utsatta läge vad gäller försörjningen med livsmedel tillsammans med andra politiker - Kew Nordqvist (MP) och Claes-Göran Carlsson (S) - samt med företrädare för LRF, Sveriges dagligvaruhandlare samt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Här länk till videoinspelningen. DN skriver också om detta, "vår beredskap är usel"
Det hedrar Folk och Försvar och dess nuvarande generalsekreterare Lars Ekeman att man uppmärksammat det faktum att Sveriges konsumtion av livsmedel snart till 50 procent består av import, vilket tillsammans med Norge (som inte kan producera mer) placerar Sverige i EU(ropa)botten vad gäller försörjningsförmåga.
Seminariet visade att Sveriges försörjning med mat är mycket bräcklig om störningar uppträder i matdistributionen genom t ex bortfall av el eller andrav störningar. Det finns idag ingen stor lagerhållning av mat vare sig i handeln eller i beredskapslager och skulle utdistributionen av mat stanna av blir läget snabbt mycket allvarligt.
För länderna som upplevde andra världskriget lever minnet av matbrist och där slår man vakt om en egen livsmedelsproduktion, medan Sverige tar rätt lätt på det faktum att vi nu är bland de mest importberoende länderna i Europa.
Jag gav mitt recept för hur landets sårbarhet ska minska genom att den inhemska matproduktionen ökar; Stärk jordbrukets konkurrenskraft, bredda riksdagens mål för jordbruket till att omfatta det moderna jordbruket som står för 95 procent av produktionen, ta fram en ny livsmedelsstrategi (vilket jordbruksministern håller på med) och kraftsamla med alla goda krafter för att vända utvecklingen!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, sårbarhet, beredskap, försvar, politik, riksdagen, regeringen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet
I går deltog jag i en debatt om vårt alltmer utsatta läge vad gäller försörjningen med livsmedel tillsammans med andra politiker - Kew Nordqvist (MP) och Claes-Göran Carlsson (S) - samt med företrädare för LRF, Sveriges dagligvaruhandlare samt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Här länk till videoinspelningen. DN skriver också om detta, "vår beredskap är usel"
Det hedrar Folk och Försvar och dess nuvarande generalsekreterare Lars Ekeman att man uppmärksammat det faktum att Sveriges konsumtion av livsmedel snart till 50 procent består av import, vilket tillsammans med Norge (som inte kan producera mer) placerar Sverige i EU(ropa)botten vad gäller försörjningsförmåga.
Seminariet visade att Sveriges försörjning med mat är mycket bräcklig om störningar uppträder i matdistributionen genom t ex bortfall av el eller andrav störningar. Det finns idag ingen stor lagerhållning av mat vare sig i handeln eller i beredskapslager och skulle utdistributionen av mat stanna av blir läget snabbt mycket allvarligt.
För länderna som upplevde andra världskriget lever minnet av matbrist och där slår man vakt om en egen livsmedelsproduktion, medan Sverige tar rätt lätt på det faktum att vi nu är bland de mest importberoende länderna i Europa.
Jag gav mitt recept för hur landets sårbarhet ska minska genom att den inhemska matproduktionen ökar; Stärk jordbrukets konkurrenskraft, bredda riksdagens mål för jordbruket till att omfatta det moderna jordbruket som står för 95 procent av produktionen, ta fram en ny livsmedelsstrategi (vilket jordbruksministern håller på med) och kraftsamla med alla goda krafter för att vända utvecklingen!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, sårbarhet, beredskap, försvar, politik, riksdagen, regeringen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet
7-partiuppgörelse om försvarsmaterielförsörjning..
En rätt osannolik rubrik, kan man tycka..
De rödgröna och alliansen i skön harmoni i synen på upphandling av försvarsmateriel..
Utskottsbetänkandet behandlar dels en skrivelse från regeringen angående riksrevisionens granskning av försvarets internationella materielsamarbeten, samt motioner från S och SD om försvarsindustristrategier.
Utskottets viceordf. Cecilia Widegren (M) kommenterar så här. Och ordförande Peter Hultqvist (S) så här. Båda med stort statsmannaskap!
Min och Centerpartiets grundsyn i försvarspolitiken är att det är ett viktigt politikområde där strävan bör vara en bred samsyn, om möjligt. Därför är det bra med denna uppgörelse om vikten av att Sverige definierar nationella säkerhetsintressen som enligt EUs regelverk kan motivera avsteg från konkurrensupphandling.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet som inte känner så mycket för svensk försvarsindustri accepterar att nationella säkerhetsintressen definieras, och även Socialdemokraterna nöjer sig med det och accepterar i detta läge att inte få igenom sin motion om en försvarsindustristrategi.
En sådan strategi kan ges ett innehåll som varierar från en genomgång av sektorn och samhällets insatser för den, och hur dessa insatser kan avvägas vidare, till ett mer renodlat "branschprogram" vilket S förespråkar på flera områden.
Centerpartiet har en öppenhet för att försvarsindustrins verklighet kan behöva redovisas och analyseras i en strategi, men avser då en genomgång enligt ovan, inte ett branschprogram.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgrön
De rödgröna och alliansen i skön harmoni i synen på upphandling av försvarsmateriel..
Utskottsbetänkandet behandlar dels en skrivelse från regeringen angående riksrevisionens granskning av försvarets internationella materielsamarbeten, samt motioner från S och SD om försvarsindustristrategier.
Utskottets viceordf. Cecilia Widegren (M) kommenterar så här. Och ordförande Peter Hultqvist (S) så här. Båda med stort statsmannaskap!
Min och Centerpartiets grundsyn i försvarspolitiken är att det är ett viktigt politikområde där strävan bör vara en bred samsyn, om möjligt. Därför är det bra med denna uppgörelse om vikten av att Sverige definierar nationella säkerhetsintressen som enligt EUs regelverk kan motivera avsteg från konkurrensupphandling.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet som inte känner så mycket för svensk försvarsindustri accepterar att nationella säkerhetsintressen definieras, och även Socialdemokraterna nöjer sig med det och accepterar i detta läge att inte få igenom sin motion om en försvarsindustristrategi.
En sådan strategi kan ges ett innehåll som varierar från en genomgång av sektorn och samhällets insatser för den, och hur dessa insatser kan avvägas vidare, till ett mer renodlat "branschprogram" vilket S förespråkar på flera områden.
Centerpartiet har en öppenhet för att försvarsindustrins verklighet kan behöva redovisas och analyseras i en strategi, men avser då en genomgång enligt ovan, inte ett branschprogram.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgrön
onsdag, februari 15, 2012
FNs ansvar för mänskorna i Syrien och Nordkorea!
Idag har riksdagens utrikespolitiska debatt varit, länk kommer. Det handlade mycket om Palestina, och Centerpartiet och Kerstin Lundgren hade en central roll.
Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.
Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.
Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.
Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.
Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.
Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.
Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.
Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.
Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.
Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.
Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!
länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen
Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.
Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.
Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.
Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.
Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.
Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.
Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.
Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.
Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.
Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.
Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!
länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen
söndag, februari 12, 2012
Djur ska bedövas vid slakt i hela EU!
Jag har stor respekt för kulturella och religiösa sedvänjor. Dock har utvecklingen gått framåt de senaste 2000 åren och sedvänjor som inte är bra och åsamkar t ex djur lidande måste rimligen ändras.
Inom islam påbjöds Halal-slakt för typ 1300 år sedan, strupen skärs av djuren utan föregående bedövning. Det var förmodligen ett bra påbud då, relativt andra slaktmedoder som sälkert fanns.
Men idag borde alla djur bedövas innan slakt, så att de inte lider. Sverige har lagstiftat om detta. Dock finns ett tryck i Sverige och i andra EU-länder från muslimska företrädare som anser Halalslakten vara ett påbud som måste följas.
I övriga EU-länder, i varje fall de flesta, får därför halalslakt utföras. Eftersom detta innebär en billigare slakt - ett moment faller bort, bedövning - slaktas enorma mängder djur nu utan bedövning, i Belgien och Frankrike kanske huvuddelen m fl länder.
Detta är en tragisk utveckling, som innebär ett stort lidande för t ex kor och grisar och lamm. Rapport i SvT hade ikväll ett skakande reprotage om detta.
Jag anser att Sverige åter och åter bör föra upp denna fråga på EU-nivå, och jag hoppas att sansade krafter inom islam diskuterar detta och börjar acceptera och driva att djur ska bedövas vid slakt.
Samma tradition finns inom judendomen som kräver Kosherslakt, vilket stadgas i femte mosebok. Även här borde bedövning självfallet utföras innan slakten.
Läs även andra bloggares åsikter om halalslakt, kosherslakt, islam, jordbruk, djurskydd, eu, riksdagen, centerpartiet
Inom islam påbjöds Halal-slakt för typ 1300 år sedan, strupen skärs av djuren utan föregående bedövning. Det var förmodligen ett bra påbud då, relativt andra slaktmedoder som sälkert fanns.
Men idag borde alla djur bedövas innan slakt, så att de inte lider. Sverige har lagstiftat om detta. Dock finns ett tryck i Sverige och i andra EU-länder från muslimska företrädare som anser Halalslakten vara ett påbud som måste följas.
I övriga EU-länder, i varje fall de flesta, får därför halalslakt utföras. Eftersom detta innebär en billigare slakt - ett moment faller bort, bedövning - slaktas enorma mängder djur nu utan bedövning, i Belgien och Frankrike kanske huvuddelen m fl länder.
Detta är en tragisk utveckling, som innebär ett stort lidande för t ex kor och grisar och lamm. Rapport i SvT hade ikväll ett skakande reprotage om detta.
Jag anser att Sverige åter och åter bör föra upp denna fråga på EU-nivå, och jag hoppas att sansade krafter inom islam diskuterar detta och börjar acceptera och driva att djur ska bedövas vid slakt.
Samma tradition finns inom judendomen som kräver Kosherslakt, vilket stadgas i femte mosebok. Även här borde bedövning självfallet utföras innan slakten.
Läs även andra bloggares åsikter om halalslakt, kosherslakt, islam, jordbruk, djurskydd, eu, riksdagen, centerpartiet
lördag, februari 04, 2012
Putin - blockera inte FN - Stoppa dödandet i Syrien!
Fortsatt fasansfulla rapporter från Syrien, idag ett sjukhus invaderat och över 200 människor avrättade.
Regimen försöker svära sig fri, utan att alls övertyga.
Ryssland har goda relationer med Assadregimen, är en stor vapenleverantör, och bromsar nu tillsammans med Kina FN från att agera.
Detta är en orimlig linje, och Sverige och övriga länder måste nu öka pressen på Putin och Kina. Arabförbundet vill att FN ska agera.
Syrien och attackerna mot civilbefolkningen där är nu vad jag kan förstå värre än Gadaffis i Libyen, och händelserna där står i centrum för världens blickar.
Vad kan Sverige göra, och vad kan vi i riksdagen och från Centerpartiet göra? Ett sätt är att lyfta frågan till debatt i riksdagen, vilket jag överväger, så att utrikesminister Bildt kan ge regeringens syn på läget och hur man agerar för att stoppa dödandet. Genom att riksdagen diskuterar situationen ökar rimligen också pressen på Ryssland i och från vårt land.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, massaker, politiik, riksdagen, centerpartiet,
Regimen försöker svära sig fri, utan att alls övertyga.
Ryssland har goda relationer med Assadregimen, är en stor vapenleverantör, och bromsar nu tillsammans med Kina FN från att agera.
Detta är en orimlig linje, och Sverige och övriga länder måste nu öka pressen på Putin och Kina. Arabförbundet vill att FN ska agera.
Syrien och attackerna mot civilbefolkningen där är nu vad jag kan förstå värre än Gadaffis i Libyen, och händelserna där står i centrum för världens blickar.
Vad kan Sverige göra, och vad kan vi i riksdagen och från Centerpartiet göra? Ett sätt är att lyfta frågan till debatt i riksdagen, vilket jag överväger, så att utrikesminister Bildt kan ge regeringens syn på läget och hur man agerar för att stoppa dödandet. Genom att riksdagen diskuterar situationen ökar rimligen också pressen på Ryssland i och från vårt land.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, massaker, politiik, riksdagen, centerpartiet,
måndag, januari 30, 2012
FN - Stoppa dödandet i Syrien!
Förenta Nationerna har numera en Skyldighet att Skydda när medborgare attackeras och dödas av sina egna regimer.
"Folkrätten" gör annars att diktaturer anses ha rätt att fortsätta att förtrycka sina medborgare, ta t ex Nordkorea som utövar ett fasansfullt förtryck med tankeförbud, massiv indoktrinering, ekonomisk vanskötsel med åtföljande hungerkatastrofer, fångläger osv.
I Libyen ingrep FN mot Gadaffis övergrepp och hot mot civilbefolkningen, tack vare att ingen stormakt inlade sitt veto mot detta i FNs säkerhetsråd. Ryssland och Kina lade ner sina röster.
Nu handlar det om Syrien (med flera arabländer). Attackerna och dödandet av civilbefolkning är där värre än i Libyen, trupper attackerar städer med stridsvagnar och bomber, över 6.000 människor har dödats, många fler har allvarligt skadats, miliser som stöder regeringen utför fruktansvärda massakrar, tortyr används frekvent och tiotusentals människor hålls i fängelser och fångläger.
Varje dag kommer nya rapporter om fortsatt dödande.
Arabförbundet vill att FN ska ingripa på olika sätt. Ryssland och Kina motsätter sig detta.
Nu måste FNs länder - och Sverige - kräva åtgärder som skyddar civilbefolkningen i Syrien. Ansvaret för vad som nu fortsätter att ske i Syrien är i första hand Assadregimens, men Ryssland och Kina bär ett allt tyngre delansvar när de aktivt förhindrar FN att ingripa.
Sverige bör därför rikta stark kritik mot Ryssland och Kina intill dess att de ställer sig bakom åtgärder från FN för att förhindra lidandet i Syrien.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, fn, ryssland, kina, politik, riksdagen, centerpartiet
"Folkrätten" gör annars att diktaturer anses ha rätt att fortsätta att förtrycka sina medborgare, ta t ex Nordkorea som utövar ett fasansfullt förtryck med tankeförbud, massiv indoktrinering, ekonomisk vanskötsel med åtföljande hungerkatastrofer, fångläger osv.
I Libyen ingrep FN mot Gadaffis övergrepp och hot mot civilbefolkningen, tack vare att ingen stormakt inlade sitt veto mot detta i FNs säkerhetsråd. Ryssland och Kina lade ner sina röster.
Nu handlar det om Syrien (med flera arabländer). Attackerna och dödandet av civilbefolkning är där värre än i Libyen, trupper attackerar städer med stridsvagnar och bomber, över 6.000 människor har dödats, många fler har allvarligt skadats, miliser som stöder regeringen utför fruktansvärda massakrar, tortyr används frekvent och tiotusentals människor hålls i fängelser och fångläger.
Varje dag kommer nya rapporter om fortsatt dödande.
Arabförbundet vill att FN ska ingripa på olika sätt. Ryssland och Kina motsätter sig detta.
Nu måste FNs länder - och Sverige - kräva åtgärder som skyddar civilbefolkningen i Syrien. Ansvaret för vad som nu fortsätter att ske i Syrien är i första hand Assadregimens, men Ryssland och Kina bär ett allt tyngre delansvar när de aktivt förhindrar FN att ingripa.
Sverige bör därför rikta stark kritik mot Ryssland och Kina intill dess att de ställer sig bakom åtgärder från FN för att förhindra lidandet i Syrien.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, fn, ryssland, kina, politik, riksdagen, centerpartiet
lördag, januari 28, 2012
JO granskar inte länsstyrelserna och djurskyddslagen
Det finns frågor kring rättssäkerhet att granska vad gäller djurskyddslagen, t ex vad gäller att näringsidkare kan få mycket hårda straff av länsstyrelsen utan att frågan om tvångsomhändertagande av djur eller djurförbud kan prövas i en rättegång. Idag beslutar länsstyrelserna om detta utan att brottsanmäla lantbrukaren, och utan att denne kan få sin sak prövad vid en domstolsbehandling där sakfrågan i sin helhet kan prövas. Överklagan av myndighetsbeslut till förvaltningsrätt innebär endast att frågan om myndigheten gjort rätt moment prövas, inte sakfrågan i sig.
Tidningen Lantbrukets affärer med den erfarne journalisten Sven-Olov Lööv skriver om detta.
Jag har ju bett JO att granska länsstyrelsens beslut att omhänderta Per-Ola Olssons kor, samt även att granska dessa frågor utifrån länsstyrelsens i Skånes handläggningar. Detta har bidragit till en uppoenbart angelägen debatt i dessa frågor i främst lantbrukspressen, där frågorna diskuteras i insiktsfulla ledarkommentarer och även av LRFs högsta ledning.
Det är bra.
JO ligger dock lågt. Jag har nu fått svar från Justitieombudsmannen Lars Lindström som med hjälp av Li Brismo meddelar att "Det som Ni har anfört ger inte anledning till någon åtgärd från min sida. Jag kommer därför inte att utreda Er anmälan."
Innebär alltså detta att JO anser att myndigheternas bedömningar i dessa frågor är oklanderliga, och att den enskildes möjligheter att hävda sin rätt är tillräcklig?
Det behöver det inte göra, och jag hoppas att JO istället kommer att ta andra tillfällen att granska dessa frågor djupare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, djurskydd, jordbruksverket, länsstyrelserna, lrf, politik, riksdagen
Tidningen Lantbrukets affärer med den erfarne journalisten Sven-Olov Lööv skriver om detta.
Jag har ju bett JO att granska länsstyrelsens beslut att omhänderta Per-Ola Olssons kor, samt även att granska dessa frågor utifrån länsstyrelsens i Skånes handläggningar. Detta har bidragit till en uppoenbart angelägen debatt i dessa frågor i främst lantbrukspressen, där frågorna diskuteras i insiktsfulla ledarkommentarer och även av LRFs högsta ledning.
Det är bra.
JO ligger dock lågt. Jag har nu fått svar från Justitieombudsmannen Lars Lindström som med hjälp av Li Brismo meddelar att "Det som Ni har anfört ger inte anledning till någon åtgärd från min sida. Jag kommer därför inte att utreda Er anmälan."
Innebär alltså detta att JO anser att myndigheternas bedömningar i dessa frågor är oklanderliga, och att den enskildes möjligheter att hävda sin rätt är tillräcklig?
Det behöver det inte göra, och jag hoppas att JO istället kommer att ta andra tillfällen att granska dessa frågor djupare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, djurskydd, jordbruksverket, länsstyrelserna, lrf, politik, riksdagen
torsdag, januari 26, 2012
Årets kock! Synfält! Framtidsdag! Löfven.
Riksdagsarbetet är omväxlande och intressant, vilket jag hoppas framgår av min blogg.
Efterspelet till Sälenkonferensen ledde till att socialdemokraterna byter partiledare, Håkan Juholt går och Stefan Löfven verkar komma.
LO, med allt färre medlemmar och allt färre som röstar på S av dessa (kanske hälften), stärker alltså sitt grepp över det socialdemokratiska LO-partiet. Jag har ju respekt för fackföreningarnas betydelse men för att kunna nå anslutning bland de som jobbar går det ju inte, enligt min uppfattning, att LOs ordförande sitter i socialdemokraternas VU och att LO är så partipolitiserat.
Om Håkan Juholt hade viss vänsterprofil (och Waidelich höger)så torde Löfven/Österberg ha mer mittframtoning. Få se om LOs och Löfvens syn på energipolitik och EU-samarbete kommer att återspegla sig i praktisk politik (kärnkraft, europakt) eller inte.
I fredags var jag på ett mycket intressant möte med Diabetes- och Glaucomförbunden samt med Transportstyrelsens experter på kraven på synfält för att inneha körkort. Både Lars Englund, chefsläkare på trafikmedicinska rådet, och professor Kjell Ohlsson som sysslat med trafikforskning i 30 år, deltog. Jag har engagerat mig i frågan om att Sverige har hårdare krav på perfekta synfält än andra länder, och att dessa borde nyanseras en del. Mötet resulterade åtminstone i en intressant öppning att i ökad utsträckning kunna använda körsimulatorer för att bedöma körförmågan i trafiken.
I måndags sammanträde med östgötasektionen av Allmänna Försvarsföreningen som nybildats i Östergötland under landshövdingens ledning.
I tisdags intressant dialog med USAs förre biträdande försvarsminister William Lynn på försvarshögskolan.
Igår onsdag samlades 1.000 personer för att utse Årets Kock, och jag hade förmånen att delta. Erlandsson och Bernadotte (ministern och prinsen) hjälptes åt att presentera årets vinnare, som blev Klas Lindberg från Kronoberg.
Idag har riksdagen haft en Framtidsdag med intressanta seminarier. Jag deltog i en politikerpanel efter intressanta föredrag om framtidens resurser, och lyfte frågan om den framtida livsmedelsförsörjningen i Sverige och världen.
Läs även andra bloggares åsikter om synfält, kock, löfven, politik, centerpartiet
Efterspelet till Sälenkonferensen ledde till att socialdemokraterna byter partiledare, Håkan Juholt går och Stefan Löfven verkar komma.
LO, med allt färre medlemmar och allt färre som röstar på S av dessa (kanske hälften), stärker alltså sitt grepp över det socialdemokratiska LO-partiet. Jag har ju respekt för fackföreningarnas betydelse men för att kunna nå anslutning bland de som jobbar går det ju inte, enligt min uppfattning, att LOs ordförande sitter i socialdemokraternas VU och att LO är så partipolitiserat.
Om Håkan Juholt hade viss vänsterprofil (och Waidelich höger)så torde Löfven/Österberg ha mer mittframtoning. Få se om LOs och Löfvens syn på energipolitik och EU-samarbete kommer att återspegla sig i praktisk politik (kärnkraft, europakt) eller inte.
I fredags var jag på ett mycket intressant möte med Diabetes- och Glaucomförbunden samt med Transportstyrelsens experter på kraven på synfält för att inneha körkort. Både Lars Englund, chefsläkare på trafikmedicinska rådet, och professor Kjell Ohlsson som sysslat med trafikforskning i 30 år, deltog. Jag har engagerat mig i frågan om att Sverige har hårdare krav på perfekta synfält än andra länder, och att dessa borde nyanseras en del. Mötet resulterade åtminstone i en intressant öppning att i ökad utsträckning kunna använda körsimulatorer för att bedöma körförmågan i trafiken.
I måndags sammanträde med östgötasektionen av Allmänna Försvarsföreningen som nybildats i Östergötland under landshövdingens ledning.
I tisdags intressant dialog med USAs förre biträdande försvarsminister William Lynn på försvarshögskolan.
Igår onsdag samlades 1.000 personer för att utse Årets Kock, och jag hade förmånen att delta. Erlandsson och Bernadotte (ministern och prinsen) hjälptes åt att presentera årets vinnare, som blev Klas Lindberg från Kronoberg.
Idag har riksdagen haft en Framtidsdag med intressanta seminarier. Jag deltog i en politikerpanel efter intressanta föredrag om framtidens resurser, och lyfte frågan om den framtida livsmedelsförsörjningen i Sverige och världen.
Läs även andra bloggares åsikter om synfält, kock, löfven, politik, centerpartiet
fredag, januari 20, 2012
"Akta er för Juholt - han blir en katastrof"...
Jag bidrog till Håkan Juholts valkampanj genom att varna S för att han kunde bli en katastrof..
Som framgår av vad jag skrev menade jag tvärtom, Håkan Juholt är en karismatisk och hederlig politiker i den socialdemokratiska mittfåran som skulle kunna bli en bra ledare för sitt parti.
Min företrädare i försvarspolitiken Anders Svärd blev en god vän till Håkan Juholt och uttalar sig i samma riktning.
Nu kommer Håkan Juholt sannolikt att avgå, han har hamnat i ett ohållbart läge med avgångskrav från flera s-distrikt, oklart hur många. Med partiet på under 25 procent och med en eget förtroende på 13 procent finns inget annat alternativ.
Hur kunde det gå så snett?
Uppenbarligen torde det ligga en del i Håkans analys av sig själv som "yvig och ostrukturerad och olämplig som partiledare".
Han har gjort för många misstag och snabba uttalanden som sammantaget har urholkat hans förtroende.
Uttalandet i Sälen att regeringen drev igenom försvarsbeslutet 2009 tillsammans med SD är obegripligt och fel, jag tror att han var så stressad att han inte tänkte klart.
Kanske hans blixtsnabba reaktion att säga nej till den nya EU-pakten kan ha irriterat ändå mer, i vart fall eftertänksamma socialdemokrater i mittfältet som Göran Persson och Thomas Östros. Kanske kan socialdemokraternas nej nu förändras, till och med Mp öppnar ju för detta.
Hans hyresbidrag från riksdagen har jag också skrivit om, det skadade honom trots att han inte brutit mot riksdagens regelverk och definitivt varit i god tro.
Håkan Juholt är en skicklig retoriker med lite vänsterstuk, och tillsatte Tommy Waidelich för att balansera upp med lite ekonomiskt högerstuk. Det blev förvirrande, och Waidelich är lite för tunn.
Jag respekterar Håkan Juholt och lider med honom och lite med hans parti i den situation som uppkommit.
Nu väntar sannolikt en turné genom landet med några kandidater i en öppen valprocess á la Centerpartiet, och jag befarar att S om ett år eller så kan närma sig 30 procent igen...
Den press som Håkan Juholt har genomlidit under ett antal månader är svår att greppa, och han har kämpat uthålligt och väl. Skulle han nu avgå hoppas jag att hans kvalitéer kan tas tillvara i samhällsinsatser, varför inte som landshövding.
Ska verkligen en centerpartist kunna föreslå det? Ja, tänk, precis så tycker jag att politiken ska vara, tydliga skiljelinjer och skarp politisk debatt men respekt för olika partier och politiker trots åsiktsskillnader!
Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, juholt, politik, socialdemokraterna, riksdagen, centerpartiet,
Som framgår av vad jag skrev menade jag tvärtom, Håkan Juholt är en karismatisk och hederlig politiker i den socialdemokratiska mittfåran som skulle kunna bli en bra ledare för sitt parti.
Min företrädare i försvarspolitiken Anders Svärd blev en god vän till Håkan Juholt och uttalar sig i samma riktning.
Nu kommer Håkan Juholt sannolikt att avgå, han har hamnat i ett ohållbart läge med avgångskrav från flera s-distrikt, oklart hur många. Med partiet på under 25 procent och med en eget förtroende på 13 procent finns inget annat alternativ.
Hur kunde det gå så snett?
Uppenbarligen torde det ligga en del i Håkans analys av sig själv som "yvig och ostrukturerad och olämplig som partiledare".
Han har gjort för många misstag och snabba uttalanden som sammantaget har urholkat hans förtroende.
Uttalandet i Sälen att regeringen drev igenom försvarsbeslutet 2009 tillsammans med SD är obegripligt och fel, jag tror att han var så stressad att han inte tänkte klart.
Kanske hans blixtsnabba reaktion att säga nej till den nya EU-pakten kan ha irriterat ändå mer, i vart fall eftertänksamma socialdemokrater i mittfältet som Göran Persson och Thomas Östros. Kanske kan socialdemokraternas nej nu förändras, till och med Mp öppnar ju för detta.
Hans hyresbidrag från riksdagen har jag också skrivit om, det skadade honom trots att han inte brutit mot riksdagens regelverk och definitivt varit i god tro.
Håkan Juholt är en skicklig retoriker med lite vänsterstuk, och tillsatte Tommy Waidelich för att balansera upp med lite ekonomiskt högerstuk. Det blev förvirrande, och Waidelich är lite för tunn.
Jag respekterar Håkan Juholt och lider med honom och lite med hans parti i den situation som uppkommit.
Nu väntar sannolikt en turné genom landet med några kandidater i en öppen valprocess á la Centerpartiet, och jag befarar att S om ett år eller så kan närma sig 30 procent igen...
Den press som Håkan Juholt har genomlidit under ett antal månader är svår att greppa, och han har kämpat uthålligt och väl. Skulle han nu avgå hoppas jag att hans kvalitéer kan tas tillvara i samhällsinsatser, varför inte som landshövding.
Ska verkligen en centerpartist kunna föreslå det? Ja, tänk, precis så tycker jag att politiken ska vara, tydliga skiljelinjer och skarp politisk debatt men respekt för olika partier och politiker trots åsiktsskillnader!
Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, juholt, politik, socialdemokraterna, riksdagen, centerpartiet,
onsdag, januari 18, 2012
Här omhändertas Per-Olas alla kor
Jag har skrivit om lantbrukaren Per-Ola Olsson i Simrishamn, vars kossor länsstyrelsen anser far så illa att de måste tvångsomhändertas.
Länsstyrelsen med experter bedömde den 8 december att korna hade det så illa att de måste tas från honom medan två djuromsorgssakkunniga som lantbrukaren anlitade bedömde dem vara i gott skick. Länsstyrelsen hänvisar också till tidigare föreläggande och prövningar i förvaltningsrätten, där lantbrukaren dock fått rätt några gånger. Strax efter det att vitet avslagits av rätten beslutar ändå länsstyrelsen att djuren måste omhändertas.
Igår tisdag så kom tre poliser och flera lastbilar och alla djuren hämtades. Här tv-inslag från hämtningen, djuren verkar väl hållna.
Att djuren nu måste vara i ett annat stall tills de vartefter säljs eller slaktas medför mycket stora kostnader för lantbrukaren som också förlorar sin försörjning. Ett omhändertagande är alltså ett oerhört ingrepp i hans eller hennes näringsverksamhet och liv.
Far djuren så illa att de trots råd och anvisningar måste omhändertas är detta självklart ett oundgängligt beslut. Har de det tillräckligt bra bör länsstyrelsens bedömningar kunna granskas och ifrågasättas. Detta lyckas sällan berörda lantbrukare hävda, när djuren är borta finns ofta inte så bra belägg för hur de hade det vid omhändertagandet.
I detta fall finns alltså intyg av två erfarna sakkunniga, och därtill har djuren dokumentärfilmats i sin stallmiljö den senaste veckan. Vi får se hur kammarrätten kommer att bedöma fallet, och jag hur ju också bett JO granska det.
Det har förts en betydande debatt i kommentatorsfälten på artiklar i Land lantbruk och ATL, där ett antal inlägg ger uttryck för oro för att dagens regelverk och lagar ger myndigheterna en så stark maktställning att även rätt normalt skötta gårdar kan riskera att drabbas av förelägganden vilket snabbt (efter tre gånger) kan leda till att djuren tas ifrån gården. En rätt anmärkningsvärt sträng praxis, kan man tycka, som lär vara ifrågasatt av Eva Erikssons djurskyddsutredning.
LRFs ordförande Helena Jonsson har också intervjuats.
Flera i kommentarsfloden vittnar om självupplevda upplevelser och dito oförrätter, och myndighet och tjänstemän sågas ibland vid fotknölarna. Det får stå för dem som gör det, och mycket kan vara överdrivet eller tillspetsat eller fel. Men en del är säkert värt att diskutera och ta lärdom av, exemplen är många.
Det här är ju svåra och viktiga frågor där djurens bästa står i centrum och där länsstyrelsen har ett tungt tillsynsansvar. Liksom vad gäller andra myndigheter är det min grundläggande uppfattning och tro att man i allt väsentligt gör ett bra arbete med att tillämpa lagarna och i första hand arbetar med information och rådgivning så att stallar där djurskötseln behöver förbättras kan få stöd i detta.
Det bör också noteras att anonyma anmälningar leder länsstyrelserna till plötsliga tillsynsbesök, vilket även uppmuntras ibland. Det är dock just anonyma tips, där olika bevekelsegrunder kan ligga bakom.
Länsstyrelserna har nyligen tagit över hela ansvaret för djurskyddstillsynen, och det kan finnas en risk för att ambitiösa inspektörer kan vara alltför snabba med förelägganden som kan leda till omhändertaganden. Lantbrukaren bör i första hand ses som en näringsidkare man för en dialog med för att rätta till ev missförhållanden.Först i andra hand bör lantbrukaren ses som en potentiell brottsling.
Det framförs också kritik mot att länsstyrelsen har en alltför stark ställning vid beslut i dessa frågor. Man genomför tillsynen, utfärdar förelägganden och sammanställer "bevismaterial" i form av beskrivningar av förhållandena med fotodokumentation, som sedan ligger till grund för förvaltningsrättens beslut. Inspektörer, jurister, veterinärer och chefer är arbetskamrater som naturligen ofta kommer till samma bedömningar. Dessa bedömningar väger oerhört tungt, och förvaltningsrätten ska tydligen främst pröva om myndigheten har agerat i linje med sina mandat.
En del kritiker hävdar att länsstyrelsen borde polisanmäla lantbrukare som man anser bör få sina djur beslagtagna, så att brottsutredning kan göras och sedan tingsrättsförhandling där båda parter kan lägga fram sina uppfattningar och få den prövade och avgjorda.
Jag vet inte om detta är rätt väg att gå, men uppenbart är att det behövs en diskussion om hur djurägarens ställning behöver stärkas. Helena Jonsson och LRF arbetar uppenbarligen i den riktningen vilket jag tycker är bra! Jag hoppas också att länsstyrelser och Jordbruksverket överväger detta och självfallet också jag och andra politiker!
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, jordbruk, lrf, politik, länsstyrelsen, centerpartiet, riksdagen, jordbruksverket
Länsstyrelsen med experter bedömde den 8 december att korna hade det så illa att de måste tas från honom medan två djuromsorgssakkunniga som lantbrukaren anlitade bedömde dem vara i gott skick. Länsstyrelsen hänvisar också till tidigare föreläggande och prövningar i förvaltningsrätten, där lantbrukaren dock fått rätt några gånger. Strax efter det att vitet avslagits av rätten beslutar ändå länsstyrelsen att djuren måste omhändertas.
Igår tisdag så kom tre poliser och flera lastbilar och alla djuren hämtades. Här tv-inslag från hämtningen, djuren verkar väl hållna.
Att djuren nu måste vara i ett annat stall tills de vartefter säljs eller slaktas medför mycket stora kostnader för lantbrukaren som också förlorar sin försörjning. Ett omhändertagande är alltså ett oerhört ingrepp i hans eller hennes näringsverksamhet och liv.
Far djuren så illa att de trots råd och anvisningar måste omhändertas är detta självklart ett oundgängligt beslut. Har de det tillräckligt bra bör länsstyrelsens bedömningar kunna granskas och ifrågasättas. Detta lyckas sällan berörda lantbrukare hävda, när djuren är borta finns ofta inte så bra belägg för hur de hade det vid omhändertagandet.
I detta fall finns alltså intyg av två erfarna sakkunniga, och därtill har djuren dokumentärfilmats i sin stallmiljö den senaste veckan. Vi får se hur kammarrätten kommer att bedöma fallet, och jag hur ju också bett JO granska det.
Det har förts en betydande debatt i kommentatorsfälten på artiklar i Land lantbruk och ATL, där ett antal inlägg ger uttryck för oro för att dagens regelverk och lagar ger myndigheterna en så stark maktställning att även rätt normalt skötta gårdar kan riskera att drabbas av förelägganden vilket snabbt (efter tre gånger) kan leda till att djuren tas ifrån gården. En rätt anmärkningsvärt sträng praxis, kan man tycka, som lär vara ifrågasatt av Eva Erikssons djurskyddsutredning.
LRFs ordförande Helena Jonsson har också intervjuats.
Flera i kommentarsfloden vittnar om självupplevda upplevelser och dito oförrätter, och myndighet och tjänstemän sågas ibland vid fotknölarna. Det får stå för dem som gör det, och mycket kan vara överdrivet eller tillspetsat eller fel. Men en del är säkert värt att diskutera och ta lärdom av, exemplen är många.
Det här är ju svåra och viktiga frågor där djurens bästa står i centrum och där länsstyrelsen har ett tungt tillsynsansvar. Liksom vad gäller andra myndigheter är det min grundläggande uppfattning och tro att man i allt väsentligt gör ett bra arbete med att tillämpa lagarna och i första hand arbetar med information och rådgivning så att stallar där djurskötseln behöver förbättras kan få stöd i detta.
Det bör också noteras att anonyma anmälningar leder länsstyrelserna till plötsliga tillsynsbesök, vilket även uppmuntras ibland. Det är dock just anonyma tips, där olika bevekelsegrunder kan ligga bakom.
Länsstyrelserna har nyligen tagit över hela ansvaret för djurskyddstillsynen, och det kan finnas en risk för att ambitiösa inspektörer kan vara alltför snabba med förelägganden som kan leda till omhändertaganden. Lantbrukaren bör i första hand ses som en näringsidkare man för en dialog med för att rätta till ev missförhållanden.Först i andra hand bör lantbrukaren ses som en potentiell brottsling.
Det framförs också kritik mot att länsstyrelsen har en alltför stark ställning vid beslut i dessa frågor. Man genomför tillsynen, utfärdar förelägganden och sammanställer "bevismaterial" i form av beskrivningar av förhållandena med fotodokumentation, som sedan ligger till grund för förvaltningsrättens beslut. Inspektörer, jurister, veterinärer och chefer är arbetskamrater som naturligen ofta kommer till samma bedömningar. Dessa bedömningar väger oerhört tungt, och förvaltningsrätten ska tydligen främst pröva om myndigheten har agerat i linje med sina mandat.
En del kritiker hävdar att länsstyrelsen borde polisanmäla lantbrukare som man anser bör få sina djur beslagtagna, så att brottsutredning kan göras och sedan tingsrättsförhandling där båda parter kan lägga fram sina uppfattningar och få den prövade och avgjorda.
Jag vet inte om detta är rätt väg att gå, men uppenbart är att det behövs en diskussion om hur djurägarens ställning behöver stärkas. Helena Jonsson och LRF arbetar uppenbarligen i den riktningen vilket jag tycker är bra! Jag hoppas också att länsstyrelser och Jordbruksverket överväger detta och självfallet också jag och andra politiker!
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, jordbruk, lrf, politik, länsstyrelsen, centerpartiet, riksdagen, jordbruksverket
tisdag, januari 17, 2012
Hur kom SD in i försvarsdebatten, Juholt??
Sälenkonferensen om folk och försvar dunkar på. Några kommentarer.
Socialdemokraternas Peter Hultkvist hade ett konstruktivt inlägg inför paneldebatterna. Med sig hade han ju 2 miljarder kr mer än vad Håkan Juholt hade i fjol! Någon återgång till värnpliktsförsvaret var inte på tal, utan istället lade han ett intressant förslag om att låta de frivilligt rekryterade soldaterna ges en knytning till Hemvärnet. Alliansen, S och MP har ju också enats om Afghanistan, Nordic battle group och om en luftförsvarsutredning.
Min tolkning är ju att socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt tagit över taktpinnen över deras försvarspolitik, och återgått till den konstruktiva dialogen i försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. I mellanperioden var ju Juholt ute i kylan och S minskade anslagen till försvaret och talade för en bevarad värnplikt.
Håkan Juholt talade dagen efter om sin favoritfråga, de nya säkerhetshoten. Klimatet, cyberhotet, energiförsörjningen och så vidare. (Han borde lägga till livsmedelsförsörjningen).
Inget stort utspel, allt gott och väl...
På presskonferensen, överraskande nog, lät Håkan Juholt inte som den av honom inspirerade Peter Hultkvist, utan mer som Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet förra mandatperioden.
Regeringen - som ju just gjort upp med S i tre viktiga frågor, och som följt försvarsberedningens förslag om frivilligförsvaret - anklagades plötsligt för att ha drivit igenom den nya försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna...
En helt obegriplig ståndpunkt. För det första så fanns ju bevisligen inte Sverigedemokraterna i riksdagen när försvarsbeslutet togs 2009.
Och för det andra, hade SD funnits där så hade de ju snarast stött Socialdemokraternas dåvarande linje med fortsatt värnpliktsförsvar, absolut inte regeringen som följde försvarsberedningens - med Håkan Juholt - förslag.
Hade då Håkan Juholt uttryckt sig fel? Hur kunde Sverigedemokraterna vara delaktiga i riksdagens försvarsbeslut 2009 fast de inte fanns i riksdagen och var emot en personalförsörjning på frivillighetens grund?
Nejdå, inte fel, bara "medvetet drastiskt"...
Visst hade alliansen egen majoritet förra mandatperioden, medan man nu är en stark minoritetsregering där de rödgröna tillsammans med SD har fler röster. Ville Håkan Juholt lyfta fram dessa obestridliga fakta så hade det ju stämt. Men att visa på detta genom att koppla ihop försvarsbeslutet 2009 med SD är ju obestridligen helt fel och jag begriper ju inte varför denna koppling gjordes, eller varför den inte är fel utan bara "medvetet drastiskt".
Claes Arvidsson i SvD ger utrymme för en försvarsdebatt på sin ledarblogg, där bl a jag har gjort detta inlägg. Här TV4s inslag där bl a jag medverkar mycket kort,
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, folk och försvar, håkan juholt, politik, alliansen, sälen
Socialdemokraternas Peter Hultkvist hade ett konstruktivt inlägg inför paneldebatterna. Med sig hade han ju 2 miljarder kr mer än vad Håkan Juholt hade i fjol! Någon återgång till värnpliktsförsvaret var inte på tal, utan istället lade han ett intressant förslag om att låta de frivilligt rekryterade soldaterna ges en knytning till Hemvärnet. Alliansen, S och MP har ju också enats om Afghanistan, Nordic battle group och om en luftförsvarsutredning.
Min tolkning är ju att socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt tagit över taktpinnen över deras försvarspolitik, och återgått till den konstruktiva dialogen i försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. I mellanperioden var ju Juholt ute i kylan och S minskade anslagen till försvaret och talade för en bevarad värnplikt.
Håkan Juholt talade dagen efter om sin favoritfråga, de nya säkerhetshoten. Klimatet, cyberhotet, energiförsörjningen och så vidare. (Han borde lägga till livsmedelsförsörjningen).
Inget stort utspel, allt gott och väl...
På presskonferensen, överraskande nog, lät Håkan Juholt inte som den av honom inspirerade Peter Hultkvist, utan mer som Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet förra mandatperioden.
Regeringen - som ju just gjort upp med S i tre viktiga frågor, och som följt försvarsberedningens förslag om frivilligförsvaret - anklagades plötsligt för att ha drivit igenom den nya försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna...
En helt obegriplig ståndpunkt. För det första så fanns ju bevisligen inte Sverigedemokraterna i riksdagen när försvarsbeslutet togs 2009.
Och för det andra, hade SD funnits där så hade de ju snarast stött Socialdemokraternas dåvarande linje med fortsatt värnpliktsförsvar, absolut inte regeringen som följde försvarsberedningens - med Håkan Juholt - förslag.
Hade då Håkan Juholt uttryckt sig fel? Hur kunde Sverigedemokraterna vara delaktiga i riksdagens försvarsbeslut 2009 fast de inte fanns i riksdagen och var emot en personalförsörjning på frivillighetens grund?
Nejdå, inte fel, bara "medvetet drastiskt"...
Visst hade alliansen egen majoritet förra mandatperioden, medan man nu är en stark minoritetsregering där de rödgröna tillsammans med SD har fler röster. Ville Håkan Juholt lyfta fram dessa obestridliga fakta så hade det ju stämt. Men att visa på detta genom att koppla ihop försvarsbeslutet 2009 med SD är ju obestridligen helt fel och jag begriper ju inte varför denna koppling gjordes, eller varför den inte är fel utan bara "medvetet drastiskt".
Claes Arvidsson i SvD ger utrymme för en försvarsdebatt på sin ledarblogg, där bl a jag har gjort detta inlägg. Här TV4s inslag där bl a jag medverkar mycket kort,
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, folk och försvar, håkan juholt, politik, alliansen, sälen
fredag, januari 13, 2012
Ökat samarbete ger större utväxling av försvarsanslagen!
Folk och Försvars rikskonferens i Sälen börjar nu på söndag. Diskussionerna kommer i vanlig ordning att TV-sändas, kan rekommenderas!
Newsmill har åter en rejäl diskusssion om försvarsfrågor i anslutning till konferensen, alldeles utmärkt tycker jag. Newsmill har verkligen tillfört den offentliga debatten i Sverige en ny dimension som starkt breddar debatten och ger utrymme för både djupare analyser och för många fler att kunna delta.
Mitt bidrag till debatten är detta.
Så centerpartist jag är har jag och partiet tydligt redovisat att vi tycker att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten med Norden, EU och med Nato.
Jag upprepar min åsikt att en hel del talar för att försvarsanslaget bör öka.
Jag skriver också om Rysslandshotet, med lite indirekt kritik mot Folkpartiets förslag att återupprätta P 18 och ha en brigad på Gotland, utan föregående analys i t ex försvarsberedningen. Men visst är de väldiga energiflödena i Östersjön en faktor som motiverar en djupare analys av om försvarets närvaro bör öka.
Beredningen bör snarast sätta i arbete med omvärldsanalyser inför nästa försvarsbeslut.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, ryssland, eu, nato, gotland, politik, centerpartiet, riksdagen, folk och försvar,
Newsmill har åter en rejäl diskusssion om försvarsfrågor i anslutning till konferensen, alldeles utmärkt tycker jag. Newsmill har verkligen tillfört den offentliga debatten i Sverige en ny dimension som starkt breddar debatten och ger utrymme för både djupare analyser och för många fler att kunna delta.
Mitt bidrag till debatten är detta.
Så centerpartist jag är har jag och partiet tydligt redovisat att vi tycker att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten med Norden, EU och med Nato.
Jag upprepar min åsikt att en hel del talar för att försvarsanslaget bör öka.
Jag skriver också om Rysslandshotet, med lite indirekt kritik mot Folkpartiets förslag att återupprätta P 18 och ha en brigad på Gotland, utan föregående analys i t ex försvarsberedningen. Men visst är de väldiga energiflödena i Östersjön en faktor som motiverar en djupare analys av om försvarets närvaro bör öka.
Beredningen bör snarast sätta i arbete med omvärldsanalyser inför nästa försvarsbeslut.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, ryssland, eu, nato, gotland, politik, centerpartiet, riksdagen, folk och försvar,
onsdag, januari 11, 2012
TV-inslag med vanvårdade kor i Skåne
Jag har ju gjort några blogginlägg om den lantbrukare vars nötkreatur är vanvårdade och far illa, och som länsstyrelsen i Skåne beslutat att omhänderta.
Länsstyrelsens experter anser djuren lida svårt. Två experter som lantbrukare anlitat anser att djuren har det bra.
Lantbrukaren står för sin uppfattning att djuren har det bra, och träder fram i media i detta inslag i SVT Sydnytt.
Min uppfattning bestyrks, det här bör granskas. SvD. ATL.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, djurskydd, politik, skåne, länsstyrelsen, centerpartiet
Länsstyrelsens experter anser djuren lida svårt. Två experter som lantbrukare anlitat anser att djuren har det bra.
Lantbrukaren står för sin uppfattning att djuren har det bra, och träder fram i media i detta inslag i SVT Sydnytt.
Min uppfattning bestyrks, det här bör granskas. SvD. ATL.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, djurskydd, politik, skåne, länsstyrelsen, centerpartiet
tisdag, januari 10, 2012
Verkligheten i ett djurskyddsfall - svart och vitt!
Jag vill ge lite mera kött på benen angående min JO-anmälan mot länsstyrelsen i Skåne i ett aktuellt djurskyddsfall.
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
lördag, januari 07, 2012
Peter Gerdehag dokumenterar djurskyddskonflikt
Debatten om djurskyddslagens tillämpning bedömer jag som angelägen. Den mångåriga konflikt i Skåne, som jag har bett JO att granska,och där lännsstyrelsen beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur, ska nu dokumenteras även av den kände filmaren Peter Gerdehag.
Diskussionen är också livlig efter tidningen land lantbruks artikel i frågan.
Se också min JO-anmälan här.
Är det ingen rök utan eld i detta, dvs länsstyrelserna sköter sin svåra uppgift med objektivitet, professionalitet och oväld, eller finns det en risk för att ambitiösa inspektörer så grips av sitt kall att de ibland kan gå för långt?
Det förtjänar att påpekas att grunden för många djurskyddsärenden är anmälningar från privatpersoner, ibland anonyma, där många skäl och rykten kan ligga bakom. Naturligtvis ska länsstyrelsen granska uppgifter som tyder på vanvård av djur, men det är klart att här finns ett stort spektrum där myndigheten kan agera och där den granskning som sker av myndighetens omdöme och arbete främst görs i domstol. Och domstolen granskar i första hand om det finns skäl att på grundval av länsstyrelsens uppgifter ingripa enligt myndighetens beslut, eller ej. Man torde knappast granska myndighetens arbetsmetoder, och det är här som man bör överväga om djurägarens ställning borde stärkas genom någon granskningsfunktion. För mig är det rätt uppenbart att myndigheternas förelägganden ibland är okvalificerade och även utanför vad lagen medger, vilket ju också en del domstolsutslag visar.
En farhåga är att enstaka länsstyrelsetjänstemän kanske grips av ett sådant engagemang för "saken" att man ibland kan agera mera som uppfinningsrika privatdetektiver med utomordentliga befogenheter än som myndigheter som objektivt ska tillämpa lagen, i omsorg om de djurs vars intressen man ska skydda men där djurägarens/medborgarens faktiska rättigheter kan komma i andra hand eller rentav glömmas bort.
Justititeombudsmannen ska för riksdagens och medborgarnas räkning granska Sveriges myndigheter och hur de fullgör sina uppgifter. Jag hoppas att min begäran om detta kommer att villfaras av JO.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelserna, jordbruk, lrf, politik, riksdagen, centerpartiet, skåne
Diskussionen är också livlig efter tidningen land lantbruks artikel i frågan.
Se också min JO-anmälan här.
Är det ingen rök utan eld i detta, dvs länsstyrelserna sköter sin svåra uppgift med objektivitet, professionalitet och oväld, eller finns det en risk för att ambitiösa inspektörer så grips av sitt kall att de ibland kan gå för långt?
Det förtjänar att påpekas att grunden för många djurskyddsärenden är anmälningar från privatpersoner, ibland anonyma, där många skäl och rykten kan ligga bakom. Naturligtvis ska länsstyrelsen granska uppgifter som tyder på vanvård av djur, men det är klart att här finns ett stort spektrum där myndigheten kan agera och där den granskning som sker av myndighetens omdöme och arbete främst görs i domstol. Och domstolen granskar i första hand om det finns skäl att på grundval av länsstyrelsens uppgifter ingripa enligt myndighetens beslut, eller ej. Man torde knappast granska myndighetens arbetsmetoder, och det är här som man bör överväga om djurägarens ställning borde stärkas genom någon granskningsfunktion. För mig är det rätt uppenbart att myndigheternas förelägganden ibland är okvalificerade och även utanför vad lagen medger, vilket ju också en del domstolsutslag visar.
En farhåga är att enstaka länsstyrelsetjänstemän kanske grips av ett sådant engagemang för "saken" att man ibland kan agera mera som uppfinningsrika privatdetektiver med utomordentliga befogenheter än som myndigheter som objektivt ska tillämpa lagen, i omsorg om de djurs vars intressen man ska skydda men där djurägarens/medborgarens faktiska rättigheter kan komma i andra hand eller rentav glömmas bort.
Justititeombudsmannen ska för riksdagens och medborgarnas räkning granska Sveriges myndigheter och hur de fullgör sina uppgifter. Jag hoppas att min begäran om detta kommer att villfaras av JO.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelserna, jordbruk, lrf, politik, riksdagen, centerpartiet, skåne
fredag, januari 06, 2012
Jag JO-anmäler Länsstyrelsen i Skåne om djurskyddslagen
Jag följer som riksdagsledamot med intresse jordbrukets frågor. Via sociala medier har jag följt lantbrukaren Per-Ola Olsson, Simrishamn, som via facebook och blogg och twitter redovisat sin konflikt och dialog med länsstyrelsen i Skåne vad gäller djuromsorgen om hans nötkreatur.
Jag har fördjupat mig lite i ärendet och förstår att det är komplicerat samt att det ligger en lång tid tillbaka av motsättningar mellan gården och länsstyrelsen.
Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för ett sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.
Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari (vilket inte blev av) - haft två mycket erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.
Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.
Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.
Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin utomordentligt starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull kan agera oproportionerligt kraftfullt och även överreagera mot djurägare som är "uppstudsiga".
Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna bland agerar alltför kraftfullt i dessa grannlaga frågor äger berättigande eller ej.
Som bakgrundunderlag vill jag hänvisa till min blogg, till en artikel med många kommentarer i Land Lantbruk; samt till Per-Ola Olssons egen blogg under signaturen "Sveriges snyggaste bonde";
Jag är mycket medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätten att behandlas korrekt, de är i ett starkt underläge och det kan finnas en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.
Myndigheterna har ett hårt tryck på sig och vet att man får ingen kritik om man agerar alltför kraftfullt men riskerar stark kritik i de fall när man inte agerat fast man borde gjort det. Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.
Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning skulle behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl på något lämpligt sätt och även om inte myndigheterna när djur akut behöver få det bättre även kunde förelägga fortsatt djurskötsel under god kontroll i befintliga stallar i avvaktan på att djuren levereras till slakt eller försäljning.
tillägg: Detta fall från Dalarna, där länsstyrelsen fick backa efter ohemula krav utan förankring i gällande lag, belägger de farhågor jag har.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelsen, djuromsorg, lrf, jordbruk, politik, riksdagen, centerpartiet
Jag har fördjupat mig lite i ärendet och förstår att det är komplicerat samt att det ligger en lång tid tillbaka av motsättningar mellan gården och länsstyrelsen.
Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för ett sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.
Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari (vilket inte blev av) - haft två mycket erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.
Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.
Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.
Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin utomordentligt starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull kan agera oproportionerligt kraftfullt och även överreagera mot djurägare som är "uppstudsiga".
Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna bland agerar alltför kraftfullt i dessa grannlaga frågor äger berättigande eller ej.
Som bakgrundunderlag vill jag hänvisa till min blogg, till en artikel med många kommentarer i Land Lantbruk; samt till Per-Ola Olssons egen blogg under signaturen "Sveriges snyggaste bonde";
Jag är mycket medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätten att behandlas korrekt, de är i ett starkt underläge och det kan finnas en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.
Myndigheterna har ett hårt tryck på sig och vet att man får ingen kritik om man agerar alltför kraftfullt men riskerar stark kritik i de fall när man inte agerat fast man borde gjort det. Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.
Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning skulle behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl på något lämpligt sätt och även om inte myndigheterna när djur akut behöver få det bättre även kunde förelägga fortsatt djurskötsel under god kontroll i befintliga stallar i avvaktan på att djuren levereras till slakt eller försäljning.
tillägg: Detta fall från Dalarna, där länsstyrelsen fick backa efter ohemula krav utan förankring i gällande lag, belägger de farhågor jag har.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelsen, djuromsorg, lrf, jordbruk, politik, riksdagen, centerpartiet
onsdag, januari 04, 2012
Om bloggen (Ett militärt) Alliansfritt Sverige
Jag skrev i höstas några små ord om vikten av att vara varsam med orden, och kritiserade bloggnamnet "Alliansfritt Sverige". Jag fick en del kritik från bloggen själv, och från andra, men stod fast i följande inlägg.
"Alliansfritt Sverige" uppmärksammar återigen mitt förslag i en liten årskawalkad.
Det visar sig att namnet helt anspelar på Sveriges militära alliansfrihet:
"Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson krävde att vi skulle byta namn eftersom han tycket att Alliansfritt Sverige anspelade på terrorism och mord på meningsmotståndare. Danielsson som är Centerpartiets försvarspolitiska talesperson missade helt att namnet anspelar på Sveriges militära alliansfrihet. Det var första och gissningsvis enda gången vi jämförts med självmordsbombare."
Jamen, i så fall har jag inga problem med det! Men varför skriver ni då så lite om den och så mycket om en annan allians?
Läs även andra bloggares åsikter om "alliansfritt Sverige", alliansfrihet, alliansen, politik, centerpartiet
"Alliansfritt Sverige" uppmärksammar återigen mitt förslag i en liten årskawalkad.
Det visar sig att namnet helt anspelar på Sveriges militära alliansfrihet:
"Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson krävde att vi skulle byta namn eftersom han tycket att Alliansfritt Sverige anspelade på terrorism och mord på meningsmotståndare. Danielsson som är Centerpartiets försvarspolitiska talesperson missade helt att namnet anspelar på Sveriges militära alliansfrihet. Det var första och gissningsvis enda gången vi jämförts med självmordsbombare."
Jamen, i så fall har jag inga problem med det! Men varför skriver ni då så lite om den och så mycket om en annan allians?
Läs även andra bloggares åsikter om "alliansfritt Sverige", alliansfrihet, alliansen, politik, centerpartiet
måndag, januari 02, 2012
Ska Per-Olas kor tvångsomhändertas?
Jag ska skriva rakt upp och ner om ett möjligt rättsövergrepp av Länsstyrelsen i Skåne mot en lantbrukare.
Det handlar om en ung lantbrukare med en lite sliten gård som ska upprustas. Han har haft mjölkproduktion men nyligen slutat med det och har nu nötkreatur för köttproduktion.
Länsstyrelsen har sedan något decennium haft ögonen på gården, och har vid flera tillfällen med stöd av djurskyddslagen velat tvångsomhänderta alla djuren för att de far illa. Hösten 2010 beslutade länsveterinären/länsstyrelsen om att omhänderta djuren, men Per-Ola överklagade till länsrätten som upphävde beslutet.
I somras övervägde man omhändertagande igen och för någon vecka sedan fattades ett nytt beslut om detta. Idag var tre poliser och tre som skulle ta med djuren ute på gården för att verkställa beslutet. Så skedde inte, men de torde återkomma inom kort.
Varför skriver jag om detta, då? Det här är väl glasklart, staten/myndigheten har rätt och lantbrukare Per-Ola vanvårdar djuren som alltså bör omhändertas. Ett omhändertagande är förenat med stora kostnader och drabbar djurägaren hårt.
Självklart ska djurskyddslagen trygga djurens rätt till att ha det bra, och självklart ska myndigheterna gripa in om djuren far illa. Men myndigheten är väldigt stor och stark och lantbrukaren är väldigt liten och i underläge i dessa fall. Min bedömningen är att en del länstyrelser ibland agerar alltför okänsligt och kraftfullt i en del fall, dvs de omhändertar trots att djuren har det tillräckligt bra och det borde gått att hitta andra vägar för dialog och lösning.
Länsstyrelsen vet att agerar de för kraftfullt får de ingen kritik annat än av den berörda företagaren, men agerar de för lössläppt blir kritiken massiv från "alla". Trycket på berörda tjänstemän är alltså stort, deras uppgifter är svåra, de har inte alltid den bästa egna erfarenheten och regelverken är ofta mer mm än helhetsinriktade. Deras maktbefogenheter är utomordentligt stora och ingriper de när "djur far illa" vill de se resultat och kan därför frestas att tolka verkligheten mer negativt än positivt.
Ofta är både LRF och andra alltför - tycker jag - försiktiga i att ge sina medlemmar stöd i även de fall där länsstyrelsens beslut kan ifrågasättas, eftersom dessa frågor är så känsliga. Dessa frågor behöver därför diskuteras och förändringar ske, och då är det bra att lyfta fram tydliga fall som visar på detta.
Per-Olas dialog med myndigheten har alltså gått i stå, han har har respekt för länsstyrelsens roll men vädjar till den att ersätta nuvarande tjänstemän som handlägger hans ärende med någon annan, eftersom det har låst sig mellan de nuvarande och honom. Länsstyrelsen villfar inte hans begäran, trots att konflikten mellan tjänstemän och lantbruk har djupa rötter, och trots att EU-regler manar staten till att villfara en sådan begäran om det blivit stora motsättningar.
Per-Ola gillar att diskutera och formulerar sig väl, och jag har de senaste månaderna följt hans bild av konflikten med länsstyrelsen på hans blogg där han kallar sig "Sveriges snyggaste bonde". ((Huruvida detta ökar hans trovärdighet eller ej låter jag vara osagt..:). Han finns också på facebook under samma signatur, liksom på twitter.
Jag har inte talat med länsstyrelsen men inser att deras bild är att djuren far illa och måste omhändertas. Per-Olas bild är att djuren har det bra.
Idag när djuren skulle omhändertas hade Per-Ola bett Kerstin Fredlund, med lång bakgrund i Skånemejerier som medlemschef och som idag bedriver husdjursrådgivning, att att komma och bedöma djurens tillstånd. Han hade också lyckats få veterinär Per Michanek (med dokumenterad bakgrund på SLU mm.) att komma dit just idag.
Jag har pratat med både, och även med förra ordföranden för Sveriges Grisproducenter Annika Bergman, medlem i LRFs riksstyrelse.
Kerstin Fredlund och Per Michanek är samstämmiga i sina utlåtanden. Djuren är vid gott hull och har en tillräckligt bra djuromsorg. De anser inte att det finns grund för att omhänderta dem, i så fall skulle väldigt många djurbesättningar i Sverige leva farligt. (Och Sverige ligger som vi vet, i världstäten i dessa frågor).
Per-Ola har en gång JO-anmält länsstyrelsen för dess handläggning och JO gav uttryck för visst klander.
Jag avser att nu be JO om att åter granska Länsstyrelsens i Skånes handläggning av dels det nu aktuella beslutet om omhändertagande, dels det faktum att de inte tillmötesgått lantbrukarens vädjan om att lösa upp den långvariga konflikten genom att låta nya tjänstemän ta över ärendet.
Värt att notera är också Statskontorets kritik nyligen mot Jordbruksverket och för att inte ge länsstyrelserna tillräcklig vägledning om hur djurskyddslagen praktiskt ska tillämpas för enhetligt över landet.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskyddslagen, djurförbud, djurskydd, lrf, länsstyrelsen, skåne, lantbruk, jordbruk, politik, centerpartiet
Det handlar om en ung lantbrukare med en lite sliten gård som ska upprustas. Han har haft mjölkproduktion men nyligen slutat med det och har nu nötkreatur för köttproduktion.
Länsstyrelsen har sedan något decennium haft ögonen på gården, och har vid flera tillfällen med stöd av djurskyddslagen velat tvångsomhänderta alla djuren för att de far illa. Hösten 2010 beslutade länsveterinären/länsstyrelsen om att omhänderta djuren, men Per-Ola överklagade till länsrätten som upphävde beslutet.
I somras övervägde man omhändertagande igen och för någon vecka sedan fattades ett nytt beslut om detta. Idag var tre poliser och tre som skulle ta med djuren ute på gården för att verkställa beslutet. Så skedde inte, men de torde återkomma inom kort.
Varför skriver jag om detta, då? Det här är väl glasklart, staten/myndigheten har rätt och lantbrukare Per-Ola vanvårdar djuren som alltså bör omhändertas. Ett omhändertagande är förenat med stora kostnader och drabbar djurägaren hårt.
Självklart ska djurskyddslagen trygga djurens rätt till att ha det bra, och självklart ska myndigheterna gripa in om djuren far illa. Men myndigheten är väldigt stor och stark och lantbrukaren är väldigt liten och i underläge i dessa fall. Min bedömningen är att en del länstyrelser ibland agerar alltför okänsligt och kraftfullt i en del fall, dvs de omhändertar trots att djuren har det tillräckligt bra och det borde gått att hitta andra vägar för dialog och lösning.
Länsstyrelsen vet att agerar de för kraftfullt får de ingen kritik annat än av den berörda företagaren, men agerar de för lössläppt blir kritiken massiv från "alla". Trycket på berörda tjänstemän är alltså stort, deras uppgifter är svåra, de har inte alltid den bästa egna erfarenheten och regelverken är ofta mer mm än helhetsinriktade. Deras maktbefogenheter är utomordentligt stora och ingriper de när "djur far illa" vill de se resultat och kan därför frestas att tolka verkligheten mer negativt än positivt.
Ofta är både LRF och andra alltför - tycker jag - försiktiga i att ge sina medlemmar stöd i även de fall där länsstyrelsens beslut kan ifrågasättas, eftersom dessa frågor är så känsliga. Dessa frågor behöver därför diskuteras och förändringar ske, och då är det bra att lyfta fram tydliga fall som visar på detta.
Per-Olas dialog med myndigheten har alltså gått i stå, han har har respekt för länsstyrelsens roll men vädjar till den att ersätta nuvarande tjänstemän som handlägger hans ärende med någon annan, eftersom det har låst sig mellan de nuvarande och honom. Länsstyrelsen villfar inte hans begäran, trots att konflikten mellan tjänstemän och lantbruk har djupa rötter, och trots att EU-regler manar staten till att villfara en sådan begäran om det blivit stora motsättningar.
Per-Ola gillar att diskutera och formulerar sig väl, och jag har de senaste månaderna följt hans bild av konflikten med länsstyrelsen på hans blogg där han kallar sig "Sveriges snyggaste bonde". ((Huruvida detta ökar hans trovärdighet eller ej låter jag vara osagt..:). Han finns också på facebook under samma signatur, liksom på twitter.
Jag har inte talat med länsstyrelsen men inser att deras bild är att djuren far illa och måste omhändertas. Per-Olas bild är att djuren har det bra.
Idag när djuren skulle omhändertas hade Per-Ola bett Kerstin Fredlund, med lång bakgrund i Skånemejerier som medlemschef och som idag bedriver husdjursrådgivning, att att komma och bedöma djurens tillstånd. Han hade också lyckats få veterinär Per Michanek (med dokumenterad bakgrund på SLU mm.) att komma dit just idag.
Jag har pratat med både, och även med förra ordföranden för Sveriges Grisproducenter Annika Bergman, medlem i LRFs riksstyrelse.
Kerstin Fredlund och Per Michanek är samstämmiga i sina utlåtanden. Djuren är vid gott hull och har en tillräckligt bra djuromsorg. De anser inte att det finns grund för att omhänderta dem, i så fall skulle väldigt många djurbesättningar i Sverige leva farligt. (Och Sverige ligger som vi vet, i världstäten i dessa frågor).
Per-Ola har en gång JO-anmält länsstyrelsen för dess handläggning och JO gav uttryck för visst klander.
Jag avser att nu be JO om att åter granska Länsstyrelsens i Skånes handläggning av dels det nu aktuella beslutet om omhändertagande, dels det faktum att de inte tillmötesgått lantbrukarens vädjan om att lösa upp den långvariga konflikten genom att låta nya tjänstemän ta över ärendet.
Värt att notera är också Statskontorets kritik nyligen mot Jordbruksverket och för att inte ge länsstyrelserna tillräcklig vägledning om hur djurskyddslagen praktiskt ska tillämpas för enhetligt över landet.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskyddslagen, djurförbud, djurskydd, lrf, länsstyrelsen, skåne, lantbruk, jordbruk, politik, centerpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
