Med Folk och Försvar i Cairo och Jerusalem

Förra veckan deltog jag i en mycket intressant resa i regi av folk och försvar för att närmare studera läget i Mellersta Östern och den arabiska våren mm. Vi var en mindre grupp med olika erfarenheter och bakgrund som i ett gediget program fick träffa diplomater, ambassader, politiker, think tanks, journalister, aktivister osv.

Konflikten mellan araber och judar känns lite som alla konflikters moder och har enorma laddningar, trots att judarna är så få och araberna så många.

Jag ska här söka redovisa en del av de intryck jag fick.

Några basfakta först. Egypten är en uråldrig kultur, där Nilens enorma vattenmassor som svämmade över varje år gav upphov till allt större jordbrukarbefolkning som vartefter organiserades i byar och små stater som sedan krigade och slogs ihop. 95 procent av Egypten är öken, 5 procent är "bebott". Farao (på landets språk ung Peraho - han som bor i stora huset) dyrkades som Gud och Faraos grav blev snabbt allt större. Den väldiga Cheopspyramiden (en av 96 pryramider) vid kanten av Nildalen i Cairo byggdes för 4.500 år sedan...

(Hoppar här över ca 2.700 år...)

Befolkningen blev sedan kristna - kopter. Sedan invaderade araberna och idag är ca 90 procent av befolkningen (ca 80 miljoner) muslimer, religionen spelar stor roll. 10 procent är kopter. Egypten har också behärskats av t ex romare, greker och ottomaner ("turkar").

En grupp militärer under ledning av Nasser grep makten 1952, sedan under Anwar Sadat och nu senast Mubarak. Genom arabiska våren och protester vid befrielse-(tahrir)torget i Cairo valde militären att avsätta Mubarak och några till och alla talar nu om den genomförda revolutionen. Militären ska lämna över makten till en president, till en regering och en ny konstitution ska tas fram.

Hur detta kommer att ske får vi se. Militären är alltjämt en mycket stark kraft, som bla genom affärsverksamhet behärskar ca 25-40 procent av Egyptens BNP, en helt sanslös siffra. Hur mycket vet man ej, då militärens ekonomi inte klart framgår av statsbudgeten...

Muslimska brödraskapet genom sitt parti Frihet och Rättvisa vann valet stort och har tillsammans med de än mer renläriga Salafisterna majoritet i det nya parlamentet. Brödraskapets paroll är icke våld, till skillnad från systerorganisationen Hamas i Palestina. De liberala och andra krafterna från Tahrirtorget kom också in i parlamentet men med procentsiffor lägre än tre av allianspartierna i Sverige..

Kommer Egypten att utvecklas som Turkiet eller som ett Sunni-Iran? Som Egypten är svaret..

En hel del talar dock för Turkiethållet. Egypten har en rätt öppen ekonomi och turismen betyder mycket. Brödraskapet innehåller många företagare från näringslivet (likt t ex KD i Sverige) som vill ha fungerande marknader. Brödraskapets huvudprioriteringar är säkerhet, ekonomi, kamp mot korruption.

Egyptens självförsörjning på livsmedel har sjunkit i takt med befolkningstillväxten och är nu endast 60 procent. (Man har dock en bit kvar till Sveriges nivå på snart 50procent, en av de lägsta i Europa..). Brödraskapet vill öka självförsörjningsgraden.

(Under Assadregimen i Syrien har t ex försörjningsförmågan i landets ekonomi legat nära självförsörjning).
Cairo är Afrikas största stad med ca 18 miljoner invånare, med en fruktansvärd trafik på låga oktantal (80-90) och med mycket sopor och skräp på gatorna. Det byggs mycket nya enkla höghus i förorterna, och de som kan investerar gärna i bostäder.

Tahrirtorget har till stor del tagits i anspråk för ett nytt parkeringshus, och kvarstående demonstranter och tält gjorde ett rätt schabbigt intryck. Torgets symbolvärde är dock stort och hettan kan snabbt öka igen.

Egypten har ett fredsavtal i Sinai med Israel som reglerar antalet soldater, stridsvagnar osv som man får ha där. Spänningen har ökat starkt i området där beduiner radikaliseras och kriminaliteten ökar. Israel bygger mur i gränsen eftersom vapen kommer igenom.

Israel, så, detta sägenomspunna land, centrum för tre av världens stora religioner som alla tror på en Gud och där de gemensamma rötterna är mycket nära. Men där skillnaderna betonas allra mest, varje religion har ju helt rätt och de andra fel. Och inom Islam, t ex, är det ju en oerhörd rivalism mellan Sunni och Shia där man lyfter fram konflikter från 600-700-talet mellan Muhammeds arvtagare än idag.. Inom kristendomen också olika inriktningar - katolik, lutheran, ortodox osv.

Israel är ett litet fruktbart område i utkanten av Afrika och Asiens ökenområden, bara 50 mil långt och 1 till 7 mil brett...Landet hette Judéen när judarna bodde där för 2-3.000 år sedan, ibland fördrivna till Egypten och Babylonien (ung Irak) enligt Gamla testamentets utsagor. Andra tog successivt över landet och i början av 1900-talet var det glest befolkat av främst araber.

Under Hitlertysklands fasansfulla massutrotning av ca 7 miljoner judar flydde många judar till Palestina, varav många ville återupprätta "det förlovade landet". Det resulterade i staten Israel och till enorma konflikter med de bortträngda palestinierna och omgivande arabländer, och i bla krigen 1967 och 1973 då ursprungsstaten från 1948 utvidgades en del. Palestinierna har införlivats med befolkningen i Jordanien - i öst - medan den lilla Gazaremsan och områden i södra Libanon är mera stora flyktingläger. Basen i det Palestina man vill utropa är Västbanken mellan Jerusalem och jordanfloden öster om Israel, samt Gazaremsan vid medelhavet.

Judarnas lycka och olycka är att man så stabilt har kunnat hålla ihop sin folkgrupp även i "diasporan"/förskingringen i andra länder. Många integreras inte i länderna och man släpper heller inte in så många utifrån. Denna tydliga identitet har lett till misstro och attacker från andra befolkningsgrupper genom världshistorien.

I Israel regnade det när vi var där och det var runt 15 grader, och landet gjorde ett grönt intryck (det blir torrare och varmare i sommar/höst). Israelerna har gjort väldiga investeringar i bevattningsanläggningar i jordbruket.

Israel består av ca 7,3 miljoner invånare, varav ca 1,4 miljoner araber. Endast 2 procent är kristna. Värnplikten i Israel är 3 år för män och 2 år för kvinnor, man har ca 170.000 soldater ständigt inne och kan mobilisera ca 600.000. Man är den starkaste militärmakten i området, har stöd av USA och innehar troligen kärnvapen. Samtidigt som Israel är omgivet av fientliga arabländer med mångdubbla landytor och befolkningsmängder kan man i kraft av sin kontroll över området utvidga sin yta.

De ortoxa judarna är en betydande och växande del av befolkningen och de senaste decennierna har bosättare köpt och tvingat sig till mark på Västbanken. De är idag ca 330.000 stycken som bor och brukar områden som ligger utanför staten Israel. Huvuddelen bor rätt nära Israels gräns och inom den mur som byggts mellan Israel och Västbanken. Ca 65.000 bor i bosättningar längre in i Västbanken. Antalet palestinier kan uppskttas till 5 miljoner, varav 1, 5 miljon är flyktingar.

Hur ska denna enorma konflikt sedan flera tusen, och hundra, och framförallt 64 år sedan kunna lösas upp?? Det är i mycket "alla konflikters moder", även om krig och konflikter ju finns precis överallt där det finns människor.

Inriktningen nu är en tvåstatslösning, Israel och det Palestina som utropades av PLO 1988 och är erkänt av många, men inte alls alla, länder.

En erfaren israelisk bedömare var inne på att Israel skulle få de delar av Västbanken som inringas av muren, medan palestinierna i gengäld erhåller motsvarande arealer söder om Västbanken. Kompensation borde också utgå för de annekteringar som gjordes 1948.

Palestiniernas position är självfallet att inget mer ska ingå i Israel än gränserna från 1967.

Palestinierna har letts av PLO, en sekulär rörelse med Al Fatah som tongivande. Vid valet 2007 vann det muslimska Hamas med rötter i muslimska broderskapet och tog sedan makten över Gazaremsan med våld. Hamas har gjort många terrordåd mot Israel och skjutit granater in i landet. Man har just nu upphört med detta och istället är det Islamiska Jihad - med kopplingar till Iran - som gör detta. (I Libanon är det Hizbollah som har dessa Iran-kopplingar).

Tidigare var Egypten, Syrien och Irak ledande arabländer, nu har t ex Turkiet och Iran flyttat fram sina positioner. Sunni dominerar Islam (profeten Muhammed i centrum) och länderna står oftast nära varandra, med Saudi-Arabien i spetsen. Egypten, Turkiet och Irak är Sunni-dominerade liksom muslimska länder i Afrika medan Iran och Irak är Shiadominerade (där profetens brorson Ali är central). I många länder finns starka shia-minoriteter.

I Syrien är de flesta Sunni medan Assadregimen är Aleviter med koppling till Shia. Assad stöds av Iran medan Sunniländer stöder oppositionen. Kommer Assadregimen att falla? Det är alls inte säkert, tunga faktorer talar i andra riktningen, åtminstone i närtid.

Det lilla Qatar - med TV-stationen Al Jazeera - har tagit för sig i bl a Syrienkonflikten, utifrån majoritetsbefolkningens perspektiv.

Mellersta Östern, ett riktigt getingbo i alla avseenden, och där arabvåren gör det hela än mer komplicerat. I Libyen ingrep FN, medan veton från Ryssland och Kina gör att regimen i Syrien kan fortsätta att anfalla och bomba bostadsområden med många fler dödade, sårade och torterade i fruktansvärda massakrer. De som vill störta Assad kommer från Sunnimajoriteten med stöd även från extrema grupper som t ex Al Qaida.

I Jordanien har kungens ställning undergrävts och det finns ett betydande missnöje.

Det här blev långt och kanske rätt elementärt, men jag har fått en djupare kunskap om denna komplexa verklighet och har redovisat en del av detta. Jag återkommer när intrycken har fått smältas.

tillagt samma dag: Ok, några saker till. Israel är trots litenhet starkt militärt, och har USAs stöd. Däremot går det inte att skydda sig mot kärnvapenattack. Därför blodigt allvar i oron över Iran och kärnvapen, och ingenting ska uteslutas. Följderna av en ev förebyggande attack är naturligtvis helt oöverskådliga, liksom även om Iran plötsligt har kärnvapen och andra länder i området också börjar överväga det.

Israels expansion genom bosättningar upprör självfallet palestinierna oerhört. Det är lätt att se verkligheten från palestiniernas synvinkel. Plötsligt dimper allt fler judar ner i Palestina, efter millennier av bortavaro. De tränger ut palestinierna, de får FN med sig och de ökar successivt ut sina områden. Palestiniers mark tas ifrån dem eller köps upp, och deras tillvaro blir oerhört tillbakapressad genom gränskontroller och vägspärrar mm. Någon tanke på att assimileras i andra arabländer finns knappast.

Å andra sidan fanns och finns det det en grundläggande förståelse för judarnas utsatthet under och efter förintelsen, och att deras behov av ett eget land. De började flytta till Palestina, och de har nu ett Israel, låt vara litet och omgivet av mycket fientliga länder och med palestinaflyktingar runt om. Tillsammans med terrorangrepp, krig och granatbeskjutning från Gaza kan man förstå en del av deras reaktioner.

Inriktningen är en tvåstatslösning och med 1967 års gränser. Vi får se...

Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, egypten, islam, judendom, kristendom, politik, centerpartiet