Skändliga åldringsrån i hemmet, två års fängelse.

Att uppsöka åldringar på över 85 och 90 år i deras hem och begå grova stölder är skändliga och förfärliga brott. Googlar man på "åldringsrån" kommer många träffar upp från hela landet där personer och ligor som specialiserat sig på detta begår rader av brott, några åker fast.

En liga på 3-4 personer har nu åkt fast (de flesta som begår dessa skändliga brott torde inte lagföras).

En är kvinna och heter enligt den offentliggjorda domen Thereza Eriksson.

Hon har arbetat för romers rättigheter och inkludering tillsammans med bl a Mona Sahlin och har haft samhällsuppdrag i frågan. Hon citeras i en utställning för några månader sedan i Göteborg om romers rättigheter. Hon ska ha suttit i rådet för romska frågor som bl a tagit fram denna rapport. 2005 var hon ordförande i URS, Ungdomsförbundet Romska Spår. 2008 representerade hon romer vid en nationell konferens för romska organisationer, kommuner och andra aktörer. 2012 deltog hon vid ett seminarium ordnat av Anna Lindhs minnesfond och intervjuades i ett Youtubeklipp som romsk aktivist. Som sådan var hon en av initiativtagarna till ett flerårsprojekt i Göteborg för att minska romers diskriminering i samhället. 2014 var hon en av de intervjuade i regeringskansliet DS 8, en vitbok om "Den mörka och okända historien". Hon var också romsk företrädare ca 2012-2015 i Folkhälsomyndighetens studie om romska kvinnors och flickors livssituation och hälsa. Hon deltog 2016 i Mänskliga rättighetsdagarna (Nordens största forum för mänskliga rättigheter) under rubriken "Romska rättigheter- I praktiken".

Media anser inte att det har nyhetsvärde att rapportera om detta. Och inte heller att Thereza Eriksson är dotter till EU-parlamentarikern Soraya Post som också har ett djupt engagemang i romska frågor. Jag tycker att mediernas tystnad är anmärkningsvärd.

Jag är naturligtvis helt för romers inkludering och att man inte ska generalisera i fråga om brott. De allra flesta människor är hederliga och begår inte grova brott, de allra flesta inte heller mindre brott.

Men ifråga om de skändliga åldringsrånen är det min uppfattning att begår man sådana och blir dömd till två års fängelse är det ett allmänintresse att detta rapporteras av media.

Det är naturligtvis en tragedi att Thereza Eriksson, som varit så aktiv i arbetet för romers rättigheter, börja råna åldringar i deras hem tillsammans med andra. Jag hoppas verkligen att hon kommer att ta sitt straff och sedan vända blad och komma tillbaka.

Mycket läsvärt om skändliga åldringsrån i Nyheter Idag av Chang Frick, som själv har romska rötter. Jag instämmer i allt väsentligt i det han skriver.

I debattforumet på Facebook Politisk Allmändebatt rasar en mycket intressant debatt om detta, bl a får jag starkt kritik för min uppfattning av EU-parlamentarikern Fredrick Federley, som jag har stor respekt för. Men i denna fråga, om mediers ansvar för att rapportera, eller ej, tycker vi olika.

Jag länkade på twitter till ett inlägg av den omstridda författaren Katerina Janouch och skrev så här:

"Här håller jag med Katerina Janouch. Det är obegripligt att etablerade medier inte anser det ha nyhetsvärde att en dotter till en EU-parlamentariker som engagerat sig starkt i romska frågor, och där också dottern varit aktiv med olika uppdrag, nu dömts till två års fängelse för en rad förfärliga fega bedrägerier mot äldre som är över 85 och 90 år och i deras hem."

Det blev en livlig diskussion och jag skrev några kommentarer:

"Åldringsrån är så fegt och förfärligt. De som begår dessa brott måtte rimligen tåla att deras namn offentliggörs. Har den dömda sedan varit aktiv i romska frågor, och är dotter till en EU-parlamentariker med samma engagemang, har enligt min mening detta uppenbart nyhetsvärde."

"Om man arbetar med romsk inkludering, vilket är mycket positivt, och haft samhällsuppdrag om detta, är det naturligtvis förfärligt om man sedan döms till 2 års fängelse för åldringsrån i deras hem. Om inte detta har nyhetsvärde, vad har då nyhetsvärde?"

" Jag menar att detta har nyhetsvärde och att etablerade medier driver medborgare till sociala medier, samtidigt som förtroendet för de etablerade sjunker."

"Är Ni emot att media rapporterar att Thereza Eriksson, som varit aktiv i samhällsfrågor, begått åldringsrån i mycket gamla personers hem och dömts till två års fängelse? Jag tycker det är sjävklart att media rapporterar. Att då inte nämna släktskapet vore märkligt. Så är min analys."

Många inlägg höll inte med mig utan menade att media inte ska rapportera om namnet på den dömda, inte om kopplingen till hennes arbeta med romers inkludering och inte om hennes nära släktskap med en EU-parlamentariker med ett stort engagemang i dessa frågor.

Vad tycker Du?

(Det finns de som ifrågasätter dessa fakta, att Thereza Eriksson har dömts till två års fängelse för grova och många åldringsrån. Domen är offentlig och finns t ex länkad i något forum på Flashback där frågan diskuteras, har jag blivit informerad om.)

Tillagt 6 januari: Skrivit av mig i grupper på frågan om varför  detta har nyhetsvärde och att media som inte rapporterar faktiskt mörkar: "Mor och dotter lär ha suttit samtidigt i Romska rådet och måste ha haft ett nära samarbete i det vällovliga arbetet för romarnas ställning. Att rapportera om att Eriksson nu begått grova brott och dömts till strängt straff skulle väl ske för alla organisationer, typ, om man representerat på så hög nivå. Och att då inte nämna hennes nära släktskap och samarbete med sin kända mor när de stått på samma barrikader vore väl märkligt. Att inte medier skriver beror sannolikt på att de inte vill bidra till att ge intrycket att en ledande romsk aktivist kan begå skändliga brott. Men då undanhåller de relevant information för sina läsare, och istället kommer det som skett ut mycket brett via sociala medier vilket ökar misstron till "gammelmedia" och driver läsare till ryktesspridningen på sociala medier. Tro inte att t ex Nyheter Idag tappar läsare när man redovisar relevanta nyheter som gammelmedia mörkar, tvärtom så får de ju fler läsare."

Tillagt 25 januari.  Här ytterligare skändliga åldringsrån, av mor och dotter som döms till fängelse och ska utv isas. 

Ta fingeravtryck och samkör register!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Sex män från främst Uzbekistan häktas för förberedelse till terrorbrott. De har sökt uppehållstillstånd och kanske asyl i Sverige, en av dem har flera pass och körkort med personuppgifter.

Det är många tusentals personer, i hög grad asylsökande, som utan pass från hemlandet får uppge ålder själva, vilket inte alltid stämmer. Det finns de som uppger olika identiteter och kan utnyttja det för att t ex få dubbla ersättningar mm.

Svenska pass är också efterfrågade för att t ex kunna användas för att användas för att ta sig till Sverige, mm.

Sverige ligger internationellt högt, skulle jag tro, med hur många pass som anmäls förkomna så att man får ut ett nytt pass. Bloggaren Lars Wilderäng (Cornucopia) är kritisk. Åtgärder har vidtagits men mer behövs. Expressens Anna Dahlberg skriver som vanligt bra om detta.

Likaså är Sverige märkligt naivt när man inte tar fingeravtryck och liknande på alla som söker asyl och arbetstillstånd osv, och inte heller samkör register för att avslöja de som uppger flera identiteter och alltså kan söka asyl under olika namn, erhålla bidrag i olika namn osv. Nuri Kino belyser detta missbruk väl i en artikel i SvD. Likaså Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet.

Sverige och ansvariga myndigheter och politiker är märkvärdigt passiva i dessa frågor. Skärpning!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Bred folkmajoritet för ett tiggeriförbud

Frågan om Sverige ska tillåta tiggeri som hittills, med tiggare spridda över hela Sverige utanför de flesta affärer, på gator och torg, på tunnelbanor osv, har blivit högaktuell sedan högsta förvaltningsdomstolen överraskande givit Vellinge kommun rätt att reglera och förbjuda tiggeri på lokalt avgränsade områden.

Jag gjorde snabbt denna kommentar på min blogg och i FB-grupper:

"Jag välkomnar högsta förvaltningsdomstolens beslut om att kommuner har rätt att regler, och lokalt förbjuda, tiggeri. Svårförståeligt att frågan ansetts så svår, och att underliggande instanser har gått emot kommunens vilja."

Min uppfattning i frågan har varit klar sedan länge.

Opinionsundersökningar visar entydiga resultat, en bred majoritet är för tiggeriförbud.

Jag gjorde en enkät på min FB-sida och i olika FB-grupper med fullständigt entydigt resultat, 83 % för och 17 % emot ett tiggeriförbud av över 900 röstande.

Om folkopinionen är så entydig, ska då verkligen politiker veta bättre och inte alls agera?

Expressen har liksom Dagens industri och andra media tagit ställning. Widar Andersson i Folkbladet Norrköping tänker som så ofta i samma riktning som jag, eller tvärtom.



Det sitter en ung kvinna och tigger utanför en av våra Ica-affärer. Trots tremånadersregeln har hon väl gjort det i 3-4 år nu. Ensam, sitter stilla i många timmar per dag. I ur och skur, i köld och värme. Hade det hon gör varit ett jobb hade det varit förbjudet av arbetsmiljöskäl. Hennes plats utanför affären får hennes familj nog betala dyrt för av den gruppering som "äger den", i strid med alla svenska lagar och regler. Många godhjärtade vänner av tiggeri vill att hon ska sitta kvar där många år till, jag vill att Sverige ska göra allt för att hon och hennes familj ska få det bättre i Rumänien. Är det hon som valt att tigga, eller hennes familj/släktingar åt henne?

Tillagt 5 mars -19. SVT-reporter har wallraffat som tiggare i Stockholm.

Ingen statsminister förrän 2019 illa för C och L..

Löfven växer i opinionen och C och L sjunker. En grund är att alliansen har kraschat. 
Jag har trott att talmannen imorgon föreslår Löfven men bedömarna tror nu på långhalning till nästa år, där fortsatt fokus kommer att vara på C  och L.  Det oroar mig.

Jag bedömer det orealistiskt att S och M lämnar sina positioner, utan det är främst centern (och L) som avgör om det blir S, MP,  V,  C och L som tolererar Löfven eller M, KD,  C, L och SD som tolererar Kristersson.. 

Jag hoppas att Kristersson imorgon föreslås av talmannen och blir statsminister på fredag. 

Om frågan hålls öppen flera veckor till innan C och L avgör i endera riktningen (eftersom alternativet nyval är ännu värre)  befarar jag att alliansen tar mer stryk,  och främst i mitten. 

Argumentera gärna emot, måtte jag ha fel i min analys.

https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-c-tappar-var-tredje-valjare/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Alltfler liberala länsförbund (t ex i Skåne, Skaraborg och Mälardalen) vill nu att L ska rösta gult om Kristersson föreslås av talmannen, vilket jag tror han kommer att göra. Att Centerpartiet ensamma i alliansen skulle rösta nej till Kristersson för andra gången, och fjärde gången totalt, är inte sannolikt.
Därför är med betydande sannolikhet Ulf Kristersson statsminister senast fredag.

Jag har i sociala medier i flera månader argumenterat för att C och L borde släppa fram en regering Ulf Kristersson som driver allianspolitik utan samtal med SD. (Först om SD fäller Kristersson bör ett blocköverskridande samarbete aktualiseras).
Jag har varnat för de politiska följder som kan inträffa om C, och L, först fäller Kristersson och sedan "går i säng" med S och MP i en regering som även stöds av V.

Jag har även skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle, där jag också varnar för att C åter kan riskera att fastna i en ny känsloladdad "anti-fråga" 45 år efter kärnkraften, som, hur rätt man än nog hade, gjorde att C smalnade av till ett enfrågeparti och gick från 25 % till 5 % i opinionen från 1973 till 1998.

Jag har skrivit några blogginlägg på detta tema, samt varit aktiv i sociala medier på t ex Politisk Centerdebatt, Centervänner och Politisk Allmändebatt.

Jag har inte samma ångest för att alliansen skulle kunna regera och driva sin politik med stöd av SD som de två liberala partiledarna och partierna.

Jag har formulerat följande one-liner:

"Om  socialdemokraterna kunde styra Sverige i typ 100 år med stöd av kommunisterna, utan att Sverige blev kommunistiskt så borde väl alliansen kunna göra det med stöd av SD i några år utan att Sverige blir främlingsfientligt."

Alternativet till att pröva en borgerlig regering som kan fällas av SD (vilket de då får ta ansvar för gentemot väljarna) är egentligen att DÖ lever vidare, störst block ska regera och SD ha noll inflytande. (Mittenpartiernas linje att SD ska ha noll inflytande och att störst block ska stödja det mindre (en omvänd DÖ..) begriper jag inte.)

Om SD fäller en regering som för allianspolitik, då kan jag tänka mig en blocköverskridande Mitten/S/MP-regering, en C/L-regering eller en S/M-regering. Eftersom ett nyval skulle ge typ samma läge med två rätt likstora block och SD som vågmästare, och eftersom nästan inga partier, eller väljarna, vill ha ett nyval.

Dock skulle de politiska opinionsströmmarna kunna bli rätt dramatiska med blocköverskridande regeringar.

Ett indicium i den riktningen kan vara dagens Sifo, som visar på uppgångar för S och SD och KD samt minskningar för C och L.

Jag har länkat till Sifoopinionen med detta intro:
"Här en färsk Sifo, som jag hoppas kan bidra till att Ç och L inte åter röstar nej till Kristersson nästa vecka, utan röstar gult. Skulle Ç och L för fjärde gången denna höst fälla en föreslagen statsminister, och andra gången en borgerlig sådan, kommer man enligt min bedömning att balansera i opinionen på en allt slakare Lina."

(Jag har varit väldigt ensam i att i Centerpartiet förespråka att släppa fram en M/KD-regering (C och L vägrar ju att vara med). Jag vet bara några tappra och och modiga själar som gjort detsamma; Nils-Olov Lindfors i Norrbotten och Dana Pourkomeyliam i CUF Västra Götaland (och ledarskribent i Hallands Nyheter ibland och en politisk topptalang). 
En bidragande orsak till att nästa inga ledande förtroendevalda, eller förtroendevalda, öppet står för en annan uppfattning än gällande partilinje i migrations- eller regeringsfrågan är att dessa frågor har fått karaktären av dogm, där den som tycker annorlunda uppvisar brist på medmänsklighet och på att stå upp för alla människors lika rätt och värde, typ.
Möjligen finns det olika uppfattningar nu i regeringsfrågan, hoppas jag, vilket journalisten Torbjörn Nilsson skriver om:

"Torbjörn Nilsson på Expressen är en av Sveriges bästa politiska journalister, med stor statskunskap och goda kontakter. Här börjar han ana att det finns ledande centerpartister som möjligen tycker lite olika.

Hans aning börjar med att partiledaren och den inre kretsen faktiskt var överens i lördags natt att gå till 4 partiers ledande organ och söka förankra en uppgörelse, som Centerpartiet sedan sade nej till, vilket överraskade övriga tre partier.

Men han får inte fram mycket mer, centerpartister är överlägset bättre än liberaler på att hålla tätt.

När sedan migrations- och regeringsfrågorna blivit närmast dogm, som knappast får ifrågasättas, så vågar/vill nästan ingen tycka annorlunda, även om man gör det.

Sannolikt vill rätt många ledande i Ç se en fyrpartiöverenskommelse i vänstermittenriktning, likt Björklunds majoritetsfalang i liberalerna. Men jag tror att rätt många också i likhet med mig inser faran med att rösta nej till Kristersson och sedan gå i säng med Löften och Fridolin.. "

Här Nilssons artikel: https://www.expressen.se/nyheter/det-existerar-en-splittring-i-centern)

Överfallsvåldtäkt. Polisen ger signalement på ett vittne, inte på gärningsmannen..

I andra länder, och förr i Sverige, är och var det en självklarhet att redovisa signalement vid allvarliga våldsbrott.

I Sverige sker detta nu anmärkningsvärt sällan med den dunkla motiveringen att det då kan bli svårare att fälla gärningsmannen...Problemet är ju att denne sällan blir gripen, bl a eftersom inget signalement redovisas.

I Corren rapporteras i denna artikel om ett försök till överfallsvåldtäkt mitt på ljusa dagen på en kyrkogård. Våldtäkten avbröts genom att en äldre kvinna ingrep.

Polisen, och Corren, säker nu efter den äldre kvinnan med ett detaljerat signalement som säkert kommer från den överfallna kvinnan.

Hon har säkert också givit ett bra signalement även på gärningsmannen.

Men "Polisen vill i nuläget inte gå ut med något signalement på gärningsmannen".

Som brottsoffer skulle jag bli upprörd om inte polisen tar mina uppgifter om gärningsmannen på allvar och går ut med signalement.

Jag har länge krävt att polis och media måste avstå från att så frekvent mörka signalement vid allvarliga våldsbrott.

Kommunalrådet (C) i Uppsala utesluts ur partiet - här länkar.

Jag känner Stefan Hanna en del, som många centerpartister gör i Uppsala och Sverige. Som jag känner honom är han en drivande och duktig person. Han har liksom jag stuckit ut ibland och inte alltid tyckt som partilinjen, vi har bl a skrivit några debattartiklar tillsammans. Han har en bakgrund i näringslivet. 

Det har stormat lite kring honom, bl a gick CUF i Uppsala ut och ansåg att han skulle avgå som kommunalråd. Dock inte uteslutas ur partiet.

Det har framförts kritik mot att Stefan Hanna inte valdes till fortsatt kommunalråd på formellt riktigt sätt, och kretsen beslutade i slutet av november att i januari ha ett medlemsmöte där förtroendet för honom skulle prövas.  När detta möte kanske hålls är dock Stefan Hanna inte valbar, eftersom han plötsligt har uteslutits av partistyrelsen. Befarade man kanske att utgången var oviss?

Nu visar det sig att Centerpartiets distriktsstyrelse i Uppland enhälligt krävt att partistyrelsen ska utesluta Stefan Hanna ur partiet.

Och efter bara några dagar så har partistyrelsen, också enhälligt, fattat detta rätt oerhörda beslut.

Expressen skriver snabbt om uteslutningen. Argumenten känns rätt tunna, tycker jag. Organisationschefen Thomas Lind säger bl a att

( "Centerpartiet i Uppsala kommun gjorde i höstens val sitt bästa val på många år. Partiet ökade med 2,9 procent vilket var mest av alla partier i Uppsala.

Stefan Hanna fick 1115 personkryss i Uppsala, motsvarande 7,95 procent av C-rösterna i kommunvalet.)  

– Partistyrelsen har noterat att han hade många kryss, men om man tittar på övriga invalda så har de tillsammans fler kryss än han, konstaterar organisationschefen Thomas Lind."

Kretsordföranden i Uppsala hoppas att Stefan Hanna " så fort som möjligt får en ny plats att verka från".

Stefan Hanna förstår inte alls uteslutningen och ger sin bild i ett blogginlägg. Och i ett till.

En reporter på UNT ger sin analys.

Det är utomordentligt anmärkningsvärt att den ledande centerpolitikern i landets 4:e största kommun nu utesluts ur Centerpartiet, efter ett framgångsrikt val och där kommunalrådet fick nästan 8 % kryss av alla centervalsedlar i kommunen. 

Distriktsstyrelsen och partistyrelsen står enhälligt bakom beslutet.

Det är aldrig ens fel när två träter, typ. Argumenten för att utesluta Stefan Hanna övertygar inte tycker jag. Uteslutning ur ett demokratiskt parti är ett oerhört långtgående beslut. Och Centerpartiet är ett parti som är decentralistiskt och ska ha ett underifrånperspektiv.

Stefan Hanna menar att det hålls mot honom att han, liksom jag, velat ha en mer EU-anpassad migrationspolitik.
Det verkar dock inte anges av partistyrelsen i sina motiveringar.
Om så vore skulle väl även jag ligga illa till, som haft och har en annan uppfattning än partilinjen i både migrations- och just nu regeringsfrågan. (Jag menar att C borde ge Ulf Kristersson chansen, först om SD fäller honom bör ett Mitten/S-samarbete övervägas).

Jag menar ju att demokrati, och partidemokrati, för ett socialliberalt parti är att ha högt i tak och respektera olika uppfattningar i sak.

Att så få förtroendevalda i Centerpartiet, nästan inga, tycker annorlunda än partilinjen i dessa frågor torde delvis bero på att frågorna fått karaktären av dogm, följer man inte partilinjen står man typ inte upp för medmänsklighet eller för alla människors lika rätt och värde. Så är det naturligtvis inte och det oroar mig att takhöjden i partiet blivit så, som  jag upplever det, låg i dessa frågor.

Ge Kristersson chansen, om SD fäller så Mitten/S, men först då!

(Här länkar till några tidigare blogginlägg av mig om regeringsfrågan.)



 Jag tänker i samma banor som Axel Darvik (L) i Göteborg. C och L borde rösta nej till Löfven och sedan avstå så att Kristersson får chansen. Skulle SD fälla Kristersson lär det bli en S-Mittenregering som då har legitimitet och SD bär ansvaret. (Men skulle C och L först fälla Kristersson och sedan släppa fram Löfven så befarar jag att Sveriges politiska karta ritas om med betydande risk/möjlighet att en rätt stark Kristerssonregering styr efter valet 2022). "Axel Darvik
17 tim · 
SLÄPP FRAM KRISTERSSON OCH STÄLL TUFFA KRAV
Annie Lööf har under sin sonderingsrunda gjort vad hon har kunnat för att få till en Alliansregering med stöd över blockgränsen. Tyvärr lyckades hon inte nå framgång och det är bara att beklaga. En Alliansregering med stöd av MP eller S hade inneburit en stabil regeringen med möjligheter att reformera viktiga politikområden så som; arbetsmarknad, utbildning, skatter, innovation, miljö och bostäder.

För Liberalerna är det viktigt att hålla undan för både höger och vänsterpopulism, men oavsett vilken regering som tillträder så är valresultatet detsamma. SD och V kommer ha inflytande i svensk politik den kommande mandatperioden och ingen förhandling kan ta ifrån dem de mandat de fått av folket. Deras valresultat påverkar samhällsdebatten även om de är i opposition. En viktig uppgift för liberalerna är att ta debatten mot SD:s populistiska förslag och grunda för en revansch i nästa val.

Det är bara att erkänna att Liberalernas resultat på 5,5 % innebär en svag ställning och mandatfördelningen ger att vi inte kan ha något avgörande inflytande över vilken regering som ska tillträda. Tungan på vågen är Centerpartiet. Vi måste nu skapa förtroende hos vår målgrupp av öppensinnade och borgerliga väljare. Klarar vi inte mobilisera denna bas och lyfta liberalismen ligger vi riktigt risigt till i nästa val.

VÅRA VÄLJARE ÄR GAL-HÖGER
Liberalerna har förnyat sin politik men inte lyckats bygga ett ökat förtroende. Liberalernas politik och våra väljare är i huvudsak positionerade höger om mitten på höger-vänster skalan och på GAL-sidan snarare än TAN. Att bygga förtroende tar tid och ett problem är att Liberalerna inte framstår som konsekventa. L har prioriterat frågor som pappamånader, försvaret, euron, kärnkraften, bistånd, LSS, kunskapskrav, hedersförtryck och språktest samtidigt. Det är kanske logiskt för en liten elit ideologiskt medvetna liberaler men för stora delar av vår målgrupp så har det varit förvirrande eller ointressant. Vi kan bara växa om gruppen som tycker vi är det bästa av alla partier växer. Att vara näst bäst ger inga röster.

Det naturliga för oss liberaler om vi vill bygga förtroende hos vår målgrupp är att utgå ifrån vår positionering i GAL-höger-kvadranten. Vi bör vara trygga i vår identitet och därför släppa fram en moderatregering nu när andra alternativ prövats. Många av de utmaningar vi ser att en regering behöver fokusera på för att modernisera Sverige ser också de andra partierna i Alliansen; jobb, skatter, bostäder och skola.

Liberalerna ska däremot ställa tuffa krav på en Kristersson-regering för att vi ska stödja deras propositioner. Om de börjar förhandla med SD ska vi direkt vara beredda att rikta misstroende mot regeringen. För att säkerställa ett oberoende bör Liberalerna inte ingå i en moderatledd regering utan istället vara en motkraft till SD och se till att Sverige fortsätter vara ett öppet, demokratiskt, jämställt och tolerant land.

INGÅR L I EN S-REGERING ÄR DET SLUT
Att gå in en socialdemokratisk regering eller agera stödparti åt Lövén skulle sannolikt innebära slutet för Liberalerna som parti. Då bryter vi med stora delar av den väljarskara som vi samlade i valet och måste börja bygga upp ett förtroende hos en helt ny grupp på fyra år. Dessutom i konkurrens med Centerpartiet och Miljöpartiet som också tagit en vänsterliberal position. Missnöjda M-väljare som tidigare varit en del av vår bas lär också skrämmas bort av ett sådant vägval. En vänster-mittenregering är precis det Jimmie Åkesson vill se. Han vill visa upp sin bild av ett konservativt block med SD, M och KD. Riskerna är stora att Sverige då går åt helt fel håll i nästa val.

Moderaterna säger sig kunna hitta en väg framåt för allianspolitik om de får chansen i Rosenbad och Liberalerna bör ge dem möjligheten till ett ärligt försök."

Alltfler brutala rån i hemmet. Eller likadant förr?

Unga män kidnappar och misshandlar och utpressar en livrädd 16-årig pojke. Män binder brutalt och rånar en kvinna i hennes hem. Män rånar barnfamiljer i deras hem på deras bil. Åldringar luras och bestjäls i sina hem. Med mera. Media toppar sällan med dessa brutala nyheter som drabbar vem som helst. Brotten har blivit rutin?

Jag är djupt oroad över det allt råare våldet som drabbar i hem och på gator osv. Ofta begångna av 3-4-5-6 män i grupp. Fega och skändliga rån och lurendrejerier mot människor som är 80-90 år, i deras hem.

Jag oroas djupt över att brottsligheten ökar, blir mer brutal och att människor oftare överfalls i sina hem och rånas. Åldringsrånen förefaller öka liksom kvinnoöverfall och våldtäkter.

Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) menar tvärtom att brottsligheten snarast minskar.

34 % av kvinnor i Sverige mellan 18 och 24 år, TRETTIOFYRA PROCENT, har svarat att de utsatts för sexualbrott.

Har BRÅ rätt, Sverige blir allt tryggare? Eller har vi som alltmer oroas oss någon poäng?

Jag har summerat några exempel på det i några blogginlägg.

Jag gör det igen, snabbt googlade från det senaste året. Några länkar redovisar oxå lugnande fakta från BRÅ som inte ser någon oroande utveckling, typ..

Här länk, här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här (rånen ökar inte..) och här och här och här (inbrotten minskar enligt BRÅ) och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här och här.

Politiska risker (C) med S-samarbete och Anti-Fokus.

Jag har skrivit flera blogginlägg om hur Sveriges nya regering borde se ut.

Jag skriver i Dagens Samhälle några reflexioner kring Centerpartiet och regeringsfrågan och om samarbete över blockgränserna, nu och historiskt. Samt om risken för att först fälla Kristersson och sedan kanske istället samarbeta med socialdemokraterna, samt om att främst vara anti något istället för att föra fram sin samlade politik.

Kanske är tiden mogen för samarbete över blockgränsen, vi får se.

Jag hade gärna skrivit detta på något pappers- eller nättidning för idédebatt inom Centerpartiet, men något sådant forum finns väl inte. Därför Dagens Samhälle, länkbart, samt i några debattforum på Facebook, och på min blogg.

Synpunkter?

Trist att Kristersson fälls och Löfven kan komma. DÖ lever..?

Om tio timmar röstar riksdagen om Ulf Kristersson som statsminister. De rödgröna och C och L kommer att fälla honom.

Det känns inte bra, tycker jag, att C tillsammans med de rödgröna fäller Ulf Kristersson som statsminister. Inte heller att C öppnar för att tolerera en S-regering. Och talet om att många regeringsalternativ återstår känns orealistiskt.

Här länkar där jag utvecklar mitt resonemang; 

Regering enligt DÖ, en omvänd DÖ, eller DÖS, principer?

Jag har i flera blogginlägg redovisat min uppfattning om regeringsfrågan, C och L bör inte rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister i en M/KD-regering. Den bör ges chansen att tillträda och regera. Om den inte finner kompromisser med S och MP, och stöd av C och L, och om SD röstar nej till Kristersson som statsminister eller fäller hans statsbudget, då faller den och då får rimligen Lööf eller Löfven söka bilda regering innan extraval eventuellt kan vänta.

Decemberöverenskommelsen gjorde att S/MP med stöd av V kunde regera 2014 till 2018. Störst block skulle regera och SD ha noll inflytande, sa båda blocken. Detta innebar att S/MP-regeringen fick igenom sin statsbudget, eftersom alliansen inte lade någon gemensam. I övriga frågor där blocken stod emot varandra avgjorde SD vilken linje som segrade.

Tala om att inte ge SD något inflytande...

Efter valet 2018 blev det rödgröna blocket 1 röst större än alliansen i riksdagen, 144 mot 143 och SD 62.

Alliansen röstade för att avsätta S/MP-regeringen, och för att det skulle bli en borgerlig talman. Båda frågorna avgjordes av SD, som röstade med alliansen.

Moderaterna lägger nu fram en alliansinriktad statsbudget, som alternativ till övergångsregeringens alltjämt S/MP-märkta statsbudget. SD röstar sannolikt för moderaternas budget. Om C och L röstar emot den så vinner S/MP-regeringens "opolitiska" budget. Om C och L röstar för den moderata alliansinriktade budgeten, eller avstår från att rösta, så fastställs den. Jag utgår från att C och L inte röstar med S/MP, men jag är inte säker på det.

Om decemberöverenskommelsen (DÖ) skulle ha gällt (se ovan) så skulle alltså störst block bildat regering. Eftersom S med all sannolikhet stöds av MP och V skulle i så fall sannolikt en S/MP-regering ha tillträtt, eller en S/MP/V-regering, eller en S-regering.

Alliansen hävdar nu lite överraskande att istället ska det något mindre blocket, alliansen, bilda regering genom stöd från S och kanske MP. En sorts omvänd DÖ. Logiken i detta, och om SDs röster inte alls ska beaktas, är lite svår att begripa. Faktiskt. Dessutom har bevisligen SDs röster redan avgjort två viktiga frågor, att avsätta regeringen och att välja talman.

De båda mittenpartierna förespråkar alltså båda en alliansregering som stöds av S och/eller av MP. S och MP har sagt bestämt nej.

De båda mittenpartierna vill nu att alliansen och MP ska bilda regering, och sedan söka stöd hos S.

Det blir i så fall en slags bred "samlingsregering" som nog ger både V, SD, M och KD goda tillväxtmöjligheter. Risken är också uppenbar att samlingsregeringens politik blir rätt utslätad även om en del sakfrågor (pensioner, bostäder, skatter och några till) kanske kan överenskommas.

Men som sagt, MP och S säger nog nej. Båda vill ju istället att S och kanske MP ska bilda regering med stöd av mittenpartierna eller med dem i regeringen.

Det skulle i så fall innebära en sorts DÖ men där största blocket tillsätter statsminister och tar stöd från 1-2 partier från det mindre blocket, alltså en sorts DÖS. S som i samling eller S.

Min uppfattning är alltså att alliansen bör gå ända in i kaklet genom att bilda en alliansregering eller en alliansinriktad M/KD-regering. Skulle den fällas av SD får det bli extraval, eller någon form av DÖS-regering.

Extraval kommer att ge till resultat att det fortsatt är två rätt likstora block och SD fortsatt vågmästare. Det kommer att ta tid och lamslå det politiska arbetet under lång tid.  Därför är i det läget, om SD har fällt Kristersson, det mindre dåligt med en DÖS-regering än extraval.

Alla vet då också att allianspolitiken fälldes av SD.

Jag anser det betydligt mer trist om Kristersson som statsminister kommer att fällas av C och L, som sedan omgående börjar stödja S och MP  i någon DÖS-regering eller kanske bildar en liten mittenregering som söker stöd med hoppande majoriteter.

Jag befarar då att C och L kan riskera en svängig opinionsresa.

Men såklart, jag kan ha fel.

Tillagt 12 november;

OM C och L röstar Nej till en M/KD-regering (och SD Ja) och sedan C och L går i säng med S och MP på något sätt befarar jag att den politiska kartan i Sverige påverkas med svåröverskådliga konsekvenser, även i väljaropinionen.

Två Tweeta från ca 13 den 12 november:

Michael Arthursson

@MicArtur

12 minför 12 minuter sedan

Mer

Alliansen bildades för 14 år sedan. Detta är första gången som två av partierna - M och KD - vill bilda en regering utan de två andra allianspartierna. En regering som skulle vara beroende av SD. Centerpartiet kommer att lämna besked om hur vi ställer oss före voteringen.

staffan danielsson

@staffand

Mer staffan danielsson Retweetade Michael Arthursson

Jag tolkar Partisekreterare (C) Arturssons uttalande positivt, och jag hoppas att det finns en chans att C lägger ned sina röster. Om en regering Kristersson fälls av C och L befarar jag svåröverskådliga följder i Sveriges politiska karta och för alliansen.

Tillagt 12 november:

Statsvetaren mm Marcus Oscarsson tror på en regering med S, MP och L med stöd av C...( Det kan också bli en svag mittenregering ledd av Annie Lööf, tror jag).

Jag gör inte vågen för en sådan Löfvenledd regering.

Det är en sak om den kommer till sedan SD fällt en Kristerssonledd M/KD-regering.

Betydligt allvarligare är om den kommer till sedan C och L röstat nej till en M/ KD-regering.

Det kan leda till att Sveriges politiska karta förändras med svåröverskådliga konsekvenser i opinionen. C och L närmar sig de rödgröna, och vice versa.

Jag kan acceptera detta sedan SD bekänt färg och fällt en Kristerssonregerung. Alternativet extraval är nog sämre. Men jag våndas för följderna om det är C och L som fäller Kristersson.

Endast få oliktänkande i C i regeringsfrågan..

Vår partiledare har en mycket stark ställning i Centerpartiet, och har en mycket stor andel av partiets medlemmar bakom sig i att endast arbeta för blocköverskridande regeringar. Jag och några har på sociala medier uttryckt att C inte borde rösta nej till Kristersson som statsminister med en alliansinriktad politik.
Då prövas det om SD väljer allianspolitik eller rödgrön politik. Skulle de välja rödgrön lär det bli en mitten- eller mitten/S/MP-regering eller en ren S-regering.
Men innan dess bör allianspolitiken prövas i botten genom att Kristersson, som C vill se som statsminister, får chansen att bilda regering.

Nu hörs faktiskt två rätt ledande centerpartister till som, kanske med risk för sin ställning i partiet, tycker som jag..;

Alltfler nyanlända i riktiga arbeten - eller bara Fake News..,tyvärr?

Jag beställde en rapport från Riksdagens UtredningsTjänst - RUT - för några år sedan. Den visade att påståendet att hälften av alla som fått asyl i Sverige har jobb efter 8-9 år är en glädjekalkyl. Det tog ca 15 år innan upp till hälften hade fått hel- eller deltidsjobb, inräknat de många jobb som till största delen finansierades med lönebidrag.

Sedan har arbetsmarknadsministern och arbetsförmedlingen börjat tala om att nu kommer man i jobb efter bara 4-5 år eller så. 

Och alldeles nyss gick arbetsförmedlingen, med instämmande av arbetsmarknadsministern ut och gladde sig åt att typ alla kurvor pekar åt rätt håll.

Ack, vore det bara så väl...

De påstådda förbättringarna beror dock i mycket hög grad av att de nya tvååriga (väl) s k "extratjänsterna" börjar verka, alltfler gör jobb i offentlig eller ideell sektor som inte har funnits och Staten betalar ca 110 % av kostnaden, snart är 20-30.000 och säkert fler borta från arbetslöshetsstatistiken genom dessa full- och överfinansierade statliga typ praktikjobb med lön enligt kollektivavtal runt 18.000 tror jag.

Detta kostar staten ett växande antal miljarder, snart flera tiotals per år.

Arbetsförmedlingen presenterar och kommenterar, liksom regeringen, det de anser vara verkligheten vad gäller takten i vilken nyanlända som får asyl kommer i arbete. 

Media accepterar nästan genomgående den bild som myndighet och regering för fram, här SVT.

Flera regeringskritiska opinionsbildare visar nu i övertygande inlägg att både arbetsförmedling och minister tyvärr mera ägnar sig åt propaganda än åt att beskriva den faktiska verkligheten.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har t o m lagt in sitt FB-inlägg, som visar att andelen som kommer i arbete över tid ligger kring 7 %. När han länkade till sitt inlägg på Ylva Johanssons FB så raderades detta...

Expressen skrev en ledare på samma tema.

Widar Andersson i Folkbladet i Norrköping riktar förödande kritik mot att en myndighet så propagandistiskt söker manipulera verkligheten, och jag instämmer fullt ut. Inte underligt att alltfler medborgare misstror media, som i detta fall kritiklöst publicerar arbetsförmedlingens propaganda. Även myndigheternas förtroende lever allt farligare om man handskas med fakta så som arbetsförmedlingen gör.

Sverige har aldrig varit tryggare? Ändå ökar brottsligheten..

Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) och brottsforskaren Jerzy Sarnecki brukar regelbundet hävda att "Sverige har aldrig varit tryggare" och att brottsligheten minskar.

Jag ifrågasätter det, har t ex här lagt in en del länkar på allvarlig brottslighet.

Igår twittrade jag om några nya "vardagsbrott";

https://twitter.com/staffand/status/1057001738908119040

https://twitter.com/staffand/status/1057028447132938240

Så några länkar från Polisförbundets i Stockholms  FB-sida Blåljus. Här en länk till att brottslighet ökar.

Även BRÅs egen statistisk visar att många brottstyper ökar.

Mattias Lindberg med bloggen Faktafabriken visar med statistik att utvecklingen i Sverige på flera områden går på tvärs med våra nordiska grannländer.

Nationalekonomen Tino Sanandaji summerar ibland medias brottsrapportering under något dygn, vilket är ständigt rätt chockerande.

T o m Jerzy Sarnecki börjar nu bli orolig och hävdar inte längre lika kategoriskt att "Sverige bara blir tryggare"..

Samlingsregering eller alliansinriktad regering? 21 oktober

Politiken har sedan något år, och efter valet allt intensivare, handlat om regeringsfrågan. Eftersom Sverige rimligen inte ska ha en typ evig övergångsregering med S och MP.

Så här tycker jag, kommentera gärna!

1. I morgon delavrapporterar Löfven sina sonderingar till Talman Norlén. De är utsiktslösa, är min bedömning, och talmannen borde anse Löfvens uppdrag avslutat, vilket ju även Löfven borde göra.

2. Sedan borde Ulf Kristersson få en andra chans att bilda regering, nu när de alternativ som Jan Björklund skissade är avförda. Min uppfattning är att Kristersson bör gå till riksdagen med en regering som vill föra allianspolitik, med 1-4 allianspartier med. 2 allianspartier kommer att tacka nej till att vara med eftersom denna regering inte bara är beroende  av stöd från S utan ibland även av stöd från SD. Då får regeringen bestå av M och KD, sannolikt. Jag tror att den kommer att tolereras av riksdagen, dvs C, L och SD kommer inte att rösta nej. Jag tror också att den får igenom sin statsbudget.

3. Skulle SD rösta nej till Kristersson som statsminister eller nej till Kristerssons alliansinriktade statsbudget (eller om C och/eller L röstar nej) då vet svenska folket om det, och i det läget, eftersom ett extraval ju inte kommer att ändra på något - två rätt likstora block och SD vågmästare kvarstår - så lär det bli en typ samlingsregering enligt Annie Lööfs önskan med alliansen/delar av den och S eller kanske alliansen plus MP. (Men ärligt talat, vill medborgarna ha en allians plus MP-regering som är beroende av S eller SD för att få majoritet..?).

4. Det kan också i det läget blir en mittenregering med Annie Lööf som statsminister där C, L och möjligen MP ingår. Som är beroende av stöd från S och M för att få igenom sina förslag. Även detta får kallas en mycket svag men Samlingsinriktad regering...

Boxholmsost, kamp mot nedläggning?

Boxholmsost har länge tillverkats i ett mejeri i Boxholm.

Mångårig ägare var industrimannen Bengt-Åke Bengtsson, här intervjuad i Corren.

Han sålde mejeriet, och varumärkena för de olika ostarna, till Arla för några år sedan.
Hans version/uppfattning av verkligheten är att han fick ett förmånligt bud.

Det kan ju stämma, liksom att Arla kanske ville förebygga att någon annan aktör köpte mejeriet. Jag vet inte.

Eller också är marknaden för premiumostar i Sverige starkt konkurrensutsatt och med sjunkande marginaler. Kanske insåg både Bengt-Åke Bengtsson och Arla att tiden började rinna ut för osttillverkningen i Boxholm?

Jag kan ta en liknande parallell, fast gällande sågverk.

Baroniet Adelswärd sålde sitt sågverk i Åtvidaberg till Södra för en del år sedan. Efter bara några år lade sedan Södra ned det. Var båda parter införstådda med att detta kunde ske, eller kom det som en blixt från klar himmel? Jag vet inte.

Nu har ett konsument- och östgötaupprop startats för att Arla ska fortsätta att producera ost i Boxholm. Det har fått stark uppslutning med ett antal tusen medlemmar.

Jag har uppmanats att ansluta mig till uppropet. Och jag skulle naturligtvis helst vilja att osttillverkningen fortsätter i Boxholm. Mitt stora mål och kamp är att svensk mjölkproduktion slutar minska och kan börja öka efter en nedgång sedan 1970-talet.

Som framgår ovan är dock frågan om anläggningen i Boxholm komplicerad. Arla har en oerhört stor betydelse för den svenska mjölkproduktionen, ett bondekooperativt företag ägt av mjölkbönder i Sverige, Danmark, England och delar av Tyskland. De måste vara effektiva och ha god konkurrenskraft och Arla säljer högkvalitetsmjölk och mjölkprodukter över stora delar av världen.

Jag anser Arla vara ett välskött företag som verkligen ville göra sitt bästa för mjölkproduktionen  i Sverige när man fusionerade med MD Foods i Danmark och sedan ytterligare.Min uppfattning är att Svenska Arla valde en bra framtidsväg  Jag utgår ifrån att Arla noga övertänkt sitt beslut vad gäller att flytta tillverkningen av varumärket Boxholmsost till Östersund. Och jag är övertygad om att Arlas delägare i Östergötland mycket noga följt och följer det beslut som Arla landat i, och säkert gjort sitt yttersta för att analysera och påverka.

Det är dock aldrig fel att nedläggnings- och omlokaliseringsbeslut granskas och diskuteras. Av Arlas ägare, och av konsumentkrafter. Det är med mejerilokaliseringar som med mycket annat här i världen, verkligheten avgör i längden...

Ekomat 25-60 % dyrare. All mat är billlig.

Vi ska vara glada över att Sveriges bönder producerar utmärkt mat inom ramen för stränga miljö- och djurskyddslagar. T o m kanske för stränga på några punkter..
Vill man köpa mat som är hållbar ska man köpa mat från Sverige före importmat från hela världen!
Man kan välja bra vanlig svensk mat eller bra svensk ekomat, två rätt likvärdiga miljökoncept med lite olika för- och nackdelar.

Ekoreglerna är lite fyrkantiga och flexibla och medger rätt mycket dispenser så att t ex foder och utsäde från vanliga gårdar får inköpas, samt medger generellt att mycket stallgödsel och biogödsel mm från vanliga gårdar får användas i ekoproduktionen..

Jag har i tidigare blogginlägg genom åren ibland diskuterat hur mycket lägre de strängare ekoreglerna gör att skördarna blir (ca 20-50 %) och hur mycket mera ekomaten kostar (25-60 %).

Ibland ifrågasätts detta.

Nu läser jag i Sveriges Natur från 2015 en intressant artikel av Ann-Helen Meyer von Bremen, duktig livsmedelsjournalist mm, om hur mycket mera ekomaten kostar. Hon har undersökt 4 matkassar från 4 olika butiker i Stockholm.

Och resultatet blir detsamma som jag själv så länge har hävdat. "En ekologisk matkasse kan vara allt mellan 24 och 66 procent dyrare än en oekologisk".
(Att använda ordet "ekologisk" för ett matkoncept anser jag vara fel, och att kalla vanlig bra svensk mat för "oekologisk" är helfel och upprörande. Men det är en annan diskussion).

Krav och Naturskyddsföreningen och MP och kommuner och andra har varit så framgångsrika i sin kampanj för att endast "ekologisk" mat är miljövänlig att alltfler konsumenter och kommuner gärna betalar för rejält dyrare mat, delvis beroende på att mat har sjunkit kraftigt i pris genom åren och är verkligt billlig, egentligen för billig.

Äntligen verkar vinden vända så att närodlat från Sverige börjar gå förbi "ekologiskt från hela världen". Handla svenskt, och vill du betala 25-60 % mera för svensk ekomat så gör det. Men då ska inte kommunerna sedan gnälla över att det blir dyrare att köpa mat från Sverige, vilket många nu gör. De jämför då med billig matimport, inte med sina ofta ambitiösa regler för höga andelar ekomat.