Regeringen gör nu en historiskt stor satsning på underhåll och investeringar i vägar och järnvägar under perioden 2010-2021. Under den tidigare perioden 2004-2015 anslog den dåvarande s-regeringen netto ca 315 miljarder kr. Nu ökar infrastruktursatningen mycket kraftigt till nära 500 miljarder kr, delvis beroende på medfinansiering på 65 miljarder i olika former.
Pengarna används delvis till underhåll för att återställa de otillräckliga nivåer som försämrat både vägar och järnvägar. Eftersom vägnätet är 6 gånger längre än järnvägsnätet får det mest pengar, medan investeringarna mera styrs till järnvägen.
Stora satsningar görs i storstadsregionerna, t ex förbifart Stockholm, en storsatsning i Västra Götaland på 61 miljarder (varav 17 miljarder medfinansiering) och i Skåne (20 miljarder).
Regeringen öppnar för en kommande fast förbindelse Helsingborg - Helsingör liksom för Norrbottniabanan mellan Piteå och Skellefteå, givet att den senare får en viss medfinansiering.
En rad satsningar görs också över hela landet i övrigt, vilket är mycket bra. I Östergötland fullföljs järnvägs- och vägsatsningen genom Motala och mellan Motala och Mjölby inklusive nya rescentrum. Äntligen kommer också E22:an att byggas ut genom förbifart Söderköping och mellan Söderköping och Norrköping (här har Söderköpings kommunalråd Magnus Berges insatser betytt mycket). Det blir också en ny järnväg till Händelö och farleden in till Norrköping förbättras.
En smolk i bägaren är bl a att Norrleden/förbifart Norrköping inte finns med.
Länsanslagen ökas med mellan 7 och 61 procent, Östergötland får en av de lägsta uppräkningarna med 12 procent.
Det stora besvikelsen är att regeringen inte tar ställning för det entydiga behovet av ett nytt dubbelspår järnväg mellan Östergötland och Stockholm, den s.k Ostlänken. Ostlänken planeras för snabba transporter - s.k höghastighetståg - och ska i det långa perspektivet ses som en del av Götalandsbanan (Stockholm - Norrköping -Linköping - Jönköping - Borås - Göteborg) och Europakorridoren (Stockholm - Malmö - vidare till Tyskland).
Regeringen hänvisar till ytterligare behov av att utreda höghastighetsbanor i Sverige och har uppenbarligen inte prioriterat den långt komna planeringen för Ostlänken. Dock finns en öppning i regeringens resonemang enligt följande som det gäller att fullt ut ta tillvara:
"Höghastighetsbanor kostar enorma summor pengar. Vi vet idag inte exakt vad det skulle kosta, var det är möjligt att dra spåren och hur satsningen skulle kunna betalas. Innan regeringen fattar slutgiltigt besked måste vi få svar på dessa frågor. Att först fatta beslut och sedan ta reda på vad det kostar är inte en ansvarsfull politik. Vi planerar nu vidare för höghastighetsbanor och kommer ta ställning så snart tillräckligt beslutsunderlag finns."
Uppenbart är att finansdepartementet bromsat i denna fråga, och finansminister Anders Borg gav för några år sedan uttryck för sin hjärtas mening vad gäller Ostlänken. Centerpartiet driver på för bättre och snabbare järnvägsförbindelser, men lyckades inte tillräckligt denna gång - tycker jag - vad gäller Ostlänken.
Banverket och kommuner och landsting längs Ostlänken har just överenskommit om hur den fortsatta planeringen för Ostlänken ska gå vidare genom s.k järnvägsavtal, och där en betydande del av kostnaderna (90 mkr) ska betalas av kommuner och landsting.
Regeringen har tyvärr inte avsett medel för statens del av planeringskostnaderna på ca 200 mkr.
Min kommentar är och var att jag är besviken och bekymrad och att det finns risk för några förlorade år om planeringsarbetet avbryts. Därför bör nu "Ostlänkens vänner" snabbt inleda en förnyad dialog med regeringen att medel för planering och projektering avsätts av de ca 13 miljarder som finns till förfogande för övriga ändamål av de 497 miljarderna.
Samma besvikelse fanns hos mina borgerliga riksdagskollegor samt hos kommuner och regionala företrädare i länet.
Det kan också finnas anledning att bedriva självrannsakan och analysera vad vi kan göra bättre för att få gehör för en utökad järnvägskapacitet mellan Östergötland och Stockholm, till gagn för ökade gods- och järnvägstransporter från Södra, Västra och Norra Sverige till/från och genom Stockholm. Idag är spårkapaciteten sliten och otillräcklig, och bygger på framsynta investeringar från 1800-talet. Då var Sveriges befolkning endast ca hälften av idag och transportbehoven var väldigt mycket mindre. Framtiden kräver entydigt av miljö-, -effektivitetsskäl och tillväxtskäl att järnvägen mellan Östergötland och Stockholm fördubblas, och även enligt min uppfattning att vi planerar för höghastighetståg på den nya Götalandsbanan och i Europakorridoren.
Jag tror att tillkortakommandet för Ostlänken gentemot andra storsatsningar i landet kan bero på att vår region är inflytandemässigt svagare än t ex Västra Sverige, Skåne och Norrland. Det inträffade är ett bra exempel på varför det behövs en starkare region som avgränsas av Östersjön, Skåne, Västra Götaland och Mälardalen. En region som alltså innefattar Småland och Östergötland.
Vi borgerliga riksdagsledamöter har ibland kritiserat socialdemokraterna för att de väger för lätt i Stockholm, och jag noterar att min kollega Johan Löfstrand (S) nu riktar samma kritik mot oss...Jag tror dock att vi är helt överens om att vår region måste bli större och kraftfullare med Västra Götaland och Skåne som lyckosamma exempel.
Jag tror också att vi behöver analysera medfinansieringen i Västra Götaland och Skåne och se om vi ligger rätt eller om det kan finnas något mer att göra.
När jag nu försöker hitta länkar till de artiklar som skrivits i t ex länets två stora tidningar - Corren och NT - märker jag hur litet som faktiskt läggs ut på nätet, vilket även gäller debattsidorna i t ex NT. Även här tror jag att det behövs en förbättring om Östergötland vill ta sin rättmätiga plats i svensk politisk debatt.
Några länkar dock, från Corren och en ledare i NT.
Läs även andra bloggares åsikter om östergötland, ostlänken, infrastruktur, regeringen, poltiik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, regioner, östsam
söndag, april 04, 2010
fredag, april 02, 2010
Ultimativa krav från Folkpartister lamslår alliansen
Jag har kritiserat Mathias Sundin och Camilla Lindberg, (båda FP), som tycker det är bra att alliansens riksdagsledamöter ibland röstar med oppositionen, att det är bra att regeringen förlorar en del voteringar, att borgerliga riksdagsledamöter innan valen bör ställa ultimativa krav i olika riktning i olika frågor,`se länk till SvD, osv...
Mathias har på Newsmill - och i Norrköpings tidningar som dock av någon märklig anledning mörkar sina debattartiklar på nätet... - replikerat med att detta agerande stärker alliansen....
Min entydiga uppfattning är att det är precis tvärtom, vilket jag utvecklar i denna replik på Newsmill ((och i NT..).
Mathias och jag har också diskuterat detta i Radio Östergötland, här. Jag tycker att diskussionen är klargörande och belysande.
Tillagt 5 april: Jag upptäcker nu att Per Gudmundson i SvD hyllar idén om väljarkontrakt från - antar jag - borgerliga riksdagsledamöter. Är han fortfarande positiv till en handlingskraftig alliansregering som kan kompromissa i svåra frågor, eller tycker han att det vore bättre och tryggare med en återgång till 1900-talets "svenska modell", socialdemokratiska minoritetsregeringar?
Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, väljarkontrakt, folkpartiet, centerpartiet, politik, riksdagen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
Mathias har på Newsmill - och i Norrköpings tidningar som dock av någon märklig anledning mörkar sina debattartiklar på nätet... - replikerat med att detta agerande stärker alliansen....
Min entydiga uppfattning är att det är precis tvärtom, vilket jag utvecklar i denna replik på Newsmill ((och i NT..).
Mathias och jag har också diskuterat detta i Radio Östergötland, här. Jag tycker att diskussionen är klargörande och belysande.
Tillagt 5 april: Jag upptäcker nu att Per Gudmundson i SvD hyllar idén om väljarkontrakt från - antar jag - borgerliga riksdagsledamöter. Är han fortfarande positiv till en handlingskraftig alliansregering som kan kompromissa i svåra frågor, eller tycker han att det vore bättre och tryggare med en återgång till 1900-talets "svenska modell", socialdemokratiska minoritetsregeringar?
Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, väljarkontrakt, folkpartiet, centerpartiet, politik, riksdagen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
söndag, mars 28, 2010
EUs stora krisland styrs av Socialdemokrater
Minns ni Göran Perssons stora föredöme Tony Blair, en skicklig politiker.
Han efterträddes av Gordon Brown.
Sak samma, Storbrittannien har regerats av labour (= S) före och under den djupa finanskrisen och lågkonjunkturen de senaste åren.
Resultatet är förskräckande, ungefär som om det varit den svenska rödgröna oppositionen som styrt och öst på med utgiftsexplosioner på de flesta områden samtidigt.
Ett skenande budgetunderskott på uppåt 13 procent, och ingen ljusning de närmaste åren.
Jämför med Sveriges björnstarka ekonomi under alliansens styre de senaste åren, där Sverige klarat sig utomordentligt väl och endast ökat sin statsskuld i måttlig grad.
Även arbetslösheten börjar snart åter att sjunka, mycket på grund av alliansens konsekventa politik för fler jobb och fler företag.
De rödgrönas gnöl om ökad upplåning och arbetslöshet, och att det skulle bero på alliansregeringen, faller platt till marken. Det är tvärtom, tack vare regeringens ansvarsfulla och konsekventa politik går Sverige genom krisen med mindre påfrestningar än snart sagt något annat EU-land, och med allt bättre utsikter för de närmaste åren.
Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, sverige, socialdemokraterna, labour, regeringen, centerpartiet, politik, arbetslöshet, statsskuld
Han efterträddes av Gordon Brown.
Sak samma, Storbrittannien har regerats av labour (= S) före och under den djupa finanskrisen och lågkonjunkturen de senaste åren.
Resultatet är förskräckande, ungefär som om det varit den svenska rödgröna oppositionen som styrt och öst på med utgiftsexplosioner på de flesta områden samtidigt.
Ett skenande budgetunderskott på uppåt 13 procent, och ingen ljusning de närmaste åren.
Jämför med Sveriges björnstarka ekonomi under alliansens styre de senaste åren, där Sverige klarat sig utomordentligt väl och endast ökat sin statsskuld i måttlig grad.
Även arbetslösheten börjar snart åter att sjunka, mycket på grund av alliansens konsekventa politik för fler jobb och fler företag.
De rödgrönas gnöl om ökad upplåning och arbetslöshet, och att det skulle bero på alliansregeringen, faller platt till marken. Det är tvärtom, tack vare regeringens ansvarsfulla och konsekventa politik går Sverige genom krisen med mindre påfrestningar än snart sagt något annat EU-land, och med allt bättre utsikter för de närmaste åren.
Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, sverige, socialdemokraterna, labour, regeringen, centerpartiet, politik, arbetslöshet, statsskuld
torsdag, mars 25, 2010
Varning för borgerliga "frifräsare"!
Ett debattinlägg i Norrköpings tidningar (tyvärr inte utlagt på webben) kring debatten om "riksdagens" makt ökar ju oftare som enstaka borgerliga riksdagsledamöter fäller sin regerings och sina partiers förslag. Jag menar att det är socialdemokraternas och de rödgrönas makt som ökar, inte riksdagens, om oppositionen inte "röstar fritt" utan endast någgra liberaler:
En del borgerliga ledarskribenter - och några borgerliga riksdagsledamöter - efterlyser fler ”frimodiga” riksdagsledamöter, som röstar som de själva tycker istället för på det som deras parti och regering kommit överens om.
Istället för att se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna verkar analysen vara att riksdagen bör regelbundet rösta ner en borgerlig regerings förslag genom att en del liberaler röstar med de rödgröna..
Folkpartiets riksdagskandidat Mathias Sundins främsta vallöfte är just att om han blir riksdagsledamot ska han gå emot en borgerlig regering i frågor där han tycker olika. Han ska t o m i ”väljarkontrakt” tillsammans med andra folkpartister förbinda sig hur han ska rösta som en ”orädd frifräsare”.
Säg att han och andra garanterar att de ska rösta mot signalspaning, mot datalagring, för statligt stöd till kärnkraften och för att värnskatten tas bort. Samtidigt garanterar andra borgerliga riksdagskandidater att de ska rösta för signalspaning, för EUs datalagringsdirektiv, mot statligt stöd till kärnkraften och mot att värnskatten tas bort.
Resultatet blir att eftersom t ex ett tiotal riksdagsledamöter från alliansen kommer att rösta emot varandra oavsett vilken kompromiss regeringen har gjort, så kommer de rödgröna att vara de som bestämmer, eftersom deras minoritetsförslag då kommer att segra. Och snart kommer regeringen att falla.
Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska ”frifräsare”. Ta den aktuella energifrågan, där ju många socialdemokratiska riksdagsledamöter egentligen är positiva till alliansens energiuppgörelse, men inte kommer att rösta ”fritt”. Och det finns många fler exempel, t ex FRA-lagen och RUT-avdragen (där ju Mona Sahlin själv egentligen är för).
Fler borgerliga ”frifräsare” á la Mathias Sundin riskerar därför att bli de rödgrönas bästa vapen. Först när det finns lika många ”socialdemokratiska frifräsare” (vilket är en utopi) skulle det möjligen bli en balans, men då blir å andra sidan många beslut helt oförutsägbara och vi närmar oss en polsk riksdag.
Mathias har en utmärkt blogg om amerikansk politik, och hans föredöme är givetvis just amerikansk politik, där det bara finns två partier och där alltid en del kongressledamöter fronderar och får ”piskas” in till att stödja presidenten, ibland genom att erhålla något litet fläskben i någon fråga.
Svensk politik är något annat, med 7 partier och mycket knappa majoriteter. Socialdemokraterna lyckade under huvuddelen av 1900-talet vara i regering nästan jämt, genom att alltid hålla ihop det egna partiet och sedan liera sig med andra partier.
Jag är varm vän av Alliansen, och jag inser att om inte alliansens riksdagsledamöter klarar av att lotsa regeringens förslag genom riksdagen utan allt oftare misslyckas med detta, så väntar raskt regeringskriser, nyval och rödgröna regeringar som tidigare. Och det vill jag inte se!
Jag utesluter inte att det finns frågor där man kan tvingas att rösta annorlunda än sin regering. Detta ska dock endast ske i absoluta undantagsfall, och jag är bekymrad om alltfler folkpartister redan innan valet binder upp sitt agerande i olika frågor och alltså vägrar att delta i de kommande kompromisser som är helt nödvändiga om en fyrpartiregering ska kunna regera, även i de svåra frågorna
De borgerliga väljare som med hög prioritet vill se en fortsatt alliansregering som får stöd för sina förslag i riksdagen bör vara försiktiga med att kryssa politiker som låser upp sig i ett antal frågor i sin riksdagskandidatur. Och de borgerliga tidningar som uppmuntrar fler borgerliga ”frifräsare” i olika frågor leker faktiskt med elden, priset kan vara en återgång till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar, hemska tanke.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
länk SvD (tillagd 26 mars)
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, riksdagen, centerpartiet, frifräsare, folkpartiet
En del borgerliga ledarskribenter - och några borgerliga riksdagsledamöter - efterlyser fler ”frimodiga” riksdagsledamöter, som röstar som de själva tycker istället för på det som deras parti och regering kommit överens om.
Istället för att se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna verkar analysen vara att riksdagen bör regelbundet rösta ner en borgerlig regerings förslag genom att en del liberaler röstar med de rödgröna..
Folkpartiets riksdagskandidat Mathias Sundins främsta vallöfte är just att om han blir riksdagsledamot ska han gå emot en borgerlig regering i frågor där han tycker olika. Han ska t o m i ”väljarkontrakt” tillsammans med andra folkpartister förbinda sig hur han ska rösta som en ”orädd frifräsare”.
Säg att han och andra garanterar att de ska rösta mot signalspaning, mot datalagring, för statligt stöd till kärnkraften och för att värnskatten tas bort. Samtidigt garanterar andra borgerliga riksdagskandidater att de ska rösta för signalspaning, för EUs datalagringsdirektiv, mot statligt stöd till kärnkraften och mot att värnskatten tas bort.
Resultatet blir att eftersom t ex ett tiotal riksdagsledamöter från alliansen kommer att rösta emot varandra oavsett vilken kompromiss regeringen har gjort, så kommer de rödgröna att vara de som bestämmer, eftersom deras minoritetsförslag då kommer att segra. Och snart kommer regeringen att falla.
Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska ”frifräsare”. Ta den aktuella energifrågan, där ju många socialdemokratiska riksdagsledamöter egentligen är positiva till alliansens energiuppgörelse, men inte kommer att rösta ”fritt”. Och det finns många fler exempel, t ex FRA-lagen och RUT-avdragen (där ju Mona Sahlin själv egentligen är för).
Fler borgerliga ”frifräsare” á la Mathias Sundin riskerar därför att bli de rödgrönas bästa vapen. Först när det finns lika många ”socialdemokratiska frifräsare” (vilket är en utopi) skulle det möjligen bli en balans, men då blir å andra sidan många beslut helt oförutsägbara och vi närmar oss en polsk riksdag.
Mathias har en utmärkt blogg om amerikansk politik, och hans föredöme är givetvis just amerikansk politik, där det bara finns två partier och där alltid en del kongressledamöter fronderar och får ”piskas” in till att stödja presidenten, ibland genom att erhålla något litet fläskben i någon fråga.
Svensk politik är något annat, med 7 partier och mycket knappa majoriteter. Socialdemokraterna lyckade under huvuddelen av 1900-talet vara i regering nästan jämt, genom att alltid hålla ihop det egna partiet och sedan liera sig med andra partier.
Jag är varm vän av Alliansen, och jag inser att om inte alliansens riksdagsledamöter klarar av att lotsa regeringens förslag genom riksdagen utan allt oftare misslyckas med detta, så väntar raskt regeringskriser, nyval och rödgröna regeringar som tidigare. Och det vill jag inte se!
Jag utesluter inte att det finns frågor där man kan tvingas att rösta annorlunda än sin regering. Detta ska dock endast ske i absoluta undantagsfall, och jag är bekymrad om alltfler folkpartister redan innan valet binder upp sitt agerande i olika frågor och alltså vägrar att delta i de kommande kompromisser som är helt nödvändiga om en fyrpartiregering ska kunna regera, även i de svåra frågorna
De borgerliga väljare som med hög prioritet vill se en fortsatt alliansregering som får stöd för sina förslag i riksdagen bör vara försiktiga med att kryssa politiker som låser upp sig i ett antal frågor i sin riksdagskandidatur. Och de borgerliga tidningar som uppmuntrar fler borgerliga ”frifräsare” i olika frågor leker faktiskt med elden, priset kan vara en återgång till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar, hemska tanke.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
länk SvD (tillagd 26 mars)
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, riksdagen, centerpartiet, frifräsare, folkpartiet
tisdag, mars 23, 2010
Förnyenergi, kärn- och fossil...och SNF
Sveriges Naturskyddsförenings ordförande Mikael Karlsson låter ungefär som Mona och Maria (Sahlin och Wetterstrand) när han i tidningar vädjar till mig och andra centerriksdagsledamöter att rösta för förnybar energi och ingenting annat.
Jag har svarat så här, i Norrköpings tidningar:
(Och min kollega Kerstin Lundgren har mycket klokt resonerat om denna svåra kärnkraftsfråga på sin blogg)
"Naturskyddsföreningens ordförande vill att jag ska rösta emot en del i den oerhört viktiga energiuppgörelse som de 4 allianspartierna träffade våren 2009.
Hade centerpartiet varit i majoritet i riksdagen hade säkert satsningarna på förnybar energi och energieffektivisering varit än kraftigare, och skrivningarna om kärnkraft mer restriktiva.
Nu är vi inte det, utan energiuppgörelsen är en kompromiss inom Alliansen som lägger grunden till en historiskt kraftig satsning på energieffektivisering och förnybar energi, på att kraftigt öka kärnkraftbolagens ansvar för kärnkraftens kostnader samt att staten inte ska bidra till nya kärnkraftverk.
Under många år med s-styre med stöd av miljöpartiet hände inte så mycket med den förnybara energin. Nu kommer storsatsningen på förnybar energi att förhoppningsvis bidra till att nya kärnkraftverk inte byggs. Dessutom är det mycket tveksamt om kärnkraftbolagen och bankerna kommer att våga bygga nytt utan stöd av staten.
Dagens stora miljöfråga är klimatfrågan, och att samtidigt ersätta både fossil energi (olja, kol, gas) och kärnkraft med förnybar energi är inte möjligt utan att hota tiotusentals industri- och andra jobb i Sverige. Detta spelar inte Miljöpartiet någon roll, men det är obegripligt att Socialdemokraterna vågar spela rysk roulette med Sveriges energiförsörjning.
Centerpartiet är Alliansens Gröna Röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom Alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"
Läs även andra bloggares åsikter om känrkraft, energi, förnybar energi, centerpartiet, politik, riksdagen, snf, naturskyddsföreningen
Jag har svarat så här, i Norrköpings tidningar:
(Och min kollega Kerstin Lundgren har mycket klokt resonerat om denna svåra kärnkraftsfråga på sin blogg)
"Naturskyddsföreningens ordförande vill att jag ska rösta emot en del i den oerhört viktiga energiuppgörelse som de 4 allianspartierna träffade våren 2009.
Hade centerpartiet varit i majoritet i riksdagen hade säkert satsningarna på förnybar energi och energieffektivisering varit än kraftigare, och skrivningarna om kärnkraft mer restriktiva.
Nu är vi inte det, utan energiuppgörelsen är en kompromiss inom Alliansen som lägger grunden till en historiskt kraftig satsning på energieffektivisering och förnybar energi, på att kraftigt öka kärnkraftbolagens ansvar för kärnkraftens kostnader samt att staten inte ska bidra till nya kärnkraftverk.
Under många år med s-styre med stöd av miljöpartiet hände inte så mycket med den förnybara energin. Nu kommer storsatsningen på förnybar energi att förhoppningsvis bidra till att nya kärnkraftverk inte byggs. Dessutom är det mycket tveksamt om kärnkraftbolagen och bankerna kommer att våga bygga nytt utan stöd av staten.
Dagens stora miljöfråga är klimatfrågan, och att samtidigt ersätta både fossil energi (olja, kol, gas) och kärnkraft med förnybar energi är inte möjligt utan att hota tiotusentals industri- och andra jobb i Sverige. Detta spelar inte Miljöpartiet någon roll, men det är obegripligt att Socialdemokraterna vågar spela rysk roulette med Sveriges energiförsörjning.
Centerpartiet är Alliansens Gröna Röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom Alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"
Läs även andra bloggares åsikter om känrkraft, energi, förnybar energi, centerpartiet, politik, riksdagen, snf, naturskyddsföreningen
måndag, mars 22, 2010
Turbulens inom Piratpartiet
Det känns rätt sensationellt, tycker jag, att Christian Engström petas ur Piratpartiets styrelse, att det påstås att även Partiledare Falkvinge hade gjort det om han inte suttit på ett tvåårsmandat och att Engström drar tillbaka ett halvmiljonlån till partiet. Alltid trist med turbulens och personstrider i ett parti, men tyvärr inträffar det ibland, i alla partier.
Rätt sensationellt även att Engström och Falkvinge verkar vilja avskaffa valberedningen som demokratiskt instrument i Piratpartiet. Vad vill de ha istället...?
Länk till Europaportalen, som rapporterar.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, europaparlamentet, eu
Rätt sensationellt även att Engström och Falkvinge verkar vilja avskaffa valberedningen som demokratiskt instrument i Piratpartiet. Vad vill de ha istället...?
Länk till Europaportalen, som rapporterar.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, europaparlamentet, eu
C-riksdagslistan i Östergötland
Jantelagen i Sverige är ju välkänd och präglar många av oss. Vi talar ogärna i egen sak, och jag brukar skämta och säga att jag motvilligt låtit mig övertalats till att åter kandidera till riksdagen...
Visst funderade jag noga över detta, men valet blev till slut rätt lätt. Jag är varm i kläderna och tycker att jag har mer att ge, jag känner ett gott förtroende i länet och hos centersympatisörerna och det fungerar bra med familj och pendling. Och politik, att vara med på riksnivå och kunna påverka samhällsutvecklingen i vårt land är självfallet viktigt, spännande, stimulerande och meningsfullt.
Visst har politiken avigsidor också; det tar väldigt mycket tid, det kan bli påfrestande konflikter både i sak- och personfrågor ibland, man kan få kritik och hängas ut i media osv. Att jag och många andra ändå hänger i rätt länge i många fall är ju ändå för att det känns meningsfullt och ger mycket tillbaka. Dock är kön av nya medlemmar till partierna alldeles för kort, och jag uppmuntrar alltid engagerade människor att gärna aktivera sig i politiken en tid, i något av de demokratiska partierna. Självfallet gärna i "Alliansens gröna röst", Centerpartiet, men vår demokrati blir stark av att det finns goda krafter och konkurrens om uppdragen i alla partier.
Vad kommer jag att driva i riksdagsarbetet, då? Jag kommer att fullt ut stå bakom centerpartiets valplattform och jobba för ett starkt centerparti i en kommande ny alliansregering! Vår inriktning på klimat och miljö samt på jobb och företagande är utmärkt, och i "Alliansens gröna röst" ligger också - tycker jag - centerpartiets rötter i att hela Sverige ska utvecklas, samt att de gröna näringarna och energifrågorna har en nyckelroll.
Ungdomsarbetslösheten är förskräckande och där behövs verkligen de konkreta förslag som centerpartiet driver, och jag menar också att skatten för pensionärer på sikt bör likställas med skatten för oss andra (se tidgare blogginlägg).
Öppenhets- och integritetsfrågorna är nya frågor som är viktiga att fortsätta att driva starkt.
Självfallet kommer jag att hålla en fortsatt nära kontakt med Östergötland, med väljarna och med centerpartiet, och på allt sätt driva de frågor på riksplanet som gagnar länet. Där är infrasatsningarna på vägar och järnvägar mycket viktiga, och jag kommer att fortsätta att slåss för Ostlänken, E22:an och andra riksvägar och järnvägar som behöver upprustning.
Detta som en inledning till grundorsaken till detta blogginlägg, vår nomineringsstämma i lördags. Som samtidigt firade centerpartiet 100 år med en fin middag med dans och betydligt över 100 glada deltagare.
Östgöta Corren skriver om riksdagslistan, som jag åter fick förtroendet att toppa.
Jag kände också ett starkt stöd i medlemsomröstningen, som är viktig. Sedan ska - tycker jag - motiverade förändringar kunna göras för att få en balanserad lista vad gäller ålder och kön och förankring i hela länet. Jag hoppas att Östgötacentern inför nästa val helst har nomineringsstämman på hösten, samt efter medlemsomröstningen publicerar den på sin hemsida. Nu var vi - tycker jag - sena, och endast stämmoombuden har nog informerats om resultatet av medlemsomröstningen.
Därför redovisar jag den delvis här (för intresserade östgötar och c-medlemmar främst!):
Medlemsomröstning riksdagslistan
(Antal poäng, antal 1:a, 2:a och 3:eplatser,antal röster)
Staffan Danielsson 4917 321 97 48 561
Karin Jonsson 3776 76 116 100 533
Britta Andersson 2972 66 96 61 428
Michael Cornell 2332 42 63 55 351
Muharrem Demirok 2041 18 49 49 342
Gösta Gustavsson 1609 4 32 42 283
Maria Carlsson 1302 15 18 32 244
Johan Knutsson 1218 3 18 29 247
Birgitta Gunnarsson 1006 6 11 14 229
Anders Carlsson 953 8 15 16 192
Maria Grankvist 860 2 5 12 199
Pia Tingvall 856 4 10 8 209
Anders Ljung 812 4 5 8 185
Rune Emanuelsson 795 5 14 15 166
Fredrik Blomberg 783 8 14 21 146
Astrid-Marie Jonsson 704 4 6 15 159
Marie Lindh Eriksson 644 1 2 2 159
Bo Johansson 586 4 3 9 133
Carola Andersson 565 2 7 7 134
Lars Vikinge 560 3 7 8 122
Jag känner ett starkt stöd och tackar för det.
(Obs att nomineringskommitténs listförslag, som blev stämmans beslut, redovisas i den länkade Correnartikeln)
Jag redovisar även medlemsomröstningen på landstingslistan:
Hugo Andersson 2744 96 75 53 373
Michael Cornell 2302 92 35 39 326
Inga Arn. Lindgren 1679 37 46 41 252
Carola Andersson 1503 26 41 29 254
Gösta Gustavsson 1347 28 15 26 228
Anders Ek 1305 9 24 34 242
Anders Agnemar 1298 45 25 20 201
Magnus Berge 1231 20 23 26 219
Anna Creutz 1224 12 33 21 225
Lars-Olof Johansson1173 45 22 14 184
Göran Gunnarsson 1123 19 19 18 196
Katarina Karlberg 1010 9 15 20 203
Lena Berglert 984 13 25 15 184
Sara Larsson 984 10 24 17 197
Stämmans behandling av landstingslistorna blev komplicerad, och den tilltänkta gemensamma landstingslistan blev på valberedningens förslag en i varje valkrets som tidigare.
Tyvärr anmälde Hugo Andersson att han då inte stod till förfogande, vilket känns mycket beklagligt.
(Något uppdaterad 1826 den 22 mars)
Läs även andra bloggares åsikter om östergötland, centerpartiet, politik, riksdagen, landstinget, riksdagsval
Visst funderade jag noga över detta, men valet blev till slut rätt lätt. Jag är varm i kläderna och tycker att jag har mer att ge, jag känner ett gott förtroende i länet och hos centersympatisörerna och det fungerar bra med familj och pendling. Och politik, att vara med på riksnivå och kunna påverka samhällsutvecklingen i vårt land är självfallet viktigt, spännande, stimulerande och meningsfullt.
Visst har politiken avigsidor också; det tar väldigt mycket tid, det kan bli påfrestande konflikter både i sak- och personfrågor ibland, man kan få kritik och hängas ut i media osv. Att jag och många andra ändå hänger i rätt länge i många fall är ju ändå för att det känns meningsfullt och ger mycket tillbaka. Dock är kön av nya medlemmar till partierna alldeles för kort, och jag uppmuntrar alltid engagerade människor att gärna aktivera sig i politiken en tid, i något av de demokratiska partierna. Självfallet gärna i "Alliansens gröna röst", Centerpartiet, men vår demokrati blir stark av att det finns goda krafter och konkurrens om uppdragen i alla partier.
Vad kommer jag att driva i riksdagsarbetet, då? Jag kommer att fullt ut stå bakom centerpartiets valplattform och jobba för ett starkt centerparti i en kommande ny alliansregering! Vår inriktning på klimat och miljö samt på jobb och företagande är utmärkt, och i "Alliansens gröna röst" ligger också - tycker jag - centerpartiets rötter i att hela Sverige ska utvecklas, samt att de gröna näringarna och energifrågorna har en nyckelroll.
Ungdomsarbetslösheten är förskräckande och där behövs verkligen de konkreta förslag som centerpartiet driver, och jag menar också att skatten för pensionärer på sikt bör likställas med skatten för oss andra (se tidgare blogginlägg).
Öppenhets- och integritetsfrågorna är nya frågor som är viktiga att fortsätta att driva starkt.
Självfallet kommer jag att hålla en fortsatt nära kontakt med Östergötland, med väljarna och med centerpartiet, och på allt sätt driva de frågor på riksplanet som gagnar länet. Där är infrasatsningarna på vägar och järnvägar mycket viktiga, och jag kommer att fortsätta att slåss för Ostlänken, E22:an och andra riksvägar och järnvägar som behöver upprustning.
Detta som en inledning till grundorsaken till detta blogginlägg, vår nomineringsstämma i lördags. Som samtidigt firade centerpartiet 100 år med en fin middag med dans och betydligt över 100 glada deltagare.
Östgöta Corren skriver om riksdagslistan, som jag åter fick förtroendet att toppa.
Jag kände också ett starkt stöd i medlemsomröstningen, som är viktig. Sedan ska - tycker jag - motiverade förändringar kunna göras för att få en balanserad lista vad gäller ålder och kön och förankring i hela länet. Jag hoppas att Östgötacentern inför nästa val helst har nomineringsstämman på hösten, samt efter medlemsomröstningen publicerar den på sin hemsida. Nu var vi - tycker jag - sena, och endast stämmoombuden har nog informerats om resultatet av medlemsomröstningen.
Därför redovisar jag den delvis här (för intresserade östgötar och c-medlemmar främst!):
Medlemsomröstning riksdagslistan
(Antal poäng, antal 1:a, 2:a och 3:eplatser,antal röster)
Staffan Danielsson 4917 321 97 48 561
Karin Jonsson 3776 76 116 100 533
Britta Andersson 2972 66 96 61 428
Michael Cornell 2332 42 63 55 351
Muharrem Demirok 2041 18 49 49 342
Gösta Gustavsson 1609 4 32 42 283
Maria Carlsson 1302 15 18 32 244
Johan Knutsson 1218 3 18 29 247
Birgitta Gunnarsson 1006 6 11 14 229
Anders Carlsson 953 8 15 16 192
Maria Grankvist 860 2 5 12 199
Pia Tingvall 856 4 10 8 209
Anders Ljung 812 4 5 8 185
Rune Emanuelsson 795 5 14 15 166
Fredrik Blomberg 783 8 14 21 146
Astrid-Marie Jonsson 704 4 6 15 159
Marie Lindh Eriksson 644 1 2 2 159
Bo Johansson 586 4 3 9 133
Carola Andersson 565 2 7 7 134
Lars Vikinge 560 3 7 8 122
Jag känner ett starkt stöd och tackar för det.
(Obs att nomineringskommitténs listförslag, som blev stämmans beslut, redovisas i den länkade Correnartikeln)
Jag redovisar även medlemsomröstningen på landstingslistan:
Hugo Andersson 2744 96 75 53 373
Michael Cornell 2302 92 35 39 326
Inga Arn. Lindgren 1679 37 46 41 252
Carola Andersson 1503 26 41 29 254
Gösta Gustavsson 1347 28 15 26 228
Anders Ek 1305 9 24 34 242
Anders Agnemar 1298 45 25 20 201
Magnus Berge 1231 20 23 26 219
Anna Creutz 1224 12 33 21 225
Lars-Olof Johansson1173 45 22 14 184
Göran Gunnarsson 1123 19 19 18 196
Katarina Karlberg 1010 9 15 20 203
Lena Berglert 984 13 25 15 184
Sara Larsson 984 10 24 17 197
Stämmans behandling av landstingslistorna blev komplicerad, och den tilltänkta gemensamma landstingslistan blev på valberedningens förslag en i varje valkrets som tidigare.
Tyvärr anmälde Hugo Andersson att han då inte stod till förfogande, vilket känns mycket beklagligt.
(Något uppdaterad 1826 den 22 mars)
Läs även andra bloggares åsikter om östergötland, centerpartiet, politik, riksdagen, landstinget, riksdagsval
fredag, mars 19, 2010
Hur ser regeringen på dödshjälp - interpellation!
Ber Hägglund svara om dödshjälp
TT-Telegram den 19 mars 2010, 11.42
Socialminister Göran Hägglund (KD) bör tillsätta en parlamentarisk utredning om dödshjälp, anser riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C).
I en interpellation, en skriftlig fråga till Hägglund, vill Danielsson också ha svar på om socialministern kan tänka sig att ta initiativ till att dagens regler för behandlingen av mycket svårt sjuka ändras. (Läs den värdiga och respektfyllda interpellationsdebatten, scrolla längst ner). (Läs också interpellationen och interpellationsdebatten från 2008 och 2009, scrolla långt ner).
Bakgrunden är, även om Danielsson säger sig vara väl medveten om att ministern inte kan kommentera enskilda fall, den begäran som en 31-årig kvinna skickat till Socialstyrelsen om hjälp att få dö. Sedan det hon var sex år har hon varit bunden till en respirator men vill nu att den ska stängas av, efter det att hon sövts av sjukvårdspersonal.
Socialstyrelsen ska senare i vår ta ställning till hennes begäran.
Det andra fall Danielsson hänvisar till är en svårt sjuk man som vill ha hjälp att dö före det att han blir så dålig att livsslutet blir en lång plåga.
Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö.
Göra Hägglund skrev, i en allmän kommentar till debatten i veckan, att "varje form av aktiv dödshjälp är oacceptabel". Men han välkomnade samtidigt att Socialstyrelsen ska se över rättsläget.
Lars Larsson/TT
.............................
tillagt 1238 19 mars: 128.000 personer (!!!) har röstat om dödshjälp på Aftonbladets websida, 96,3 procent är för. Något att betänka, socialministern!
Interpellation till socialminister Göran Hägglund
Svåra lidanden vid livets slut
Jag har i motioner och en tidigare interpellation efterfrågat en parlamentarisk utredning om rätt till dödshjälp vid svårt lidande, nära livets slut, och under mycket noga reglerade förutsättningar. En given förutsättning är att det är den enskilda människan som entydigt och uttryckligen vädjar till samhället att kunna få dö – somna in - något i förtid.
Socialministern är för smärtlindring, även med starka droger som kan leda till en tidigare död, men mot att i en parlamentarisk utredning gå igenom dagsläget och överväga dessa mycket svåra frågor. Läkare och statliga myndigheter ska själva inom dagens ramar sätta de gränser som kan behövas, och någon möjlighet att respektera den enskildes vilja vid mycket svåra lidanden ska inte kunna ske, annat än om livsuppehållande apparatur möjligen kan få stängas av.
Händelsen vid Astrid Lindgrens sjukhus där en barnläkare åtalats för att ett dödsjukt litet barn kan ha dött några timmar tidigare genom stark smärtlindring har gjort läkarkåren och sjukhusen mer inriktade på att vara försiktiga med stark smärtlindring som kan leda till en något tidigare död vid svåra plågor.
Två aktuella fall aktualiserar nu det fåtal fall där dessa frågor sätts på sin spets; en trettioettårig kvinna som lider svårt och entydigt vill sövas ner och att hennes respirator sedan stängs av, samt Lars-Olov Hammergård som lever i ångest inför att bli allt sämre och sluta på sjukhus ”som ett neddrogat kolli”. Lars-Olov är dödssjuk och talet och andningen börjar svikta. Han har skrivit sitt livstestamente och vill så småningom kunna somna in – dö – lite tidigare för att undslippa svåra plågor.
Kvinnans brev kommer nu att utredas av socialstyrelsen, som vill överväga rättsläget och därför återkommer om några månader med ett eventuellt besked till kvinnan och läkarna. Oklart i vilken riktning eftersom två principer står mot varandra; dels den enskilda människans rätt att själv bestämma, dels samhällets rätt att helt bestämma.
För Lars-Olov är situation entydig, enligt gällande regelverk kan hans vilja inte villfaras utan han måste oåterkalleligen genomlida hela den gradvisa försämringsprocess och svåra dödskamp som väntar. Lars-Olovs uttryckliga vilja kan därmed inte respekteras, utan samhället förbjuder honom den hjälp som han innerligen efterfrågar.
Jag är medveten om att socialministern inte kan och ska kommentera enskilda fall, och låt mig därför ställa följande frågor till socialministern:
Det finns svårt lidande människor som entydigt vill undslippa fortsatta och förvärrade plågor och därför begär att samhället ska respektera deras vilja och efter nedsövning stänga av en livsuppehållande hjälp genom respirator.
Rättsläget är oklart och omdebatterat. Socialstyrelsen råd är allmänna och sjukhuset/läkarna kan landa i att inte våga eller vilja eller kunna respektera den människans yttersta vilja.
Det finns vidare människor som är dödsjuka och där svåra plågor och en utdragen dödskamp väntar.
Några av dessa skriver som sin entydiga och bestämda vilja ett livstestamente. De vill uttryckligen när försämringen och plågorna nått ett visst stadium få hjälp med att dö något tidigare för att undslippa ett utdraget lidande.
Är socialministern beredd att vidta åtgärder så att gällande regelverk för att avbryta en livsuppehållande behandling snabbt förtydligas, särskilt om enskilda människor kommer i kläm genom motstridiga uppfattningar inom socialstyrelse och på olika sjukhus?
Avser socialministern mot bakgrund av vad jag anfört att tillsätta en bred parlamentariskt utredning för att på djupet analysera om inte enskilda människors vilja att dö något i förtid vid svåra lidanden nära livets slut, och under mycket sträng kontroll, borde kunna respekteras i mycket svåra situationer?
Staffan Danielsson (C)
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, politik, riksdagen, rätten till vår död, etik, moral
TT-Telegram den 19 mars 2010, 11.42
Socialminister Göran Hägglund (KD) bör tillsätta en parlamentarisk utredning om dödshjälp, anser riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C).
I en interpellation, en skriftlig fråga till Hägglund, vill Danielsson också ha svar på om socialministern kan tänka sig att ta initiativ till att dagens regler för behandlingen av mycket svårt sjuka ändras. (Läs den värdiga och respektfyllda interpellationsdebatten, scrolla längst ner). (Läs också interpellationen och interpellationsdebatten från 2008 och 2009, scrolla långt ner).
Bakgrunden är, även om Danielsson säger sig vara väl medveten om att ministern inte kan kommentera enskilda fall, den begäran som en 31-årig kvinna skickat till Socialstyrelsen om hjälp att få dö. Sedan det hon var sex år har hon varit bunden till en respirator men vill nu att den ska stängas av, efter det att hon sövts av sjukvårdspersonal.
Socialstyrelsen ska senare i vår ta ställning till hennes begäran.
Det andra fall Danielsson hänvisar till är en svårt sjuk man som vill ha hjälp att dö före det att han blir så dålig att livsslutet blir en lång plåga.
Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö.
Göra Hägglund skrev, i en allmän kommentar till debatten i veckan, att "varje form av aktiv dödshjälp är oacceptabel". Men han välkomnade samtidigt att Socialstyrelsen ska se över rättsläget.
Lars Larsson/TT
.............................
tillagt 1238 19 mars: 128.000 personer (!!!) har röstat om dödshjälp på Aftonbladets websida, 96,3 procent är för. Något att betänka, socialministern!
Interpellation till socialminister Göran Hägglund
Svåra lidanden vid livets slut
Jag har i motioner och en tidigare interpellation efterfrågat en parlamentarisk utredning om rätt till dödshjälp vid svårt lidande, nära livets slut, och under mycket noga reglerade förutsättningar. En given förutsättning är att det är den enskilda människan som entydigt och uttryckligen vädjar till samhället att kunna få dö – somna in - något i förtid.
Socialministern är för smärtlindring, även med starka droger som kan leda till en tidigare död, men mot att i en parlamentarisk utredning gå igenom dagsläget och överväga dessa mycket svåra frågor. Läkare och statliga myndigheter ska själva inom dagens ramar sätta de gränser som kan behövas, och någon möjlighet att respektera den enskildes vilja vid mycket svåra lidanden ska inte kunna ske, annat än om livsuppehållande apparatur möjligen kan få stängas av.
Händelsen vid Astrid Lindgrens sjukhus där en barnläkare åtalats för att ett dödsjukt litet barn kan ha dött några timmar tidigare genom stark smärtlindring har gjort läkarkåren och sjukhusen mer inriktade på att vara försiktiga med stark smärtlindring som kan leda till en något tidigare död vid svåra plågor.
Två aktuella fall aktualiserar nu det fåtal fall där dessa frågor sätts på sin spets; en trettioettårig kvinna som lider svårt och entydigt vill sövas ner och att hennes respirator sedan stängs av, samt Lars-Olov Hammergård som lever i ångest inför att bli allt sämre och sluta på sjukhus ”som ett neddrogat kolli”. Lars-Olov är dödssjuk och talet och andningen börjar svikta. Han har skrivit sitt livstestamente och vill så småningom kunna somna in – dö – lite tidigare för att undslippa svåra plågor.
Kvinnans brev kommer nu att utredas av socialstyrelsen, som vill överväga rättsläget och därför återkommer om några månader med ett eventuellt besked till kvinnan och läkarna. Oklart i vilken riktning eftersom två principer står mot varandra; dels den enskilda människans rätt att själv bestämma, dels samhällets rätt att helt bestämma.
För Lars-Olov är situation entydig, enligt gällande regelverk kan hans vilja inte villfaras utan han måste oåterkalleligen genomlida hela den gradvisa försämringsprocess och svåra dödskamp som väntar. Lars-Olovs uttryckliga vilja kan därmed inte respekteras, utan samhället förbjuder honom den hjälp som han innerligen efterfrågar.
Jag är medveten om att socialministern inte kan och ska kommentera enskilda fall, och låt mig därför ställa följande frågor till socialministern:
Det finns svårt lidande människor som entydigt vill undslippa fortsatta och förvärrade plågor och därför begär att samhället ska respektera deras vilja och efter nedsövning stänga av en livsuppehållande hjälp genom respirator.
Rättsläget är oklart och omdebatterat. Socialstyrelsen råd är allmänna och sjukhuset/läkarna kan landa i att inte våga eller vilja eller kunna respektera den människans yttersta vilja.
Det finns vidare människor som är dödsjuka och där svåra plågor och en utdragen dödskamp väntar.
Några av dessa skriver som sin entydiga och bestämda vilja ett livstestamente. De vill uttryckligen när försämringen och plågorna nått ett visst stadium få hjälp med att dö något tidigare för att undslippa ett utdraget lidande.
Är socialministern beredd att vidta åtgärder så att gällande regelverk för att avbryta en livsuppehållande behandling snabbt förtydligas, särskilt om enskilda människor kommer i kläm genom motstridiga uppfattningar inom socialstyrelse och på olika sjukhus?
Avser socialministern mot bakgrund av vad jag anfört att tillsätta en bred parlamentariskt utredning för att på djupet analysera om inte enskilda människors vilja att dö något i förtid vid svåra lidanden nära livets slut, och under mycket sträng kontroll, borde kunna respekteras i mycket svåra situationer?
Staffan Danielsson (C)
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, politik, riksdagen, rätten till vår död, etik, moral
torsdag, mars 18, 2010
Rätt till dödshjälp - Kvinna nekas
Det rapporteras nu i media om den 31 - åriga kvinna som lider svårt och hotas av en kvävningsdöd och vill få avsluta sitt liv.
Aftonbladet skriver om detta, bla med min synpunkt, och med kommentarer från partier och med hennes egna ord. Svd skriver också, liksom DN och DN igen
Jag har skrivit rätt mycket om denna fråga på min blogg, jag har motionerat och skrivit debattartiklar.
Det här exemplet är mycket tydligt, en svårt lidande kvinna vill entydigt få hjälp med att dö för att slippa sina plågor och den svåra dödskamp som annars väntar.
Jag har interpellerat socialminister Göran Hägglund som vill att han själv och riksdagen ska fortsätta att förbjuda människor att kunna få hjälp med att somna in i förtid i situationer med svårt lidande och där den enskilde entydigt vill detta.
Jag menar att det måste finnas en ventil för detta under sträng kontroll, och vill att detta utreds.
I det fall som nu är aktuellt borde staten snabbt kunna ge ett jakande besked, eftersom det handlar om en begäran att stänga av den respirator utan vilken kvinnan inte kan andas.
Tillagt 19 mars: SvD intervjuar idag Lars-Olov Hammergård, som skrivit livstestamente och inte vill sluta livet neddrogas på långvården, som han ungefär skriver.
En annan svårt lidande människa i Aftonbladet idag.
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, socialstyrelsen, politik, sjukvård, riksdagen
Aftonbladet skriver om detta, bla med min synpunkt, och med kommentarer från partier och med hennes egna ord. Svd skriver också, liksom DN och DN igen
Jag har skrivit rätt mycket om denna fråga på min blogg, jag har motionerat och skrivit debattartiklar.
Det här exemplet är mycket tydligt, en svårt lidande kvinna vill entydigt få hjälp med att dö för att slippa sina plågor och den svåra dödskamp som annars väntar.
Jag har interpellerat socialminister Göran Hägglund som vill att han själv och riksdagen ska fortsätta att förbjuda människor att kunna få hjälp med att somna in i förtid i situationer med svårt lidande och där den enskilde entydigt vill detta.
Jag menar att det måste finnas en ventil för detta under sträng kontroll, och vill att detta utreds.
I det fall som nu är aktuellt borde staten snabbt kunna ge ett jakande besked, eftersom det handlar om en begäran att stänga av den respirator utan vilken kvinnan inte kan andas.
Tillagt 19 mars: SvD intervjuar idag Lars-Olov Hammergård, som skrivit livstestamente och inte vill sluta livet neddrogas på långvården, som han ungefär skriver.
En annan svårt lidande människa i Aftonbladet idag.
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, centerpartiet, socialstyrelsen, politik, sjukvård, riksdagen
söndag, mars 14, 2010
Slutrapport från FN och Hillarys .. tal
Så är två mycket givande veckor på den svenska FN-delegationen och i FN över. Stort tack för alla goda briefingar från våra diplomater med ambassadörerna Anders Lidén och Per Örnéus i spetsen. Och till Inga-Lena Bengtsson som med stor drivkraft fått ihop ett mycket bra program, med flexibla anpassningar utefter verklighetens förändringar!
Flyget till Köpenhamn blev 1 timme försenat, så jag missade tåget från Malmö med två minuter (att SJ alltid..ska vara så förbaskat punktliga)och har just fördrivit två timmar på stationen...
Avslutande programpunkter på FN var bl a ett givande besök på FNs barnfond - Unesco -och befolkningsfonden UNFPA. Samt USAs utrikesminister Hillary Clintons personliga och engagerade anförande i samband med kvinnokonferensens avslutning. Min kollega Christer Winbäck lyckades få trycka hennes hand, medan jag i tumultet efteråt fotograferade henne och hennes medföljande dotter Chelsea. Även Madeleine Albright var där.
Hon fick ett starkt stöd av församlingen och hade flera slagkraftiga one-liners; t ex att 1800-talet var kamp mot slaveriet, 1900-talet kamp mot totalitarismen (nazism och kommunism antar jag) medan 2000-talet blir kamp för kvinnors rättigheter.
Hon berättade också om besök i ett utvecklingsland, där hon såg kvinnor i arbete överallt. Utan deras insatser skulle ju länderna falla ihop. Och hon kunde inte förstå ekonomerna som sa att deras arbete inte räknades.
Förenta nationerna är ett oerhört viktigt organ för världens nationer. Sverige är en stormakt där som en av världens stora bidragsgivare. USA är ändå outstanding som betalar nära 25 procent av FNs budget, medan världens socialistiska länder av någon anledning ger väldigt lite, en förklaring kan ju vara att det ekonomiska systemet ger väldigt lite pengar att kunna fördela.
G77-gruppen organiserar nu nära 130 av världens 192 FN-länder, och är en viktig kraft som ibland kan bromsa rätt mycket. Gruppen är dock mycket heterogen, och vi får se hur sammanhållningen kommer att utvecklas.
Säkerhetsrådet med sina 5 fasta medlemmar (med veto) och 10 cirkulerade är FNs centrala maktsfär. 65 år efter andra världskriget borde detta egentligen reformeras - är t ex Frankrike och Storbrittannien viktigare stormakter än Indien. Men sannolikt kommer nuvarande strukturer att kanske vara lika svåra att rucka på som att låta Europaparlamentet sluta pendla till Strassbourg...
Jag tar med mig intrycken och erfarenheterna från FN i mitt fortsatta politiska arbete, och kommer att ha stor nytta av dem!
Läs även andra bloggares åsikter om fn, hillary clinton, centerpartiet, riksdagen
Flyget till Köpenhamn blev 1 timme försenat, så jag missade tåget från Malmö med två minuter (att SJ alltid..ska vara så förbaskat punktliga)och har just fördrivit två timmar på stationen...
Avslutande programpunkter på FN var bl a ett givande besök på FNs barnfond - Unesco -och befolkningsfonden UNFPA. Samt USAs utrikesminister Hillary Clintons personliga och engagerade anförande i samband med kvinnokonferensens avslutning. Min kollega Christer Winbäck lyckades få trycka hennes hand, medan jag i tumultet efteråt fotograferade henne och hennes medföljande dotter Chelsea. Även Madeleine Albright var där.
Hon fick ett starkt stöd av församlingen och hade flera slagkraftiga one-liners; t ex att 1800-talet var kamp mot slaveriet, 1900-talet kamp mot totalitarismen (nazism och kommunism antar jag) medan 2000-talet blir kamp för kvinnors rättigheter.
Hon berättade också om besök i ett utvecklingsland, där hon såg kvinnor i arbete överallt. Utan deras insatser skulle ju länderna falla ihop. Och hon kunde inte förstå ekonomerna som sa att deras arbete inte räknades.
Förenta nationerna är ett oerhört viktigt organ för världens nationer. Sverige är en stormakt där som en av världens stora bidragsgivare. USA är ändå outstanding som betalar nära 25 procent av FNs budget, medan världens socialistiska länder av någon anledning ger väldigt lite, en förklaring kan ju vara att det ekonomiska systemet ger väldigt lite pengar att kunna fördela.
G77-gruppen organiserar nu nära 130 av världens 192 FN-länder, och är en viktig kraft som ibland kan bromsa rätt mycket. Gruppen är dock mycket heterogen, och vi får se hur sammanhållningen kommer att utvecklas.
Säkerhetsrådet med sina 5 fasta medlemmar (med veto) och 10 cirkulerade är FNs centrala maktsfär. 65 år efter andra världskriget borde detta egentligen reformeras - är t ex Frankrike och Storbrittannien viktigare stormakter än Indien. Men sannolikt kommer nuvarande strukturer att kanske vara lika svåra att rucka på som att låta Europaparlamentet sluta pendla till Strassbourg...
Jag tar med mig intrycken och erfarenheterna från FN i mitt fortsatta politiska arbete, och kommer att ha stor nytta av dem!
Läs även andra bloggares åsikter om fn, hillary clinton, centerpartiet, riksdagen
fredag, mars 12, 2010
riksdagen och folkmord, regering och opposition..
Under min tid här i New York har jag funderat lite över Folkmord. Det mest fruktansvärda av allt. Det förekommer fruktansvärda terrordåd blint riktade mot oskyldiga barn, kvinnor och män. Men Folkmord, då handlar det om att en nation, en statsledning medvetet mördar och fördriver och plågar och svälter ut människor i sitt eget land, oftast särskilda grupper och gärna också politiska motståndare av alla de slag.
Hitler och nazismens fasansfulla jakt och massmord på människor som kan betecknas som judar, Stalins och kommunismens besinningslösa förtryck och massfördrivningar och gulag-läger och massmord genom utsvältning av många miljoner landsbygdsbor i ukraina, Mao och China-kommunismens motsvarigheter, mindre kända men lika utstuderat effektiva och fasansfulla, de röda khmererna kommunisternas folkfördrivningar och folkmord i Kambodja med mera.
Jag noterar att Vänsterpartiet (och Miljöpartiet) nu vill klassa t ex Saddam Husseins brott som folkmord. Det är märkvärdigt hur svårt gamla kommunister har att minnas och fördöma kommunismens brott, ynkligt, tycker jag.
Och så Turkiets dåvarande statslednings folkmord på främst armenier kring åren kring 1915, väl beskrivna av Lisbeth Lindeborg i denna SvD-artikel från 2005. Läs den gärna, man saknar ord. Och betänk att terrorn mot offren för de övriga folkmord - nazistiska samt oftast kommunistiska - som jag beskrivit ovan är väl så fruktansvärd.
Utrikesutskottet i USAs kongress beslutade i veckan med 23-22 att uttala att folkmordet på armenier är ett folkmord.
Anneli Enochsson, kd, har samma uppfattning och vi samtalade en del kring detta under denna resa. Hon reste så hem i förtid och valde att rösta med oppositionen och för det som hon arbetat för sedan länge. Och tillsammans med 3 andra borgerliga så har den svenska riksdagen nu uttalat med en rösts majoritet att folkmordet 1915 var folkmord.
Johan Linander (C) har på sin blogg väl redovisat orsaken till att alla svenska regeringar sedan "urminnes tid" inte velat besluta om vilka folkmord som är folkmord. Även socialdemokraterna, märk väl..!
Och rent principiellt kan jag hålla med. Samtidigt är politik inte alltid rent principiell utan situationer kan uppstå som är speciella. De av folkmordet drabbades - de massmördade och fördrivna - ättlingar bär detta enorma trauma, dessa enorma oförrätter, och de vill få upprättelse, att folkmordet erkänns.
Turkiet av idag är märkvärdigt fastlåsta vid att ingen bär någon stor skuld till det fasansfulla som hända då. Det känns inte bra på något vis. Jag deltog inte i omröstningen, men det hade känts mycket svårt att rösta för att folkmordet mot armenier m fl ska bedömas av historiker enbart.., som läget nu är.
Samtidigt vet ni att jag starkt förespråkar att allianspartierna i riksdagen måste hålla samman genom att ledamöterna står bakom sin regering. Dock ska självfallet regeingen innan sina viktiga beslut förankra den hos sina riksdagsledamöter, och göra kompromisser. Det här är dock en fråga som är svår och komplicerad, och inte så knuten till regeringens kärnfrågor kanske.
Folkpartiets kommunalråd i Norrköping Mathias Sundin kandiderar till riksdagen med mottot att ofta rösta mot den regering som hans parti medverkar i. Han verkar inte se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna, utan mera mellan regeringen - oavsett partifärg - och riksdagen.
Att resultatet av en sådan analys och syn kan bli ett evigt rödgrönt regeringsinnehav verkar inte Mathias inse. Eftersom de röda oerhört sällan röstar blågrönt så skulle ett ökat inslag av "fritt röstande" borgerliga riksdagsledmöter i olika frågor snabbt kunna leda till att alliansregeringen förlorar allt fler voteringar och tvingas avgå.
Mathias gläds därför nu över regeringens nederlag och hoppas på att det snabbt blir många fler, särskilt om han och andra liberala frifräsare skulle komma in i riksdagen.
I just denna sakfråga verkar min och Mathias analys ligga rätt nära varandra. Det som skiljer oss är min övertygelse att förutsättningen för en fortsatt stark borgerlig fyrpartiregering i Sverige är förmågan att kunna hålla ihop och regera, och att därför det ska väldigt mycket till för att rösta emot sin egen regering.
Medan Mathias sorglöst verkar mena att ju fler nederlag för regeringen dess bättre (eftersom riksdagens makt då ökar). Hej och hå.
Det är snarare så att det är de rödgrönas makt som ökar, Mathias, och är det verkligen det som du så hett eftersträvar?
Läs även andra bloggares åsikter om turkiet, folkmord, riksdagen, regeringen, politik, centerpartiet, folkpartiet
Hitler och nazismens fasansfulla jakt och massmord på människor som kan betecknas som judar, Stalins och kommunismens besinningslösa förtryck och massfördrivningar och gulag-läger och massmord genom utsvältning av många miljoner landsbygdsbor i ukraina, Mao och China-kommunismens motsvarigheter, mindre kända men lika utstuderat effektiva och fasansfulla, de röda khmererna kommunisternas folkfördrivningar och folkmord i Kambodja med mera.
Jag noterar att Vänsterpartiet (och Miljöpartiet) nu vill klassa t ex Saddam Husseins brott som folkmord. Det är märkvärdigt hur svårt gamla kommunister har att minnas och fördöma kommunismens brott, ynkligt, tycker jag.
Och så Turkiets dåvarande statslednings folkmord på främst armenier kring åren kring 1915, väl beskrivna av Lisbeth Lindeborg i denna SvD-artikel från 2005. Läs den gärna, man saknar ord. Och betänk att terrorn mot offren för de övriga folkmord - nazistiska samt oftast kommunistiska - som jag beskrivit ovan är väl så fruktansvärd.
Utrikesutskottet i USAs kongress beslutade i veckan med 23-22 att uttala att folkmordet på armenier är ett folkmord.
Anneli Enochsson, kd, har samma uppfattning och vi samtalade en del kring detta under denna resa. Hon reste så hem i förtid och valde att rösta med oppositionen och för det som hon arbetat för sedan länge. Och tillsammans med 3 andra borgerliga så har den svenska riksdagen nu uttalat med en rösts majoritet att folkmordet 1915 var folkmord.
Johan Linander (C) har på sin blogg väl redovisat orsaken till att alla svenska regeringar sedan "urminnes tid" inte velat besluta om vilka folkmord som är folkmord. Även socialdemokraterna, märk väl..!
Och rent principiellt kan jag hålla med. Samtidigt är politik inte alltid rent principiell utan situationer kan uppstå som är speciella. De av folkmordet drabbades - de massmördade och fördrivna - ättlingar bär detta enorma trauma, dessa enorma oförrätter, och de vill få upprättelse, att folkmordet erkänns.
Turkiet av idag är märkvärdigt fastlåsta vid att ingen bär någon stor skuld till det fasansfulla som hända då. Det känns inte bra på något vis. Jag deltog inte i omröstningen, men det hade känts mycket svårt att rösta för att folkmordet mot armenier m fl ska bedömas av historiker enbart.., som läget nu är.
Samtidigt vet ni att jag starkt förespråkar att allianspartierna i riksdagen måste hålla samman genom att ledamöterna står bakom sin regering. Dock ska självfallet regeingen innan sina viktiga beslut förankra den hos sina riksdagsledamöter, och göra kompromisser. Det här är dock en fråga som är svår och komplicerad, och inte så knuten till regeringens kärnfrågor kanske.
Folkpartiets kommunalråd i Norrköping Mathias Sundin kandiderar till riksdagen med mottot att ofta rösta mot den regering som hans parti medverkar i. Han verkar inte se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna, utan mera mellan regeringen - oavsett partifärg - och riksdagen.
Att resultatet av en sådan analys och syn kan bli ett evigt rödgrönt regeringsinnehav verkar inte Mathias inse. Eftersom de röda oerhört sällan röstar blågrönt så skulle ett ökat inslag av "fritt röstande" borgerliga riksdagsledmöter i olika frågor snabbt kunna leda till att alliansregeringen förlorar allt fler voteringar och tvingas avgå.
Mathias gläds därför nu över regeringens nederlag och hoppas på att det snabbt blir många fler, särskilt om han och andra liberala frifräsare skulle komma in i riksdagen.
I just denna sakfråga verkar min och Mathias analys ligga rätt nära varandra. Det som skiljer oss är min övertygelse att förutsättningen för en fortsatt stark borgerlig fyrpartiregering i Sverige är förmågan att kunna hålla ihop och regera, och att därför det ska väldigt mycket till för att rösta emot sin egen regering.
Medan Mathias sorglöst verkar mena att ju fler nederlag för regeringen dess bättre (eftersom riksdagens makt då ökar). Hej och hå.
Det är snarare så att det är de rödgrönas makt som ökar, Mathias, och är det verkligen det som du så hett eftersträvar?
Läs även andra bloggares åsikter om turkiet, folkmord, riksdagen, regeringen, politik, centerpartiet, folkpartiet
onsdag, mars 10, 2010
En passionerad Margot Wallström i FN
Igår var en intressant dag i närbelägna småstaden Washington - stor som Stockholm -, 2tim 40 min med ett X2000-liknandne tåg, olika tät bebyggelse hela vägen, inga åkrar.
Möte med den som alltid energifyllde ambassadören Jonas Hafström som gav intressanta utblickar innan diskussionen tog vid. Clinton och Reagan var "doers", tidigare guvernörer. Obama en kort senatorskarriär innan han valdes, mer lagstiftare och resonerande. Den stora frågan är jobben, finns risk att USAs arbetslöshet fastnar på högre nivåer än tidigare. Nu knappt tio procent, egentligen kanske mellan 15 och 20 procent.
De illegala invandrarna är ca 13 miljoner, republikanerna alltmer skeptiska till invandring.
Vi träffade en tankesmedja, helt oberoende (det är de flesta) men de lät rätt demokratiska. Både de och en medarbetare till finansutskottets ordförande i representanthuset trodde nog att Obama skulle få igenom sjukvårdsreformen, men oerhört knappt och inte alls säkert.
Republikanerna "filibustrar" - långpratar - i kongressen nu för att förhala beslut, skjuter in sig på att en sjukförsäkring för även de 46 miljoner som står helt utan kostar pengar och ger staten för stor roll. Frågan är om de 85 procent som har vill ställa upp för dem som inte har något grundskydd. Det har demokraterna slagits för i många decennier och nu har man chansen. Det vore ett oerhört misslyckande för dem och president Obama om de inte ny lyckades, jag tror och hoppas att det går vägen.
Idag har vi lyssnat på Margot Wallström vid hennes första (?) framträdande i FN som generelsekreterarens ansvarige för att motarbeta det fruktansvärda sexuella våldet i världen, särskilt hemskt som systematisk krigsmetod i t ex några afrikanska pågående konflikter. I en fullpackad mötessal gjorde hon en stark och passionerad programförklaring, och fick starkt stöd från deltagarna.
Det här är för mig inte mission impossible, sa hon, utan mission irresistible!
Möte med den som alltid energifyllde ambassadören Jonas Hafström som gav intressanta utblickar innan diskussionen tog vid. Clinton och Reagan var "doers", tidigare guvernörer. Obama en kort senatorskarriär innan han valdes, mer lagstiftare och resonerande. Den stora frågan är jobben, finns risk att USAs arbetslöshet fastnar på högre nivåer än tidigare. Nu knappt tio procent, egentligen kanske mellan 15 och 20 procent.
De illegala invandrarna är ca 13 miljoner, republikanerna alltmer skeptiska till invandring.
Vi träffade en tankesmedja, helt oberoende (det är de flesta) men de lät rätt demokratiska. Både de och en medarbetare till finansutskottets ordförande i representanthuset trodde nog att Obama skulle få igenom sjukvårdsreformen, men oerhört knappt och inte alls säkert.
Republikanerna "filibustrar" - långpratar - i kongressen nu för att förhala beslut, skjuter in sig på att en sjukförsäkring för även de 46 miljoner som står helt utan kostar pengar och ger staten för stor roll. Frågan är om de 85 procent som har vill ställa upp för dem som inte har något grundskydd. Det har demokraterna slagits för i många decennier och nu har man chansen. Det vore ett oerhört misslyckande för dem och president Obama om de inte ny lyckades, jag tror och hoppas att det går vägen.
Idag har vi lyssnat på Margot Wallström vid hennes första (?) framträdande i FN som generelsekreterarens ansvarige för att motarbeta det fruktansvärda sexuella våldet i världen, särskilt hemskt som systematisk krigsmetod i t ex några afrikanska pågående konflikter. I en fullpackad mötessal gjorde hon en stark och passionerad programförklaring, och fick starkt stöd från deltagarna.
Det här är för mig inte mission impossible, sa hon, utan mission irresistible!
måndag, mars 08, 2010
Möte med FNs nya polischef
Ann-Marie Orler är född i Motala - en klar merit! - och var för några år sedan länspolischef i Västmanland.
Idag börjar hon sitt nya jobb som chef för FNs polisinsatser i världen, med nära 13.000 poliser insatta.
När vi några riksdagsledamöter idag fick tillfälle att träffa henne på tjänsterummer i New York gratulerade vi givetvis, och hade sedan ett intressant samtal.
FN har 17 pågående fredsinsatser just nu, de flesta i Afrika. 4.900 poliser i Darfur i Sudan, 2.200 i Haiti, 1.300 i Liberia, 1.200 i Kongo, 1.500 i Östtimor, 1.200 i Elfenbenskusten osv.
Vilka länder bidrar då med poliser? Även här blir man lätt lite överraskad. 1600 från Bangladesh, 1600 från Jordanien, 700 från Indien, 900 från Pakistan, 900 från nepal, 800 från Nigeria, 600 från Senegal, 400 från Ghana, 400 från Filippinerna, 300 från Egypten osv!
Idag är 6,5 procent av poliserna kvinnor, men Ann-Marie Orler har satt upp målet 20 procent till 2014. Kanske inspirerade av henne har Rwanda nu målet att bidra med lika många manliga poliser som kvinnliga!
Idag börjar hon sitt nya jobb som chef för FNs polisinsatser i världen, med nära 13.000 poliser insatta.
När vi några riksdagsledamöter idag fick tillfälle att träffa henne på tjänsterummer i New York gratulerade vi givetvis, och hade sedan ett intressant samtal.
FN har 17 pågående fredsinsatser just nu, de flesta i Afrika. 4.900 poliser i Darfur i Sudan, 2.200 i Haiti, 1.300 i Liberia, 1.200 i Kongo, 1.500 i Östtimor, 1.200 i Elfenbenskusten osv.
Vilka länder bidrar då med poliser? Även här blir man lätt lite överraskad. 1600 från Bangladesh, 1600 från Jordanien, 700 från Indien, 900 från Pakistan, 900 från nepal, 800 från Nigeria, 600 från Senegal, 400 från Ghana, 400 från Filippinerna, 300 från Egypten osv!
Idag är 6,5 procent av poliserna kvinnor, men Ann-Marie Orler har satt upp målet 20 procent till 2014. Kanske inspirerade av henne har Rwanda nu målet att bidra med lika många manliga poliser som kvinnliga!
Sjukförsäkring och A-kassa - S hyckleri
Man får alltid lite perspektiv på Sverige när man är utomlands. I USA rasar sjukförsäkringsdebatten oupphörligt, republikanerna anser sig ha "folket med sig" i att inte låta de 30-40 miljonerna som står utanför få ett grundskydd. Det blir för dyrt och kostar för mycket skattepengar.
Och det räcker inte med nära 60 procent i majoritet för demokraterna för att genomföra reformen, också annorlunda.
I Sverige har vi allmän sjukförsäkring och allmän folkpension vilket jag gillar starkt. Och socialdemokraterna lever rövare om någon som kommit in i sjukförsäkringen skulle "omförsäkras" till A-kassa med risk för på lång sikt något sämre villkor.
Men för alla dem som inte kommer in i A-kassa eller sjukförsäkring överhuvudtaget, som inte får sitt första jobb på något halvår, och det är många, för dem finns ingen nåd. För dem återstår osäkra aktivitetsstöd och socialbidrag, varså god.
Hyckleri.
Omsorgen om medlemstillströmingen till det s-kontrollerade facket går före tryggheten för dem som inte kommer in på arbetsmarknaden. Solidaritet, jo pyttsan!
Allmän A-kassa, nej tack, absolut inte, säger arbetarrörelsen.
Skamligt, säger jag.
Och alliansen! Fast moderaterna tyvärr verkar fega ur även på den här punkten.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkring, a-kassa, politik, centerpartiet, riksdagen, socialdemokraterna
Och det räcker inte med nära 60 procent i majoritet för demokraterna för att genomföra reformen, också annorlunda.
I Sverige har vi allmän sjukförsäkring och allmän folkpension vilket jag gillar starkt. Och socialdemokraterna lever rövare om någon som kommit in i sjukförsäkringen skulle "omförsäkras" till A-kassa med risk för på lång sikt något sämre villkor.
Men för alla dem som inte kommer in i A-kassa eller sjukförsäkring överhuvudtaget, som inte får sitt första jobb på något halvår, och det är många, för dem finns ingen nåd. För dem återstår osäkra aktivitetsstöd och socialbidrag, varså god.
Hyckleri.
Omsorgen om medlemstillströmingen till det s-kontrollerade facket går före tryggheten för dem som inte kommer in på arbetsmarknaden. Solidaritet, jo pyttsan!
Allmän A-kassa, nej tack, absolut inte, säger arbetarrörelsen.
Skamligt, säger jag.
Och alliansen! Fast moderaterna tyvärr verkar fega ur även på den här punkten.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkring, a-kassa, politik, centerpartiet, riksdagen, socialdemokraterna
torsdag, mars 04, 2010
Mitt möte med Ban Ki-Moon och Bill Clinton..
...tillsammans med några andra...
Att följa FNs och Sveriges arbete här i New York är fortsatt mycket intressant.
Utöver den arbetande kommissionen om kvinnors rättigheter och likaställning har vi nu diskuterat säkerhetspolitik en hel del, vilket ju är mumma för en försvarspolitiker.
Ambassadrådet Staffan Hemrå drog utifrån FN-stadgans grundidéer upp tankeväckande analyser och samband urifrån dagens verklighet. Mycket av dagens svåra konflikter finns i dag i Afrika.
Generalsekreterare Kofi Annan definierade 2005 terrorism som "systematiskt våld mot civila". Att använda det som stridsmetod är fruktansvärt, och kan aldrig accepteras, anser jag.
FN har nu 17 pågående missioner/fredsinsatser i olika länder, med 120.000 soldater insatta från främst icke-västliga länder. Rekord.
Säkerhetsrådets sammansättning är ett arv från andra världskriget, mänga skäl talar för att modernisera det. Men ingen av de 5 fasta medlemmarna med veto (USA, Ryssland, China, Storbrittannien, Frankrike) är nog intresserad av det..
Det kommer nog att ske ungefär samtidigt som Frankrike accepterar att Europaparlamentet slutar sammanträda i Strassbourg..
Idag utlystes snabbt ett möte med FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon och Bill Clinton i spetsen. Vi svenska observatörer lyckades närvara när man presenterade ett initiativ för att flygpassagerare med ett "klick" när man betalar sina flygresor också kan välja att stödja FNs verksamhet för sjukvård åt de fattiga.
Tillsammans talade de båda för detta "enormt viktiga" (enligt Bill Clinton) initiativ samt några till, bl a en norsk minister och prinsessan Christina från Spanien.
Bill var sig lik men har blivit äldre (Ok, då, jag är nog inte "Bill" med honom riktigt än..).
Ett annat sent eftermiddagsmöte som var mycket givande var sammanträffandet med FNs nya specielle representant för generalsekreteraren i Afganistan, Staffan de Mistura, med svenska och italienska rötter.
Han är precis nyligen tillträdd och berättade om sin bild av sitt uppdrag och läget i Afghanistan.
Uppslutningen bland FNs länder kring fredsinsatsen i Afghanistan är massiv.
Min slutsats är att en ökad debatt i t ex Sverige om att minska sin fredsinsats kan öka riskerna för svenska soldater i landet.
Att följa FNs och Sveriges arbete här i New York är fortsatt mycket intressant.
Utöver den arbetande kommissionen om kvinnors rättigheter och likaställning har vi nu diskuterat säkerhetspolitik en hel del, vilket ju är mumma för en försvarspolitiker.
Ambassadrådet Staffan Hemrå drog utifrån FN-stadgans grundidéer upp tankeväckande analyser och samband urifrån dagens verklighet. Mycket av dagens svåra konflikter finns i dag i Afrika.
Generalsekreterare Kofi Annan definierade 2005 terrorism som "systematiskt våld mot civila". Att använda det som stridsmetod är fruktansvärt, och kan aldrig accepteras, anser jag.
FN har nu 17 pågående missioner/fredsinsatser i olika länder, med 120.000 soldater insatta från främst icke-västliga länder. Rekord.
Säkerhetsrådets sammansättning är ett arv från andra världskriget, mänga skäl talar för att modernisera det. Men ingen av de 5 fasta medlemmarna med veto (USA, Ryssland, China, Storbrittannien, Frankrike) är nog intresserad av det..
Det kommer nog att ske ungefär samtidigt som Frankrike accepterar att Europaparlamentet slutar sammanträda i Strassbourg..
Idag utlystes snabbt ett möte med FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon och Bill Clinton i spetsen. Vi svenska observatörer lyckades närvara när man presenterade ett initiativ för att flygpassagerare med ett "klick" när man betalar sina flygresor också kan välja att stödja FNs verksamhet för sjukvård åt de fattiga.
Tillsammans talade de båda för detta "enormt viktiga" (enligt Bill Clinton) initiativ samt några till, bl a en norsk minister och prinsessan Christina från Spanien.
Bill var sig lik men har blivit äldre (Ok, då, jag är nog inte "Bill" med honom riktigt än..).
Ett annat sent eftermiddagsmöte som var mycket givande var sammanträffandet med FNs nya specielle representant för generalsekreteraren i Afganistan, Staffan de Mistura, med svenska och italienska rötter.
Han är precis nyligen tillträdd och berättade om sin bild av sitt uppdrag och läget i Afghanistan.
Uppslutningen bland FNs länder kring fredsinsatsen i Afghanistan är massiv.
Min slutsats är att en ökad debatt i t ex Sverige om att minska sin fredsinsats kan öka riskerna för svenska soldater i landet.
onsdag, mars 03, 2010
Äntligen på Broadway - Mamma Mia!
Jag fortsätter mina observationer från New York, som vore jag en upptäcksresare..(Ursäkta alla vana NY-resenärer som tar mina små noteringar som banala konstateranden, med stor rätt).
Visst är FN viktigt och intressant. Integrationsminister Sabuni informerade och diskuterade på FN-representationen, därefter en bra genomgång av FNs utvecklings- och biståndsorgan, UNDP. Det UNDP arbetar för är oerhört viktigt; reducera världens fattigdom, främja demokratiutveckling, förhindra kriser och återuppbygga samt arbeta för en hållbar utveckling genom energi- och miljöfokus.
UNDPs verksamhet är FNs mest spridda, i över 130 länder och med en årlig budget på över 4 miljarder dollar. Bidragsländerna är inte alls lika många, bara 20-30 stycken. Det är en total dominans av västliga demokratier som satsar på liberalism och marknadsekonomi, medan underskottet av kommunistiskt eller socialistiskt inspirerade länder är monumentalt.
UNDPs budget är över 4 miljarder dollar. De största bidragsgivarna är USA, Storbrittannien och Japan med Norge, Nederländerna och Sverige (190 miljarder dollar per år) strax efter. I förhållande till BNP eller invånarantal är självfallet Sverige en stormakt på bistånd.
Efter en intressant lunchdiskussion med FNs revisionsspecialist Inga-Britta Ahlenius fick vi förmånen till ett möte med Helen Clark, chef för UNDP och tidigare mångårig Nya Zeeländsk statsminister (S).
Kvällen ägnade jag åt en rejäl långpromenad längs Broadway enorma ljusreklamer och teatrar och musikaler och matställen och soppåsar.
Vadå soppåsar? Jo, det var mig obekant att sophanteringen i världsstaden sker genom att fastighetsägarna sent på eftermiddagen lägger ut små berg av sopsäckar på trottoarerna, som sedan under natten hämtas av sopbilar där jobbarna slits ut genom att de slänger upp säckarna med armkraft. Känns inte modernt, tycker en sopmässigt bortskämd svensk.
Det finns verkligen många teatrar och shower, och några hade jag faktiskt hört talas om! Mamma Mia tog stor plats med lysande rescensioner, med Björn och Bennys fantastiska glada musik som så förkättrades av de politiskt vänsterkorrekta på 1970- och 80-talet.
Mångfalden av matställen av alla de slag, liksom mängden av små frukt- och andra mobila försäljare med små vagnar, är stor.
Mångfalden av människor av alla de kulörer och ursprung är en smältdegel, och New York är numera en riktigt trygg och lugn stad, till skillnad från den höga brottsligheten för 10-20 år sedan. Heder åt borgmästare R. Guiliano (ungefär) som med delvis kontroversiella metoder, nolltolerans och strikt ansvar för cheferna faktiskt gjort stor skillnad.
Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, centerpartiet
Visst är FN viktigt och intressant. Integrationsminister Sabuni informerade och diskuterade på FN-representationen, därefter en bra genomgång av FNs utvecklings- och biståndsorgan, UNDP. Det UNDP arbetar för är oerhört viktigt; reducera världens fattigdom, främja demokratiutveckling, förhindra kriser och återuppbygga samt arbeta för en hållbar utveckling genom energi- och miljöfokus.
UNDPs verksamhet är FNs mest spridda, i över 130 länder och med en årlig budget på över 4 miljarder dollar. Bidragsländerna är inte alls lika många, bara 20-30 stycken. Det är en total dominans av västliga demokratier som satsar på liberalism och marknadsekonomi, medan underskottet av kommunistiskt eller socialistiskt inspirerade länder är monumentalt.
UNDPs budget är över 4 miljarder dollar. De största bidragsgivarna är USA, Storbrittannien och Japan med Norge, Nederländerna och Sverige (190 miljarder dollar per år) strax efter. I förhållande till BNP eller invånarantal är självfallet Sverige en stormakt på bistånd.
Efter en intressant lunchdiskussion med FNs revisionsspecialist Inga-Britta Ahlenius fick vi förmånen till ett möte med Helen Clark, chef för UNDP och tidigare mångårig Nya Zeeländsk statsminister (S).
Kvällen ägnade jag åt en rejäl långpromenad längs Broadway enorma ljusreklamer och teatrar och musikaler och matställen och soppåsar.
Vadå soppåsar? Jo, det var mig obekant att sophanteringen i världsstaden sker genom att fastighetsägarna sent på eftermiddagen lägger ut små berg av sopsäckar på trottoarerna, som sedan under natten hämtas av sopbilar där jobbarna slits ut genom att de slänger upp säckarna med armkraft. Känns inte modernt, tycker en sopmässigt bortskämd svensk.
Det finns verkligen många teatrar och shower, och några hade jag faktiskt hört talas om! Mamma Mia tog stor plats med lysande rescensioner, med Björn och Bennys fantastiska glada musik som så förkättrades av de politiskt vänsterkorrekta på 1970- och 80-talet.
Mångfalden av matställen av alla de slag, liksom mängden av små frukt- och andra mobila försäljare med små vagnar, är stor.
Mångfalden av människor av alla de kulörer och ursprung är en smältdegel, och New York är numera en riktigt trygg och lugn stad, till skillnad från den höga brottsligheten för 10-20 år sedan. Heder åt borgmästare R. Guiliano (ungefär) som med delvis kontroversiella metoder, nolltolerans och strikt ansvar för cheferna faktiskt gjort stor skillnad.
Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, centerpartiet
tisdag, mars 02, 2010
New York som Linköping - fast lite större
Det gäller ju att inte imponeras när man reser till främmande land. Sverige är ju ändå på något vis alltings moder och Linköping jordens medelpunkt..
Några intryck från New York och FN, efter en dryg dag...(Jag borde nog varit här redan för 20-30 år sedan, men det har jag ju inte). Då vet man nog så lite att man kan egentligen kan allt. Så är det, som en känd svensk statsman brukar säga. Punkt.
Skämt åsido. Kvarteren runt FN skrapan, kring ca 45 till 49.onde gatan någonting, och kring 1 -3 avenyn är visserligen mycket höga ibland - skyskrapor - men kvarteren i marknivå är lättgångna med massor av små och större butiker i en charmig blandning. Vi bor ju centralt och har korta gångavstånd till mycket. Faktiskt lite små stadskaraktär så världshuvudstad det är!
I FNs centrala administration här jobbar kanske 4.000 människor av Fns totalt ca 63.000 i olika organ. Jämfört med Bryssel och EU-byråkratin känns FN närmast - ja, litet är ju fel att säga - mindre än EUs högborgar i Bryssel. FN-skrapan - ett av de första höghusen i hötorgsskrapestil (fast tvärtom) - är byggd på 1950-talet och renoveras nu. Salarna för generalförsamlingen, ekonomiska och social rådet och säkerhetsrådet är byggda räcker fortfarande till trots väsentligt fler medlemsländer idag, och rymmer alltså med råge 192 delegater från alla medlemsländer, 54 delegater i ekosoc och 15 medlemmar i säkerhetsrådet, där mycken makt ligger. Inte minst hos de 5 ständiga medlemmarna med veto; USA, Ryssland, China, Storbrittannien och Frankrike.
Generalförsamlingens tak, ja, ryktet säger att snömassorna knäckte det lite för någon vecka sedan, problem vi ju denna vinter känner igen även från Sverige.
Indien, Japan, Brasilien, Tyskland m flera klappar på porten. En prognos kanske är att säkerhetsrådets sammansättning förändras ungefär samtidigt som EU-parlamentet lämnat Strassbourg...
Idag har vi främst besökt den svenska ständiga FN-representationen med ett trettio-fyrtiotal personer, ledda av ambassadör Anders Lidén och vice chefen ambassadör Per Örnéus. Vi hade förmånen att få lyssna och diskutera en hel del med dem idag, med stort utbyte. Sverige gör bra bilar (..!), högkvalietsmat men vi har i snitt en mycket bra standard på våra diplomater också.
Fns generalförsamling träffas på hösten, nu pågår arbete i t ex säkerhetsrådet och i de 6 fasta utskotten, i ekosoc-rådet och dessa veckor över 8.000 personer samlade kring kvinnokommissionens arbete, inte minst många företrädare för NGO:s - fackförbund, organisationer, en representant för Sametinget osv osv.
Inflytandet i FN har under åren delvis förskjutits till de nya stormakterna enligt ovan, samt till G77-gruppen (som idag är ca 130!), dvs en mycket brokig blandning av utvecklingsländer från jordens alla hörn.
FNs tre grundpelare känner ni väl till..; insatser för fred och säkerhet, länders utveckling samt att lyfta människors rättigheter och ge bistånd. Visst är det mycket byråkrati i FN, men tänk bort FN och världen vore sämre rustad i betydande grad. Inte minst vad gäller FNs mycket stora insatser på det humanitära området, som inte alltid ger lika mycket rubriker som de handfasta säkerhetsfrågorna.
Viktiga frågor i säkerhetsrådet just nu är t ex situationen i Tschad och FNs mission där (just nu pågår 17 olika fredsbevande FN-missioner i världen), läget i Sudan med val i södra delen i januari, samt Afganistan.
Kvällen avslutades med en mottagning i ambassadörens residens för besökande politiker och NGO:er (Non Governmental Organisations). Svenska FN-föreningen i Stockholm ska ha en eloge för sin stora grupp engagerade personer i olika åldrar.
Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, riksdagen, centerpartiet
Några intryck från New York och FN, efter en dryg dag...(Jag borde nog varit här redan för 20-30 år sedan, men det har jag ju inte). Då vet man nog så lite att man kan egentligen kan allt. Så är det, som en känd svensk statsman brukar säga. Punkt.
Skämt åsido. Kvarteren runt FN skrapan, kring ca 45 till 49.onde gatan någonting, och kring 1 -3 avenyn är visserligen mycket höga ibland - skyskrapor - men kvarteren i marknivå är lättgångna med massor av små och större butiker i en charmig blandning. Vi bor ju centralt och har korta gångavstånd till mycket. Faktiskt lite små stadskaraktär så världshuvudstad det är!
I FNs centrala administration här jobbar kanske 4.000 människor av Fns totalt ca 63.000 i olika organ. Jämfört med Bryssel och EU-byråkratin känns FN närmast - ja, litet är ju fel att säga - mindre än EUs högborgar i Bryssel. FN-skrapan - ett av de första höghusen i hötorgsskrapestil (fast tvärtom) - är byggd på 1950-talet och renoveras nu. Salarna för generalförsamlingen, ekonomiska och social rådet och säkerhetsrådet är byggda räcker fortfarande till trots väsentligt fler medlemsländer idag, och rymmer alltså med råge 192 delegater från alla medlemsländer, 54 delegater i ekosoc och 15 medlemmar i säkerhetsrådet, där mycken makt ligger. Inte minst hos de 5 ständiga medlemmarna med veto; USA, Ryssland, China, Storbrittannien och Frankrike.
Generalförsamlingens tak, ja, ryktet säger att snömassorna knäckte det lite för någon vecka sedan, problem vi ju denna vinter känner igen även från Sverige.
Indien, Japan, Brasilien, Tyskland m flera klappar på porten. En prognos kanske är att säkerhetsrådets sammansättning förändras ungefär samtidigt som EU-parlamentet lämnat Strassbourg...
Idag har vi främst besökt den svenska ständiga FN-representationen med ett trettio-fyrtiotal personer, ledda av ambassadör Anders Lidén och vice chefen ambassadör Per Örnéus. Vi hade förmånen att få lyssna och diskutera en hel del med dem idag, med stort utbyte. Sverige gör bra bilar (..!), högkvalietsmat men vi har i snitt en mycket bra standard på våra diplomater också.
Fns generalförsamling träffas på hösten, nu pågår arbete i t ex säkerhetsrådet och i de 6 fasta utskotten, i ekosoc-rådet och dessa veckor över 8.000 personer samlade kring kvinnokommissionens arbete, inte minst många företrädare för NGO:s - fackförbund, organisationer, en representant för Sametinget osv osv.
Inflytandet i FN har under åren delvis förskjutits till de nya stormakterna enligt ovan, samt till G77-gruppen (som idag är ca 130!), dvs en mycket brokig blandning av utvecklingsländer från jordens alla hörn.
FNs tre grundpelare känner ni väl till..; insatser för fred och säkerhet, länders utveckling samt att lyfta människors rättigheter och ge bistånd. Visst är det mycket byråkrati i FN, men tänk bort FN och världen vore sämre rustad i betydande grad. Inte minst vad gäller FNs mycket stora insatser på det humanitära området, som inte alltid ger lika mycket rubriker som de handfasta säkerhetsfrågorna.
Viktiga frågor i säkerhetsrådet just nu är t ex situationen i Tschad och FNs mission där (just nu pågår 17 olika fredsbevande FN-missioner i världen), läget i Sudan med val i södra delen i januari, samt Afganistan.
Kvällen avslutades med en mottagning i ambassadörens residens för besökande politiker och NGO:er (Non Governmental Organisations). Svenska FN-föreningen i Stockholm ska ha en eloge för sin stora grupp engagerade personer i olika åldrar.
Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, riksdagen, centerpartiet
lördag, februari 27, 2010
Min stund i världen..., och Reepalus.
Fredrick Reinfeldt har talat om "sin stund i världspolitiken" som halvåret när Sverige var ordförandeland i EU. Och det ligger en del i det.
För en enkel riksdagsledamot som mig handlar stunden kanske om de två närmaste veckorna då jag äntligen får göra en global insats genom att följa FNs arbete i New York. Vad månde man kunna uträtta, och varför har det dröjt så länge? Det frågar sig säkert många, eller åtminstone jag själv..
Nåväl, det ska bli intressant, FNs arbete för jämställdhet står bl a på dagordningen och vi är 6 riksdagsledamöter som efter en del år i riksdagen nu ska granska världssamfundet.
Det är FNs "Commission on the Status of Women" - etablerad redan 1946 - som sammanträder med många delegater och möten. Utöver att följa detta arbete ska vi givetvis få en bred genomgång av FNs verksamhet och av den svenska FN-representationen, samt även besöka Washington tre timmars tågresa bort.
Jag återkommer med intryck.
I Sverige har den sedan länge ledande Malmösossen Ilmar Reepalu - som ofta gjort rätt sympatiska intryck - hamnat på en allt tunnare is, efter att ha varit helt okänslig för den antisemitism som judar i Malmö drabbats av.
Nu försöker han backa, men det låter i klavéret när han drar tillbaka foten. Min riksdagskollega Federley, som kandiderar till riksdagen även i Malmö och som är en engagerad person, har utmanat Reepalu på debatt i frågan i en brännpunktsartikel i SvD.
Och Reepalu tar till vad han har av härskartekniker genom att benämna Fredrick "den där som ibland klär ut sig i kvinnokläder". Uppenbart är detta - liksom sannolikt även HBT-världen i övrigt - något föraktligt och löjeväckande för Reepalu. Liksom även förresten för den ofta skicklige utrikespolitikern Urban Ahlin som två gånger i riksdagens utrikespolitiska debatt apostroferade Federley som någon som borde muntra upp alliansens fester.
Sakfrågan om hur judar trakasseras i Malmö är mycket allvarlig, och det är faktiskt beklämmande hur Ilmar Reepalu har uttalat sig i svensk och internationell press med att bagatellisera det hela.
Och det blir inte bättre av att Reepalus attityd till andra minoriteter demonstreras så naket som jag beskrivit.
Läs även andra bloggares åsikter om hbt, rfsl, gay, reepalu, anti-semitism, judar, malmö, politik, centerpartiet
För en enkel riksdagsledamot som mig handlar stunden kanske om de två närmaste veckorna då jag äntligen får göra en global insats genom att följa FNs arbete i New York. Vad månde man kunna uträtta, och varför har det dröjt så länge? Det frågar sig säkert många, eller åtminstone jag själv..
Nåväl, det ska bli intressant, FNs arbete för jämställdhet står bl a på dagordningen och vi är 6 riksdagsledamöter som efter en del år i riksdagen nu ska granska världssamfundet.
Det är FNs "Commission on the Status of Women" - etablerad redan 1946 - som sammanträder med många delegater och möten. Utöver att följa detta arbete ska vi givetvis få en bred genomgång av FNs verksamhet och av den svenska FN-representationen, samt även besöka Washington tre timmars tågresa bort.
Jag återkommer med intryck.
I Sverige har den sedan länge ledande Malmösossen Ilmar Reepalu - som ofta gjort rätt sympatiska intryck - hamnat på en allt tunnare is, efter att ha varit helt okänslig för den antisemitism som judar i Malmö drabbats av.
Nu försöker han backa, men det låter i klavéret när han drar tillbaka foten. Min riksdagskollega Federley, som kandiderar till riksdagen även i Malmö och som är en engagerad person, har utmanat Reepalu på debatt i frågan i en brännpunktsartikel i SvD.
Och Reepalu tar till vad han har av härskartekniker genom att benämna Fredrick "den där som ibland klär ut sig i kvinnokläder". Uppenbart är detta - liksom sannolikt även HBT-världen i övrigt - något föraktligt och löjeväckande för Reepalu. Liksom även förresten för den ofta skicklige utrikespolitikern Urban Ahlin som två gånger i riksdagens utrikespolitiska debatt apostroferade Federley som någon som borde muntra upp alliansens fester.
Sakfrågan om hur judar trakasseras i Malmö är mycket allvarlig, och det är faktiskt beklämmande hur Ilmar Reepalu har uttalat sig i svensk och internationell press med att bagatellisera det hela.
Och det blir inte bättre av att Reepalus attityd till andra minoriteter demonstreras så naket som jag beskrivit.
Läs även andra bloggares åsikter om hbt, rfsl, gay, reepalu, anti-semitism, judar, malmö, politik, centerpartiet
fredag, februari 26, 2010
Sovjetiskt SJ hade klarat snön enligt S????
Socialdemokraternas trafikexpert Lena Hallengren ger i Dagens Industri svaret till hur SJ hade klarat denna enorma snövinter under sosse-ledning. Enkelt. Utan konkurrens hade allt fungerat perfekt...Och kommer att göra det ännu mer framgent...
Man tar sig för pannan, även från Egyptens snöfria förhållanden.
Däremot skriver hon ingenting om det eftersatta underhåll som i många decennier under främst s-ledning grundat dagens tågproblem, förståeligt nog.
Lars Ohly kommer att applådera Hallengren. Men är han verkligen något sanningsvittne?
Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, förseningar, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, riksdagen, snöproblem
Man tar sig för pannan, även från Egyptens snöfria förhållanden.
Däremot skriver hon ingenting om det eftersatta underhåll som i många decennier under främst s-ledning grundat dagens tågproblem, förståeligt nog.
Lars Ohly kommer att applådera Hallengren. Men är han verkligen något sanningsvittne?
Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, förseningar, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, riksdagen, snöproblem
tisdag, februari 23, 2010
Land utan kvinnor..
Egypten, där en av världens äldsta kulturer föddes genom floddeltavälfärd och organisation, genom faraoner och dyrkan av solguden Ra. Samt av hans maka Mut (lite osäker på stavningen) och deras son. Känns treenigheten igen..?
Långt senare växte kristendomen och islam snabbt fram, efter Jesus respektive Muhammeds framträdanden. Judendomen var mycket deras rötter, med anor kanske jämbördiga med egyptierna.
Tre världsreligioner, med samma rötter. Gamla testamentet vittnar om ständiga strider och oförrätter. Så trots fredliga kärleksbudskap tolkas kärnbudskpet alltid av människor, en del mycket bokstavligt/fundamentalistiskt. Precis så här måste alla tro, annars är man otrogen och inget värd.
Tänk om religionerna kunde leva sida vid sida i fred och kärlek, och varje människa fritt kunde välja vilken man ville tro på eller någon annan eller inte alls. De tre stora har ju också so mycket mer som förenar än som skiljer.
Världen skulle vara så mycket enklare och förhoppningsvis fredligare då.
Inga religiöst styrda stater som längre dikterar precis hur alla måste leva, inga dödsstraff för att lämna statsreligionen, moderna lagar och inte bokstavstrogna från tusentals år sedan.
Sol och bad vid Röda Havet, vid en liten bevattnad del av öknen. Busstur till Nilens bördiga floddelta, till Thebe numera Luxor, Övre Egyptens gamla huvudstad. Där faraonerna från nya riket hemligen begravdes i konungarnas dal. Vars dolda gravkamrar med dyrbarheter och ting för faraos återuppståndelse ändå efter många sekler - eller tidigare - plundrades.
Jag undrar om kvinnorna var lika osynliga då, men tror det ej. För vi ser nästan inga kvinnor. Det är män som omger och servar oss. Det är män som arbetar vid sevärdheterna. Kvinnor skymtar på gatorna, men arbetar i mycket hög utsträckning i hemmet, saknar ofta längre utbildning.
Trots att vårt land i norra Europa är en så jämförelsevis ung kultur (pyramiderna restes närapå innan inlandsisen lämnade Sverige) hoppas jag ändå att vår jämlikhet och jämställdhet ska på sikt genomsyra även äldre kulturer. Kanske hoppas de detsamma, fast tvärtom.
Och hur ska människor från de olika kulturerna mötas? Vilken ska vara veckans lediga dag? Hur ska vi hälsa på varandra, och se på varandra? Accepterar ett liberalt samhälle fullt ut de som vill leva enligt gamla religiösa regler, och där män och kvinnor i stor utsträckning lever åtskilt?
Det principiella grundsvaret är självfallet ja, men finns gränser och var ska de gå?
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, religioner, kristendomen, islam, burka
Långt senare växte kristendomen och islam snabbt fram, efter Jesus respektive Muhammeds framträdanden. Judendomen var mycket deras rötter, med anor kanske jämbördiga med egyptierna.
Tre världsreligioner, med samma rötter. Gamla testamentet vittnar om ständiga strider och oförrätter. Så trots fredliga kärleksbudskap tolkas kärnbudskpet alltid av människor, en del mycket bokstavligt/fundamentalistiskt. Precis så här måste alla tro, annars är man otrogen och inget värd.
Tänk om religionerna kunde leva sida vid sida i fred och kärlek, och varje människa fritt kunde välja vilken man ville tro på eller någon annan eller inte alls. De tre stora har ju också so mycket mer som förenar än som skiljer.
Världen skulle vara så mycket enklare och förhoppningsvis fredligare då.
Inga religiöst styrda stater som längre dikterar precis hur alla måste leva, inga dödsstraff för att lämna statsreligionen, moderna lagar och inte bokstavstrogna från tusentals år sedan.
Sol och bad vid Röda Havet, vid en liten bevattnad del av öknen. Busstur till Nilens bördiga floddelta, till Thebe numera Luxor, Övre Egyptens gamla huvudstad. Där faraonerna från nya riket hemligen begravdes i konungarnas dal. Vars dolda gravkamrar med dyrbarheter och ting för faraos återuppståndelse ändå efter många sekler - eller tidigare - plundrades.
Jag undrar om kvinnorna var lika osynliga då, men tror det ej. För vi ser nästan inga kvinnor. Det är män som omger och servar oss. Det är män som arbetar vid sevärdheterna. Kvinnor skymtar på gatorna, men arbetar i mycket hög utsträckning i hemmet, saknar ofta längre utbildning.
Trots att vårt land i norra Europa är en så jämförelsevis ung kultur (pyramiderna restes närapå innan inlandsisen lämnade Sverige) hoppas jag ändå att vår jämlikhet och jämställdhet ska på sikt genomsyra även äldre kulturer. Kanske hoppas de detsamma, fast tvärtom.
Och hur ska människor från de olika kulturerna mötas? Vilken ska vara veckans lediga dag? Hur ska vi hälsa på varandra, och se på varandra? Accepterar ett liberalt samhälle fullt ut de som vill leva enligt gamla religiösa regler, och där män och kvinnor i stor utsträckning lever åtskilt?
Det principiella grundsvaret är självfallet ja, men finns gränser och var ska de gå?
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, religioner, kristendomen, islam, burka
torsdag, februari 18, 2010
Rösta fritt i riksdagen är frimodigt?
Johan Hammarkvist är en intressant ledarskribent i Norra Skåne(C) som nu skrivit om frimodiga riksdagsledamöter som röstar emot sitt eget parti och regering.
Jag har tidigare i några inlägg här skrivit om detta.
Visst ska en människa och en riksdagsledamot vara frimodig och orädd och driva och stå för sina åsikter!
Och i riksdagen är det mycket enklare att göra det i opposition när man ändå regelmässigt förlorar nästan alla voteringar.
Men om regeringens majoritet är liten och man tillsammans med övriga alliansledamöter vill ha en stark och handlingskraftig regering som klarar av att regera och sitta kvar, då blir det svårare.
Jag står självfallet bakom principen att det kan finnas tillfällen då man kan tvingas att rösta emot sitt parti och den regering man stöder. Och Hammarkvist lyfter korrekt fram att jag som enda riksdagsledamot i hela riksdagen röstade med kd i frågan om civilrättsliga äktenskap. Vilket inte fällde någon regering, dock. Och det finns vissa typer av t ex moraliskt/etiska frågor där det kan förekomma en friare röstning.
Det är också korrekt att jag både i frågan om signalspaning (FRA) och - kan jag tillägga - nu när det gäller att stå upp för den energiöverenskommelse som alliansen enades om för ett år sedan, har agerat starkt för att centerpartiets riksdagsgrupp enigt ska stötta sin regering.
Så även om det kan finnas frågor som gör att man kan rösta emot, eller kanske lämna, sitt parti, så gäller det för partier som vill kunna regera Sverige och vara regeringsdugliga att deras riksdagsgrupper tillsammans kan ta det ansvaret. Varje viktigt beslut där oppositionen fäller regeringen ger en svagare regering som snart kan falla. Därför ska det oerhört mycket till att i sådana frågor gå emot sin egen regering.
Johan Hammarkvist verkar uppenbarligen positiv till att några borgerliga ledamöter borde fällt regeringens signalspaningsproposition, så att oppositionen, som vill ungefär detsamma, hade fått igenom flera års fördröjning.
Nu diskuteras åter den energiuppgörelse där alliansen lyckades lösa upp svåra motsättningar och lotsa en oerhört betydelsefull uppgörelse genom riksdagen. Självfallet måste vi borgerliga riksdagsledamöter där både stå för beslutet i sin helhet - som är beslutat - och för de enskilda delarna.
Är det en frimodighet i sådana frågor som Johan Hammarkvist efterlyser, i så fall har vi en i grunden olika syn på det handlingsutrymme som finns för enskilda riksdagsledamöter vars parti är med och regerar Sverige med en knapp majoritet.
Om liberala riksdagsledámöter inte tillsammans kan kompromissa och samlat stödja sin regering utan allt oftare frimodigt röstar hit och dit, då blir borgerliga regeringar nog rätt sällsynta, tyvärr.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, riksdagen, alliansen, regeringen
Jag har tidigare i några inlägg här skrivit om detta.
Visst ska en människa och en riksdagsledamot vara frimodig och orädd och driva och stå för sina åsikter!
Och i riksdagen är det mycket enklare att göra det i opposition när man ändå regelmässigt förlorar nästan alla voteringar.
Men om regeringens majoritet är liten och man tillsammans med övriga alliansledamöter vill ha en stark och handlingskraftig regering som klarar av att regera och sitta kvar, då blir det svårare.
Jag står självfallet bakom principen att det kan finnas tillfällen då man kan tvingas att rösta emot sitt parti och den regering man stöder. Och Hammarkvist lyfter korrekt fram att jag som enda riksdagsledamot i hela riksdagen röstade med kd i frågan om civilrättsliga äktenskap. Vilket inte fällde någon regering, dock. Och det finns vissa typer av t ex moraliskt/etiska frågor där det kan förekomma en friare röstning.
Det är också korrekt att jag både i frågan om signalspaning (FRA) och - kan jag tillägga - nu när det gäller att stå upp för den energiöverenskommelse som alliansen enades om för ett år sedan, har agerat starkt för att centerpartiets riksdagsgrupp enigt ska stötta sin regering.
Så även om det kan finnas frågor som gör att man kan rösta emot, eller kanske lämna, sitt parti, så gäller det för partier som vill kunna regera Sverige och vara regeringsdugliga att deras riksdagsgrupper tillsammans kan ta det ansvaret. Varje viktigt beslut där oppositionen fäller regeringen ger en svagare regering som snart kan falla. Därför ska det oerhört mycket till att i sådana frågor gå emot sin egen regering.
Johan Hammarkvist verkar uppenbarligen positiv till att några borgerliga ledamöter borde fällt regeringens signalspaningsproposition, så att oppositionen, som vill ungefär detsamma, hade fått igenom flera års fördröjning.
Nu diskuteras åter den energiuppgörelse där alliansen lyckades lösa upp svåra motsättningar och lotsa en oerhört betydelsefull uppgörelse genom riksdagen. Självfallet måste vi borgerliga riksdagsledamöter där både stå för beslutet i sin helhet - som är beslutat - och för de enskilda delarna.
Är det en frimodighet i sådana frågor som Johan Hammarkvist efterlyser, i så fall har vi en i grunden olika syn på det handlingsutrymme som finns för enskilda riksdagsledamöter vars parti är med och regerar Sverige med en knapp majoritet.
Om liberala riksdagsledámöter inte tillsammans kan kompromissa och samlat stödja sin regering utan allt oftare frimodigt röstar hit och dit, då blir borgerliga regeringar nog rätt sällsynta, tyvärr.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, riksdagen, alliansen, regeringen
Jan Guillou ljuger om USA och Afghanistan
Johanne Hildebrandt är en läsvärd och kunnig krönikör i Aftonbladet, med breda erfarenheter av länder i krig och inbördeskrig.
Hon har sakligt resonerat kring FNs fredsinsats i Afghanistan, och fått mothugg av den förre Sovjetinformatören Jan Guillou, också författare med mera.
Han hävdar liksom Vänsterpartiet att Sverige - och säkert USA och andra länder - borde lämna Afghanistan med sina fredsstyrkor. Antagligen menar han - också likt de lysande analytikerna i kretsen kring Lars Ohly - att pengar istället borde skickas till landet för att bygga upp bl a flickskolor...
I sin replik till Johanne Hildebrand är Guillou ute på inte bara de djupa vattnen enligt ovan utan han förvrider verkligen också verkligheten - vilket jag i rubriken summerat som "ljuger" - genom följande konstaterande:
"Det är anhängarna av kriget i Afghanistan som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets kritiker. Exempelvis vad Sverige skulle ha för militär funktion när USA och de andra militära stormakterna lämnar Afghanistan nästa år, om Barack Obama håller vad han lovar."
Guillou påstår alltså att USA enligt Obama kommer att lämna Afghanistan med sina soldater nästa år. Detta hans påstående är alltså fullständigt falskt, vilket nog inte varje läsare av Aftonbladet har insikt i.
Det Obama har sagt är att hans ambition är att USA efter den ökade insats som nu sker ska successivt börja minska sina styrkor från 2011, i den takt som Afghanistans armé och polis själva kan ta över ansvaret för säkerheten i landet.
Detta är ju även Sveriges politik, utöver redan stora civila insatser är självklart inriktningen att minska vår militära insats i takt med att landet blir säkrare, och att då öka de civila insatserna.
Men Guillou och Lars Ohly vill att Sverige och övriga över 40 länder som deltar i FN-insatsen omedelbart ska lämna landet och låta det återigen slitas sönder i ett förödande inbördeskrig. Guillou och Vänsterpartiet ger faktiskt inga konkreta förslag hur detta ska kunna undvikas när världssamfundet genom att svika Afghanerna ska ge fritt fram för inbördeskrig och för en eventuell ny talibandiktatur med allt vad vi vet att det skulle föra med sig.
Det är lätt att tycka till och kritisera, men bevare oss för att Guillou och Vänsterpartiet skulle få inflytande över FNs - och Sveriges - fredsbevarande insatser i Afganistan. Därför är det rödgröna samarbetet mycket oroande vad gäller försvars- och säkerhetsfrågor i Sverige och på andra håll.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, jan guillou, aftonbladet, johanne hildebrandt, försvar, FN, politik, centerpartiet
Hon har sakligt resonerat kring FNs fredsinsats i Afghanistan, och fått mothugg av den förre Sovjetinformatören Jan Guillou, också författare med mera.
Han hävdar liksom Vänsterpartiet att Sverige - och säkert USA och andra länder - borde lämna Afghanistan med sina fredsstyrkor. Antagligen menar han - också likt de lysande analytikerna i kretsen kring Lars Ohly - att pengar istället borde skickas till landet för att bygga upp bl a flickskolor...
I sin replik till Johanne Hildebrand är Guillou ute på inte bara de djupa vattnen enligt ovan utan han förvrider verkligen också verkligheten - vilket jag i rubriken summerat som "ljuger" - genom följande konstaterande:
"Det är anhängarna av kriget i Afghanistan som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets kritiker. Exempelvis vad Sverige skulle ha för militär funktion när USA och de andra militära stormakterna lämnar Afghanistan nästa år, om Barack Obama håller vad han lovar."
Guillou påstår alltså att USA enligt Obama kommer att lämna Afghanistan med sina soldater nästa år. Detta hans påstående är alltså fullständigt falskt, vilket nog inte varje läsare av Aftonbladet har insikt i.
Det Obama har sagt är att hans ambition är att USA efter den ökade insats som nu sker ska successivt börja minska sina styrkor från 2011, i den takt som Afghanistans armé och polis själva kan ta över ansvaret för säkerheten i landet.
Detta är ju även Sveriges politik, utöver redan stora civila insatser är självklart inriktningen att minska vår militära insats i takt med att landet blir säkrare, och att då öka de civila insatserna.
Men Guillou och Lars Ohly vill att Sverige och övriga över 40 länder som deltar i FN-insatsen omedelbart ska lämna landet och låta det återigen slitas sönder i ett förödande inbördeskrig. Guillou och Vänsterpartiet ger faktiskt inga konkreta förslag hur detta ska kunna undvikas när världssamfundet genom att svika Afghanerna ska ge fritt fram för inbördeskrig och för en eventuell ny talibandiktatur med allt vad vi vet att det skulle föra med sig.
Det är lätt att tycka till och kritisera, men bevare oss för att Guillou och Vänsterpartiet skulle få inflytande över FNs - och Sveriges - fredsbevarande insatser i Afganistan. Därför är det rödgröna samarbetet mycket oroande vad gäller försvars- och säkerhetsfrågor i Sverige och på andra håll.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, jan guillou, aftonbladet, johanne hildebrandt, försvar, FN, politik, centerpartiet
onsdag, februari 17, 2010
Statens rättsövergepp mot min betesmark - igen!
Vi har en beteshage hemma som säkert betats i många hundra år. Ekar, berg, gräs i en salig blandning. Biologisk mångfald och pastoral idyll.
Vid EU-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon dryg tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. Eftersom den urgamla betesmarken ju verkligen är betesmark.
Eu och Sverige överenskom år 2009 att uppställa nya regler för hur betesmarker ska se ut vad gäller t ex max antal träd per hektar, 50 stycken.
I höstas kontrollerades betesmarkerna av länsstyrelsen, innan bläcket hunnit torka på överenskommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det var något fler än 50.
Och Jordbruksverket låter mig inte få möjlighet att hugga ner några träd så att betesmarken kan anpassas till de nya reglerna och bestå som betesmark.
Utan istället får jag följande myndighetsbeslut:
”Inventeringen av jordbruksmark visar att du fick stödrätter 2005 för mark som inte är godkänd för gårdsstöd. De stödrätter som du fick vid tilldelningen av 2005 och som var baserade på den marken är därmed tilldelade på felaktig grund. Dessa stödrätter ska därför dras tillbaka.”
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd, trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009! Och trots att jag omöjligen kunnat förutse de regler för 2005 som bestämdes 2009 så får jag stå mitt kast - menar ett statligt verk - och mina betesmarker ska alltså förlora sina stöd och växa igen.
Att de är urgamla och värdefulla är staten och jag överens om.
Jag begriper inte hur den svenska staten och ett ansvarigt verk kan göra detta - som jag tycker - rättsövergrepp. (Därför detta reprisinlägg. Och tyvärr finns det fler exempel av liknande slag under de senaste årens olika ändringar och kontroller av åkrar och betesmarker).
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, betesmark, lrf, jordbruksverket, EU, byråkrati, rättsövergrepp
Vid EU-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon dryg tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. Eftersom den urgamla betesmarken ju verkligen är betesmark.
Eu och Sverige överenskom år 2009 att uppställa nya regler för hur betesmarker ska se ut vad gäller t ex max antal träd per hektar, 50 stycken.
I höstas kontrollerades betesmarkerna av länsstyrelsen, innan bläcket hunnit torka på överenskommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det var något fler än 50.
Och Jordbruksverket låter mig inte få möjlighet att hugga ner några träd så att betesmarken kan anpassas till de nya reglerna och bestå som betesmark.
Utan istället får jag följande myndighetsbeslut:
”Inventeringen av jordbruksmark visar att du fick stödrätter 2005 för mark som inte är godkänd för gårdsstöd. De stödrätter som du fick vid tilldelningen av 2005 och som var baserade på den marken är därmed tilldelade på felaktig grund. Dessa stödrätter ska därför dras tillbaka.”
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd, trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009! Och trots att jag omöjligen kunnat förutse de regler för 2005 som bestämdes 2009 så får jag stå mitt kast - menar ett statligt verk - och mina betesmarker ska alltså förlora sina stöd och växa igen.
Att de är urgamla och värdefulla är staten och jag överens om.
Jag begriper inte hur den svenska staten och ett ansvarigt verk kan göra detta - som jag tycker - rättsövergrepp. (Därför detta reprisinlägg. Och tyvärr finns det fler exempel av liknande slag under de senaste årens olika ändringar och kontroller av åkrar och betesmarker).
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, betesmark, lrf, jordbruksverket, EU, byråkrati, rättsövergrepp
EU och LRF - lika höga Visioner - som inte nås..
Man ska ha höga visioner! Självklart! Risken är att de inte nås, men det får man ta.
De kan dock sättas alltför högt, vilket kan slå tillbaka om resultatet blir för långt ifrån.
Både EU och LRF ligger nog i det häradet för de visioner som i båda fallen sattes 2000 med syfte på 2010.
EU skulle genom Lissabonstrategin (Fou,tillväxt osv) år 2010 bvara den "mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen"...
Och LRF skulle genom Vision 2010 göra de gröna näringarna "att inta en tätposition i Sverige vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft".
EU har en bit kvar, så är det (som Carl Bildt skulle ha sagt).
Och LRF har en riktigt låååång bit kvar eftersom t ex mjölk-, kött- och spannmålsföretagen alla har den sämsta lönsamheten på mycket länge med röda siffor och svåra likviditetsproblem för många. Animalieproduktionen har dessutom minskat kraftigt i flera decennier, mjölken ligger nu ca 15 procent under den produktionskvot man erhöll vid EU-inträdet, grisproduktionen har minskat med något liknande och nötköttsproduktionen täcker numera bara hälften av den svenska konsumtionen.
Knappast i täten vad gäller tillväxt och lönsamhet alltså, utan precis tvärtom.
Hur avrapporterar LRF då i medlemstidningen Land resultatet av visionen? Och sätter man upp någon ny vision...?
Jodå, det avrapporteras i alla fall i sista numret av Land i december 2009. Stor neutral rubrik på omslaget, ett mittuppslag med rätt lite text som är mest resonerande "å ena sidan och å andra sidan".
Vsst är det mycket kärvt för den traditionella jordbruksproduktionen, säger ordförande Lars-Göran Pettersson. Men å andra sidan har nya verksamheter som turism, hästar och entreprenad utvecklats väl...Och skogen går rätt bra.
Ville man hade det platsat med braskande fiaskorubriker. Men det ville nog inte Land. Och vem vill väl det...(tyvärr verkar inte denna text ha lagts upp på Lands hemsida...).
Ledarskribenten Kerstin Davidson skriver i vanlig ordning klokt om "en betänklig backning" och sätter liksom Lars-Göran P. sitt hopp till den nya livsmedelsstrategi som LRF nu ska ta fram.
Det ska bli mycket intressant att se hur den och dess mål ska formuleras!!
Jag ställde flera interpellationer till Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (S) under 2005 och 2006, och hoppades givetvis att en ny alliansregering skulle göra skillnad. Visst har det hänt en del, men läget är som jag redovisat och det måste nu börja vända, både vad gäller tillväxt och lönsamhet. Krympning och olönsamhet är inget att ha, nämligen!
Få se om de gröna näringarna börjat komma igång på internet och läsa bloggar. Hitills kan jag säga att både ungdomsgenerationen med t ex de viktiga integritetsfrågorna och försvarsdebatten på en del bloggar ligger långt före. Så du "grönnäring" som läser gärna detta, visa gärna att Ni är på gång genom en kommentar!
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, lrf, land, tidningen land, atl, centerpartiet, gröna näringarna
De kan dock sättas alltför högt, vilket kan slå tillbaka om resultatet blir för långt ifrån.
Både EU och LRF ligger nog i det häradet för de visioner som i båda fallen sattes 2000 med syfte på 2010.
EU skulle genom Lissabonstrategin (Fou,tillväxt osv) år 2010 bvara den "mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen"...
Och LRF skulle genom Vision 2010 göra de gröna näringarna "att inta en tätposition i Sverige vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft".
EU har en bit kvar, så är det (som Carl Bildt skulle ha sagt).
Och LRF har en riktigt låååång bit kvar eftersom t ex mjölk-, kött- och spannmålsföretagen alla har den sämsta lönsamheten på mycket länge med röda siffor och svåra likviditetsproblem för många. Animalieproduktionen har dessutom minskat kraftigt i flera decennier, mjölken ligger nu ca 15 procent under den produktionskvot man erhöll vid EU-inträdet, grisproduktionen har minskat med något liknande och nötköttsproduktionen täcker numera bara hälften av den svenska konsumtionen.
Knappast i täten vad gäller tillväxt och lönsamhet alltså, utan precis tvärtom.
Hur avrapporterar LRF då i medlemstidningen Land resultatet av visionen? Och sätter man upp någon ny vision...?
Jodå, det avrapporteras i alla fall i sista numret av Land i december 2009. Stor neutral rubrik på omslaget, ett mittuppslag med rätt lite text som är mest resonerande "å ena sidan och å andra sidan".
Vsst är det mycket kärvt för den traditionella jordbruksproduktionen, säger ordförande Lars-Göran Pettersson. Men å andra sidan har nya verksamheter som turism, hästar och entreprenad utvecklats väl...Och skogen går rätt bra.
Ville man hade det platsat med braskande fiaskorubriker. Men det ville nog inte Land. Och vem vill väl det...(tyvärr verkar inte denna text ha lagts upp på Lands hemsida...).
Ledarskribenten Kerstin Davidson skriver i vanlig ordning klokt om "en betänklig backning" och sätter liksom Lars-Göran P. sitt hopp till den nya livsmedelsstrategi som LRF nu ska ta fram.
Det ska bli mycket intressant att se hur den och dess mål ska formuleras!!
Jag ställde flera interpellationer till Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (S) under 2005 och 2006, och hoppades givetvis att en ny alliansregering skulle göra skillnad. Visst har det hänt en del, men läget är som jag redovisat och det måste nu börja vända, både vad gäller tillväxt och lönsamhet. Krympning och olönsamhet är inget att ha, nämligen!
Få se om de gröna näringarna börjat komma igång på internet och läsa bloggar. Hitills kan jag säga att både ungdomsgenerationen med t ex de viktiga integritetsfrågorna och försvarsdebatten på en del bloggar ligger långt före. Så du "grönnäring" som läser gärna detta, visa gärna att Ni är på gång genom en kommentar!
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, lrf, land, tidningen land, atl, centerpartiet, gröna näringarna
tisdag, februari 16, 2010
Centerårsmöten!
Det är årsmötessäsong nu, och det är alltid roligt att medverka i olika kommunkretsar och avdelningar.
I lördags fm hade Norrköpingscentern sitt årsmöte i Arbetets museum i Norrköping, med visning av den fantastiska EWK-utställningen. En bra framtidsinriktad gruppdiskussion och så mitt eget inlägg, optimistiskt - Nu kan det bara gå uppåt! - och med fokus framåt.
I söndags em var det dags för Kindacenterns årsmöte i Horn - en av södra Sveriges kallaste platser och säkert också vackraste. Risgrynsgröt, och kaffe! Och diskussion inte minst om pensionärernas villkor.
Måndagen besökte jag Eksjöcenterns årsmöte, och dessförinnan givande överläggningar med den välskötta kommunens kommunalråd Lennart Bogren, med högt förtroende. Diskussioner kring försvarsfrågor, givetvis, Eksjö är ju en tung garnisonskommun.
Kvällens överläggningar i Mariannelund blev intressanta och intensiva; jag talade varmt för en region med Småland och Östergötland, vi diskuterade energiöverenskommelsen och jag pressades på besked i frågan om pensionärernas skatter.
Jag redovisade då min uppfattning frän flera blogginlägg här, målet bör vara att skatterna sänks till löntagarnivån. Detta tydliga besked uppskattades av både löntagare och pensionärer.
Så bilfärd hem i vinternatten i den sena söndagskvällen. Som så många gånger förr! Efter det att Charlotte Kalla just tagit guld!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, pensionärsskatt, pensionärer, politik, centern, eksjö
I lördags fm hade Norrköpingscentern sitt årsmöte i Arbetets museum i Norrköping, med visning av den fantastiska EWK-utställningen. En bra framtidsinriktad gruppdiskussion och så mitt eget inlägg, optimistiskt - Nu kan det bara gå uppåt! - och med fokus framåt.
I söndags em var det dags för Kindacenterns årsmöte i Horn - en av södra Sveriges kallaste platser och säkert också vackraste. Risgrynsgröt, och kaffe! Och diskussion inte minst om pensionärernas villkor.
Måndagen besökte jag Eksjöcenterns årsmöte, och dessförinnan givande överläggningar med den välskötta kommunens kommunalråd Lennart Bogren, med högt förtroende. Diskussioner kring försvarsfrågor, givetvis, Eksjö är ju en tung garnisonskommun.
Kvällens överläggningar i Mariannelund blev intressanta och intensiva; jag talade varmt för en region med Småland och Östergötland, vi diskuterade energiöverenskommelsen och jag pressades på besked i frågan om pensionärernas skatter.
Jag redovisade då min uppfattning frän flera blogginlägg här, målet bör vara att skatterna sänks till löntagarnivån. Detta tydliga besked uppskattades av både löntagare och pensionärer.
Så bilfärd hem i vinternatten i den sena söndagskvällen. Som så många gånger förr! Efter det att Charlotte Kalla just tagit guld!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, pensionärsskatt, pensionärer, politik, centern, eksjö
lördag, februari 13, 2010
Ständigt denne FEDERLEY..!
Vi är 28 hårt arbetande riksdagsledamöter i centerpartiets riksdagsgrupp. Män och kvinnor, heterosexuella (tror jag), rotade i våra valkretsar på landsbygd och i stad, omdömesgilla och så vidare.
Och så har vi Fredrick Federley...
Vi tar ansvar och driver fram centerpolitik i alliansen så det står härliga till. Vi debatterar i kammaren och skriver debattartiklar. Någon gång belönas vi för vårt slit med en liten notis i någon tidning.
Tänk om ändå Fredrick Federley kunde nöja sig med det!
Men se det duger inte för Stockholmscenterns Stolthet. Helsidesuppslag i morgontidningar ska det vara. Huvudledare i både Aftonbladet och Expressen, det får vi stå ut med. (Och han, givetvis.)
Vi åker på någon solresa ibland. Bryr sig någon mediarepresentant om det? Inte alls. Inte en spaltmillimeter.
Men om Fredrik hostar på Mallorca går ryktet snabbt in i tabloidpressen. Och om han eller hans syster Ursula - jag är lite oklar med relationen - klär ut sig på Gran Canaria så stoppas pressarna.
Obegripligt. Usel nyhetsvärdering som vanligt. Inget intresse för att spegla vårt envetna politiska manglande i utskott och korridorer, hur mycket vi än läcker om spännande interiörer.
Men om Federley halkar i någon vinterspelsbacke (TV 5-serie) så är fotograferna genast framme.
Ständigt denne Federley.
Tänk så lugnt och skönt det skulle vara om han tog lärdom av oss. Mera Grey än Gay. Mera Fredrick än Ursula. Mera kammardebatt än stureplansdisco.
Som ni märker, så här skulle jag kunna hålla på länge. Ni märker den sedan länge uppdämda bitterheten. Nu måste den ut! (Kanske det kan ge någon liten rubrik, också.., men det blir väl fokus på Fredrick ändå, i vanlig ordning).
Vem sa bitterhet? JAG ÄR INTE BITTER! Jag vill bara ha rättvisa. Varför är medier aldrig rättvisa??
Kan Fredrick ha mutat dem? Sponsrar han dem kanske? Eller sponsrar de honom?Ingenting skulle förvåna mig. Förmodligen kommer han att bli KU-anmäld också av någon upprörd socialdemokrat. Lyckans ost!
När Fredrick stred för integriteten i FRA-debatten hade han ju viktiga poänger. Och fick gehör för mycket. Vi lyssnade och tog vara på många inspel från honom och andra kritiker. Men det räckte ju inte. Mer skulle det vara.
Vi satt en halv natt på miljödepartementet och förhandlade om detta med honom och Annie Johansson. Men frågade media oss om hur det var att ägna natten åt detta?? Nej då, men se Fredrick frågade man utan och innan.
Sån`t sätter sina spår. Men blir inte bitter men desillusionerad. Var finns den gammaldags hederliga kvalitetsinriktade journalistiken som ägnar sig åt oss hårt arbetande politiker i riksdagen? Dog den med Barbro Alving (BANG), kanske?
Jag har minsann också stuckit ut någon gång, och tagit i rejält. Inga burkor i skolan, till exempel. Och det intresserade väl lite, faktiskt. Men skulle Fredrick och Ursula komma så till en premiär skulle det säkert ta priset, i vanlig ordning.
.............................................
Jag slutar ironierna här, börjar gå på tomgång. Lite allvar, då:
Fredrick är en hårt arbetande och skicklig politiker, och en mycket god kamrat i riksdagsgruppen. Han har ansvar för de mycket grannlaga migrationsfrågorna vilket han sköter alldeles utmärkt, med stort engagemang. Han politiska bredd är stor och han driver på och tar plats även i många andra viktiga frågor, inte minst öppenhets- och integritetsfrågorna.
Vi samarbetar i EU-nämnden på ett alldeles utmärkt sätt, och Fredrick kan ju ta och vinna en debatt med vem som helst utan att anstränga sig. Han har som gammal CUF-ordförande synpunkter över hela det politiska fältet, ofta helt riktiga men ibland kan de vara fel (Facit = mig själv).
Fredrick tillför centerpartiets riksdagsgrupp viktiga kvalitéer bl a genom att vara lite annorlunda än många av oss andra. Det är i grunden väldigt bra, jag tycker att riksdagen ska vara representativ för svenska folket och att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med olika riksdagsledamöter.
Jagb hoppas att Stockholmscenterns mycket spännande riksdagslista med Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Fredrick Federley i topp kommer att gå fram kraftigt, och att Fredrick återfinns i riksdagen även efter kommande val.
Allra sist, Fredricks privatliv, då? Tja, det har vi väl alla ett. Inte lika ovanligt och spännande som Fredricks kanske är (?), men ändå. Och ingen kan ju beskylla Fredrick för att smyga med sitt, tvärtom! Han är en transparent person, eller heter det transperson...(Jag vet, jag är inte så hemma på området).
Våra låtanden och göranden vid sidan av riksdagsuppdraget ska självfallet kunna granskas, vare sig vi jobbar dubbla eller tredubbla heltider som advokat eller författare eller något veckoslut på Kanarieöarna. Det får Fredrik tåla, även om jag kan tycka att intresset är överdrivet.
Vi får se vad granskningen resulterar i, skulle något vara diskutabelt får lärdom i så fall dras. Av Fredrick, av advokaten och av oss alla andra!
Visst är Fredrik lite yvig, mer yvig än de allra flesta av oss, och visst kommer han nog att bli mindre yvig med tiden. Det kan säkert förädla honom en del, men risken är att han blir lite tråkigare också...Vi får se, det ska bli spännande att följa hans utveckling!!
Fredrik skriver på sin blogg om "ursulagate", här. Där finns också länkar till andra sansade kommentarer.
AB, SvD,Exp,NewsmillLäs även andra bloggares åsikter om fredrick federley, federley, centerpartiet, riksdagen, politik, expressen, aftonbladet
Och så har vi Fredrick Federley...
Vi tar ansvar och driver fram centerpolitik i alliansen så det står härliga till. Vi debatterar i kammaren och skriver debattartiklar. Någon gång belönas vi för vårt slit med en liten notis i någon tidning.
Tänk om ändå Fredrick Federley kunde nöja sig med det!
Men se det duger inte för Stockholmscenterns Stolthet. Helsidesuppslag i morgontidningar ska det vara. Huvudledare i både Aftonbladet och Expressen, det får vi stå ut med. (Och han, givetvis.)
Vi åker på någon solresa ibland. Bryr sig någon mediarepresentant om det? Inte alls. Inte en spaltmillimeter.
Men om Fredrik hostar på Mallorca går ryktet snabbt in i tabloidpressen. Och om han eller hans syster Ursula - jag är lite oklar med relationen - klär ut sig på Gran Canaria så stoppas pressarna.
Obegripligt. Usel nyhetsvärdering som vanligt. Inget intresse för att spegla vårt envetna politiska manglande i utskott och korridorer, hur mycket vi än läcker om spännande interiörer.
Men om Federley halkar i någon vinterspelsbacke (TV 5-serie) så är fotograferna genast framme.
Ständigt denne Federley.
Tänk så lugnt och skönt det skulle vara om han tog lärdom av oss. Mera Grey än Gay. Mera Fredrick än Ursula. Mera kammardebatt än stureplansdisco.
Som ni märker, så här skulle jag kunna hålla på länge. Ni märker den sedan länge uppdämda bitterheten. Nu måste den ut! (Kanske det kan ge någon liten rubrik, också.., men det blir väl fokus på Fredrick ändå, i vanlig ordning).
Vem sa bitterhet? JAG ÄR INTE BITTER! Jag vill bara ha rättvisa. Varför är medier aldrig rättvisa??
Kan Fredrick ha mutat dem? Sponsrar han dem kanske? Eller sponsrar de honom?Ingenting skulle förvåna mig. Förmodligen kommer han att bli KU-anmäld också av någon upprörd socialdemokrat. Lyckans ost!
När Fredrick stred för integriteten i FRA-debatten hade han ju viktiga poänger. Och fick gehör för mycket. Vi lyssnade och tog vara på många inspel från honom och andra kritiker. Men det räckte ju inte. Mer skulle det vara.
Vi satt en halv natt på miljödepartementet och förhandlade om detta med honom och Annie Johansson. Men frågade media oss om hur det var att ägna natten åt detta?? Nej då, men se Fredrick frågade man utan och innan.
Sån`t sätter sina spår. Men blir inte bitter men desillusionerad. Var finns den gammaldags hederliga kvalitetsinriktade journalistiken som ägnar sig åt oss hårt arbetande politiker i riksdagen? Dog den med Barbro Alving (BANG), kanske?
Jag har minsann också stuckit ut någon gång, och tagit i rejält. Inga burkor i skolan, till exempel. Och det intresserade väl lite, faktiskt. Men skulle Fredrick och Ursula komma så till en premiär skulle det säkert ta priset, i vanlig ordning.
.............................................
Jag slutar ironierna här, börjar gå på tomgång. Lite allvar, då:
Fredrick är en hårt arbetande och skicklig politiker, och en mycket god kamrat i riksdagsgruppen. Han har ansvar för de mycket grannlaga migrationsfrågorna vilket han sköter alldeles utmärkt, med stort engagemang. Han politiska bredd är stor och han driver på och tar plats även i många andra viktiga frågor, inte minst öppenhets- och integritetsfrågorna.
Vi samarbetar i EU-nämnden på ett alldeles utmärkt sätt, och Fredrick kan ju ta och vinna en debatt med vem som helst utan att anstränga sig. Han har som gammal CUF-ordförande synpunkter över hela det politiska fältet, ofta helt riktiga men ibland kan de vara fel (Facit = mig själv).
Fredrick tillför centerpartiets riksdagsgrupp viktiga kvalitéer bl a genom att vara lite annorlunda än många av oss andra. Det är i grunden väldigt bra, jag tycker att riksdagen ska vara representativ för svenska folket och att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med olika riksdagsledamöter.
Jagb hoppas att Stockholmscenterns mycket spännande riksdagslista med Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Fredrick Federley i topp kommer att gå fram kraftigt, och att Fredrick återfinns i riksdagen även efter kommande val.
Allra sist, Fredricks privatliv, då? Tja, det har vi väl alla ett. Inte lika ovanligt och spännande som Fredricks kanske är (?), men ändå. Och ingen kan ju beskylla Fredrick för att smyga med sitt, tvärtom! Han är en transparent person, eller heter det transperson...(Jag vet, jag är inte så hemma på området).
Våra låtanden och göranden vid sidan av riksdagsuppdraget ska självfallet kunna granskas, vare sig vi jobbar dubbla eller tredubbla heltider som advokat eller författare eller något veckoslut på Kanarieöarna. Det får Fredrik tåla, även om jag kan tycka att intresset är överdrivet.
Vi får se vad granskningen resulterar i, skulle något vara diskutabelt får lärdom i så fall dras. Av Fredrick, av advokaten och av oss alla andra!
Visst är Fredrik lite yvig, mer yvig än de allra flesta av oss, och visst kommer han nog att bli mindre yvig med tiden. Det kan säkert förädla honom en del, men risken är att han blir lite tråkigare också...Vi får se, det ska bli spännande att följa hans utveckling!!
Fredrik skriver på sin blogg om "ursulagate", här. Där finns också länkar till andra sansade kommentarer.
AB, SvD,Exp,NewsmillLäs även andra bloggares åsikter om fredrick federley, federley, centerpartiet, riksdagen, politik, expressen, aftonbladet
fredag, februari 12, 2010
Sänkt skatt för pensionärer med ca tio miljarder kr!
Jag har sedan en tid kommit till slutsatsen att skatten för pensionärer med förtur bör sänkas i flera steg, och har redovisat detta i blogginlägg och i debattartiklar.
Trots att alliansen sänkt skatten för förvärvsarbetare med 71 miljarder kronor (!), främst riktad till de med låga och medelinkomster - ca 1.500 kr i månaden -, så ligger Sverige kvar som etta eller tvåa i världsskattetoppen. Alliansen vill med rätta fortsätta att sänka skatterna, medan de rödgröna som motsatt sig varje enskild skattesänkning säkert sträver efter att höja skatten med åtminstone de 1.500 kr och mer per månad som alliansen sänkt den.
Maud Olofsson, Fredrick Reinfeldt och Göran Hägglund (som började) vill alla också sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna, som aldrig sänkt skatten för pensionärer tidigare, påstår sig nu vilja detta samtidigt som man vill höja tillbaka skatterna för de förvärvsarbetande. Vi inser säkert alla var det slutar, med skattehöjningar för oss alla upp till de tidigare gemensamma världsrekordnivåerna.
Men hur mycket ska då alliansen sänka skatterna med för pensionärerna under nästa mandatperiod, givet att utrymme finns?
Göran Hägglund vill sänka men inte så att nivån blir densamma, eftersom pensionärer inte har icke avdragsgilla kostnader för inkomsternas förvärvande.
Min uppfattning idag är att målet faktiskt ska vara samma beskattning för löntagare och pensionärer.
Jobbskatteavdraget är bra och nödvändigt och är betydelsefullt för att människor ska få behålla mer av sina arbetsinkomster, och öka drivkrafterna för arbete.
Men hur ska Sverige gå vidare med fortsatta skattesänkningar efter de 71 miljarderna i de 4 jobbskatteavdragen?
Ok att pensionärerna ska komma först!
Den outtröttlige Berthel Nordström (88 år?!) argumenterar tillsammans med pensionärsorganisationerna för att sänka skatten till samma nivå som för förvärvsarbetare.
Han hävdar att för detta erfordras 14 miljarder kronor, varav alliansen redan har levererat 3,5 miljarder genom de skattesänkningar i två steg som redan riktats till pensionärerna.
Återstår alltså drygt tio miljarder i så fall.
Med tanke på att Sveriges pensionärer i en internationell jämförelse inte ligger anmärkningsvärt högt (vad jag kunnat få fram), att de allra flesta EU- och OECD-länder har en väsentligt lägre beskattning för pensionärer och att det finns en stark poäng i en lika beskattning för yrkesaktiva och pensionärer så är det mycket som enligt min mening talar för att målet bör vara att sänka skatten för pensionärer med nivån tio miljarder under kommande mandatperiod, givet att utrymme finns.
Pensionssystemet har redan en "centerprofil" genom att garantipensionen successivt har höjts, vilket tillsammans med bostadstillägget ger en disponibel inkomst inte långt under de som har en högre pension på t ex upp till 15.000 kr i månaden och mer. Kommande skattesänkningar, eventuellt kombinerade med en översyn av bostadstilläggen, bör givetvis inriktas på de med låga pensioner men bör i grunden ha ett generellt anslag.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, spf, jobbskatteavdrag, pensionsskatt, centerpartiet, politik
Trots att alliansen sänkt skatten för förvärvsarbetare med 71 miljarder kronor (!), främst riktad till de med låga och medelinkomster - ca 1.500 kr i månaden -, så ligger Sverige kvar som etta eller tvåa i världsskattetoppen. Alliansen vill med rätta fortsätta att sänka skatterna, medan de rödgröna som motsatt sig varje enskild skattesänkning säkert sträver efter att höja skatten med åtminstone de 1.500 kr och mer per månad som alliansen sänkt den.
Maud Olofsson, Fredrick Reinfeldt och Göran Hägglund (som började) vill alla också sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna, som aldrig sänkt skatten för pensionärer tidigare, påstår sig nu vilja detta samtidigt som man vill höja tillbaka skatterna för de förvärvsarbetande. Vi inser säkert alla var det slutar, med skattehöjningar för oss alla upp till de tidigare gemensamma världsrekordnivåerna.
Men hur mycket ska då alliansen sänka skatterna med för pensionärerna under nästa mandatperiod, givet att utrymme finns?
Göran Hägglund vill sänka men inte så att nivån blir densamma, eftersom pensionärer inte har icke avdragsgilla kostnader för inkomsternas förvärvande.
Min uppfattning idag är att målet faktiskt ska vara samma beskattning för löntagare och pensionärer.
Jobbskatteavdraget är bra och nödvändigt och är betydelsefullt för att människor ska få behålla mer av sina arbetsinkomster, och öka drivkrafterna för arbete.
Men hur ska Sverige gå vidare med fortsatta skattesänkningar efter de 71 miljarderna i de 4 jobbskatteavdragen?
Ok att pensionärerna ska komma först!
Den outtröttlige Berthel Nordström (88 år?!) argumenterar tillsammans med pensionärsorganisationerna för att sänka skatten till samma nivå som för förvärvsarbetare.
Han hävdar att för detta erfordras 14 miljarder kronor, varav alliansen redan har levererat 3,5 miljarder genom de skattesänkningar i två steg som redan riktats till pensionärerna.
Återstår alltså drygt tio miljarder i så fall.
Med tanke på att Sveriges pensionärer i en internationell jämförelse inte ligger anmärkningsvärt högt (vad jag kunnat få fram), att de allra flesta EU- och OECD-länder har en väsentligt lägre beskattning för pensionärer och att det finns en stark poäng i en lika beskattning för yrkesaktiva och pensionärer så är det mycket som enligt min mening talar för att målet bör vara att sänka skatten för pensionärer med nivån tio miljarder under kommande mandatperiod, givet att utrymme finns.
Pensionssystemet har redan en "centerprofil" genom att garantipensionen successivt har höjts, vilket tillsammans med bostadstillägget ger en disponibel inkomst inte långt under de som har en högre pension på t ex upp till 15.000 kr i månaden och mer. Kommande skattesänkningar, eventuellt kombinerade med en översyn av bostadstilläggen, bör givetvis inriktas på de med låga pensioner men bör i grunden ha ett generellt anslag.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, spf, jobbskatteavdrag, pensionsskatt, centerpartiet, politik
onsdag, februari 10, 2010
Har Statsministern förtroende för sin regering - riksdagsdebatt!
Två socialdemokrater med rätt att interpellera, vilket de gör i en utsträckning att skulle vi andra hålla samma volym skulle riksdagen braka ihop och regeringen endast få svara på interpellationer, mötte igår Maud Olofsson i en riksdagsdebatt. De hade frågat statsministern om han hade förtroende för näringsministern eftersom hon - enligt Patrik Björk och Peter Hultkvist - skötte Vattenfall så illa.
Bosse Ringholm anslöt sig till deras attack med högljudd kritik ifrån sitt sedvanliga besserwisserperspektiv. Statsministern visade nonchalans mot interpellationsinstrumentet och demonstrerade noll förtroende för näringsministern...
Maud Olofsson debatterade i sak och skötte debatten mycket bra.
Jan Andersson (C) ställde skarpa motfrågor till debattörerna, vilket inte uppskattades. Och jag gick in med några korta inlägg där jag ifrågasatte om inte det snarare var så att de som ställer interpellationer om statsministern har förtroende för sin regering är de som missbrukar interpellationsinstrumentet.
Aftonbladets ledarsida rescenserar debatten idag, och landar i att s-ledamöterna nog var ute i ogjort väder, är min slutsats! I så fall håller jag med Aftonbladet, vilket ju sällan annars är fallet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, maud olofsson, centerpartiet, socialdemokraterna, statsministern, debatt
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fredrick reinfeldt
Bosse Ringholm anslöt sig till deras attack med högljudd kritik ifrån sitt sedvanliga besserwisserperspektiv. Statsministern visade nonchalans mot interpellationsinstrumentet och demonstrerade noll förtroende för näringsministern...
Maud Olofsson debatterade i sak och skötte debatten mycket bra.
Jan Andersson (C) ställde skarpa motfrågor till debattörerna, vilket inte uppskattades. Och jag gick in med några korta inlägg där jag ifrågasatte om inte det snarare var så att de som ställer interpellationer om statsministern har förtroende för sin regering är de som missbrukar interpellationsinstrumentet.
Aftonbladets ledarsida rescenserar debatten idag, och landar i att s-ledamöterna nog var ute i ogjort väder, är min slutsats! I så fall håller jag med Aftonbladet, vilket ju sällan annars är fallet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, maud olofsson, centerpartiet, socialdemokraterna, statsministern, debatt
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fredrick reinfeldt
tisdag, februari 09, 2010
Mona Sahlin en lyktstolpe, eller sopsäck? Nej då!
Jag gillar internet och dess enorma möjligheter väldigt mycket!
Även Facebook, "rätt använd", ger stora mervärden i kontakter och dialog med många.
Jag använder för egen del Facebook till att ibland kolla vad människor jag känner gör i sin vardag och vad de har för synpunkter. Jag går inte med i många grupper av alla de slag som finns, men det är ju valfritt.
Jag uppmärksammade en sådan grupp där många jag kände gick med; "Kan den här lyktstolpen få flera fans än Mona Sahlin". 43.000 fans...
Och jag skrev ett inlägg på Facebook, som sedan lyftes upp av Politikerbloggen och hittills har fått ca 50 kommentarer. De flesta tycker att jag inte har någon humor.
Tja...
Jag har också uppmärksammats på att det finns många liknande eller "värre" grupper, Reinfeldt - Sopsäck är ett exempel.
Och OK, texten säger ju inte att Sahlin är en lyktstolpe eller Reinfeldt en sopsäck utan mera antyder detsamma.
Så min spontana reaktion kanske var i överkant, men så är ju Facebook, mitt inlägg speglar min reaktion då!
Men jag står fast, OK att de som vill - ungdomar och folk med humor.. - går med som fans, men jag fortsätter att vara tråkig och avstår!
Och bedriver väl då mitt sätt en liten minikampanj i just den riktningen, på Facebook!
Läs även andra bloggares åsikter om lyktstolpe, mona sahlin, sopsäck, fredrick reinfeldt, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, politik, facebook, riksdagen
Även Facebook, "rätt använd", ger stora mervärden i kontakter och dialog med många.
Jag använder för egen del Facebook till att ibland kolla vad människor jag känner gör i sin vardag och vad de har för synpunkter. Jag går inte med i många grupper av alla de slag som finns, men det är ju valfritt.
Jag uppmärksammade en sådan grupp där många jag kände gick med; "Kan den här lyktstolpen få flera fans än Mona Sahlin". 43.000 fans...
Och jag skrev ett inlägg på Facebook, som sedan lyftes upp av Politikerbloggen och hittills har fått ca 50 kommentarer. De flesta tycker att jag inte har någon humor.
Tja...
Jag har också uppmärksammats på att det finns många liknande eller "värre" grupper, Reinfeldt - Sopsäck är ett exempel.
Och OK, texten säger ju inte att Sahlin är en lyktstolpe eller Reinfeldt en sopsäck utan mera antyder detsamma.
Så min spontana reaktion kanske var i överkant, men så är ju Facebook, mitt inlägg speglar min reaktion då!
Men jag står fast, OK att de som vill - ungdomar och folk med humor.. - går med som fans, men jag fortsätter att vara tråkig och avstår!
Och bedriver väl då mitt sätt en liten minikampanj i just den riktningen, på Facebook!
Läs även andra bloggares åsikter om lyktstolpe, mona sahlin, sopsäck, fredrick reinfeldt, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, politik, facebook, riksdagen
Skaka hand eller bära Burka..?
Jag har inte hunnit med att kommentera Stockholms Tingsrätt dom rörande den muslimska man som vägrade skaka hand med, och uppträdde nonchalant mot, den kvinnliga VD:n där han sökte praktikplats. Diskrimineringsombudsmannen är glad. Mannens bild av det inträffade framkommer väl i denna SvD-artikel från 2008. Arbetsförmedlingens version finns här.
Förre ambassadören i Turkiet är upprörd.
Chefredaktören på Kommunalarbetaren tänker i samma banor. Liksom Marie Hagberg, ordförande i nätverket mot hedersrelaterat våld.
Kommunalrådet i Linköping, Muharrem Demirok, själv muslim, är också upprörd över DOs synsätt.
Vad tycker då jag, som i dessa frågor inte har det bästa ryktet i en del renodlat liberala kretsar efter min motion om "burka och rånarluva".
Måste man ta människor i hand i Sverige eller ej? Nej, det måste man i och för sig ej. Men om motivet är att man inte respekterar den man inte vill hälsa på, t ex att den är oren eller inte jämlik, då blir det svårare.
Är den aktuella mannen diskriminerad på grund av sin syn på kvinnor eller är det kvinnan som är diskriminerad av honom just för att hon - och alla andra kvinnor - är kvinna?!
Och i förlängningen så känner jag att DO anser att en kvinna som haft ansiktet dolt och inte fått samma praktikplats också borde tillerkännas samma skadestånd.
Folkpartiets partisekreterare var blixtsnabbt ute och krävde lagändring.
Jag måste säga att de här frågorna är värda och viktiga att diskutera, och inte enkla.
Att skaka hand är något helt annat och mindre problematiskt än att dölja ansiktet för varandra, det tycker jag, men också värt en diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, skaka hand, muslim, do, diskriminering, centerpartiet, folkpartiet, politik, arbetsförmedlingen
Förre ambassadören i Turkiet är upprörd.
Chefredaktören på Kommunalarbetaren tänker i samma banor. Liksom Marie Hagberg, ordförande i nätverket mot hedersrelaterat våld.
Kommunalrådet i Linköping, Muharrem Demirok, själv muslim, är också upprörd över DOs synsätt.
Vad tycker då jag, som i dessa frågor inte har det bästa ryktet i en del renodlat liberala kretsar efter min motion om "burka och rånarluva".
Måste man ta människor i hand i Sverige eller ej? Nej, det måste man i och för sig ej. Men om motivet är att man inte respekterar den man inte vill hälsa på, t ex att den är oren eller inte jämlik, då blir det svårare.
Är den aktuella mannen diskriminerad på grund av sin syn på kvinnor eller är det kvinnan som är diskriminerad av honom just för att hon - och alla andra kvinnor - är kvinna?!
Och i förlängningen så känner jag att DO anser att en kvinna som haft ansiktet dolt och inte fått samma praktikplats också borde tillerkännas samma skadestånd.
Folkpartiets partisekreterare var blixtsnabbt ute och krävde lagändring.
Jag måste säga att de här frågorna är värda och viktiga att diskutera, och inte enkla.
Att skaka hand är något helt annat och mindre problematiskt än att dölja ansiktet för varandra, det tycker jag, men också värt en diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, skaka hand, muslim, do, diskriminering, centerpartiet, folkpartiet, politik, arbetsförmedlingen
En tisdag i riksdagen
* Eu-nämnden kl 09-10, utfrågning av statsministern inför toppmöte. Jag frågade om risken för att FNs klimatspanels felaktigheter (Himalayas smältning, jordens medeltemperatur höjd senaste decenniet) kan påverkan arbetet för lägre växthusgasutsläpp. Svar, jo, argumentet används i länder som inte vill minska..
* Försvarsutskott (tillsammans med utrikesutskottet i början), fullsatt, ÖB och Armeinspektören redovisade läget kring de stupade soldaterna i Afghanistan. Jag ställde en fråga om uppföljning och kontakt med den Afghanska polisen, eftersom överfallet ju skedde vid en förtrolig kontakt med dem.
* Lunch - strömming - med goda kamrater. Diskuterade bl a snus, som jag tycker ska få säljas inom EU liksom cigaretter. Kamp för mindre tobak, ja, men inte för cigaretter och mot snus..!
* Lyssnade sedan i kammaren på en interpellatuionsdebatt där tandemparet Björk/Hultkvist med stöd av Bosse Ringhom attackerade Maud Olofsson för att Vattenfall har expanderat i Tyskland med kärnkraft och kolkraft (jag hårddrar lite). Och om Statsministern har förtroende för Näringsministern.
Bristande respekt för riksdagen att inte statsministern svarar, menade Ringholm. Jag gjorde två inlägg på temat att det snarare var interpellanterna som i så fall visade detta genom att fråga statsministern om han har förtroende för den regering han själv tillsatt..!
* Kort avlyssning på Stefan Tornberg och Inger Fredriksson som redogjorde för läget om tryckfrihet och yttrandefrihet.
* Och nu riksdagsgrupp...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, eu-nämnd, eu, vattenfall, kärnkraft, maud olofsson
* Försvarsutskott (tillsammans med utrikesutskottet i början), fullsatt, ÖB och Armeinspektören redovisade läget kring de stupade soldaterna i Afghanistan. Jag ställde en fråga om uppföljning och kontakt med den Afghanska polisen, eftersom överfallet ju skedde vid en förtrolig kontakt med dem.
* Lunch - strömming - med goda kamrater. Diskuterade bl a snus, som jag tycker ska få säljas inom EU liksom cigaretter. Kamp för mindre tobak, ja, men inte för cigaretter och mot snus..!
* Lyssnade sedan i kammaren på en interpellatuionsdebatt där tandemparet Björk/Hultkvist med stöd av Bosse Ringhom attackerade Maud Olofsson för att Vattenfall har expanderat i Tyskland med kärnkraft och kolkraft (jag hårddrar lite). Och om Statsministern har förtroende för Näringsministern.
Bristande respekt för riksdagen att inte statsministern svarar, menade Ringholm. Jag gjorde två inlägg på temat att det snarare var interpellanterna som i så fall visade detta genom att fråga statsministern om han har förtroende för den regering han själv tillsatt..!
* Kort avlyssning på Stefan Tornberg och Inger Fredriksson som redogjorde för läget om tryckfrihet och yttrandefrihet.
* Och nu riksdagsgrupp...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, eu-nämnd, eu, vattenfall, kärnkraft, maud olofsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
