Sverige - Lycksalighetens ö. Reflexioner om migrationspolitik och personkrysskampanj.

Lycksalighetens ö

-        Reflexioner kring svensk migrationspolitik och lite personkryssargumentation inför valet

År 2015 var portarna till EU öppna och 1,3 miljoner människor ansökte om asyl. Många av dessa var främst ekonomiska migranter. Hade EUs länder, med 500 miljoner invånare, tagit ett gemensamt ansvar hade detta varit mycket hanterligt. Men så var, och är inte fallet. 163.000 människor sökte asyl i Sverige, och av de knappt 90.000 som sökte asyl i något EU-land och som uppgav sig vara ensamkommande under 18 år valde 40 (fyrtio) % att söka asyl i Sverige, med 2 % av EUs invånare.

En starkt bidragande orsak till detta var att Sverige utöver en god välfärd och mer förmånliga asylregler generellt också hade i praktiken upphört att kontrollera ålder för de som uppgav sig vara under 18 år, migrationsverket godtog istället den ålder som den asylsökande uppgav trots de utomordentligt starka incitament som fanns för att uppge sig vara barn. Tusentals och tiotusentals vuxna män har härigenom fått asyl som barn, personnummer som barn och placerats på boenden med barn.

Detta är en rättsskandal och det är obegripligt att justitieombudsmannen omgående lagt mina anmälningar på hyllan, migrationsverket har agerat korrekt enligt JO. Orsaken till att migrationsverket begått tjänstefel, som jag ser det, är att radikala krafter i barnläkarföreningen och advokatförbundet iscensatt en bojkott och vägrat medverka till att medicinska ålderskontroller utfördes. Migrationsverket vek då ner sig.

När sedan regeringen i slutet av 2015 beordrar migrationsverket att åter bedöma ålder sker nästa skandal. Socialstyrelsen låter barnläkaren, tidigare medlem i barnläkarföreningens styrelse och fritidspolitiker (MP), Carl-Erik Flodmark, bli utredare. Eftersom barnläkarföreningen förkastat de beprövade metoderna tand- och handledsröntgen som alltför osäkra, trots att övriga EU-länder främst använder dem, väljer Flodmark att istället föreslå en kombination av tand- och knäledsröntgen. Knäledsröntgen är en oprövad metod som erfarna internationella experter avråder från, men socialstyrelsen följer Flodmarks förslag och regeringen ålägger rättsmedicinalverket att använda ”flodmarksmetoden”.

Flodmarks tro är att metoden ska ge större säkerhetsmarginaler så att 16-17-åringar inte ska kunna bedömas vara över 18 år. Verkligheten kan delvis vara den motsatta. Efter ett års tillämpning har en second opinion i 80 fall, av ledande tyska experter, visat att hälften av bedömningarna kan vara fel, dvs att i 40 fall kan ungdomar felaktigt fått avslag trots att de var under 18 år. Metoden tillämpas alltjämt, JO anser inte att detta behöver granskas, obegripligt nog. Jag har gjort en KU-anmälan mot tre ministrar om regeringens ansvar i dessa rättsskandaler.

Mitt eget engagemang, som riksdagsledamot och centerpartist, började med en helsida på DN Debatt i april 2012, där jag sakligt argumenterade för att Sverige likt andra länder, av rättssäkerhets- och rättviseskäl, måste kontrollera ålder på asylsökanden, när den är tveksam. Jag står fullständigt för artikeln än idag, och anser mig ha fått helt rätt. Reaktionerna då var dock starka, jag beskylldes för att fiska i grumliga vatten och vara främlingsfientlig, typ. Jag är en varm humanist, ingenting annat, men så var tidsandan och debattklimatet då. Tyvärr kletar sig även felaktiga beskyllningar gärna fast och många torde alltjämt bära på vanföreställningar om mig, vilket är oerhört tungt.

Sverige har ju gjort en enorm välfärdsresa från 1800-talets fattigdom och svält och utvandring till att idag vara ett av världens rikaste länder. Vi är relativt sett kanske det land som ger mest bistånd och som mest stöder FN och humanitära insatser världen över. Och vi hade fram till 2015 en asyl- och migrationspolitik som var betydligt mer generös i sina regelverk än i övriga EU-länder. Sverige – lycksalighetens ö.

En del yngre riksdagsledamöter i de flesta riksdagspartier, och naturligtvis mangrant i ungdomsförbunden, var för 10-25 år sedan principiellt för öppna gränser och mot en restriktiv migrationspolitik, många yngre är det alltjämt. Detta är naturligtvis en rimlig vision att sträva efter men det blev faktiskt fel när sju av riksdagens partier under förra mandatperioden lät Sverige fortsätta på, och förstärka, sin egen mer liberala väg trots att många andra EU-länder gick i motsatt riktning.

Debatten i Sverige om migration och asyl, och om de 65 miljoner människor som är på flykt från förödande inbördeskrig och förtryck, och om den miljard extremt fattiga där många tiotals miljoner eller mer säkert vill söka sig till den relativa välfärdens Europa, har främst kommit att handla om de som har haft kraft, resurser och mod att under ofta stora umbäranden och faror faktiskt ta sig hit, ofta genom Turkiet och över medelhavet.

Det är mycket förståeligt, det blir starkare känslor när man ser människor i ögonen och får starka band till dem via jobbet eller genom ideella insatser jämfört med det lidande som finns långt bort där den väldiga majoriteten av flyktingar och fattiga utan resurser befinner sig. Rörelsen #vistår inte ut är ett tydligt exempel på detta, där de som lärt känna asylsökande från Afghanistan kämpar för att dessa ska få stanna oavsett om de fått asyl eller ej.

Det har också varit tydligt i svensk ”main stream” migrationsdebatt att det är närmast främlingsfientligt att argumentera för att Sverige borde göra mer för flyktingar och fattiga där de finns liksom för att Sverige inte uthålligt kan ha mer generösa asyl- och migrationsregler än övriga EU-länder, trots att den fria rörligheten inom EU ju leder till att människor ju söker sig till de länder där de får bäst möjligheter.

Och det har likaså varit en stark tendens i den svenska debatten att koppla ihop de som vill göra mest för att fler ska söka asyl i just Sverige, eller söka arbete i just Sverige, med att de har en bättre värdegrund och större solidaritet och är mer humanistiska än de som diskuterar i ett helikopterperspektiv och vill avväga Sveriges insatser här hemma kontra därborta.

Så enkelt är det inte. Visst finns det främlingsfientlighet hos en del som vill nästan helt stoppa invandringen men de flesta som vill diskutera avvägningar mellan hur Sverige ska bäst hjälpa flyktingar och fattiga i världen, här eller där, är lika ”goda” människor som de som vill prioritera insatser i Sverige i första hand. Enligt min uppfattning.

Den svenska migrationsdebatten är märkvärdigt fokuserad på bara Sverige och mycket lite på övriga EU och världen bortom EU. När Sverige nu under en treårsperiod har skärpt sina migrationsregler i EU-riktning genom tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav vid anhöriginvandring, mindre förmånliga bidragssystem, inre och yttre (en tid) gränskontroller mm har debatten i hög grad handlat om gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark, trots att de som inte har identitetshandlingar ju redan är under skydd i EU. Debatten handlar också om anhöriginvandring, där flera allianspartier och de flesta vänsterpartier vill återgå till mer generösa regler än övriga EU-länder genom att föräldrar och ensamkommande barn och ungdomar under 18 år ska kunna återförenas med sin familj snarast utan några försörjningskrav.

Det som verkligen har kraftigt minskat antalet asylsökande och ekonomiska migranter till EU är inte Öresundsbron, som har haft noll betydelse, utan att EU har sökt stänga sina gränser genom att försvåra för människor att ta sig över Medelhavet och från Turkiet och till EU.

När EU med bred majoritet enades om detta stod alla svenska riksdagspartier bakom det, förutom Vänsterpartiet som ju alltid har råd att leva ut alla sina löften. Det är detta som har minskat inflödet av asylsökande till EU jämfört med 2015, och det är därför som Sverige, trots att en hög andel alltjämt söker sig hit, nu har återgått till den lägre (men knappast låga) nivån ca 30.000 asylsökande per år.

 I den politiska debatten i Sverige, och när media granskar politiken och frågar ut politiker, har det ställts otaliga frågor om de betydelselösa (vad gäller att ta sig in i EU) svenska gränskontrollerna, men egentligen aldrig några frågor om hur de partier som motsatte sig gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark kan stå bakom att EU stänger sina gränser. Det är ingen bra kritiskt granskande journalistik, tyvärr.

(Att motsätta sig id-kontroller mellan Sverige och Danmark samtidigt som man ställer sig bakom att EU stänger sina gränser för asylsökande är lite som att sila mygg och svälja kameler, kan jag tycka.)

Likaså, när kraven att Sverige som väl enda EU-land ska återgå till permanenta uppehållstillstånd och när inga försörjningskrav vid anhöriginvandring diskuteras, ställs nästan aldrig den relevanta frågan om ifall detta skiljer ut Sverige från andra länder och kan leda till att fler åter vill ta sig hit. Det är heller ingen bra kritiskt granskande journalistik.

Det finns mycket att säga om hur svensk media har skött sin granskande uppgift i migrationspolitiken. Min uppfattning är att man i princip delat samma värdegrund och synsätt med de 7 partier som länge fokuserade främst på vikten av att Sverige hade mer generösa asylregler än andra länder och självklart skulle klara att ta emot alla de som, gärna med asylskäl, lyckades ta sig hit. Utifrån den grunden har media, liksom politiken, sett det som sin uppgift att övertyga medborgarna om att detta är det enda rätta, att det rätt snart blir samhällsekonomiskt lönsamt samt att det är den bästa solidariteten med världens flyktingar och fattiga.

Det innebär att media mycket brett i de bästa avsikter har vinnlagt sig om att främst skildra allt positivt med migration och att kritiskt granska alla de ömmande fall där barnfamiljer och andra får avslag på sina asylansökningar. Samtidigt har man vinnlagt sig om att tona ner sådant som kan uppfattats som negativt och ge ”fel” bild av migrationen, och att inte granska några av de sannolikt många tusentals fall där migrationsverket på svaga, eller felaktiga grunder, beslutat att bevilja asyl. Jag inser att detta är mycket svårare att gräva fram än de ömmande fallen som fått avslag men det anmärkningsvärt att inte heller knappt några av de tiotusentals som fått avslag när de försökt att bluffa sig in i Sverige har fått någon större uppmärksamhet.

Denna gemensamma plattform för både politiker, myndigheter och media, med flera, har utgjort grunden för den så kallade åsiktskorridoren, där de med avvikande åsikter ofta nonchalerats eller attackerats som befläckade med olika nyanser av brunt, alldeles oavsett om de varit det eller ej.

Men media hävdar ju själva, ibland med hjälp av mediaexperter, att deras rapportering har varit heltäckande och objektiv. Jag delar inte den uppfattningen, som framgår ovan.

Sveriges migrationspolitik var och är så välmenande men håller inte ihop. Alla som tar sig till Sverige och söker asyl ges en noggrann, lång och kostsam prövning, vilken oftast försvåras väldigt av att en hög andel av de flyktingar och ekonomiska migranter som vill stanna i Sverige har inga eller tveksamma identitetshandlingar, samt ofta rätt likartade inlärda berättelser om sina starka asylskäl. 

De flesta får asyl, berättigat eller ej, men många får det inte. De kan överklaga avslagsbeslut i flera instanser med stora advokatinsatser och när de till slut ska utvisas har det ofta gått flera år under vilka de har bott i Sverige och lärt känna och fått stöd från många människor som arbetar på boenden, i sjukvården, som lärare och som gode män och mycket mera.

Efter denna långa tid ska sedan de som fått avslag lämna Sverige och vill de inte det ska de utvisas. Exminister Anders Ygeman så för något år sedan att 80.000 skulle behöva utvisas. Detta sker dock inte alls. 

En del lämnar Sverige, oftare på egen hand än genom polisen, men de flesta väljer att stanna kvar och bli "papperslösa" som uppehåller sig här illegalt. De hoppas att efter några år kunna ansöka om asyl på nytt eller kunna få något arbete och söka uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, vilket nog oftast till slut lyckas. De som polisen tar i förvar och lyckas utvisa är bara några tusen per år, att jämföra med de kanske 50.000 eller 100.000 eller fler som lever här illegalt.

Sveriges regler för de "papperslösa" ger rätt för barnen att gå i skola, till en del sjukvård mm. Många utan uppehållstillstånd kan  också få samordningsnummer vilket ger möjlighet att arbeta.

Sveriges sätt att så här utdraget hantera migrationen och alltså försöka utvisa de som inte fått asyl först efter flera år leder till starka protestaktioner från t ex rörelser som #vistårinteut som mycket består av de som lärt känna de asylsökande. Det kan sägas vara grymt, tycker jag, att Sverige tar så lång tid på sig, och först ger så många förhoppningar och kännedom om vår välfärd, innan man slutligt beslutar om avslag och utvisning.

I praktiken innebär faktiskt dagens migrationspolitik att de allra flesta som tar sig till Sverige för att söka asyl eller få arbete till slut lyckas med det, men för en stor del först efter flera eller många svåra år när man levt utan uppehållstillstånd och med tillgång till endast mindre delar av den svenska välfärden.

När Sverige nu diskuterar att ge många tusentals som får avslag möjlighet att genomgå 3-4 års gymnasiestudier befäster det ytterligare denna verklighet. Sannolikheten för att de efter 5-6 år i Sverige skulle utvisas torde vara väldigt låg, nästan alla torde på olika sätt vartefter få uppehållstillstånd och sedan medborgarskap, dvs i praktiken för de som berörs utan asylskäl så ligger det nära begreppet ”amnesti”.

Jag kan se motiv för särregler om man kommit till Sverige som barn under 18 och sedan hamnat i den segdragna asylprocessen på 1-2 år. Har man däremot varit mellan 20 och 30 och felaktigt påstått sig vara barn är motiven för positiv särbehandling gentemot faktisk gällande regler svaga. Skulle en särbehandling med gymnasiestudier för de under 18 år kombineras med en fortsatt skärpt migrationspolitik i EU-riktning är signalerna motstridiga, men skulle en särbehandling kombineras med en återgång till de mer generösa migrationsreglerna i slutet av 2018 så är signalerna samstämmiga och åter mycket starka för asylsökande till EU att välja Sverige.

Socialdemokraterna står bakom både en ”amnesti” för något tiotal tusen om de väljer gymnasiestudier, men betonar samtidigt den tillfälliga treårsskärpta migrationspolitiken, till både asylsökande och ekonomiska migranter:  "Sök er inte till Sverige", nyligen uttryckt i klartext av finansminister Magdalena Andersson. Hade detta sagts för några år sedan hade hon fördömts som långt utanför åsiktskorridoren, och som främlingsfientlig.

Samtidigt innebär ju den faktiska verklighet i migrationspolitiken jag beskrivit klara signaler i andra riktningen, lyckas jag ta mig till Sverige är chanserna att till slut få stanna ändå mycket stora. 

Sverige står inför ett vägval, antingen bejakar man den de facto gällande praxisen att av de som lyckas ta sig till Sverige så får de allra, allra flesta till slut uppehållstillstånd och senare medborgarskap.

Eller!  Så måste Sverige enligt min uppfattning se över migrationspolitiken och anpassa den mycket nära till reglerna i övriga EU-länder. Och se till att regelverken följs vid t ex avslag och utvisning.

Arbetskraftsinvandring till bristyrken är en självklarhet. Asylrätten är ett faktum. Asylprövningen måste ske inom max ett halvår och de många domstolsprocesserna i flera steg måste kortas och ses över. 

Utvisningsbeslut måste rimligen respekteras och fullföljas i närtid, annars har vi ingen reglerad migration. 

Är detta ens möjligt att genomföra? Jag vet inte.

Inom alliansen finns nu flera olika uppfattningar om regelverken för asyl. Moderaterna vill behålla och skärpa dagens redan skärpta regler som annars ska återgå till de mer generösa som gällde tidigare. Man vill bl a öka tiden till för att vara i Sverige innan man blir svensk medborgare från 5 till 7 år, medan t ex Centerpartiet vill korta den till 3 år.

De tre andra allianspartierna vill återgå till att  föräldrar och ensamkommande barn ska kunna ta hit sina makar och barn och föräldrar och syskon utan försörjningskrav, vilket i regel torde krävas i övriga EU-länder. De vill också återgå till tidigare ordning att synnerligen ömmande eller särskilt ömmande skäl för uppehållstillstånd ska återinföras, vilket gör att fler får stanna i Sverige. Även detta torde innebära att Sverige på denna punkt får mer generösa regler än andra EU-länder.

V, FI och egentligen MP är i grunden för ”allt” som minskar kraven för att få stanna i Sverige, medan S, M och SD ligger allt närmare varandra i den andra riktningen.

Mycket talar för att efter valet kommer de 3 största partiernas restriktivitet att prägla migrationspolitiken, och att denna fråga kanske inte stör regeringsbildningen så mycket som befaras, de mindre partierna får rösta emot och reservera sig.

Dock kan den bidra till att alliansen spricker, även om detta i så fall främst torde bero på olika uppfattningar om att regera med någon form av stöd från SD, eller ej.

Jag har ett förslag till hur frågan om hur de skilda uppfattningarna inom alliansen i fråga om när de som får asyl ska kunna ta hit sina makar, föräldrar, barn och syskon skulle kunna lösas. De som är för lyfter alltid fram att små barn snarast ska kunna förenas med sina föräldrar, men sällan eller aldrig att den som är 17 år lika snabbt ska kunna förenas med sina föräldrar och ibland många syskon.

Skulle inte alliansen kunna samlas kring att makar ska kunna förenas liksom makar med sina barn och vice versa. Men att ensamkommande tonåringar får ta hit sin familj först när de klarar försörjningskravet,  så som tillämpas i grann- och EU-länder?

Det skulle innebära att Sverige väljer en mer generös väg men begränsar den kraftigt mot tidigare.

Till slut, min övertygelse i migrationsfrågorna är och har varit så stark att jag på några punkter har drivit en annan uppfattning än mitt parti, och flera gånger inte kunnat rösta på partilinjen utan avstått. Detta kan sägas innebära ”illojalitet mot partilinjen” eller att ”visa civilkurage”. Båda kan nog sägas stämma.

Jag inser fullt ut vikten av att en riksdagsgrupp håller ihop, allra främst i regeringsställning, och jag har varit en lojal riksdagsledamot som t o m stödde alliansen när den svek lantbruket genom att återinföra dieselskatten som Göran Persson införde men sedan tog bort. Men en riksdagsledamot måste ha ett visst utrymme för att driva egna ståndpunkter  t ex i moral- och etikfrågor (t ex dödshjälp) och någon gång kan gränsen passeras för vad man kan bita ihop och acceptera i andra viktiga frågor, i mitt fall alltså i migrationsfrågorna.

Det som utlöste mitt utanförskap i min riksdagsgrupp i migrationsfrågan var när partistyrelsen till stämman 2013 föreslog att Sverige som väl enda land i EU och världen skulle öppna sina ambassader för de flyktingar (av 65 miljoner) som ville söka asyl i Sverige och kunde ta sig till en svensk ambassad. Jag slog larm om detta på SvD Debatt och var övertygad om att förslaget skulle dras tillbaka. Istället blev det en oerhört kylslagen stämma för mig och förslaget t o m skärptes av en nästan enhällig stämma.

Jag motionerade till stämman 2015, och fick bred majoritet i mitt eget distrikt (Östergötland) men stämman avslog våra fyra förslag med massiv majoritet. Huvuddelen av dem ingick dock några månader senare i migrationsöverenskommelsen, som Centerpartiet ställde sig bakom, dock inte ambassadfrågan.

Även till stämman i höstas motionerade jag om en översyn av bl a denna fråga, vilket hänsköts till partistyrelsen allmänna ansvar.

Centerpartiet har ett starkt program och en stark partiledare som åtnjuter stort förtroende och som tillsammans har goda möjligheter till ett mycket bra valresultat 2018. Centerpartiet går också till val för ett nytt ledarskap. Jag anser att vår orealistiska ståndpunkt i ambassadfrågan är ohållbar och kan påverka vår trovärdighet i migrationsfrågorna och mera. Jag kan tänka mig att Sverige driver på EU så att EUs länder gemensamt öppnar sina ambassader så att flyktingar enligt överenskomna regler skulle kunna söka asyl på dessa. Detta vore dock ett stort steg och känns idag mycket orealistiskt.  Att Sverige ensamt skulle ta detta steg skulle dock ge oöverskådliga konsekvenser när många 100.000-tals och kanske fler skulle söka sig till våra ambassader.

Regeringen uppdrog 2017 åt Maria Ferm (MP) att utreda lagliga vägar till Europa och EU för flyktingar. Hon har avvisat att EUs länder ens gemensamt skulle öppna sina ambassader och anser det orealistiskt. Att Sverige ensamt skulle göra det torde hon anse fullständigt otänkbart. Hon landar istället i ett vagt förslag om att flyktingar som vill söka asyl i EU skulle ansöka elektroniskt om inresetillstånd till EU för att där få sin asylansökan prövad på plats, ett förslag som ges små möjligheter att förverkligas och handlar om begränsade volymer, för Sveriges del 500 per år.

Centerpartiet är alltså i denna fråga mycket mer för att öppna sina gränser för flyktingar än t o m Miljöpartiet. Jag hoppas att mitt parti omprövar sin ohållbara ståndpunkt snarast, så långt innan valet som möjligt.

Min integritet/civilkurage/illojalitet har fått konsekvenser. Jag utestängdes några dagar från min egen riksdagsgrupp och jag blev trots delad etta i provvalet i Östergötland nedpetad av distriktsstämman till fjärde plats till förmån för två skickliga förstanamn som helt står bakom partilinjen, även i migrationsfrågorna.

Ett ytterligare skäl kan vara min ålder (70), vilket upprör mig lite eftersom jag har god hälsa, ett lika starkt politiskt engagemang som tidigare och en väldig nytta av min erfarenhet. Ytterligare ett skäl som angavs vid stämman var att alliansen är död och att en annan kandidat som ville ha ett mer självständigt Centerparti var att föredra framför mig som stod för partilinjen.

Jag kommer att göra en liten personkrysskampanj inriktad på röda kampanjpennor som överlämnas personligt vid möten med människor och vid hembesök hos familjer och grupper, ”fikatimme med Staffan”. Här några blogginlägg med mer detaljer.

Jag kommer som vanligt att arbeta för att så många östgötar som möjligt väljer att rösta  på Centerpartiet, och jag kommer naturligtvis, vilket detta personliga blogginlägg visar, tydligt redovisa vad jag står för så att väljarna i Östergötland vet! I god demokratisk anda, som jag ser det.

De som vill ha en återgång till en betydligt mer generös migrationspolitik än övriga EU-länder ska kryssa andra än mig, medan de som till äventyrs delar min uppfattning att Sverige måsta anpassa sin asyl- och migrationspolitik i EU-riktning kan kryssa mig. På köpet kan man då bidra till att öka antalet erfarna riksdagsledamöter över 65 år, som även efter valet 2018 verkar bli en fortsatt väldig bristvara i riksdagen.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Avstängning hävd - Kontakt med Facebook!

En slutrapport om min plötsliga avstängning från dialogen på Facebooksgrupper.

Två chefer på Facebook kommenterar min 25-timmars avstängning från att diskutera i grupper på Facebook, se länk samt min epost nedan. Det var ett misstag, jag får en ursäkt. Kanske har jag en gräddfil som riksdagsledamot. Jag lider med de som avstängs orättmätigt. Avstängning måste vara en yttersta åtgärd.
Om avstängning måste FB kommunicera mycket bättre än idag. Sidor med hot, hat och terror mm ska stängas snabbt, de kan få överklaga .
Hot- och hat- och terrorsidor mot minkfarmare släcks inte ner, men vanliga användare stängs av. Viktigt fortsatt debatt kring detta, Facebook har ett stort ansvar i kraft av sin dominerande ställning.

Bra att jag fick "upprättelse" och kontakt med en fysisk person på Facebook. Tack för det! Detta borde vara en rutin på Facebook, inte ett undantagsfall.

Här länk till min avstängning, min reaktion, mediakommentarer mm.

Hej Staffan

Jag jobbar som ansvarig för public policy på Facebook i Stockholm. Jag beklagar att du råkade ut för en felaktig blockering på ditt konto. Det var ett misstag från vår sida som inte skulle ha hänt och vi ser allvarligt på det. Vi jobbar kontinuerligt med att utveckla våra processer för att identifiera sådant innehåll som bryter mot våra regler. Tveka inte att höra av dig om du har problem framöver.

Utifrån den information jag fått så kan jag se att det var ett fel som baserade sig på våra tekniska lösningar för spam. Jag ska se om jag kan få mera detaljer men tyvärr så går det i regel inte att få exakta detaljer om spamfiltrens regler. Då skulle det vara enkelt för de personer filtren avser att stoppa att gå runt dem. Däremot var det definitivt en felaktig nedtagning, dvs. det du gjorde är ok på plattformen. 

Med vänlig hälsning

Janne Elvelid

Public Policy Manager Facebook 

Portad från Facebook..Viktigt med debatt över alla gränser...

Tillagt 12.34 den 11 januari:

Kanske har jag en fördel av att vara riksdagsledamot vars ilska och upprördhet får mer spridning än för andra, tack ändå alla som har reagerat och diskuterat denna viktiga fråga, om en avstängning från facebook är något som bara berör facebook och användaren eller om det är en större fråga där det är ett hårt straff att berövas sina möjligheter att samtala via nätet med släkt, vänner, bekanta och medborgare i det monopolliknande värld där Facebook skickligt har skaffat sig en enormt stark ställning.
Den ställningen kräver transparens och öppenhet och att eventuella avstängningar ska göras först i sista hand och när det är absolut nödvändigt.


"Du är inte längre begränsad från gå med och göra inlägg i grupper.

BEGRÄNSNING INAKTIVERAD

Restriktionen har upphävts

Idag

Du är inte längre begränsad från gå med och göra inlägg i grupper.

Mer information"

(Dagens Opinion skriver om min avstängning från facebook).

(Tillagt 1051 den 11 januari: Adam Slottner Mer konstigheter: en vän som försöker dela det här inlägget får meddelande om att det inte går!

Hantera

Gilla

 · Svara · 2 min.

Staffan Danielsson Aha, viktig info. Jag är alltså både avstängd från att samtala med medborgare som har facebook (60 %?) i grupper (jag kan "gilla", tror jag), jag får i nåder göra inlägg till mina vänner på min egen FB-sida men dessa får alltså inte delas av andra. Nu börjar jag bli upprörd.."

(Och DN skriver.) Och Dagens opinion skriver. Och Land Lantbruk skriver. Och Corren skriver: Och ATL skriver. Och Nyheter idag skriver, de var först igår kväll.
Flera skriver sedan min avstängning hävts: Corren skriver, Landlantbruk skriver, Henrik Barvå skriver i NWT, som själv drabbats,

................................................................................................................................. Jag har just publicerat detta inlägg på min Facebookssida, se nedan.

Jag har plötsligt blivit portad av Facebook från att göra inlägg och kommentarer i grupper. Jag är säkert en av riksdagens mest aktiva ledamöter i sociala medier, på blogg, Facebook och Twitter. Jag uppskattar dialogen med andra och hoppas de gör detsamma.

Jag postar dagligen inlägg och gör kommentarer i ett antal FB-grupper, både de som jag själv modererar tillsammans med medmoderatorer, Politisk Centerdebatt, Centervänner PolCV, Politisk Allmändebatt, Politisk Linköpings- och Östgötadebatt, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Rätten till en värdig död - diskussionsforum. (välkomna dit!).

Och jag postar också i några andra intressanta grupper som Alliansens vänner, Politisk debattgrupp från höger till vänster, socialliberal debatt m fl. Funnes det några debattgrupper där man kunde diskutera med de rödgröna vore det utmärkt men de verkar mest vilja diskutera bara för sig själva,vilket jag beklagar.

Sverige behöver diskussionsforum med debatt över blockgränserna och jag kan rekommendera Politisk Allmändebatt, välkommen dit!.

Min avstängning kan kanske ha koppling till att man inte samtidigt ska diskutera samma fråga genom samma inlägg i olika grupper. Varför inte, är inte det en av själva poängerna med FB? Det är ju då det blir spänst med olika infallsvinklingar.

Det kan också vara så att någon eller några anmält mig för att vara för aktiv på Facebook, eller kanske inte deltar mina åsikter. Skulle Facebook då agera är det allvarligare.

"Jag skulle gärna posta det här inlägget i flera FB-grupper, men är ju plötsligt avstängd, min egen tidslinje fungerar dock än..; Facebook är en dominerande samtalsarena på nätet för typ de flesta svenskar.

Man har typ en monopolliknande ställning.

Det ger FB ett stort ansvar för att sköta verksamheten med integritet och likabehandling, öppenhet och tydliga regler.

Jag driver själv, med medmoderatorer flera FB- grupper och vet behovet av datt är finns närvarande moderatorer, annars kan diskussionen spåra ur.

Så naturligtvis måste FB ha kontroll så att inte sajter och personer som sprider hot, hat och terror ( typ) får fortsätta göra det.

Jag har själv i kammaren med justitieministern i december diskuterar hot, hat och typ terror mot en enskild minkfarmare utanför Falkenberg, där t ex inte FB-sajter släcks ner utan ligger kvar med sitt innehåll.

Där kan FB sätta in sina krafter, mot hot, hat, terror och extrema åsikter typ rasism.

Samtidigt måste FB agera varsammare när man plötsligt stänger av t ex mig, och andra, utan anledning. Och utan att lämna besked om varför och utan att man kan få kontakt.

Att beröva någon som diskuterar inom alla rimliga anständighetsramar sin möjlighet att diskutera med andra och utdöma kortare och längre avstängningsstraff utan motivering, det måste upphöra.

Jag är aktiv och gör inlägg i de grupper som jag själv modererar, men också i ett mindre antal andra. Jag har uppfattat att det ligger i själva grundkonceptet med Facebook. Jag har inte ändrat mitt beteende, men avstängs plötsligt.

Kanske FB har ändrat sina regler, men utan att meddela mig?

Kanske trycket från makthavare mot ”fake news” och på att vidta åtgärder ligger bakom?

Jag vet inte, jag inser att FB måste ha kontroll men den bör riktas mot de som sprider hot, hat och terror, och mot extrema åsikter typ rasism, och inte mot de som via FB samtalar med varandra inom ramen för yttrandefrihetens gränser."

Min KU-anmälan i rättsskandalerna om åldersbedömningar.

(Tillagt den 12 januari 2018: SvD sammanfattar pressen på myndigheter och regering, Merit Wager summerar experternas starka varningar, hos TV4 vägrar en överläkare i rättsmedicin att bedöma, svensk sjuksköterskeförening kräver en paus, DN redovisar på ledarplats samma uppfattning som jag haft sedan länge, Ingvar Persson i Aftonbladet kräver att regeringen lyssnar...osv osv...)

(Tillagt den 13 januari: Nena Zeba redogör i Dagens Samhälle för vilka som bär ett stort ansvar för haveriet om åldersbedömningar, barnläkarföreningen samt myndigheter, och kanske regeringen, som fallit undan för påtryckningar, Merit Wager redovisar också historiken i denna rättsskandal).

Jag engagerade mig för snart 6 år sedan i frågan om vikten av att ett rättssäkerhets - och rättvisesamhälle behandlar medborgarna, och ev blivande medborgare, på just det sättet. Är man barn under 18 år och söker asyl är reglerna mycket gynnsammare i en rad avseenden än om man är vuxen man mellan t ex 20 och 30. Incitamenten att när man inte har några id-handlingar uppge att man är under 18 år är givetvis mycket starka och många 1000-tals vuxna män har säkert fått asyl som barn under en lång rad av år.

Därför var det en rättsskandal när Migrationsverket så många år utan egentlig kontroll valde att godta den åldersuppgift som den asylsökande uppgav, vilket naturligtvis gjorde att flyktingsmugglarna rekommenderade Sverige mycket högt.

Och därför var det helt nödvändigt att snarast återuppta de medicinska åldersbestämningarna när alltfler av de ensamkommande till EU valde att söka sig till Sverige.

Tyvärr är vi nu mitt inne i nästa rättsskandal. Istället för att  välja den beprövade metod för åldersbestämning som fanns och som andra länder använder (tand- och handledsröntgen) valde rättsmedicinalverket i ev samråd med Socialstyrelsen att komplettera tandröntgen med en oprövad magnetkamaeraundersökning av knäled, i hopp om att risken för att några under 18 år skulle bedömas som vuxna skulle minimeras.

Metoden mötte stark kritik från svenska och internationella experter från början, och resultat visar nu på en förfärande osäkerhet och på att många hundratals (eller fler) asylsökande under 18 år istället fått avslag och utvisningsbeslut som vuxna.

Jag har nu JO-anmält rättsmedicinalverket och migrationsverket för att de trots detta fortsätter att låta osäkra utlåtanden från rättsmedicinalverket avgöra asylbesluten.

Jag kommer också att KU-anmäla migrationsminister Helen Fritzon och justitieminister Morgan Johansson för att passivt låta detta fortgå utan att vidta åtgärder.

TV4 belyser detta i denna nyhetssändning. 
SVT har också belyst frågan i Rapport och Aktuellt idag. (länkar kommer).

För den intresserade så kommer nedan min JO-anmälan och därefter den KU-anmälan som snart är klar att lämnas in.

(Här några länkar om mina tidigare artiklar, blogginlägg och JO-anmälningar i dessa frågor).

Anmälan till KU, 10 januari 2018

Migrationsverket upphör kring 2010 att göra medicinska åldersbedömningar när åldern i asylbeslut är tveksam, efter att barnläkarföreningen och advokatförbundet ansett de etablerade metoderna, som används i hela världen, som alltför osäkra och därför bojkottat dem. Sverige (Migrationsverket) godtar sedan fram t o m 2015 den ålder som den asylsökande uppger, vilket bidrar till att alltfler lockas till Sverige, år 2015 över 35.000 ensamkommande som uppger sig vara barn under 18 år, hela 40 % av alla som kommer till EU (Sverige har 2 % av EUs befolkning).

Detta har lett till att många tusen vuxna män felaktigt givits asyl som barn, personnummer som barn och placerats på boenden med barn. Min grova bedömning är att över 30 % av de som fått asyl som barn kan ha varit vuxna män mellan 20 och 30 år, som alltså erhållit resurser och förmåner avsedda för barn. Merkostnaderna för detta uppgår till många miljarder kronor under ett antal år, eftersom kostnaden för ett barn på HVB-hem har varit över 1 miljon kr per år. Att inte kontrollera ålder utan passivt godta felaktiga uppgifter är djupt allvarliga myndighetsmissgrepp med allvarliga följder på olika sätt; för barn, för hvb-personal, för skolan med mera. Samt naturligtvis också för de som hela livet får leva med en ålder som kan vara upp till 10 år eller mer mindre än den faktiska.

Regeringen beslutar hösten 2015 att medicinska åldersbestämningar skyndsamt åter måste göras i tveksamma fall. Socialstyrelsen låter Carl-Erik Flodmark utreda frågan. Flodmark är barnläkare och har varit styrelseledamot i barnläkarföreningen som bojkottat medicinska åldersbedömningar, han är också fritidspolitiker för Miljöpartiet. Jag anser att han kan ses som jävig i dessa frågor.

Flodmark utesluter att återgå till de beprövade metoder (tand- och handledsröntgen) som barnläkarföreningen bojkottade som alltför osäkra. Istället lyfter han fram tandröntgen tillsammans med den oprövade metoden magnetkameraundersökning av knäled, i avsikt att detta ska med råge trygga att säkerhetsmarginalen vid bedömningarna ökar så att man klassas som vuxen över 18 år först vid 19-20 års ålder. Socialstyrelsen rekommenderar "flodmarksmetoden”, men först efter att den prövats i pilotförsök. Regeringen uppdrar åt Rättsmedicinalverket att välja metod och att sedan göra medicinska åldersbedömningar efter den med skyndsamhet.

Regeringen uppdrar vidare åt Migrationsverket att använda Rättsmedicinalverkets utlåtanden som tung del i asylbesluten, när tveksamhet råder om åldern är över eller under 18 år.

Rättsmedicinalverket väljer anmärkningsvärt nog inte att återgå till den beprövade metoden med tand- och handledsröntgen utan väljer trots stark kritik den oprövade tand/knäledsmetoden. Man anser sig vara överens med Socialstyrelsen om detta. Barnläkarföreningen och advokatsamfundet som bojkottade den etablerade tand/handledsröntgenmetoden accepterar nu tand/knäledsmetoden.

Svensk och internationell expertis avråder tidigt från att använda den oprövade knäledsmetoden.

Under 2017 gör ca ca 8.800 medicinska åldersbedömningar i tveksamma fall fram till den 30 november. 83 % bedöms vara över 18 år.

Kritiken växer från många rättsmedicinalläkare, bl a de i Uppsala vägrar att medverka i åldersbedömningar med denna oprövade metod. Det förefaller som om den oprövade metoden tvärtom vad som avsetts kan bedöma individer som äldre än de faktiskt är.

Rättsodontologen Håkan Mörnstad gör med hjälp av tyska specialister en second opinion i 80 fall, med det förskräckande resultatet att de gör bedömningen att hälften av utlåtandena är fel. I några fall är bildkvaliteten så dålig att de tyska experterna inte kan ta någon ställning, vilket dock inte hindrat rättsmedicinalverket från att göra det. Har de rätt har alltså barn under 18 år felaktigt nekats asyl för att istället utvisas.

Rättsmedicinalverket nonchalerar kritiken och fortsätter att bedöma enligt metoden, migrationsverket fortsätter att låta asylbesluten styras av vad rättsmedicinalverket säger.

Regeringen torde följa frågan nära men finner ingen anledning att ingripa.

Rättsosäkerheten i åldersbedömningarna anmäls av mig i november 2017 till Justitieombudsmannen för granskning, men JO meddelar per vändande post (efter bara några veckor) att det inte finns anledning för JO att vidta någon åtgärd eller uttalande med anledning av anmälan. Jag finner detta obegripligt.

Svenska Dagbladet belyser allt detta i en inträngande och stark artikelserie.

Med betydande sannolikhet torde hundratals asylsökande (eller fler) ha fått avslag på sin asylansökan på grund av felaktiga åldersbedömningar från rättsmedicinalverket, beroende på att man valt att använda en oprövad och starkt kritiserad metod.

Ansvaret faller i första hand tungt på de myndigheter som valt en oprövad metod och fortsätter att använda den i full utsträckning för utlåtanden och som tung del i asylbesluten.

Huvudansvaret ligger på rättsmedicinalverket som valde att börja tillämpa socialstyrelsens rekommendation omgående i full skala utan någon pilotstudie gjord, men socialstyrelsen har också ett ansvar genom val av utredare och en rekommendation som skulle ta lång tid att utvärdera innan några åldersbedömningar skulle kunna göras.

Frågan om hur Sverige  sedan förra året, och än idag, utför och grundar asylbeslut på medicinska åldersbedömningar, har också konstitutionella aspekter, liksom vad gäller Sveriges underlåtenhet att överhuvudtaget kontrollera ålder fram t o m 2015.

En regering ska inte utöva ministerstyre över myndigheter, det är riktigt, men en regering kan heller aldrig undandra sig det helikopteransvar den har för att med de instrument den disponerar agera och gripa in om saker och ting sker t ex rättsosäkert och med oacceptabla konsekvenser för enskilda och för samhället.

Två regeringar, med ansvariga ministrar främst migrationsminister Tobias Billström samt justitieminister Morgan Johansson, var under ett antal år passiva och ingrep inte när migrationsverket underlät att kontrollera ålder vid sina asylbeslut.

De  var inte ensamma, trots debattartiklar och enstaka motioner skulle t ex jag själv gjort mer i riksdagen för att hejda denna orimliga myndighetskollaps.

Ansvaret för att inget gjordes åvilar utöver berörda myndigheter också sju riksdagspartier och media, som nästan enbart fokuserade på rätten att få asyl och inte alls på att vuxna män felaktigt gavs asyl som barn. Kritik mot detta avfärdades ofta med att grumliga motiv låg bakom.

Denna rättsskandal, som jag betecknar den, skedde under åren 2010 t o m 2015, och har inte granskats av konstitutionsutskottet.

När jag nu vill att KU granskar statsråden Billströms och Johanssons ansvar för det som så länge pågick är jag medveten om att de hade en uppförsbacke i att kunna agera, eftersom hela samhällsandan var inriktad på att ta emot och hjälpa, inte att ställa krav och granska.

Det handlar också om två dugliga statsråd, och det känns naturligtvis tungt att begära granskning av ett statsråd i den alliansregering som jag själv alltid stödde.

Men! Ska KU äntligen granska denna fråga, vilket jag anser helt nödvändigt för att kunna utkräva ansvar, om sådant finns,  och dra slutsatser för framtiden, måste den ju anmälas för granskning. Och rent principiellt är det min uppfattning att riksdagsledamöters rätt att begära granskning handlar om frågor där regeringens och statsråds agerande bör granskas, och då inte enbart om statsråd i andra partier utan faktiskt om alla statsråd.

Jag anser vidare att med den osäkerhet som nu råder om tillförlitligheten hos den metod för knäledsundersökning som rättsmedicinalverket använder borde dessa utlåtanden inte längre få utgöra grund för migrationsverkets asylbeslut när åldern är tveksam.

Regeringen, främst migrationsminister Helen Fritzon och justitieminister Morgan Johansson, har passivt åsett den växande kritiken mot Rättsmedicinalverkets val av knäledsundersökning med magnetkamera för åldersbedömning med de konsekvenser och felaktiga asylbeslut för kanske många 100-tals asylsökanden som den kan ha fått, utan att på något vis agera, vad jag vet. Tvärtom har de uttalat fullt förtroende för rättsmedicinalverkets utlåtanden och metod.

Mot denna bakgrund vill jag att Konstitutionsutskottet granskar Tobias Billströms, Morgan Johanssons samt Helen Fritzons ansvar och agerande i de två frågor som jag tar upp.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

JO-anmälan

Svenska Dagbladets journalist Negra Efendic har i ett antal färska artiklar avslöjat häpnadsväckande interiörer i hur rättsmedicinalverket har valt metod för medicinsk åldersbedömning, och hur rättsmedicinalläkare sedan tillämpar den.

Här är en samlingslänk till de flesta artiklarna, vilkas innehåll är häpnadsväckande och enligt min mening djupt allvarligt.

https://www.svd.se/lofvens-order-oka-antalet-aldersbedomningar

4 rättsläkare vid rättsmedicinalverket i Uppsala skriver detta på SvD Debatt den 12 november 2017:

” Några av oss rättsläkare känner oss djupt bekymrade för de som drabbas av Rättsmedicinalverkets otillförlitliga åldersbedömningar. Vi känner stor oro för vår myndighets och vårt yrkes heder och trovärdighet. Samtliga rättsläkare vid den rättsmedicinska ­enheten i Uppsala har enhälligt avstått från att göra åldersbedömningar och flera rätts­läkare slutar.

Inget annat land använder Rättsmedicinalverkets modell och forskarna bakom den största studien av magnet­kamera­undersökning av knä anser att metoden är ­direkt olämplig för att bestämma 18-års­gränsen.”

Vidare från SvD den 11 dec 2017: ” En av världens främsta experter på medicinska åldersbedömningar, Andreas Schmeling skrev nyligen i ett mejl till Rättsmedicinalverket att metoden som används i Sverige för medicinska åldersbedömningar inte är förenlig med principerna för evidensbaserad medicin.”

Rättsodontologen Håkan Mörnstad, vars företag Forodont gjort 1.000-tals åldersbedömningar intervjuas i SvD den 30 dec 2017 och konstaterar följande: ” Nu upphör andrahandsutlåtanden på Rättsmedicinalverkets åldersbedömningar. I över hälften av 80 fall gör experter en bedömning som går tvärtemot RMV:s.

– Det är inte meningsfullt att fortsätta. Systemfelet är uppenbart, säger rättsodontologen Håkan Mörnstad.”

Mörnstads företag har låtit ledande tyska experter göra en second opinion i 80 fall. Hälften av rättsmedicinalverkets utlåtanden bedömdes vara fel. I så fall har sannolikt dessa asylsökande nekats asyl trots att de borde ha fått det.

I tre av de 80 fallen anser de tyska forskarna att bildkvaliteten är så dålig att det inte går att göra en bedömning. Det har dock inte hindrat rättsläkare Carl Johan Winberg från att ha kunnat tolka bilderna så att de talar för att den undersökta är 18 år eller äldre. Märkligt och mycket allvarligt, enligt min bedömning.

Jag har tidigare JO-anmält myndigheternas hantering av de nystartade åldersbedömningarna för granskning, men JO har med i princip vändande post meddelat att det inte finns någon anledning till åtgärd eller uttalande. Också ett mycket anmärkningsvärt beslut, enligt min uppfattning.

Detta var en bakgrund.

Min JO-anmälan har sin grund i dels det jag nu har anfört, dels i ett konkret fall, när migrationsverket nyligen med ledning av ett utlåtande från rättsmedicinalverket beslutade att Abbas Yosefi inte var under 18 år utan sannolikt 18 år eller äldre.

https://www.svd.se/rattslakare-star-inte-bakom-egna-aldersutlatanden/av/negra-efendic

Jag har själv träffat Abbas, och hans gode man Frans Schlyter i Norrköping för en dryg månad sedan. Jag kan helt ansluta sig till de uppfattningar som framförs av socialtjänsten, en överläkare i psykiatri och en lärare, att Abbas är under 18 år.

Men: ”Rättsmedicinalverket fann att de genomförda undersökningarna talar för att han är 18 år eller äldre.

Abbas visdomstand bedömdes inte ha uppnått slutstadium medan knät bedömdes som fullmoget.”

Och migrationsverket avslog Abbas asylansökan och beslutade att han skulle utvisas till Afghanistan.

Därefter: ” Inför överklagan av Migrationsverkets beslut vände sig Frans Schlyter till företaget Forodont för en second opinion av den medicinska åldersbedömningen.

Två tyska forskare, vars resultat ligger till grund för RMV:s mätmetod, kommer fram till att Abbas knä inte är färdigvuxet. Deras utlåtande talar alltså tvärtemot RMV:s.”

Detta rörde dock inte migrationsverket i ryggen:

” Migrationsverket avfärdar samtliga intyg samt de argument som framförts av det offentliga biträdet där rättsmedicinalverkets åldersbedömningar ifrågasätts.

Migrationsverket vidhåller att den bedömning som Rättsmedicinalverket gör är den mest tillförlitliga metoden att säkerställa underårighet med dagens tillgängliga teknik" skriver myndigheten – och beslutar att Abbas ska utvisas till Afghanistan.”

SvD ber ansvarig rättsläkare om en kommentar till de 2 tyska forskarnas bedömning som går helt emot hans egen.

Svaret är sensationellt och häpnadsväckande:

” Nu vill Sixten Persson, rättsläkaren som satt sin signatur på RMV:s utlåtande om Abbas ålder, inte ta ansvar för de bedömningar myndigheten gjort. Han säger att dokumentet han skrivit under färdigställts av en algoritm.

– För en utomstående betraktare kan det tyckas något märkvärdigt att man signerar något som man inte kan stå för, vilket jag nu lite i efterhand är benägen att hålla med om, säger han.”

Och han säger vidare:

”Sixten Persson hänvisar till att de tandläkare och röntgenläkare som RMV anlitar för mognadsbedömningar av tänder och knäleder är externa konsulter.

– Svaret på deras mognadsbedömningar matas in i datorn som med en algoritm färdigställer ett utlåtande. Rättsläkarens uppgift är att kontrollera att uppgifterna kommit in, signera och sedan skicka utlåtandet på elektronisk väg till Migrationsverket, förklarar han.

Sixten Persson påpekar att han inte gör några åldersbedömningar. Han har dock skrivit under "ett antal hundra" utlåtanden om ålder.

– Sedan en tid tillbaka har jag valt att pausa, dels beroende på en ökad arbetsbelastning på grund av en omfattande omorganisation och medarbetare som sagt upp sig, och dels beroende på att jag för närvarande känner mig tveksam till metodens tillförlitlighet efter den kritik som framförts på senare tid.”

Jag inser att Abbas fall nu avgörs av domstol, då det överklagats. Samtidigt fortsätter migrationsverket att med rättsmedicinalverkets utlåtanden som ofta helt avgörande grund fatta nya beslut på lika lösa boliner som de och det som jag har redovisat.

Därför vill jag att JO granskar hur rättsmedicinalverket har kunnat välja den oprövade magnetkameraundersökningen av knäled som en av de två metoderna för att fastställa ålder.

Jag vill också att JO granskar om det är acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt att när en second opinion av gjorde utlåtanden ger resultatet att 50 % av utlåtandena är fel, och när ett antal rättsläkare vägrar att utföra åldersbedömningar grundade på den oprövade metoden, ändå fortsätta att utfärda utlåtanden (rättsmedicinalverket) och fatta asylbeslut grundade på dem (migrationsverket).

Rakt på sak, vilken är JOs uppfattning om dessa två myndigheter när de inte stoppar utlåtanden med uppenbart stor felmarginal och beslut grundade på dem, handlar man korrekt eller inkorrekt?

Jag vill också att JO bedömer om det är acceptabelt att en rättsläkare som utfärdat det utlåtande som migrationsverket har som grund för att fatta avslags- och utvisningsbeslut vid fråga tar avstånd från och inte står för sin egen bedömning, och om migrationsverket i ett sådant fall verkligen kan eller ska stå fast vid sitt beslut? Borde inte då beslutet omedelbart dras tillbaka?

Min anmälan riktar sig mot rättsmedicinalverkets ledning, som fattat beslut om att införa en oprövad ny metod för åldersbedömning som avgör tusentals människors öden, och som när tunga fakta läggs på bordet som indikerar att metoden inte är rättssäker ändå fortsätter med utlåtanden grundade på samma osäkra metod?

Min anmälan riktar sig också mot migrationsverkets ledning som trots kännedom om den starka kritiken mot rättsmedicinalverkets oprövade knäledsmetod för åldersbestämning ändå fortsätter att fatta avgörande asylbeslut som är oerhört viktiga för berörda människor.

Min anmälan riktar sig också mot den rättsläkare som i efterhand tar avstånd från sitt eget utlåtande i ett enskilt fall, samt mot migrationsverkets ledning som får vetskap om detta avståndstagande men som hittills ändå låter sitt beslut stå fast.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

(Jag ska snart utveckla varför jag även vill att KU ska granska Morgan Johansson och ävenTobias Billström, som ju var migrationsminister under alliansen, och som sådan visade prov på mod och integritet. När jag vill att han granskas så är det ju också en granskning av mig, som ju stödde alliansen och inte agerade i riksdagen de åren. Jag skrev debattartiklar och blogginlägg, men inte mer.

Jo, även min insikt om det oerhörda rättshaveri som migrationsverket svarade för när man vek ner sig för barnläkarföreningens bojkott och utan kontroll gav nästan alla asylsökande som uppgav att de var barn under 18 år asyl som barn osv har vuxit med åren, även om jag var tidigt på spåret i april 2012.

Det är rättsskandalen då som bäddar för rättsskandalen nu, där val av metod tyvärr har kopplingar till barnläkarföreningens bojkott. Därför bör den första rättsskandalen granskas tillsammans med den nuvarande, och därför går det inte att bara granska Morgan Johansson utan även Billström måste granskas.
Det är säkert extremt ovanligt att man JO-anmäler något statsråd från en regering man stöder men anmälan riktar sig ju egentligen mot en frånvaro av åldersbedömning som myndigheter samt 7 riksdagspartier och media (som aldrig granskade detta) är inblandade i och har ansvar för. Jag tycker att det vore beklämmande om denna skandal inte granskades av riksdagen, för att utvärdera och dra lärdom inför framtiden. Hur kunde det gå så snett utan att nästan någon reagerade?
Att granskningen skulle resultera i en prickning är ju inte troligt eftersom "alla" stod bakom att de som vill fick asyl som barn, typ).

Sensationellt i SvD när myndigheter backar i åldersbedömningsskandalen!

Borde även regeringen granskas i rättsskandalen om åldersbedömningar?

Nya fakta tillkommer dagligen i den senaste rättsskandalen om hur myndigheterna agerar när man nu - beordrade av regeringen - tillämpar en oprövad metod som får stark kritik av både internationell expertis och svenska rättsodontologer och rättsmedicinalläkare, och som sannolikt gjort att 100-tals asylsökande under 18 år ändå har fått avslagsbeslut som vuxna.

Jag bad Justitieombudsmannen att granska detta för några månader sedan. JO meddelar per vändande post, typ, att anmälan är ogrundad och inte tas upp till behandling. Obegripligt.

Jag har tidigare JO-anmält Migrationsverket för att de under ett antal år fram t o m 2015 inte kontrollerade ålder på asylsökande, när den var tveksam. utan passivt godtog den uppgift som den asylsökande uppgav, trots inga identitetshandlingar och mycket staka incitament att uppge ålder under 18 år. JO har även då med vändande post skrivit av anmälan, migrationsverket har handlat helt korrekt. Obegripligt.

Jag överväger nu att låta Konstitutionsutskottet (KU) granska regeringens övergripande ansvar för att bl a ha beordrat rättsmedicinalverket att använda den oprövade "flodmarksmetoden" med röntgen av knäled för åldersbedömning. Om denna rättsskandal, min uppfattning, inte skulle granskas av vare sig JO eller KU, vad ska då dessa granska för någonting?

Svenska Dagbladet har idag den sensationella nyheten att den rättsmedicinalläkare, Sixten Persson, som trots att tandröntgen visade på att Abbas Yosefi, från Norrköping, är under 18 år, lät den omtvistade knäledsröntgen avgöra att han är vuxen, nu tar avstånd från sin egen bedömning.

Även migrationsverket darrar nu på manschetten. Tala om rättsskandal!

Så här lyfter Abbas gode man Frans Schlyter fram verkligheten:

"Abbas Yosefi är en av tusentals afghanska ungdomar som skrivits upp i ålder efter en medicinsk åldersbedömning. Rättsmedicinalverket fann att de genomförda undersökningarna talar för att han är 18 år eller äldre.

Abbas visdomstand bedömdes inte ha uppnått slutstadium medan knät bedömdes som fullmoget.

Samtidigt har socialtjänsten, en överläkare i psykiatri och en lärare uppgett för Migrationsverket att de anser att Abbas är underårig."

Jag har själv träffat Abbas och Frans för några månader sedan. Jag kan helt och fullt ansluta mig till den bedömning som de ovanstående gör. Abbas ger intryck av att vare typ 16-17 år.

Två tyska experter anser tvärtemot rättsmedicinalverket att knäledsanalysen visar att Abbas är under 18 år. Ändå står både Rättsmedicinalverket fast vid sitt utlåtande och Migrationsverket vid sitt beslut. Sverige - rättsäkerhetens högsäte..?

Visserligen har Abbas nu överklagat migrationsverkets avslagsbeslut men jag kommer ändå att anmäla migrationsverkets och rättsmedicinalverkets agerande i detta fall till Justitieombudsmannen för prövning, i förhoppning dels att JO verkligen gör en prövning samt att det också kan leda till att migrationsverket med anledning av de nya uppgifterna omprövar sitt beslut.

-------------------------------------------

Denna artikel i ETC där barnläkaren och medlemmen i kommunistiska partiet, och ship to Gazaaktivisten mm Henry Ascher intervjuas är mycket intressant.

Han var drivande i barnläkarföreningen när den ca 2010 förkastade metoderna för medicinsk åldersbedömning och genom sin bojkott drev fram att Migrationsverket helt upphörde med dem och istället godtog den enskildes egna uppgifter.

Någon fråga om det får han inte, däremot är han och jag överens om att nuvarande knäledsmetod är en rättsskandal, typ.

Barnfamilj utvisas efter 8 år i Sverige. Migrationspolitiken måste ses över!

Den ensamstående mamman Vlora Syla från Kosovo sökte asyl i Sverige för 8 år sedan. Hon har sedan dess sökt asyl men fått avslag 3 gånger, har gått under jorden och som papperslös ändå fått arbete så småningom i Åtvidaberg. Trots avslag och utvisningsbeslut fick hon ändå arbetstillstånd 2015. Nu ska hon och hennes två barn, som bara pratar svenska, utvisas inom 8 dagar.

SVT belyser frågan, och många har engagerat sig för att familjen ska få stanna.

Corren skrev en artikel några dagar tidigare.

Jag skriver nu på Corren Debatt om Sveriges migrationspolitik och om denna familj.

Vår politik är så välmenande men håller inte ihop, menar jag. Alla som tar sig till Sverige och söker asyl ges en noggrann prövning, vilken dock försvåras väldigt av att en hög andel av de flyktingar och ekonomiska migranter som vill stanna i Sverige har inga eller tveksamma identitetshandlingar, samt ofta rätt likartade inlärda berättelser om sina starka asylskäl.

De flesta får asyl, berättigat eller ej, men många får det inte. De kan överklaga avslagsbeslut i flera instanser och när de till slut ska utvisas har det ofta gått flera år under vilka de har bott i Sverige och lärt känna och fått stöd från många människor som arbetar på boenden, i sjukvården, som lärare och som gode män och mycket mera.

Efter denna långa tid ska sedan de som fått avslag lämna Sverige och vill de inte det ska de utvisas. Exminister Anders Ygeman så för något år sedan att 80.000 skulle behöva utvisas. Detta sker dock inte alls. 

En del lämnar Sverige, oftare på egen hand än genom polisen, men de flesta väljer att stanna kvar och bli "papperslösa" som uppehåller sig här illegalt. De hoppas att efter några år kunna ansöka om asyl på nytt eller kunna få något arbete och söka uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, vilket nog oftast till slut lyckas. De som polisen tar i förvar och utvisas är bara några tusen per år.

Sveriges regler för de "papperslösa" ger rätt för barnen att gå i skola, till en del sjukvård mm. Många utan uppehållstillstånd kan  också få samordningsnummer vilket ger möjlighet att arbeta.

Sveriges sätt att så här utdraget hantera migrationen och alltså försöka utvisa de som inte fått asyl först efter flera år leder till starka protestaktioner från t ex rörelser som #vistårinteut som mycket består av de som lärt känna de asylsökande. Det kan sägas vara grymt, tycker jag, att Sverige tar så lång tid på sig, och ger så många förhoppningar och kännedom om vår välfärd, innan man slutligt beslutar om avslag och utvisning.

I praktiken innebär dagens migrationspolitik att de allra flesta som tar sig till Sverige för att söka asyl eller få arbete till slut lyckas med det, men ofta efter flera eller många svåra år när man levt utan uppehållstillstånd och med tillgång till endast mindre delar av den svenska välfärden.

När Sverige nu diskuterar att ge många tusental som får avslag möjlighet att genomgå 3-4 års gymnasiestudier befäster det ytterligare denna verklighet. Sannolikheten för att de efter 5-6 år i Sverige skulle utvisas torde vara väldigt mycket lägre än att de på olika sätt vartefter får uppehållstillstånd och sedan medborgarskap.

Sverige signalerar nu också genom den tillfälliga treårsskärpta migrationspolitiken till både asylsökande och ekonomiska migranter att "sök er allt mindre till Sverige", nyligen uttryckt i klartext av finansminister Magdalena Andersson. Samtidigt innebär ju den verklighet jag beskrivit klara signaler i andra riktningen, lyckas jag ta mig till Sverige är chanserna att till slut få stanna ändå mycket stora. 

Sverige står inför ett vägval, antingen bejakar man den praxis som jag har redovisat att av de som lyckas ta sig till Sverige så får de allra flesta till slut uppehållstillstånd. Eller så måste man enligt min uppfattning se över migrationspolitiken och anpassa den mycket nära till reglerna i övriga EU-länder.

Arbetskraftsinvandring till bristyrken är en självklarhet. Asylrätten är ett faktum. Asylprövningen måste ske inom max ett halvår och de många domstolsprocesserna i flera steg måste kortas och ses över. 

Utvisningsbeslut måste rimligen respekteras och fullföljas i närtid, annars har vi ingen reglerad migration. 

Är detta möjligt att genomföra? Jag vet inte.

Sedan till barnfamiljen från Kosovo och Åtvidaberg. Som har levt utan uppehållstillstånd och ibland gömda under 8 år enligt gällande regler för papperslösa (bl a skolgång) och med arbetstillstånd. Där är min uppfattning att det inte är rimligt att nu utvisa dem från Sverige, de borde få uppehållstillstånd. 

Problemet är att Migrationsverket följer gällande regler.

Detta talar starkt för att dagens migrationspolitik måste ses över i ena eller andra riktningen!

Finansministern - Sök er till ett annat land...

Finansminister Magdalena Anderssons entydiga uttalanden i Dagens Nyheter igår är dramatiska och förtjänar verkligen att uppmärksammas. Aftonbladets rubrik säger väl allt: "Sök er till ett annat land".
Det uttalandet för några år sedan hade orsakat ett ramaskri och stämplats som rasistiskt. Hittills har jag inte sett så många reaktioner annat än på sociala medier, vi får väl se.

Socialdemokraternas 180-gradersvändning från Stefan Löfvens "Mitt Europa bygger inga murar" är nu cementerad och en bred riksdagsmajoritet med ca 70 % från M, S och SD torde stå bakom dagens EU-anpassade migrationspolitik.

V och FI och egentligen också MP (trots att de agerar tvärtemot i regeringen) vill återgå till migrationspolitiken före hösten 2015 medan C, L och KD vill göra det på endast några punkter, framförallt genom att ensamkommande tonåringar snarast ska kunna ta hit sina föräldrar och syskon sedan de fått uppehållstillstånd samt att särskilt/synnerliga skäl åter ska införas som asylgrund. (I övriga EU gäller inte detta, vad jag vet).

Jag tycker att regeringen skickar dubbla signaler, dels föreslår man en sorts "amnesti" för många tusen tonåringar och vuxna som har fått avslag på sina asylansökningar (vilket skickar starka signaler till flyktingsmugglana) samtidigt som finansministern nu säger vad hon säger.

Det jag har sagt sedan 2012 är att Sverige som litet land i EU, och där fri rörlighet råder mellan Schengenländerna, måste anpassa sin migrationspolitik till övriga EU-länders. Min uppfattning är densamma idag, till skillnad från alla de som svängt 180 grader.

Jag vill att Sverige driver på så att EUs migrationspolitik blir mer generös och att Sverige och EU kraftigt ökar sina insatser för den väldiga majoritet av flyktingarna som utan resurser finns i inbördeskrigens närområden och i flyktingläger där FNs resurser ofta sviktar allvarligt.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/5V6xz1/magdalena-andersson-sok-er-till-annat-land