fredag, januari 05, 2018

Barnfamilj utvisas efter 8 år i Sverige. Migrationspolitiken måste ses över!

Den ensamstående mamman Vlora Syla från Kosovo sökte asyl i Sverige för 8 år sedan. Hon har sedan dess sökt asyl men fått avslag 3 gånger, har gått under jorden och som papperslös ändå fått arbete så småningom i Åtvidaberg. Trots avslag och utvisningsbeslut fick hon ändå arbetstillstånd 2015. Nu ska hon och hennes två barn, som bara pratar svenska, utvisas inom 8 dagar.

SVT belyser frågan, och många har engagerat sig för att familjen ska få stanna.

Corren skrev en artikel några dagar tidigare.


Vår politik är så välmenande men håller inte ihop, menar jag. Alla som tar sig till Sverige och söker asyl ges en noggrann prövning, vilken dock försvåras väldigt av att en hög andel av de flyktingar och ekonomiska migranter som vill stanna i Sverige har inga eller tveksamma identitetshandlingar, samt ofta rätt likartade inlärda berättelser om sina starka asylskäl.

De flesta får asyl, berättigat eller ej, men många får det inte. De kan överklaga avslagsbeslut i flera instanser och när de till slut ska utvisas har det ofta gått flera år under vilka de har bott i Sverige och lärt känna och fått stöd från många människor som arbetar på boenden, i sjukvården, som lärare och som gode män och mycket mera.

Efter denna långa tid ska sedan de som fått avslag lämna Sverige och vill de inte det ska de utvisas. Exminister Anders Ygeman så för något år sedan att 80.000 skulle behöva utvisas. Detta sker dock inte alls. 

En del lämnar Sverige, oftare på egen hand än genom polisen, men de flesta väljer att stanna kvar och bli "papperslösa" som uppehåller sig här illegalt. De hoppas att efter några år kunna ansöka om asyl på nytt eller kunna få något arbete och söka uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, vilket nog oftast till slut lyckas. De som polisen tar i förvar och utvisas är bara några tusen per år.

Sveriges regler för de "papperslösa" ger rätt för barnen att gå i skola, till en del sjukvård mm. Många utan uppehållstillstånd kan  också få samordningsnummer vilket ger möjlighet att arbeta.

Sveriges sätt att så här utdraget hantera migrationen och alltså försöka utvisa de som inte fått asyl först efter flera år leder till starka protestaktioner från t ex rörelser som #vistårinteut som mycket består av de som lärt känna de asylsökande. Det kan sägas vara grymt, tycker jag, att Sverige tar så lång tid på sig, och ger så många förhoppningar och kännedom om vår välfärd, innan man slutligt beslutar om avslag och utvisning.

I praktiken innebär dagens migrationspolitik att de allra flesta som tar sig till Sverige för att söka asyl eller få arbete till slut lyckas med det, men ofta efter flera eller många svåra år när man levt utan uppehållstillstånd och med tillgång till endast mindre delar av den svenska välfärden.

När Sverige nu diskuterar att ge många tusental som får avslag möjlighet att genomgå 3-4 års gymnasiestudier befäster det ytterligare denna verklighet. Sannolikheten för att de efter 5-6 år i Sverige skulle utvisas torde vara väldigt mycket lägre än att de på olika sätt vartefter får uppehållstillstånd och sedan medborgarskap.

Sverige signalerar nu också genom den tillfälliga treårsskärpta migrationspolitiken till både asylsökande och ekonomiska migranter att "sök er allt mindre till Sverige", nyligen uttryckt i klartext av finansminister Magdalena Andersson. Samtidigt innebär ju den verklighet jag beskrivit klara signaler i andra riktningen, lyckas jag ta mig till Sverige är chanserna att till slut få stanna ändå mycket stora. 

Sverige står inför ett vägval, antingen bejakar man den praxis som jag har redovisat att av de som lyckas ta sig till Sverige så får de allra flesta till slut uppehållstillstånd. Eller så måste man enligt min uppfattning se över migrationspolitiken och anpassa den mycket nära till reglerna i övriga EU-länder.

Arbetskraftsinvandring till bristyrken är en självklarhet. Asylrätten är ett faktum. Asylprövningen måste ske inom max ett halvår och de många domstolsprocesserna i flera steg måste kortas och ses över. 
Utvisningsbeslut måste rimligen respekteras och fullföljas i närtid, annars har vi ingen reglerad migration. 

Är detta möjligt att genomföra? Jag vet inte.

Sedan till barnfamiljen från Kosovo och Åtvidaberg. Som har levt utan uppehållstillstånd och ibland gömda under 8 år enligt gällande regler för papperslösa (bl a skolgång) och med arbetstillstånd. Där är min uppfattning att det inte är rimligt att nu utvisa dem från Sverige, de borde få uppehållstillstånd. 

Problemet är att Migrationsverket följer gällande regler.

Detta talar starkt för att dagens migrationspolitik måste ses över i ena eller andra riktningen!




Skicka en kommentar