Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?

Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?

De har mörka rötter och de lockar till sig många personer, varav många är främlingsfientliga och säkert en del rasister, typ.

Samtidigt är deras förslag i riksdagen och deras partiprogram sannolikt i huvudsak rätt anständiga. låt vara med nationalistiska och isolationistiska och andra övertoner. De blandar högerståndpunkter med vänsterpopulism och ekonomisk vilda västern, typ.

Idéhistorikern Per Sundgren (V) skriver i Expressen en viktig artikel där han lyfter fram den del i deras partiprogram som stinker av främlingsfientlighet och rasism, typ.

Mattias Karlsson (SD) svarar faktiskt rätt defensivt, sannolikt eftersom det uppdiktade talet om människors "essenser" bara är ren och skär ovetenskaplig smörja.

Sverigedemokraternas mörka förlutna finns alltså kvar i nuet och går inte att smita ifrån.

http://www.expressen.se/debatt/rasismen-finns-nedskriven-i-sds-partiprogram/

"Vildcampare" ska inte kallas "Fricampare"

Jag har sedan länge manat media, och politiker m fl, att välja ord med omsorg som beskriver aktuella och laddade företeelser i dagens värld.

Jag menar bl a att "självmordsbombare" istället borde kallas typ "massmordsterrorister", att "IS-krigare" borde kallas "IS-terrorister", att terrordåd ska kallas det och inte för "lastbilsattack" samt att "Vildcampare" inte ska kallas "Fricampare".

Jag skriver idag i Corren om detta och får ett vänligt svar av publisher Anna Lindberg.

Jag skriver oxå i Vimmerby Tidning utifrån ett mer generellt perspektiv.

Jag har tidigare i flera blogginlägg, och i riksdagsmotion och i artiklar, lyft dessa viktiga frågor om ords valörer. 
Det finns många andra exempel, kom gärna med förslag!

Ekonomiska migranter och asylsökande som inte visar sig ha asylskäl kallas ofta ändå flyktingar av välvilliga media, många ensamkommande vuxna män har regelmässigt kallas för "barn", enbart på grund av att de själva har uppgivit det.

Vidriga mord på egen dotter eller släkting som vägrar mörda sina döttrar som handhälsat på män kallas regelmässigt för "hedersmord". Heder är ju ett positivt värdeladdat ord och vidrigheterna borde istället kallas något annat, t ex familjemord eller släktmod eller något ännu starkare.

Min motion att ge kommunerna rätt att reglera tiggeri

Jag har några gånger givit uttryck för min uppfattning om den nya verkligheten i Sverige, att ett antal tusen rumäner (främst) ständigt reser till Sverige för att tigga på gator, utanför affärer, på tunnelbanor mm.

Jag tänker i denna fråga i samma banor som t ex förre statsminister Göran Persson och Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson givit uttryck för liksom Expressens ledarskribent Anna Dahlberg och ledarskribenten Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet (lib).

Aftonbladet (Lena Mellin) skriver om Inizios senaste opinionsundersökning bland medborgarna, där en stark majoritet, 57 %, vill förbjuda tiggeri medan bara 16 % vill tillåta det som nu.

Sverige är ju en demokrati, folkvälde. Där ska debatten vara öppen och livlig med många uppfattningar som kan brytas i en löpande dialog. Men till slut måste frågor landa i beslut, t ex att acceptera den nya tiden med många som tigger, eller ej. Ytterst är det riksdagen som tar besluten, men folkopinionen ger ofta avtryck i riksdagen.

För några år sedan ville en väljaropinion på runt 70 % anpassa våra migrationsregler i EU-riktning men 7 partier vägrade att lyssna på det, med resultat att SD nu är upp runt 18 % i väljaropinionen, trots att regeringen och moderaterna sedan skärpte reglerna plötsligt och kraftigt. Ska vi nu köra i väggen ännu en gång och såga medborgarnas uppfattning som de flesta partierna nu gör?. Jag tror alltså inte det.

Här min motion; Åtgärder för att minska tiggeri.

1. Sverige är ett välfärdsland, där människor inte ska behöva överleva genom att tigga på gator och torg. De mest utsatta i samhället ska ha ett grundskydd genom vår socialtjänstlag.

2. Om människor genom EUs fria rörlighet, eller som tex är illegalt i landet ("papperslösa"), utan resurser eller möjlighet att försörja sig, bör i första hand stat och kommun säkerställa en minimistandard för dem (härbärge, mat, osv). Sedan bör de som genom EUs fria rörlighet eller vår migrationslagstiftning har rätt att stanna i landet göra det, medan övriga ska återvända.

3. Jag tolkar EUs fria rörlighet under 3 månader som en rörlighet avsedd för att resa och bo i andra EU-länder och söka arbete mm, givet att man har resurser att försörja sig under tiden. Efter 3 månader är det uppenbart att EUs fria rörlighet innebär att man kan stanna om man kan försörja sig själv genom arbete eller pension mm. Kan man inte det ska man återvända.

4. Sverige ska driva på av all kraft så att EU ökar sina påtryckningar, och sitt stöd, till Rumänien och Bulgarien för att inlemma romerna i samhället och ge de fattigaste mat och kläder och bostad mm, samt öka insatserna för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

5. Sverige bör ta ett ökat ansvar för att hjälpa romerna på plats i Rumänien, t ex genom riktade statliga insatser, genom att driva på inom EU för gemensamma insatser, genom kommunala insatser genom vänortssamarbete och samarbete med rumänska och romska organisationer där, och genom ideell insamlings- och stödverksamhet genom biståndsorganisationer som t ex Hjärta till Hjärta.

6. En norsk ”Uppdrag Granskning” i Bergen visar att många som tigger där gravt utnyttjas på olika förkastliga sätt, där det organiserade tiggeriet är ett. Regeringens utredare av dessa frågor, Martin Valfridsson, säger att hans utredning visar på liknande organisering och utnyttjande även på många håll i Sverige .Valfridsson anser nu att utnyttjandet av människor kopplade till tiggeriet är så allvarligt att Sverige likt många andra länder, och fram till 1982 i Sverige, åter borde införa ett förbud mot tiggeri.

Jag har rätt länge förespråkat att besluten över att reglera, och ev förbjuda tiggeri, borde decentraliseras till kommunerna. Om inte åtgärder vidtas utan tiggeriet ska upphöra genom att Rumänien och Bulgarien får ordning på sin ekonomi och kan lyfta de många extremt fattiga, däribland romerna, så att behovet att resa till Sverige för att tigga inte längre finns, torde tiggeriet tyvärr fortsätta under överskådlig framtid.

Jag menar att detta inte är rimligt, och främst inte för de utsatta människor som far illa och utnyttjas.

Jag föreslår att Centerpartiets stämma ger partistyrelsen i uppdrag att driva på så att kommunerna ges bättre möjligheter att reglera och kunna förbjuda tiggeri,

Samt att ta initiativ så att Sverige på olika nivåer kan öka sitt stöd för att de extremt fattiga i Rumänien och Bulgarien, därav många romer, får en bättre situation som undanröjer behovet att resa till andra länder för att tigga.

Staffan Danielsson

Linköping

Dagens Eko: Flyktingar kommer snabbare i arbete.

Det tar alldeles för lång tid för flyktingar och deras anhöriga att bli etablerade på arbetsmarknaden i Sverige. Trots stort engagemang i flera decennier från politiker och myndigheter går det som bekant alldeles för sakta. 

I debatten används ofta siffror från SCB att det tar 8-9 år för hälften av dessa invandrare att komma i arbete. SCB definierar då arbete som att man arbetat minst en timme den aktuella veckan inklusive projektarbeten, deltidsarbeten, tillfälliga arbeten osv.

I denna SCB-tabell anges 38 % ha någon form av arbete efter 5 år i Sverige och 62 % efter 15 år.

En faktor som sällan nämns är att 30 % av kvinnor som flyktinginvandrat inte söker jobb eller anmäler sig som arbetssökande utan väljer att arbeta hemma, ofta med barn.

Riksdagens utredningstjänst gjorde förra året några rapporter på mitt uppdrag om tiden för att komma i arbete på hel eller deltid. 

Den andra rapporten säger att av de flyktingar som varit 16 år eller mer i Sverige så har 59 % arbete, medan av de som varit mellan noll och 15 år så har 34 % hel- eller deltidsarbete.

Enligt Dagens Eko idag så kommer nu regeringens utvärderingsmyndighet IFAU med helt andra siffror:

"Det går långsamt, det går bättre för män än för kvinnor och de första jobben för invandrare återfinns allt oftare i små låglöneföretag i tjänstesektorn och inte som tidigare inom industrin. Det är några av slutsatserna i en ny rapport från IFAU om flykting- och anhöriginvandrares etablering på arbetsmarknaden.

Forskarna har gått igenom perioden 1990-2014. Efter fem år i Sverige har omkring 45 procent etablerat sig och efter 15 år är andelen 80 procent. Definitionen är att man på ett år ska ha tjänat minst hälften av medianinkomsten för en 45-åring."

Dessa uppgifter är om de stämmer, utomordentligt glädjande och sensationella.

Dagens Eko utgår ifrån att IFAU redovisar verkligheten som den är utan några kritiska frågor till generaldirektören.

Jag hoppas att Ekot och media följer upp IFAUs rapport med att ställa dess resultat mot vad SCB och Riksdagens utredningstjänst redovisar enligt ovan.

Jag är nyfiken och det borde rimligen väldigt många fler också vara. Det finns så mycket "fake news" nuförtiden så därför måste staten och public service föregå med att beskriva verkligheten som den är, utan vare sig försköning eller svartmålning.

Diskutera asylregler sansat och med respekt!

Sverige måste, enligt min uppfattning, ha en reglerad invandrings- och asylpolitik. Visionen på lång sikt är självfallet en värld med fri rörlighet, men dit har vi tyvärr långt ännu, med de stora ekonomiska klyftor som finns liksom trycket från väldigt många ekonomiska migranter och massor av människor på flykt, i sitt närområde och som vill till Europa.

Sverige har tagit emot många som söker asyl, men ca hälften får avslag, ofta efter upprepade prövningar i flera led.

Nu demonstrerar många, varav säkert en hel del själva berörda, för att utvisningarna till Afghanistan ska stoppas. Det har de naturligtvis full rätt till, enligt de regler som finns för detta.

Ett litet antal motdemonstranter utan tillstånd gick över alla gränser med hatiska och hemska rop vilket är fruktansvärt och naturligtvis av all kraft ska fördömas.

Själva sakfrågan är inte enkel, många har sökt sig till Sverige delvis på grund av våra generösa regelverk vid asyl och känner sig nu väldigt besvikna när de nu har skärpts och när ålderskontroller värda namnet åter genomförs.

Samtidigt, vad gäller situationen i Afghanistan, är det Migrationsverket som gör bedömningarna vilket innebär att utvisning kan ske till stora delar av Afghanistan. Detta kan naturligtvis förändras, men idag gäller det.

För ca 15 år sedan var det regeringen som avgjorde dessa frågor och det finns de som vill ha en återgång till det. För detta kan tala att det handlar om väldig viktiga beslut för berörda människor och för Sverige, eftersom konsekvenserna för berörda människor och för Sverige är och kan vara mycket stora ur olika aspekter. Mot talar att det kan vara bättre att en oberoende myndighet fattar besluten efter fastställda riktlinjer.

Jag anser att vi måste kunna diskutera även svåra frågor sansat och i respekt för varandra och för olika uppfattningar, samtidigt som vi givetvis tillsammans tar avstånd från och fördömer extremister som går över alla gränser i främlingsfientlighet och kanske även rasism.

Ny framgång om ålderskontroll vid brott, bra Morgan J!

Sedan jag 2012 på DN Debatt förde fram att Sverige likt andra länder måste kontrollera ålder på de som söker asyl och uppger sig vara barn under 18 år, när oklarhet råder, har äntligen detta nu åter börjat ske.

Jag gläder mig nu åt två nya framgångar, verkligen välbehövliga de också.

Den skandalösa ordningen har rått vid Sveriges domstolar att lagen har förbjudit dem att göra medicinska åldersbedömningar på brottslingar med oklar ålder. Oftast har domstolen tvingats godta brottslingen egna uppgifter om sin ålder, när den varit oklar. Brottslingen uppger naturligtvis sig vara 17 år, eller lägre, även om hen är 20 eller 25, om åldern är oklar och när han då kan få inget eller mycket lägre straff.

Ovanpå det, lika skandalöst, har rättsväsendet inte fått heller fått begära resning i ett brottmål om det visar sig att det dömda "barnet" är en vuxen man långt över 18 år.

Detta vill regeringen nu ska ändras, och tillsätter en lagman att utreda och föreslå att åklagare ska kunna begära resning i ett brottsmål om det framkommit att brottslingen som dömts som barn inte är det utan är en vuxen man eller kvinna (sällan).

I dessa tre frågor, som jag drivit länge och uthålligt, har ju justitieminister Johansson agerat precis som jag föreslagit, ålderskontroller görs nu vid asylansökningar om åldern är oklar, domstolar ska givetvis kunna åldersbedöma brottslingar och det ska nu utredas att rättsväsendet ska kunna ta begära resning i ett brottmål när det framkommer att den som fått straff som vore hen ett barn egentligen är en vuxen man eller kvinna.

Bra, justitieminister Morgan Johansson!

Men! Kan någon nu begripa hur Migrationsverket i ett antal år kunnat godta den asylsökandes egen åldersuppgift utan någon medicinsk kontroll i tveksamma fall? Jag anser det ju vara en rättsskandal.
Och de barnläkar- och advokatföreningar som lyckats tvinga migrationsverket till underkastelse bär ett mycket tungt ansvar för att 1.000-tals vuxna män fått asyl som barn, personnummer som barn och placerats på asylboenden för barn.

Och likaså, kan någon begripa varför inte domstolar fått göra medicinska ålderskontroller på brottslingar som uppger sig vara barn men där åldern är oklar, eller ens begära resning i efterhand om sanningen kommer fram?

Hur många vuxna män som undgått straff eller fått mycket lägre straff på grund av detta vet ingen, men skandal är det.

IS-krigare och Självmordsbombare - bra ord? Nej!

Ord och deras valörer är mycket viktiga. Ord kan användas för att beskriva något som det är eller till att glorifiera det eller svartmåla det eller till att tona ner det.

Jag reagerade redan 2005 mot att ordet "självmordsbombare", och skrev även 2008 en riksdagsmotion, användes slentrianmässigt som begrepp för vidriga och fruktansvärda massmord med många svårt skadade och lemlästade. Istället för att fokusera på om gärningsmannen också dör ansåg, och anser, jag att fokus borde vara på de mördade och lemlästade och föreslog ordet "massmordsterrorist" istället. Hittills utan framgång men jag anser verkligen alltjämt detta.

Flera medier började efter terrordådet i Stockholm på Drottninggatan att använda ordet "lastbilsattacken". Jag reagerade i ett kort facebooksinlägg och befarade att detta skulle kunna sätta sig som begrepp. DN var ett av de medier som använt begreppet och reagerade mycket irriterat på twitter och t o m på ledarsidan mot mina farhågor i nedsättande ordalag mot mig.

Nu använder svenska medier, t ex TT och Dagens Eko, ordet "IS-krigare" som begrepp för de terrorister som massmördat och förtryckt befolkningen där de härjat.

Jag kritiserade detta redan 2014 i en tweet:

"SR Ekot benämner dem som "krigare" som i IS bedriver terror, som halshugger och tar kvinnoslavar. Jag vet massor lämpligare ord."

Författaren mm Johanne Hildebrandt kallade sin bok om svenska soldater på fredsuppdrag i Afghanistan för "Krigare". 

Det är inte rimligt att kalla IS-terrorister för krigare, enligt min uppfattning. Det är ett ord som mer har en positiv värdeladdning än en negativ.

Johan Westerholm på Ledarsidorna.se summerar detta väl. 

Min uppfattning står fast. Media, och medborgare, bör använda bättre begrepp än "självmordsbombare" och "krigare" för att beteckna massmordsterrorister och IS-terrorister!

Ping Dagens Eko, SVT, TT och Dagens Nyheter, m fl.

(Det finns en tendens att beteckna de som anslutit sig till IS och som nu återvänder till Sverige som "återvändare". Ett närmast urskuldande eller t o m positivt ord. Även här bör ett mer relevant ord användas!)

Misstroendeförklaring mot Johansson, Ygeman, Hultqvist. Räcker 2 av tre?

Det har varit två intensiva veckor. Plötsligt avslöjar SVT och strax DN att Transportstyrelsens GD beslutat att ge serbiska och tjeckiska tekniker m fl utan godkänd säkerhetsklassning tillgång till enorma mängder data varav  en hel del militärt mycket känsliga.

Trots att regeringen känt till detta sedan 2015, och ministrarna Ygeman och Hultqvist sedan mars 2016, så vet ansvarig minister Johansson och statsministern ingenting, enligt egna uppgifter, förrän januari 2017.

Transportstyrelsens GD åtalas och får sparken, utan att medborgare eller opposition vet någonting.

Statsministern medger att det som skett är ett "haveri".

Alliansens riksdagsledamöter kräver i brev till Talmannen att riksdagen inkallas för att uttala misstroende mot de 3 statsråden.

Statsministern ombildar regeringen, 2 av de 3 statsråden lämnar in begäran om avsked, försvarsminister Hultqvist är kvar.

Jag intervjuas i Corren om detta i en mycket kort intervju. Det är mer tillspetsad än jag minns att jag gav uttryck för.

Frågan var ungefär, nu har 2 av 3 statsråd avgått, står du verkligen fast vid att också Peter Hultqvist ska avgår?

Och mitt svar var ungefär; Det är bra att statsministern insett allvaret i vad som har hänt och att två statsråd har avgått. Det välkomnar jag. Däremot är ju min uppfattning oförändrad sedan i går, när jag skickade brevet till Talmannen, att det är 3 statsråd som har allvarligt brustit i en stor säkerhetsskandal vars följder är stora och svåra att överblicka.

Av de 3 statsråden är, som jag ser det, Anna Johansson, huvudansvarig. Anders Ygeman är också ansvarig, genom att ha fått information utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, han hade också SÄPO under sig. Peter Hultqvist kommer därnäst, har har fått information i mars 2016 utan att vare sig kontakta sin kollega Johansson eller sin statsminister, enligt egen uppgift liksom de tre andra. Och ingen information har heller lämnats till riksdagen eller till medborgarna, förrän läckor till media, antar jag, i juli 2017.

Alliansledarna ger efter att två ministrar avgått beskedet att de välkomnar detta och drar tillbaka sin begäran att riksdagen inkallas, de står kvar vid misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist som kommer att väckas när riksdagen öppnat i höst, "under förutsättning att ingenting nytt framkommit som ändrar bedömningen".

Nu diskuteras det mycket om inte alliansen borde låta nåd gå före rätt mot Peter Hultqvist, eftersom han på många sätt är en kvalificerad försvarsminister som åtnjuter respekt hos många, även hos mig.

Ja, vore det så lätt att bara avstå från att uttala misstroende i en mycket allvarlig fråga, om statsrådet i andra frågor skött sig väl. Men så fungerar ju inte misstroendeinstitutet, att det används efter en samlad bedömning av statsrådets misslyckanden och lyckanden. Det utgår ifrån om det finns anledning för riksdagen att uttala misstroende utifrån deras agerande i en preciserad sakfråga, eller ej.

Och där ligger ju frågan oförändrad, alliansen, och SD, anser att de tre statsråden brustit så allvarligt att misstroende måste uttalas.

Även förtroendet för statsminister Löfven är naturligtvis svårt skadat, han har ansvar för hela regeringen och det är anmärkningsvärt att han inte verkar anse att Ygeman eller Hultqvist har gjort något fel, trots att de hade kunskap som de inte förde vidare i regeringen trots regeringsmöten och säkerhetspolitiska rådsmöten en masse under tiden.

Jag träffade ett erfaret f.d statsråd från andra regeringar som var helt oförstående till denna "management by stuprör" som hade varit omöjlig i de regeringar han varit en del av, där talade man med varandra och tog gemensamt ansvar.

Det finns en del som argumenterar för att Peter Hultqvist bör sitta kvar en tid, p g av en större militärmanöver i Östersjön, och på grund av att han är respekterad i försvarsmakten.

Tyvärr, det är heller inte några bärande argument som förtar de misstag som gjorts.

Jag satt i försvarsutskottet i åtta år när socialdemokraterna ständigt krävde nedskärningar av försvarsbudgeten tillsammans med MP och V. Jag uppskattar att socialdemokraterna och Peter Hultqvist numera också vill öka Sveriges försvarsbudget, även om deras position ständigt är lägre än alliansens innan förhandlingarna. Det är också bra att Peter Hultqvist inser lägets allvar och Rysslands opålitlighet och gillar bilaterala försvarsavtal, även med USA som annars ju ses negativt i breda vänsterkretsar.

Däremot är det min entydiga uppfattning att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ gamblar med Sveriges säkerhet när man blankt avvisar att Sverige, som nästan är med i Nato, snarast skulle utreda att gå med fullt ut för att förbättra vår och Norra Europas säkerhet. Här har Peter Hultqvist som försvarsminister ett mycket stort ansvar för att hans parti är kvar på sin dogmatiska linje från förra seklet.

Till slut, jag tycker det är bra att alliansen avstår från att kräva att riksdagen sammankallas nu, liksom att man ger utrymme för KU och andra att granska om det finns omständigheter som kan visa att Hultqvist agerat bättre än vi nu vet, vilket kanske även regeringen möjligen kan ta fram...

Här några intressanta länkar;
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap, förklarar skillnaden mellan KU-granskning och misstroendeförklaring i Sydsvenskan.

Torbjörn Nilsson skriver i Expressen, det här handlar om Löfven, inte om Hultqvist.

Löfven har ju ingen kritik mot Ygeman och Hultqvist, märkligt nog. Lite klädsamt att Hultqvist själv ändå medger en viss självkritik i ekot.

Varsågod Uppdrag Granskning - om ekomatshypen.

4 erkända professorer på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har skrivit boken "Den ekologiska drömmen".

Professor emeritus i ekologi på SLU Torbjörn Fagerström har skrivit mycket om hållbart jordbruk, bl a på DN Debatt med mig med kritik mot rödgrön ekomatspopulism.

Jag själv som agronom och bonde kämpar alltid för det svenska jordbruket och har respekt för det i sin helhet, och försvarar det mot ensidig smutskastning.

För detta har vi alla blivit hudflängda och utskällda av många ekomatsentusiaster i ekoforskning och ekoaffärer, i miljöorganisationer, i  journalistik, av politiker, av konsumentföreträdare, av kommuner och av handel mm (se länkar längts ner). Känsloargumenten haglar, sakargumenten tryter, hur kan någon ifrågasätta ekojordbrukets överlägsenhet?

Nu uttalar sig, i en artikelblogg i UNT och på Facebook, två agronomer och mycket respekterade vetenskapsjournalister, Jan-Olov Johansson och Peter Sylwan. Jag kommenterar här på FB och länkar till Jan-Olovs artikelblogg och Peters FB-kommentar, och Jan-Olovs glasklart skarpa slutblogg på UNT.

Här är Peter Sylwans klarspråk på Facebook:

"Peter Sylwan

Igår kl. 08:16 · 

 "Läs och begrunda en synnerligen tänkvärd text. Fundera särskilt över vad de som köper eller odlar eko egentligen vill ha sagt. Jag tror att de som köper eko vill markera att de bryr sig och att de som odlar gärna vill klara sig själva. Att ingendera får som de vill är en annan sak. Och det är väl vad en kritisk journalistik borde göra - gräva tillräckligt djupt så att man förstår att t.ex eko inte är hållbart av framför allt ett skäl - det går åt 20 - 50% mer mark för att få fram samma mängd mat. Jorden har inte mer jord att odla upp - och 2050 är vi 9 miljarder och då måste det finna 50 - 100% mer mat till priser som människor har råd att betala. Annars vet vi hur det går. Det blir kaos och förlust av allt vad hållbarhet heter. Det finns inget hållbart jordbruk i dag oavsett vad vi kallar det. Ett jordbruk som både producerar rekordskördar, skonar klimatet och är bra för miljön. Men det går att fixa om man tar det bästa från det mesta och verkligen anstränger sig att komma just dit - till det hållbara jordbruket."

Och här är en del av Jan-Olov Johanssons andra blogginlägg, klarspråk också det:

"Att välja ekologisk är del av byggandet av ens identitet och handlar inte så mycket om sakliga val mellan en rad kända fakta. Det känns helt enkelt rätt.

Om man vill kan man också tolka det som en slags religiös övertygelse i vårt sekulariserad land. Först med den tolkningen vare om jag minns rätt professor Nils Uddenberg.

Att välja KRAV märkta produkter blir då till en livsstilsfråga, som hur man klär sig eller vilken bil man köper. En symbolhandling eller ett avlatsbrev.

Att angripa sådana val med fakta räcker inte så långt. Ett citat som ofta tillskrivs Groucho Marx sammanfattar situationen bra. Det lyder ungefär:

”Kom inte släpande på en massa fakta, jag har redans bestämt mig. ”

Personligen är jag övertygad om att vi alla beslutar oss på det viset, känslan kommer först, stödjande fakta senare.

 Må så vara. Men när dessa känslor blir till regeringspolitik är det fara på färde.

Och under en lång rad år har den ”alternativa odling” erhållit rejäla summor av skattepengar i stöd. Många kommuner och landsting har också sett sig tingade att ta av sina redan ansträngda budgetar för att köpa ”ekologiskt”.

Ja, i den senaste Livsmedelspolitiska utredningen skrivs det om att trettio (30) procent av svensk areal bör odlas ekologiskt!

 Skälet är förstås partipolitiska. Stackars MP måste få någonting efter alla smällar och raset i opinionsmätningar.

( Jag är egentligen för allt MP vill, men emot nästan alla deras vägar dit.)

 Så det är när dessa ”alternativa fakta” blir till politik med miljonrullning som följd som det gröna önsketänkandet har passerat en gräns, åtminstone för mig.

Dessa pengar kan användas på ett betydligt bättre sätt. Rent sakligt och vetenskapligt är detta vansinne. Det är Trumppolitik på svensk botten."

Om detta - ekomatshypen - finns det hur mycket som helst att granska, ungefär som på migrationsområdet för några år sedan (inga paralleller i övrigt). Men "ingen" gjorde det, nu görs en del.

Det är bara en tidsfråga innan det svenska ekojordbruket kommer att granskas lika skarpt som den vanliga miljövänliga svenska ("konventionella") jordbruket granskats sedan länge.

Vem/vilka kommer att börja?

(Jag vill betona att det även ligger i ekojordbrukets och ekomatens intresse att granskning sker, ju längre den dröjer ökar risken för en då betydande sättning i efterfrågan).

Här länkar till artiklar och mediainslag som lidelsefullt försvarar och lyfter fram ekomatens förträfflighet och överlägsenhet, främst med känsloargument och ofta svaga sakargument. Endast ett urval, här finns ett närmast obegränsat material att ösa ur:
Här Naturskyddsföreningen, och Här, och Här, och Här, och Här, och Här, och Här.
Här Krav, och Här, och Här, och Här.
Här andra artiklar, och Här, och Här,
Ska ge fler länkar när jag hinner..

Agronomen och vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver här ett tredje blogginlägg i UNT. Han åskådliggör i det väl varför jag själv ofta försvarar det vanliga miljövänliga svenska jordbruket när det attackeras eller smädas av övertygade "ekofantaster",
"Ett annat problem med den svart-vita ekodebatten är den reducerar alla icke KRAV-märkta bönder till "miljöbovar"".
"Men, som sagt, kom inte här och släpa in en massa besvärliga fakta i min svart-vita verklighet! Jag är eko som ICA brukar sammanfatta det."

Slöja för barn - Centerkvinnorna eller Sara Mohammad?

Jag är mycket tveksam till att barn ska bära slöja, vilket ibland sker från riktigt unga år.

Det innebär ett sexualiserade och att de ständigt sprider ett religiöst budskap. Det hämmar rimligen berörda flickors möjligheter att t ex springa och röra sig.

Ifråga om seden att omskära mycket unga flickor och pojkar råder stor konsensus i Sverige och i växande grad även i länder där så fortfarande sker, hoppas jag, att detta är fullständigt oacceptabelt och ett plågsamt övergepp som måste fås att försvinna. Ändå sker det fortfarande att flickor i Sverige omskärs vilket är förfärligt.

Principiellt anser jag det fel att föräldrar har rätt att för sina barns räkning beordra att pojkars förhud  opereras bort från deras könsorgan. Jag anser inte att föräldrar äger sina barns kroppar. Ska omskärelse ske ska det beslutas av personen själv när han blir myndig, är min principiella uppfattning. Sedan är jag naturligtvis medveten om hur djupt kulturellt och religiöst rotad denna tradition är i olika kulturer.

Sara Mohammad, ursprungligen från kurdistan, kämpar i Sverige mot hedersförtryck mm. Hon skriver i denna färska debattartikel att det borde vara förbjudet att bära slöja före 18 års ålder.

Här är hennes motivering: "Enligt Sara Mohammad är slöjan en symbol för hela problematiken.

- Flickor trakasseras, kontrolleras och spottas på om de inte har slöja. Den ska signalera att man är ren och kysk – de som inte bär den är smutsiga o
vilken man som helst kan ta dem.

Därför vill hon förbjuda slöja för barn under 18.
- Låt barnen vara barn, låt dem vara fria från religiösa dogmer, låt dem tänka som fria individer. När de blir 18 år får de bära vad de vill. Jag är inte för att man ska förbjuda vuxna kvinnor att bära slöja – men staten måste ta ansvar för barnen."

Centerkvinnorna tycker tvärtemot Sara Mohammad att föräldrar ska kunna beordra sina barn att bära slöja.

Och de motiverar detta med denna, som jag tycker, naiva och aningslösa analys:

"I barnkonventionen slås fast att ett barn har rätt till religionsfrihet. Med detta blir det för oss tydligt att barn som vill bära slöja och andra religiösa symboler skall få göra det, i den mån som barnen samtidigt kan ta till sig och delta i obligatorisk undervisning. Vid tillfällen då klädsel, t.ex. heltäckande slöja, hindrar en elev från att delta i ett utbildningsmoment så väger utbildningen tyngst och klädesplagget bör kunna förbjudas vid de enskilda momenten."

Inser inte Centerkvinnorna att barns rätt till religionsfrihet enligt centerkvinnornas analys lätt kan tolkas som deras föräldrars rätt att övertyga dem om t ex att de ska bära slöja likt sin mor redan från unga år?

Och ett klockrent blogginlägg från Helena Lind Trotzenfelts (M) blogg.

Jag har respekt för att Centerkvinnorna har denna uppfattning, även om jag anser att den är fel. Därför lyfter jag frågan och redovisar min uppfattning i detta blogginlägg, för att söka påverka både Centerkvinnorna och Centerpartiet i min riktning.

Det kallas demokrati, som bekant!

(Några undrar varför jag har synpunkter i olika frågor. Det har jag alltid haft. Och nätet och sommaren är en bra kombination för att läsa ifatt och diskutera..)

Docent Devin Rexvid är mycket kritisk till centerkvinnornas analys och ståndpunkt.

Liberala Jenny Sonesson är också kritisk, kan tyvärr inte hålla sig från några onödiga slängar från ideprogramsdebatten.

Imam Kasih Virk ger dock Centerkvinnorna sitt stöd.

Devin Rexvid återkommer med sin syn i dessa frågor, mycket tänkvärt tycker jag.

Linköpings kommun bör ompröva Fairtrade!

Linköpings kommun är helsålda på Fairtrade (f.d Rättvisemärkt), jag är det inte.

Inte heller Corren i en ledare.

Gillar du LO och Svenska Kyrkan ihop, handla Fairtrade.

Är du tveksam till att din kommun ska gynna enbart Fairtrade, vilket jag faktiskt är, läs Karin Pihl i Kristianstadsbladet;

Massor av kommuner har fallit för Fairtrade och blivit certifierade kommuner som satsar resurser på att de själva, samt företag och organisationer i kommunen ska köpa och göra mkt reklam för Fairtrade. 

4 allianskommunalråd i Uppsala med bla Stefan Hanna och Ebba Busch Thor skrev 2011 en bra artikel om denna fråga, tyvärr nu bakom betalvägg..

Den borgerliga mångsysslaren Rebecka Weidmo Uvell har gjort en kritisk granskning av Fairtrade och de som står bakom.http://uvell.se/2016/05/20/lo-certifierat-kaffe/

I Härryda blev debatten intensiv.

Vänstertidningen ETC publicerade 2014 faktiskt en kritiskt granskande artikel.

Isabella Carneström Edman skrev 2015 en bra ledare i Hallands Nyheter kring detta (tycker jag).

Svenska Fairtrade svarar här på kritik från Dalarnas Tidnings Jens Runnberg.

Svenska Kyrkan är trosvissa och låter precis som LO om Fairtrade.

Ekonomerna i Lund och på SLU (Agrifood) gjorde 2009 denna analys.

Ström och Leissner mot Sanandaji och Gur - känsla mot fakta

Jag länkade igår till bl a Thomas Gurs varning för att 750.000 människor varken kommer att få arbete eller utbildning. utan finnas i utanförskap fram till pension, typ.

Den kända ekonomen och styrelseproffset mm Pernilla Ström lägger skulden för detta i hög grad på stelbenta myndigheter, invandrare från Syrien har samma utbildningsbakgrund som svenskar menar hon bl a.

Här är hennes facebooksinlägg, som utgår ifrån ett som jag tycker tänkvärt annat facebooksinlägg av förre partisekreteraren och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.

I kommentarerna märks bl a nationalekonomen och migrationsdebattören Tino Sanandaji samt flera kvalificerade personer som instämmer med Pernilla ström, bl  a Maria Leissner.

Tino Sanandaji gör också ett eget facebooksinlägg liksom Thomas Gur.

Den här debatten är viktig och belysande för hur fortfarande många lever i tron att orsaken till att det tar 15 år för flyktingar att få arbete på hel- eller deltid inklusive arbeten med lönebidrag är myndigheternas stelbenthet, inte något annat.

Min egen kommentar, inlagd i alla tre debattrådarna bland massor andra kommentarer är denna:

"Pernilla Ström är högt kvalificerad och vill så väl, men är uppenbarligen så förblindad av sitt eget mycket starka engagemang i asylfrågorna att hennes subjektiva bild blir sanning  som framförallt ingen som själv invandrat ska ha mage att ifrågasätta medan den faktiska verkligheten blir en myndigheternas komplott. Att det finns exempel på att Sveriges ofta fyrkantiga integrationsprocess är stelbent och kan förbättras är en sak, de överväldigande fakta om flyktingarnas (från t ex Syrien, Afghanistan eller Somalia) generellt sett betydligt lägre utbildningsnivå, kortare utbildningstid och bristande kunskaper i svenska är tyvärr verkligheten, trots att Sveriges statsminister otaliga gånger ljugit (ja, vilket ord ska annars användas) och påstått att de bara är "några stycken". Debatten mellan Ström och Sanandaji är belysande och viktig och det är anmärkningsvärt att många andra högt kvalicerade och godhjärtade personer reservationslöst ger Pernilla Ström sitt stöd, t ex Maria Leissner."

Coops osakliga/osanna kampanj om ekomat fälls i Domstol.

Jag har respekt för det moderna miljövänliga svenska jordbruket, i global elitklass. Jag har också respekt för det svenska ekojordbruket, även det ett bra miljöalternativ med lite olika för- och nackdelar relativt det miljövänliga svenska jordbruket i övrigt.

Däremot är jag starkt kritisk till när t ex Naturskyddsföreningen, Krav och Miljöpartiet och många i politiken, media och handeln ensidigt förespråkar ekologiskt från hela världen före närodlat från Sverige, samt när man osakligt och osant svartmålar "det svenska giftjordbruket".

Jag och den mycket kunniga professorn emeritus på Lantbruksuniversitetet Torbjörn Fagerström skrev 2014 en mot Naturskyddsförreningen starkt kritisk artikel på DN Debatt.

I november 2016 riktade jag i ett blogginlägg mycket stark kritik mot Kravs marknadschef Johan Ceije som uttryckt sig oerhört osakligt och förlämpande mot det moderna miljövänliga svenska jordbruket.

Livsmedelskooperationen Coop har i sin propaganda/reklam för ekomat använt osakliga och osanna påståenden i betydande mängd, i bl a filmen "eko-effekten" (nu borttagen).

Rebecca Weidmo Uvell driver en av landets största politiska bloggar och har i två fylliga blogginlägg mosat Coops kampanj som oseriös och osaklig. 

Professor Torbjörn har gjort sammalunda i SvD.

Svenskt Växtskydd (inte LRF) anmälde Coop till Patent- och marknadsdomstolen, som i ett entydigt utslag fällde Coop som mot ett vite förbjöds att använda filmen mm samt också en del gravt oriktiga formuleringar.

Torbjörn Fagerström gläds med all rätt över domen i SvD.

Här några länkar till vad jag skrivit mera om svenskt jordbruk och svenskt ekojordbruk, här och här.

Två miljöprofessorer skriver mycket märkligt i SvD att domen går emot den samlade vetenskapen på området, ett obegripligt konstaterande. De utgår från Coops försök på några personer med märkliga förutsättningar. Deras vetenskapliga trovärdighet borde raseras.

Aktuella länkar i svensk migrationsdebatt - juli 2017

Thomas Gur är en intressant debattör, aktiv i bl a sociala medier, bördig från Izmir (bibelns Smyrna), tidigare aktiv i moderaterna.

Han ordnade med ett dygns varsel en "happening" vid Visby Domkyrka som samlade 80-100-talet intresserade, där han lade fram sitt program för hur Sveriges framtida politik för "invandringen" bör se ut.

Gotlands tidningar refererar väl Gurs budskap tyvärr betalvägg), och det finns oxå en youtubeinspelning.

Det kommer oxå en debattartikel i juli.

I korthet anser han att man måste inse att ca 750.000 långtidsarbetslösa invandrare med låg utbildning och dåliga språkkunskaper som finns i Sverige år 2025 (?) inte kommer att vare sig få enkla jobb eller kommer att kunna utbildas till jobb. Hur detta ska hanteras måste ges högsta prioritet. För att inte antalet människor i detta utanförskap ska öka ännu mer genom asyl- och ekonomisk migrationsinvandring måste Sverige minska denna mycket kraftigt. Samtidigt är det av yttersta vikt att Sveriges ekonomi genom en politik för konkurrenskraft och fler i arbete går bra och ger pengar för att finansiera det stora utanförskapet.

Expressen skriver på ledarplats att EU måste växla sin idag oreglerade migration över Medelhavet och istället införa ett kvotsystem där de mest behövande väljs ut.

Jag har inte hört några starka reaktioner mot Expressens budskap, som tvivelsutan för några år sedan hade fördömts som främlingsfientligt och rasistiskt.

Förre GD för Migrationsverket Thord Palmlund skriver i SvD att Sverige bör prioritera hjälp till flyktingar i närområdet före en stor asylmottagning. Även detta budskap hade totalsågats för några år sedan.

Johan Hakelius i Fokus skriver en lång och lite krånglig text, men intressant, om åsiktsklyftor och åsiktskorridor och hur folkstyret fungerar.

Jag har några favoriter bland ledarskribenter, t ex Anna Dahlberg, Widar Andersson och Alice Teodorescu. Det finns naturligtvis även andra, t ex i SvD och DN.  Centerpressen har många läsvärda och kunniga ledarskribenter, t ex Patrik Oksanen, Lars J Eriksson, Reidar Carlsson, Olof Jonmyren, Marcus Persson, Tomas Karlsson, Petter Bergner, Maria Haldesten , Eva Bofride mfl. Flera av dem ger spridning åt sina tänkvärda ledare i Facebooksforumet Politisk Centerdebatt!

Expressens Anna Dahlberg skriver kritiskt om Alliansen kopplat även till t ex vilken migrationspolitik som gäller. Jag menar att Alliansen behöver enas i de viktiga frågor där skillnader råder så långt före valet som möjligt.

I Almedalen höll centerpartiets ledare Annie Lööf ett starkt tal med vrede över terror och terror-rörelser och rasism, som kommenteras bl a i Borås tidning.

Många har framhållit Kanadas migrationspolitik som ett föredöme. Jag visar i detta blogginlägg att Kanada prioriterar arbetskraftsinvandring långt före flyktingmottagande.

Henrik Emilsson, doktor i internationell migration, skriver i denna debattartikel i Dagens Samhälle att högkvalificerad arbetskraft lättare bör ges arbetstillstånd, medan de från andra världsdelar som vill ha enkla jobb i Sverige ska få det svårare.

Bloggaren mm Torbjörn Jerlerup, numera S och tidigare t ex EAP.., skriver ett intressant blogginlägg med kritik mot de politiker och media som i debatten söker ge intryck av att flyktinginvandrana till Sverige domineras av högutbildade, typ. Stefan Löfven har t ex många gånger påstått detta och brukar t o m samtidigt säga att delågutbildade är "några stycken". Detta är ren desinformation och faktiskt en stor osanning.

Mot ovanstående länkar ska ställas att Sverige nu har asylregler som skärpts till praxis i andra EU-länder. Detta motsatte sig i delar i riksdagen Vänsterpartiet, Centerpartiet och på några punkter även Liberalerna och Kristdemokraterna.
Nuvarande regler är tillfälliga och gäller endast till 2018.

Svenska Kyrkan är en drivande kraft för mer generösa asylregler än idag och ger på sin hemsida intressanta svar på hur man resonerar i en rad aktuella frågor.

Kanadas migrationspolitik - ett föredöme eller ej?

Jag har sedan 2012 hävdat att Sverige som litet land i norra Europa, i tider med större strömmar av asylsökande och ekonomiska migranter till EU, inte uthålligt kan ha väsentligt mer generösa migrationsregler än övriga EU-länder.

Jag anser det vara ett rätt odramatiskt konstaterande, men det har av många ansetts vara felaktigt och med drag av främlingsfientlighet. Inget kan vara mera fel, jag är en varm humanist och socialliberal som i grunden förespråkar öppenhet och en värld med lägre trösklar för att resa och arbeta.

Men! Det finns gränser för hur många nyanlända (flyktingar, asylsökande utan asylskäl och ekonomiska migranter) som t ex Sverige kan klara av att ta emot och integrera på ett anständigt sätt. Hösten 2015 blev det uppenbart att gränsen var nådd, när det anlände 10.000 personer i veckan.

Trots att åtgärder då sattes in vilket minskat antalet till idag ca 500 i veckan, långt fler än till övriga nordiska länder, är idag väntetiderna för de som kom och kommer 1-2 år innan de får besked om de får uppehållstillstånd eller ej. Väntetiden i olika grader av sysslolöshet och ovisshet är ofta nedbrytande, och blir sedan beskedet negativt och utvisning ska ske blir påfrestningarna för den enskilde, och för de som i olika uppdrag hjälper de asylsökande vilket ger ofta starka vänskapsband.

Jag har därför stor förståelse för de som nu organiserar sig i bl a rörelsen "Vi står inte ut". De lider med de som ska utvisas och gör allt för att de istället ska få uppehållstillstånd genom t ex en mer generös praxis eller genom en allmän amnesti eller på andra sätt.

Jag har också förståelse för att deras argumentation ibland är rätt subjektiv, t ex i analysen av vilken ålder som de asylsökande har och hur den kontrolleras, eller ej.

År 2015 kom det ca 90.000 ensamkommande still EU om uppgav sig vara under 18 år och som sökte asyl. Av dessa valde hela 40 % (drygt 35.000) att ta sig till Sverige, med 2 % av EUs befolkning. Flyktingsmugglarna rekommenderade genomgående Tyskland och Sverige som de bästa länderna att ta sig till med hänsyn tagen till ekonomi och migrationsregler mm.

Jag förstår argumenten för att Sverige, som genom sina mer generösa asylregler ju skickade ut starka signaler till de asylsökande att ta sig till Sverige, nu borde ta sitt ansvar för de många som lockades hit. Och tiden har gått och de börjar rota sig här.

Problemet är att skulle Sverige ge alla amnesti, och kanske också återgå till mer generösa asylregler än övriga EU-länder, så skulle åter starka signaler skickas till de som vill söka asyl att ta sig till just Sverige. Klarar Sverige av att på ett godtagbart integrera dem och klara av att ge dem bostäder, skolgång och arbete, då är det inga problem, typ.

Men kommer det åter så många att bostäder, skola och arbete och integration sviktar mycket starkt, och opinionen inte hänger med, då finns betydande problem. Skulle resultatet bli en växande negativ folkopinion, och ökat stöd för främlingsfientliga partier, skulle en sådan utveckling varken vara bra för de som söker asyl eller för för vännerna av en fortsatt öppen migrationspolitik.

De som särskilt står i debattens centrum är de ensamkommande som riskerar att utvisas till Afghanistan, trots att de kanske hela livet bott i Iran. (Märkligt bara det). De allra flesta av dessa får asyl i Sverige, runt 70-80 % tror jag. Men alla får det inte och det är dem debatten gäller.

Min riksdagskollega Johanna Jönsson, som jag har stor respekt för även om vi ibland landar i olika slutsatser (så kan det ju vara i politiken) är oerhört kunnig och engagerad i dessa frågor, och är ju talesperson för Centerpartiet i dem.

Hon har på sin öppna facebookssida i flera inlägg resonerat kring situationen, sakligt och balanserat. Hon får stark kritik från en del för detta, vilket jag tycker är orättvist. Ingen kan betvivla Johannas engagemang och goda vilja i dessa frågor.

Men verkligheten ÄR komplicerad.

Svenska Dagbladets chefredaktör Tove Lifvendahl har i denna färska ledare egentligen öppnat för att Sverige borde hitta en väg till typ amnesti, vilket är intressant.

Expressens Anna Dahlberg landar inte alls i den slutsatsen utan är mycket tuffare och tydligare i sin argumentation för varför detta enligt henne är en mycket tvivelaktig linje.

Docenten i etik mm Ann Heberlein har i ett inlägg på den fritänkande S-bloggen Ledarsidorna gjort sin analys av hur Kanadas migrationspolitik fungerar och hur starkt, faktiskt, som hon menar att den skiljer sig från Sveriges.

En arbetsgrupp inom Centerpartiet har tidigare framhållit Kanada som god modell för Sveriges migrationspolitik. Den insiktsfulle Yngve Synesson kritiserade detta redan i januari 2013 i Hallands Nyheter.