Debattera vår livsmedelsförsörjning på Newsmill!

Jag vill ju diskutera det faktum att Sveriges jordbruk och livsmedelsproduktion minskar medan matimporten bara ökar, i bla denna debattartikel på Newsmill.

Jag har ju mitt recept klart för hur vi tillsammans ska kunna vända på denna negativa utveckling, i mämgder av blogginlägg och debattartiklar, några länkar här och här.

För att kunna ge jordbruket förutsättningar för att stå emot matimporten och börja tillväxa igen är en bred kraftsamling nödvändig, där alla goda krafter deltar. Näring, regering och riksdag, handel, industri, konsumenter osv. Och organisationer, där självfallet Svenska Naturskyddsföreningen borde vara med på barrrikaderna.

Tyvärr är varken de eller Miljöpartiet eller delvis socialdemokraterna riktigt det, eftersom deras fokus är välment men alltför snävt.

På min Newsmillartikel har Naturskyddsföreningen vice ordförande replikerat och jag har missnöjt konsterat att hon vidhåller linje att alla bönder bör säga blankt nej till modern teknik som mineralgödsling mm.

Hennes svar har rubricerats så här i olika media; "Svensk jordbruk utarmar jordens resurser" respektive "Konventionellt jordbruk ohållbart för framtiden". Jag anser att hon har fel. Visst ska jordbruket använda insatta resurser försiktigt och uthålligt, och växtnäringstillförseln ska avvägas noga mot vad grödan kan ta upp. Likaså ska ev. kemisk bekämpning ske försiktigt vid behov och med mildast möjliga preparat.

Visst är ekojordbruket en viktig nisch, och en spjutspets i teknikutvecklingen. Men att jordbruket i sin helhet under överskådlig tid skulle drivas utan mineralgödsling och utan varje bekämpningsmedel vid t ex svåra angrepp är inte realistiskt och skulle öka hungern och driva upp livsmedelspriserna kraftigt.

Hur försvarar hon då att matimporten har fördubblats? Det berör i princip aldrig SNF i sina uttalanden och i sin opinionsbildning, inte heller verkar man beklaga det faktum att det mest miljö- och djurskyddsvänliga vanliga jordbruket i världen  - det svenska - har minskat med nära en tredjedel på 25 år. Man kanske inte bryr sig? Eftersom det helt övergripande verkar vara att den ekologiska jordbruksnischen ska bli större, I Sverige och i världen.

SNFs generalsekreterare Svante Axelsson fick frågan om han skulle köpa svenskproducerad mat, eller ekologisk, om han ställdes inför de alternativen. Han skulle köpa ekologiskt. Helt OK, tycker jag, om den är närproducerad i Sverige, men tvivelaktigt om den importeras från Asien, Brasilien, Polen eller Danmark, t ex.

Min kollega i Miljö- och jordbruksutskottet Kew Nordqvist brinner också främst för det ekologiska och har liksom Naturskyddsföreningen visionen att allt jordbruk ska säga nej till all användning av mineralgödsel, kemiska bekämpningsmedel och varje växtsort som förädlats fram med hjälp av genteknik. Även han har replikerat på Newsmill.

Han menar bl a att ökad jämställdhet och ett minskat köttätande skulle klara världens matförsörjning med ett jordbruk som avstår från insatsmedel som möjliggör högre och stabilare avkastning. Jag är positiv till jämställdhet och även till att diskutera hur mycket och vilket kött som är att föredra ifrån olika avseenden, men han spelar faktiskt rysk roulette med livsmedelsförsörjningen när han argumenterar så.

Han frågar om Centerpartiet vill försämra för djur och miljö. Naturligtvis inte, vi slåss för ett hållbart och miljövänligt jordbruk som ska kunna ta tillvara produktionskraften hos svenska åkrar och betesmarker inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddsregler med hjälp av vårt kalla klimat och goda etik.

Men vi ser verkligheten som den är och vi ser effekterna för djurvälfärd och miljö när matimporten ökar så starkt till Sverige från länder där miljöhänsyn och djuromsorg är sämre än i Sverige. Detta gagnar verkligen vare sig djur och miljö, och Centerpartiet kämpar av all kraft för att hejda den växande matimporten och stärka hela det svenska jordbrukets konkurrenskraft, såväl det miljövänliga vanliga som det ekologiska.

Vad gör Miljöpartiet, mer än att vilja kraftigt öka det redan rätt generösa stödet till ekoodlingen. Och med  den risk för prispressande överskottsproduktion som kan uppstå, som vi nu ser på de sänkta ekomjölkspriserna och som drabbar just de ekologiska lantbrukarna?




 

Tar Sverige emot för få flyktingar?

Anna Dahlberg på Expressens ledarsida skriver idag en tänkvärd krönika, tycker jag, "Vi måste välja väg i flyktingpolitiken".

Jag tänker ungefär som hon. Och jag har debatterat det i några debattartiklar tidigare, t ex denna i DN om ålderstest av ensamkommande flyktingbarn, samt på Newsmill.

Mediadebatten i Sverige har bara en växel i denna fråga. Sverige har för stränga regler och många fler borde beviljas asyl än som sker.

Just nu skärskådar Sveriges radio i återkommande reportage frågan om ifall tonåringen Ali, som flytt från Afghanistan till Iran och till Italien och nu till Sverige, ska sändas tillbaka till Italien i enlighet med EUs regelverk. Ali har uppgivit att han behandlats illa av italiensk polis och att han våldtagits i ett flyktingboende där. Han är traumatiserad och bedöms av expertis inte klara den avvisning, som är beslutad.
Finalnd och Danmark som tar emot några hundra ensamkommande flyktingungdomar per år till skillnad från Sveriges flera tusen, utmålas nu som föredömen.

Aftonbladets Anders Lindberg anser att Sverige liksom Finland och Danmark ska stoppa avvisningar till Italien i nuvarande läge, vilket kan vara rimligt. Han kritiserar Sveriges flyktingpolitik och kritiserar Miljöpartiet för att man genom uppgörelserna med regeringen bl a om att flera 10.000-tals somialiska anhöriga ska få uppehållstillstånd och genom uppgörelsen om vård av papperslösa nu är medansvariga för en "inhuman" flyktingpolitik.

Detta exempel visar på debattklimatet. Trots att Sverige har en internationellt sett generös invandrings- och flyktingpolitik, och trots att Miljöpartiet alldeles uppenbart är det parti som allra mest vill göra den ännu generösare, angrips man nu från Aftonbladet (S) för att ha en alldeles för restriktiv inställning. Detta är anmärkningsvärt.

En läkare skriver på SvD Brännpunkt och stödjer att  flyktingar med traumatiska uppleverlser bakom sig bör få stanna i Sverige. Han uppger att av vårdplatserna på Malmös ungdomspsykiatriska akutklinik är 25 procent hänförliga till ensamkommande flyktingungdomar.

Jag inser och förstår och känner självklart också starkt för alla de ömmande skäl som talar för att flyktingar ska få stanna i Sverige.

Samtidigt är det uppenbart att Sverige, som är ett rätt litet land, inte kan ta emot de tiotals miljoner människor som är på flykt i världen. Vi måste därför ha regelverk för att ge asyl som relaterar till t ex övriga EU-länders.

Uppenbarligen anser flyktingar till EU att Sverige har de bästa regelverken, eftersom en så oproportionerligt stor andel av t ex ensamkommande flyktingungdomar väljer att ta sig till Sverige, ca 25-30 procent.

Menar Anders Lindberg, Aftonbladet, och menar Miljöpartiet att detta är en alldeles för låg andel och att Sverige istället borde sträva efter att ta emot 50 eller 75 procent av flyktingungdomarna? Min uppfattning är att Sverige ska ha en öppen och generös linje i dessa frågor, men att det finns gränser för hur stor andel Sverige kan klara att ta emot. Barnfattigdomens ökning och den höga arbetslösheten i många invandrargrupper liksom problem med att klara integrationen i det svenska samhället  är indicier på att vi redan ligger högt i vår migrationspolitik.

Därför är det bra att Anna Dahlberg tar upp dessa viktiga frågor till debatt.

Jag är också tacksam för kommentarer till detta blogginlägg och ser fram mot en dialog i frågan, inte minst från de som valt in mig i Sveriges riksdag, östgötar som valde Centerpartiets valsedel i valet 2010 och där över 9 procent kryssade mitt namn.








 

Är GMO-hotet på klimatnivå..?

Det finns många avvägningar som måste göras här i livet. Vad kan accepteras, vad måste stoppas och förhindras och bekämpas?

Miljörörelsen är ofta bra på att måla upp hoten och sedan bekämpa dem kompromisslöst.
Ibland har man rätt, ibland går man för långt.

Vad gäller jordbruket är det viktigt att det bedrivs så hållbart som möjligt, så klart. Självklart också bra med mångfald för att inom hållbara ramar bedriva jordbruket med t ex olika certifieringskoncept, t ex Krav eller Sigill eller Biodynamiskt. De kan ta ut svängarna och marknadsföra det i fri konkurrens.

Däremot blir det problematiskt om organisationer och partier sätter upp målsättningar som skulle ge dramatiska effekter för t ex Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning.

Min debattartikel, först i Göteborgsposten, har nu fått svar på Newsmill av Miljöpartiets Kew Nordqvist.

Jodå, han står fast vid att Miljöpartiets vision är att allt jordbruk i Sverige och Världen ska bedrivas enligt Kravs regelverk, ungefär. Det vill säga, allt jordbruk skulle helt avstå från växtnäringstillförsel genom mineralgödsel, helt avstå från användning av alla bekämpningsmedel som kan klassas som "kemiska", helt avstå från all användning av växtsorter som förädlats med hjälp av genteknik, helt avstå från att sluta kretsloppet genom att återföra humangödseln i form av certifierat avloppsslam till åkermarken och så vidare.

Att på detta sätt vilja förhindra jordbruket i sin helhet att använda modern teknik som betyder så mycket för att få höga skördar och för att behålla jordens bördighet är dogmatiskt, och skulle ge dramatiska effekter på Sveriges och Världens livsmedelsförsörjning. Sådant kan ett ibland rätt extremt miljöparti ägna sig åt, men då fungerar man mest som ännu en naturskyddsförening som tar ut svängarna och driver opinion utan att behöva ta ansvar för verkligheten.

Min kritik mot SNF och MP står därför fast, man spelar rysk roulette med livsmedelsförsörjningen.

Centerpartiet är det ursprungliga och det moderna miljöpartiet som på verklighetens grund kämpar för att sluta kretsloppen och sla vakt om åkrar, betesmarker och livsmedelsproduktion i Sverige. Vi är positiva till Krav-jordbruket som ska ha ett gott stöd för sina miljöfördelar, men vi står verkligen också upp för de övriga 95 procenten av det svenska jordbruket som nu är så hårt pressat.

Låt mig diskutera ett av Miljöpartiets blanka nej, det till gentekniken inom växtförädlingen. Potatis är en av världens stora grödor och tyvärr mycket känslig för svampsjukdomen bladmögel, som ger brunröta och förstör potatisen. För att få en hög och säker avkastning bekämpas därför bladmöglet oftast ett antal gånger under en växtsäsong med kemiska medel, vilket står för en betydande del av den kemiska bekämpningen i jordbruket.

Den ekologiska potatisodlingen står för endast några procent och drabbas ofta av höga skördeförluster. Utan kemisk bekämpning i de allra flesta odlingar skulle bladmögeltrycket vara ännu mycket större.

Nu har växtförädlingen med hjälp av genteknik tagit fram en potatissort, Fortuna, som är motståndskraftig mot bladmögel. Den används dock inte eftersom man i EU och i Sverige säger närmast blankt nej till "GMO"-grödor, till skillnad från i USA, i Sydamerika och i Asien.

Istället för att kunna minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket i betydande grad genom Fortunapotatisen, vilket i hög grad skulle gynna främst ekopotatisen, fortsätter därför svampbekämpningen i potatisen på en hög nivå, och ekopotatisen har väldiga problem.

Visst ska gentekniken diskuteras noga och prövas under sträng kontroll, men min uppfattning är att den har stora fördelar och att sådana växtsorter bör kunna användas även i Sverige och EU.

Jag har skrivit om detta på SvD Brännpunkt tillsammans med Magnus Andersson.

SNF och ekoodlarna som kategoriskt har motsatt sig detta börjar nu ändå nyansera sig något, vilket är positivt, t ex här i en replik på min GP-artikel (som jag även har slutreplikerat på). Även ekoodlarnas ordförande Ehrencrona är inte totalt avvisande i all evighet, även om frågan är mycket känslig, här och här.

(Tillagt samma dag) Jag har all respekt för om Krav och eko fortsätter med att helt motsätta sig GMO som ett sätt att stärka sitt märke, trots de fördelar som t ex en potatissort motståndskraftig mot bladmögel skulle vara. Om jordbruket i övrigt accepterar gentekniken under sträng kontroll skulle det ytterligare stärka kravmärket. Att däremot jordbruket i sin helhet i Sverige skulle avstå från all användning av sorter som förädlats fram med hjälp av genteknik tror jag vore olyckligt.

ATL behandlar frågan i en ledare och en ledarbloggskommentar, http://www.atl.nu/bloggar/ledarbloggen/gmo-v-cker-alltid-debatt












 

Bromsa inte vindkraft, Försvaret!

Jag har skrivit en del om Försvarets, sedan den 1 april 2010, rätt rigida inställning till vindkraften.

Jag brukar få några försvarsvänner på mig, som tycker att detta är en liten fråga. Jag håller inte med. Här behöver två riksintressen samsas bättre än idag, försvar och förnybar energi.

Försvaret och flygvapnet ska försvara det Sverige vi har och vill bygga, inte förhindra att det byggs.

Men det gör man nu genom alldeles för stora krav på att stora delar av södra och mellersta Sverige ska vara fria från just vindkraftsverk. Jag befarar att detta kan föranleda en diskussion om försvarets starka ställning med närmast vetorätt i t ex  miljöbalken, i riktning mot att den bör likställas med andra riksintressen.

Företrädare för vindkraften belyser på DN debatt hur försvaret vill stoppa stora vindkraftsprojekt, och det finns fler exempel. De vädjar till regeringen att sätta ner foten och ge projekten tillstånd. Jag hoppas att pågående prövning av regeringen kommer att resultera i att projekten får tillstånd, och vet att Centerpartiet ger dessa frågor hög prioritet.

Ska JAS Gripens uppgradering utredas på nytt?

Det pågår en livlig debatt om det svenska försvaret på de anonyma försvarsbloggarna och i Svenska Dagbladet, framförallt, men även i andra riksmedia.

Det är bra att försvarsfrågor diskuteras!

Ett inlägg från en FOI-analytiker på SvD Brännpunkt är ett bra exempel på varför det är så viktigt att försvarsberedningen analyserar Sveriges militära samarbeten utifrån olika aspekter, inte minst vad gäller hur långt det samarbete i Norden som "alla" förespråkar kan drivas givet nuläget och var gränserna går, men även hur olika framtida handlingsalternativ kan påverka resursavvägningen mellan olika försvarsgrenar. Självfallet ska analysen ske utifrån olika framtida handlingsalternativ och vad de innebär för försvarets inriktning.

En del av debatten sker mellan besvikna försvarsbloggare och SvDs ledarsida om att alliansens försvarsbudget är alltför knapp relativt hur stor den borde vara. Detta kan givetvis alltid diskuteras, och även jag har ju tydligt redovisat att i det finns en hel del som talar för att budgetnivån borde höjas i kommande inriktningsbeslut, vi får se var försvarsberedningens analyser landar.

Jag borde kanske inte blanda mig i debatten om moderaternas "svek", som SvDs P J Anders Linder framställer det. Men ändå, någon synpunkt.

P J Anders Linder skriver om 2004 års "olyckliga" försvarsbeslut, och det är riktigt att riksdagsdebatten då fördes i ett högt tonläge från framförallt M som kanske inte helt korresponderade med den faktiska skillnaden mellan de rödgröna och den allians som höll på att formas.

Jag vill minnas att skillnaden handlade om 400 mkr det första budgetåret, samt att Arvidsjaurs verksamhet inte skulle läggas ned. Den omfattande nedläggningen i övrigt av många garnisoner hade ett brett stöd i riksdagen, och jag vet inte om Linder menar att ett antal av dessa borde funnits kvar?

Efter regeringsskiftet 2006 visade det sig att de rödgröna med S i spetsen ändå hade "bjudit till" 2004, eftersom de rödgröna budgetarna i opposition visade sig ligga runt 2 miljarder kr lägre än alliansens försvarsbudget. Först under Håkan Juholts korta ordförandetid ökade S plötsligt på sin budget med 2 miljarder upp till alliansens nivå, medan V och MP fortfarande vill skära ner med denna summa. Denna "Juholteffekt" har knappast noterats men är förvisso anmärkningsvärd.

Ser man den positivt är det bra att S så plötsligt kunde lägga till 2 miljarder! Ser man den negativt är det anmärkningsvärt att S la sig så platt för V och MP i de rödgröna budgetarna 2006 till 2010.

Socialdemokraternas kraftiga höjning av sin försvarsbudget innevarande budgetår kan möjligen indikera att det kan finnas utsikter för att även försvarsberedningens analyser kan röra sig i samma riktning, vi får som sagt se.

Försvarsbloggaren Wiseman - kanske med särskilda kunskaper om stridsflyget - kritiserar i ett inlägg på SvDs ledarblogg regeringens förslag att anskaffa 40-60 JAS Gripen EF utan att enligt honom anslå tillräcklig finansiering. (Han är dock i grunden positiv till att JAS Gripen ska uppgraderas).

Han menar att regeringen inte lyssnar på ÖB och att man agerar innan försvarsberedningens omvärldsanalyser är klara.

Visst är regeringens förslag vad gäller antalet JAS Gripen lägre än vad ÖB har föreslagit (40-60, där jag förespråkar 60, istället för ÖBs 60-80). Men Försvarsmakten och ÖB har efter genomgripande analyser kommit fram till att det är JAS Gripen-systemet som ska uppgraderas och utgöra vårt stridsflyg åtminstone fram till ca 2040, och här delar regeringen helt ÖBs uppfattning. (ÖBs och regeringens intervall möts också, som framgår, i siffran 60. Vi får se var försvarsutskottet kommer att landa.)

Här har också regeringen stöd av en bred riksdagsmajoritet, som vid flera tillfällen uttalat att man förväntar sig att regeringen i närtid återkommer med förslag till riksdagen om JAS Gripens uppgradering. Vid riksdagens beslut om att på oppositionens förslag tillsätta en luftförsvarsutredning för tiden efter år 2040 markerades det också tydligt att en grundförutsättning i det arbetet skulle vara den uppgradering av JAS Gripen som riksdagen ska besluta om.

Skulle, som Wiseman möjligen menar, frågan om JAS Gripens uppgradering börja analyseras på nytt av försvarsberedning och/eller luftförsvarsutredning, skulle beslut i frågan skjutas flera år framåt samtidigt som den industri som tillverkar planen skulle leva i osäkerhet och Schweiz likaså.

Jag anser att detta vore olyckligt ur flera aspekter och står helt bakom den tidsplan som regeringen och en bred riksdagsmajoritet har lagt fast. Det innebär också att jag har fullt förtroende för de noggranna analyser som försvarsmakten och ÖB har gjort och som utgör grunden för kommande beslut om JAS Gripens uppgradering.













 

Storsatsning på Ostlänken! Fantastiskt roligt!

Som jag, Centerpartiet och andra kämpat för att en järnvägssatsning mellan Linköping och Stockholm ska bli av!

Det har varit motigt många gånger de senaste åren, det ska erkännas. Den här Correnartikeln påminner t ex om finansministerns tidigare negativa inställning i frågan.

Detta gjorde att arbetet i första hand koncentrerats till dubbelspår mellan Linköping och Norrköping, att börja med. Men nu vill regeringen i kommande höstbudget förverkliga hela paketet!

Fantastiskt roligt för tillväxten och för miljön och för Östergötland! Och för vår partiledare Annie Lööf som kommer till avslut i denna långdragna fråga i sin första budget!

Bra gjort, regeringen! Och bra att även oppositionen, inte minst i Östergötland, drivit på i denna viktiga fråga!

Rysk roulette med livsmedelsförsörjningen

Jag skriver idag i Göteborgsposten om Svenska Naturskyddsföreningens, Miljöpartiets och delvis Socialdemokraternas vision och vilja att Sveriges och världens jordbruk på sikt ska bedrivas utan att använda modern teknik som mineralgödsling, inga kemiska bekämpningsmedel och utan växtförädling med hjälp av genteknik.

Jag har på olika sätt behandlat samma tema många gånger hår på min blogg, här och här och här  och här och kanske framförallt här!

Jag är som ni vet desperat över att världens bästa miljö- och djurskyddsvänliga livsmedelsproduktion, den svenska, sedan 25 år tillbaka bara minskar, hittills med nära en tredjedel. Denna utveckling måste vändas och jag driver på för det åtgärdspaket jag anser vara helt nödvändigt; en parlamentarisk kommitté, nya riksdagsmål, en bred kraftsamling, översyn av konkurrenskraft och regelverk, bättre kommunal matupphandling, huvudfrokus från ekonischen till det moderna miljövänliga jordbruket osv.

Jag vill mer än gärna debattera dessa frågor med var och en, människa eller organisation, som tar kontakt eller vill ordna en dialog eller debatt. Hör av er till med Er inbjudan, jag kommer!!

JAS Gripen igår, idag och imorgon.

Jag har fått ett femtiotal kommentarer på min blogg kring JAS Gripens uppgradering. De flesta är upprörda över regeringens besked om att uppgradera 40-60 JAS Gripen och tillskjuta 300/200 mkr mer till försvaret. Det borde varit 80-100 plan som uppgraderas och regeringen borde öka försvarsbudgeten med 1-2 miljarder, eller mer, verkar dessa kommentatorer mena.

Wiseman kommenterar, liksom Skipper och Väpnaren och Cornucopia och Gripen News.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet kritiserar starkt uppgraderingsbeslutet, inte minst Peter Rådberg (MP) som brukar ta ut svängarna ordentligt, nu med orden "krascha försvaret" (Och då menar han inte sitt eget partis långsiktiga mål att banta försvaret med 8 mdr kronor från förra mandatperioden, eller kravet på att spara 2 mdr på ett bräde i årets budget..)

Socialdemokraterna gillar ju den svenska försvarsindustrin, och försvarsutskottets ordförande Peter Hultkvist är tydlig i SvD. Liksom Sverigedemokraterna, som har stora men orealistiska budgetutrymmen.

Inom alliansen, då? Jag minns väl diskussionerna i förra försvarsberedningen år 2008, då FP drev på för att det räckte med 48 JAS Gripen E/F (ungefär).  Sedan ändrade man sig till att 100 plan fortsatt behövdes, men att motorn då måste vara "svensk". Övriga partier var 2008 inne på 60-70 plan, medan Centerpartiet höll fast vid dåvarande numerär. Kompromissen blev formuleringen att antalet stridsflygplan skulle minskas " i väsentlig grad"...

Nu är vi där, och alliansens besked om 40-60 plan JAS Gripen E/F innebär att ambitionerna sänkts ytterligare. Här spelar säkert finansdepartementets överväganden en roll.

Jag kommer att verka för att åtminstone 60 plan uppgraderas, samt att man noga överväger övergången från C/D till E/F och kan behålla en del C/D längre för bättre flexibilitet. Detta ger också utrymme för att följa omvärldsutvecklingen det närmaste decenniet och ökar handlingsfriheten.

Visst ger det faktum att Sverige är ett av mycket få länder i världen som har kompetens att utveckla och tillverka stridsflygplan stora spinoffeffekter för vårt högteknologiska kunnande och för mängder av civila spjutspetsföretag och jobb.

Avgörande för att Sveriges försvar behöver ha ett starkt flygvapen är dock självfallet behovet av den förmågan med tanke på vårt geostrategiska läge och på vikten av luftherravälde vid framtida konflikter, lika väl som under 1900-talet. Vid utformningen av vårt försvar spelar också utvecklingen i vår omvärld och våra militära samarbeten stor roll, vilket försvarsberedningen verkligen behöver analysera mycket noga.

Tillagt 26 aug:

Johan Victorin på Försvar och Säkerhet (Krigsvetenskapsakademien) gör en saklig analys, här.

I ett tidigare inlägg citerar han en rapport om kostnaderna för olika stridsflygplan.:

En hyggligt objektiv rapport med bäring på svensk försvarspolitik landade igår. Det är ansedda IHS Jane's som gått igenom driftkostnader för moderna stridsflygplan i väst, här omskrivet av Stratpost.com.

Resultatet är en triumf för Gripen. Genom att gå igenom kända affärer och olika fabriksuppgifter samt Jane's egna bedömningar har olika flygplans kostnader per flygtimme räknats ut. Gripen (Bedömt version C/D) betingar en kostnad på 4700 USD per flygtimme jämfört med närmsta konkurrent F-16 med motor Block 40/50 som slutar på 7000 USD/timme.
Gripens europeiska konkurrenter Rafale och Eurofighter Typhoon ligger på 16500 resp. 18000 USD/flygtimme enligt analytikernas beräkningar. Driftmässigt är F-35 (Joint Strike Fighter) en rysare på 21000/31000 USD i timmen enligt Australiens flygvapen/US Navy projektioner. "

Tillagt igen 26 aug:

Läsvärd analys i DN av FOI-analytiker.

 

Bra alliansbesked om JAS Gripen och höjd försvarsbudget!

Alliansens 4 partiledare ger idag klara besked om JAS Gripens uppgradering och om en därtill kopplad höjning av försvarsbudgeten idag på SvD Brännpunkt!

Sveige ska anskaffa 40-60 JAS Gripen.

Och försvarsanslaget höjs med 300 miljoner kronor 2013 och 2014, därefter med 200 mkr.

Det här är bra besked från alliansen, inte minst för mig och Centerpartiet som sedan länge argumenterat i båda dessa riktningar.

Partiledarna redovisar motiven för att Sverige ska fortsätta att basera sitt  moderna flygvapen på ett uppgraderat JAS Gripensystem som kan mäta sig med utvecklingen i vår omvärld

"Ett alternativ vore att köpa in flygplan från annat land. Denna möjlighet har analyserats. Analysen visar att det som är mest effektivt ur flera aspekter är att tillsammans med Schweiz anskaffa nästa generations Jas Gripen. Vi får därmed ett av världens mest moderna stridsflygplan till ett bra pris."

Beslutet baseras självfallet på försvarets behov men har också viktiga spin off-effekter.

"Beslutet är nödvändigt för vår försvarsförmåga, men också positivt för svenska jobb, svensk export och svensk forskning och utveckling. Försvarsindustrin, inklusive underleverantörer, sysselsätter dessutom i dag upp emot 100 000 personer i Sverige. Produktion sker på ett 70-tal orter i Sverige, bland annat i Linköping, Karlskrona, Karlskoga och Örnsköldsvik."

"Utvecklingen av svenskt stridsflyg har inneburit mycket för svensk forskning. Forskningen har gett upphov till kontinuerlig teknikutveckling och innovationer som idag har civila tillämpningsområden. Vidareutvecklingen av Jas blir särskilt viktig för svensk strategisk forskningskompetens och spjutspetsteknologi. Sverige kommer fortsatt att vara ett av få länder i världen med kapacitet och kunnande för produktion av kvalificerade stridsflygplan. "

Med detta förslag i regeringens höstbudget är jag övertygad om att det finns goda förutsättningar för ett brett stöd i riksdagen.

Sverige har idag ca 100 JAS Gripen C/D. Försvarsmakten  har genom ÖB efter mycket ingående analyser bedömt behovet av ett modernare stridsflyg som angeläget och har föreslagit att 60-80 JAS Gripen E/F ska anskaffas.

Regeringen har, säkert efter en intern dialog, nu landat i intervallet 40 till 60 plan och en därtill kopplad höjd försvarsbudget på flera hundra miljoner kronor. Siffran 60 är alltså gemensam för både ÖB och regeringen och jag hoppas att riksdagens kommande beslut kan landa där någonstans.

Min förhoppning är givetvis också att detta viktiga regeringsbesked ska kunna bädda för att ytterligare länder väljer samma framtidsinriktade lösning för sina flygvapen som Sverige och Schweiz.



 

Tolkar - asyl - Afghanistan

Peter Wolodarski skriver i DN om den begäran som de som tolkat åt svenska ISAF-insatsen i Afghanistan lämnat in om asyl i Sverige från år 2014.

Wolodarski ser dem som svenska veteraner, asyl ska beviljas. Migrationsminister Tobias Billström står fast vid individuell prövning enligt gällande asyllagstiftning.

Låt mig problematisera.

Självfallet ska Sverige ta sitt ansvar för människor med asylskäl som söker asyl i Sverige. Självfallet har Sverige ett ansvar för alla de afghaner , inte bara tolkar, som arbetar åt den svenska ISAF-insatsen i Afghanistan.

Hur detta ansvar ska tas bestäms i första hand av försvarsmakten, men ansvaret kan vid behov föras upp till regeringen.

Varken FN, ISAF eller Sverige ska lämna Afghanistan 2014, men stödet till Afghanistan ändrar karaktär. Avsikten är att Afghanistans regering, armé och polis ska kunna hålla talibanerna stången med hjälp av fortsatt ekonomiskt stöd, och stöd till utbildning av armé och polis mm. Detta är FNs och ISAFs och Sveriges huvudspår som det gäller att lägga all kraft på.

De svenska tolkarna känner uppenbarligen en oro för utvecklingen och har gemensamt aktuliserat/ansökt om asyl, uppenbarligen för att man befarar att talibanerna kommer att flytta fram sina positioner.

Det är bedrövligt och fruktansvärt att talibanerna mördar och har mördat massor av människor genom terrordåd, kidnappningar och mord, både nu som "gerilla" och tidigare i regeringsställning. Detta i sig, och där stödet till Al Qaida ingår, är också ett huvudmotiv för FNs närvaro i Afghanistan.

Sannolikt bör utvecklingen avvaktas. Skulle situationen utvecklas i fel riktning gäller den svenska asyllagstiftningen. Om en afghansk tolk flyr till Sverige kommer han/hon att prövas och med all sannolikhet få asyl om hotbilden är uppenbar.

Skulle försvarsmakten bedöma sina Afghanistananställdas, och/eller främst tolkarnas situation, som särskilt utsatt kan särskilda initiativ behöva tas av regeringen.

"Omänskligt" att förvägra dödshjälp i UK

Britten Tony Nicklinson drabbades av en stroke för 7 år sedan.

"Tony Nicklinson kommunicerar genom en avancerad dator som mäter blinkningar och små huvudrörelser.
Det behövdes dock ingen dator för att förmedla de känslor som Nicklinson fick efter beslutet.
58-åringen bröt ihop i tv och var till synes otröstbar."

Tony vill somna in (dö) eftersom han anser sitt liv i paket "miserabelt" där han är "maktlös"."

Men i England, liksom i Sverige, får inte en människa dö i förtid, även om hon lider och så önskar. Staten har för allas vår räkning förbjudit det och gjort det olagligt, och sjukvården förvägras att bistå Tonys i hans entydiga vilja. Inte heller får någon nära släkting eller mycket god vän hjälpa honom att somna in/dö.

Expressen skriver om detta.

Aftonbladet visar video från ögonblicket när han fick beskedet.

"Tony Nicklinson kommunicerar genom en avancerad dator som mäter blinkningar och små huvudrörelser.
Det behövdes dock ingen dator för att förmedla de känslor som Nicklinson fick efter beslutet.
58-åringen bröt ihop i tv och var till synes otröstbar.
– Jag känner mig helt förstörd efter beslutet, kommunicerade han senare genom datorn, enligt the Telegraph."

– "Även om jag inte ville få upp hoppet för mycket, fick jag det ändå, eftersom en fantastisk mängd arbete las ner på mitt fall. Jag trodde att om domstolen såg mig för den jag är, med mitt fullständigt miserabla liv, maktlös till att göra åt det på grund av mitt handikapp, skulle domarna förstå mitt resonemang att jag inte vill fortsätta leva och borde få en värdig död.
Enligt frun, June, är Tony Nicklinson nu redo att avsluta sitt liv genom att svälta sig till döds.
Nicklinson kommer att överklaga domstolens beslut till en högre instans."

Jag har engagerat mig i arbetet för att man vid svåra lidanden, främst i livets slutskede, ska kunna ha en möjlighet att fö dö i förtid.

"Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö."

Jag har skivit motioner och interpellationer till socialminister Göran Hägglund för några år sedan.

Vår debatt finns här (scrolla ner till slutet av sidan).

Jag har gjort flera bloginlägg; här och här och här.

Några framgångar har nåtts, t ex accepteras det idag att maskiner som behövs för att upprätthålla livet får stängas av om det är den enskildes uttryckliga vilja. Likaså accepteras idag smärtlindring genom stark medicinering, även om det skulle korta livet och påskynda döden.

Däremot finns tyvärr ingen öppning ännu för att den enskildes vilja vid svåra lidanden ska kunna respekteras, självfallet under sträng kontroll och noga reglerat. Jagh fortsätter att kämpa för att en sådan utredning ska tillsättas, och jag tycker att den riksdagsmajoritet som förhindrar detta tar poå sig ett mycket stort ansvar.

Det finns en förening som driver på i dessa frågor, Rätten till vår död. Jag sympatiserar i mycket med deras budskap men har inte ännu blivit medlem, det får var och en ju avgöra.


Tillagt 2100 18 aug från facebooksdialog kring mitt blogginlägg:

Anders W Jonsson Centerpartiets stämma har tagit tydlig ställning ifrågan. Vi är inte för att sjukvården ska få som uppgift att avsluta liv genom giftinjektioner. Sjukvårdens uppgift är att lindra symtom som ångest, smärta etc som kan vara förenat med ett döende men inte att aktivt avsluta liv.

Anders W Jonsson http://anderswjonsson.se/2009/06/11/dodshjalp/

Staffan Danielsson Centerpartiets gruppledare och läkaren Anders W har helt rätt, Centerpartiets stämma har beslutat enligt ovan. Det innebär alltså att svaret till Tony är precis som i England. I denna fråga har alltså jag personligen en annan uppfattning, och driver därför opinion för att riksdagen (och Centerpartiet) ska ta ställning för att dessa svåra och viktiga frågor utreds i syfte att under sträng kontroll öka individens rätt vid svåra lidanden kunna få avsluta livet i förtid.

Jag tror att Annie Lööf går stärkt ur "krisen"!

Det är bra att media granskar i samhället, inte minst myndigheter och politiker. Misstag, missförhållanden och missbruk ska granskas och lyftas fram i ljuset.

Ibland utvecklas sådana granskningar till mediadrev, där man ibland kan tappa proportionerna och fler och fler dras med.

Jag tycker att detta nu sker i granskningen av några fakturor på Näringsdepartementet, samt av att nu försöka få hela Tillväxtverket att framstå som utan funktion och nedläggningsbart.

Cecilia Stegö Chilo som fick avgå som färsk minister efter att det kom fram att hon inte betalade TV-avgiften skriver lite raljant, men inte utan poänger, om drevet mot Annie Lööf.

Östgöta Correspondenten, vanligtvis en balanserad tidning med god kvalitet, tappar idag fotfästet och hakar på drevet just när det kanske börjar avta.

Man ägnar frågan en huvudledare som hade platsat även i våra kvällstidningar, som ju tar ut svängarna lite extra ibland.

Ett citat:

"Bilden växer fram av Tillväxtverkets projekt som en cynisk, medial prestigesatsning av förra näringslivsministern Maud Olofsson, bekostad av medborgarnas egna pengar under skönmålade förväntningar med kortsiktiga opinionsvinster för ögonen".

Correns ledare väljer också att citera vad någon annan har sagt om "teflonbroilern" och "praktikanten". Ynkligt, Corren, säg det själv i så fall om ni har den uppfattningen.

Visst ska myndigheters verksamhet granskas och diskuteras men lite sans och måtta behövs också. Det Corren nu sågar är en en satsning på att stärka och lyfta fram kvinnligt företagande som Tillväxtverket, med rötter i glesbygdsverket och några andra verk, gjort.

Jag tycker att detta angeläget, att stärka kvinnors företagande, sedan kan säkert detta göras på olika sätt.

Vad Corren gör nu är att bunta ihop hur  Stiftelsen för strategisk forskning har representerat med Tillväxtverkets satsning på kvinnligt företagande som läggs Maud Olofsson till last, samt sedan lägga till några anonyma citat som förminskar och förnedrar en ung kvinnlig partiledare med, anser jag, lysande kvaliteter.

Slutsatsen av denna Corren-brygd är att tidningen utfärdar stormvarning. Kring stiftelsen? Kring Tillväxtsverkets kvinnoprojekt?

Nejdå. Kring Annie Lööf, som efter en genomlysning på departementet endast har några frågetecken kring några fakturor, vilket hon öppet och transparent tagit tag i och klarat ut, samt ser till att detta inte ska inträffa igen.

En rätt ynklig ledare, Corren, tycker jag.

Naivt om jordbruket av Hedin

Jag har ibland skrivit om Stockholmscentern som har mycket energi och tillför mycket, bl a i detta inlägg om Centerpartiets väg framåt, se punkt 5.

Men ibland hamnar en och annan medlem lite snett, som t ex Johan Hedin i detta inlägg i SvD idag om det svenska jordbruket.

Johan menar att vore det bara lite krut i de svenska bönderna borde man strunta i konkurrensförutsättningarna och politiken och istället med hjälp av den starka mattrenden göra pengar och växa som i 3 exempel han hänvisar till, "smöret från Väddö, grisar från Domta och Blaxta utanför Flen som blivit flerfaldigt belönade internationellt för sitt söta vita vin"....

Han menar att nischsatsningar som dessa inte verkar stödas av LRF eller, antar jag, av "politikerna/staten".

Han har fel. Det är istället just nischerna som i hög grad intresserar och engagerar både inom LRF och i politiken. Satsningen på Matlandet Sverige handlar i hög grad om detta, och i Jordbruksutskottet (där jag finns med) är engagemanget som störst i diskussionen kring gårdsbutiker, gårdsslakterier och - mejerier samt hur den ekologiska nischen ska kunna växa som andel av den krympande svenska livsmedelsproduktionen.

Däremot är engagemanget inte lika tydligt när det konstateras att den svenska livsmedelsproduktionen, med högst krav på miljöhänsyn och djurskydd, har minskat med nära en tredjedel på 25 år och att importen av mat från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd har ökat från 25 till nära 50 procent under samma tid.

I en värld där 900 miljoner människor hungrar och där befolkningen kommer att öka med 2 miljarder till 2050 och där FAO bedömer att produktionen av mat behöver öka med 70 procent, och där matpriserna nu stiger kraftigt genom torka i USA som kan ge matbrist i vinter, där hänvisar Johan Hedin de svenska lantbrukarna till enskilda initiativ på gårdsnivå.

De grundläggande konkurrensförutsättningarna är inget som de eller politikerna behöver engagera sig i, menar han.

Tyvärr har han fel igen. Riksdagen har bestämt att de svenska bönderna ska producera världens bästa mat vad gäller miljöhänsyn och djurskydd, vilket också innebär att maten blir dyrast. Samtidigt belastar Sverige lantbruket med kostnadspålagor i form av t ex de högsta dieselskatterna inom EU, och oppositionen vill återinföra världens enda skatt på handelsgödsel, trots att marknadspriserna på gödsel redan stigit kraftigt det senaste decenniet.

Detta har starkt bidragit till att snart halva matkonsumtionen i Sverige består av lite billigare importmat från länder med sämre miljö- och djurskyddskrav. Jag menar att detta är hyckleri och dubbelmoral vid t ex offentlig matupphandling, att ställa stränga krav på de svenska bönderna och sedan köpa mat från andra länder med lägre krav.

Jag inser också värdet av en friare marknadsekonomi på jordbrukets område, vilket Sverige ska driva på för. Det måste dock ske i någorlunda samma takt som i andra länder. Sverige kan för det första inte ensidigt gå före och minska sina miljöersättningar mm  till jordbruket mer än vad EU i sin helhet och USA gör, och för det andra kan Sverige inte belasta sina bönder mer med skatter än vad jordbruket i vår omvärld har .

Jag har skrivit många inlägg på denna blogg om det åtgärdspaket jag anser helt nödvändigt för att ge den svenska livsmedelsproduktionen rimliga möjligheter att vända den negativa trenden; nya riksdagsmål, en parlamentarisk livsmedelskommitté och en bred kraftsamling inom EUs och WTOs regelverk med mera.

Jag ställer fullt upp för stöd och glada tillrop till alla duktiga entreprenörer som lyckas utveckla småskaliga försäljningskoncept genom att satsa riskpengar och det egna kunnandet.

Jag hoppas att Johan Hedin å sin sida ställer upp på principen om likvärdiga konkurrensmöjligheter för det svenska jordbruket och på det åtgärdspaket jag driver.

Mats Lundegård (DN) kan inte med Centerpartiet

Wikipedia:

Mats Evald Lundegård, född 13 december 1937 i Maria Magdalena församling, Stockholm, är en svensk journalist, översättare och författare. Han är son till Erik Lundegård.^[1][2]

1993 mottog han Stora journalistpriset med motiveringen "För hans berättarkonst och bredd som allmänreporter. Han har förmågan att se och skildra det mänskliga och nära i stora politiska skeenden, senast i artiklarna från det forna Jugoslavien."^[3]

Den 29 juni 2000 var han sommarpratare i Sveriges Radio.^[4]

^{Mats Lundegård har en lång bana som erkänd journalist bakom sig. Stockholm är hans hemort. Jag har ingen särskild relation till honom men har är uppenbarligen en dokumenterat duktig journalist.}

^{Han ges idag utrymme i en krönika på DNs Namn och Nytt, där han faktiskt avslöjar sin politiska världsbild vad gäller Centerpartiet, uppenbarligen cementerad sedan Gunnar Hedlunds tid.}

^{Det är inte var dag en ledande svensk Stockholmsjournalist gör det.}

^{Vad är det då för fördomar mot Centerpartiet och mot vår partiledare Annie Lööf som Mats ger uttryck för?:}

"På nagot satt gläder det mig lite extra att det

ar den vana flickan med det rödblonda haret

som ställer till det for sig. Hon har från dag ett

gjort mig misstanksam med sitt tvärsakra munväder

och sina aningslösa (hoppas jag) lovord

till Margaret Thatcher."

Jo, han kan helt enkelt inte  med "flickan med det rödblonda håret" från landsbygden....

Och mot Centerpartiet:

"Och bondepartiet som

hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker

i politiken kan vara hedervärda. Traditionen ar

ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande

lealös röstar jag annorstädes."

Jo, han kan helt enkelt inte med Centerpartiet...

Nu kanske detta bara handlar om en enda ledande svensk journalists världsbild vad gäller Centerpartiet och vår partiledare, vad vet jag. Det är ändå intressant att så nakna och, som jag tycker, fördomsfulla uppfattningar hos en ledande svensk journalist ges utrymme i Dagens Nyheter på den "opolitiska" (?) Namn och Nytt-sidan.

....................................................................................

Texten i DN, ifall länken inte fungerar:

"Carin Jämtin oroas över det fusk de socialdemokratiska ungdomsförbundarna ägnat sig åt i Piteå. Fast i notisen jag läser har hon inga särskilda bekymmer med fifflet hennes partigängare ägnat sig åt och ordet ”fusk” står bara i rubriken.

Jag fås att ana att hennes attityd visavi händelserna i Norrbotten är ganska överseende.


Som jag minns saken, eller sakerna, är hon i gott sällskap. De politiska ungdomsförbunden och andra liknande har, vad jag minns, i alla tider fifflat med statistiken rörande antal medlemmar och de inkomster som bestäms av denna. Jag får för mig att alla politiska ungdomsorganisationer med ojämna mellanrum har avslöjats med tassarna i allehanda syltburkar. Och på det hela taget kommit undan med blotta förskräckelsen när de ertappats.


Därför är jag inte ett ögonblick överraskad över att Centerpartiets Annie Lööf befunnits fiffla med statens pengar. Hon hävdar föralldel att det var ett misstag att representationsnotorna värda 350 000 skickats - av hennes underlydande - att betalas med skattepengar. Och nu snabbt debiterats partiet enligt den ordning man försökte smita från.


På något sätt gläder det mig lite extra att det är den väna flickan med det rödblonda håret som ställer till det för sig. Hon har från dag ett gjort mig misstänksam med sitt tvärsäkra munväder och sina aningslösa (hoppas jag) lovord till Margaret Thatcher. Och bondepartiet som hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker i politiken kan vara hedervärda. Traditionen är ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande lealös röstar jag annorstädes.


Vad gäller tjuvaktiga ungdomsförbundare är det bara att notera att de lärt sig hanteringen av sina mentorer. Eller om det är tvärtom, att fiffeltraditionen växt i de ungdomliga miljöerna och sedan fått resa med upp i organisationen och åldrarna. Och fortlevt och klassats som ”fusk” när det är tjuvnadsbrott det handlar om. För det är mina surt förvärvade de försöker förskingra.

Mats Lundegård."

Debatt om Gripen i P1 Morgon med MP

Jag skrev nyligen om luftförsvarsutredningen.

Den ska utifrån regeringens kommande proposition om JAS Gripens uppgradering utreda luftförsvaret på längre sikt.

Socialdemokraterna angav tiden till efter år 2040, och så blev också riksdagens beslut. Bakom detta stod utöver allianspartierna S och MP.

MP vill nu ändra detta riksdagsbeslut och låta utredningen också behandla frågan om JAS Gripens uppgradering, i det lätt insedda syftet att det behövs ingen uppgradering.

I P1 Morgon idag diskuterade jag och Peter Rådberg (MP) detta.

Jag visade på alternativen:

"Ska Sverige göra som norrmännen och köpa ett mycket dyrare amerikanskt flygsystem? Eller behöver vi inte längre försvar och flygvapen? Eller klarar en åldrad JAS Gripen att möta sig med de uppgraderade flygplanen i t ex Ryssland?"

Rådberg är tvärsäker på att dagens JAS Gripen lätt klarar att matcha t ex det uppgraderade ryska flygvapnet de närmaste 20-30 åren...Han vet också precis vilken flygmotor som JAS Gripen ska ha.

ÖB däremot har efter en noggrann analys inom försvarsmakten gjort bedömningen att JAS Gripen behöver uppgraderas, och riksdagen har också givit regeringen mandat att i närtid lägga en sådan proposition.

Vem ska man lita på?

Peter Rådberg och MP, som för några år sedan ville skära ner försvarsbudgeten med 20 procent och nu i ett första skede vill minska den med 2 miljarder per år, trots att Sverige halkat efter de nordiska länderna på försvarsområdet. Sverige lade för 25 år sedan ca 2,5 % av sin BNP på försvaret, då i topp bland de nordiska länderna, medan vi nu lägger under 1,2 %, lägst av de nordiska länderna.

Eller försvarsmakten och ÖB?

Jag låter ÖBs analys och förslag väga tungt.

Så kan utflyttningen av mjölkproduktionen hejdas!

Jag har i många debattartiklar och blogginlägg slagit larm om att världens bästa livsmedelsproduktion - den svenska - successivt minskar och istället ersätts av import från länder vars jordar läcker mer till Östersjön och med mindre ambitiösa  djursskyddsregler.

Sverige är nu det land i Europa som importerar mest mat, nära hälften av det vi konsumerar, samtidigt som vi i högstämda ordalag kräver ständigt dyrare särregler för just det svenska jordbruket som då får ännu sämre konkurrenskraft och fortsätter att minska.

Nu uppmärksammas mjölkproduktionens svåra lönsamhetsproblem, som i mycket beror på de allt högre världsmarknadspriserna på spannmål och andra fodergrödor.

Mitt recept på hur utvecklingen ska kunna vändas framgår av bl a detta blogginlägg, med länkar vidare.

Nya riksdagsmål är ett måste, liksom en parlamentarisk ("kris")kommitté och en bred kraftsamling för att vända utvecklingen.

"Fokus i jordbruksdebatten måste nu flyttas till hur den dominerande miljövänliga produktionen - den "konventionella" - ska kunna öka sin konkurrenskraft och vända utvecklingen.

För att detta ska kunna ske måste riksdagens mål för jordbruket omarbetas och fokus riktas på att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i sin helhet. Mål styr och har betydelse!

Utöver detta är en bred kraftsamling från näringen, med stöd av politiker, konsumenter, industri och handel med flera helt nödvändig för att jordbruket åter ska börja växa. Sveriges växande sårbarhet vid allvarliga kriser måste också analyseras.

Jordbrukets konkurrenskraft måste ses över i ett EU-perspektiv vad gäller skatter, kontrollkostnader och ersättningssystem. Eftersom jordbruket krymper bör den beslutade dieselskattehöjningen på över 500 miljoner kronor ses över i en kontrollstation.

För att dessa genomgripande åtgärder ska kunna förverkligas i en samlad livsmedelsstrategi behöver enligt min uppfattning en parlamentarisk kommitté tillsättas.

Lägets allvar kräver detta, och utan en bred samsyn om nya mål och åtgärder torde den negativa utvecklingen vara mycket svår att vända för näringen."


tillagt 3 sept, länk till senare inlägg på Newsmill.

Luftförsvarsutredning - historik och nuläge

Talespersonerna för FP och KD riktar nu stark kritik mot den kommande luftförsvarsutredningen, i ordalag som "science fiction" och "löjets skimmer".

Och visst är tiden efter 2040 väldigt avlägsen.

Det kan vara nyttigt, ändå, att påminna om bakgrunden:

1. De rödgröna fick våren 2011 stöd av Sverigedemokraterna i sitt krav på en utredning kring luftförsvarets utformning på lång sikt. De 4 partierna - S, SD, V och MP - fick majoritet och riksdagen uppdrog åt regeringen att tillsätta en sådan utredning. Allianspartierna motsatte sig en sådan utredning, med motivering att det räcker att försvarsmakten i vanlig ordning tar fram underlag samt att regeringen kommer att föreslå hur JAS Gripen ska uppgraderas.
Den tidigare utredning om luftförsvaret som det hänvisas till tillsattes när regeringen 1967 uppmanade ÖB att tillsätta en myndighetsutredning i frågan, och med direktiven utformade av ÖB.

2. Den 1 dec 2011 gjorde regeringen - och därmed alla 4 allianspartier - upp med S och MP om att Sverige ska leda en av EUs stridsgrupper ( vilket alliansen ville) samt att en luftförsvarsutredning för tiden efter år 2040 ska tillsättas (vilket S och MP ville).

3. I juni 2012 tillsätter regeringen den parlamentariska utredningen, samt fastställer dess direktiv.

4. Den 3 augusti 2012 går så försvarstalespersonerna i riksdagen för FP och KD ut med stark kritik mot att utredningens direktiv inriktas på tiden efter 2040. Kritiken drabbar -utöver självfallet oppositionen som drivit fram utredningen - därmed också regeringen och de egna företrädarna i regeringen.

5. Jag redogjorde i ett blogginlägg den 1 dec 2011 för den träffade uppgörelsen. Centerpartiet stod bakom den när den gjordes, och vi står fortsatt bakom den idag.

Regler för (homosexuella) blodgivare

Centerpartiets partiledare Annie Lööf har i samband med Pridefestivalen gjort ett utspel om regelverken för homosexuellas möjligheter att ge blod.

Principiellt har hon poänger i sitt resonemang.

Frågan är dock svår och avvägningen känslig där självfallet enighet råder om att blod som lämnas måste vara friskt och utan sjukdomsämnen.

Den stora förändringen kom tvivelsutan 2009 när det öppnades en möjlighet för homosexuella män att ge blod, givet att de kan visa att de inte haft sex med andra män de senaste 12 månaderna.

Jag begriper inte hur detta går att "bevisa", det måste handla om att bedöma trovärdigheten hos de som vill lämna blod. Detta går omöjligen att göra med någon 100-procentig säkerhet.

Frågan är om den osäkerheten är mindre än att som Annie Lööf vilja ha en individuell bedömning av riskbeteendet när man lämnar blod.

Det är dock allvarsamt att Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL) försvarar nuvarande regelverk och kritiserar Centerpartiets förslag, som också röner kritik på flera ledarsidor och från Hanne Kjöller i DN.

Gotlands tidningar stöder dock C-förslaget.

Kommersialiserad bärplockning och allemansrätten

Jag har i några bloginlägg följt och diskuterat den kommersiella bärplockningen i våra skogar, som vuxit till oanade proportioner.

Idag skriver jag i Expressen om detta och menar att regeringsformens formulering att "alla" (i hela världen?) har rätt att kommersiellt (?) plocka bär i Sveriges skogar behöver diskuteras.

Frågan är het och känslig, jag vet, och flera medier har hört av sig. Östnytt (SVT) intervjuade liksom TV4 riks. Jag har också fått redovisa mitt resonemang i P4 Extra och i TV4 News.

Kan vi försvara oss?

Kungliga Krigsvetenskapsakademien har flerhundraåriga rötter och består av ca 400 ledamöter som analyserar och diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.

Jag har efter att tidigare ha ögnat nu ordentligt läst igenom akademiens rapport "Kan vi försvara oss?" av Björn Anderson m fl, inom ramen för projektet Svensk säkerhet efter 2014.

Rapporten är på 115 sidor och mycket läsvärd. Den torde kunna beställas på info@kkrva.se.

Sammanfattningen finns här.

Jag tycker att den är en alldeles utmärkt genomgång av försvarets radikala omvandling mellan ca 1988 och idag, samt av de utmaningar som Sverige och försvaret står inför.

Rapporten analyserar sakligt mycket viktiga vägval, och tar tydlig ställning i många frågor samt pekar även på vad som behöver analyseras.

Centerpartiet driver som bekant på för att Sveriges militära allianser ska analyseras, och Natofrågan specifikt. Vikten av detta underbyggs med all önskvärd tydlighet av rapporten.

Rapporten borde vara ett viktigt underlag i försvarsberedningens kommande arbete!

Förbjud vinst överallt!

Debatten rasar om det fasansfulla i att andra än offentligt styrda verksamheter tillåts ägna sig åt t ex barnomsorg, driva äldreboenden eller skolverksamhet. I sådana fall givetvis efter en rejäl upphandlingsprocess med tydliga kravspecifikationer och löpande uppföljning och kontroll och utvärdering. Här har det brustit från kommuner och landsting, och här behövs skärpning men det är något annat än att förbjuda människor och företag att bidra till mångfald, kvalitet och effektivitet genom att förbjuda avkastning (vinst/ränta) på det satsade kapitalet.

Men Nej, Kommunal

och LO har satt ner foten, nu ska Socialdemokraterna förmås att socialisera all offentlig verksamhet. Man vill ha en "non profit-princip" inom offentlig verksamhet, 25 år efter att löntagarfondssocialiseringen misslyckades.

Den sansade S-ideologen Widar Andersson varnar S för att haka på LO-spåret och göra 2014 års val till ett nytt "kosackval" (eller löntagarfondsval, min notering). Han har rätt, men från allianssynpunkt vore det kanske intressant att LO och Vänsterpartiet fick med sig S på noterna...

V-ledaren Jonas Sjöstedt anser inte förvånande att LO är på rätt väg och

att "den som bedriver skattefinansierad verksamhet" givetvis inte ska få "plocka ut vinst därifrån". Det stänger givetvis effektivt dörren för att företag ska kunna satsa kapital och kunnande och investera i offentliga tjänster som de ovan nämnda, samt även för - i logikens namn - sophantering, färdtjänst, vägunderhåll osv.

Om privat företagsamhet inom offentlig verksamhet är så förkastlig och leder till vanvård och försämringar, så kan den rimligen inte vara bättre utanför det offentliga och frågan är därför öppen, borde inte gemensamt ägda företag utan vinstintressen vara normen även i samhället i övrigt.

Vänsterpartiets ideal har ju tidigare i många decennier funnits i socialistiska länder som Östtyskland och Sovjet och idag hålls fortfarande Cuba högt. Vänsterpartiets förkastande av marknadsekonomins välståndsbringande mekanismer i offentlig verksamhet, och fackföreningsrörelsens öppenhet för detsamma, inger därför stark oro.

Jag bedriver på Twitter i all blygsamhet en liten ironisk sommarkampanj för fortsatt upphandling i konkurrens i offentlig verksamhet och för att vinst (eller kalla det ränta på satsade pengar) i så fall givetvis måste accepteras på de pengar som investeras i verksamheten

Här är några "nästan oneliners"med tips till S och V att driva i valrörelsen 2014 tillsammans med LO:

"Alltfler tvekar inför privata bilverkstäder. Börjar förstå att de drivs med vinstintresse. Borde förbjudas. Bättre att kommunen driver bilverkstäderna så att bilarna inte vanvårdas".

"Är det verkligen rimligt att den viktiga livsmedelsproduktionen drivs med vinstintresse. Borde inte vi alla istället gemensamt producera maten i offentligt ägda företag utan vinstintresse som bara vill maten och djurskyddet väl till skillnad från bönderna?"

"Privata bussar och taxis kör färdtjänst.Drivs av vinstbegär. Vanvårdar bilar och kör farligt. Bättre med kommunalt."

"En del tandläkare drivs av vinstbegär. Illa. Torde leda till vanvårdade tänder. Låt folktandvården ta över! "

"Marknadsekonomi ger välstånd och tillväxt. Socialism gav monopol och ineffektivitet. Därför bör vinst förbjudas överallt!"

Inlägget publicerat på Newsmill, följ debatten också där!

SNFs ensidiga ekofokus leder fel

Jag har här på bloggen uttryckt respekt för ekojordbruket - som säger blankt nej till mineralgödsling, blankt nej till all kemisk bekämpning, blankt nej till all användning av genteknik, blankt nej till att sluta kretsloppet genom att använda avloppslammets fosfor, med mera nej - som är ett miljöalternativ, låt vara lite fundamentalistiskt.

Det finns självfallet ingen rent "ekologisk odling" eftersom all odling innebär stora ingrepp i ekosystemet genom utdikning av vatten, stenbrytning, plöjning, jordbearbetning, ogräsbekämpning, växtnäringstillförsel osv. Det som på 1980-talet startade som "alternativ odling" (nu "ekologisk odling") med ca 0,2 procent av produktionen i Sverige har på 25 år mångdubblats till 4-5 procent av produktionen och anses av många politiker vara det enda miljöalternativet i jordbruket. Produktionen sjunker med upp till 40 procent och merkostnaden vid inköp är mellan 30 och 60 procent, men det är en viktig nisch, en spjutspets,  och fyller ett stort behov för de som är ideologiskt övertygade om ekoproduktionens välsignelser och/eller har råd att betala merpriset.

Min stora upprördhet gäller att det moderna miljövänliga jordbruket i övrigt i Sverige, som står för 95 procent av produktionen, och som också det är ett bra miljöalternativ inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar, ett kallt klimat och en god etik, samtidigt har minskat med nära en tredjedel på 25 år. Istället har importen av mat från länder som läcker mer till Östersjön och har sämre djurskydd ökat från 25 till 50 procent så att Sverige idag är Europas kanske mest importberoende land med nära 50 procent importerat.

Jag är kritisk till de kommuner som skaffar sig en helgongloria genom att köpa in 10-20 procent ekolivsmedel av sin matupphandling (i praktiken kaffe, mjölk och bananer) samtidigt som resterande uppköp oftast importeras från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd. Jag tror inte att Sverige klarar att vända trenden och hejda importökningen om inte huvudfokus vänds från nischen till det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. Kommuner bör endast upphandla mat som uppfyller stränga krav på god miljöhänsyn och djurskydd i nivå med den standard vi kräver av vårt eget jordbruk, därefter kan man välja hur mycket eko man vill sträva efter.

Här några länkar, nummer noll, nummer ett, nummer två, nummer tre, nummer fyra och nummer fem.

Idag har jag debatterat potatisodling (bladmögel, kemisk bekämpning, genteknik och eko) samt om världen kan försörjas genom en massiv övergång till odling utan tillförsel av mineralgödsel vilket sänker avkastningen med upp till 40 procent.

Debatten skedde i P1 morgon och med/motdebattör var svenska naturskyddsföreningens generalsekreterare, min agronomkollega Svante Axelsson.

En utgångspunkt var att svensk potatis bekämpas mot bladmögel ett antal gånger under odlingssäsongen, och att den svampbekämpningen är 20 procent av den totala i jordbruket. Vore det inte bättre att köpa ekopotatis, som sedan länge står för 2-3 procent av produktionen. Den drabbas hårt av bladmöglet, avkastar betydligt mindre och kostar dubbelt så mycket. Eftersom växtnäringstillförseln främst består av grön- och stallgödsling är läckagerisken betydande på de lätta potatisjordarna.

Visst ska den övertygade köpa ekopotatis. Men viktigast är, menar jag, att köpa svenskproducerad potatis. Våra regelverk är strängare än i andra länder och potatisen bekämpas 2-3-4 gånger mer i England, Belgien och Nederländerna, varifrån importen ofta kommer.

Det finns nu en potatissort, Fortuna, som utvecklats med genteknik. Det kombinerar god avkastning och kvalitet med hög motståndskraft mot det fruktade potatisbladmöglet, som år 1845 gjorde att 750.000 irländare svalt ihjäl och som på 1860-talet hårt drabbade norra Europa.

Om Fortuna fick odlas skulle svampbekämpningen inte behövas och den ekologiska odlingen starkt gynnas. Tyvärr säger SNF, Krav och Miljöpartiet m fl blankt nej till denna potatissort. Jag är däremot öppen för att växtförädling genom genteknik, under sträng kontroll, bör kunna accepteras.

Svante Axelsson öppnade i vår debatt för att acceptera gentekniken. Mycket intressant, eftersom naturskyddsföreningen, Krav och miljöpartiet med flera kräver 100-procentiga garantier för att acceptera gentekniken och hittills har sagt blankt nej till all användning.

Svante Axelsson och SNF vill se en massiv övergång i världsjordbruket till ekokonceptet, dvs blankt nej till mineralgödsling med mera. Han hävdar att en ekofiering av Afrikas jordbruk skulle fördubbla skördarna och mer.

Visst måste skördarna i Afrika flerdubblas, till skillnad från övriga kontinenter står Afrikas livsmedelsproduktion och stampar med oförändrat usla skördar sedan 50 år, trots allt utvecklingsbistånd. Självklart ska bra växtföljder och gröngödsling börja tillämpas liksom andra resurseffektiva tekniker, och allra viktigast är att Afrikas länder inte suger ut sitt jordbruk utan ger det möjlighet till utveckling och lönsamhet.

Men att som naturskyddsföreningen intala politiker och medborgare att Sveriges, Europas, Afrikas och världens livsmedelsförsörjning skulle kunna vidmakthållas vid en massiv övergång till ekokonceptet och alltså helt avstå från tillförsel av växtnäring genom mineralgödsling, avstå från alla kemiska bekämpningsmedel och avstå från motståndskraftiga sorter utvecklade med genteknik, det är att vilseleda människor och spela rysk roulette med världens livsmedelsförsörjning!

Det är faktiskt närmast tragiskt, tycker jag, att den hedervärda naturskyddsföreningen så lite engagerat sig för att stå upp för den svenska livsmedelsproduktionen när den minskat så starkt med nära en tredjedel på 25 år. Svante Axelsson bekräftade sitt ensidiga fokus när han rådde lyssnare att hellre köpa ekologiskt, varifrån i världen det än odlats eller producerats, än att köpa närodlat från Sverige framtaget genom fotosyntesen på svenska åkrar och betesmarker.

Mitt råd är att först och främst köpa svenskproducerat mat, eller i varje fall mat producerad enligt de stränga miljöhänsyn och djurskyddsregler vi har i Sverige. Vårt kalla klimat och vår goda etik är också starka argument. Därnäst kan kommuner och konsumenter gärna prioritera det ekologiska. Med tanke på att det är 30-60 procent dyrare begränsar det dock möjligheterna för kommuner med begränsade resurser och för vanliga barnfamiljer och ensamstående föräldrar att i stor skala göra detta.

10.000 kommersiella bärplockare från utlandet, räcker bären?

Jag har belyst problematiken med allt fler som kommersiellt vill plocka bär i de svenska skogarna från andra länder, i dagsläget främst från Thailand och Bulgarien.

Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.

I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.

Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.

Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.

Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".

Vad avser då "alla"?  Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?

Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.

Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.

Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.

Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.

Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland  är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.

Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.

Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.

Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.

Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.

Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?

Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.

Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.

Ta ansvar för bärplockarlägren i Mehedeby!

Jag har skrivit om de många bulgarer som på inbjudan av Bergviks skog, Tierps kommun och Polisen "vildcampar" längs några skogsvägar vid E4an norr om Tierp.

De sanitära förhållandena är oacceptabla, tillgången till bär är begränsad och många har begränsade ekonomiska resurser. Ortsbefolkningen oroar sig för detta, badplatsen är överansträngd, soptunnor gås igenom och det har skett stölder. (Ouppklarade).  Samtidigt rapporteras nu om någon konfrontation mellan svenska ungdomar (kanske) och boende i något läger.

Jag menar att vaktslåendet om den svenska allemansrätten kräver respekt för den från alla som utnyttjar den. Ju fler som kommer hit allt längre ifrån, ju viktigare är det att t ex bärplockning sker i ordnade former, där i första hand bäruppköparna tar sitt ansvar men givetvis även andra berörda enligt ovan. De problem som nu uppstått kan föranleda en diskussion kring allemansrättens gränser och hur den ska utnyttjas när alltfler från andra länder vill utnyttja den kommersiellt.

Vad gäller lägren vid Mehedeby tycker jag att det aktuella skogsbolaget tillsammans med kommunen snarast ska se till att de som man inbjudit till lägren har tillfredsställande förhållanden, både sanitärt och ekonomiskt. Eller att de anvisas andra tältplatser med erforderlig standard. Annars riskerar både bärplockare och ortsbefolkning att drabbas. Och självklart ska polisen informera om och upprätthålla en god ordning!