Tolkar - asyl - Afghanistan

Peter Wolodarski skriver i DN om den begäran som de som tolkat åt svenska ISAF-insatsen i Afghanistan lämnat in om asyl i Sverige från år 2014.

Wolodarski ser dem som svenska veteraner, asyl ska beviljas. Migrationsminister Tobias Billström står fast vid individuell prövning enligt gällande asyllagstiftning.

Låt mig problematisera.

Självfallet ska Sverige ta sitt ansvar för människor med asylskäl som söker asyl i Sverige. Självfallet har Sverige ett ansvar för alla de afghaner , inte bara tolkar, som arbetar åt den svenska ISAF-insatsen i Afghanistan.

Hur detta ansvar ska tas bestäms i första hand av försvarsmakten, men ansvaret kan vid behov föras upp till regeringen.

Varken FN, ISAF eller Sverige ska lämna Afghanistan 2014, men stödet till Afghanistan ändrar karaktär. Avsikten är att Afghanistans regering, armé och polis ska kunna hålla talibanerna stången med hjälp av fortsatt ekonomiskt stöd, och stöd till utbildning av armé och polis mm. Detta är FNs och ISAFs och Sveriges huvudspår som det gäller att lägga all kraft på.

De svenska tolkarna känner uppenbarligen en oro för utvecklingen och har gemensamt aktuliserat/ansökt om asyl, uppenbarligen för att man befarar att talibanerna kommer att flytta fram sina positioner.

Det är bedrövligt och fruktansvärt att talibanerna mördar och har mördat massor av människor genom terrordåd, kidnappningar och mord, både nu som "gerilla" och tidigare i regeringsställning. Detta i sig, och där stödet till Al Qaida ingår, är också ett huvudmotiv för FNs närvaro i Afghanistan.

Sannolikt bör utvecklingen avvaktas. Skulle situationen utvecklas i fel riktning gäller den svenska asyllagstiftningen. Om en afghansk tolk flyr till Sverige kommer han/hon att prövas och med all sannolikhet få asyl om hotbilden är uppenbar.

Skulle försvarsmakten bedöma sina Afghanistananställdas, och/eller främst tolkarnas situation, som särskilt utsatt kan särskilda initiativ behöva tas av regeringen.

"Omänskligt" att förvägra dödshjälp i UK

Britten Tony Nicklinson drabbades av en stroke för 7 år sedan.

"Tony Nicklinson kommunicerar genom en avancerad dator som mäter blinkningar och små huvudrörelser.
Det behövdes dock ingen dator för att förmedla de känslor som Nicklinson fick efter beslutet.
58-åringen bröt ihop i tv och var till synes otröstbar."

Tony vill somna in (dö) eftersom han anser sitt liv i paket "miserabelt" där han är "maktlös"."

Men i England, liksom i Sverige, får inte en människa dö i förtid, även om hon lider och så önskar. Staten har för allas vår räkning förbjudit det och gjort det olagligt, och sjukvården förvägras att bistå Tonys i hans entydiga vilja. Inte heller får någon nära släkting eller mycket god vän hjälpa honom att somna in/dö.

Expressen skriver om detta.

Aftonbladet visar video från ögonblicket när han fick beskedet.

"Tony Nicklinson kommunicerar genom en avancerad dator som mäter blinkningar och små huvudrörelser.
Det behövdes dock ingen dator för att förmedla de känslor som Nicklinson fick efter beslutet.
58-åringen bröt ihop i tv och var till synes otröstbar.
– Jag känner mig helt förstörd efter beslutet, kommunicerade han senare genom datorn, enligt the Telegraph."

– "Även om jag inte ville få upp hoppet för mycket, fick jag det ändå, eftersom en fantastisk mängd arbete las ner på mitt fall. Jag trodde att om domstolen såg mig för den jag är, med mitt fullständigt miserabla liv, maktlös till att göra åt det på grund av mitt handikapp, skulle domarna förstå mitt resonemang att jag inte vill fortsätta leva och borde få en värdig död.
Enligt frun, June, är Tony Nicklinson nu redo att avsluta sitt liv genom att svälta sig till döds.
Nicklinson kommer att överklaga domstolens beslut till en högre instans."

Jag har engagerat mig i arbetet för att man vid svåra lidanden, främst i livets slutskede, ska kunna ha en möjlighet att fö dö i förtid.

"Danielsson undrar om socialministern kan tillsätta en utredning för att analysera om det i "mycket svåra situationer" och under "mycket sträng kontroll" borde vara möjligt att hjälpa en person att dö."

Jag har skivit motioner och interpellationer till socialminister Göran Hägglund för några år sedan.

Vår debatt finns här (scrolla ner till slutet av sidan).

Jag har gjort flera bloginlägg; här och här och här.

Några framgångar har nåtts, t ex accepteras det idag att maskiner som behövs för att upprätthålla livet får stängas av om det är den enskildes uttryckliga vilja. Likaså accepteras idag smärtlindring genom stark medicinering, även om det skulle korta livet och påskynda döden.

Däremot finns tyvärr ingen öppning ännu för att den enskildes vilja vid svåra lidanden ska kunna respekteras, självfallet under sträng kontroll och noga reglerat. Jagh fortsätter att kämpa för att en sådan utredning ska tillsättas, och jag tycker att den riksdagsmajoritet som förhindrar detta tar poå sig ett mycket stort ansvar.

Det finns en förening som driver på i dessa frågor, Rätten till vår död. Jag sympatiserar i mycket med deras budskap men har inte ännu blivit medlem, det får var och en ju avgöra.


Tillagt 2100 18 aug från facebooksdialog kring mitt blogginlägg:

Anders W Jonsson Centerpartiets stämma har tagit tydlig ställning ifrågan. Vi är inte för att sjukvården ska få som uppgift att avsluta liv genom giftinjektioner. Sjukvårdens uppgift är att lindra symtom som ångest, smärta etc som kan vara förenat med ett döende men inte att aktivt avsluta liv.

Anders W Jonsson http://anderswjonsson.se/2009/06/11/dodshjalp/

Staffan Danielsson Centerpartiets gruppledare och läkaren Anders W har helt rätt, Centerpartiets stämma har beslutat enligt ovan. Det innebär alltså att svaret till Tony är precis som i England. I denna fråga har alltså jag personligen en annan uppfattning, och driver därför opinion för att riksdagen (och Centerpartiet) ska ta ställning för att dessa svåra och viktiga frågor utreds i syfte att under sträng kontroll öka individens rätt vid svåra lidanden kunna få avsluta livet i förtid.

Jag tror att Annie Lööf går stärkt ur "krisen"!

Det är bra att media granskar i samhället, inte minst myndigheter och politiker. Misstag, missförhållanden och missbruk ska granskas och lyftas fram i ljuset.

Ibland utvecklas sådana granskningar till mediadrev, där man ibland kan tappa proportionerna och fler och fler dras med.

Jag tycker att detta nu sker i granskningen av några fakturor på Näringsdepartementet, samt av att nu försöka få hela Tillväxtverket att framstå som utan funktion och nedläggningsbart.

Cecilia Stegö Chilo som fick avgå som färsk minister efter att det kom fram att hon inte betalade TV-avgiften skriver lite raljant, men inte utan poänger, om drevet mot Annie Lööf.

Östgöta Correspondenten, vanligtvis en balanserad tidning med god kvalitet, tappar idag fotfästet och hakar på drevet just när det kanske börjar avta.

Man ägnar frågan en huvudledare som hade platsat även i våra kvällstidningar, som ju tar ut svängarna lite extra ibland.

Ett citat:

"Bilden växer fram av Tillväxtverkets projekt som en cynisk, medial prestigesatsning av förra näringslivsministern Maud Olofsson, bekostad av medborgarnas egna pengar under skönmålade förväntningar med kortsiktiga opinionsvinster för ögonen".

Correns ledare väljer också att citera vad någon annan har sagt om "teflonbroilern" och "praktikanten". Ynkligt, Corren, säg det själv i så fall om ni har den uppfattningen.

Visst ska myndigheters verksamhet granskas och diskuteras men lite sans och måtta behövs också. Det Corren nu sågar är en en satsning på att stärka och lyfta fram kvinnligt företagande som Tillväxtverket, med rötter i glesbygdsverket och några andra verk, gjort.

Jag tycker att detta angeläget, att stärka kvinnors företagande, sedan kan säkert detta göras på olika sätt.

Vad Corren gör nu är att bunta ihop hur  Stiftelsen för strategisk forskning har representerat med Tillväxtverkets satsning på kvinnligt företagande som läggs Maud Olofsson till last, samt sedan lägga till några anonyma citat som förminskar och förnedrar en ung kvinnlig partiledare med, anser jag, lysande kvaliteter.

Slutsatsen av denna Corren-brygd är att tidningen utfärdar stormvarning. Kring stiftelsen? Kring Tillväxtsverkets kvinnoprojekt?

Nejdå. Kring Annie Lööf, som efter en genomlysning på departementet endast har några frågetecken kring några fakturor, vilket hon öppet och transparent tagit tag i och klarat ut, samt ser till att detta inte ska inträffa igen.

En rätt ynklig ledare, Corren, tycker jag.

Naivt om jordbruket av Hedin

Jag har ibland skrivit om Stockholmscentern som har mycket energi och tillför mycket, bl a i detta inlägg om Centerpartiets väg framåt, se punkt 5.

Men ibland hamnar en och annan medlem lite snett, som t ex Johan Hedin i detta inlägg i SvD idag om det svenska jordbruket.

Johan menar att vore det bara lite krut i de svenska bönderna borde man strunta i konkurrensförutsättningarna och politiken och istället med hjälp av den starka mattrenden göra pengar och växa som i 3 exempel han hänvisar till, "smöret från Väddö, grisar från Domta och Blaxta utanför Flen som blivit flerfaldigt belönade internationellt för sitt söta vita vin"....

Han menar att nischsatsningar som dessa inte verkar stödas av LRF eller, antar jag, av "politikerna/staten".

Han har fel. Det är istället just nischerna som i hög grad intresserar och engagerar både inom LRF och i politiken. Satsningen på Matlandet Sverige handlar i hög grad om detta, och i Jordbruksutskottet (där jag finns med) är engagemanget som störst i diskussionen kring gårdsbutiker, gårdsslakterier och - mejerier samt hur den ekologiska nischen ska kunna växa som andel av den krympande svenska livsmedelsproduktionen.

Däremot är engagemanget inte lika tydligt när det konstateras att den svenska livsmedelsproduktionen, med högst krav på miljöhänsyn och djurskydd, har minskat med nära en tredjedel på 25 år och att importen av mat från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd har ökat från 25 till nära 50 procent under samma tid.

I en värld där 900 miljoner människor hungrar och där befolkningen kommer att öka med 2 miljarder till 2050 och där FAO bedömer att produktionen av mat behöver öka med 70 procent, och där matpriserna nu stiger kraftigt genom torka i USA som kan ge matbrist i vinter, där hänvisar Johan Hedin de svenska lantbrukarna till enskilda initiativ på gårdsnivå.

De grundläggande konkurrensförutsättningarna är inget som de eller politikerna behöver engagera sig i, menar han.

Tyvärr har han fel igen. Riksdagen har bestämt att de svenska bönderna ska producera världens bästa mat vad gäller miljöhänsyn och djurskydd, vilket också innebär att maten blir dyrast. Samtidigt belastar Sverige lantbruket med kostnadspålagor i form av t ex de högsta dieselskatterna inom EU, och oppositionen vill återinföra världens enda skatt på handelsgödsel, trots att marknadspriserna på gödsel redan stigit kraftigt det senaste decenniet.

Detta har starkt bidragit till att snart halva matkonsumtionen i Sverige består av lite billigare importmat från länder med sämre miljö- och djurskyddskrav. Jag menar att detta är hyckleri och dubbelmoral vid t ex offentlig matupphandling, att ställa stränga krav på de svenska bönderna och sedan köpa mat från andra länder med lägre krav.

Jag inser också värdet av en friare marknadsekonomi på jordbrukets område, vilket Sverige ska driva på för. Det måste dock ske i någorlunda samma takt som i andra länder. Sverige kan för det första inte ensidigt gå före och minska sina miljöersättningar mm  till jordbruket mer än vad EU i sin helhet och USA gör, och för det andra kan Sverige inte belasta sina bönder mer med skatter än vad jordbruket i vår omvärld har .

Jag har skrivit många inlägg på denna blogg om det åtgärdspaket jag anser helt nödvändigt för att ge den svenska livsmedelsproduktionen rimliga möjligheter att vända den negativa trenden; nya riksdagsmål, en parlamentarisk livsmedelskommitté och en bred kraftsamling inom EUs och WTOs regelverk med mera.

Jag ställer fullt upp för stöd och glada tillrop till alla duktiga entreprenörer som lyckas utveckla småskaliga försäljningskoncept genom att satsa riskpengar och det egna kunnandet.

Jag hoppas att Johan Hedin å sin sida ställer upp på principen om likvärdiga konkurrensmöjligheter för det svenska jordbruket och på det åtgärdspaket jag driver.

Mats Lundegård (DN) kan inte med Centerpartiet

Wikipedia:

Mats Evald Lundegård, född 13 december 1937 i Maria Magdalena församling, Stockholm, är en svensk journalist, översättare och författare. Han är son till Erik Lundegård.^[1][2]

1993 mottog han Stora journalistpriset med motiveringen "För hans berättarkonst och bredd som allmänreporter. Han har förmågan att se och skildra det mänskliga och nära i stora politiska skeenden, senast i artiklarna från det forna Jugoslavien."^[3]

Den 29 juni 2000 var han sommarpratare i Sveriges Radio.^[4]

^{Mats Lundegård har en lång bana som erkänd journalist bakom sig. Stockholm är hans hemort. Jag har ingen särskild relation till honom men har är uppenbarligen en dokumenterat duktig journalist.}

^{Han ges idag utrymme i en krönika på DNs Namn och Nytt, där han faktiskt avslöjar sin politiska världsbild vad gäller Centerpartiet, uppenbarligen cementerad sedan Gunnar Hedlunds tid.}

^{Det är inte var dag en ledande svensk Stockholmsjournalist gör det.}

^{Vad är det då för fördomar mot Centerpartiet och mot vår partiledare Annie Lööf som Mats ger uttryck för?:}

"På nagot satt gläder det mig lite extra att det

ar den vana flickan med det rödblonda haret

som ställer till det for sig. Hon har från dag ett

gjort mig misstanksam med sitt tvärsakra munväder

och sina aningslösa (hoppas jag) lovord

till Margaret Thatcher."

Jo, han kan helt enkelt inte  med "flickan med det rödblonda håret" från landsbygden....

Och mot Centerpartiet:

"Och bondepartiet som

hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker

i politiken kan vara hedervärda. Traditionen ar

ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande

lealös röstar jag annorstädes."

Jo, han kan helt enkelt inte med Centerpartiet...

Nu kanske detta bara handlar om en enda ledande svensk journalists världsbild vad gäller Centerpartiet och vår partiledare, vad vet jag. Det är ändå intressant att så nakna och, som jag tycker, fördomsfulla uppfattningar hos en ledande svensk journalist ges utrymme i Dagens Nyheter på den "opolitiska" (?) Namn och Nytt-sidan.

....................................................................................

Texten i DN, ifall länken inte fungerar:

"Carin Jämtin oroas över det fusk de socialdemokratiska ungdomsförbundarna ägnat sig åt i Piteå. Fast i notisen jag läser har hon inga särskilda bekymmer med fifflet hennes partigängare ägnat sig åt och ordet ”fusk” står bara i rubriken.

Jag fås att ana att hennes attityd visavi händelserna i Norrbotten är ganska överseende.


Som jag minns saken, eller sakerna, är hon i gott sällskap. De politiska ungdomsförbunden och andra liknande har, vad jag minns, i alla tider fifflat med statistiken rörande antal medlemmar och de inkomster som bestäms av denna. Jag får för mig att alla politiska ungdomsorganisationer med ojämna mellanrum har avslöjats med tassarna i allehanda syltburkar. Och på det hela taget kommit undan med blotta förskräckelsen när de ertappats.


Därför är jag inte ett ögonblick överraskad över att Centerpartiets Annie Lööf befunnits fiffla med statens pengar. Hon hävdar föralldel att det var ett misstag att representationsnotorna värda 350 000 skickats - av hennes underlydande - att betalas med skattepengar. Och nu snabbt debiterats partiet enligt den ordning man försökte smita från.


På något sätt gläder det mig lite extra att det är den väna flickan med det rödblonda håret som ställer till det för sig. Hon har från dag ett gjort mig misstänksam med sitt tvärsäkra munväder och sina aningslösa (hoppas jag) lovord till Margaret Thatcher. Och bondepartiet som hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker i politiken kan vara hedervärda. Traditionen är ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande lealös röstar jag annorstädes.


Vad gäller tjuvaktiga ungdomsförbundare är det bara att notera att de lärt sig hanteringen av sina mentorer. Eller om det är tvärtom, att fiffeltraditionen växt i de ungdomliga miljöerna och sedan fått resa med upp i organisationen och åldrarna. Och fortlevt och klassats som ”fusk” när det är tjuvnadsbrott det handlar om. För det är mina surt förvärvade de försöker förskingra.

Mats Lundegård."

Debatt om Gripen i P1 Morgon med MP

Jag skrev nyligen om luftförsvarsutredningen.

Den ska utifrån regeringens kommande proposition om JAS Gripens uppgradering utreda luftförsvaret på längre sikt.

Socialdemokraterna angav tiden till efter år 2040, och så blev också riksdagens beslut. Bakom detta stod utöver allianspartierna S och MP.

MP vill nu ändra detta riksdagsbeslut och låta utredningen också behandla frågan om JAS Gripens uppgradering, i det lätt insedda syftet att det behövs ingen uppgradering.

I P1 Morgon idag diskuterade jag och Peter Rådberg (MP) detta.

Jag visade på alternativen:

"Ska Sverige göra som norrmännen och köpa ett mycket dyrare amerikanskt flygsystem? Eller behöver vi inte längre försvar och flygvapen? Eller klarar en åldrad JAS Gripen att möta sig med de uppgraderade flygplanen i t ex Ryssland?"

Rådberg är tvärsäker på att dagens JAS Gripen lätt klarar att matcha t ex det uppgraderade ryska flygvapnet de närmaste 20-30 åren...Han vet också precis vilken flygmotor som JAS Gripen ska ha.

ÖB däremot har efter en noggrann analys inom försvarsmakten gjort bedömningen att JAS Gripen behöver uppgraderas, och riksdagen har också givit regeringen mandat att i närtid lägga en sådan proposition.

Vem ska man lita på?

Peter Rådberg och MP, som för några år sedan ville skära ner försvarsbudgeten med 20 procent och nu i ett första skede vill minska den med 2 miljarder per år, trots att Sverige halkat efter de nordiska länderna på försvarsområdet. Sverige lade för 25 år sedan ca 2,5 % av sin BNP på försvaret, då i topp bland de nordiska länderna, medan vi nu lägger under 1,2 %, lägst av de nordiska länderna.

Eller försvarsmakten och ÖB?

Jag låter ÖBs analys och förslag väga tungt.

Så kan utflyttningen av mjölkproduktionen hejdas!

Jag har i många debattartiklar och blogginlägg slagit larm om att världens bästa livsmedelsproduktion - den svenska - successivt minskar och istället ersätts av import från länder vars jordar läcker mer till Östersjön och med mindre ambitiösa  djursskyddsregler.

Sverige är nu det land i Europa som importerar mest mat, nära hälften av det vi konsumerar, samtidigt som vi i högstämda ordalag kräver ständigt dyrare särregler för just det svenska jordbruket som då får ännu sämre konkurrenskraft och fortsätter att minska.

Nu uppmärksammas mjölkproduktionens svåra lönsamhetsproblem, som i mycket beror på de allt högre världsmarknadspriserna på spannmål och andra fodergrödor.

Mitt recept på hur utvecklingen ska kunna vändas framgår av bl a detta blogginlägg, med länkar vidare.

Nya riksdagsmål är ett måste, liksom en parlamentarisk ("kris")kommitté och en bred kraftsamling för att vända utvecklingen.

"Fokus i jordbruksdebatten måste nu flyttas till hur den dominerande miljövänliga produktionen - den "konventionella" - ska kunna öka sin konkurrenskraft och vända utvecklingen.

För att detta ska kunna ske måste riksdagens mål för jordbruket omarbetas och fokus riktas på att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i sin helhet. Mål styr och har betydelse!

Utöver detta är en bred kraftsamling från näringen, med stöd av politiker, konsumenter, industri och handel med flera helt nödvändig för att jordbruket åter ska börja växa. Sveriges växande sårbarhet vid allvarliga kriser måste också analyseras.

Jordbrukets konkurrenskraft måste ses över i ett EU-perspektiv vad gäller skatter, kontrollkostnader och ersättningssystem. Eftersom jordbruket krymper bör den beslutade dieselskattehöjningen på över 500 miljoner kronor ses över i en kontrollstation.

För att dessa genomgripande åtgärder ska kunna förverkligas i en samlad livsmedelsstrategi behöver enligt min uppfattning en parlamentarisk kommitté tillsättas.

Lägets allvar kräver detta, och utan en bred samsyn om nya mål och åtgärder torde den negativa utvecklingen vara mycket svår att vända för näringen."


tillagt 3 sept, länk till senare inlägg på Newsmill.

Luftförsvarsutredning - historik och nuläge

Talespersonerna för FP och KD riktar nu stark kritik mot den kommande luftförsvarsutredningen, i ordalag som "science fiction" och "löjets skimmer".

Och visst är tiden efter 2040 väldigt avlägsen.

Det kan vara nyttigt, ändå, att påminna om bakgrunden:

1. De rödgröna fick våren 2011 stöd av Sverigedemokraterna i sitt krav på en utredning kring luftförsvarets utformning på lång sikt. De 4 partierna - S, SD, V och MP - fick majoritet och riksdagen uppdrog åt regeringen att tillsätta en sådan utredning. Allianspartierna motsatte sig en sådan utredning, med motivering att det räcker att försvarsmakten i vanlig ordning tar fram underlag samt att regeringen kommer att föreslå hur JAS Gripen ska uppgraderas.
Den tidigare utredning om luftförsvaret som det hänvisas till tillsattes när regeringen 1967 uppmanade ÖB att tillsätta en myndighetsutredning i frågan, och med direktiven utformade av ÖB.

2. Den 1 dec 2011 gjorde regeringen - och därmed alla 4 allianspartier - upp med S och MP om att Sverige ska leda en av EUs stridsgrupper ( vilket alliansen ville) samt att en luftförsvarsutredning för tiden efter år 2040 ska tillsättas (vilket S och MP ville).

3. I juni 2012 tillsätter regeringen den parlamentariska utredningen, samt fastställer dess direktiv.

4. Den 3 augusti 2012 går så försvarstalespersonerna i riksdagen för FP och KD ut med stark kritik mot att utredningens direktiv inriktas på tiden efter 2040. Kritiken drabbar -utöver självfallet oppositionen som drivit fram utredningen - därmed också regeringen och de egna företrädarna i regeringen.

5. Jag redogjorde i ett blogginlägg den 1 dec 2011 för den träffade uppgörelsen. Centerpartiet stod bakom den när den gjordes, och vi står fortsatt bakom den idag.

Regler för (homosexuella) blodgivare

Centerpartiets partiledare Annie Lööf har i samband med Pridefestivalen gjort ett utspel om regelverken för homosexuellas möjligheter att ge blod.

Principiellt har hon poänger i sitt resonemang.

Frågan är dock svår och avvägningen känslig där självfallet enighet råder om att blod som lämnas måste vara friskt och utan sjukdomsämnen.

Den stora förändringen kom tvivelsutan 2009 när det öppnades en möjlighet för homosexuella män att ge blod, givet att de kan visa att de inte haft sex med andra män de senaste 12 månaderna.

Jag begriper inte hur detta går att "bevisa", det måste handla om att bedöma trovärdigheten hos de som vill lämna blod. Detta går omöjligen att göra med någon 100-procentig säkerhet.

Frågan är om den osäkerheten är mindre än att som Annie Lööf vilja ha en individuell bedömning av riskbeteendet när man lämnar blod.

Det är dock allvarsamt att Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL) försvarar nuvarande regelverk och kritiserar Centerpartiets förslag, som också röner kritik på flera ledarsidor och från Hanne Kjöller i DN.

Gotlands tidningar stöder dock C-förslaget.

Kommersialiserad bärplockning och allemansrätten

Jag har i några bloginlägg följt och diskuterat den kommersiella bärplockningen i våra skogar, som vuxit till oanade proportioner.

Idag skriver jag i Expressen om detta och menar att regeringsformens formulering att "alla" (i hela världen?) har rätt att kommersiellt (?) plocka bär i Sveriges skogar behöver diskuteras.

Frågan är het och känslig, jag vet, och flera medier har hört av sig. Östnytt (SVT) intervjuade liksom TV4 riks. Jag har också fått redovisa mitt resonemang i P4 Extra och i TV4 News.

Kan vi försvara oss?

Kungliga Krigsvetenskapsakademien har flerhundraåriga rötter och består av ca 400 ledamöter som analyserar och diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.

Jag har efter att tidigare ha ögnat nu ordentligt läst igenom akademiens rapport "Kan vi försvara oss?" av Björn Anderson m fl, inom ramen för projektet Svensk säkerhet efter 2014.

Rapporten är på 115 sidor och mycket läsvärd. Den torde kunna beställas på info@kkrva.se.

Sammanfattningen finns här.

Jag tycker att den är en alldeles utmärkt genomgång av försvarets radikala omvandling mellan ca 1988 och idag, samt av de utmaningar som Sverige och försvaret står inför.

Rapporten analyserar sakligt mycket viktiga vägval, och tar tydlig ställning i många frågor samt pekar även på vad som behöver analyseras.

Centerpartiet driver som bekant på för att Sveriges militära allianser ska analyseras, och Natofrågan specifikt. Vikten av detta underbyggs med all önskvärd tydlighet av rapporten.

Rapporten borde vara ett viktigt underlag i försvarsberedningens kommande arbete!

Förbjud vinst överallt!

Debatten rasar om det fasansfulla i att andra än offentligt styrda verksamheter tillåts ägna sig åt t ex barnomsorg, driva äldreboenden eller skolverksamhet. I sådana fall givetvis efter en rejäl upphandlingsprocess med tydliga kravspecifikationer och löpande uppföljning och kontroll och utvärdering. Här har det brustit från kommuner och landsting, och här behövs skärpning men det är något annat än att förbjuda människor och företag att bidra till mångfald, kvalitet och effektivitet genom att förbjuda avkastning (vinst/ränta) på det satsade kapitalet.

Men Nej, Kommunal

och LO har satt ner foten, nu ska Socialdemokraterna förmås att socialisera all offentlig verksamhet. Man vill ha en "non profit-princip" inom offentlig verksamhet, 25 år efter att löntagarfondssocialiseringen misslyckades.

Den sansade S-ideologen Widar Andersson varnar S för att haka på LO-spåret och göra 2014 års val till ett nytt "kosackval" (eller löntagarfondsval, min notering). Han har rätt, men från allianssynpunkt vore det kanske intressant att LO och Vänsterpartiet fick med sig S på noterna...

V-ledaren Jonas Sjöstedt anser inte förvånande att LO är på rätt väg och

att "den som bedriver skattefinansierad verksamhet" givetvis inte ska få "plocka ut vinst därifrån". Det stänger givetvis effektivt dörren för att företag ska kunna satsa kapital och kunnande och investera i offentliga tjänster som de ovan nämnda, samt även för - i logikens namn - sophantering, färdtjänst, vägunderhåll osv.

Om privat företagsamhet inom offentlig verksamhet är så förkastlig och leder till vanvård och försämringar, så kan den rimligen inte vara bättre utanför det offentliga och frågan är därför öppen, borde inte gemensamt ägda företag utan vinstintressen vara normen även i samhället i övrigt.

Vänsterpartiets ideal har ju tidigare i många decennier funnits i socialistiska länder som Östtyskland och Sovjet och idag hålls fortfarande Cuba högt. Vänsterpartiets förkastande av marknadsekonomins välståndsbringande mekanismer i offentlig verksamhet, och fackföreningsrörelsens öppenhet för detsamma, inger därför stark oro.

Jag bedriver på Twitter i all blygsamhet en liten ironisk sommarkampanj för fortsatt upphandling i konkurrens i offentlig verksamhet och för att vinst (eller kalla det ränta på satsade pengar) i så fall givetvis måste accepteras på de pengar som investeras i verksamheten

Här är några "nästan oneliners"med tips till S och V att driva i valrörelsen 2014 tillsammans med LO:

"Alltfler tvekar inför privata bilverkstäder. Börjar förstå att de drivs med vinstintresse. Borde förbjudas. Bättre att kommunen driver bilverkstäderna så att bilarna inte vanvårdas".

"Är det verkligen rimligt att den viktiga livsmedelsproduktionen drivs med vinstintresse. Borde inte vi alla istället gemensamt producera maten i offentligt ägda företag utan vinstintresse som bara vill maten och djurskyddet väl till skillnad från bönderna?"

"Privata bussar och taxis kör färdtjänst.Drivs av vinstbegär. Vanvårdar bilar och kör farligt. Bättre med kommunalt."

"En del tandläkare drivs av vinstbegär. Illa. Torde leda till vanvårdade tänder. Låt folktandvården ta över! "

"Marknadsekonomi ger välstånd och tillväxt. Socialism gav monopol och ineffektivitet. Därför bör vinst förbjudas överallt!"

Inlägget publicerat på Newsmill, följ debatten också där!

SNFs ensidiga ekofokus leder fel

Jag har här på bloggen uttryckt respekt för ekojordbruket - som säger blankt nej till mineralgödsling, blankt nej till all kemisk bekämpning, blankt nej till all användning av genteknik, blankt nej till att sluta kretsloppet genom att använda avloppslammets fosfor, med mera nej - som är ett miljöalternativ, låt vara lite fundamentalistiskt.

Det finns självfallet ingen rent "ekologisk odling" eftersom all odling innebär stora ingrepp i ekosystemet genom utdikning av vatten, stenbrytning, plöjning, jordbearbetning, ogräsbekämpning, växtnäringstillförsel osv. Det som på 1980-talet startade som "alternativ odling" (nu "ekologisk odling") med ca 0,2 procent av produktionen i Sverige har på 25 år mångdubblats till 4-5 procent av produktionen och anses av många politiker vara det enda miljöalternativet i jordbruket. Produktionen sjunker med upp till 40 procent och merkostnaden vid inköp är mellan 30 och 60 procent, men det är en viktig nisch, en spjutspets,  och fyller ett stort behov för de som är ideologiskt övertygade om ekoproduktionens välsignelser och/eller har råd att betala merpriset.

Min stora upprördhet gäller att det moderna miljövänliga jordbruket i övrigt i Sverige, som står för 95 procent av produktionen, och som också det är ett bra miljöalternativ inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar, ett kallt klimat och en god etik, samtidigt har minskat med nära en tredjedel på 25 år. Istället har importen av mat från länder som läcker mer till Östersjön och har sämre djurskydd ökat från 25 till 50 procent så att Sverige idag är Europas kanske mest importberoende land med nära 50 procent importerat.

Jag är kritisk till de kommuner som skaffar sig en helgongloria genom att köpa in 10-20 procent ekolivsmedel av sin matupphandling (i praktiken kaffe, mjölk och bananer) samtidigt som resterande uppköp oftast importeras från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd. Jag tror inte att Sverige klarar att vända trenden och hejda importökningen om inte huvudfokus vänds från nischen till det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. Kommuner bör endast upphandla mat som uppfyller stränga krav på god miljöhänsyn och djurskydd i nivå med den standard vi kräver av vårt eget jordbruk, därefter kan man välja hur mycket eko man vill sträva efter.

Här några länkar, nummer noll, nummer ett, nummer två, nummer tre, nummer fyra och nummer fem.

Idag har jag debatterat potatisodling (bladmögel, kemisk bekämpning, genteknik och eko) samt om världen kan försörjas genom en massiv övergång till odling utan tillförsel av mineralgödsel vilket sänker avkastningen med upp till 40 procent.

Debatten skedde i P1 morgon och med/motdebattör var svenska naturskyddsföreningens generalsekreterare, min agronomkollega Svante Axelsson.

En utgångspunkt var att svensk potatis bekämpas mot bladmögel ett antal gånger under odlingssäsongen, och att den svampbekämpningen är 20 procent av den totala i jordbruket. Vore det inte bättre att köpa ekopotatis, som sedan länge står för 2-3 procent av produktionen. Den drabbas hårt av bladmöglet, avkastar betydligt mindre och kostar dubbelt så mycket. Eftersom växtnäringstillförseln främst består av grön- och stallgödsling är läckagerisken betydande på de lätta potatisjordarna.

Visst ska den övertygade köpa ekopotatis. Men viktigast är, menar jag, att köpa svenskproducerad potatis. Våra regelverk är strängare än i andra länder och potatisen bekämpas 2-3-4 gånger mer i England, Belgien och Nederländerna, varifrån importen ofta kommer.

Det finns nu en potatissort, Fortuna, som utvecklats med genteknik. Det kombinerar god avkastning och kvalitet med hög motståndskraft mot det fruktade potatisbladmöglet, som år 1845 gjorde att 750.000 irländare svalt ihjäl och som på 1860-talet hårt drabbade norra Europa.

Om Fortuna fick odlas skulle svampbekämpningen inte behövas och den ekologiska odlingen starkt gynnas. Tyvärr säger SNF, Krav och Miljöpartiet m fl blankt nej till denna potatissort. Jag är däremot öppen för att växtförädling genom genteknik, under sträng kontroll, bör kunna accepteras.

Svante Axelsson öppnade i vår debatt för att acceptera gentekniken. Mycket intressant, eftersom naturskyddsföreningen, Krav och miljöpartiet med flera kräver 100-procentiga garantier för att acceptera gentekniken och hittills har sagt blankt nej till all användning.

Svante Axelsson och SNF vill se en massiv övergång i världsjordbruket till ekokonceptet, dvs blankt nej till mineralgödsling med mera. Han hävdar att en ekofiering av Afrikas jordbruk skulle fördubbla skördarna och mer.

Visst måste skördarna i Afrika flerdubblas, till skillnad från övriga kontinenter står Afrikas livsmedelsproduktion och stampar med oförändrat usla skördar sedan 50 år, trots allt utvecklingsbistånd. Självklart ska bra växtföljder och gröngödsling börja tillämpas liksom andra resurseffektiva tekniker, och allra viktigast är att Afrikas länder inte suger ut sitt jordbruk utan ger det möjlighet till utveckling och lönsamhet.

Men att som naturskyddsföreningen intala politiker och medborgare att Sveriges, Europas, Afrikas och världens livsmedelsförsörjning skulle kunna vidmakthållas vid en massiv övergång till ekokonceptet och alltså helt avstå från tillförsel av växtnäring genom mineralgödsling, avstå från alla kemiska bekämpningsmedel och avstå från motståndskraftiga sorter utvecklade med genteknik, det är att vilseleda människor och spela rysk roulette med världens livsmedelsförsörjning!

Det är faktiskt närmast tragiskt, tycker jag, att den hedervärda naturskyddsföreningen så lite engagerat sig för att stå upp för den svenska livsmedelsproduktionen när den minskat så starkt med nära en tredjedel på 25 år. Svante Axelsson bekräftade sitt ensidiga fokus när han rådde lyssnare att hellre köpa ekologiskt, varifrån i världen det än odlats eller producerats, än att köpa närodlat från Sverige framtaget genom fotosyntesen på svenska åkrar och betesmarker.

Mitt råd är att först och främst köpa svenskproducerat mat, eller i varje fall mat producerad enligt de stränga miljöhänsyn och djurskyddsregler vi har i Sverige. Vårt kalla klimat och vår goda etik är också starka argument. Därnäst kan kommuner och konsumenter gärna prioritera det ekologiska. Med tanke på att det är 30-60 procent dyrare begränsar det dock möjligheterna för kommuner med begränsade resurser och för vanliga barnfamiljer och ensamstående föräldrar att i stor skala göra detta.

10.000 kommersiella bärplockare från utlandet, räcker bären?

Jag har belyst problematiken med allt fler som kommersiellt vill plocka bär i de svenska skogarna från andra länder, i dagsläget främst från Thailand och Bulgarien.

Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.

I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.

Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.

Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.

Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".

Vad avser då "alla"?  Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?

Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.

Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.

Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.

Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.

Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland  är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.

Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.

Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.

Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.

Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.

Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?

Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.

Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.

Ta ansvar för bärplockarlägren i Mehedeby!

Jag har skrivit om de många bulgarer som på inbjudan av Bergviks skog, Tierps kommun och Polisen "vildcampar" längs några skogsvägar vid E4an norr om Tierp.

De sanitära förhållandena är oacceptabla, tillgången till bär är begränsad och många har begränsade ekonomiska resurser. Ortsbefolkningen oroar sig för detta, badplatsen är överansträngd, soptunnor gås igenom och det har skett stölder. (Ouppklarade).  Samtidigt rapporteras nu om någon konfrontation mellan svenska ungdomar (kanske) och boende i något läger.

Jag menar att vaktslåendet om den svenska allemansrätten kräver respekt för den från alla som utnyttjar den. Ju fler som kommer hit allt längre ifrån, ju viktigare är det att t ex bärplockning sker i ordnade former, där i första hand bäruppköparna tar sitt ansvar men givetvis även andra berörda enligt ovan. De problem som nu uppstått kan föranleda en diskussion kring allemansrättens gränser och hur den ska utnyttjas när alltfler från andra länder vill utnyttja den kommersiellt.

Vad gäller lägren vid Mehedeby tycker jag att det aktuella skogsbolaget tillsammans med kommunen snarast ska se till att de som man inbjudit till lägren har tillfredsställande förhållanden, både sanitärt och ekonomiskt. Eller att de anvisas andra tältplatser med erforderlig standard. Annars riskerar både bärplockare och ortsbefolkning att drabbas. Och självklart ska polisen informera om och upprätthålla en god ordning!

Bärplockare, bulgarer,allemansrätt, Mehedeby

Jag har skrivit ett inlägg om bärplockarna i Mehedeby.

Uppmuntrade av ett tydligen bra bärår i fjol kommer de förhoppningsfullt i större skaror i år för att plocka bär och tjäna pengar. De är bulgarer, kanske romer.

De kommer för tidigt och kanske kommer det för många, bären är inte mogna eller kommer inte att räcka till alla.

De har anvisats lägerplatser i Mehedeby av ett skogsbolag, polisen och kommunen längs två skogsvägar. Istället för ett antal tiotal personer så anländer ett antal hundratal.

Deras ekonomiska resurser är små och de behöver pengar till drivmedel och mat. En del har inte detta och börjar leta i soptunnor. Några drivmedelsstölder sker i bygden, oklart av vem. Den lokala badplatsen blir oanvändbar. Tomtgränser överskrids.

Ortsborna blir oroade. Skogsbolag, polis och kommun likaså. Kommunen svänger och börjar tala om avhysning.

Det innebär att man får flytta till andra skogsvägar och övernatta, sannolikt i mindre grupper. Det finns ju bärplockare i stora delar av främst norra Sverige. Dock medger ju allemansrätten inte att man utan markägarens tillstånd campar i större grupper, eller många nätter i rad, vilket måste respekteras.

Jag menar nog att har skogsbolaget, polisen och kommuner bjudit in till lägerplatser så får man se till att ro det hela i hamn i år. Exakt hur, det vet jag inte. Anvisa ett antal tältningsplatser, kanske, där det finns sanitära resurser och där bärplockarna kan erhålla det nödvändigaste. Informera om gällande regelverk vad gäller sophantering och tomtgränser mm. Se till att dessa följs.

Sedan behövs det en diskussion inför kommande år kring detta. Allemansrätten var ursprungligen en sedvanerätt för ortens befolkning att plocka bär och svamp  osv. För eget behov, i första hand, skulle jag tro, men också för att sälja.

Nu kommersialiseras bärplockningen alltmer. Uppköpare dammsuger skogarna på bär som främst plockas av människor från andra länder i Europa eller från Asien. Detta behöver ske i ordnade former och skogens bär är inte obegränsade. Kommer man hit långväga ifrån borde man nog ha ett kontrakt med en uppköpare som garanterar en minimiinkomst.

Det behövs också en diskussion om allemansrättens gränser. Är bär, och svamp, i de svenska skogarna en tillgång för alla som kommer till Sverige, eller borde någon avgränsning ske? Om bärplockningen börjar föranleda kostnader för markägarna, hur ska de fördelas mellan dessa och uppköparna? 

Ljusnan diskuterar kring detta den 18 juli. Och Jens Stoltenberg uttalar sig med anledning av ett romskt läger i utkanten av Oslo.

En lokal s-politiker i Falun skriver upprört på sin blogg. Och Söderhamnskuriren citerar en polischef som menar att frågan är politisk.

UNT rapporterar både från en insamlingsaktion till bulgarerna, och att Hemköp råkat ut för att ett tjugotal personer gick in i butiken och tog med sig förnödenheter av olika slag (tydligen utan att betala). Upplandsnytt (19 juli) om ev oroligheter vid ett läger (ev stenkastning).

Även Expressen skriver.

UNT skriver i en ledare den 20 juli att förhoppningsvis blir det inte oron och den rapporterade eventuella stenkastningen som lever kvar efter bärsäsongen utan stödinsamlingen, eftersom bulgarerna har all rätt att vara i lägren. Det som behöver diskuteras är ju just det, innebär den svenska allemansrätten att man kan leva på kommersiell bärplockning i månader utan anställning hos samtidigt som man inte utnyttjar godkända campingplatser utan bor i grupper enstaka nätter vid ständigt nya skogsvägar.

DN skriver om läget den 20 juli. Helsingborgs Dagblad (HD) kritiserar Stora Enso för att vilja avhysa personer som vill arbeta och inte är anmälda eller åtalade för något brott.

Arbetarbladet skriver om misstänkt människohandel.

SR Ekot rapporterar 20 juli: Maria från Bulgarien säger ärligt nog som det är: "Det finns de som kommit hit med ett syfte att utföra kriminella handlingar, men det är bara ett fåtal. Vi är här för att försörja oss", säger Mara som berättar att årets bärsäsong har varit dålig och att bristen på pengar gjort att några stulit bensin och mat.

allemansrätt, bärplockning och även stöld i Mehedeby.

(tillagt 21 juli: här en länk från förra året, som ledde till att Bergviks skog, Tierps kommun och Polisen i år i ett info brev på flera språk bjöd in till två lägerplatser längs skogsvägar)

ATL skriver om Mehedeby i norra Uppland som "invaderas" av flera 100-tals bärplockare från Bulgarien. Även SVT Gävledala rapporterar om 400-600 från andra EU-länder som anlänt till skogarna i Söderhamn. Natalia säger att det är svårt att flytta varje dag, det finns inga bär, de har inga pengar, bensinen är slut. Arbetarbladet skriver också, liksom UNT.

Från ATLs artikel:
"I slutet av veckan hölls ett möte mellan kommunen, polisen och skogsbolaget Stora Enso, som upplåtit lägerplats, sedan det kommit långt fler plockare än någon hade räknat med.
Tillsammans ska parterna nu försöka få plockarna att samlas i lägren där kommunen ordnat med sopcontainrar, eldstäder och bajamajor."

"Örjan Brodin, närpolischef i Tierp,  säger att vissa ortsbor uttryckt oro, men att inga brott inrapporterats kring plockarna.
De man hittills pratat med är alla bulgarer och eftersom de är EU-medborgare har de all rätt att vara här, betonar han."

Jag känner lantbrukare i området som är djupt oroade. Visst har bulgarer rätt att resa inom EU. Visst har Sverige en allemansrätt som väl gäller alla som är i och besöker Sverige.

Men! Allemansrätten måste respekteras och utnyttjas med omdöme. Både av svenskar och de som befinner sig i Sverige.

Rimligen får man inte slå upp läger längs skogsvägar och etablera dem för många nätter utan markägarens tillstånd. Rimligen måste om tillfälliga lägerplatser med markägarens och kommunens tillstånd etableras detta ske med beaktande av de regelverk som finns med krav på god sanitet och upprätthållande av ordning och reda. Rimligen måste kommunala beslut om detta ske enligt sedvanlig praxis.

Det torde väl också åvila bäruppköparna ett ansvar för att organisera bärplockarnas vistelse. Om människor från Bulgarien reser till Sverige för att med stöd av allemansrätten plocka bär, och sedan hittar för lite och pengarna tar slut, kan läget snabbt bli desperat.

Om det uppkommer störningar med anledning av att tillfälliga provisoriska "campingplatser" plötsligt etableras, och detta drabbar t ex ortsbefolkningen på olika sätt, t ex genom oro och risk för stölder, vem bär då ansvaret?

Den upplåtande markägaren? Kommunen? Polisen? Bäruppköparen?  Eller bär ingen ansvaret?

I Mehedeby har nu en dieselstöld skett på ett lantbruk, och lantbrukare vågar inte lämna sina gårdar.

Det behövs  en debatt om allemansrätten och dess gränser, och om Sveriges allemansrätt i framtiden kan tillämpas på samma sätt som idag - vilket skiljer sig från andra EU-länders - med anledning av ett alltmer oorganiserat utnyttjande av den genom t ex bärplockning. Samt om hur bärplockandet måste organiseras i ordnade former, eller ej...

Är verksamheten idag organiserad eller ej? Här informationsbrev från två skogsbolag, Polisen och Tierps kommun, på olika språk. DN skriver också om den organiserade bärplockningen i Sveriges skogar, liksom även Hela Hälsingland. I Folkbladet i Västerbotten diskuteras allemansrättens gränser. Även DN uppmärksammar faktiskt denna landsbygdsporblematik i en purfärsk ledare. Och Arbetarebladet, igen.
TV4 har idag (16/7) toppat sin 19-sändning med detta, och även sänt regionalt.

Idag 17 juli har kommunen haft ett välbesökt infomöte i Mehedeby.

Om försvar, försvarsberedning och militära samarbeten!

Så har då äntligen den försvarsberedning tillsatts, som Centerpartiet länge efterlyst.

Direktiven är kortfattade, men ger utrymme för att beredningen - om intresse finns - kan analysera också Sveriges militära samarbeten. Centerpartiet anser ju att det vore mycket naturligt att göra så eftersom omvärlden har förändrats i så hög grad de senaste decennierna, och vi kommer självfallet att driva den frågan i beredningen. Visst kan M och S (m. ev fl.) gå emot detta, men ärligt talat ser jag inte argumenten för det. Hur Sveriges militära samarbeten har utvecklats, hur de fungerar och hur de bör utvecklas eller ej och hur det påverkar vår försvarsförmåga och försvarsbudgetens effektiva utnyttjande är mycket relevant att få analyserat och belyst och sedan diskuterat så brett som möjligt. Alternativet, att sticka huvudet i sanden och avstå från alla sådana analyser, känns mycket passivt.

Det förs också redan en intensiv debatt om försvarsbudgetens storlek efter år 2015, med anledning av ÖBs larmsignalser. Först omvärldsanalys och analys av konsekvenserna om nuvarande försvarsbudget bibehålls, har jag sagt. Men jag har heller inte uteslutit att försvarsbudgeten kan behöva höjas, behoven är stora och Sverige har halkat efter de nordiska länderna.

Alla partier uttalar sig positivt om ett ökat samarbete med de nordiska länderna på försvarsområdet. Det är bra. Och det är alldeles uppenbart att vår försvarsbudget kan utnyttjas allra effektivast ju närmare vi vill och vågar att samarbeta med andra västliga demokratier, och särskilt med våra grannländer. Och visst torde det bli kostsammare och kräva mer ju mer allena vi står.

Faktum är också att det som begränsar möjligheterna till att utveckla det nordiska samarbetet är just att länderna skiljer sig åt vad gäller sina militära samarbeten.

Sverige är ett stort land i Norden, men rätt litet i många andra jämförelser. Att vara militärt alliansfri innebär krav på att ha alla relevanta militära förmågor och och ett försvar som är "tillräckligt stort". Mycket talar för att detta torde kräva en större försvarsbudget än idag.

Men skulle inte ett ev Natomedlemskap också kräva en större försvarsbudget, det räcker väl inte med att budgetpengarna kan utnyttjas effektivare? Tja. det här vore intressant att få analyserat. Visserligen har Nato ett riktvärde på 2,0 procent av BNP till försvaret jämfört med Sveriges ca 1,2 %. Men många Natoländer ligger beständigt lägre, t ex Tyskland på 1,3 %.

Jag har också sagt att skillnaden för Sverige mellan att vara det mest aktiva landet i Natos partnerskap för fred eller att bli medlem inte längre är så dramatisk. Vi omfattas redan av EUs två solidaritetsparagrafer som rätt mycket påminner om Natos § 5, och vi har ensidigt utsträckt vårt åtagande även till Norge och till Island.

Vi får se hur modig och verklighetsinriktad den kommande försvarsberedningen kommer att bli, med analyser enligt ovan som självklart ska relateras till värdet av vår militära alliansfrihet i olika avseenden.

Uppenbart är att den kommer att bli väsentligt större än de hittillsvarande, som bestått av 7 politiker, en från varje riksdagsparti. Ibland har partiet med ordförandeposten haft en extra, dvs 8. Därtill en del sakkunniga från olika myndigheter och departement.

Nu blir det nästan ett tre fjärdedels försvarsutskott som ska tillsättas, eftersom de två stora partierna vardera ska ha 2 extra ledamöter, vilket ger totalt 12 stycken. Tydligen har denna princip - som inte gällde under 1900-talet vad jag vet - etablerats på senare tid, i t ex den stora socialförsäkringsutredningen.

Jag hoppas att den nya beredningen ska arbeta väl och med stor öppenhet, och förhoppningsvis komma fram till en bred samsyn i omvärlds- och andra analyser.

Jag gratulerar försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren till  utmaningen och förtroendet att leda beredningen, vilket känns bra då hon har goda förutsättningar för detta! Det åvilar dock ett betydande ansvar hos varje ledamot i beredningen!

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/f%F6rsvar" rel="tag">försvar, http://bloggar.se/om/nato" rel="tag">nato, http://bloggar.se/om/f%F6rsvarsberedning" rel="tag">försvarsberedning

FP ute och cyklar om kadmium/gödselskatt

Så här sa Jan Björklund igår: "En av de viktigare orsakerna är övergödningen i jordbruket, där konstgödsel används på åkrarna. Med nederbörd och genom bäckar och åar så förs dessa kemikalier, bland annat kadmium, ut i Östersjön på många platser i vårt land".

Och därför - för att rädda Östersjön - vill FP återinföra en skatt på kadmium i handelsgödsel. Om detta har Björklund också skrivit en populistisk DN debattartikel.

Ack, ja.

Låt mig ge FP lite faktaupplysningar:

1. Svenskt livsmedelsproduktion har på 25 år minskat med nära en tredjedel, och importen från länder som läcker mer till Östersjön ökar. Nya pålagor på svenskt jordbruk, som inte finns i andra länder, driver på utflyttningen och därigenom läckaget till Östersjön.

2. Det är inte konstgödsel som läcker utan det är viktigare att hantera de många ton stallgödsel per hektar som sprids ut, samt de kvävefixerande grödor som laddar upp mycket kväve i jordarna.

3. Det finns  bl a kadmium i både konstgödsel och stallgödsel. Sverige använder redan konstgödsel som innehåller mindre kadmium än vad gränsvärdena stadgar och vad andra länders jordbruk använder.

4. Genom att Sverige köper in dyrare fosforgödsel så återstår till många andra länder fosfor med högre innehåll av kadmium.

Att påstå att fosforgödseln genom bäckar och åar förs ut i Östersjön är starkt demagogiskt. Och att tro och påstå att en skatt på kadmium skulle förhindra det som knappt föranleder något läckage är att vilseleda medborgarna. Däremot försämras det svenska jordbrukets konkurrenskraft med nya unika skatter och bidrar till att importen ökar från länder vars jordbruk läcker mer. Trist att FP tar efter de rödgröna i denna contraproduktiva skattehöjningstävlan.

"Monster"kyckling,elbilsrace,matupphandling,grilltävling

Almedalen är omväxlande och intressant.

Djurens rätt ordnade en debatt om kycklinguppfödning utifrån en kritisk bok. Debatten modererades väl av förbundsordföranden. Jag uttryckte respekt för rätten att driva sin uppfattning, givet att det sker inom demokratins gränser. Respekt för att välja och uppmana till att vara eller bli vegetarian eller för att vilka minska köttkonsumtionen i Sverige eller världen.

De allra flesta är dock allätare, som människan ju varit i alla tider. När man köper kyckling bör man välja svensk fågel, som har det bättre än i andra länder och där näringen aktivt driver på för bättre djurhälsa.

Lågprisimporten från Thailand och Brasilien m fl länder via Danmark och några andra länder tar mark på den svenska produktionens bekostnad, vilket inte är bra. Här behövs konsumentupplysning och information, särskilt till restaurangbranschen.

Det är viktigt att även kunna erbjuda långsamväxande kycklingar, vilket idag inte ens ekokycklingen är.

Igår deltog jag i ett elbils"race" till Stava gård utanför Visby, vi körde tysta elbilar på tid och med ett körprov. Jag gjorde några missar och torde komma i mittfältet (?) vid kvällens resultatpresentation. Roland Utbult (KD) torde ligga bra till att vinna.

Jag diskuterade klimathotets följder för försvars och säkerhet med bl a Peter Rådberg (MP) och representanter för bl a Saab under ledning av Göran Rosenberg. Intressant, men svårt.

Sedan deltog jag i två intressanta debatter om kommunal matupphandling och om svensk mat contra ekomat.

I den första deltog också Matilda Ernkrans (S), ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, Mikael Karlsson, SNF och Anders Wijkman, nu utredare av offentlig upphandling. Jag kritiserade S och SNF för att ha huvudfokus på det ekologiska jordbruket, medan man inte ser eller uppmäksammar det miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av livsmedelsproduktionen i Sverige och som tappar nära en tredjedel av sin produktion de  senaste 25 åren.

I den andra hade "Skafferiet" från Berns i Stockholm, som diskutera kring gastronomi och mat på ett spännande sätt, ordnat en grilltävling och debatt på Burmeister i visby med mig och Matilda Ernkrans. Jag kritiserade socialdemokraternas förslag att riksdagen ska fatta beslut om att ekoproduktionen och den kommunala ekomatsupphandlingen ska fördubblas till 30 procent.

Vi fick välja vad vi ville grilla, och valde båda gotländskt lamm, jag grillade också svensk fläskfilé och nötkött. Importkött fick vika, liksom ekoalternativet.

Vi hade båda stor bävan och respekt för uppdraget, som sedan bedömdes av en jury med bl a köksmästaren på Berns, från svenskt Kött mm. De var vänliga i sin bedömning och gav oss betyget 3-4 på en femgradig skala. Tack vare min chansning på riklig grilloljning fick jag ett litet försteg.

Mer pengar till försvaret?

Efter att ÖB ställt flera miljarder i ökade försvarsanslag mot att avveckla armén eller flygvapnet (lite tillspetsat) tillfrågades jag och andra alliansföreträdare om vår syn på detta.

Folkpartiet, som i flera år talat om höjda anslag men som sedan ställt upp på alliansens gemensamma budget, vill också nu höja försvarsbudgeten på 3-5 miljarder..! KD öppnade också för en höjning, vilket inte heller jag uteslöt, bl a i en intervju i Rapport.

Jag hänvisade till att jag sedan lång tid uttryckt oro för att Sveriges försvarskostnader i procent av BNP på 25 år sjunkit från 2,5 % till 1,2 %, från att ha legat i nordisk tätposition till bottenplats. Sverige bör som ett stort nordisk land ta sitt ansvar för fred och säkerhet i regionen och det gör att jag kan se skäl för att höja vår försvarsbudget. Ovanpå detta kommer så ÖBs bedömningar.

Samtidigt har ju jag och Centerpartiet också arbetat för att försvarsberedningen - med representanter för riksdagens partier - ska börja arbeta med erforderliga omvärldsanalyser inför kommande försvarsbeslut. I det arbetet, och i regeringens kommande proposition ska givetvis också ÖBs bedömningar, samt möjligheterna till effektiviseringar och besparingar och deras effekter, ingå. Först sedan den samlade bilden står klar går det att ta slutlig ställning till försvarsbudgetens storlek, även om mycket talar för behovet av en förstärkning.

En viktig analys som jag hoppas att försvarsberedningen kommer att göra handlar om Sveriges militära samarbeten med länderna i norden, med EU och med Nato. Det är uppenbart att försvarsbudgeten kan användas effektivare ju närmare vi vill och vågar samarbeta med andra västliga demokartier och framförallt med de nordiska länderna. Här sätter ländernas olika militära samarbeten gränser och det är viktigt att analysera var dessa går och hur Sveriges militära samarbeten bör utvecklas, eller ej.

MP vill kraftigt sänka matproduktionen i en värld med svält

Almedalen dag 1 - för min del - var intressant. Jag debatterade försvarets folkförankring, som ju är grundläggande och viktig. Samt växtförädling med hjälp av genteknik, eller ej. Professor Olof Olsson försvared med hetta vikten av att även Europa kan forska och använda växtsorter som tagits fram med hjäl av gentekniken, medan miljöpartiets Carl Schlyter argumenterade för vikten av att inte göra det utan bekämpa tekniken med politiska beslut, GMO-fria zoner osv.

Jag hänvisade till den första "Gröna revolutionen" på 1800-talet, då sverige svalt och en stor del av befolkningen tvingades utvandra till Amerika. Då var det ny teknik i jordbruket som ökade matproduktionen genom växtföljder, växtförädling och användning av växtnäringstillförsel genom handelsgödsel.

Den andra gröna revolutionen kom på 1960-talet då växtförädlaren Norman Borlaug tog fram nya högavkastande spannmålssorter mm.

Miljöpartiet vill ju se ett jordbruk som är till 100 procent "ekologiskt" och där alltså all användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte tillåts. Man är sannolikt även negativ till Borlaugs högre avkastande sorter.

Samtidigt som 900 miljoner människor svälter och de två nya miljarderna människorna till 2050 kräver att produktionen ökas med 70 procent vill alltså MP att Sverige och EU - och övriga kontinenter - ska minska sin matproduktion rejält samtidigt som matpriset höjs med 30 till 60 procent. Svälten i världen skulle öka och svensk livsmedelsproduktion och -industri skulle fortsätta att flytta ut från landet.

MPs politik är enligt min uppfattning helt orealistisk och farlig. Visst ska handelsgödsel och bekämpningsmedel användas resurseffektivt och försiktigt, men att helt avstå från dem och istället använda mer kvävefixerande grödor och stallgödsel, som ökar risken för växtnäringsläckage liksom mer jordbearbetning vilket också kräver mer dieselåtgång.

Ekoproduktionen är en viktig nisch för dem som har råd och motivation för att efterfråga det.

Ovanpå detta vill alltså många i EU förbjuda även gentekniken i växtförädlingen, trots att nord- och sydamerika samt asien m fl kontinenter redan använder den i betydande grad och trots att EUs livsmedelssäkerhetsmyndighet anser tekniken säker.

Vem ska man lita på, frågade jag, bedömningen på andra kontinenter och EUs ansvariga myndighet, eller på Miljöpartiet och Greenpeace?

Följ Staffan Danielsson i Almedalen!

Dags för Almedalen.. Jag inser att min rubrik inte är någon kioskvältare men vill i alla fall ge en bild av Almedalen för en östgötsk riksdagsledamot i mogen ålder..

Jag har varit på Almedalsveckan  ca 3-4 gånger förut, och haft ett gott utbyte av den. Blandningen av sommar och Visby med otaliga intressanta debatter och möten med männískor man annars mera läser om än träffar eller helt nya kontakter är rätt oemotståndlig för en samhällsengagerad person.

Jag deltar i fler sammanhang än tidigare och har därtill en del bra möten inbokade. Och ska därutöver givetvis försöka att pricka in andra intressanta debatter.

På måndag 14.00 diskuterar jag gentekniken i jordbruket med bl a Carl Schlyter (MP).

16.45, på försvarspolitisk arena, diskuteras försvarets folkförankring med Henrik Landerholm, Anna Ekström och Jan Salestrand.

Tisdag arrangerar Djurens rätt en dískussion om "Monsterkycklingar"... De presenterar/återanvänder en rapport om kycklinguppfödning som säkert är alarmerande. Deras inriktning är rätt "vegetarisk", som bekant. Ett antal riksdagsledamöter deltar. Diskussionen gäller Sverige, inte den växande import som väller in från länder där kycklingarna har det sämre...

Onsdag 4 juli kl 09.00 ordnar Gröna bilister ett "elbilsrally" vid hamnen, jag ska göra vad jag kan..

11.45 leder Göran Rosenberg ett samtal om klimatfrågans försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser vid försvarspolitisk arena.

13.00 handlar det om hållbar livsmedelsupphandling i offentlig sektor, något som ju engagerar mig. Debatt med Miljö- och jordbruksutskottets ordförande, Mikael Karlsson SNF och Anders Wijkman.

17.00 står "slaget om ekomaten" på Strandgatan 9, där Matilda Enkrans, ordf i miljö- och jordbruksutskottet och jag grillar och diskuterar vilken mat man ska köpa...

Torsdag kl 10.15 diskuterar Jonas Sjöstedt, Maria Ferm och flera andra riksdagsledamöter om "Ockuperade tomater", om Västsaharas jordbruks- och fiskeprodukter som kan säljas som marockanskt. Emmaus och Afrikagrupperna arrangerar.

Fredag, min sista dag i Almedalen, diskuterar jag och CUFs ordförande Hanna Wagenius försvars- och säkerhetspolitik på försvarspolitisk arena, under säkert utmärkt moderation av Annika Nordgren Christensen, Newsmill.

Omskärelse,ålderstest - det rör på sig

Jag driver ju ibland frågor som jag menar bör förändras, även om de går emot den rådande "konsensuslinjen".

Jag skrev en debattartikel på DN-debatt för några månader sedan om att Sverige borde ålderstesta ensamkommande flyktingbarn/flyktingungdomar. En del reaktioner utmålade mig som mörkerman, men som väl var kom det även andra.

Socialstyrelsen har nu presenterat riktlinjer för ålderstest, och bl a rekommenderat att "Medicinska åldersbedömningar som rutin bör inledas med en läkarundersökning och kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder". Det är bra och ansluter till hur andra nordiska länder arbetar.

Jag är lite oklar över vad anvisningarna innebär i sin helhet, det får den fortsatta debatten utvisa. Jag blir lite betänksam när målet med de nya anvisningarna är "att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år."

Visst är det viktigt men min ingång var ju snarast den motsatta, att undersökningar i andra nordiska länder och en del bedömningar från svensk praxis snarare indikerade att en hel del vuxna klart över 18 år ansöker om och accepteras som barn under 18.

..........

Jag har också motionerat och interpellerat om att föräldrare "inte äger sina barns kroppar", att endast den myndige mannen bör kunna besluta om han vill ta bort förhuden från sitt könsorgan, och att det inte är rimligt att föräldrarna för barnets räkning ska kunna fatta sådana oåterkalleliga beslut.

En tysk domstol har nu dömt i samma riktning. Domen kan mycket väl ändras i högre instans, kan jag tänka mig, men det är bra att frågan diskuteras.

Som liberal tycker jag att det är naturligt att värna individens integritet och rätt att själv bestämma över sin kropp. Andra kommer till helt motsatta slutsatser, t ex integrationsminister Ullenhag och frihetssmedjans Torbjörn Jerlerup. Jag tycker att Jerlerups argumentation är ohållbar.

Per Pettersson från samma smedja resonerar mer balanserat, och Markus Kylberg är ännu tydligare.
Jag finns i häradet mellan dem.

Batalj med Strilaren 2!

Jag uppskattar och har stor respekt för min kollega Allan Widman (FP), som jag kamperat med sedan 2006 i försvarsutskott och - beredning.

Allan är reservofficer med ett stort kontaktnät och besitter djupa försvarskunskaper, både i helikopter- och markperspektivet. Han formulerar sig träffsäkert och är en av de ledande i svensk försvarspolitik och -debatt. Han och Folkpartiet är starkt engagerade i försvarsfrågorna utifrån mycket tydliga ståndpunkter.

Allan har förtjänstfullt drivit t ex veteranfrågorna och har också givits förtroendet att utreda dem vilket han skött utmärkt vilket givit den veteranpolitik Sverige har idag, väsentligt bättre än tidigare.

Ibland sticker både Folkpartiet och Allan ut i frågorna, och vill mer. Natomedlemskap är det kanske tydligaste exemplet.

Jag har några gånger riktat kritik mot vad man driver och hur man driver det.

Självfallet får man tåla mothugg, och jag är alls ingen perfekt varken människa eller försvarspolitiker. Nu slår bloggaren Strilaren 2 (alter ego för Allan Widman)  tillbaka och granskar mina egna ansedda tillkortakommanden.

Vad gäller Helikopter 14 och Visbykorvetterna har vi olika syn, Allan hade velat avbryta utvecklingen av båda "för många år sedan", jag ser inte hur vi kunnat slänga så mycket investerade pengar i sjön genom att inte fullfölja. Och jag instämmer i att både Gripen- och Visbysystemen måste ha en tillräcklig beväpning.

Vad gäller att försvarets"svarta hål" från 2015 kan kräva en viss höjning av försvarsbudgeten är det förvisso sant att varken jag eller mitt parti krävt något sådant i nu-läget. Jag har dock länge tydligt uttalat att detta kan komma att behövas och att det finns argument för det. Vi får se när omvärlds- och andra analyser har gjorts inför nästa försvarsbeslut.