Allan Widman, Folkpartiets talesperson i försvarsfrågor, skriver överraskande på sin blogg att "det är nog nu", Sveriges trupp - och sannolikt hela FN-insatsen (?) - ska snabbt dras tillbaka.
För bara några år sedan ville Folkpartiet öka den svenska insatsen.
Sedan länge har Vänsterpartiet velat snabbavveckla både Sveriges och FNs fredsinsats i Afghanistan. Nu står plötsligt kanske inte Folkpartiet men väl Folkpartiets talesperson personligen på samma barrikad. Inte så lite förvirrande.
Jag kommenterar i ett Dagens Eko-inslag idag.
I den mån Widmans uttalande når till Afghanistan så torde det uppmuntra talibanerna och inte förbättra säkerheten för soldaterna.
Min uppfattning är densamma som vid uppgörelsen mellan alliansen och S och MP som blev till riksdagsbeslut.
Ambitionen är att avsluta Sveriges insats i nuvarande form till 2014, samtidigt som vi tillsammans med övriga ISAF-länder diskuterar behovet av en fortsättning t ex av utbildningsinsatser för Afghanistans armé och polis. Utvecklingen i landet måste självfallet spela roll för var FN, ISAF-insatsen och Sverige landar.
FN och de länder som tagit ansvar för fred och säkerhet i Afghanistan måste rimligen känna det ansvaret tyngre än att brådstörtat dra sig ur. Därför är det en styrka med 6-partiuppgörelsen i Sverige och därför sticker Allan Widman verkligen ut hakan med sitt uttalande, både inom och utom sitt parti.
Jag inser att det måste ligga allvarliga bevekelsegrunder bakom uttalandet, men jag tycker att det är olyckligt.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, isaf, försvar, politik, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna, miljöpartiet
söndag, april 08, 2012
måndag, april 02, 2012
Bjereld (S): Förbjud all vapenexport i världen
Två socialdemokrater, Ulf Bjereld och Jan Nygren, för en dialog den 1 april i en artikel i socialdemokraternas medlemstidning "Aktuellt i Politiken". Nygren, numera Saab, menar att vapentillverkning och -handel behövs som världen ser ut. Bjereld, "broderskapare" från "tro och solidaritet", menar att "Världen lider av för mycket vapenhandel. Om alla länder avstod från att exportera skulle det öka säkerheten. På sikt bör hela vapenexporten avvecklas."
Jag håller inte med Bjereld. Hur skulle t ex Hitler då ha stoppats, om alla länder resonerat så? Och nästan helt utan egen vapenindustri (vilket blir fallet utan export), skulle Sverige då alltså avveckla sitt försvar med undantag för den begränsade tillverkning som kanske finns kvar i landet? Och tror Bjereld att andra länder skulle resonera sammalunda och utan egen försvarsindustri upphöra med import och alltså lägga ned sina försvar?
Bjereld går t o m längre än Miljöpartiet. Jag inser fullt ut värdet av Ulf Bjerelds vision om en värld utan krig och terror. Men Ulf, där är vi inte idag och det är ett oerhört politiskt ansvar att ta konsekvenserna av ditt resonemang och låta Sverige gå i täten med att avveckla sitt försvar.
Jag har problematiserat kring vapenexporten i detta blogginlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, vapenexport, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna
Jag håller inte med Bjereld. Hur skulle t ex Hitler då ha stoppats, om alla länder resonerat så? Och nästan helt utan egen vapenindustri (vilket blir fallet utan export), skulle Sverige då alltså avveckla sitt försvar med undantag för den begränsade tillverkning som kanske finns kvar i landet? Och tror Bjereld att andra länder skulle resonera sammalunda och utan egen försvarsindustri upphöra med import och alltså lägga ned sina försvar?
Bjereld går t o m längre än Miljöpartiet. Jag inser fullt ut värdet av Ulf Bjerelds vision om en värld utan krig och terror. Men Ulf, där är vi inte idag och det är ett oerhört politiskt ansvar att ta konsekvenserna av ditt resonemang och låta Sverige gå i täten med att avveckla sitt försvar.
Jag har problematiserat kring vapenexporten i detta blogginlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, vapenexport, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna
söndag, april 01, 2012
Förbjud all vapenexport..?
Låt mig ge mig ut på djupa vatten och problematisera lite kring tillverkning och försäljning av vapen, och av produkter "med dubbla användningsområden" (inte vapen, men som kan användas med militära kopplingar, typ gödselmedel, kommunikationsutrustning, radar mm).
Enklast vore ju att endast tillåta försäljning av vapen och "strategiska produkter" med dubbla användningsområden till tvättäkta demokratier. Om ens det.
Men riktigt så enkel är inte denna fråga.
1. Sverige har sedan länge ett förbud mot vapenexport. Dock kan tillstånd lämnas om försäljning sker till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm., om det därmed stärker försvarsindustrin i Sverige och därmed vår alliansfrihet. Tillstånd har lämnats i en sådan utsträckning att Sverige idag är bland världens 10 största vapenexportörer (2 procent av värdet) och exporterar mest vapen per person i världen.. Försvarsindustrin sysselsätter ca 30.000 personer och är Sveriges kanske mest högteknologiska industri och med stor civil spinoff.
Uppenbarligen är det en motsättning mellan att ha ett generellt förbud mot vapenexport och sedan i praktiken ge tillstånd till många länder i gränszonen av mänskliga rättigheter och demokrati. Antingen ska nuvarande praxis framgå av lagen, eller ska praxis ändras genom avsevärt färre exporttillstånd.
2. Debatten i Sverige domineras av åsikten att lagen om vapenexport ska skärpas, och att export endast bör kunna ske till verkliga demokratier. Miljöpartiet vill skära ner försvaret och vill att Sverige närmast ska sluta att exportera vapen, vilket torde medföra att försvarsindustrin till största delen avvecklas. Vänsterpartiet vill också skära ner försvaret och kraftigt minska vapenexporten. Folkpartiet och KD vill att vapenexport endast ska ske till goda demokratier, vilket torde minska exporten av vapen och strategiska produkter i betydande utsträckning. Centerpartiet har stämmobeslut på att vapenexportlagstiftningen bör skärpas. Riksdagen har med bred majoritet (inklusive S och M) begärt att regeringen ska återkomma med förslag till hur vapenexporten ska upphöra till "icke-demokratier".
Urban Ahlin (S) uttalade i maj 2011 i DN att "den lagändring som beställs från regeringen kommer att innebära stopp för vapenexport till länder som Saudiarabien".
I Svenska Dagbladet igår gör han en annan bedömning, se även intervju i Sydsvenskan.
Fredrick Reinfeldt försvarade i riksdagens frågestund för några dagar sedan med hetta att vapenexporten finns och ger jobb i Sverige.
3. Det är alldeles uppenbart att de länder som Sverige nu exporterar vapen till - t ex Saudiarabien - hade köpt samma vapen från annat håll om Sverige förbjudit detta, från t ex USA, Ryssland, Kina, Frankrike eller Storbrittannien. Att de valt att köpa från Sverige kan bero på goda handelsrelationer i övrigt, på bra produkter och kanske på att man vill minska stormaktsberoendet?
4. Visst ska handel med vapen - och även med produkter som är civila men kan användas militärt - omges av särskilda regelverk. Vi accepterar dock handel med "allt annat" till länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Indien, Thailand osv. Denna handel ger bl a länderna resurser till att bl a köpa vapen, men vi tillämpar sällan några handelsblockader.
Det är en skillnad mellan att sälja vapen - som stridsflygplan eller pansarvärnsgranater - eller produkter med dubbla användningsområden som tex gödselmedel eller kommunikationsutrustning. Det finns också stora gråzoner, hur ska t ex transportflygplan eller lastbilar räknas? Här är ISP:s definition.
Handeln med strategiska produkter lär enligt en uppgift omfatta 10 procent av EUs handel.
Det behövs alltså inga tillstånd för export av allt annat än vapen och strategiska produkter till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. För produkter med dubbla användningsområden erfordras tillstånd givet att länderna uppfyller vissa kriterier och för vapenexport är kraven hårdast.
5. FN-stadgan och den s.k folkrätten tillerkänner alla länder rätten att försvara sig mot angrepp, och att alltså ha ett försvar. EU har regelverk för vapenexport, och har sedan 1998 antagit en uppförandekod som dock inte har omvandlats till bindande beslut på grund av att Frankrike blockerar detta, rykten säger att man kanske vill öppna upp möjligheten att exportera till Kina. Dagens svenska regelverk för krigsmaterielexport presenteras så här på regeringens hemsida. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) skriver om EUs regler på sin hemsida.
6. Låt mig då lista några olika vägval för Sveriges export av vapen och strategiska produkter till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm.
A. Driva på för gemensamma regelverk för vapenexport i FN och i EU och respektera dem. Följa EUs uppförandekod fastän den inte är bindande. (= dagens praxis..?)
B. Som A, fast med skärpning till att vara mer restriktiv till "icke-demokratier"?
C. Som B, fast endast tillåta vapenexport till "riktiga demokratier".
D. Som C, fast även klassa USA, Frankrike, Storbrittannien osv som befinnande sig i konflikter och därmed inte tillåta export till dem (MP-linjen).
E. Som D, fast med vidgade handelsbojkotter mot "icke-demokratier" som inte respekterar mänskliga rättigheter. (har knappast några förespråkare).
7. Vilket alternativ lutar det åt för Sveriges del? Min bedömning är att vi är på väg från A till B, eftersom både S och M verkar ligga i det häradet. Hur mycket mer restriktivt än idag blir då detta? Inte så lätt att säga, lyssna bara på Urban Ahlin! Men kanske Saudiarabien och några/en del länder till faller bort.
Alternativ C då, med stöd av V, MP, FP, KD och kanske C. Det skulle nog ge Sverige de strängaste exportreglerna bland länder med en egen försvarsindustri, och kunna leda till en betydande minskning och utlokalisering av denna. Men tveksamt alltså om riksdagen landar där.
8. Hur viktig är då exporten för att Sverige genom försvarsindustrin i landet - som till stor del numera är utlandsägd - ska kunna upprätthålla sin militära alliansfrihet? Tja, verkligheten är lite annorlunda idag än för flera decennier sedan. Sverige köper alltmer av sin försvarsmateriel från andra länder, och samarbetar nära med EU och Nato i internationella fredsinsatser, samt innefattas av EUs solidaritetsklausuler och sin egen ensidigt utfärdade solidaritetsdeklaration med Norge och Island. ISPs analys är denna, vapenexporten är fortsatt mycket viktig.
Man skulle också kunna se frågan utifrån det faktum att Sverige som resultat av sin historía idag har en betydande försvarsindustri och en stor export av vapen och strategiska produkter. Om Sverige ställer upp strängare krav för export av vapen och strategiska produkter än t ex EUs övriga länder kommer industrin sannolikt på sikt att minska och kanske i delar flytta ut. Samtidigt bidrar Sverige då inte längre - likt icke vapenexporterande länder i övrigt - till att exportera vapen eller strategiska produkter till ett antal länder i gråzonen och kan öka sin trovärdighet i utrikespolitiken.
9. Var landar jag själv, då? Jag tycker att de här frågeställningarna är komplicerade och svåra, enligt redovisningen ovan.
Men OK, vapen är vapen och där finns av lätt insedda skäl speciella regelverk. Jag finns liksom Centerpartiet i området mellan alternativ B och C, och jag tycker att det är grundläggande viktigt att driva på och följa de regelverk som EU-länderna har överenskommit om.
Sedan är frågan hur mycket strängare regler än detta som Sverige ska ha. Är alternativ B alltför "liberalt"? Är alternativ C väl avvägt eller borde man gå ännu längre?
Jag välkomnar dialog genom kommentarer och synpunkter! Och med risk för att få stark kritik för att jag tillåtit mig att problematisera.
Tillägg 2 april: Två socialdemokrater, Ulf Bjereld och Jan Nygren, för en dialog i denna artikel.. Nygren, numera Saab, menar att vapentillverkning och -handel behövs som världen ser ut. Bjereld, "broderskapare", menar att "Världen lider av för mycket vapenhandel. Om alla länder avstod från att exportera skulle det öka säkerheten. På sikt bör hela vapenexporten avvecklas."
Jag håller inte med Bjereld. Hur skulle t ex Hitler då ha stoppats, om alla länder resonerat så? Och utan egen vapenindustri, skulle Sverige då helt avveckla sitt försvar med undantag för den begränsade tillverkning som kanske fanns kvar i landet? Och tror Bjereld alltså att andra länder skulle resonera sammalunda och utan egen försvarsindustri upphöra med import och alltså lägga ned sina försvar?
Bjereld går t o m längre än Miljöpartiet. Jag inser fullt ut värdet av Ulf Bjerelds vision om en värld utan krig och terror. Men Ulf, där är vi inte idag och det är ett oerhört politiskt ansvar att ta konsekvenserna av ditt resonemang och låta Sverige gå i täten med att avveckla sitt försvar.
Läs även andra bloggares åsikter om vapenexport, försvar, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet
Enklast vore ju att endast tillåta försäljning av vapen och "strategiska produkter" med dubbla användningsområden till tvättäkta demokratier. Om ens det.
Men riktigt så enkel är inte denna fråga.
1. Sverige har sedan länge ett förbud mot vapenexport. Dock kan tillstånd lämnas om försäljning sker till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm., om det därmed stärker försvarsindustrin i Sverige och därmed vår alliansfrihet. Tillstånd har lämnats i en sådan utsträckning att Sverige idag är bland världens 10 största vapenexportörer (2 procent av värdet) och exporterar mest vapen per person i världen.. Försvarsindustrin sysselsätter ca 30.000 personer och är Sveriges kanske mest högteknologiska industri och med stor civil spinoff.
Uppenbarligen är det en motsättning mellan att ha ett generellt förbud mot vapenexport och sedan i praktiken ge tillstånd till många länder i gränszonen av mänskliga rättigheter och demokrati. Antingen ska nuvarande praxis framgå av lagen, eller ska praxis ändras genom avsevärt färre exporttillstånd.
2. Debatten i Sverige domineras av åsikten att lagen om vapenexport ska skärpas, och att export endast bör kunna ske till verkliga demokratier. Miljöpartiet vill skära ner försvaret och vill att Sverige närmast ska sluta att exportera vapen, vilket torde medföra att försvarsindustrin till största delen avvecklas. Vänsterpartiet vill också skära ner försvaret och kraftigt minska vapenexporten. Folkpartiet och KD vill att vapenexport endast ska ske till goda demokratier, vilket torde minska exporten av vapen och strategiska produkter i betydande utsträckning. Centerpartiet har stämmobeslut på att vapenexportlagstiftningen bör skärpas. Riksdagen har med bred majoritet (inklusive S och M) begärt att regeringen ska återkomma med förslag till hur vapenexporten ska upphöra till "icke-demokratier".
Urban Ahlin (S) uttalade i maj 2011 i DN att "den lagändring som beställs från regeringen kommer att innebära stopp för vapenexport till länder som Saudiarabien".
I Svenska Dagbladet igår gör han en annan bedömning, se även intervju i Sydsvenskan.
Fredrick Reinfeldt försvarade i riksdagens frågestund för några dagar sedan med hetta att vapenexporten finns och ger jobb i Sverige.
3. Det är alldeles uppenbart att de länder som Sverige nu exporterar vapen till - t ex Saudiarabien - hade köpt samma vapen från annat håll om Sverige förbjudit detta, från t ex USA, Ryssland, Kina, Frankrike eller Storbrittannien. Att de valt att köpa från Sverige kan bero på goda handelsrelationer i övrigt, på bra produkter och kanske på att man vill minska stormaktsberoendet?
4. Visst ska handel med vapen - och även med produkter som är civila men kan användas militärt - omges av särskilda regelverk. Vi accepterar dock handel med "allt annat" till länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Indien, Thailand osv. Denna handel ger bl a länderna resurser till att bl a köpa vapen, men vi tillämpar sällan några handelsblockader.
Det är en skillnad mellan att sälja vapen - som stridsflygplan eller pansarvärnsgranater - eller produkter med dubbla användningsområden som tex gödselmedel eller kommunikationsutrustning. Det finns också stora gråzoner, hur ska t ex transportflygplan eller lastbilar räknas? Här är ISP:s definition.
Handeln med strategiska produkter lär enligt en uppgift omfatta 10 procent av EUs handel.
Det behövs alltså inga tillstånd för export av allt annat än vapen och strategiska produkter till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. För produkter med dubbla användningsområden erfordras tillstånd givet att länderna uppfyller vissa kriterier och för vapenexport är kraven hårdast.
5. FN-stadgan och den s.k folkrätten tillerkänner alla länder rätten att försvara sig mot angrepp, och att alltså ha ett försvar. EU har regelverk för vapenexport, och har sedan 1998 antagit en uppförandekod som dock inte har omvandlats till bindande beslut på grund av att Frankrike blockerar detta, rykten säger att man kanske vill öppna upp möjligheten att exportera till Kina. Dagens svenska regelverk för krigsmaterielexport presenteras så här på regeringens hemsida. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) skriver om EUs regler på sin hemsida.
6. Låt mig då lista några olika vägval för Sveriges export av vapen och strategiska produkter till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm.
A. Driva på för gemensamma regelverk för vapenexport i FN och i EU och respektera dem. Följa EUs uppförandekod fastän den inte är bindande. (= dagens praxis..?)
B. Som A, fast med skärpning till att vara mer restriktiv till "icke-demokratier"?
C. Som B, fast endast tillåta vapenexport till "riktiga demokratier".
D. Som C, fast även klassa USA, Frankrike, Storbrittannien osv som befinnande sig i konflikter och därmed inte tillåta export till dem (MP-linjen).
E. Som D, fast med vidgade handelsbojkotter mot "icke-demokratier" som inte respekterar mänskliga rättigheter. (har knappast några förespråkare).
7. Vilket alternativ lutar det åt för Sveriges del? Min bedömning är att vi är på väg från A till B, eftersom både S och M verkar ligga i det häradet. Hur mycket mer restriktivt än idag blir då detta? Inte så lätt att säga, lyssna bara på Urban Ahlin! Men kanske Saudiarabien och några/en del länder till faller bort.
Alternativ C då, med stöd av V, MP, FP, KD och kanske C. Det skulle nog ge Sverige de strängaste exportreglerna bland länder med en egen försvarsindustri, och kunna leda till en betydande minskning och utlokalisering av denna. Men tveksamt alltså om riksdagen landar där.
8. Hur viktig är då exporten för att Sverige genom försvarsindustrin i landet - som till stor del numera är utlandsägd - ska kunna upprätthålla sin militära alliansfrihet? Tja, verkligheten är lite annorlunda idag än för flera decennier sedan. Sverige köper alltmer av sin försvarsmateriel från andra länder, och samarbetar nära med EU och Nato i internationella fredsinsatser, samt innefattas av EUs solidaritetsklausuler och sin egen ensidigt utfärdade solidaritetsdeklaration med Norge och Island. ISPs analys är denna, vapenexporten är fortsatt mycket viktig.
Man skulle också kunna se frågan utifrån det faktum att Sverige som resultat av sin historía idag har en betydande försvarsindustri och en stor export av vapen och strategiska produkter. Om Sverige ställer upp strängare krav för export av vapen och strategiska produkter än t ex EUs övriga länder kommer industrin sannolikt på sikt att minska och kanske i delar flytta ut. Samtidigt bidrar Sverige då inte längre - likt icke vapenexporterande länder i övrigt - till att exportera vapen eller strategiska produkter till ett antal länder i gråzonen och kan öka sin trovärdighet i utrikespolitiken.
9. Var landar jag själv, då? Jag tycker att de här frågeställningarna är komplicerade och svåra, enligt redovisningen ovan.
Men OK, vapen är vapen och där finns av lätt insedda skäl speciella regelverk. Jag finns liksom Centerpartiet i området mellan alternativ B och C, och jag tycker att det är grundläggande viktigt att driva på och följa de regelverk som EU-länderna har överenskommit om.
Sedan är frågan hur mycket strängare regler än detta som Sverige ska ha. Är alternativ B alltför "liberalt"? Är alternativ C väl avvägt eller borde man gå ännu längre?
Jag välkomnar dialog genom kommentarer och synpunkter! Och med risk för att få stark kritik för att jag tillåtit mig att problematisera.
Tillägg 2 april: Två socialdemokrater, Ulf Bjereld och Jan Nygren, för en dialog i denna artikel.. Nygren, numera Saab, menar att vapentillverkning och -handel behövs som världen ser ut. Bjereld, "broderskapare", menar att "Världen lider av för mycket vapenhandel. Om alla länder avstod från att exportera skulle det öka säkerheten. På sikt bör hela vapenexporten avvecklas."
Jag håller inte med Bjereld. Hur skulle t ex Hitler då ha stoppats, om alla länder resonerat så? Och utan egen vapenindustri, skulle Sverige då helt avveckla sitt försvar med undantag för den begränsade tillverkning som kanske fanns kvar i landet? Och tror Bjereld alltså att andra länder skulle resonera sammalunda och utan egen försvarsindustri upphöra med import och alltså lägga ned sina försvar?
Bjereld går t o m längre än Miljöpartiet. Jag inser fullt ut värdet av Ulf Bjerelds vision om en värld utan krig och terror. Men Ulf, där är vi inte idag och det är ett oerhört politiskt ansvar att ta konsekvenserna av ditt resonemang och låta Sverige gå i täten med att avveckla sitt försvar.
Läs även andra bloggares åsikter om vapenexport, försvar, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet
Danielsson vann mot Jordbruksverket - GD avgår!
Som lantbrukare har jag i likhet med många andra de senaste decennierna legat i strid med Staten representerad av Jordbruksverket. Jag överklagade med många andra riksdagens beslut att begära tillbaka en betydande del av "omställningspengarna" trots att de använts fullt ut enligt avtalet. Jag pålades enorma ränteavgifter när min "skuld" inte betalades. Domstol gav staten rätt i huvudfrågan, men fel i debiteringen av skyhöga dröjräntor..
Nu kan jag äntligen kassera hem en liten seger mot Jordbruksverket. , tillsammans med mängder av andra lantbrukare. Jag har några beteshagar med gräs och en del ekar och andra träd. För dessa har jag erhållit EU-ersättning från 1995, och ansökte och erhöll detta även för åren 2005 och 2006 och 2007 och 2008.
I efterhand kom Staten och påstod att jag borde insett att EU från 2005 ändrat sina regelverk för vad som ska klassas som bete, och att jag borde insett att det fanns för många träd på betesmarken, trots att Jordbruksverket varken upplyste om det eller slutade med att betala ut EU-ersättning..
För en vecka sedan kom ett brev från Jordbruksverket att man efter en dom i förvaltningsrätten - som gav mig rätt - nu lämnar tillbaka 3,17 stödrätter av de 4,65som man fråntog mig 2009, eftersom kammarrätten inte givit Jordbruksverket prövningstillstånd.
En seger för mig och tusentals andra lantbrukare som överklagat Jordbruksverkets bisarra beslut. Tyvärr får alla de ännu fler som drabbades på samma sätt men som inte överklagade inte tillbaka sina stödrätter, skulle jag tro.
Jag noterar också - idag den 1 april 2012 - att Jordbruksverkets GD Mats Persson meddelat att han kommer att avgå.
Sambandet mellan dessa två obestridliga fakta kanske inte ska överdrivas, men var för sig stämmer de definitivt.
Trots Jordbruksverkets agerande, klämda mellan sköldarna av EUs regelverk, har Mats Persson ändå varit en utmärkt GD, tillsatt efter Ing-Britt Irhammar på grund av sina tjänstemannameriter och med förlängt förordnande efter många GD-år till sommaren 2012.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksverket, jordbruk, staten, politik, lrf, betesmark, betesstöd
Nu kan jag äntligen kassera hem en liten seger mot Jordbruksverket. , tillsammans med mängder av andra lantbrukare. Jag har några beteshagar med gräs och en del ekar och andra träd. För dessa har jag erhållit EU-ersättning från 1995, och ansökte och erhöll detta även för åren 2005 och 2006 och 2007 och 2008.
I efterhand kom Staten och påstod att jag borde insett att EU från 2005 ändrat sina regelverk för vad som ska klassas som bete, och att jag borde insett att det fanns för många träd på betesmarken, trots att Jordbruksverket varken upplyste om det eller slutade med att betala ut EU-ersättning..
För en vecka sedan kom ett brev från Jordbruksverket att man efter en dom i förvaltningsrätten - som gav mig rätt - nu lämnar tillbaka 3,17 stödrätter av de 4,65som man fråntog mig 2009, eftersom kammarrätten inte givit Jordbruksverket prövningstillstånd.
En seger för mig och tusentals andra lantbrukare som överklagat Jordbruksverkets bisarra beslut. Tyvärr får alla de ännu fler som drabbades på samma sätt men som inte överklagade inte tillbaka sina stödrätter, skulle jag tro.
Jag noterar också - idag den 1 april 2012 - att Jordbruksverkets GD Mats Persson meddelat att han kommer att avgå.
Sambandet mellan dessa två obestridliga fakta kanske inte ska överdrivas, men var för sig stämmer de definitivt.
Trots Jordbruksverkets agerande, klämda mellan sköldarna av EUs regelverk, har Mats Persson ändå varit en utmärkt GD, tillsatt efter Ing-Britt Irhammar på grund av sina tjänstemannameriter och med förlängt förordnande efter många GD-år till sommaren 2012.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksverket, jordbruk, staten, politik, lrf, betesmark, betesstöd
fredag, mars 30, 2012
Signalspaning - akt 4 kontrollstation
Det här är mitt 86:e inlägg under etiketten "Signalspaning" sedan 2007.., det 85:e var en summering.
En mycket viktig fråga där avvägningen mellan underrättelseinhämtning för landets säkerhet krockar med skyddet för den personliga integriteten.
Alla riksdagens partier står nu bakom att det finns - tyvärr - behov av signalspaning i tråd över landsgränsen under sträng kontroll i olika avseeenden. Centerpartiet har betytt mycket för att bygga in allt större skydd för människors integritet under resans gång, genom att inte minst lyssna till och föra en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom partiet.
Igår debatterades den kontrollstation som på Centerpartiets förslag beslutades av riksdagen i samband med de tre tidigare riksdagsbehandlingarna 2007, 2008 och 2009.
Intresset för debatten var inte lika stort som tidigare, varken från de deltagande i debatten eller utifrån. Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna var inte med och inläggen var i övrigt korta.
Orsaken? Dels visar kontrollstationen att de granskande organen gör bedömningen att signalspaningen bedrivs i enlighet med riksdagens beslut med respekt för integriteten från FRAs sida, och där tillstånds- och kontrollfunktioner fungerar som avsett.
Men framförallt är frågan inte längre blockskiljande sedan socialdemokraterna inte längre driver en omstart på ruta 1 med en ny stor parlamentarisk utredning. Det gör däremot alltjämt Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men trots detta hade inget av dem lagt något motförslag till att med godkännande lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Endast Sverigedemokraterna ville utifrån en positiv inställning till signalspaning genomföra en ny utredning.
Jag gjorde ett längre inlägg och kommenterade skrivelsen, samt visade framförallt på att kontrollstationen inte är avklarad eftersom signalspaningen i tråd är under uppbyggnad. Regeringen avser att låta Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN) om några år göra en rejäl genomlysning av detta från integritetssynpunkt, och försvarsutskottet tillfogade att detta ska redovisas för riksdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, försvar, integritet, kontrollstation, politik, centerpartiet, alliansen, riksdagen
En mycket viktig fråga där avvägningen mellan underrättelseinhämtning för landets säkerhet krockar med skyddet för den personliga integriteten.
Alla riksdagens partier står nu bakom att det finns - tyvärr - behov av signalspaning i tråd över landsgränsen under sträng kontroll i olika avseeenden. Centerpartiet har betytt mycket för att bygga in allt större skydd för människors integritet under resans gång, genom att inte minst lyssna till och föra en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom partiet.
Igår debatterades den kontrollstation som på Centerpartiets förslag beslutades av riksdagen i samband med de tre tidigare riksdagsbehandlingarna 2007, 2008 och 2009.
Intresset för debatten var inte lika stort som tidigare, varken från de deltagande i debatten eller utifrån. Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna var inte med och inläggen var i övrigt korta.
Orsaken? Dels visar kontrollstationen att de granskande organen gör bedömningen att signalspaningen bedrivs i enlighet med riksdagens beslut med respekt för integriteten från FRAs sida, och där tillstånds- och kontrollfunktioner fungerar som avsett.
Men framförallt är frågan inte längre blockskiljande sedan socialdemokraterna inte längre driver en omstart på ruta 1 med en ny stor parlamentarisk utredning. Det gör däremot alltjämt Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men trots detta hade inget av dem lagt något motförslag till att med godkännande lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Endast Sverigedemokraterna ville utifrån en positiv inställning till signalspaning genomföra en ny utredning.
Jag gjorde ett längre inlägg och kommenterade skrivelsen, samt visade framförallt på att kontrollstationen inte är avklarad eftersom signalspaningen i tråd är under uppbyggnad. Regeringen avser att låta Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN) om några år göra en rejäl genomlysning av detta från integritetssynpunkt, och försvarsutskottet tillfogade att detta ska redovisas för riksdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, försvar, integritet, kontrollstation, politik, centerpartiet, alliansen, riksdagen
torsdag, mars 29, 2012
Kommentar till Sten Tolgfors avgång
Jag har som ledamot i försvarsutskottet samarbetat nära med försvarsminister Sten Tolgfors sedan 2007.
Sten Tolgfors har idag meddelat att han avgår, och hänvisar till att han övervägt det en tid, att tidpunkten är lämplig för att någon annan ska jobba vidare utifrån den grund som har lagts samt att turbulensen kring samarbetsavtalet med Saudiarabien har påskyndat beslutet.
Jag har samma bild som Sten Tolgfors av att försvarspolitiken, som mår väl av bredast möjliga samsyn, har utvecklats positivt; försvarets ekonomi är i ordning, den nya frivilliga personalförsörjningen är sjösatt och det finns en bred uppslutning kring Sveriges internationella fredsinsatser.
Frågan om ev. misstag begåtts i planerna på det industrisamarbete med Saudiarabien som aldrig blev av, och i så fall av vem, kommer nu att utredas av polisen, JK och KU. Jag välkomnar liksom Sten Tolgfors detta, och vi får se vilka slutsaterna blir.
Jag har respekt för de skäl som Sten Tolgfors anger för sitt beslut, och vill tacka honom för gott samarbete under dessa år.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, sten tolgfors, politik
Sten Tolgfors har idag meddelat att han avgår, och hänvisar till att han övervägt det en tid, att tidpunkten är lämplig för att någon annan ska jobba vidare utifrån den grund som har lagts samt att turbulensen kring samarbetsavtalet med Saudiarabien har påskyndat beslutet.
Jag har samma bild som Sten Tolgfors av att försvarspolitiken, som mår väl av bredast möjliga samsyn, har utvecklats positivt; försvarets ekonomi är i ordning, den nya frivilliga personalförsörjningen är sjösatt och det finns en bred uppslutning kring Sveriges internationella fredsinsatser.
Frågan om ev. misstag begåtts i planerna på det industrisamarbete med Saudiarabien som aldrig blev av, och i så fall av vem, kommer nu att utredas av polisen, JK och KU. Jag välkomnar liksom Sten Tolgfors detta, och vi får se vilka slutsaterna blir.
Jag har respekt för de skäl som Sten Tolgfors anger för sitt beslut, och vill tacka honom för gott samarbete under dessa år.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, sten tolgfors, politik
söndag, mars 25, 2012
Ska "FRA-shopen" öppna igen? Signalspaningssummering.
Den lite provocerande rubriken för detta inlägg kanske lockar en och annan läsare. Detta inlägg ska utöver rubriken också summera signalspaningsdebatten på denna blogg sedan början av 2007.
För jag har skrivit många utförliga inlägg här (84 st..!) i ofta skarp dialog med vassa kritiker av att staten för sin säkerhets skull ska kunna signalspana - under sträng kontroll - i kabel över landsgränsen på främst internationell teletrafik.
Här några stycken av dem:
Våren 2007 bereddes regeringens förslag till att bredda signalspaning för landets säkerhet även till kabel för internationell teletrafik och till kommunikation kring uppräknade allvarliga säkerhetshot avseende utländska förhållanden och där ena samtalsparten befinner sig i utlandet. Socialdemokraterna hade utrett frågan i omgångar under 5-6 år utan att ha kommit till skott, alliansen pådrivna av Centerpartiet byggde in mer skydd för integriteten och la en proposition till riksdagen.
En rätt intensiv debatt utbröt, i mycket anförda av unga integritetsivrare i Centerpartiet med Fredrick Federley och Annie Johansson (nu Lööf) i spetsen. Debatten lyfte även det då purunga Piratpartiet och förde dem senare rakt in i EU-parlamentet med 2 mandat.
Som färsk ledamot i försvarsutskottet hamnade jag mitt i denna viktiga debatt. Jag föreslog bl a en hearing om signalspaningen som genomfördes den 12 april 2007. Mycket av debatten denna första vår hade fokus på Thomas Bodström, som jag i riksdagsdebatten i juni 2007 pressade på frågor som inte fick något svar. Riksdagen bordlade frågan och inför nästa behandling intensifierades debatten och Thomas Bodström dök då även upp på denna blogg och debatterade. Efter riksdagsdebatten den 13 juni summerade jag i detta inlägg mina svar på en flod av frågor som vällt in.
Den 22 juli 2008 kommenterar jag Fidel Castros och flera andras inlägg i signalspaningsdebatten. Den 13 januari 2009 diskuterar jag Centerpartiets viktiga Öppenhetsmanifest och hur det styrt oss i avvägningen mellan integritet och landets säkerhet.
Den 2 oktober 2009 summerar jag signalspaningsfrågan så långt! Jag visar också på att de dåvarande rödgröna accepterar signalspaning samt även föreslår att denna bör öka..!
Den 11 oktober 2009 diskuterar jag trafikdata och "sociogram"., och dagen efter gör jag en ny summering av debatten. Och den 15 oktober länkar jag till riksdagsdebatten inför det definitiva beslutet efter nära tre års debatt.
Så till frågan om SÄPO ska få inrikta signalspaning eller ej, och om andra myndigheter som Exportkontrollrådet och tullen ("FRA-shopen") borde få göra det. Jag lovade i ett blogginlägg för några månader sedan att återkomma till detta.
Det är uppenbart att de rödgröna med V och MP enligt ovan hösten 2009 föreslog att utredning borde göras att myndigheter åter borde få inrikta signalspaning.
Vad gäller SÄPOs och rikskrims behov av att få inrikta signalspaning har jag i några inlägg diskuterat även detta. Thomas Bodström och SÄPO-företrädare med förankring i justitiedepartementet har lyft åsikten att FRA skulle signalspana "militärt" och så skulle SÄPO på egen hand kunna signalspana "polisiärt" för att bekämpa terrorbrott. Detta har Henrik Alexandersson (Hax)och Maria Abrahamsson (M) tyckt vara intressant.. Jag bloggade om detta i två inlägg den 3 april 2009.
Att säkerhetspolisen behöver kunna inrikta signalspaning har alltså varit en utgångspunkt hela tiden, men genom motsättningar enligt ovan har frågan utretts i omgångar och försenats. Nu finns en överenskommelse mellan alliansen och socialdemokraterna om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra, integritet, politik, riksdagen, centerpartiet, piratpartiet, miljöpartiet,
För jag har skrivit många utförliga inlägg här (84 st..!) i ofta skarp dialog med vassa kritiker av att staten för sin säkerhets skull ska kunna signalspana - under sträng kontroll - i kabel över landsgränsen på främst internationell teletrafik.
Här några stycken av dem:
Våren 2007 bereddes regeringens förslag till att bredda signalspaning för landets säkerhet även till kabel för internationell teletrafik och till kommunikation kring uppräknade allvarliga säkerhetshot avseende utländska förhållanden och där ena samtalsparten befinner sig i utlandet. Socialdemokraterna hade utrett frågan i omgångar under 5-6 år utan att ha kommit till skott, alliansen pådrivna av Centerpartiet byggde in mer skydd för integriteten och la en proposition till riksdagen.
En rätt intensiv debatt utbröt, i mycket anförda av unga integritetsivrare i Centerpartiet med Fredrick Federley och Annie Johansson (nu Lööf) i spetsen. Debatten lyfte även det då purunga Piratpartiet och förde dem senare rakt in i EU-parlamentet med 2 mandat.
Som färsk ledamot i försvarsutskottet hamnade jag mitt i denna viktiga debatt. Jag föreslog bl a en hearing om signalspaningen som genomfördes den 12 april 2007. Mycket av debatten denna första vår hade fokus på Thomas Bodström, som jag i riksdagsdebatten i juni 2007 pressade på frågor som inte fick något svar. Riksdagen bordlade frågan och inför nästa behandling intensifierades debatten och Thomas Bodström dök då även upp på denna blogg och debatterade. Efter riksdagsdebatten den 13 juni summerade jag i detta inlägg mina svar på en flod av frågor som vällt in.
Den 22 juli 2008 kommenterar jag Fidel Castros och flera andras inlägg i signalspaningsdebatten. Den 13 januari 2009 diskuterar jag Centerpartiets viktiga Öppenhetsmanifest och hur det styrt oss i avvägningen mellan integritet och landets säkerhet.
Den 2 oktober 2009 summerar jag signalspaningsfrågan så långt! Jag visar också på att de dåvarande rödgröna accepterar signalspaning samt även föreslår att denna bör öka..!
Den 11 oktober 2009 diskuterar jag trafikdata och "sociogram"., och dagen efter gör jag en ny summering av debatten. Och den 15 oktober länkar jag till riksdagsdebatten inför det definitiva beslutet efter nära tre års debatt.
Så till frågan om SÄPO ska få inrikta signalspaning eller ej, och om andra myndigheter som Exportkontrollrådet och tullen ("FRA-shopen") borde få göra det. Jag lovade i ett blogginlägg för några månader sedan att återkomma till detta.
Det är uppenbart att de rödgröna med V och MP enligt ovan hösten 2009 föreslog att utredning borde göras att myndigheter åter borde få inrikta signalspaning.
Vad gäller SÄPOs och rikskrims behov av att få inrikta signalspaning har jag i några inlägg diskuterat även detta. Thomas Bodström och SÄPO-företrädare med förankring i justitiedepartementet har lyft åsikten att FRA skulle signalspana "militärt" och så skulle SÄPO på egen hand kunna signalspana "polisiärt" för att bekämpa terrorbrott. Detta har Henrik Alexandersson (Hax)och Maria Abrahamsson (M) tyckt vara intressant.. Jag bloggade om detta i två inlägg den 3 april 2009.
Att säkerhetspolisen behöver kunna inrikta signalspaning har alltså varit en utgångspunkt hela tiden, men genom motsättningar enligt ovan har frågan utretts i omgångar och försenats. Nu finns en överenskommelse mellan alliansen och socialdemokraterna om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra, integritet, politik, riksdagen, centerpartiet, piratpartiet, miljöpartiet,
fredag, mars 23, 2012
Ska Polisen få använda datalagring för brottsbekämpning?
Debatten har rasat om riksdagens beslut i onsdags, att Sverige införlivar EU-direktivet i sin lagstiftning på en rätt nära miniminivå, sex månaders datalagring.
Jag hänvisar gärna till riksdagsdebatten, som var informativ och där Johan Linander (C) argumenterade mycket klart och tydligt och satte så stor press på V och MP att han inte fick svar på sina berättigade frågor. (Varför V och MP 2006 och 2010 i riksdagsdokument ställde sig bakom analysen att Sverige som EU-medlem måste införa direktivet, samt att de rödgröna 2006 var överens om att ha lagringstiden ett år, vilket V lanserade som en framgång).
Några anmärkningsvärda inlägg i debatten var när Maria Ferm (MP) två gånger ställde´datalagringsdirektivet mot frågan om vargjakt (!), samt när Jens Holm (V) uttalade följande om uppgörelsen inom de rödgröna 2006 om ett års lagringstid: ""Mycket snart efter att den gått igenom sa vi att den inte gäller"...
Jens Holm yttrade lite överraskande också detta: ""Vi vet även att polisen alltmer använder sig av kameraövervakning och telefonavlyssning. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet tycker är bra".
Ett bärande motiv hos kritikerna var också detta, här åter uttryckt av Jens Holm: "Som Maria Ferm sade tidigare svarade den svenska regeringen i augusti i fjol till EU-domstolen att syftet med datalagringen uppnås idag med gällande regler. Vad är då vitsen med att införa massövervakning av alla svenskars mobil- och datatrafik"?
Det är här jag inte riktigt hänger med. OK, det är fel att EU ålägger alla EU-länder att datalagra. Jag är med på det.
Men om polisens tillgång till teletrafikdata - låt vara frivilligt lagrade av teleoperatörerna - ändå är ungefär densamma, varför så högt tonläge om direktivet?
Varför inte också kräva att polisens tillgång till dessa data borde förbjudas? De finns ju uppenbarligen lagrade och polisen använder dem för att lösa brott. Viserligen är polisen endast ute efter trafikdata som rör de misstänkta men man letar ju bland alla lagrade trafikdata som självfallet rör allas våra samtal mm.
Men detta accepterar MP och V. Ja, det gör faktiskt jag också, och - tror jag - den största delen av svenska folket. Eftersom det uppenbarligen är så att polisen med hjälp av detta kan klara upp många brott som annars blivit ouppklarade.
Det gavs några exempel i riksdagsdebatten. Jag kan återge ett, som motiverade varför Sverige gått lite längre än direktivet på en punkt och tillåter polisen även att kunna få reda på mobilnummer till telefoner som nåtts av samtal men där ingen svarat.
En åtta-årig flicka fördes bort av en man i bil till en skog och utsattes för övergrepp. Hon kunde uppge att mannen under tiden fått två mobiltelepåringningar som han inte hade besvarat. Genom att kontrollera mobiler i området som fått samtal på det sättet kunde en abonnent identifieras, som visade sig vara våldtäktsmannen vilket stöddes av annan bevisning. Genom att han åkte fast minskade hans möjligheter att begå ytterligare dåd.
Hade jag och min mobil varit i området under samma tid hade även vilka som ringt till mig, och om jag svarat eller ej, kunnat lokaliseras. Självklart hade detta varit ett ingrepp i min integritet, att polis då fått reda på att min mobil befunnit sig där och fått samtal.
Jag är nog beredd att leva med denna lagring, eftersom polisen med hjälp av den klarar upp många grövre brott. Jens Holm och Maria Ferm uppenbarligen också.
Däremot är det relevant att diskutera gränsdragningen för vilka brott som får klaras upp med hjälp av detta. Ska t ex fildelning höra dit?
Min fråga rakt ut i bloggosfären är denna, accepterar ni som så hårt kritiserar EUs datalagringsdirektiv att lagrade data på frivillig väg enligt ovan får användas av polisen för att lösa brott? Ja eller nej? Det verkar ju logiskt att både motsätta sig DLD och att polisen som idag får tillgång till lagrade data. Uppenbarligen svarar dock många kritiker nej på fråga ett och ja på fråga två, inklusive mig själv.
Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, brott, polisen, politik, centerpartiet, piratpartiet,
Jag hänvisar gärna till riksdagsdebatten, som var informativ och där Johan Linander (C) argumenterade mycket klart och tydligt och satte så stor press på V och MP att han inte fick svar på sina berättigade frågor. (Varför V och MP 2006 och 2010 i riksdagsdokument ställde sig bakom analysen att Sverige som EU-medlem måste införa direktivet, samt att de rödgröna 2006 var överens om att ha lagringstiden ett år, vilket V lanserade som en framgång).
Några anmärkningsvärda inlägg i debatten var när Maria Ferm (MP) två gånger ställde´datalagringsdirektivet mot frågan om vargjakt (!), samt när Jens Holm (V) uttalade följande om uppgörelsen inom de rödgröna 2006 om ett års lagringstid: ""Mycket snart efter att den gått igenom sa vi att den inte gäller"...
Jens Holm yttrade lite överraskande också detta: ""Vi vet även att polisen alltmer använder sig av kameraövervakning och telefonavlyssning. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet tycker är bra".
Ett bärande motiv hos kritikerna var också detta, här åter uttryckt av Jens Holm: "Som Maria Ferm sade tidigare svarade den svenska regeringen i augusti i fjol till EU-domstolen att syftet med datalagringen uppnås idag med gällande regler. Vad är då vitsen med att införa massövervakning av alla svenskars mobil- och datatrafik"?
Det är här jag inte riktigt hänger med. OK, det är fel att EU ålägger alla EU-länder att datalagra. Jag är med på det.
Men om polisens tillgång till teletrafikdata - låt vara frivilligt lagrade av teleoperatörerna - ändå är ungefär densamma, varför så högt tonläge om direktivet?
Varför inte också kräva att polisens tillgång till dessa data borde förbjudas? De finns ju uppenbarligen lagrade och polisen använder dem för att lösa brott. Viserligen är polisen endast ute efter trafikdata som rör de misstänkta men man letar ju bland alla lagrade trafikdata som självfallet rör allas våra samtal mm.
Men detta accepterar MP och V. Ja, det gör faktiskt jag också, och - tror jag - den största delen av svenska folket. Eftersom det uppenbarligen är så att polisen med hjälp av detta kan klara upp många brott som annars blivit ouppklarade.
Det gavs några exempel i riksdagsdebatten. Jag kan återge ett, som motiverade varför Sverige gått lite längre än direktivet på en punkt och tillåter polisen även att kunna få reda på mobilnummer till telefoner som nåtts av samtal men där ingen svarat.
En åtta-årig flicka fördes bort av en man i bil till en skog och utsattes för övergrepp. Hon kunde uppge att mannen under tiden fått två mobiltelepåringningar som han inte hade besvarat. Genom att kontrollera mobiler i området som fått samtal på det sättet kunde en abonnent identifieras, som visade sig vara våldtäktsmannen vilket stöddes av annan bevisning. Genom att han åkte fast minskade hans möjligheter att begå ytterligare dåd.
Hade jag och min mobil varit i området under samma tid hade även vilka som ringt till mig, och om jag svarat eller ej, kunnat lokaliseras. Självklart hade detta varit ett ingrepp i min integritet, att polis då fått reda på att min mobil befunnit sig där och fått samtal.
Jag är nog beredd att leva med denna lagring, eftersom polisen med hjälp av den klarar upp många grövre brott. Jens Holm och Maria Ferm uppenbarligen också.
Däremot är det relevant att diskutera gränsdragningen för vilka brott som får klaras upp med hjälp av detta. Ska t ex fildelning höra dit?
Min fråga rakt ut i bloggosfären är denna, accepterar ni som så hårt kritiserar EUs datalagringsdirektiv att lagrade data på frivillig väg enligt ovan får användas av polisen för att lösa brott? Ja eller nej? Det verkar ju logiskt att både motsätta sig DLD och att polisen som idag får tillgång till lagrade data. Uppenbarligen svarar dock många kritiker nej på fråga ett och ja på fråga två, inklusive mig själv.
Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, brott, polisen, politik, centerpartiet, piratpartiet,
måndag, mars 19, 2012
Med Folk och Försvar i Cairo och Jerusalem
Förra veckan deltog jag i en mycket intressant resa i regi av folk och försvar för att närmare studera läget i Mellersta Östern och den arabiska våren mm. Vi var en mindre grupp med olika erfarenheter och bakgrund som i ett gediget program fick träffa diplomater, ambassader, politiker, think tanks, journalister, aktivister osv.
Konflikten mellan araber och judar känns lite som alla konflikters moder och har enorma laddningar, trots att judarna är så få och araberna så många.
Jag ska här söka redovisa en del av de intryck jag fick.
Några basfakta först. Egypten är en uråldrig kultur, där Nilens enorma vattenmassor som svämmade över varje år gav upphov till allt större jordbrukarbefolkning som vartefter organiserades i byar och små stater som sedan krigade och slogs ihop. 95 procent av Egypten är öken, 5 procent är "bebott". Farao (på landets språk ung Peraho - han som bor i stora huset) dyrkades som Gud och Faraos grav blev snabbt allt större. Den väldiga Cheopspyramiden (en av 96 pryramider) vid kanten av Nildalen i Cairo byggdes för 4.500 år sedan...
(Hoppar här över ca 2.700 år...)
Befolkningen blev sedan kristna - kopter. Sedan invaderade araberna och idag är ca 90 procent av befolkningen (ca 80 miljoner) muslimer, religionen spelar stor roll. 10 procent är kopter. Egypten har också behärskats av t ex romare, greker och ottomaner ("turkar").
En grupp militärer under ledning av Nasser grep makten 1952, sedan under Anwar Sadat och nu senast Mubarak. Genom arabiska våren och protester vid befrielse-(tahrir)torget i Cairo valde militären att avsätta Mubarak och några till och alla talar nu om den genomförda revolutionen. Militären ska lämna över makten till en president, till en regering och en ny konstitution ska tas fram.
Hur detta kommer att ske får vi se. Militären är alltjämt en mycket stark kraft, som bla genom affärsverksamhet behärskar ca 25-40 procent av Egyptens BNP, en helt sanslös siffra. Hur mycket vet man ej, då militärens ekonomi inte klart framgår av statsbudgeten...
Muslimska brödraskapet genom sitt parti Frihet och Rättvisa vann valet stort och har tillsammans med de än mer renläriga Salafisterna majoritet i det nya parlamentet. Brödraskapets paroll är icke våld, till skillnad från systerorganisationen Hamas i Palestina. De liberala och andra krafterna från Tahrirtorget kom också in i parlamentet men med procentsiffor lägre än tre av allianspartierna i Sverige..
Kommer Egypten att utvecklas som Turkiet eller som ett Sunni-Iran? Som Egypten är svaret..
En hel del talar dock för Turkiethållet. Egypten har en rätt öppen ekonomi och turismen betyder mycket. Brödraskapet innehåller många företagare från näringslivet (likt t ex KD i Sverige) som vill ha fungerande marknader. Brödraskapets huvudprioriteringar är säkerhet, ekonomi, kamp mot korruption.
Egyptens självförsörjning på livsmedel har sjunkit i takt med befolkningstillväxten och är nu endast 60 procent. (Man har dock en bit kvar till Sveriges nivå på snart 50procent, en av de lägsta i Europa..). Brödraskapet vill öka självförsörjningsgraden.
(Under Assadregimen i Syrien har t ex försörjningsförmågan i landets ekonomi legat nära självförsörjning).
Cairo är Afrikas största stad med ca 18 miljoner invånare, med en fruktansvärd trafik på låga oktantal (80-90) och med mycket sopor och skräp på gatorna. Det byggs mycket nya enkla höghus i förorterna, och de som kan investerar gärna i bostäder.
Tahrirtorget har till stor del tagits i anspråk för ett nytt parkeringshus, och kvarstående demonstranter och tält gjorde ett rätt schabbigt intryck. Torgets symbolvärde är dock stort och hettan kan snabbt öka igen.
Egypten har ett fredsavtal i Sinai med Israel som reglerar antalet soldater, stridsvagnar osv som man får ha där. Spänningen har ökat starkt i området där beduiner radikaliseras och kriminaliteten ökar. Israel bygger mur i gränsen eftersom vapen kommer igenom.
Israel, så, detta sägenomspunna land, centrum för tre av världens stora religioner som alla tror på en Gud och där de gemensamma rötterna är mycket nära. Men där skillnaderna betonas allra mest, varje religion har ju helt rätt och de andra fel. Och inom Islam, t ex, är det ju en oerhörd rivalism mellan Sunni och Shia där man lyfter fram konflikter från 600-700-talet mellan Muhammeds arvtagare än idag.. Inom kristendomen också olika inriktningar - katolik, lutheran, ortodox osv.
Israel är ett litet fruktbart område i utkanten av Afrika och Asiens ökenområden, bara 50 mil långt och 1 till 7 mil brett...Landet hette Judéen när judarna bodde där för 2-3.000 år sedan, ibland fördrivna till Egypten och Babylonien (ung Irak) enligt Gamla testamentets utsagor. Andra tog successivt över landet och i början av 1900-talet var det glest befolkat av främst araber.
Under Hitlertysklands fasansfulla massutrotning av ca 7 miljoner judar flydde många judar till Palestina, varav många ville återupprätta "det förlovade landet". Det resulterade i staten Israel och till enorma konflikter med de bortträngda palestinierna och omgivande arabländer, och i bla krigen 1967 och 1973 då ursprungsstaten från 1948 utvidgades en del. Palestinierna har införlivats med befolkningen i Jordanien - i öst - medan den lilla Gazaremsan och områden i södra Libanon är mera stora flyktingläger. Basen i det Palestina man vill utropa är Västbanken mellan Jerusalem och jordanfloden öster om Israel, samt Gazaremsan vid medelhavet.
Judarnas lycka och olycka är att man så stabilt har kunnat hålla ihop sin folkgrupp även i "diasporan"/förskingringen i andra länder. Många integreras inte i länderna och man släpper heller inte in så många utifrån. Denna tydliga identitet har lett till misstro och attacker från andra befolkningsgrupper genom världshistorien.
I Israel regnade det när vi var där och det var runt 15 grader, och landet gjorde ett grönt intryck (det blir torrare och varmare i sommar/höst). Israelerna har gjort väldiga investeringar i bevattningsanläggningar i jordbruket.
Israel består av ca 7,3 miljoner invånare, varav ca 1,4 miljoner araber. Endast 2 procent är kristna. Värnplikten i Israel är 3 år för män och 2 år för kvinnor, man har ca 170.000 soldater ständigt inne och kan mobilisera ca 600.000. Man är den starkaste militärmakten i området, har stöd av USA och innehar troligen kärnvapen. Samtidigt som Israel är omgivet av fientliga arabländer med mångdubbla landytor och befolkningsmängder kan man i kraft av sin kontroll över området utvidga sin yta.
De ortoxa judarna är en betydande och växande del av befolkningen och de senaste decennierna har bosättare köpt och tvingat sig till mark på Västbanken. De är idag ca 330.000 stycken som bor och brukar områden som ligger utanför staten Israel. Huvuddelen bor rätt nära Israels gräns och inom den mur som byggts mellan Israel och Västbanken. Ca 65.000 bor i bosättningar längre in i Västbanken. Antalet palestinier kan uppskttas till 5 miljoner, varav 1, 5 miljon är flyktingar.
Hur ska denna enorma konflikt sedan flera tusen, och hundra, och framförallt 64 år sedan kunna lösas upp?? Det är i mycket "alla konflikters moder", även om krig och konflikter ju finns precis överallt där det finns människor.
Inriktningen nu är en tvåstatslösning, Israel och det Palestina som utropades av PLO 1988 och är erkänt av många, men inte alls alla, länder.
En erfaren israelisk bedömare var inne på att Israel skulle få de delar av Västbanken som inringas av muren, medan palestinierna i gengäld erhåller motsvarande arealer söder om Västbanken. Kompensation borde också utgå för de annekteringar som gjordes 1948.
Palestiniernas position är självfallet att inget mer ska ingå i Israel än gränserna från 1967.
Palestinierna har letts av PLO, en sekulär rörelse med Al Fatah som tongivande. Vid valet 2007 vann det muslimska Hamas med rötter i muslimska broderskapet och tog sedan makten över Gazaremsan med våld. Hamas har gjort många terrordåd mot Israel och skjutit granater in i landet. Man har just nu upphört med detta och istället är det Islamiska Jihad - med kopplingar till Iran - som gör detta. (I Libanon är det Hizbollah som har dessa Iran-kopplingar).
Tidigare var Egypten, Syrien och Irak ledande arabländer, nu har t ex Turkiet och Iran flyttat fram sina positioner. Sunni dominerar Islam (profeten Muhammed i centrum) och länderna står oftast nära varandra, med Saudi-Arabien i spetsen. Egypten, Turkiet och Irak är Sunni-dominerade liksom muslimska länder i Afrika medan Iran och Irak är Shiadominerade (där profetens brorson Ali är central). I många länder finns starka shia-minoriteter.
I Syrien är de flesta Sunni medan Assadregimen är Aleviter med koppling till Shia. Assad stöds av Iran medan Sunniländer stöder oppositionen. Kommer Assadregimen att falla? Det är alls inte säkert, tunga faktorer talar i andra riktningen, åtminstone i närtid.
Det lilla Qatar - med TV-stationen Al Jazeera - har tagit för sig i bl a Syrienkonflikten, utifrån majoritetsbefolkningens perspektiv.
Mellersta Östern, ett riktigt getingbo i alla avseenden, och där arabvåren gör det hela än mer komplicerat. I Libyen ingrep FN, medan veton från Ryssland och Kina gör att regimen i Syrien kan fortsätta att anfalla och bomba bostadsområden med många fler dödade, sårade och torterade i fruktansvärda massakrer. De som vill störta Assad kommer från Sunnimajoriteten med stöd även från extrema grupper som t ex Al Qaida.
I Jordanien har kungens ställning undergrävts och det finns ett betydande missnöje.
Det här blev långt och kanske rätt elementärt, men jag har fått en djupare kunskap om denna komplexa verklighet och har redovisat en del av detta. Jag återkommer när intrycken har fått smältas.
tillagt samma dag: Ok, några saker till. Israel är trots litenhet starkt militärt, och har USAs stöd. Däremot går det inte att skydda sig mot kärnvapenattack. Därför blodigt allvar i oron över Iran och kärnvapen, och ingenting ska uteslutas. Följderna av en ev förebyggande attack är naturligtvis helt oöverskådliga, liksom även om Iran plötsligt har kärnvapen och andra länder i området också börjar överväga det.
Israels expansion genom bosättningar upprör självfallet palestinierna oerhört. Det är lätt att se verkligheten från palestiniernas synvinkel. Plötsligt dimper allt fler judar ner i Palestina, efter millennier av bortavaro. De tränger ut palestinierna, de får FN med sig och de ökar successivt ut sina områden. Palestiniers mark tas ifrån dem eller köps upp, och deras tillvaro blir oerhört tillbakapressad genom gränskontroller och vägspärrar mm. Någon tanke på att assimileras i andra arabländer finns knappast.
Å andra sidan fanns och finns det det en grundläggande förståelse för judarnas utsatthet under och efter förintelsen, och att deras behov av ett eget land. De började flytta till Palestina, och de har nu ett Israel, låt vara litet och omgivet av mycket fientliga länder och med palestinaflyktingar runt om. Tillsammans med terrorangrepp, krig och granatbeskjutning från Gaza kan man förstå en del av deras reaktioner.
Inriktningen är en tvåstatslösning och med 1967 års gränser. Vi får se...
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, egypten, islam, judendom, kristendom, politik, centerpartiet
Konflikten mellan araber och judar känns lite som alla konflikters moder och har enorma laddningar, trots att judarna är så få och araberna så många.
Jag ska här söka redovisa en del av de intryck jag fick.
Några basfakta först. Egypten är en uråldrig kultur, där Nilens enorma vattenmassor som svämmade över varje år gav upphov till allt större jordbrukarbefolkning som vartefter organiserades i byar och små stater som sedan krigade och slogs ihop. 95 procent av Egypten är öken, 5 procent är "bebott". Farao (på landets språk ung Peraho - han som bor i stora huset) dyrkades som Gud och Faraos grav blev snabbt allt större. Den väldiga Cheopspyramiden (en av 96 pryramider) vid kanten av Nildalen i Cairo byggdes för 4.500 år sedan...
(Hoppar här över ca 2.700 år...)
Befolkningen blev sedan kristna - kopter. Sedan invaderade araberna och idag är ca 90 procent av befolkningen (ca 80 miljoner) muslimer, religionen spelar stor roll. 10 procent är kopter. Egypten har också behärskats av t ex romare, greker och ottomaner ("turkar").
En grupp militärer under ledning av Nasser grep makten 1952, sedan under Anwar Sadat och nu senast Mubarak. Genom arabiska våren och protester vid befrielse-(tahrir)torget i Cairo valde militären att avsätta Mubarak och några till och alla talar nu om den genomförda revolutionen. Militären ska lämna över makten till en president, till en regering och en ny konstitution ska tas fram.
Hur detta kommer att ske får vi se. Militären är alltjämt en mycket stark kraft, som bla genom affärsverksamhet behärskar ca 25-40 procent av Egyptens BNP, en helt sanslös siffra. Hur mycket vet man ej, då militärens ekonomi inte klart framgår av statsbudgeten...
Muslimska brödraskapet genom sitt parti Frihet och Rättvisa vann valet stort och har tillsammans med de än mer renläriga Salafisterna majoritet i det nya parlamentet. Brödraskapets paroll är icke våld, till skillnad från systerorganisationen Hamas i Palestina. De liberala och andra krafterna från Tahrirtorget kom också in i parlamentet men med procentsiffor lägre än tre av allianspartierna i Sverige..
Kommer Egypten att utvecklas som Turkiet eller som ett Sunni-Iran? Som Egypten är svaret..
En hel del talar dock för Turkiethållet. Egypten har en rätt öppen ekonomi och turismen betyder mycket. Brödraskapet innehåller många företagare från näringslivet (likt t ex KD i Sverige) som vill ha fungerande marknader. Brödraskapets huvudprioriteringar är säkerhet, ekonomi, kamp mot korruption.
Egyptens självförsörjning på livsmedel har sjunkit i takt med befolkningstillväxten och är nu endast 60 procent. (Man har dock en bit kvar till Sveriges nivå på snart 50procent, en av de lägsta i Europa..). Brödraskapet vill öka självförsörjningsgraden.
(Under Assadregimen i Syrien har t ex försörjningsförmågan i landets ekonomi legat nära självförsörjning).
Cairo är Afrikas största stad med ca 18 miljoner invånare, med en fruktansvärd trafik på låga oktantal (80-90) och med mycket sopor och skräp på gatorna. Det byggs mycket nya enkla höghus i förorterna, och de som kan investerar gärna i bostäder.
Tahrirtorget har till stor del tagits i anspråk för ett nytt parkeringshus, och kvarstående demonstranter och tält gjorde ett rätt schabbigt intryck. Torgets symbolvärde är dock stort och hettan kan snabbt öka igen.
Egypten har ett fredsavtal i Sinai med Israel som reglerar antalet soldater, stridsvagnar osv som man får ha där. Spänningen har ökat starkt i området där beduiner radikaliseras och kriminaliteten ökar. Israel bygger mur i gränsen eftersom vapen kommer igenom.
Israel, så, detta sägenomspunna land, centrum för tre av världens stora religioner som alla tror på en Gud och där de gemensamma rötterna är mycket nära. Men där skillnaderna betonas allra mest, varje religion har ju helt rätt och de andra fel. Och inom Islam, t ex, är det ju en oerhörd rivalism mellan Sunni och Shia där man lyfter fram konflikter från 600-700-talet mellan Muhammeds arvtagare än idag.. Inom kristendomen också olika inriktningar - katolik, lutheran, ortodox osv.
Israel är ett litet fruktbart område i utkanten av Afrika och Asiens ökenområden, bara 50 mil långt och 1 till 7 mil brett...Landet hette Judéen när judarna bodde där för 2-3.000 år sedan, ibland fördrivna till Egypten och Babylonien (ung Irak) enligt Gamla testamentets utsagor. Andra tog successivt över landet och i början av 1900-talet var det glest befolkat av främst araber.
Under Hitlertysklands fasansfulla massutrotning av ca 7 miljoner judar flydde många judar till Palestina, varav många ville återupprätta "det förlovade landet". Det resulterade i staten Israel och till enorma konflikter med de bortträngda palestinierna och omgivande arabländer, och i bla krigen 1967 och 1973 då ursprungsstaten från 1948 utvidgades en del. Palestinierna har införlivats med befolkningen i Jordanien - i öst - medan den lilla Gazaremsan och områden i södra Libanon är mera stora flyktingläger. Basen i det Palestina man vill utropa är Västbanken mellan Jerusalem och jordanfloden öster om Israel, samt Gazaremsan vid medelhavet.
Judarnas lycka och olycka är att man så stabilt har kunnat hålla ihop sin folkgrupp även i "diasporan"/förskingringen i andra länder. Många integreras inte i länderna och man släpper heller inte in så många utifrån. Denna tydliga identitet har lett till misstro och attacker från andra befolkningsgrupper genom världshistorien.
I Israel regnade det när vi var där och det var runt 15 grader, och landet gjorde ett grönt intryck (det blir torrare och varmare i sommar/höst). Israelerna har gjort väldiga investeringar i bevattningsanläggningar i jordbruket.
Israel består av ca 7,3 miljoner invånare, varav ca 1,4 miljoner araber. Endast 2 procent är kristna. Värnplikten i Israel är 3 år för män och 2 år för kvinnor, man har ca 170.000 soldater ständigt inne och kan mobilisera ca 600.000. Man är den starkaste militärmakten i området, har stöd av USA och innehar troligen kärnvapen. Samtidigt som Israel är omgivet av fientliga arabländer med mångdubbla landytor och befolkningsmängder kan man i kraft av sin kontroll över området utvidga sin yta.
De ortoxa judarna är en betydande och växande del av befolkningen och de senaste decennierna har bosättare köpt och tvingat sig till mark på Västbanken. De är idag ca 330.000 stycken som bor och brukar områden som ligger utanför staten Israel. Huvuddelen bor rätt nära Israels gräns och inom den mur som byggts mellan Israel och Västbanken. Ca 65.000 bor i bosättningar längre in i Västbanken. Antalet palestinier kan uppskttas till 5 miljoner, varav 1, 5 miljon är flyktingar.
Hur ska denna enorma konflikt sedan flera tusen, och hundra, och framförallt 64 år sedan kunna lösas upp?? Det är i mycket "alla konflikters moder", även om krig och konflikter ju finns precis överallt där det finns människor.
Inriktningen nu är en tvåstatslösning, Israel och det Palestina som utropades av PLO 1988 och är erkänt av många, men inte alls alla, länder.
En erfaren israelisk bedömare var inne på att Israel skulle få de delar av Västbanken som inringas av muren, medan palestinierna i gengäld erhåller motsvarande arealer söder om Västbanken. Kompensation borde också utgå för de annekteringar som gjordes 1948.
Palestiniernas position är självfallet att inget mer ska ingå i Israel än gränserna från 1967.
Palestinierna har letts av PLO, en sekulär rörelse med Al Fatah som tongivande. Vid valet 2007 vann det muslimska Hamas med rötter i muslimska broderskapet och tog sedan makten över Gazaremsan med våld. Hamas har gjort många terrordåd mot Israel och skjutit granater in i landet. Man har just nu upphört med detta och istället är det Islamiska Jihad - med kopplingar till Iran - som gör detta. (I Libanon är det Hizbollah som har dessa Iran-kopplingar).
Tidigare var Egypten, Syrien och Irak ledande arabländer, nu har t ex Turkiet och Iran flyttat fram sina positioner. Sunni dominerar Islam (profeten Muhammed i centrum) och länderna står oftast nära varandra, med Saudi-Arabien i spetsen. Egypten, Turkiet och Irak är Sunni-dominerade liksom muslimska länder i Afrika medan Iran och Irak är Shiadominerade (där profetens brorson Ali är central). I många länder finns starka shia-minoriteter.
I Syrien är de flesta Sunni medan Assadregimen är Aleviter med koppling till Shia. Assad stöds av Iran medan Sunniländer stöder oppositionen. Kommer Assadregimen att falla? Det är alls inte säkert, tunga faktorer talar i andra riktningen, åtminstone i närtid.
Det lilla Qatar - med TV-stationen Al Jazeera - har tagit för sig i bl a Syrienkonflikten, utifrån majoritetsbefolkningens perspektiv.
Mellersta Östern, ett riktigt getingbo i alla avseenden, och där arabvåren gör det hela än mer komplicerat. I Libyen ingrep FN, medan veton från Ryssland och Kina gör att regimen i Syrien kan fortsätta att anfalla och bomba bostadsområden med många fler dödade, sårade och torterade i fruktansvärda massakrer. De som vill störta Assad kommer från Sunnimajoriteten med stöd även från extrema grupper som t ex Al Qaida.
I Jordanien har kungens ställning undergrävts och det finns ett betydande missnöje.
Det här blev långt och kanske rätt elementärt, men jag har fått en djupare kunskap om denna komplexa verklighet och har redovisat en del av detta. Jag återkommer när intrycken har fått smältas.
tillagt samma dag: Ok, några saker till. Israel är trots litenhet starkt militärt, och har USAs stöd. Däremot går det inte att skydda sig mot kärnvapenattack. Därför blodigt allvar i oron över Iran och kärnvapen, och ingenting ska uteslutas. Följderna av en ev förebyggande attack är naturligtvis helt oöverskådliga, liksom även om Iran plötsligt har kärnvapen och andra länder i området också börjar överväga det.
Israels expansion genom bosättningar upprör självfallet palestinierna oerhört. Det är lätt att se verkligheten från palestiniernas synvinkel. Plötsligt dimper allt fler judar ner i Palestina, efter millennier av bortavaro. De tränger ut palestinierna, de får FN med sig och de ökar successivt ut sina områden. Palestiniers mark tas ifrån dem eller köps upp, och deras tillvaro blir oerhört tillbakapressad genom gränskontroller och vägspärrar mm. Någon tanke på att assimileras i andra arabländer finns knappast.
Å andra sidan fanns och finns det det en grundläggande förståelse för judarnas utsatthet under och efter förintelsen, och att deras behov av ett eget land. De började flytta till Palestina, och de har nu ett Israel, låt vara litet och omgivet av mycket fientliga länder och med palestinaflyktingar runt om. Tillsammans med terrorangrepp, krig och granatbeskjutning från Gaza kan man förstå en del av deras reaktioner.
Inriktningen är en tvåstatslösning och med 1967 års gränser. Vi får se...
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, egypten, islam, judendom, kristendom, politik, centerpartiet
onsdag, mars 14, 2012
datalagring, integritet och fällande domar - frågor
Jag får några epost om datalagringsdirektivet. CUF:are sågar centerpartiets riksdagsgrupp vid fotknölarna. Jag har gjort två blogginlägg och förklarat varför Sverige tyvärr nu måste införa direktivet. Och varför riksdagen - och Centerpartiet som är emot - återigen bör rösta för att införa det, så begränsat som möjligt.
Frågan känns inte lika het som signalspaningen på sin tid. Jag försökte hitta några sökord på detta på blogger.se men fann först Integritet rätt långt ner, tror jag.
Avvägningen mellan integritet och brottsbekämpning är dock mycket viktig, och så även denna fråga.
Jag vill som vanligt resonera med integritetsförkämpar och andra och vill därför ställa följande fråga:
OK, vi är överens om att EU inte borde beslutat om att med bl a Thomas Bodströms intensiva stöd ge medlemsländerna ett tvingande direktiv i frågan.
Innebär detta att den betydande brottsbekämpning som idag sker i Sverige genom att polisen för att lösa brott får tillgång till teletrafik som ofta lagrats i sex månader eller mer och som avslöjar om misstänkta kommunicerat med varandra och var man ungefär varit, att den ska förbjudas?
Det vore ju logiskt. Min egen uppfattning är att polisen bör ha kvar denna möjlighet för att kunna lösa brott.
Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.
Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål.
Jag är övertygad om att en bred majoritet bland medborgarna stöder att brott kan klars upp genom att misstänktas teletrafik kan lokaliseras. Självfallet är även här debatten viktig om hur gränserna för detta ska sättas.
Min övertygelse är att även de flesta av Centerpartiets väljare står bakom detta.
Och min fråga till CUF och övriga starka kritiker av direktivet är alltså: Är ni också mot att polisen som idag får tillgång till teletrafik för att kunna lösa brott som annars i många fall hade blivit olösta?
Detta står alltså för mig själv som människa och riksdagsledamot. Jag hoppas och tror alltså att jag har de flesta i partiet bakom mig men vet inte bestämt. Såga gärna mig och min uppfattning så får vi utröna detta.
Och jag hoppas att det ändå kan vara bra med spännvidd och dialog i ett parti, det har faktiskt ett värde att alla inte tycker lika. Det gäller mig, och det gäller fullt ut även er, kära kritiker!
Johan Linander, centerpartiets kunnige talesperson i dessa frågor och vice ordfröande i justitieutskottet, skriver och uttalar sig ofta i dessa frågor, t ex här.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagring, datalagringsdirektivet, dld, politik, centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet, piratpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet
Frågan känns inte lika het som signalspaningen på sin tid. Jag försökte hitta några sökord på detta på blogger.se men fann först Integritet rätt långt ner, tror jag.
Avvägningen mellan integritet och brottsbekämpning är dock mycket viktig, och så även denna fråga.
Jag vill som vanligt resonera med integritetsförkämpar och andra och vill därför ställa följande fråga:
OK, vi är överens om att EU inte borde beslutat om att med bl a Thomas Bodströms intensiva stöd ge medlemsländerna ett tvingande direktiv i frågan.
Innebär detta att den betydande brottsbekämpning som idag sker i Sverige genom att polisen för att lösa brott får tillgång till teletrafik som ofta lagrats i sex månader eller mer och som avslöjar om misstänkta kommunicerat med varandra och var man ungefär varit, att den ska förbjudas?
Det vore ju logiskt. Min egen uppfattning är att polisen bör ha kvar denna möjlighet för att kunna lösa brott.
Det påstås från piratpartihåll att någon tysk undersökning visar att denna möjlighet knappast alls leder till att brott klaras upp, och att polisen alltså inte borde få tillgång till datalagrad teletrafik.
Jag har ej satt mig in i den tyska undersökningen, men de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål.
Jag är övertygad om att en bred majoritet bland medborgarna stöder att brott kan klars upp genom att misstänktas teletrafik kan lokaliseras. Självfallet är även här debatten viktig om hur gränserna för detta ska sättas.
Min övertygelse är att även de flesta av Centerpartiets väljare står bakom detta.
Och min fråga till CUF och övriga starka kritiker av direktivet är alltså: Är ni också mot att polisen som idag får tillgång till teletrafik för att kunna lösa brott som annars i många fall hade blivit olösta?
Detta står alltså för mig själv som människa och riksdagsledamot. Jag hoppas och tror alltså att jag har de flesta i partiet bakom mig men vet inte bestämt. Såga gärna mig och min uppfattning så får vi utröna detta.
Och jag hoppas att det ändå kan vara bra med spännvidd och dialog i ett parti, det har faktiskt ett värde att alla inte tycker lika. Det gäller mig, och det gäller fullt ut även er, kära kritiker!
Johan Linander, centerpartiets kunnige talesperson i dessa frågor och vice ordfröande i justitieutskottet, skriver och uttalar sig ofta i dessa frågor, t ex här.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagring, datalagringsdirektivet, dld, politik, centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet, piratpartiet, socialdemokraterna, folkpartiet
lördag, mars 10, 2012
FP och S driver med skatter jordbruket ur Sverige
Folkpartiet är ibland populistiskt.
Nu vill detta liberala parti plötsligt lägga en världsunik skatt på ett av världens mest miljöinriktade lantbruk.
I en debattartikel i DN påstår ordförande Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén att användningen av "konstgödsel" har ökat dramatiskt och att detta är en huvudorsak till övergödningen i Östersjön.
Detta är dubbelfel. Handelsgödsel har stigit krafigt i pris de senaste decennierna och hektargivorna anpassas till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckaget har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, det är mycket viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln.
Sverige har också redan internationellt stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln.
Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad och de seanste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga, vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent.
Orsaken är i hög grad att svenska politiker likt nu Folkpartiet ofta tävlar i att lägga på det svenska jordbruket fördyrande regelverk och skatter som gör att konkurrenskraften försämras. Resultatet av denna politik är uppenbar, vi köper alltmer av vår mat från jordbruk och djurhållning i andra länder som läcker mer till Östersjön och där djuren inte omfattas av våra stränga djurskyddslagar.
Trots att den svenska livsmedelsproduktionen minskar på grund av dålig lönsamhet har riksdagen beslutat att 2013 och 2015 höja jord- och skogsbrukets dieselskatt med ca 500 miljoner kronor, trots att dieselkostnaden redan är högst inom EU. Ovanpå detta kräver nu Folkpartiet att att en världsunik skatt på växtnäring ska införas.
Folkpartiet ansluter sig därmed till samma populistiska krav från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Man vill verka miljövänlig och hoppas att den verkliga effekten, att det svenska jordbrukets nedläggning ökar, inte ska märkas eller lyftas fram i debatten.
Men hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna istället köper billigare importmat??
Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre för att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i t ex Danmark och Tyskland??
Hur kan djuromsorgen bli bättre när djuren med världens kanske tuffaste djurskyddsregler minskar och ersätts av importkött från djur i andra länder med mildare regelverk??
Centerpartiet inser att ska det svenska jordbruket kunna öka sin konkurrenskraft och stå emot importkonkurrensen och kunna växa, så går det inte att ytterligare öka skattebelastningen och regelkrånglet, båda måste istället minska. Detta är en nödvändig politik för att gynna god miljö- och djuromsorg och där det är helt avgörande att den svenska livsmedelsproduktionen, som ligger före, kan hålla ställningarna och växa.
Alternativet, att ta på sig de folkpartiska och socialdemokratiska skygglapparna och i förment miljövänlighet lägga förslag som skulle driva det svenska jordbruket till fortsatt nedläggning, är således förskräckande och gagnar faktiskt varken miljö eller djuromsorg.
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen, i artiklar och i riksdagen utvecklat min argumentation ovan.
Dagens eko
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, miljl, djuromsorg, politik, folkpartiet, socaildemokraterna, centerpartiet, kadmium
Nu vill detta liberala parti plötsligt lägga en världsunik skatt på ett av världens mest miljöinriktade lantbruk.
I en debattartikel i DN påstår ordförande Björklund, Marit Paulsen och Anita Brodén att användningen av "konstgödsel" har ökat dramatiskt och att detta är en huvudorsak till övergödningen i Östersjön.
Detta är dubbelfel. Handelsgödsel har stigit krafigt i pris de senaste decennierna och hektargivorna anpassas till vad grödorna kan ta upp. Växtnäringsläckaget har därför mycket liten koppling till tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, det är mycket viktigare att minimera läckageriskerna från stallgödseln.
Sverige har också redan internationellt stränga krav på låga kadmiumhalter i handelsgödseln.
Lönsamheten i det svenska jordbruket är redan pressad och de seanste 25 åren har produktionen minskat med en tredjedel. Importen av mat från andra länder har under samma tid fördubblats och Sverige är nu ett av de länder i Europa som sämst utnyttjar sina åkrars produktionsförmåga, vår självförsörjning riskerar snart att sjunka under 50 procent.
Orsaken är i hög grad att svenska politiker likt nu Folkpartiet ofta tävlar i att lägga på det svenska jordbruket fördyrande regelverk och skatter som gör att konkurrenskraften försämras. Resultatet av denna politik är uppenbar, vi köper alltmer av vår mat från jordbruk och djurhållning i andra länder som läcker mer till Östersjön och där djuren inte omfattas av våra stränga djurskyddslagar.
Trots att den svenska livsmedelsproduktionen minskar på grund av dålig lönsamhet har riksdagen beslutat att 2013 och 2015 höja jord- och skogsbrukets dieselskatt med ca 500 miljoner kronor, trots att dieselkostnaden redan är högst inom EU. Ovanpå detta kräver nu Folkpartiet att att en världsunik skatt på växtnäring ska införas.
Folkpartiet ansluter sig därmed till samma populistiska krav från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Man vill verka miljövänlig och hoppas att den verkliga effekten, att det svenska jordbrukets nedläggning ökar, inte ska märkas eller lyftas fram i debatten.
Men hur kan det vara miljö- och djuromsorgsvänligt att öka regel- och skattekostnaderna så mycket för just det svenska jordbruket att det tappar i konkurrenskraft och konsumenterna istället köper billigare importmat??
Hur kan näringssituationen i Östersjön bli bättre för att utsläppen i Sverige, som redan läcker minst, ska minska ytterligare och ersättas av större utsläpp från jordbruken i t ex Danmark och Tyskland??
Hur kan djuromsorgen bli bättre när djuren med världens kanske tuffaste djurskyddsregler minskar och ersätts av importkött från djur i andra länder med mildare regelverk??
Centerpartiet inser att ska det svenska jordbruket kunna öka sin konkurrenskraft och stå emot importkonkurrensen och kunna växa, så går det inte att ytterligare öka skattebelastningen och regelkrånglet, båda måste istället minska. Detta är en nödvändig politik för att gynna god miljö- och djuromsorg och där det är helt avgörande att den svenska livsmedelsproduktionen, som ligger före, kan hålla ställningarna och växa.
Alternativet, att ta på sig de folkpartiska och socialdemokratiska skygglapparna och i förment miljövänlighet lägga förslag som skulle driva det svenska jordbruket till fortsatt nedläggning, är således förskräckande och gagnar faktiskt varken miljö eller djuromsorg.
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen, i artiklar och i riksdagen utvecklat min argumentation ovan.
Dagens eko
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, miljl, djuromsorg, politik, folkpartiet, socaildemokraterna, centerpartiet, kadmium
torsdag, mars 08, 2012
Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!
Jag gläds över att imorgon i Tranås få delta vid er öppna temadag med klimatkoppling i anslutning till er stämma.
Jag har säkert irriterat en och annan av er genom åren och nu på sistone när jag t ex anser att ska vi kunna vända det svenska jordbrukets negativa utveckling - och det faktum att matimporten fördubblats på 25 år och snart omfattar halva vår konsumtion - så måste huvudfokus i ansträngningarna för att vända denna utveckling riktas mot det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av produktionen och som har backat med en tredjedel på 25 år. (Puh, lång mening..)
Eko är en viktig nisch som ska ha kvar sina miljöersättningar mm. och tillönskas all framgång på marknaden, men en huvudsatsning på att öka ekoproduktionen tror inte jag räcker för att kunna stävja den flod av importmat som nu väller in.
Och jag brukar också säga att ekojordbruket är ett miljövänligt jordbruk som med ibland lite fyrkantiga regelverk säger nej till all tillförsel av växtnäring som handelsgödsel och till alla kemiska bekämpningsmedel. Lite fyrkantigt, men mycket tydligt och en fantastisk utveckling från nästan ingenting för 25 år sedan och nu till 4-5 procent av marknaden. Och med ett fantastiskt stöd på marknaden och i opinionen som det enda "ekologiska" miljövänliga jordbruket!
Det övriga svenska jordbruket menar jag också är ett jordbruk med god miljö- och djuromsorg inom ramen för världens strängaste regelverk, fast med lite annat stuk än det ekologiska. Mer handelsgödsel och kemiska medel, i strävan att ha en försiktig användning, mindre kvävefixerande gröder och mindre animalier och stallgödsel.
Jag har gjort många blogginlägg genom åren om "jordbruk" och "ekoodling", se etiketterna i vänstra bloggsidan. Jag länkar till några av inläggen, här och här och här och här och här.
Nå, varför är jag så engagerad i dessa frågor? Jag har en bakgrund som uppväxt på ett lantbruk sydost Linköping, utbildade mig till agronom och har lagt mycken kraft och tid i både LRF och Centerpartiet för att kämpa för landsbygdens och lantbrukets utveckling och fortbestånd.
Det har väl gått så där...Trots alla ord och programförklaringar från LRF och från regering och riksdag och partier och trots alla marknadsdiskussioner och åtgärder och konkurrenskraftsförändringar hit och dit så har alltså det svenska jordbruket backat med ca 1/3 på 25 år och importen väller in över landet. Nästan enda ljusglimten är att ekoproduktionen mångdubblats till 4-5 procent.
Är affärsidén att ha den bästa och dyraste jordbruksmodellen en succé eller mera ett fiasko, brukar jag provocerande fråga. Ja, för ekonischen är det absolut en succé men för 95-procentsjordbruket är det snarare ett fiasko...
Jag vägrar att acceptera att produktionskraften i Sveriges åkrar och betesmarker ska utnyttjas sämre och sämre, och att världens bästa djurhållning och livsmedelsindustri minskar och ersätts av import från länder där djuren har det sämre.
Jag tror att det är helt nödvändigt att riksdagens mål förnyas med huvudfokus på det dominerande jordbruket, att en livsmedelsstrategi tas fram gärna i bred parlamentarisk förankring och att en kraftsamling görs i samarbete mellan politiker, näring, handel, industri, miljöorganisationer osv.
Annars är det risk att utvecklingen fortsätter.
En storsatsning på att ytterligare flerdubbla det ekologiska jordbruket, då? Jag tror inte det stoppar importökningen, möjligen ökar det ekologiska på det övriga jordbrukets bekostnad. Och det finns en latent risk att alltför stora ekoproduktionsökningar kan leda till överskott och prispress, som t ex just nu på mjölkområdet.
Konsumenterna är trots allt rätt priskänsliga. Svenskproducerad mat kostar kanske 10 procent mer än importmaten. En färsk undersäkning från SLU/Lund visar att merkostnaden för en kommun att i stor omfattning köpa ekomat handlar om ca 66 procent.
Därför bör huvudfokus vara att stärka det vanliga miljövänliga svenska jordbrukets konkurrenskraft på olika sätt, samtidigt som den viktiga ekonischen behåller sina nuvarande rätt generösa miljöersättningar mm och nog kan fortsätta sin expansion i balanserad takt.
Ekokonceptet fungerar nog allra bäst i mjölkproduktionen med mycket vallar. Tillsammans med miljöstöd och ett betydande merpris på mjölk är lönsamheten högre på ekomjölksgårdarna, och miljöstödet går i allt större utsträckning till allt större mjölkgårdar, t ex Vadsbo mjölk med ca 1.000 kor.
För egen del tror jag att det är viktigare att utveckla det dominerande jordbruket i miljövänlig riktning genom att t ex använda växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel försiktigt och balanserat, och gärna ta intryck av erfarenheter från ekojordbruket med t ex ogräsharvning och annat.
Men skulle konsumenterna allt mer efterfråga mat producerad utan handelsgödsel och kemiska medel trots den betydande merkostnaden då skulle givetvis även jag gärna bli ekobonde! Är det lönsammare att producera ekospannmål, ekomjölk, ekonötkött eller ekogriskött så är det ju högintressant att överväga de alternativen.
Med denna programförklaring lämnad så beger jag mig i morgon till Tranås för att tillsammans med kunniga och engagerade ekologiska lantbrukare diskutera viktiga jordbruks- och klimatfrågor.
Jag gillar ju verkligen dialog och hoppas på en eller annan kommentar här på bloggen, även om det brukar vara mycker mer tunnsatt på detta viktiga område än på andra sakområden som jag lyfter.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, eko, ekolantbruk, politik, centerpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, moderaterna
Jag har säkert irriterat en och annan av er genom åren och nu på sistone när jag t ex anser att ska vi kunna vända det svenska jordbrukets negativa utveckling - och det faktum att matimporten fördubblats på 25 år och snart omfattar halva vår konsumtion - så måste huvudfokus i ansträngningarna för att vända denna utveckling riktas mot det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av produktionen och som har backat med en tredjedel på 25 år. (Puh, lång mening..)
Eko är en viktig nisch som ska ha kvar sina miljöersättningar mm. och tillönskas all framgång på marknaden, men en huvudsatsning på att öka ekoproduktionen tror inte jag räcker för att kunna stävja den flod av importmat som nu väller in.
Och jag brukar också säga att ekojordbruket är ett miljövänligt jordbruk som med ibland lite fyrkantiga regelverk säger nej till all tillförsel av växtnäring som handelsgödsel och till alla kemiska bekämpningsmedel. Lite fyrkantigt, men mycket tydligt och en fantastisk utveckling från nästan ingenting för 25 år sedan och nu till 4-5 procent av marknaden. Och med ett fantastiskt stöd på marknaden och i opinionen som det enda "ekologiska" miljövänliga jordbruket!
Det övriga svenska jordbruket menar jag också är ett jordbruk med god miljö- och djuromsorg inom ramen för världens strängaste regelverk, fast med lite annat stuk än det ekologiska. Mer handelsgödsel och kemiska medel, i strävan att ha en försiktig användning, mindre kvävefixerande gröder och mindre animalier och stallgödsel.
Jag har gjort många blogginlägg genom åren om "jordbruk" och "ekoodling", se etiketterna i vänstra bloggsidan. Jag länkar till några av inläggen, här och här och här och här och här.
Nå, varför är jag så engagerad i dessa frågor? Jag har en bakgrund som uppväxt på ett lantbruk sydost Linköping, utbildade mig till agronom och har lagt mycken kraft och tid i både LRF och Centerpartiet för att kämpa för landsbygdens och lantbrukets utveckling och fortbestånd.
Det har väl gått så där...Trots alla ord och programförklaringar från LRF och från regering och riksdag och partier och trots alla marknadsdiskussioner och åtgärder och konkurrenskraftsförändringar hit och dit så har alltså det svenska jordbruket backat med ca 1/3 på 25 år och importen väller in över landet. Nästan enda ljusglimten är att ekoproduktionen mångdubblats till 4-5 procent.
Är affärsidén att ha den bästa och dyraste jordbruksmodellen en succé eller mera ett fiasko, brukar jag provocerande fråga. Ja, för ekonischen är det absolut en succé men för 95-procentsjordbruket är det snarare ett fiasko...
Jag vägrar att acceptera att produktionskraften i Sveriges åkrar och betesmarker ska utnyttjas sämre och sämre, och att världens bästa djurhållning och livsmedelsindustri minskar och ersätts av import från länder där djuren har det sämre.
Jag tror att det är helt nödvändigt att riksdagens mål förnyas med huvudfokus på det dominerande jordbruket, att en livsmedelsstrategi tas fram gärna i bred parlamentarisk förankring och att en kraftsamling görs i samarbete mellan politiker, näring, handel, industri, miljöorganisationer osv.
Annars är det risk att utvecklingen fortsätter.
En storsatsning på att ytterligare flerdubbla det ekologiska jordbruket, då? Jag tror inte det stoppar importökningen, möjligen ökar det ekologiska på det övriga jordbrukets bekostnad. Och det finns en latent risk att alltför stora ekoproduktionsökningar kan leda till överskott och prispress, som t ex just nu på mjölkområdet.
Konsumenterna är trots allt rätt priskänsliga. Svenskproducerad mat kostar kanske 10 procent mer än importmaten. En färsk undersäkning från SLU/Lund visar att merkostnaden för en kommun att i stor omfattning köpa ekomat handlar om ca 66 procent.
Därför bör huvudfokus vara att stärka det vanliga miljövänliga svenska jordbrukets konkurrenskraft på olika sätt, samtidigt som den viktiga ekonischen behåller sina nuvarande rätt generösa miljöersättningar mm och nog kan fortsätta sin expansion i balanserad takt.
Ekokonceptet fungerar nog allra bäst i mjölkproduktionen med mycket vallar. Tillsammans med miljöstöd och ett betydande merpris på mjölk är lönsamheten högre på ekomjölksgårdarna, och miljöstödet går i allt större utsträckning till allt större mjölkgårdar, t ex Vadsbo mjölk med ca 1.000 kor.
För egen del tror jag att det är viktigare att utveckla det dominerande jordbruket i miljövänlig riktning genom att t ex använda växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel försiktigt och balanserat, och gärna ta intryck av erfarenheter från ekojordbruket med t ex ogräsharvning och annat.
Men skulle konsumenterna allt mer efterfråga mat producerad utan handelsgödsel och kemiska medel trots den betydande merkostnaden då skulle givetvis även jag gärna bli ekobonde! Är det lönsammare att producera ekospannmål, ekomjölk, ekonötkött eller ekogriskött så är det ju högintressant att överväga de alternativen.
Med denna programförklaring lämnad så beger jag mig i morgon till Tranås för att tillsammans med kunniga och engagerade ekologiska lantbrukare diskutera viktiga jordbruks- och klimatfrågor.
Jag gillar ju verkligen dialog och hoppas på en eller annan kommentar här på bloggen, även om det brukar vara mycker mer tunnsatt på detta viktiga område än på andra sakområden som jag lyfter.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, eko, ekolantbruk, politik, centerpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, moderaterna
onsdag, mars 07, 2012
Datadirektivdebatt med CUF!
CUFs ordförande, den respektabla Hanna Wagenius (jag inser att jag kan riskera nya härskartekniksattacker..), replikerar på sin blogg på mitt förra blogginlägg.
Jag tycker hennes argumentation är lite lam och inte bemöter min analys av partistämmans beslut (ny härskartekniksvarning..).
Hanna menar att det är härskarteknik att skriva att CUF "tar i så man spricker" och "spelar över". Tja, vad var det CUF själva skrev då i Sveriges nästan största kvällstidning?:
"Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Där kan man tala om härskarteknik, tycker jag. Eftersom grunden för det CUF påstår - att jag och riksdagsgruppen går emot partistämman - när man tar all ära och heder av oss som avser att rösta lika som i fjol är sakligt inkorrekt, enligt min bestämda mening.
Jag tar alltså illa vid mig av CUFs lednings påståenden i Expressenartikeln, jag belägger varför jag anser dem felaktiga och jag summerar artikelförfattarnas rallarsvingar enligt ovan. Jag hoppas att det inte är härskarteknik att reagera mot detta på det sätt jag gjorde.
Jag är inte säker på att det är ett framgångskoncept från CUF att måla ut kanske hela riksdagsgruppen (och våra företrädare i regeringen) som utan trovärdighet och förtroende efter riksdagens kommande votering. Jag är heller inte säker på om det långsiktigt stärker CUFs trovärdighet att utifrån inkorrekta påståenden - "gå emot partistämman" - utfärda fördömanden enligt ovan.
Nåväl, även jag har som sagt varit yngre och må den fria debatten fortsätta.
Jag kan slutligen komplicera själva sakfrågan, som självfallet är mycket viktig. Jag instämmer alltså i att datalagringsdirektivet är alltför långtgående och att det borde vara nationella beslut.
Men hur ser vi på det faktum att polisen i Sverige faktiskt löser många grövre brott genom tillgång till teletrafik där man kan se hur misstänkta kommunicerat med varandra och var de befunnit sig. Jag accepterar att detta kan ske under god kontroll och efter regelverk som skyddar integriteten så långt möjligt. Min bedömning är att en bred majoritet av medborgarna står bakom detta.
Förhoppningsvis också CUF?!
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, cuf, centerpartiet, politik, polisen
Jag tycker hennes argumentation är lite lam och inte bemöter min analys av partistämmans beslut (ny härskartekniksvarning..).
Hanna menar att det är härskarteknik att skriva att CUF "tar i så man spricker" och "spelar över". Tja, vad var det CUF själva skrev då i Sveriges nästan största kvällstidning?:
"Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Där kan man tala om härskarteknik, tycker jag. Eftersom grunden för det CUF påstår - att jag och riksdagsgruppen går emot partistämman - när man tar all ära och heder av oss som avser att rösta lika som i fjol är sakligt inkorrekt, enligt min bestämda mening.
Jag tar alltså illa vid mig av CUFs lednings påståenden i Expressenartikeln, jag belägger varför jag anser dem felaktiga och jag summerar artikelförfattarnas rallarsvingar enligt ovan. Jag hoppas att det inte är härskarteknik att reagera mot detta på det sätt jag gjorde.
Jag är inte säker på att det är ett framgångskoncept från CUF att måla ut kanske hela riksdagsgruppen (och våra företrädare i regeringen) som utan trovärdighet och förtroende efter riksdagens kommande votering. Jag är heller inte säker på om det långsiktigt stärker CUFs trovärdighet att utifrån inkorrekta påståenden - "gå emot partistämman" - utfärda fördömanden enligt ovan.
Nåväl, även jag har som sagt varit yngre och må den fria debatten fortsätta.
Jag kan slutligen komplicera själva sakfrågan, som självfallet är mycket viktig. Jag instämmer alltså i att datalagringsdirektivet är alltför långtgående och att det borde vara nationella beslut.
Men hur ser vi på det faktum att polisen i Sverige faktiskt löser många grövre brott genom tillgång till teletrafik där man kan se hur misstänkta kommunicerat med varandra och var de befunnit sig. Jag accepterar att detta kan ske under god kontroll och efter regelverk som skyddar integriteten så långt möjligt. Min bedömning är att en bred majoritet av medborgarna står bakom detta.
Förhoppningsvis också CUF?!
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, integritet, cuf, centerpartiet, politik, polisen
tisdag, mars 06, 2012
Datalagringsdirektivet måste tyvärr införas!
Centerpartiets rättspolitiske talesperson - Johan Linander - skriver på sin blogg om datalagringsdirektivet. Läs gärna hans inlägg i riksdagsdebatten.
Här summerar han läget:
"Herr talman! Nu står vi med ett direktiv som jag och Centerpartiet skarpt ogillar, men ändå är vi tvungna att implementera det i svensk lag. Det är en otrevlig situation när det reella handlingsutrymmet har reducerats till ett enda möjligt alternativ.
Det finns de som påstår att Sverige inte skulle behöva implementera direktivet. Det stämmer inte. EU-rätten är mycket tydlig på vad som gäller. Det finns inget utrymme att säga nej, vi vill inte ha det och därför implementerar vi det inte. Det finns även de som försöker argumentera för att Sverige kan strunta i att följa de EU-regler som vi själva varit med om att besluta och i stället betala oss fria. Men det är inte möjligt. Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att implementera direktivet betala sig ur det."
Centerpartiet i Stockholm och CUF - debattinlägg i Expressen - uppmanar nu Centerpartiets riksdagsgrupp att rösta emot att direktivet införs.
CUF tar i så man spricker:
"Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Jag håller alltså inte med. Centerpartiet röstade visserligen 2006 emot att datalagringsdirektivet (DLD) skulle införas. En riksdagsmajoritet beslutade att införa det. Sverige har som EU-medlem skyldighet att införa det i svensk lag.
Regeringen har lagt fram en sådan proposition, som hela regeringen inklusive Centerpartiet står bakom. Riksdagen röstade med stor majoritet för propositionen (utskottsbetänkandet), Centerpartiets riksdagsgrupp röstade för. En minoritet bestående av V, MP och SD röstade emot och fick igenom en minoritetsbordläggning på ett år. Frågan kommer nu upp för definitivt beslut.
Då vill CUF att Centerpartiets alla riksdagsledamöter ska vända helt om och gå emot sin regering och gå emot det man röstade för förra året...Annars är vi inte vatten värda och har "tappat all trovärdighet".
Jag ser det tvärtom. Skulle vi svika regeringen och Centerpartiet i regeringen och vända 180 grader från vår röstning förra året, då tappar vi trovärdighet.
Vad är då CUFs bärande motiv för oss att svänga 180 grader? Ett enda, påståendet att partistämman i Åre entydigt beslutade att Centerpartiet i regering och riksdagsgrupp skulle fälla det förslag som man lagt fram och röstat för.
Detta är verkligen inte ett korrekt påstående! Här är partistämmans beslut (hoppas länken fungerar).
Att-sats 5:14:3 i en motion ville att "Att Centerpartiet arbetar för att avskaffa integritetskränkande lagstiftning, som FRA, datalagringsdirektivet och IPRED."
Den besvarades med hänvisning till stämmoyttrandet som motiverar varför Centerpartiet accepterar signalspaning under sträng kontroll och har drivit fram starka integritetssskydd. Yttrandet är tydligt vad gäller DLD: "Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Att-sats 5:13:3, som bifölls av stämman, lyder så här: "Att Centerpartiet arbetar för att återupprätta förtroendet i integritetsfrågorna, till
exempel genom att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet, öppet motarbeta EU
kommissionens förslag om att lagra flygpassageraruppgifter, samt verka för en översyn
av FRA-lagen."
Det är denna att-sats som CUF har som enda utgångspunkt till kravet på oss riksdagsledamöter. Dvs att "Centerpartiet t ex ska arbeta för att skjuta upp datalagringsdirektivet".
Detta är inte längre möjligt. Antingen fastställer riksdagen förra årets beslut att införa DLD eller också fäller en ny riksdagsmajoritet regeringens förslag. Beslutet talar om att skjuta upp, inte att rösta nej. Därtill är som sagt stämman helt entydig i att ""Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Centerpartiets riksdagsgrupp har med stor majoritet och med C i regeringen helt bakom sig beslutat att stå fast vid samma linje som förra året, vilket enligt min uppfattning har ett starkt stöd i partistämmans beslut.
För min del är valet enkelt, jag stöder den argumentation som Johan Linander redovisat, jag stöder centerföreträdarna i regeringen, jag står fast vid samma linje som jag röstade för i fjol och jag följer partistämmans beslut.
Jag tycker att CUF har fel och spelar över, men det hände även mig i yngre år. Och jag gillar massor i Stockholms stads Centerparti, men den uppmaning och den press man nu sätter på sina riksdagsledamöter tycker jag är allvarligt fel.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagringsdirektivet, politik, centerpartiet
Här summerar han läget:
"Herr talman! Nu står vi med ett direktiv som jag och Centerpartiet skarpt ogillar, men ändå är vi tvungna att implementera det i svensk lag. Det är en otrevlig situation när det reella handlingsutrymmet har reducerats till ett enda möjligt alternativ.
Det finns de som påstår att Sverige inte skulle behöva implementera direktivet. Det stämmer inte. EU-rätten är mycket tydlig på vad som gäller. Det finns inget utrymme att säga nej, vi vill inte ha det och därför implementerar vi det inte. Det finns även de som försöker argumentera för att Sverige kan strunta i att följa de EU-regler som vi själva varit med om att besluta och i stället betala oss fria. Men det är inte möjligt. Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att implementera direktivet betala sig ur det."
Centerpartiet i Stockholm och CUF - debattinlägg i Expressen - uppmanar nu Centerpartiets riksdagsgrupp att rösta emot att direktivet införs.
CUF tar i så man spricker:
"Vår inställning är att varje enskild c-ledamot har en skyldighet gentemot partistämman och gentemot medborgarnas rättigheter att rösta nej den 21 mars, annars har man fullständigt kört över stämmans beslut från i höstas. Det är interndemokratiskt helt oacceptabelt. En partistämmas beslut ska följas. Det måste också partidistrikten runt om i Sverige göra klart för sina ledamöter och ställa tydliga krav på att de står upp för den personliga integriteten.
Varje centerpartistisk riksdagsledamot som väljer att gå emot partistämman och rösta för direktivet har i våra ögon tappat all trovärdighet och förtjänar inte förtroendet medlemmarna och väljarna har givit dem. Att ha ledande personer som trotsar sitt partis högsta beslutande organ och vill införa ett direktiv som står i strid med grundläggande mänskliga rättigheter är inte värdigt ett parti som Centerpartiet. CUF och Centerstudenter kommer inte att stödja sådana kandidater i nästkommande val."
Jag håller alltså inte med. Centerpartiet röstade visserligen 2006 emot att datalagringsdirektivet (DLD) skulle införas. En riksdagsmajoritet beslutade att införa det. Sverige har som EU-medlem skyldighet att införa det i svensk lag.
Regeringen har lagt fram en sådan proposition, som hela regeringen inklusive Centerpartiet står bakom. Riksdagen röstade med stor majoritet för propositionen (utskottsbetänkandet), Centerpartiets riksdagsgrupp röstade för. En minoritet bestående av V, MP och SD röstade emot och fick igenom en minoritetsbordläggning på ett år. Frågan kommer nu upp för definitivt beslut.
Då vill CUF att Centerpartiets alla riksdagsledamöter ska vända helt om och gå emot sin regering och gå emot det man röstade för förra året...Annars är vi inte vatten värda och har "tappat all trovärdighet".
Jag ser det tvärtom. Skulle vi svika regeringen och Centerpartiet i regeringen och vända 180 grader från vår röstning förra året, då tappar vi trovärdighet.
Vad är då CUFs bärande motiv för oss att svänga 180 grader? Ett enda, påståendet att partistämman i Åre entydigt beslutade att Centerpartiet i regering och riksdagsgrupp skulle fälla det förslag som man lagt fram och röstat för.
Detta är verkligen inte ett korrekt påstående! Här är partistämmans beslut (hoppas länken fungerar).
Att-sats 5:14:3 i en motion ville att "Att Centerpartiet arbetar för att avskaffa integritetskränkande lagstiftning, som FRA, datalagringsdirektivet och IPRED."
Den besvarades med hänvisning till stämmoyttrandet som motiverar varför Centerpartiet accepterar signalspaning under sträng kontroll och har drivit fram starka integritetssskydd. Yttrandet är tydligt vad gäller DLD: "Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Att-sats 5:13:3, som bifölls av stämman, lyder så här: "Att Centerpartiet arbetar för att återupprätta förtroendet i integritetsfrågorna, till
exempel genom att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet, öppet motarbeta EU
kommissionens förslag om att lagra flygpassageraruppgifter, samt verka för en översyn
av FRA-lagen."
Det är denna att-sats som CUF har som enda utgångspunkt till kravet på oss riksdagsledamöter. Dvs att "Centerpartiet t ex ska arbeta för att skjuta upp datalagringsdirektivet".
Detta är inte längre möjligt. Antingen fastställer riksdagen förra årets beslut att införa DLD eller också fäller en ny riksdagsmajoritet regeringens förslag. Beslutet talar om att skjuta upp, inte att rösta nej. Därtill är som sagt stämman helt entydig i att ""Att skjuta upp införandet av direktivet är inte ett val vi har, vi måste följa de beslut som fattas inom EU-samarbetet".
Centerpartiets riksdagsgrupp har med stor majoritet och med C i regeringen helt bakom sig beslutat att stå fast vid samma linje som förra året, vilket enligt min uppfattning har ett starkt stöd i partistämmans beslut.
För min del är valet enkelt, jag stöder den argumentation som Johan Linander redovisat, jag stöder centerföreträdarna i regeringen, jag står fast vid samma linje som jag röstade för i fjol och jag följer partistämmans beslut.
Jag tycker att CUF har fel och spelar över, men det hände även mig i yngre år. Och jag gillar massor i Stockholms stads Centerparti, men den uppmaning och den press man nu sätter på sina riksdagsledamöter tycker jag är allvarligt fel.
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, datalagringsdirektivet, politik, centerpartiet
Kommentar till Ekots granskning av FOI- Saudiarabien
Dagens Eko citerar hemliga uppgifter om att FOI lär samarbeta med Saudiarabien om att hjälpa till att bygga upp en vapenfabrik...Det lär handla om att renovera antitank-vapen.
Jag kommenterar för Centerpartiets räkning här.
Jan Björklund, FP, är i Aftonbladet kritisk, här.
Det handlar alltså om två saker. Dels om det samarbetsavtal med Saudiarabien som S-regeringen ingick 2005, och som automatiskt förlängdes 2010, se här Regeringen, och här Svenska Freds. Har ett avtal ingåtts kan det vara svårt att i efterhand gå ur det. FP och KD hävdar nu att de var emot att avtalet förlängdes, samtidigt som de uppenbarligen står bakom regeringens beslut att förlänga det...
Den andra saken är hur FOI varit engagerad i att enligt Ekot stödja Saudiarabien att kunna renovera antitank-vapen.
(tillagt: här text ur avtalet:
1. Detta samförståndsavtal träder i kraft dagen
för den sista underskriften.
2. Samförståndsavtalet skall gälla för en tid
av fem år och automatiskt förlängas för samma
tid, om det inte sägs upp av någondera parten
med sex månaders skriftligt varsel innan det
utlöper.
3. Uppsägningen skall inte inverka på fullbordande
av samarbetsprogram som har inletts
innan samförståndsavtalet upphörde att gälla.)
Läs även andra bloggares åsikter om foi, vapenexport, saudiarabien, politik, försvar, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna
Jag kommenterar för Centerpartiets räkning här.
Jan Björklund, FP, är i Aftonbladet kritisk, här.
Det handlar alltså om två saker. Dels om det samarbetsavtal med Saudiarabien som S-regeringen ingick 2005, och som automatiskt förlängdes 2010, se här Regeringen, och här Svenska Freds. Har ett avtal ingåtts kan det vara svårt att i efterhand gå ur det. FP och KD hävdar nu att de var emot att avtalet förlängdes, samtidigt som de uppenbarligen står bakom regeringens beslut att förlänga det...
Den andra saken är hur FOI varit engagerad i att enligt Ekot stödja Saudiarabien att kunna renovera antitank-vapen.
(tillagt: här text ur avtalet:
1. Detta samförståndsavtal träder i kraft dagen
för den sista underskriften.
2. Samförståndsavtalet skall gälla för en tid
av fem år och automatiskt förlängas för samma
tid, om det inte sägs upp av någondera parten
med sex månaders skriftligt varsel innan det
utlöper.
3. Uppsägningen skall inte inverka på fullbordande
av samarbetsprogram som har inletts
innan samförståndsavtalet upphörde att gälla.)
Läs även andra bloggares åsikter om foi, vapenexport, saudiarabien, politik, försvar, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna
torsdag, mars 01, 2012
Sveriges behov av stridsflygplan!
ÖB och försvarsmakten har nu efter noggranna analyser föreslagit hur Sveriges behov av stridsflygplan bör täckas fram till minst år 2040. Självfallet väger försvarsmaktens bedömning tungt.
Försvarsminister Tolgfors kommenterar på sin blogg.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet är negativa till ÖBs förslag.
Min och Centerpartiets uppfattning är att Sveriges försvar behöver ett starkt flygvapen, att JAS Gripen är det mest effektiva och prisvärda flygplanet för oss och att det behövs en uppgradering för att vårt stridsflyg ska kunna matcha den utveckling som sker i vår omvärld.
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, öb, försvar, försvarsmakten, politik, centerpartiet
Försvarsminister Tolgfors kommenterar på sin blogg.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet är negativa till ÖBs förslag.
Min och Centerpartiets uppfattning är att Sveriges försvar behöver ett starkt flygvapen, att JAS Gripen är det mest effektiva och prisvärda flygplanet för oss och att det behövs en uppgradering för att vårt stridsflyg ska kunna matcha den utveckling som sker i vår omvärld.
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, öb, försvar, försvarsmakten, politik, centerpartiet
torsdag, februari 23, 2012
Allmän A-kassa åt alla! S motverkar solidaritet, M utan glöd!
Jag hade tillsammans med min tyvärr framlidne kollega Jörgen Johansson denna debattartikel i dec 2008 på DN debatt. Den gäller i lika hög grad idag!
DN kommenterade artikeln i en utmärkt ledare. Man har också bra reportage och ledare i denna vecka; här och här och något lite (Reinfeldt..) här.
Jag har motionerat om detta i både riksdagen och Centerpartiet, och skrivit på bloggen; här och här.
Socialdemokraterna och facket är de som i denna fråga trots mycket fagert tal är de som bromsar solidaritet och rättvisa genom en allmän arbetslöshetsförsäkring likt sjukförsäkringen och folkpensionen.
Centerpartiet kämpar i denna fråga för rättvisa och grundtrygghet vid arbetslöshet som ska omfatta alla som har uppfyllt "arbetsvillkoren". För egen del anser jag att strävan måste vara att alla som söker arbete och är inskrivna på arbetsförmedlingen borde omfattas av ett grundskydd i en allmän a-kassa i nivå med t ex socialbidraget men utan dess krav på integritetesgrannlaga genomgångar av hela den personliga ekonomin.
Eftersom A-kassan till allra största delen finaniseras av allmänna skattemedel är det för mig stötande att de som lyckats kvalificera sig in i den erhåller en betydande ersättning utan inkomstprövning, även om deras gjorda inbetalningar till A-kassan endast handlar om ett antal tusenlappar.
Den som t ex jobbat men något för lite ställs helt utanför de mycket stora statliga inflödena till a-kassan, i nuläget kanske 70 procent av utbetalningarna, om S får som de vill kommer staten att stå för 90-95 procent...
Detta är inte rimligt, enligt min uppfattning.
Centerpartiet och miljöpartiet står varandra rätt nära i dessa viktiga frågor, och jag hoppas att denna axel kan spela en roll för en rättvisare och bättre samlad arbetslivsförsäkring omfattande både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Jag arbetar för att Centerpartiet ska driva frågorna ovan samt nedan:
* en allmän A-kassa införs, gärna som en del i en samlad arbetslivsförsäkring.
* Nuvarande arbetsvillkor behöver ses över, allra helst så att alla omfattas som söker arbete.
* A-kassan borde likt sjukförsäkringen kunna administreras av staten.
* Grundbeloppet i en allmän A-kassa borde ligga i nivå med socialbidraget, men alltså utan en integritetskänslig genomgång av den personliga ekonomin.
* taket i A-kassan bör höjas en del, t ex till nivån 22.000 kr.
* Medlemsavgifterna till a-kassorna varierar idag mellan ca 100 kr och 400 kr per månad. Oftast är det akademiker och höglönebranscher som betalar lägst och låglönebranscher som betalar högst. Ambitionen var att detta ska påverka val av yrke, vilket inte fungerar. Därför bör medlemsavgiften i en allmän a-kassa vara enhetlig.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassan, arbetslöshet, a-kassa, allmän a-kassa, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, folkpartiet
DN kommenterade artikeln i en utmärkt ledare. Man har också bra reportage och ledare i denna vecka; här och här och något lite (Reinfeldt..) här.
Jag har motionerat om detta i både riksdagen och Centerpartiet, och skrivit på bloggen; här och här.
Socialdemokraterna och facket är de som i denna fråga trots mycket fagert tal är de som bromsar solidaritet och rättvisa genom en allmän arbetslöshetsförsäkring likt sjukförsäkringen och folkpensionen.
Centerpartiet kämpar i denna fråga för rättvisa och grundtrygghet vid arbetslöshet som ska omfatta alla som har uppfyllt "arbetsvillkoren". För egen del anser jag att strävan måste vara att alla som söker arbete och är inskrivna på arbetsförmedlingen borde omfattas av ett grundskydd i en allmän a-kassa i nivå med t ex socialbidraget men utan dess krav på integritetesgrannlaga genomgångar av hela den personliga ekonomin.
Eftersom A-kassan till allra största delen finaniseras av allmänna skattemedel är det för mig stötande att de som lyckats kvalificera sig in i den erhåller en betydande ersättning utan inkomstprövning, även om deras gjorda inbetalningar till A-kassan endast handlar om ett antal tusenlappar.
Den som t ex jobbat men något för lite ställs helt utanför de mycket stora statliga inflödena till a-kassan, i nuläget kanske 70 procent av utbetalningarna, om S får som de vill kommer staten att stå för 90-95 procent...
Detta är inte rimligt, enligt min uppfattning.
Centerpartiet och miljöpartiet står varandra rätt nära i dessa viktiga frågor, och jag hoppas att denna axel kan spela en roll för en rättvisare och bättre samlad arbetslivsförsäkring omfattande både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Jag arbetar för att Centerpartiet ska driva frågorna ovan samt nedan:
* en allmän A-kassa införs, gärna som en del i en samlad arbetslivsförsäkring.
* Nuvarande arbetsvillkor behöver ses över, allra helst så att alla omfattas som söker arbete.
* A-kassan borde likt sjukförsäkringen kunna administreras av staten.
* Grundbeloppet i en allmän A-kassa borde ligga i nivå med socialbidraget, men alltså utan en integritetskänslig genomgång av den personliga ekonomin.
* taket i A-kassan bör höjas en del, t ex till nivån 22.000 kr.
* Medlemsavgifterna till a-kassorna varierar idag mellan ca 100 kr och 400 kr per månad. Oftast är det akademiker och höglönebranscher som betalar lägst och låglönebranscher som betalar högst. Ambitionen var att detta ska påverka val av yrke, vilket inte fungerar. Därför bör medlemsavgiften i en allmän a-kassa vara enhetlig.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassan, arbetslöshet, a-kassa, allmän a-kassa, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, folkpartiet
tisdag, februari 21, 2012
Ekoodlarna: Höj miljö- och djurskyddskraven för gårdsstöden!
Miljö- och jordbruksutskottet hade idag en utfrågning av minister, myndigheter och organisationer om förslaget till förändringar i EUs jordbrukspolitik, CAP.
Många var där, bl a Ekologiska Lantbrukarna. Ur deras remissvar till Landsbygdsdepartementet vill jag lyfta fram några av deras krav och synpunkter med direkta citat:
"Ekologiska Lantbrukarna anser att alla jordbruksstöd på sikt ska utformas som villkorade ersättningar och att de i första hand ska användas för att stimulera omställningen till en långsiktigt hållbar produktion".
"Som komplement ser vi gärna att det införs utökade miljö- och djurskyddsvillkor även för gårdsstöden, som idag bara förutsätter att lantbrukaren inte bryter mot nationell miljö- eller djurskyddslagstiftning".
"Ekologiska Lantbrukarna ser inga legitima skäl till att behålla skilda stödnivåer vare sig inom eller mellan medlemsländer".
vad gäller förgröningskraven: "Vi föreslår ett minimikrav på åtminstone 15 % baljväxter eller baljväxtblandningar".
"Om det som kommissionen kallar ekologiska fokusområden (EFO) ska ge de avsedda miljövinsterna, är deras utformning och placering mycket viktigare än storleken i sig. För att de ska kunna utgöra refuger för biologisk mångfald och stärka ekosystemtjänster måste det finnas EFO-arealer i anslutning till varje åker".
"Vi vill inte helt utesluta möjligheten att tillåta vissa kopplade stöd, men vi menar att medlemsländerna liksom hittills ska uppmuntras att i första hand välja frikopplade stödformer".
Jag ställde en fråga:
"Riksdagen har ett mål om att svensk jordbruk ska vara konkurrenskraftigt. Hur uppfylls det målet?
Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat med ca 1/3 på 25 år samtidigt som importen av mat ökat från ca 25 till över 45 procent. Ekoproduktionen har ökat från under 1 procent till mellan 4 och 5 procent, så hela minskningen har drabbat det moderna miljövänliga jordbruket med 95 procent av produktionen.
Nu ska CAP reformeras, nu väntar en skattechock på drivmedel på 500 milj kr samtidigt som det finns förslag i riksdagen (oppositionen) på ytterligare någon halvmiljard.
Hur bedömer Ni utvecklingen av det svenska jordbrukets konkurrenskraft de närmaste åren? Kommer importen att fortsätta öka eller kommer utvecklingen äntligen att brytas? Riskerar Sverige att snart köpa över hälften av sin mat genom import och vara ett av Europas länder med allra lägst självförsörjningsgrad, eller är ett trendbrott på gång?"
Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson visade på ökad konkurrens från andra världsdelar och var pessimistisk. LRFs Palle Borgström sa att CAPreformen med ytterligare byråkrati och regelverk försvagar konkurrenkraften..
Här finns en ko på isen och massor att göra!!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekoodling, lrf, cap, politik, centerpartiet, riksdagen
Många var där, bl a Ekologiska Lantbrukarna. Ur deras remissvar till Landsbygdsdepartementet vill jag lyfta fram några av deras krav och synpunkter med direkta citat:
"Ekologiska Lantbrukarna anser att alla jordbruksstöd på sikt ska utformas som villkorade ersättningar och att de i första hand ska användas för att stimulera omställningen till en långsiktigt hållbar produktion".
"Som komplement ser vi gärna att det införs utökade miljö- och djurskyddsvillkor även för gårdsstöden, som idag bara förutsätter att lantbrukaren inte bryter mot nationell miljö- eller djurskyddslagstiftning".
"Ekologiska Lantbrukarna ser inga legitima skäl till att behålla skilda stödnivåer vare sig inom eller mellan medlemsländer".
vad gäller förgröningskraven: "Vi föreslår ett minimikrav på åtminstone 15 % baljväxter eller baljväxtblandningar".
"Om det som kommissionen kallar ekologiska fokusområden (EFO) ska ge de avsedda miljövinsterna, är deras utformning och placering mycket viktigare än storleken i sig. För att de ska kunna utgöra refuger för biologisk mångfald och stärka ekosystemtjänster måste det finnas EFO-arealer i anslutning till varje åker".
"Vi vill inte helt utesluta möjligheten att tillåta vissa kopplade stöd, men vi menar att medlemsländerna liksom hittills ska uppmuntras att i första hand välja frikopplade stödformer".
Jag ställde en fråga:
"Riksdagen har ett mål om att svensk jordbruk ska vara konkurrenskraftigt. Hur uppfylls det målet?
Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat med ca 1/3 på 25 år samtidigt som importen av mat ökat från ca 25 till över 45 procent. Ekoproduktionen har ökat från under 1 procent till mellan 4 och 5 procent, så hela minskningen har drabbat det moderna miljövänliga jordbruket med 95 procent av produktionen.
Nu ska CAP reformeras, nu väntar en skattechock på drivmedel på 500 milj kr samtidigt som det finns förslag i riksdagen (oppositionen) på ytterligare någon halvmiljard.
Hur bedömer Ni utvecklingen av det svenska jordbrukets konkurrenskraft de närmaste åren? Kommer importen att fortsätta öka eller kommer utvecklingen äntligen att brytas? Riskerar Sverige att snart köpa över hälften av sin mat genom import och vara ett av Europas länder med allra lägst självförsörjningsgrad, eller är ett trendbrott på gång?"
Jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson visade på ökad konkurrens från andra världsdelar och var pessimistisk. LRFs Palle Borgström sa att CAPreformen med ytterligare byråkrati och regelverk försvagar konkurrenkraften..
Här finns en ko på isen och massor att göra!!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekoodling, lrf, cap, politik, centerpartiet, riksdagen
lördag, februari 18, 2012
Sveriges livsmedelsberedskap allt sämre, bra Folkochförsvardebatt!
Folk och Försvar genomför nu en rad intressanta seminarier om Sveriges säkerhet och ökade sårbarhet, vad gäller livsmedelsförsörjning, oljeberoende, elberoende osv.
I går deltog jag i en debatt om vårt alltmer utsatta läge vad gäller försörjningen med livsmedel tillsammans med andra politiker - Kew Nordqvist (MP) och Claes-Göran Carlsson (S) - samt med företrädare för LRF, Sveriges dagligvaruhandlare samt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Här länk till videoinspelningen. DN skriver också om detta, "vår beredskap är usel"
Det hedrar Folk och Försvar och dess nuvarande generalsekreterare Lars Ekeman att man uppmärksammat det faktum att Sveriges konsumtion av livsmedel snart till 50 procent består av import, vilket tillsammans med Norge (som inte kan producera mer) placerar Sverige i EU(ropa)botten vad gäller försörjningsförmåga.
Seminariet visade att Sveriges försörjning med mat är mycket bräcklig om störningar uppträder i matdistributionen genom t ex bortfall av el eller andrav störningar. Det finns idag ingen stor lagerhållning av mat vare sig i handeln eller i beredskapslager och skulle utdistributionen av mat stanna av blir läget snabbt mycket allvarligt.
För länderna som upplevde andra världskriget lever minnet av matbrist och där slår man vakt om en egen livsmedelsproduktion, medan Sverige tar rätt lätt på det faktum att vi nu är bland de mest importberoende länderna i Europa.
Jag gav mitt recept för hur landets sårbarhet ska minska genom att den inhemska matproduktionen ökar; Stärk jordbrukets konkurrenskraft, bredda riksdagens mål för jordbruket till att omfatta det moderna jordbruket som står för 95 procent av produktionen, ta fram en ny livsmedelsstrategi (vilket jordbruksministern håller på med) och kraftsamla med alla goda krafter för att vända utvecklingen!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, sårbarhet, beredskap, försvar, politik, riksdagen, regeringen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet
I går deltog jag i en debatt om vårt alltmer utsatta läge vad gäller försörjningen med livsmedel tillsammans med andra politiker - Kew Nordqvist (MP) och Claes-Göran Carlsson (S) - samt med företrädare för LRF, Sveriges dagligvaruhandlare samt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Här länk till videoinspelningen. DN skriver också om detta, "vår beredskap är usel"
Det hedrar Folk och Försvar och dess nuvarande generalsekreterare Lars Ekeman att man uppmärksammat det faktum att Sveriges konsumtion av livsmedel snart till 50 procent består av import, vilket tillsammans med Norge (som inte kan producera mer) placerar Sverige i EU(ropa)botten vad gäller försörjningsförmåga.
Seminariet visade att Sveriges försörjning med mat är mycket bräcklig om störningar uppträder i matdistributionen genom t ex bortfall av el eller andrav störningar. Det finns idag ingen stor lagerhållning av mat vare sig i handeln eller i beredskapslager och skulle utdistributionen av mat stanna av blir läget snabbt mycket allvarligt.
För länderna som upplevde andra världskriget lever minnet av matbrist och där slår man vakt om en egen livsmedelsproduktion, medan Sverige tar rätt lätt på det faktum att vi nu är bland de mest importberoende länderna i Europa.
Jag gav mitt recept för hur landets sårbarhet ska minska genom att den inhemska matproduktionen ökar; Stärk jordbrukets konkurrenskraft, bredda riksdagens mål för jordbruket till att omfatta det moderna jordbruket som står för 95 procent av produktionen, ta fram en ny livsmedelsstrategi (vilket jordbruksministern håller på med) och kraftsamla med alla goda krafter för att vända utvecklingen!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, sårbarhet, beredskap, försvar, politik, riksdagen, regeringen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet
7-partiuppgörelse om försvarsmaterielförsörjning..
En rätt osannolik rubrik, kan man tycka..
De rödgröna och alliansen i skön harmoni i synen på upphandling av försvarsmateriel..
Utskottsbetänkandet behandlar dels en skrivelse från regeringen angående riksrevisionens granskning av försvarets internationella materielsamarbeten, samt motioner från S och SD om försvarsindustristrategier.
Utskottets viceordf. Cecilia Widegren (M) kommenterar så här. Och ordförande Peter Hultqvist (S) så här. Båda med stort statsmannaskap!
Min och Centerpartiets grundsyn i försvarspolitiken är att det är ett viktigt politikområde där strävan bör vara en bred samsyn, om möjligt. Därför är det bra med denna uppgörelse om vikten av att Sverige definierar nationella säkerhetsintressen som enligt EUs regelverk kan motivera avsteg från konkurrensupphandling.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet som inte känner så mycket för svensk försvarsindustri accepterar att nationella säkerhetsintressen definieras, och även Socialdemokraterna nöjer sig med det och accepterar i detta läge att inte få igenom sin motion om en försvarsindustristrategi.
En sådan strategi kan ges ett innehåll som varierar från en genomgång av sektorn och samhällets insatser för den, och hur dessa insatser kan avvägas vidare, till ett mer renodlat "branschprogram" vilket S förespråkar på flera områden.
Centerpartiet har en öppenhet för att försvarsindustrins verklighet kan behöva redovisas och analyseras i en strategi, men avser då en genomgång enligt ovan, inte ett branschprogram.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgrön
De rödgröna och alliansen i skön harmoni i synen på upphandling av försvarsmateriel..
Utskottsbetänkandet behandlar dels en skrivelse från regeringen angående riksrevisionens granskning av försvarets internationella materielsamarbeten, samt motioner från S och SD om försvarsindustristrategier.
Utskottets viceordf. Cecilia Widegren (M) kommenterar så här. Och ordförande Peter Hultqvist (S) så här. Båda med stort statsmannaskap!
Min och Centerpartiets grundsyn i försvarspolitiken är att det är ett viktigt politikområde där strävan bör vara en bred samsyn, om möjligt. Därför är det bra med denna uppgörelse om vikten av att Sverige definierar nationella säkerhetsintressen som enligt EUs regelverk kan motivera avsteg från konkurrensupphandling.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet som inte känner så mycket för svensk försvarsindustri accepterar att nationella säkerhetsintressen definieras, och även Socialdemokraterna nöjer sig med det och accepterar i detta läge att inte få igenom sin motion om en försvarsindustristrategi.
En sådan strategi kan ges ett innehåll som varierar från en genomgång av sektorn och samhällets insatser för den, och hur dessa insatser kan avvägas vidare, till ett mer renodlat "branschprogram" vilket S förespråkar på flera områden.
Centerpartiet har en öppenhet för att försvarsindustrins verklighet kan behöva redovisas och analyseras i en strategi, men avser då en genomgång enligt ovan, inte ett branschprogram.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgrön
onsdag, februari 15, 2012
FNs ansvar för mänskorna i Syrien och Nordkorea!
Idag har riksdagens utrikespolitiska debatt varit, länk kommer. Det handlade mycket om Palestina, och Centerpartiet och Kerstin Lundgren hade en central roll.
Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.
Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.
Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.
Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.
Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.
Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.
Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.
Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.
Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.
Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.
Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!
länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen
Stefan Löfven debuterade i kammaren som bisittare åt Urban Ahlin på tjänstemännens stolar framme till höger.
Mitt inlägg i debattrunda 2 handlade om internationella fredsinsatser samt åt lidandet i Syrien och i Nordkorea, se nedan.
Jag vill kort beröra Sveriges internationella fredsinsatser, samt den fruktansvärda situationen för människor i delar av Syrien och i Nordkorea. Det finns många fler länder i världen med förtryck, uppslitande inbördeskrig och terror samt i hungersnöd, men tiden är kort.
Sverige har nu ett insatsberett försvar för att försvara Sverige samt vara en resurs för stabiliteten i vårt närområde men även vid internationella fredsinsatser under FNs mandat.
Läget i Afghanistan är fortsatt instabilt med motstånds- och terrorgrupper i betydande områden. ISAF-insatsen kommer de närmaste åren att minska och övergå till att stödja Afghanistans armé och polis med utbildningsinsatser. Låt oss hoppas att detta av inbördeskrig så länge plågade land ska kunna gå mot ökad stabilitet, även om vi alla vet att resan är svår, osäker och kan bli lång. Även om FNs – och därmed Sveriges – fredsinsats nu trappas ned och ändrar form är det oerhört viktigt att världssamfundet fortsätter att stödja Afghanistan med fortsatt säkerhetsstöd samt med stora civila biståndsinsatser.
Detta ökar möjligheterna för Sverige att kunna göra fredsinsatser i andra oroshärdar i världen. Jag vill rikta blickarna mot Afrika som plågas av inbördeskrig och konflikter i olika länder. Jag kan t ex nämna Kongo, Sudan och Somalia, där lidandet för stora delar av civilbefolkningen är en verklighet sedan länge i förfärliga former.
Här finns FN-insatser, men ofta helt otillräckliga. Här borde Sverige och andra EU-länder kunna ta ett större ansvar, och även pröva att i ökad utsträckning deltaga under FNs direkta ledning. Fredsinsatserna måste vara under FNs mandat och efterfrågade, och det måste vara hög kvalitet på genomförandet.
Den internationella folkrätten förhindrar andra länder att ingripa mot förtryck och militära attacker och andra övergrepp mot civilbefolkningen, om inte FNs säkerhetsråd givit mandat för detta. FN har åtagit sig en skyldighet att skydda – responsibility to protect – vilken ledde till ingripandet i Libyen. Trots att situationen i Syrien är lika fruktansvärd, och trots arabförbundets vilja, blockerar Ryssland och Kina nu världssamfundet från att ingripa genom sina veton. Ansvaret för vad som nu utspelar sig i delar av Syrien, med reguljära militära anfall och bombningar av stadsdelar med stor civilbefolkning och med fruktansvärda skildringar av följderna för civilbefolkningen, bärs nu utöver av den syriska regimen även av Ryssland och Kina.
Sverige måste, enligt min uppfattning, intensifiera sina ansträngningar för att öka pressen på Ryssland och Kina att godta att FN agerar. Ett led i detta är att uttala stark kritik mot deras agerande som låter attackerna fortsätta.
Ett annat land där förtrycket är oerhört och ofattbart stort, med en repression utan dess like, är Nordkorea. De mänskliga rättigheterna respekteras överhuvudtaget inte, det finns ingen yttrandefrihet eller åsiktsfrihet och även tankefriheten bekämpas, den statliga övervakningen och kontrollen av medborgarna är total och 100.000-tals människor försmäktar i fångläger under fasansfulla förhållanden. Den ineffektiva planekonomin och frånvaron av välståndsskapande marknadsekonomi leder till återkommande enorma hungerkatastrofer med enormt lidande. Ansvaret för detta vilar blytungt på den nuvarande regimen och dess företrädare.
Låt vara att folkrätten kan tolkas som så att regimen får härja vidare med sitt förtryck. Världsamfundets paroll om skyldighet att skydda borde egentligen gälla även för Nordkoreas lidande och förtryckta befolkning, men så enkel är ju inte verkligheten. Jag ville ändå i dagens utrikesdebatt lyfta fram människornas situation i Nordkorea, ett land som gränsar till Ryssland som nästan gränsar till Sverige. Måtte deras förskräckande verklighet radikalt förändras så snart det bara är möjligt, och måtte världssamfundet öka sina ansträngningar i denna riktning!
länk DN,Svd, Svd igen, Expressen, Aftonbladet (mellan Löfven och Ahlin Anna Kläppe, utmärkt sakkunnig i utrikesfrågor hos Centerpartiet!).
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, nordkorea, utrikespolitik, utrikesdebatt, fn, politik, centerpartiet, riksdagen
söndag, februari 12, 2012
Djur ska bedövas vid slakt i hela EU!
Jag har stor respekt för kulturella och religiösa sedvänjor. Dock har utvecklingen gått framåt de senaste 2000 åren och sedvänjor som inte är bra och åsamkar t ex djur lidande måste rimligen ändras.
Inom islam påbjöds Halal-slakt för typ 1300 år sedan, strupen skärs av djuren utan föregående bedövning. Det var förmodligen ett bra påbud då, relativt andra slaktmedoder som sälkert fanns.
Men idag borde alla djur bedövas innan slakt, så att de inte lider. Sverige har lagstiftat om detta. Dock finns ett tryck i Sverige och i andra EU-länder från muslimska företrädare som anser Halalslakten vara ett påbud som måste följas.
I övriga EU-länder, i varje fall de flesta, får därför halalslakt utföras. Eftersom detta innebär en billigare slakt - ett moment faller bort, bedövning - slaktas enorma mängder djur nu utan bedövning, i Belgien och Frankrike kanske huvuddelen m fl länder.
Detta är en tragisk utveckling, som innebär ett stort lidande för t ex kor och grisar och lamm. Rapport i SvT hade ikväll ett skakande reprotage om detta.
Jag anser att Sverige åter och åter bör föra upp denna fråga på EU-nivå, och jag hoppas att sansade krafter inom islam diskuterar detta och börjar acceptera och driva att djur ska bedövas vid slakt.
Samma tradition finns inom judendomen som kräver Kosherslakt, vilket stadgas i femte mosebok. Även här borde bedövning självfallet utföras innan slakten.
Läs även andra bloggares åsikter om halalslakt, kosherslakt, islam, jordbruk, djurskydd, eu, riksdagen, centerpartiet
Inom islam påbjöds Halal-slakt för typ 1300 år sedan, strupen skärs av djuren utan föregående bedövning. Det var förmodligen ett bra påbud då, relativt andra slaktmedoder som sälkert fanns.
Men idag borde alla djur bedövas innan slakt, så att de inte lider. Sverige har lagstiftat om detta. Dock finns ett tryck i Sverige och i andra EU-länder från muslimska företrädare som anser Halalslakten vara ett påbud som måste följas.
I övriga EU-länder, i varje fall de flesta, får därför halalslakt utföras. Eftersom detta innebär en billigare slakt - ett moment faller bort, bedövning - slaktas enorma mängder djur nu utan bedövning, i Belgien och Frankrike kanske huvuddelen m fl länder.
Detta är en tragisk utveckling, som innebär ett stort lidande för t ex kor och grisar och lamm. Rapport i SvT hade ikväll ett skakande reprotage om detta.
Jag anser att Sverige åter och åter bör föra upp denna fråga på EU-nivå, och jag hoppas att sansade krafter inom islam diskuterar detta och börjar acceptera och driva att djur ska bedövas vid slakt.
Samma tradition finns inom judendomen som kräver Kosherslakt, vilket stadgas i femte mosebok. Även här borde bedövning självfallet utföras innan slakten.
Läs även andra bloggares åsikter om halalslakt, kosherslakt, islam, jordbruk, djurskydd, eu, riksdagen, centerpartiet
lördag, februari 04, 2012
Putin - blockera inte FN - Stoppa dödandet i Syrien!
Fortsatt fasansfulla rapporter från Syrien, idag ett sjukhus invaderat och över 200 människor avrättade.
Regimen försöker svära sig fri, utan att alls övertyga.
Ryssland har goda relationer med Assadregimen, är en stor vapenleverantör, och bromsar nu tillsammans med Kina FN från att agera.
Detta är en orimlig linje, och Sverige och övriga länder måste nu öka pressen på Putin och Kina. Arabförbundet vill att FN ska agera.
Syrien och attackerna mot civilbefolkningen där är nu vad jag kan förstå värre än Gadaffis i Libyen, och händelserna där står i centrum för världens blickar.
Vad kan Sverige göra, och vad kan vi i riksdagen och från Centerpartiet göra? Ett sätt är att lyfta frågan till debatt i riksdagen, vilket jag överväger, så att utrikesminister Bildt kan ge regeringens syn på läget och hur man agerar för att stoppa dödandet. Genom att riksdagen diskuterar situationen ökar rimligen också pressen på Ryssland i och från vårt land.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, massaker, politiik, riksdagen, centerpartiet,
Regimen försöker svära sig fri, utan att alls övertyga.
Ryssland har goda relationer med Assadregimen, är en stor vapenleverantör, och bromsar nu tillsammans med Kina FN från att agera.
Detta är en orimlig linje, och Sverige och övriga länder måste nu öka pressen på Putin och Kina. Arabförbundet vill att FN ska agera.
Syrien och attackerna mot civilbefolkningen där är nu vad jag kan förstå värre än Gadaffis i Libyen, och händelserna där står i centrum för världens blickar.
Vad kan Sverige göra, och vad kan vi i riksdagen och från Centerpartiet göra? Ett sätt är att lyfta frågan till debatt i riksdagen, vilket jag överväger, så att utrikesminister Bildt kan ge regeringens syn på läget och hur man agerar för att stoppa dödandet. Genom att riksdagen diskuterar situationen ökar rimligen också pressen på Ryssland i och från vårt land.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, massaker, politiik, riksdagen, centerpartiet,
måndag, januari 30, 2012
FN - Stoppa dödandet i Syrien!
Förenta Nationerna har numera en Skyldighet att Skydda när medborgare attackeras och dödas av sina egna regimer.
"Folkrätten" gör annars att diktaturer anses ha rätt att fortsätta att förtrycka sina medborgare, ta t ex Nordkorea som utövar ett fasansfullt förtryck med tankeförbud, massiv indoktrinering, ekonomisk vanskötsel med åtföljande hungerkatastrofer, fångläger osv.
I Libyen ingrep FN mot Gadaffis övergrepp och hot mot civilbefolkningen, tack vare att ingen stormakt inlade sitt veto mot detta i FNs säkerhetsråd. Ryssland och Kina lade ner sina röster.
Nu handlar det om Syrien (med flera arabländer). Attackerna och dödandet av civilbefolkning är där värre än i Libyen, trupper attackerar städer med stridsvagnar och bomber, över 6.000 människor har dödats, många fler har allvarligt skadats, miliser som stöder regeringen utför fruktansvärda massakrar, tortyr används frekvent och tiotusentals människor hålls i fängelser och fångläger.
Varje dag kommer nya rapporter om fortsatt dödande.
Arabförbundet vill att FN ska ingripa på olika sätt. Ryssland och Kina motsätter sig detta.
Nu måste FNs länder - och Sverige - kräva åtgärder som skyddar civilbefolkningen i Syrien. Ansvaret för vad som nu fortsätter att ske i Syrien är i första hand Assadregimens, men Ryssland och Kina bär ett allt tyngre delansvar när de aktivt förhindrar FN att ingripa.
Sverige bör därför rikta stark kritik mot Ryssland och Kina intill dess att de ställer sig bakom åtgärder från FN för att förhindra lidandet i Syrien.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, fn, ryssland, kina, politik, riksdagen, centerpartiet
"Folkrätten" gör annars att diktaturer anses ha rätt att fortsätta att förtrycka sina medborgare, ta t ex Nordkorea som utövar ett fasansfullt förtryck med tankeförbud, massiv indoktrinering, ekonomisk vanskötsel med åtföljande hungerkatastrofer, fångläger osv.
I Libyen ingrep FN mot Gadaffis övergrepp och hot mot civilbefolkningen, tack vare att ingen stormakt inlade sitt veto mot detta i FNs säkerhetsråd. Ryssland och Kina lade ner sina röster.
Nu handlar det om Syrien (med flera arabländer). Attackerna och dödandet av civilbefolkning är där värre än i Libyen, trupper attackerar städer med stridsvagnar och bomber, över 6.000 människor har dödats, många fler har allvarligt skadats, miliser som stöder regeringen utför fruktansvärda massakrar, tortyr används frekvent och tiotusentals människor hålls i fängelser och fångläger.
Varje dag kommer nya rapporter om fortsatt dödande.
Arabförbundet vill att FN ska ingripa på olika sätt. Ryssland och Kina motsätter sig detta.
Nu måste FNs länder - och Sverige - kräva åtgärder som skyddar civilbefolkningen i Syrien. Ansvaret för vad som nu fortsätter att ske i Syrien är i första hand Assadregimens, men Ryssland och Kina bär ett allt tyngre delansvar när de aktivt förhindrar FN att ingripa.
Sverige bör därför rikta stark kritik mot Ryssland och Kina intill dess att de ställer sig bakom åtgärder från FN för att förhindra lidandet i Syrien.
Läs även andra bloggares åsikter om syrien, fn, ryssland, kina, politik, riksdagen, centerpartiet
lördag, januari 28, 2012
JO granskar inte länsstyrelserna och djurskyddslagen
Det finns frågor kring rättssäkerhet att granska vad gäller djurskyddslagen, t ex vad gäller att näringsidkare kan få mycket hårda straff av länsstyrelsen utan att frågan om tvångsomhändertagande av djur eller djurförbud kan prövas i en rättegång. Idag beslutar länsstyrelserna om detta utan att brottsanmäla lantbrukaren, och utan att denne kan få sin sak prövad vid en domstolsbehandling där sakfrågan i sin helhet kan prövas. Överklagan av myndighetsbeslut till förvaltningsrätt innebär endast att frågan om myndigheten gjort rätt moment prövas, inte sakfrågan i sig.
Tidningen Lantbrukets affärer med den erfarne journalisten Sven-Olov Lööv skriver om detta.
Jag har ju bett JO att granska länsstyrelsens beslut att omhänderta Per-Ola Olssons kor, samt även att granska dessa frågor utifrån länsstyrelsens i Skånes handläggningar. Detta har bidragit till en uppoenbart angelägen debatt i dessa frågor i främst lantbrukspressen, där frågorna diskuteras i insiktsfulla ledarkommentarer och även av LRFs högsta ledning.
Det är bra.
JO ligger dock lågt. Jag har nu fått svar från Justitieombudsmannen Lars Lindström som med hjälp av Li Brismo meddelar att "Det som Ni har anfört ger inte anledning till någon åtgärd från min sida. Jag kommer därför inte att utreda Er anmälan."
Innebär alltså detta att JO anser att myndigheternas bedömningar i dessa frågor är oklanderliga, och att den enskildes möjligheter att hävda sin rätt är tillräcklig?
Det behöver det inte göra, och jag hoppas att JO istället kommer att ta andra tillfällen att granska dessa frågor djupare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, djurskydd, jordbruksverket, länsstyrelserna, lrf, politik, riksdagen
Tidningen Lantbrukets affärer med den erfarne journalisten Sven-Olov Lööv skriver om detta.
Jag har ju bett JO att granska länsstyrelsens beslut att omhänderta Per-Ola Olssons kor, samt även att granska dessa frågor utifrån länsstyrelsens i Skånes handläggningar. Detta har bidragit till en uppoenbart angelägen debatt i dessa frågor i främst lantbrukspressen, där frågorna diskuteras i insiktsfulla ledarkommentarer och även av LRFs högsta ledning.
Det är bra.
JO ligger dock lågt. Jag har nu fått svar från Justitieombudsmannen Lars Lindström som med hjälp av Li Brismo meddelar att "Det som Ni har anfört ger inte anledning till någon åtgärd från min sida. Jag kommer därför inte att utreda Er anmälan."
Innebär alltså detta att JO anser att myndigheternas bedömningar i dessa frågor är oklanderliga, och att den enskildes möjligheter att hävda sin rätt är tillräcklig?
Det behöver det inte göra, och jag hoppas att JO istället kommer att ta andra tillfällen att granska dessa frågor djupare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, djurskydd, jordbruksverket, länsstyrelserna, lrf, politik, riksdagen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
