Sahlin och Nato

Sverige har alltid stått utanför Nato som medlem, men samverkar nära med organisationen i Partnerskap för fred (PFF). Det är stor samsyn i Sverige om PFF-samarbetet (frånsett främst vänsterpartiet), medan några borgerliga partier med fp i spetsen vill att Sverige även ska bli medlem i Nato.

Mona Sahlin uttryckte på DN-debatt för några dagar sedan sig så här:

"Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i Nato, då ett Nato-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ska vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser, som sedan flera år utvecklats. Den militära alliansfriheten ger oss handlingsfrihet som också innebär möjligheter att agera vid internationella konflikter där militärt bundna stater av olika skäl inte kan utnyttjas."

Första meningen är kategorisk, men inte lika kategorisk som för lite sedan då hon sa att "Sverige ska aldrig...." osv. Det förvånade mig då att ledaren för ett stort parti valde ordet "aldrig" som ju står evigheten nära. Jag är mer ödmjuk, vi vet ju inte hur världen och framtidens organisering ser ut om t ex 250 år...

Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har en god stabilitet i det samarbete med Nato som har utformats genom åren, att vi genom EU-medlemskapet har åtagit oss - och erhåller - ett gemensamt ansvar för de 27 ländernas säkerhet liksom att Sverige också åtagit sig samma ansvar för de nordiska länderna.

I tunga säkerhetspolitiska frågor som dessa är det självfallet viktigt att fortlöpande följa utvecklingen i vår omvärld, göra analyser och överväganden där Sveriges intressen väger tyngst men där helheten också är viktig. Ett sådant resultat av bl a Försvarsberedningen arbete, där bred enighet råder, är just värdet av att ytterligare fördjupa samarbetet inom Norden.

är det liberalt att reglera jordbruket?

Vårt kära liberala systerparti har producerat ännu en rapport från sin partistyrelse, om klimatet.

Och visst, en mycket viktig fråga.

Men kraven är lite märkliga:

* Bygg 4 nya kärnkraftverk...(i världens redan kanske kärnkraftsverkstätaste land)

* Biobränsleproduktion bör inte subventioneras utan konkurrera fritt med andra branscher om bioråvaran.

* Inga biobränslen från spannmål.

* Höjd CO2-skatt i jordbruket.


Man blir lite trött.

Hur liberalt är det att reglera vad en jordbruksprodukt får användas till? Eller att staten inte ska stötta utvecklingen av förnybara drivmedel?

Eller att höja skatten för just det svenska jordbruket när inte EUs övriga länder gör det?

Jag saknar bara förslaget att krympa det svenska jordbruket kraftigt för att rädda Östersjön, och istället köpa mat från Polen, Danmark och Argentina istället.

riksdag och kor på grönbete

Lite skruvad rubrik, erkännes. Riksdagen samlas nu efter en sommar på "grönbete". Många engagerade i debatten om signalspaning kommer att demonstrera i våra tre stora städer idag, jag ska lyssna och diskutera så klart.

Rick Falkvinge listar arrangörerna i Gbg och Malmö, och jag vidarebefordrar: "Kredd till Grön Ungdom, Kommunistiska Partiet, Miljöpartiet, Piratpartiet (våra aktivister), Proletärens FF, Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU), Ung Pirat, Ung Vänster och Vänsterpartiet som ordnar en demonstration i Göteborg. Samling på Gustaf Adolfs Torg klockan 1800.

Kredd till Grön Ungdom, Miljöpartiet de Gröna, Piratpartiet (våra aktivister), SSU, Ung vänster, Centeruppropet, Ung Pirat, Svart Måndag och Liberala studenter som fixar en demonstration i Malmö. Samling på Möllevångstorget klockan 1730."

Den mindre uppmärksammade sommardebatt som jag har varit inblandad i - utöver signalspaning - handlar om mjölkkor på lagligt reglerat sommarbete, eller ej. I min sista krönika i tidningen Världen idag skriver jag så här:

Kor på grönbete – och människor

Människor är människor och kor är kor. Och lagar är lagar. Äldre människor i servicehus och demensboenden behöver komma ut och få frisk luft. Detta brister i dag, här och där. Det finns ingen generell lagstiftning för hur detta ska uppfyllas, det är upp till kommuner och huvudmän att utforma sina riktlinjer och regler.
För mjölkkor finns det däremot detaljerade och mycket specifika lagkrav på utevistelse. De är generella och bindande. Staten ålägger varje svensk mjölkko – genom dess ägare – att sommartid vara på bete minst sex timm­ar per dag under två månader (i Norrland) och under tre månader (Norra Götaland och Svealand). Men under huvuddelen av dygnet sommartid och under nio eller tio månader av året vistas korna i sitt kostall.
Under många århundraden har korna i Sverige vintertid stått uppbundna på båspallar i ladugårdar, fått foder och mjölkats. När gräset började växa släpptes de ut på bete, oftast i skogsmark. Fortfarande står de flesta kor på båspallar och de behöver gå ut på bete sommartid. Så var det i Astrid Lindgrens värld och så är det än i dag.

Men behöver precis alla mjölkkor ut på bete i dag? Nya kostallar byggs i stort sett enbart för lösdrift, mjölkkorna rör sig fritt mellan foderplats, mjölkning och viloplats och man har oftast tillgång året runt till rymliga rasthagar. Kon producerar mycket mjölk varje dag och har det bra och trivs i sitt kostall. Ofta är besättningarna allt större med flera hundra kor. Är sommardagarna varma, regnar det mycket eller finns det mycket insekter avstår korna ofta från att gå ut på bete även om de har möjlighet till det. Och betesperioden är kort.
Det stora bekymret för den svenska mjölkproduktionen där djurmiljön är i världsklass, är att både antal kor och mjölkproduktion minskat i flera decennier medan produktionen upprätthållits i de allra flesta EU-länder. Och där finns inga lagar om betestider.

Många av kobönderna upplever att den fyrkantiga beteslagen är för detaljerad och ibland svår att uppfylla. Kontroller visar att kanske flera tiotals procent av besättningarna inte alltid klarar lagen. Kraven ökar på fler kontrollanter och strängare straff.
En annan väg vore att ge mer utrymme för den enskilde lantbruksföretagaren att i dialog med djurskyddsinspektören utforma en bra djuromsorg för sina kor. Lagkravet skulle vara en bra djuromsorg. Har en lösdriftsladugård en sådan med rymliga rasthagar borde inte beteskravet vara tvingande. Vill mejeriet eller till exempel Kravkonceptet ladda sin mjölk med mervärdet ”betesdrift”, kan man själva uppställa regler om detta.
Jag tror på enklare regelverk och mer frihet under ansvar för den enskilde lantbrukaren, där kontrollerna kan ha en flexibilitet utifrån grundkravet ”en bra djuromsorg”. Och där finns ingen prutmån.

För att byta spår, hur detaljerade ska de statliga lagkraven vara inom äldreomsorgen? De äldre ska ges förutsättningar för ett värdigt liv i dialog med vårdgivare, anhöriga och kommunerna. Men vore det bra med ett statligt krav på till exempel två timmars utevistelse fem dagar i veckan? För alla? Även här tror jag på ett generellt grundkrav – värdigt liv – som sedan får utformas i lokal dialog.

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)

Sakta i backarna, Försvaret!

Jag tycker att partiledarnas besked idag i SvD är bra, inga förändringar i grundorganisationen ska göras och besparingarna på försvarsmateriel ska återföras till förbanden.

Vi har som jag skrivit många gånger garnisoner och förband av hög klass i Sverige, och det ska till starka skäl för att ytterligare minska dem efter de omfattande nedskärningar som beslutades 2004. Centerpartiet vill att hela Sverige ska både leva och försvaras, och det finns gränser för hur försvaret kan koncentreras till endast få platser.

Det har spridit sig en stark oro hos många garnisoner efter uppdraget till ÖB i våras att på kort tid föreslå nya besparingar istället för de som underkändes, och beräkningar har skett på alla möjliga alternativ. Jag förstår att det känns befriande idag på många orter, jag har besökt de flesta av dem och har kunnat konstatera kvaliteten på verksamheten t ex i Arvidsjaur, i Eksjö, i Karlsborg och Skövde samt i Luleå och Ronneby.

Det var också därför som jag redan när uppdraget till ÖB gavs om att räkna på omfattande besparingar på grundorganistionen myntade uttrycket "sakta i backarna". Dvs i första hand besparingar på materiel och byråkrati, inte på garnisoner och förband. Jag utesluter givetvis inte att någon ytterligare effektivisering i framtiden kan göras även i grundorganisationen, men efter partiledarnas tydliga besked - "Därför kan vi konstatera att förändringar i grundorganisationen inte behöver genomföras" - känns detta rätt avlägset.


Det är också bra att besparingarna på försvarsmateriel närmast i sin helhet återförs till försvaret. Detta minskar takten i den minskning av försvarets andel av BNP som skett sedan lång tid, och som nu närmar sig 1,2 procent av BNP vilket är kanske lägst i Norden. Jg har ju pekat på denna utveckling en tid och menar att detta förhållande bör analyseras i ett framtidsperspektiv, eftersom det ju råder bred samstämmighet i Sverige om att vi ska ta vårt ansvar för fred och säkerhet både här hemma och där den hotas i världen.

En annan tänkvärd formulering hos partiledarna är denna: "Det finns starka skäl att analysera de vidare konsekvenserna av sensommarens konflikt mellan Ryssland och Georgien. Så kommer också att ske. Av detta följer inte automatiskt att det nu finns skäl att drastiskt ändra bedömningen av möjliga hot mot Sveriges säkerhet."

Jag fäster mig lite vid ordet "drastiskt". Det visar att vi måste ta allvarligt på kriget i Georgien, som borde varit otänkbart år 2008 i Europa men som inte var det.

Det är bra att försvarsberedningens omvärldsanalys från i juni nu ska fördjupas mot bakgrund av vad som skett, och det tål att tänka på hur detta arbete bäst kan förankras i en bred politisk samsyn.

välgörande väg/järnvägssatsning!

Det är utmärkt att alliansenregeringen nu föreslår kraftiga satsningar på Sveriges infrastruktur.

Mycket går till vägar, där verkligen behover är stora efter tidigare försummelser. Självfallet behöver också järnvägen ökade resurser till underhåll och till upprustning och nyinvesteringar.

För Östergötlands del är det mycket glädjande att genomfarten genom Motala kommer att dras förbi centrum genom att bron över Motalaviken nu ska bli verklighet efter många decenniers diskussioner. Totalkostnad ca 1.700 mkr, varav Motala kommun står för 100 mkr.

Jag är medveten om den kritik som finns inte minst kommunalt över att inte staten själv tar hela dessa kostnader - som förr i tiden. Behoven är idag dock så stora att det behövs fler finansiärer än tidigare, och där både kommuner och privata intressenter kan spela viktiga roller.

Vad säger då miljöpartiet till Motalaborna och till alla de andra som bor eller använder de eftersatta vägar som nu förbättras.

"Inte en krona ska gå till vägarna", säger järnvägsfundamentalisten Karin Svensson-Smith, talesperson för miljöpartiet.

Även socialdemokraternas talesperson Ibrahim Baylan verkar resonera i en liknande riktning, om än inte lika fullständigt orealistiskt.

Det känns skönt med en realistisk alliansregering som satsar på både väg och järnväg! Jag hoppas att många noterar skillnaderna mellan alliansens finansierade satsningar och deras fördelning, jämfört med dels den tidigare s-regeringens ofinansierade löften samt dels med mp och s-ambitionerna enligt ovan.

Georgien hotar Ryssland.....

Rysskands president Medvedev har talat. "Ryssland måste stärka sitt försvar med anledning av hotet från Georgien"...

I ena ringhörnan, Georgien, 4,5 milj invånare samt flera 100.000 flyktingar från Abchasien och Sydossetien.

I andra ringhörnan, Ryssland, med 140 milj invånare och en hoper kärnvapen.

Tänk vilken befrielse när järnridån föll, när kommunismen och sovjetsystemet "imploderade".

Tänk vilka krafter som frigjordes när mänskor fick frihet att diskutera och rösta, handla och resa osv.

Vilken härlig utmaning att tillsammans i Europa - inklusive Ryssland - utveckla vår världsdel i fred och frihet, i handel och tillväxt.

Kom igen nu, Rysslands ledning, och fastna inte i gammalt tänk.

Men innan dess är det viktigt och bra att regeringen fördjupar Försvarsberedningens omvärldsanalys med anledning av vad som tyvärr faktiskt har skett och yttrats.

Sveriges Försvar!

Jag trodde kanske - det ska erkännas - att försvarsutskottet, där jag inträdde efter valet 2006, hade en lugn och stabil tillvaro efter det omvälvande försvarsbeslutet 2004.
Jag hade fel.

Utskottet har "rockat rätt fett" som ungdomen förmodligen skulle uttrycka det. Ny försvarsminister efter Odenberg, ny utskottsordförande efter Messing, finansministern kräver stora materielbesparingar, 1.500 mkr i oförutsedda kostnadsökningar 2008, ÖBs omfördelningar och besparingsförslag avvisade, istället uppdrag att återkomma med långsiktiga besparingsförslag på kort tid, Ryssland stressar Georgien i Sydossetien och tränger djupt in i Georgien med stridsvagnar och soldater, värnplikten utreds, signalspaningen diskuteras med mera.

Folkpartiets Jan Björklund har uttalat sig om garnisonsnedläggningar liksom nu också försvarsutskottets moderater. De säger ungefär som jag själv faktiskt sa i april, "sakta i backarna".

Det ska bli intressant att se regeringens försvarsbudget snart, och självfallet också den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning, som istället för i december kommer först på vårvintern.

Jag tycker att det är bra att regeringen i sin beredning fördjupar omvärldsanalysen med anledning av kriget i Georgien. Som försvarsberedningen sa är Rysslands agerande i kaukasus ett lackmuspapper på vart Ryssland är på väg, och jag har sagt att färgen nu är blodröd. Centerpartiet tar i regeringen sitt ansvar för en stabil försvarspolitik.

Jag har också något analyserat Sveriges försvarskostnader i procent av BNP i relation till länderna i vår omvärld. Vi låg för några decennier sedan på 2,5 procent vilket var i topp bland Nordens länder, men ligger nu med 1,2-1,3 procent i botten tillsammans med Finland och Danmark. Det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar för fred och säkerhet här hemma och i omvärlden, och i ett framtidsperspektiv bör denna utveckling beaktas.

Sverige ska självfallet ha ett effektivt försvar, och det finns kostnader att spara på försvarsmateriel, på myndighetsstruktur och byråkrati och även på Högkvarteret. En del av dessa besparingar ska återföras till försvaret, och här spelar självfallet omvärldsanalysen en viktig roll.

Vad gäller garnisoner och förband kan det finnas åtgärder att vidta, men detta bör analyseras mycket noga i så fall. Det är bra med garnisoner och förband i olika delar av Sverige, kvaliteten är genomgående hög i dagens försvar och omställningskostnaderna är stora vid omstruktureringar.

McCain - (eller Obama)

jag har skrivit några gånger tidigare om detta. Min favorit har varit den enda kvinnan i racet, den mycket kompetenta Hillary Clinton. Efter en hård kamp slogs hon ut av den ende färgade kandidaten, Barack Obama.

Jag ligger ju närmast demokraterna i värderingar och politik, liksom 90 procent av svenskarna och 95 procent av svenska medier..? Och liksom en trygg europeisk majoritet, skulle jag tro.

Republikanerna känns för gammaldags konservativa, helt enkelt.

Ändå har dessa republikaner en märklig förmåga att vinna presidentval i USA. Sorgligt men sant...

W Bush är mycket impopulär, så nu har väl den 72-årige McCain ingen chans...

Jag står faktiskt fast vid min spådom sedan några månader tillbaka. Hade Clinton mött McCain kunde hon vunnit. I matchen Obama-McCain är min prognos att McCain vinner. Inte säkert, men inte osannolikt.

Obama känns lite färsk och lite mycket slagord, en fantastisk talare.

McCains "rekord" imponerar, en självständig republikan som ofta gått mot mitten, en ordinär talare.

Dick Erixon på sin blogg har skrivit mycket om detta på ett som oftast tankeväckande vis.

Skulle vi slå vad skulle jag tippa McCain. Många, många sätter säkert emot.

Försiktig kommentar

Jag har ju läst den stort uppslagna DN-artikeln för några dagar sedan. Ett antal personer med doktorand Mark Klamberg i spetsen slår larm, och deras oro sammanfattas i ingressen så här:

"Lagstiftarna tycks ha förts bakom ljuset när de antog FRA-lagen i juni. Tillsammans med tidigare regelverk ger den nya lagen FRA rätt och möjlighet att registrera alla medborgares sociala nätverk."

Är det så vore det ju förfärande. Om detta bör självfallet diskussionen fortsätta.

Min uppfattning är oförändrat att signalspaningen endast får ske mot dem som har koppling till de allvarliga yttre hoten och som vad gäller svenska datorer och telefoner därtill kommunicerar med utlandet.

Signalspaningen till skydd för landets säkerhet sker idag i etern och kommer i kabel att i mycket hög grad ske i internationell trafik och på främmande språk. Enligt Mats Nordkvist på FRA vid center-hearingen nyligen torde signalspaning där en svensk dator eller telefon berörs ligga i storleksordningen promille.

Det är ju dessa proportioner som bl a ligger bakom det inspel som centerpartiet gjort inför regeringens beredning av den kommande propositionen.

besök i Arvidsjaur, Boden och Luleå

Det skrivs mycket om det svenska försvaret, ibland att det kostar för mycket och ibland att det är för nedbantat.
Det är alltid givande att besöka garnisoner och förband och där se den höga kvalitet som regelmässigt kännetecknar verksamheten.

Jag besökte alltså - tillsammans med vår politiske sakkunnige Per Ahlström på riksdagens centerkansli - I19 i Boden och Arvidsjaur (Jägarbataljonen), A9 i Boden samt F21 i Luleå.
Intressant var t ex deras allt tätare samverkan sinsemellan i garnison Nord, och samarbetet med deras norska och finska motsvarigheter.

Självklart finns det oro med anledning av försvarets underskott och de åtgärder som ÖB har föreslagit eller som det surrar rykten omkring. Min kommentar har varit att det finns utrymme för att effektivisera och spara i försvaret vad gäller försvarsmateriel, myndighetsstruktur och byråkrati samt på högkvarteret. Sedan får omvärldsanalyser och andra bedömningar avgöra hur mycket av detta som kan återföras till försvarsmakten.
Vad gäller garnisoner och förband så skedde ju en stark bantning och omstrukturering vid 2004 års försvarsbeslut, som nu är genomfört. Om det finns utrymme för några ytterligare förändringar bör dessa analyseras mycket noga, eftersom det har ett betydande värde att försvaret finns på olika platser i landet, samtidigt som omställningskostnaderna vid strukturförändringarna är betydande. De garnisoner och förband som nu finns i Sverige håller också alla en hög kvalitet.

se signalhearingen imorgon måndag

I fredags hade så centerpartiet tillsammans med ungdomsförbund och centerupprop och andra c-organisationer sin signalspaningshearing.

Jag tyckte att blev en intressant hearing, med inledningsinlägg av experter och sedan utfrågning.
Den sänds imorgon i Svt 24 och/eller SvT2.

Christian Engström på sin blogg uppfattade att jag bejakade FOI-terrorforskarens Magnus Norells påstående att FRA idag spanade i kabel i viss mån.
Det gjorde jag inte, och min entydiga uppfattning är ju att FRA inte gör detta eftersom det inte är tillåtet. Magnus Norell bör alltså precisera sitt allvarliga påstående.

Vad jag sade var att med den nya lagen får FRA tillgång till hela signalflödet vid sin spaning efter en tillåten inriktning, även om sedan endast relevanta flöden används. Och min fråga gällde hur integritetsskyddet skulle förbättras om istället tillståndsmyndigheten vid sitt tillståndsbeslut begränsade FRAs signalspaning till endast en liten del av trafikflödet, den del som är relevant för just det uppdraget.

signalspaning endast mot yttre allvarliga hot, del två

Jag gjorde i mitt första inlägg om detta en bedömning att flera bloggare misstolkade försvarsunderrättelselagen, när de hävdade att Försvarets Radioanstalt kan utföra spaning åt polisen utanför lagarnas uppdragna ramar.

Jag gjorde inget angrepp på någon, jag uttryckte mycket balanserat min uppfattning att detta inte var eller är en korrekt tolkning.

På detta får jag nu ett än mer upprört svar från Mark Klamberg, som i en mångordig analys vill bevisa att han har rätt. Jag har inget otalt med Mark Klamberg, men hans analys övertygar inte mig, jag tycker att lagen är tydlig och bejakar min tolkning av den.

Klamberg ställer också frågor om signalspaningslagen och dess samverkanspunkter. Jag har redovisat att centerpartiet står bakom den beslutade lagen, men att vi är öppna för att låta lagen vila vad gäller spaning mot datorer eller telefoner i Sverige. Vi är också öppna för att inom ramen för regeringens beredning av ytterligare förbättringar av kontroller och integritetsskydd överväga åtgärder som riktar signalspaningen mer selektivt, och jag har hänvisat till att sådana säkert kommer att diskuteras på hearingen på fredag.

Återigen katalogen om yttre hot

Centrum för Rättvisa - där Clarence Crafoord medverkar vid vår TV-sända hearing på fredag - skriver en kritisk men intressant artikel i dagens SvD. Om signalspaningslagen.

Man är tydlig i det som även jag anser vara ett sidospår, kravet på brottsmisstanke för signalspaning mot allvarliga yttre hot. Ett sådant krav skulle ju omintetgöra signalspaning för att kartlägga hotbilder, och det kravet ställer inte Europadomstolen.

Sedan radar man upp tio punkter, varav hela 9 stycken återstår att uppfylla. Jag tycker att man tar i lite väl ibland, men sådan är ju debattartikelns logik.

När man jämför den dom som inte godkände en engelsk signalspaningslag bör man veta att spaningen utfördes på 1990-talet och att lagen beslutades för 28 år sedan. England lär ha tagit en ny lag kring år 2000.

Det finns flera av de nio punkterna som är värda att diskutera djupare. Jag vill bara här anmäla att två av dem bör nog kunna bockas av omgående. Centrumet menar att den svenska lagens syfte är oklart och kan handla om allt från ekologiska obalanser till valutaspekulationer, till skillnad från den tyska som är godkänd och talar om krigs- eller terrorattacker och vissa grova brott. Detta är inte korrekt vad gäller den svenska lagen.

Jag har i riksdagen och här på bloggen vid flera tillfällen hänvisat till det tillkännagivande som riksdagen utifrån försvarsutskottets betänkande riktat till regeringen, och som tydligt preciserar att signalspaningen endast får riktas mot 6 uppräknade allvarliga yttre hot, som väl påminner om de tyska. Centrumet citerar endast propositionen, men det är faktiskt riksdagens beslut som gäller.

Det torde också vara uppenbart vilka som kan utsättas för signalspaning, nämligen de som har koppling till de allvarliga yttre hot som spaningen ska inriktas mot.

Självklart ska europadomstolens praxis i dessa frågor ställas mot den svenska lagen. Denna analys sker redan i regeringskansliet, och skulle centerpartiets inspel om en utredning kring regelverket för signalspaning som kan träffa dator- eller telefonanvändare i Sverige i vissa fall bli verklighet, kommer den analysen att göras även där.

En mer selektiv signalspaning

Ok, då ska jag försöka kommentera inläggen kring "ett lyssnande centerparti".

Vår utgångspunkt är givetvis den lag som riksdagen beslutat om. Samtidigt har dialogen med teknisk expertis och med kritiker inom centerpartiet - de kan heta t ex Hultin eller Anckersjö - lett till intressanta idèer om hur signalspaningen kan riktas mer selektivt, och som bekant till att den internationella teletrafiken torde kunna avskiljas. Några av dessa har vi spelat in till regeringen och den beredning som pågår inför den proposition som ska läggas till riksdagen kommande vinter.


Vid hearingen på fredag kommer säkert detta att belysas på ett förhoppningsvis klargörande sätt. Det är bra att kritikerna ser våra förslag som steg i rätt riktning. Därifrån till att endräkt råder är nog steget en bit, så dialogen och diskussionen lär fortsätta. Jag vill gärna upprepa att detta är svåra och grannlaga frågor med bäring både på landets säkerhet och på de integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär.

En kommission av något slag som granskar Försvarets Radioanstalts verksamhet det senaste decenniet mot bakgrund av rykten och anmälningar är ju centerpartiet positivt till.

Signalspaning endast mot yttre allvarliga hot

"4 § Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet."

Paragraf 4 i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet har fått flera bloggare att upprört "bevisa" att Försvarets Radioanstalt visst får signalspana åt polisen utanför den katalog av allvarliga hot som riksdagen begränsat signalspaningen till (militära hot, internationell terrorism, internationella konflikter och några till).

Detta är inte korrekt. Första stycket i paragrafen ovan är entydigt, inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som åligger polisens brottsbekämpande verksamhet.

Andra stycker syftar - vilket framgår av propositionen 06/07:63 på sidan 49 och 50 - på att tex försvarsmakten trots första stycket ska kunna bistå polisen i vissa lägen enligt andra lagrum, liksom att FRA t ex ska kunna bistå polisen med kryptoforcering.

Jag medger att propositionsformalia kan vara svårläst. Det gäller att hålla tråden och följa hur meningarna flätas i varandra. (Och gärna prata med någon sakkunnig)!

dialog med LRF om lösgående kor och lagkrav på bete

(har varit från dator, återkommer i signalfrågan, tycker mig visa bredd genom att växla mellan skilda frågor...)

jag har flera gånger utvecklat min syn på varför jag ifrågasätter att staten genom lagtvång ska ålägga en mjölkbonde - som investerat kanske 10 miljoner kr i en modern lagård där hans (eller hennes) kor inte längre är uppbundna på båspallar utan går fria mellan mjölkning, foder, vilplats och rasthage - att under två månader på sommaren under minst 6 timmar på dag låta korna vandra ut på bete.

LRF och Svensk Mjölk ger klart besked i frågan i fredagens ATL. Även kor i lösdrift i stora lagårdar ska genom lag åläggas att gå ut på bete enligt ovan. För att hjälpa berörda företagare som menar att deras kor har en mycket bra djuromsorg även utan detta detaljerade lagkrav satsar LRF och Svensk Mjölk på "betescoacher" som ska ta fram "smarta lösningar".

Det tycker jag visst att LRF kan göra även om uppgiften kan vara svår, och jag tycker visst att Svensk Mjölk eller enskilda mejeriföretag eller KRAV- eller Sigillcertifieringen kan ålägga sina leverantörer att ha även lösgående kor ute på bete, om de vill lägga ett mervärde till sina koncept som de menar sig få betalt för.

Men min tvekan gäller om korna enligt objektiva mått har en god djuromsorg i sin lösdriftslagård, ska då verkligen staten ändå genom lag bestämma den tekniska lösningen för kornas tillvaro några korta sommarmånader och minst 25 procent av dygnet?

LRF talar eljest ofta om vikten av mindre regelkrångel och om att ge bondeföretagaren större möjligheter att utifrån ett givet grundkrav - god djuromsorg - själv i samråd med djurskyddsinspektören utforma hur detta bäst kan ske med större flexibilitet än dagens omfattande detaljregler ofta ger utrymme för.

Kanske är det bekvämare att låta staten bestämma än att ta fighten för att få en samsyn med de närmast berörda, mjölkbönderna?

ett lyssnande centerparti

Centerpartiet är en drivande kraft tillsammans med övriga partier inom Allians för Sverige. I den rådande internationella turbulensen är regeringens arbete för att minska utanförskapet och öka sysselsättningen grunden för både en stark svensk ekonomi och därigenom för vår sociala trygghet.

En regering måste regera och får på sitt bord även besvärliga och svåra frågor. Socialdemokraterna började utreda en lag om signalspaning för ca tio år sedan men kom aldrig till skott på grund av interna konflikter. Man utredde egentigen på alla sätt utom genom att tilsätta den parlamentariska utredning som man idag kräver.

Regeringen och senare riksdagen har beslutat om lagen och förstärkt integritetsskyddet genom en rad viktiga åtgärder - mycket tack vare centerns pådrivande arbete -, och regeringen ska i vinter återkomma till riksdagen med ytterligare förstärkningar.

Frågor som rör landets försvar och säkerhet bör helst vara föremål för en bred samsyn i riksdagen och självfallet ha en stark folklig förankring. Tyvärr står blocken emot varandra i riksdagen i denna fråga, debatten fortsätter och det finns en omfattande kritík mot den nya lagens integritetsaspekter.

Centerpartiet är ett lyssnande parti och vi följer och deltar i den fortsatta diskussionen i denna fråga. Vi har en betydande kritik även inom vårt parti och vi har nu under en tid haft en givande dialog med flera kritiker, och vi har tillsammans haft flera möten med teknisk expertis för att analysera möjligheterna att kunna rikta signalspaningen mer selektivt. Därefter har vi inom riksdagskansliet - och säkert även våra kritiker - analyserat det som framkommit.

Detta har resulterat i flera intressanta öppningar som jag på vår riksdagsgrupp i fredags fick mandat att spela in i regeringens pågående beredning av frågan. Då får det i vanlig ordning vartefter avgöras om våra förslag är tekniskt möjliga och om regeringen landar i att utveckla dem vidare.

Det kanske mest intressanta - som Svenska Dagbladet skriver om i dag - är vår bedömning att det går att särskilja den internationella trafiken från den som har en kontaktpunkt i Sverige. I så fall kunde de delar av lagen som inte varit omstridda - signalspaning i etern och i transittrafik - träda i kraft som beslutat, med de förstärkningar som regeringen återkommer till riksdagen om. Detta är den abslouta huvuddelen av all signalspaning.

Däremot skulle det kunna vara möjligt att låta lagen vara vilande vad gäller de fall när signalspaning kan riktas mot en dator eller telefon i Sverige (som står i kontakt med utlandet och har koppling till allvarliga yttre hot mot landet som rör utländska förhållanden). Med respekt för denna svåra fråga, och för den oro som debatten ger uttryck för, skulle då en utredning kunna titta djupare på om just detta kan regleras ändå bättre från integritetssynpunkt, analysera djupare andra länders lagstiftningar i denna fråga (de som har öppna sådana), analysera europadomstolens färska dom och så vidare.

Vad gäller de förslag som framförts om att det ska krävas brottsmisstanke för att signalspaning ska få bedrivas är det min uppfattning att skulle detta krävas för att kartlägga allvarliga yttre hot som kan vara kopplade till en dator eller telefon i Sverige så skulle givetvis denna spaning upphöra och endast det rent polisiära arbetet fortsätta för att utreda brott. Tyvärr behövs det en möjlighet att under sträng kontroll kunna signalspana mot t ex terrordåd som kan planeras med koppling till utlandet, men där formell brottsmisstanke ännu inte finns. Och självfallet även mot hot kopplade till en främmande stats militära intressen.

Däremot skulle förslaget om brottsmisstanke kunna övervägas i det fåtalet fall när tillståndsmyndigheten på grund av synnerliga skäl givit tillstånd till spaning mot en enskild person.

Tysk dom om fildelning

Jag ser positivt på den tyska domen som öppnar för fildelning.
Det ska bli intressant att följa den fortsatta utvecklingen i Tyskland (och i Sverige!)
Både jag och centerpartiet har ju en öppen syn på att hitta en förnuftig avvägning som inte kriminaliserar en rimlig användning av modern teknik.

Ryskt pansar åker runt i Georgien - åk hem!

Det är bra att striderna upphört, och att eld upphör avtal undertecknats. EUs ordförandeland Frankrike och dess president har lett det arbetet. Avtalet verkar ha tillgodosett rysslands villkor i mycket hög utsträckning.

Det är gravt allvarligt och mycket folkrättsligt besynnerligt att tungt beväpnade förband från Ryssland har gått över gränsen till grannlandet Georgien och åker runt i städer och på vägarna där. (plus att man bombat flygplatser och städer med mera).

Att Ryska styrkor fanns i Sydossetien - en del av Georgien - som fredsbevarare...var OK, men den väldiga uppladdningen sedan rätt länge och sedan inmarschen in i Georgien och attackerna där är ytterligt allvarligt.

Georgien förtjänar sannolikt också kritik för sitt försök att ta kontrollen över Sydossetien och hur beskjutning och angrepp på staden Tschinvali skedde.

ACTA

Upphovsmannarätten finns och behövs men kan inte tillämpas in absurdum. Jag skrev tidigare här om den viktiga avvägningen i dagens tid och med dagens teknik mellan upphovsmannarätt och medborgarrätt, efter att ha lyssnat på ett intressant seminarium i Visbý arrangerat av Piratpartiet.

Min allianskollega i EU-nämnden Karl Sigfrid skriver i maj några intressanta inlägg på sin blogg om det s.k Acta-avtalet, som vill gå mycket långt för att till varje pris "jaga fildelare".

Centerpartiet har ju en levande intern diskussion om detta, vi arrangerade ett bra seminarim kring upphovsmannarätten i våras, och jag hoppas att vi kan nagelfara Acta-frågan under våra fortsatta integritetsseminarier´under hösten.

Ryssland anfaller Georgien - SLUTA!

Det är en alarmerande utveckling i Georgien. Ryssland ogillar Georgiens närmande till Väst och Nato, och understödjer de georgiska provinsernas Sydossetiens och Abchasiens närmande till Ryssland istället.

Georgien vill återta kontrollen över Sydossetien, och agerar militärt. Det kan ifrågasättas och kritiseras, liksom att ryska soldater lär ha dött i det sammanhanget.

Men att Ryssland nu väller in med militär i Sydossetien och bombar mål på olika håll i Georgien, det är fullständigt oacceptabelt. En regional stormakt börjar krig mot en liten granne.

Försvarsberedningen skrev i sina två senaste rappporter att utvecklingen i Ryssland måste följas uppmärksamt, och att just utvecklingen vid Rysslands södra gräns blir ett lackmuspapper på Rysslands avsikter. Nu visar lackmuspapperet blodröd varningsfärg.

Det är av stor vikt att Europeiska Unionen har ett försvars- och utrikespolitiskt samarbete i detta allvarliga läge, det är bra att Sverige är med i EU och Sverige måste självfallet agera med kraft för striderna upphör.

Att Sverige behöver ha ett försvar är vi ju överens om, och att detta behöver inhämta försvarsunderättelser genom t ex signalspaning finns det också en betydande samsyn kring. Men ska det också ske i kabel, och hur ska spaningen riktas för att minska integritetsintrånget, här fortsätter debatten.

Regeringen ska i vinter lämna en proposition om det svenska försvarets långsiktiga inriktning, en viktig proposition som känns än mer väsentlig i dessa dagar.

beteskrav för kor, debatt P1 morgon

Idag resonerade jag och Birgitta Ohlsson, fp, i P1 morgon om staten absolut måste detaljreglera att även lösgående mjölkkor med stora rasthagar ska ut på bete minst 6 timmar per dag i två eller tre månader (se tidigare bloginlägg från mig).
Jag anslog en liberal linje med förtroende för bonden/företagens goda vilja och förmåga att i dialog med djurskyddsinspektören skapa en mycket bra djuromsorg för sina mjölkkor. Självfallet en djurskyddslag som kräver att djuren ska ha en god djuromsorg, men utrymme för bonden att i enskilda delar välja olika lämpade lösningar.

Birgitta verkade misstro bondens förmåga till detta utan misstrodde "industrin" - som hon väl kallade bonden - och befarade att fick bonden ett större ansvar så skulle djurskyddet "raseras". Inte så liberalt, tyckte jag som faktisk blev upprörd.

Visst är mjölkkor på bete under några sommarmånader bra och angeläget för de allra flesta besättningar, visst är lagkravet befogast för mjölkkor i båslagårdar och visst kan både mejeriföretag och certifieringmärken som KRAV eller Svenskt Sigill bygga in detta mervärde i sina koncept.

Men viktigast för korna är att de har en god djurmiljö under de 9-10 månader som bete inte är aktuellt, och även de upp till 18 timmar per dygn under beteskravsperioden när de kan vistas i lagården. Och i en rymlig och luftig modern lösdriftslagård med stora rasthagar ifrågasätter jag om storebror staten verkligen måste skriva bonden på näsan att 100 eller 300 kor absolut måste byta från rasthage till bete även om djuren har det mycket bra detta förutan.

Jag har respekt för frågans symbolik och historik och betydelse, och visst står både centerpartiet och regeringen och nog hela riksdagen bakom nuvarande absoluta beteskrav. Men jag tycker att det är dags att utreda en uppmjukning av regelverken för kor i lösdrift med mycket god djuromsorg, och det behövs alltid en framtidsdebatt i olika frågor.

Det stora bekymret - än en gång - är att svenska kor - med en djuromsog i världsklass - minskar nästan mest i EU sedan flera decennier, och produktionen sjunker. Den utvecklingen gagnar inte mjölkkornas samlade välfärd i Europa, och här behöver näringen och staten agera tillsammans så att utvecklingen bryts!

religionsfrihetens gränser

Självfallet religionsfrihet! I Sverige, och i världens övriga länder. Även i Saudi-Arabien och Iran. Frihet att ansluta sig till en tro, eller att lämna den. friheten för kvinnor och män att själva bestämma över sina liv och värderas lika. Frihet att vara homosexuell. Tyvärr finns väldigt mycket för FN och världens "upplysta" länder att göra här.

Däremot ska det även i Sverige finnas det gränser för hur långt religiösa påbud från anna dazumal ska tillåtas gälla även idag.

Svenska Dagbladet har i några debattartiklar diskuterat omskärelse av omyndiga pojkar. Socialstyrelsen bejakar detta, och vill med hänsyn till barnets bästa införa en lagstadgad rätt för pojkar att bli "könsstympade" (ja, vad ska man kalla det när man opererar bort en del av en människas könsorgan?). Därtill ska landstingen åläggas en skyldighet att "ge pojkarna den här möjligheten"....

Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet inte värnar en ung pojkes rätt att själv avgöra om han vill omskäras, när han blir myndig. Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet vill ge föräldrar rätten att bestämmma över oåterkalleliga ingrepp på sina barns kroppar, och ålägga landstingen att medverka till detta.

..............................

Att bära slöja och täcka håret är helt OK i nästan alla sammanhang (kan vara svårt i det militära vid gasmask på t ex ), men att täccka hela ansiktet har jag svårt för. I ett demokratiskt och jämlikt och jämställt samhälle så döljer vi väl inte våra ansikten för varandra.

................................

En annan konflikt finns mellan religiösa påbud från urminnes tider hur djur bör slaktas, där den s.k koscherslakten eller Halalslakten stadgar att djuren ska tappas på blod och "dö levande". Den slaktmetoden var säkert helt OK för mer än 1000 år sedan, men tekniken har ju utvecklats sedan dess. Djur ska slaktas så "djurvänligt" med så lite lidande som möjligt, naturligtvis.

Tillåtna slaktmetoder i Sverige måste uppfylla höga krav i dessa avseenden. Bedövning kan möjliggöra även traditionella slaktmetoder.

fortsatt debatt och dialog

GD för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson, ger sin syn på vad signalspaningen innebär i en chat med DNs läsare.

På flera bloggar görs "briljanta" analyser av än den ena, än den andra signalspaningsartikeln. I vart fall är de ofta mångordiga med en del påståenden som kan ifrågasättas. Låt mig ge två exempel.
Rick Falkvinge skriver t ex att: "Avlyssningen är till stöd för Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. I detta tas terrorangrepp upp endast som en parentes, medan andra saker som påpekas är viktiga spaningsobjekt är råvarubrister, valutaspekulationer och miljöhot.
Ja, det betyder att din granne som växlar en större mängd summa från dollar till t.ex. guld är ett legitimt spaningsmål".

Som jag tidigare skrivit anser jag att detta påstående inte är korrekt. Riksdagens beslut enligt försvarsutskottets betänkande ger regeringen i uppdrag att tydligt begränsa de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske mot till att endast gälla militära hot, internationella konflikter, internationell terrorism och några till.

Falkvinge skriver vidare t ex "Det är också värt att notera att Lagrådet var maximalt oenigt. Leif Thorsson menade att lagen inte uppfyller Europakonventionens och vår grundlags krav på integritet."

Inte heller detta är en korrekt beskrivning. Lagrådet var enigt i allting, utom på en punkt där Leif Thorsson hade en avvikande mening, nämligen att även regeringens uppdrag om signalspaning borde ges tillstånd av Tillståndsmyndigheten.(Nu måste regeringen anmäla till tillståndsmyndigheten vad den avser att ge för uppdrag, men det har bedömts att en myndighet inte kan överpröva regeringens beslut utan denna kontroll får ske i riksdagens granskning av regeringen.)

Frågan om underrättelseverksamhet och signalspaning är som jag ofta skrivit här viktiga och allvarliga frågor med koppling till integriteten. Riksdagen har beslutat om den nya lagen, och ska på regeringens förslag ytterligare stärka integritetsskyddet och kontrollen av verksamheten i vinter.

Debatten rasar vidare där många vill begränsa den generella tillgången till fiberkablarna över landsgränsen för signalspaningen, eller vill att signalspaningen i kabel helt ska upphöra eller endast ske vid konstaterad brottsmisstanke (vilket egentligen innebär att spaning endast får ske i polisiära syften, och inte för att kartlägga allvarliga yttre hot). Denna senare linje är radikal och dess konsekvenser inte överblickbara för mig.

Centerpartiet är ett lyssnande parti, och självfallet följer vi - och jag - noga debatten och de förslag som förs fram, inte minst från kritiska röster inom vårt parti. Dialog är alltid viktigt.

SJ, SJ, gamle vän....

Staten Järnvägar....

Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.

Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.

Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....

Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.

Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.

Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.

Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).

Lite annat...

* Det fruktansvärda mordet på två små barn och nästan en mamma i Arboga. Väldigt mycket talar mot den tyska kvinnan, men rapporteringen verkar nu fokusera på att hon kan frias, det finns inga DNA-spår (det fanns det aldrig tidigare) och den hammarslagna mamman kanske inte minns det hon minns....
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.

* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?

* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.

* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.

Några nya signal-länkar

Debatten fortsätter om den svåra avvägningen mellan signalspaning även i kabel contra det integritetsintrång detta innebär.

Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.

Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.

RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."

Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.

Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.

fortsatt signaldebatt

Debatten i denna fråga är angelägen och viktig och fortsätter att rasa, och jag försöker följa den väl. Det är också ostridigt att inläggen på bloggar och ledarsidor i mycket hög utsträckning domineras av argument för att lagen ska rivas upp, varför jag inte behöver länka till dessa.

Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.

Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:

"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.

Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.

Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.

Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.

Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.

Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."

Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.

Mer adoptionsgenerositet, Linköping kommun!

Människorna i Linköping – och Sverige – lever allt längre, medellivslängden är väl över 80 år nu. Många arbetar efter 65-årsåldern och lever ett rikt liv även efter 80 år.

Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.

Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.

Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.

I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.

Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.

Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.

Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.

Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.

Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:

”Jag har jättestor förståelse för dem”…

”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.

”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”

Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.

Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas

Länkar här, och snart här.

http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml

Fidel Castro kommenterar Sveriges signalspaning

Tja, rubriken är lite tillspetsad, det ska erkännas. Men nästan sann. Och kanske leder det någon besökare djupare in i denna bloggkommentar…

Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).

Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.

Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .

Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)

Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.

Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.

Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.

Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).

Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).

• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.

Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?

Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.

Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.

Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.

Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.

Lagtvång att kor i lösdrift ska gå på sommarbete?

Efter mycket "försvar och signal" så åter till ett inlägg om lantbruk, min "gamla" bransch efter många år som bonde och LRF-engagerad.

Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).

Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.

Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.

Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.

Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.

Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;

"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".

Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.

Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.

Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.

Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?

Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!

Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.

"Enligt uppgift från en blogg..." = sant?!

Jag har stor respekt för det intensiva engagemanget från många människor med egna bloggar, vilket är en växande och viktig kraft i samhällsdebatten. I signalspaningsdebatten har bloggarna i god samverkan med tunga chefredaktörer och många journalister verkligen satt agendan under den senaste tiden. Fakta och rykten har blandats om vartannat på ett inte alltid så källkritiskt sätt, vilket hör till intensiva och engagerade debatter, givetvis.

På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.

Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.

Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.

Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”

Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”

I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).

Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?

Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.

Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.

(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)

Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?

"Illavarslande", sa Bildt om Ryssland

Jag kollar naturligtvis ibland på vår utrikesministers suveräna blogg. För några dagar sedan kommentarade han Rysslands besked att landets stridsflyg trängt in på georgiskt område, i Abchasien.

Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...

Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.

Wilhelm Agrell och spionen Bergling...Och några svar

Wilhelm Agrell har intervjuats om sin syn på värdet av signalspaning mot allvarliga yttre hot i bl a Sydsvenskan.

Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.

På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.

Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.

Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.

* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.

* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.

* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.

* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.

* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.

* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.

* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.

Almedalen onsdag - fossil gas och FRA

Sol, värme och Visby, och politikens egen "Hultsfredsfestival" fortsätter.

På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.

Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.

Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.

Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.

Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.

Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.

(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)

Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."

(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).


Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.

Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?

Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."

Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.

Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.

Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.

Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.

Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.

Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.

Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.

Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.

upphovsmannarätt contra medborgarrätt

Deltog i ett intressant seminarium i en Visbyträdgård i förmiddags, som Piratpartiet ordnade.

Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.

Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?

Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.

Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.

SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.

almedalen måndag

Varmt hällregn mitt på dagen. Strålande sol och massor av åhörare till Mauds tal på kvällen.

Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.

Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.

Jag har uttalat mig till TT enligt följande:

Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.

mobil i bil utan handsfree - nej

En veckas mässfall på bloggen, ursäkta. Längsta uppehållet sedan jag började, var det 2006. Ska inte upprepas...

Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).

Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.

Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.

Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.

OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.

Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.

För Gotland - I Almedalen

Jag har varit bara en gång på Almedalsveckan i Visby. Det gav mersmak, så många intressanta seminarier och samtal i aktuella samhällsfrågor, så många spännande människor samlade i en så inspirerande Visbymiljö.

Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.

Svar på frågor igen!

Jag har varit och besökt några garnisoner – Halmstad, Eksjö och Skövde – vilket varit givande och intressant. Sverige har inte så många garnisoner längre, och ändå kanske de ska minskas ytterligare. De garnisoner som finns är alla av hög klass med goda förutsättningar i de flesta avseenden.

Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.

Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.

Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”

Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.

Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.

Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.

Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.

Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:

• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.

sans och måtta....

Jag svarar på mail, lyssnar på argumenten och försöker diskutera. Men det är inte lätt om det inte finns någon som helst mottaglighet för den verklighet som har gjort att Sverige signalspanat i etern sedan före andra världskriget (och även i tråd tidvis enligt Carls Bildts blog), och att länderna i vår omvärld gör det fast ofta under hög sekretess i sina försvarsmakter.

Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.

Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.

Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.

Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.

Expressen; Federley är en bög som ljuger......SKÄMS!

Jag läste alltid Expressen på – var det 1980-talet. Det var den stora kvällstidningen, Aftonbladet var en mindre s-kvällstidning. Sedan blåste Aftonbladet förbi och blev helt enkelt en bättre tidning, låt vara s-märkt på ledarplats. Den rosa sportdelen var ett framsteg som slog – och forfarande slår – Expressen med hästlängder.

Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….

Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.

Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.

Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?

Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.

Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.

Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.

Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.

riksdagsdebatt signalspaning - mitt inlägg

Det har varit mycket intensiva dagar och nätter de två senaste dygnen. Diskussioner med vår riksdagsgrupp, med enskilda ledamöter, mellan allianspartierna. Oerhört nära ett nederlag för regeringen och en spricka i centergruppen. Några väl kända kollegor som slåss för integriteten och de liberala idéerna med stor glöd och kraft - Fredrick och Annie - lyckades under denna avgörande tid når förståelse hos vår riksdagrupp och denna sedan hos alliansen för att redan nu få igenom viktiga förbättringar till skydd för integriteten i den signalspaningslag som klubbades för några timmar sedan. Jag tycker det är så orättvist och trist att de i många epost och bloginlägg nu drabbas av okvädingsord och ändå värre. (eftersom en del tycker att endast en helt avvecklad signalspaning är godtagbar).

Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.

Herr Talman

Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.

Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.

Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.

Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.

För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.

Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.

Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.

I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.

Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.

Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.

Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.

Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.

Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.