Jag har stor respekt för Centerpartiets skicklige chefsekonom, och nu riksdagsledamot, Martin Ådahl. Han twittrade så här i stridens hetta för någon vecka sedan:
”Och så säger vi det en gång till: Centerpartiet kommer aldrig någonsin i någon form, på något sätt samarbeta, samverka eller anpassa oss en nanometer till Sverigedemokraterna. De är huvudmotståndare. Punkt slut.”.
Jag har alltid varit tveksam till när politiker tar in evigheten i sina löften. Mona Sahlin sa något liknande på sin tid, samtidigt som S fick igenom några för dem viktiga förslag med hjälp av SD.
Jag kan tycka att det kan räcka med att säga ”inte” istället för ”aldrig”. ”Inte” har tidsperspektivet några år eller mer, medan ”Aldrig någonsin” ju har evighetsperspektiv. Det bör användas med försiktighet...
Tove Lifvendahl skriver idag i SvD en tänkvärd ledare om bl a hur alla partier har järnkoll på vad SD tycker för att t ex som nuvarande regering kunna anpassa sina förslag något för att säkrare kunna få igenom dem. Jag tycker att hon har en poäng i att sker detta så är steget till att föra något samtal med SD litet eller ännu mindre.
Samtidigt med detta skriver Mattias Karlsson en anmärkningsvärd ”seger eller död”-text på sin Facebook som sannerligen inte underlättar några kontakter överhuvudtaget. Den sågas med all rätt av t ex Niklas Orrenius i DN (kanske bakom betalvägg, jag ber om ursäkt) och Expressen speglar här kritiken. (Där även statsministern tar avstånd med evighetsperspektiv).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar