fredag, mars 17, 2017

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 13.

Under det decennium som jag politiskt arbetat med synfältsfrågan har jag kommit i kontakt med så många översiggivna personer som ser bra men som har någon brist i sitt synfält.

Deras läkare har ålagts att rapportera in dem till transportstyrelsen för minsta brist i deras synfält. Deras körkort tas omedelbart ifrån dem. Och de stränga fyrkantiga kraven på testresultat i syntestmaskiner är svåra att klara under den oerhörda stress som fixeringen i en syntestmaskin innebär.

De kämpar för att få göra nya tester och de förvägras helt att som i andra länder få visa sin körduglighet i praktiska uppkörningsprov.

Klarar de inte syntestmaskinen så får de inte ens köra traktor och fyrhjuling i max 30 km, transportstyrelsen är sträng och konsekvent, syntestmaskinen och de stränga krav som transportstyrelsen har uppställt är som bibeln,  de är heliga.

Många har velat få dispens för att lugnt kunna köra till en sommarstuga eller arbetsplats men nej.

Publicisten Bertil Torekull ger i Expressen vid 84 års ålder utlopp för sin vrede när hans  ögonläkares rapportering gör att hans körkort återkallas, Samtidigt kör alla de lugnt vidare som inte gått till ögonläkaren utan att transportstyrelsen kör någonting, liksom alla de som kör i Sverige med utländska körkort där kraven på synfältet inte är lika stränga och där  uppkörning regelmässigt används som körkortsprov.


Jag fick nyligen en epost från en mycket respekterad akademiker i en liknande situation, som ger en god bild över hur man upplever transportstyrelsens rigiditet;

"I höstas konstaterades att jag har en hypofystumör som sedan dess framgångsrikt behandlats. I samband med denna upptäckte ögonläkaren att mitt synfält försämrats. Jag förbjöds köra bil. Sedan dess har detta förbättrats men kommer sannolikt aldrig att komma upp till de orimligt höga krav som ställs i vårt land. Jag har sannolikt haft tumören och nedsatt periferisyn i många år. Jag har kört prickfritt både bil och mc i 51 år och aldrig varit inblandad i olyckor. Min körsträcka är ca 3000 mil per år. Det blir totalt en bra bit över 100 000 mil! Jag har full syn på båda ögonen och full binokulärt horisontellt seende. Men jag har vissa mindre brister i synfältet vid ca 270 grader. Bor på landet och bedriver viss rörelse kring bla jord o skog. Jag betraktas tydligen som en trafikfara och kommer med gällande bestämmelser således aldrig mera få framföra fordon. Inte ens köra traktor på gården då vägen förbi är allmän. Hela min tillvaro är omkullkastad. Det krävs bara 50 % syn för att köra personbil. Jag har 100 men det hjälper inte. Vi som har full syn men smärre synfältsbrister utsätts för övergrepp och kränkningar. För att testa tillförlitligheten i testmaskinen har jag sökt upp tre olika ögonläkare och testats på tre olika apparater. Häpnadsväckande nog fick jag tre helt olika resultat. Detta godtycke är inte rättssäkert! Väger jag mig tre dagar i följd får jag ju så gott som samma vikt. Men mäter man synfältet på samma sätt får jag helt olika värden! Jag känner mig utsatt för godtycke och myndighetsövergrepp. Självklart ska man inte köra bil med brister i förmågan. Men genom att fixera huvudet och blicken i apparaten och därefter avgöra förmågan att köra bil från detta statiska synfältsprov är helt sjukt. Men som enskild människa känner man sig helt överkörd av myndighetsutövandet. Jag känner mig helt maktlös. Vad ska man ta sig till?

Därför sätter jag mycket stort värde på det arbete som ni gör för att hjälpa oss som drabbas. Varför ska vår lilla grupp drabbas av denna missriktade tjänstemannanit när inte alla konsekvent kontrolleras? Varför kan vi inte som i andra länder få visa att vi kan köra bil i verkligheten genom ett dynamiskt test vid tex en uppkörning?

Jag hoppas och vädjar till er att ni med hjälp av er position kan utöva inflytande över att förändra denna skamfläck i myndighetsutövningen och förhindra fler att utsättas för sådana övergrepp."


Här är ett av många liknande inlägg på FB-sidan Rättvisa körkortskrav:

"Hej vänner! sitter här lite ledsen/arg. min diabetesläkare godkände det ökända körkortsintyget även min ögonläkare som skrev : Med tanke på att det endast är en testpunkt som inte uppfyller synfältskraven helt föreslår jag att patienten får behålla sitt b-körkort. Men det tyckte inte vägverket. De vill nu ha ett yttrande m.m från mig sedan tar de kortet efter 28-års felfri körning!!!!!"

Överstelöjtnant emeritus Lars Pihl redogör i detalj om den rigida stränghet som transportstyrelsen tillämpar för de som har någon brist i sitt synfält. Och hur man i vanlig ordning helt dömer ut experter som har en ennan uppfattning. Lars ser bra men får inte ens köra på landsbygden i Dalarna till sin sommarstuga, och inte ens köra med fyrhjuling i 30/km per timma. Sanslöst! Däremot är det för transportstyrelsen helt OK att att de mångdubbelt fler, ofta äldre, som kör bil med större brister i sina synfält att fortsätter med det utan någon uppsökande verksamhet, vilket inte heller sker mot alla med EU- och internationella körkort.

Lars Pihls upprörande berättelse:

"
Inlägg i debatten om tillämpningen av Transportstyelsens synfältskrav.
Min bakgrund.
Jag är född 1939 och är pensionerad yrkesofficer. Min grad var vid pensioneringen 1994 var överstelöjtnant. Jag har mer än 50 års erfarenhet av bilkörning med fordon och körförhållanden av de mest skilda slag.
Tidigt på kvällen i juli 2013 drabbades jag av en lättare stroke. Den var så lätt att vid kontroll enligt AKUT-testet beslöt jag att vänta med läkarbesök till följande morgon. Efter undersökning på Mora lasarett togs behandling och uppföljning över av Sjukhuset i Eskilstuna. Här gjordes också synfältstest och kognitiv test, med inriktning på förmågan att köra bil. Det kognitiva testet gav inga indikationer till nedsatt förmåga att köra bil. Resultatet av synfältstestet sändes till Transportstyrelsen. Detta senare resulterade i indragning av körkortet, enbart med anledning av resultatet av synfälttestet. Då jag inte själv upplevde någon synförsämring bad jag, och fick, göra om testet. Resultatet blev detsamma. Jag begärde då att ytterligare en gång göra om testet men på ett annat sjukhus. Jag fick det och gjorde det tredje testet på St. Eriks sjukhus. Fortfarande med samma resultat.
Utöver detta har jag gjort en vanlig synundersökning hos optiker som konstaterar att jag har fullgod syn på båda ögonen när jag bär ordinerade glasögon.
Det var nu jag fick lärdom om begreppet Synfältsbortfall och också läste Prof. Kjell Ohlssons artikel i Glaukom-förbundets tidskrift. Denna insikt gjorde att jag började inse att jag kanske skulle få klara mig utan körkort. Jag skulle ju enligt min omgivning vara tacksam för att jag inte drabbats värre av min stroke. Alla andra funktioner, mentala och fysiska, fungerar ju, vilket också det kognitiva testet visade.
Som ett första steg att anpassa mig till min körkortslösa situation sökte jag dispens för att få tillstånd att få AM-körkort för bl a traktor med max-hastighet 30 km/tim. Detta skulle ge mig möjlighet att leva mitt friluftspräglade liv med jakt och fiske och vistelse ute i naturen.
Jag begärde denna dispens för tillstånd inom ett område med radien 20km, räknat från mitt fritidshus i Malung. Dispensen avslogs med hänvisning till risken att skada fotgängare och cyklister. Jag föreslog då att undantaga Malungs tätort i dispensområdet. Svaret på detta från Transportstyrelsen var det inte finns någon ”kod” för ett sådant undantag??.
Transportstyrelsens beslut överklagades till Förvaltningsrätten. Bl a hänvisade jag till Prof. Ohlssons artikel. Transporstyrelsen motsätter sig ändring av det överklagade beslutet. Min hänvisning till Prof. Ohlsson av färdas med, citat, ”Påståendet som citeras från professor Ohlssons artikel att Transportstyrelsens rutiner är utan vetenskaplig grund är grovt felaktigt och visar att professor Ohlsson saknar kunskaper på området.” Professor Ohlssons verksamhetsområde rör ju just relationen mellan människa och maskin. Vad beträffar kunskaper inom det här området ifrågasätter jag Transportstyrelsens kunskaper i området. Enligt den information jag har så saknar Transportstyrelsens Medicinska råd ögonläkare?? Hur kan då Transportstyrelsen ifrågasätta Prof. Ohlsson utan att ha inhämtat fakta om relevansen i mitt överklagande från en ögonläkare.
Resultatet blev att Transporstyrelsens Beslut ej skulle ändras. Jag begärde därefter prövningsrätt i Högsta Förvaltningsdomstolen. Prövningsrätt beviljades inte.
Som medborgare i ett rättssamhälle måste jag ifrågasätta behörigheten hos en Statlig myndighet, som Transportstyrelsen, att i en juridisk handling avfärda en professors åsikter med att han ”saknar kunskap i området”.
Fortsatt kamp mot en orättfärdig myndighetsutövning.
Trots Transportstyrelsens uppfattning om Prof. Ohlssons kunskaper på området på börjas på VTI utvecklingen av ett simulatortest för att avgöra förarförmågan hos personer med synfältsbortfall. Detta var just ett av de tunga förslagen i Prof. Ohlssons artikel. Jag förväntar mig inget erkännande från Transporstyrelsen om huruvida de har påverkats av Prof. Ohlsson, det finns flera forskare än han bla i Holland, Tyskland och USA som har forskat i till vilken grad synfältsbortfall påverkar körförmågan och metoder att kontrollera detta utan att utsätta andra trafikanter för fara.
I Sverige framförs mycket kritik mot hur Transportstyrelsen hanterar detta med synfältsbortfall där detta leder fram till körkortsindragning. Man måste uppleva konsekvensen av att bli av med sitt körkort då skälet för individen inte är så uppenbart. Den förklaring man som drabbad får är, att det är just typiskt att den drabbade inte själv upplever att det finns luckor i synfältet.
Det är just detta, att transportstyrelsens tillämpning av resultatet av synfältstestet inte tar hänsyn till hjärnans underbara förmåga att själv lära sig att kompensera för brister som uppstår i hjärnan på grund av skador t x och som berör oss med synfältsbortfall. Hjärnan skaffar sig en förmåga, utan vår direkta vilja, att styra ögon- och huvudrörelser för att kompensera för de luckor som uppstått i synfältet. Detta fixar hjärnan så bra att vi inte i vår normala tillvaro inte märker luckorna. Transportstyrelsen använder i sin tillämpning endast skadan som visas efter synfältstest, utan att lyssna till dem som vet bättre.
Simulatortest.
Äntligen kom så informationen om att man höll på att utveckla ett simulatortest för bedömning av körförmågan hos personer med synfältsbortfall och som fått sitt körkort indraget på grund av detta.
Jag fick information om detta tidigt och anmälde mig att ingå i den grupp som skulle vara försökspersoner under utvecklingsarbetet. Tyvärr kom jag aldrig med i dragningen.
Så till slut kom meddelande om att testkörningar igångsatts, under mars månad 2016 och möjlighet gavs att boka tid. Kostnaden gavs också vid detta tillfälle, SEK 18.750. Resultat av testet skulle skickas hem som ett Testprotokoll c:a en vecka efter testet. Det var noga med att betalningen var gjord senast 2 dagar innan dagen för testet.
Jag fick min tid för körning till 2016-08-30, resultatet sändes till mig 24 veckor senare!!
Den enda information som gavs före testet var att man kanske kunde uppleva åksjuka under testet, om man av det skälet tvingades avbryta skulle del av de inbetalda pengarna kunna återbetalas. Ingen annan information om hur testmaskinen var uppbyggd eller vad det innebar att ha en virtuell miljö att köra i. ”Inkörningen” var 8 min landsvägskörning i testbilen innan själva provet, som registrerades på video, började, körningen skulle vara c:a 45 min. Jag kände inga farhågor för illamående då jag aldrig haft problem med det oavsett vad jag färdats med, inkluderat avancerad flygning.
Jag hade före detta tillfälle ingen som helst erfarenhet av att vistas i eller köra något fordon i virtuell miljö. Jag hade vid ett tillfälle suttit i en flygsimulator i Västerås, i coc-pit på en jumbojet och landat på Arlanda. Inte många likheter med en halv Saab 9000.
Jag anlände till lokalen för testet. Inte heller här gavs någon information om testet och vad som väntade. Ingen av ledningen mötte.
Efter 8-min körning började den delen av testet som registrerades för bedömning. Jag fick alltså köra i en virtuell trafikmiljö, något som jag helt saknade erfarenhet av. Under körningen ser man i vind- o
sidorutor att bilen rör sig. Hastighetsmätaren anger också en hastighet. Men det säte jag sitter i rör sig inte alls. Jag får inte, som vid vanlig bilkörning, en förnimmelse av hastighetsändring, broms eller acc, i kroppen, förmedlad via sits och rygg från förarsätet. Jag tolkar det jag kände då som en mental konflikt mellan vad ögonen registrerade och vad kroppen kände. Jämför med den konflikt kroppen upplever vid svindelkänsla då ögat säger att du är i högt upp i luften och fötterna säger hjärnan att du står på backen. Med alla dessa intryck, som kroppen o hjärnan helt saknar erfarenhet av, ska jag anpassa min körning i en virtuell trafikmiljö som jag saknar erfarenhet av. Om jag på det lägger att det var tre år sedan jag satt bakom ratten i en bil, hur görs bedömningen av min förmåga att köra trafiksäkert? Vid ett tillfälle, vid körningen i stadsmiljö blev jag ”bilsjuk”, och kräktes upp lite, som jag svalde tillbaka. Jag kände mig oerhört pressad. Efter körningen var jag helt utpumpad och benen var som av spagetti
I senaste numret av StrokeKontakt redovisas att 5 st fått sina körkort tillbaka, av hur många testade? Om uppgifterna och statistiken är rätt drabbas 9000 om året av stroke och 3000 av dem får synfälltsbortfall, och som då kanske får sina körkort indragna. Det blir mycket att göra för VTI. Men med tanke på kostnaden försvinner säkert många. Det blir sannolikt så, om inte kostnadsbilden justeras, att det blir en ynnest för dem som kan plocka fram detta belopp. Jag gjorde det inte med lätthet, men körkortet betyder så mycket för mig att jag ansåg kostnaden motiverad, om än inte skälig. Nu blev jag ju dessutom inte godkänd vilket gör besvikelsen och kostnaden dubbelt svår att bära.
Det meddelades före testet, att det vid underkännande inte var möjligt för omprov. Skälet angavs vara att då visste man som förare vad som skulle komma och därför skulle inte resultatet vara rättvisande. Med svensk lagstiftning är ju inte övningskörning eller kontroll tillåten om körkortet blivit indraget men väl om man aldrig haft körkort?? Av detta skäl är alltså simulatortestet den enda möjlighet som erbjuds den som fått sitt körkort indraget, utan möjlighet till omtest.
Med alla slag av dispenser som ges av transportstyrelsen, varför är det inte möjligt att ge dispens för ”uppkörning” för auktoriserad bilskoleinspektör, att göra kontroll av personens körförmåga, kombinerat med ett kognitivt test, av den typ som jag fick göra. Jag vet att kunniga personer inom det här aktuella området har ställt frågan till erfarna bilskoleinspektörer om de skulle kunna bedöma en förares lämplighet under dessa förhållanden, svaret var – JA.
I mitt fall synes det inte finnas något alternativ. En förnyad synfältskontroll ger sannolikt oförändrat resultat. Ögonläkaren på St Erik bedömde min skada som permanent, men jag har heller inte märkt någon försämring. Min fråga är då, jag har framställt den också till Prof. Jan Andersson men han hänvisade till Transportstyrelsen:
Kan man göra en graderad bedömning av simulatortestet för att eventuellt medge dispens för att få ett AM-körkort för att köra traktor och EU-moped. Detsamma som jag sökte dispens för tidigare, men fick avslag på.
Kampen går vidare.
Detta inlägg kommer att sändas till Transportstyrelsen med kopior till dem jag har haft kontakt med och liksom jag erfarit Tranportstyrelsens ovilja/oförmåga att ta in synpunkter och erfarenheter i sin tillämpning av sina egenfabricerade riktlinjer för körkortsindragning.
Jag kommer också att försöka få Stroke-förbundets stöd för att via media stöd för en mera nyanserad tillämpning av skadan Synfältsbortfall påverkan på körförmågan. Vi som drabbats av stroke känner av den och dess verkan på oss behöver inte belastas ytterligare av negativ myndighetsutövning som resulterar i totalt förbud att köra bil, trots att detta inte alltid är motiverat. Kan vänligen Dr Lars
Englund lyssna till de forskare och länder med en mera nyanserad inställning till synfältsbortfallets påverkan av körförmågan. Vidare bör simulatortestet utvecklas så att körmiljön blir så naturlig som det är tekniskt möjligt. Den nu använda körmiljön är ett billigt och onaturligt alternativ till verklig körning på väg,"




Skicka en kommentar