Jag har länge upprörts över hur bräckliga äldre behandlas av många av Sveriges kommuner.
Det är ynkligt och skandal hur Sverige behandlar äldre bräckliga människor som söker trygghet och gemenskap. Jag håller med Göran Rosenberg i princip rakt av i hans upprörande berättelse. Här måste det snarast bli ändring, Sverige får inte vara så här hårt och kallt mot äldre människor i nöd. Jag ska motionera och interpellera mm ;
Det är ynkligt och skandal hur Sverige behandlar äldre bräckliga människor som söker trygghet och gemenskap. Jag håller med Göran Rosenberg i princip rakt av i hans upprörande berättelse. Här måste det snarast bli ändring, Sverige får inte vara så här hårt och kallt mot äldre människor i nöd. Jag ska motionera och interpellera mm ;
1 kommentar:
Förfärligt. Jag har erfarenhet några år tillbaka när min 96-årige blinda pappa som inte kunde stå på benen på sjukhuset ändå av biståndshandläggaren ifrågasattes. Det löste sig, men kanske främst för att pappa var vid sina sinnens fulla bruk och vi tillsammans hade gjort en ansökan. Men när biståndshandläggaren lämnade sjukhuset sade hon att trösklarna var väldigt höga och han svarade med sin gammelmansröst "Glöm inte att jag är 96 år och blind".
Min mamma var väldigt dement och kom till ett äldreboende. Det hade inte skett utan att jag var närvarande på sjukhuset vid träff med biståndshandläggare. På det kommunala ääldreboendet fick de inte pengarna att räcka, två blomlådor kunde inte fyllas med blommor pga ekonomin, självklart köpte jag blommor. En gång, naturligtvis, man är så dålig att döden inträffar ganska snabbt.
Som de sa på boendet förut var alla uppe vid 9, nu först vid 11.
En gång i mitt liv har jag demonstrerat, "Ropen skalla,daghem åt alla". Det gav effekt. Kanske borde vi försöka med äldrevården?
Skicka en kommentar