Julkorten är sega och finns kvar, men nog gör väl bl a internet och kanske annat att de minskar i volym? Så är min känsla i alla fall. I vaje fall stämmer det på min egen julkortsproduktion. Lite synd, kanske, det är ju ändå ett sätt att tänka på släkt och vänner och låta dem veta det.
I alla fall, ett litet surrogat till alla er som söker eller råkar förirra er in på denna min enkla blogg får vara denna nyårshälning.
Att summera året som gått eller prognosticera det som kommer varken vill eller kan jag göra....Men Ok, några meningar ändå.
Hösten har varit en svår tid för världen med finanskris och annalkande lågkonjunktur. Den har varit bättre för alliansregeringen, hade inte Sverige nu haft nära 200.000 fler i arbete utan istället arbetsmarknadsinsatserna varit hårt ansträngda så hade Sverige varit mycket sämre rustat att möta krisen. Insikten om att en politik för fler i arbete är och har varit värdefull - och blir än viktigare för att komma igenom krisen så bra som möjligt - ökar hos alltfler, och även förståelsen för att de åtgärder som vidtagits nog varit riktiga även om de också kostat på.
Trots krisen lyckade EU - inte minst tack vare Sveriges pådrivande insatser - enas om gemensamma klimatåtgärder, som ligger i den internationella fronten. Bra! Visst finns det kritik för att man skulle kommit ändå längre, vilket självfallet miljörörelserna alltid ska och kommer att tycka. Utan EU-samarbetet hade sannolikt Europa inte kraftsamlat som man faktiskt ändå gör nu.
"Alla krigs moder" - konflikten i mellöstern - har blossat upp igen. Fruktansvärt, givetvis.
Har Israel reagerat för kraftigt? Skulle man inte alls ha reagerat?
Utlösande för Israels attacker mot Hamas är den dagliga bombningen av Israel med raketer. Bombningar som Hamas - som har makten i Gaza - skulle kunna stoppa. Det har man inte gjort, snarare initierar man dem.
Att tro att dessa terrorbombningar kan fortsätta utan att kriget eskalerar är osannolikt. Krav på vapenvila kommer nu, och Hamas verkar kunna överväga slut på terrorbombningarna.
Vart detta tar vägen nästa år är oöverskådligt, givetvis. Förväntningarna på President elect Obama är enorma, här och i Afghanistan och i finanskrisen med mera.
Jag har läst hans "memoarer" om sin far och sitt liv fram till dryga trettioårsåldern. Mycket intressanta och sympatiska.
israel, hamas
Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!
onsdag, december 31, 2008
tisdag, december 30, 2008
Heja Sveriges pensionärer
Jag vet att jobbskatteavdraget inte tillfaller t ex pensionärer. Alliansen sänkte ändå skatten för just pensionärer i höstbudgeten, och jag hoppas att det blir fler sänkningar framöver.
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
söndag, december 28, 2008
Talibanbilbomb idag - 14döda,12 barn
Torsdagen innan jul debatterade jag Sveriges fredsinsatser (längst ner i protokollet)i Afghanistan med bl a Hans Linde, vänsterpartiet. Denna del av den nya oppositionen vill att Sverige och andra länder ska lämna Afghanistan och inbjuda talibanerna till förhandlingar...
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
fredag, december 26, 2008
Fackförbund, ungdomslöner och LAS
En julbetraktelse, kanske, med koppling till min arbetslöshets- och A-kassakampanj. Och Gott Nytt År, alla ungdomar, barn och vuxna!
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
tisdag, december 23, 2008
DN: "A-kassa åt alla"!
Det visar sig att Dagens Nyheter i dagens huvudledare tycker precis som jag och Jörgen Johansson om att statens skattemiljarder till de arbetslösa självfallet borde omfatta alla! Inte bara de som är med i facket eller alfakassan.
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Om A-kassan skulle stå modell för barnbidragen!
(Min lilla vinterkampanj för att alla arbetslösa ska få del av statens skattepengar till A-kassan fortsätter)
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
söndag, december 21, 2008
DN-debatt om A-kassan
Facken och s lever nu rövare för att taket i A-kassan ska höjas kraftigt, och att medlemsavgifterna ska sänkas, dvs ändå mer skattepengar ska pumpas in i systemet men bara till dem som betalar en egen premie, inte till den halva eller hela miljon människor som står utanför (och som alltid stått utanför i många decennier).
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
fredag, december 19, 2008
Ingen munkavle på försvarsdebatten!
Annika Nordgren Christensen på Försvarsbloggen uppfattar min linje i debatten om JAS Gripen så här
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
onsdag, december 17, 2008
Replik till en JAS Gripen-kritik i SvD
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman skrev en artikel i Svd om Gripen i det svenska försvaret (som jag tidigare bloggat om). Mycket av det tål väl att diskuteras, men utöver det uttryckte Allan förståelse för Norges beslut att såga Gripen på två punkter och SvD satte rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
lördag, december 13, 2008
Nato-forum
Tillsammans med några andra riksdagsledamöter deltar jag för första gången i Nato-forum i Washington måndag och tisdag. Med deltagande av både Natoländer och Partnerskapsländer, alltså.
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
fredag, december 12, 2008
Laddad försvarsdebatt.., tja.
För oss i försvarsutskottet var torsdagskvällen lite laddad, när nästa års försvarsbudget debatterades, klart ca halv nio, och jag länkar till den här.
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
onsdag, december 10, 2008
Christina Axelsson (s)
Jag gillar den frejdiga stockholmskan Christina Axelsson (s). Med klar ursprungsdialekt - alltid fint - kämpar hon för klara s-ståndpunkter i t ex trafik- och arbetsrättsfrågorna.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
måndag, december 08, 2008
Varför ogillar fp JAS Gripen?
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman (fp)- kunnig och engagerad - har skrivit en debattartikel i dagens Svenska Dagblad med rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
fredag, december 05, 2008
Rapport - Aktuellt 0 - 1!
Politiker klagar regelmässigt på hur media behandlar nyhetsvärdering. Borgerliga politiker menar ofta att stora delar av journalistkåren har vänstersympatier, och socialistiska politiker pekar ofta på att de stora tidningarna har borgerliga värderingar på ledarplats.
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
måndag, december 01, 2008
Rätt till Dödshjälp - interpellation till socialministern
Dödshjälp - ett brott eller en rättighet?
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
