Jag får många epost om fildelning, de allra flesta mycket oroade över det nya EU-direktivet och tycker att Sverige går för långt i att lämna it ip-adresser. Men flera upphovsmän mailar också med fullt stöd för just regeringens kommande förslag. Jag svarar samtliga så här:
Hej och tack för din epost angående fildelning
Frågan är komplicerad genom avvägningen mellan upphovsmannarätten till musik- och filmproduktioner contra den tekniska utvecklingen som gör det så oerhört lätt att kopiera dessa verk och contra de integritetsaspekter som ett utlämnande av IP-adresser innebär.
Upphovsmannarätten har av hävd en mycket stark ställning och är förknippad med enskilda artisters och författares rättigheter. Det finns ett mycket starkt internationellt tryck på att beivra kopiering och fildelning av musik och film. Jag delar uppfattningen att det är mycket tveksamt att lämna ut IP-adresser där privat nedladdning skett i begränsad omfattning, och ska agera för att de skrivningar som finns om "proportionerlig omfattning" ska bli så tydliga som möjligt.
Det borde vara möjligt att finna andra former för ersättning till upphovsmän så att fildelning till privat bruk inte kriminaliseras, och jag kommer att nära följa denna fråga och driva på i den riktningen.
med vänlig hälsning
Staffan Danielsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Varför ska jag som konsument begränsas av mellanhänderna?
I denna Internet-era kan konsumenten äntligen själv välja om den vill köpa verket direkt av kreatören eller via mellanhänder.
Låt mig ställa denna frågan.
Jag sitter här med en whisky i näven, jag har en isbit i den.
Är det rätt av mig att ta isen direkt ur frysen eller ska jag betala en avgift till is-sågarna och is-bärarna först?
Jag tror att man måste göra skillnad mellan kreatörerna och mellanhänderna, idag har fildelningen skakat fram tjänster som gör att man kan lyssna på sina favoriter direkt via nätet, i vilken ordning man vill, när man vill.
Vi behöver inte längre köpa CD-skivan, vi behöver inte längre MTV för att hitta nya artister.
Så varför ska vi helt plötsligtr betala mellanhänderna för en tjänst vi inte längre behöver?
Och som redan har blivit sagt i denna frågan, varför ska ett särintresse få större befogenheter i rättsfrågor än både polis och åklagarmyndighet?
Har inte satt mig in jättedjupt i frågan, men enligt vad jag förstår finns det inga krav i direktivet på att uppgifter ska lämnas ut före en rättegång inletts, så varför gå längre än nödvändigt?
Fast de mail du får handlar egentligen inte om fildelning.
De handlar om IPRED, en lag som är designad av upphovsrättslobbyn för att ge privata intressebolag polisbefogenheter, och rätt att göra intrång i privatpersoners rättssäkerhet och integritet.
Tycka vad man vill om fildelning, men att ge privata intressebolag polisbefogenheter och rätt att jaga och hota svenska medborgare är inte rätt väg.
Om lagförslaget går igenom så är det bara att tillverka sitt bevismaterial med hjälp av denna webbsida och sedan gå till domstol och kräva ut IP-numrets ägares idenditet:
http://piratbyran.org/bevismaskinen/
Det verkar finnas två utbredda missuppfattningar i denna fråga:
1) Att domstolsprövningen innebär något slags skydd. I själva verket kommer det inte att vara möjligt för en domstol att avgöra om en påstådd fildelning inträffat eller ej (fråga vilken datorkunnig person som helst) och eftersom "bevisningen" i praktiken inte går att pröva på ett rimligt sätt skulle domstolarna alltså bara låna ut sin auktoritet. Domstolarna skulle ha att välja på att godkänna i praktiken alla utlämningar av personuppgifter, eller inga.
2) Storleksordningen på skadestånden. I SvD sade Karin Pilsäter (fp) att "tanken inte är att enskilda tonåringar ska bli stämda på hundralappar" fastän det i själva verket handlar om skadestånd på tiotusentals och ibland hundratusentals kronor (det är bara att titta på vårt grannland Danmark).
För att kunna förstå hur ett hot om civilrättslig prövning upplevs av en vanlig barnfamilj måste man veta vilka summor det kan handla om.
Om det här med att bara gå efter de som fildelar i stor skala:
Lars Gustafsson, vd för Ifpi, säger till SvD:
"Men även nedladdning av till exempel fyra Abba-låtar är ju olagligt, och jag tänker inte sitta i media och lova att vi inte kommer att gå efter personer som fildelar även i mindre utsträckning".
Så var det med det.
Jag skriver samma sak här som i mitt svar till din e-post:
Det gläder mig att du valt att ta ställning emot en kriminalisering av
olovlig fildelning för privat bruk. Dock håller jag inte med dig om
frågans komplexitet. I frågan om vad som är viktigast, demokratiska
rättigheter såsom den grundlagsskyddade rätten till ett privatliv
eller rent privatekonomiska intressen såsom den representerad av
underhållningsindustrins lobbyorganisationer, så är svaret för mig
väldigt enkelt.
Även om det skulle finnas bevis för att olovlig fildelning ligger till
grund för monetär eller annan skada för upphovsmännen (något forskarna
alltså INTE kunnat konstatera trots djupgående forskning i ämnet av
bl.a. KTH och Harvard) så kan inte den som värderar demokratiska
rättsstatens principer värdera det rent privatekonomiska intresset
högre än den grundlagsskyddade rätten till ett fredat privatliv.
Alltså, i vågskålen ligger på ena sidan rent privatekonomiska
intressen för kreatörer, i den andra medborgarnas demokratiska
rättigheter. Det ena är fiktiva påståenden som ingen forskare kunnat
konstatera är sant, det andra är en del av vår grundlag och en av de
viktigaste stöttepelarna i en demokrati. Är det något annat som står
på spel här som jag fullständigt missat så får du gärna förklara det
för mig.
Mvh,
Sammy Nordström
Tack för intressanta kommentarer!
Hej! Din åsikt är mycket vettigt. Få hoppas att den får gehör.
Med vänliga hälsningar
Maija da Cunha
Skicka en kommentar