Ett äldre par försvann spårlöst. En bekant till dem besökte dem samma dag. Denne hade ekonomiska bekymmer, och sålde strax efter försvinnandet det försvunna parets bil där det fanns blod från både mannen och kvinnan. Han hade mannens körkort och försökte ta ut stora banklån i mannens namn. Hans mobiltelefon befann sig i det område där nu de två mördades kroppar har påträffats.
Tingsrätten friade mannen, eftersom några kroppar då inte påträffats, och eftersom det inte kunde uteslutas att kvinnan begått självmord och hennes försvunne make forslat bort kroppen och sedan försvunnit....
Utifrån detta exempel kan det ifrågasättas om kraven på faktiska bevis i dagens lagstiftning är alltför höga, och om domstolarnas kvalitet är tillräckligt hög.
Och jag uttryckt mig milt, tycker jag. Det är mycket allvarligt när mördarens orimliga teorier anammas av domstolen som plausibla.
Justitieministern borde analysera behovet av tydligare lagskrivningar om när tunga indicier kan få avgöra, även om de dumpade kropparna ännu inte påträffats.
Till sist. Nu har kropparna påträffats, de båda personerna är mördade, den tidigare misstänktes mobil var i området där kropparna dumpats just när det måste ha skett.
Ändå svävar åklagaren på målet om det är möjligt att begära resning.......
Nog har vi rättssäkerhet i Sverige som svämmar över höga bräddar, inte tu tal om det.
onsdag, maj 14, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Idag gäller i brottmål beviskravet att det skall "vara ställt utom allt rimligt tvivel" att det tilltalade har begått den av åklagaren påstådda gärningen för att han skall fällas?
Vilket beviskrav anser du skall gälla? Att den tilltalade antagligen har begått brottet, eller vad?
Menar du att att det är en acceptabel ordning att man kalkylerar med att fler oskyldiga döms för att undvika att skyldiga går fria i brist på bevis?
Jag håller ju med dig, af, i grunden.
Samtidigt är ju frågan vad "vara ställt utom allt rimligt tvivel" innebär.
Måste det t ex krävas att den mördades kropp hittas, även om precis allt i övrigt talar för att ett mord har begåtts av den som stal den försvunnes pengar och identitetshandlingar och sålde den försvunnes bil...?
Det är ju bra att vi i grunden är överens.
Det du tar upp är ju bevisvärderingsfrågor som det är domstolarnas uppgift att ta ställning till i varje enskilt fall.
Jag kan inte se hur lagstiftaren skulle kunna påverka de saker du tar upp på annat sätt än att lagstiftningsvägen införa ett annat och lägre beviskrav för fällande dom. Då kvarstår frågan hur detta skulle se ut.
Själv ser jag det som en självklarhet att vi får leva med att vissa brottslingar går fria pga av att bevisningen inte räcker till (så är det naturligtvis även om vi aldrig kan vara säkra på vilka av de som frikänts som skulle ha fällts om domstolen känt till sanningen). Det är ett pris som vi måste betala för att leva i ett rättssamhälle (precis som demokratin och rättsstaten har sina pris, t.ex. att vi måste leva med en hel del risker för att garantera dess fundamenta).
PS
Uppskattar att du för en dialog med allmänheten på en blogg. Jag önskar fler riksdagspolitiker hade samma inställning.
Skicka en kommentar