Sven-Erik Osterbergovitj...!

Igår var det en spännande interpellationsdebatt med näringsminister Maud Olofsson. Sven-Erik Österberg dissekerade min kollega Fredrick Federleys avsomnade salladsföretag i både interpellation och inlägg, och krävde åtgärder av näringsminístern så att inga statliga lönegarantier skulle betalas ut till företag som gått i konkurs och haft felaktiga syften....

Jag inledde så här:

Anf. 10 STAFFAN DANIELSSON (c):
"Fru talman! Riksdagsledamoten och förra statsrådet har ställt en märklig och anmärkningsvärd interpellation. Vilka åtgärder är det egentligen som Sven-Erik Österberg vill att näringsministern ska vidta? Och vilka åtgärder hade Sven-Erik Österberg om han var näringsminister vidtagit för att särbehandla företag med enligt honom felaktiga syften och affärsidéer?

Jag tänker tillåta mig att raljera lite grann för att tydliggöra vilka djupa vatten som en ledande socialdemokratisk näringstalesman är ute och simmar i.
Om en liknande interpellation hade ställts av en rysk parlamentsledamot under Sovjettiden hade ministern från det statsbärande partiet säkert svarat positivt och instämmande, kanske så här: En intressant interpellation, herr Osterbergovitj, som jag ser mycket positivt på. Privat näringsverksamhet är ju rent allmänt en styggelse, och idén att staten till exempel kunde initiera någon ny myndighet som kan förhandsgranska motiven för dem som av någon outgrundlig anledning vill starta ett nytt företag dyker genast upp i mitt huvud och är faktiskt lysande. Genom att obligatoriskt kontrollera motiven hos dessa individer skulle ju mycket onödig företagsverksamhet kunna förhindras redan i sin linda, redan innan den hade hunnit pröva sina vingar. Utmärkt tänkt, det är i helt rätt riktning, herr Osterbergovitj!

Skämt åsido, men det är lätt att bli lite mörkrädd inför den syn på eget företagande och på människors integritet och tankefrihet som Sven-Erik Österberg ger uttryck för. Jag diskuterar rent principiellt eftersom Sven-Erik Österberg uttrycker sig generellt i sin fråga."

Jan Andersson fortsatte effektivt på samma tema, och S-E Österberg hamnade plötsligt på defensiven, upptäckte att det var han som var ute på mycket djupa vatten och slog klokt nog full back. Han ville bara veta om näringsministern tänkte göra något, själv hade han ju inga förslag...

Minister Olofsson förvånades med rätta över allt detta, och tog hem debatten med bravur.