Ok, då, här är en annan intressant motion, som jag och Johan Linander tänker aktualisera!
Mer augustisemester!
Förslag till riksdagen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att analysera utvecklingen mot allt senare sommarlov och semestrar och behovet av ev samordning och åtgärder
Motivering
Den gamla industrisemestern, då fabriken stängde 4 veckor i juli, ligger i dödsryckningar. Allt fler semestrar senare. Näringslivet vill ofta att vi ska ta ledigt i takt med Europa, och många tycker att det är riktigt bra.
Volvo Construction Equipment med 4.500 anställda hade sin huvudsemester i år från den 16 juli till den 12 augusti, vilket är senare än förr i tiden.
Vi borde egentligen stänga senare, kunderna väger tyngst för oss, säger en representant för företaget.
SCB bekräftar utvecklingen. I fjol hade 1,2 miljoner människor semester i augusti, nästan en fördubbling mot för tio år sedan.
– Det är en naturlig följd av den ökade globaliseringen. Vi anpassar oss till övriga världen och i de flesta andra länder har man senare semester, säger Johanna Danielsson på analysföretaget Kairos Future.
Företag som arbetar internationellt måste hålla öppet i juli, och då skjuts semestern upp. Men det svenska samhället fortsätter att fokusera på industrisemestern – vilket ställer till problem när allt fler turister kommer hit. Ute i landet kan det vara svårt att hitta evenemang, öppna museer och kaféer i slutet av augusti.
Är utvecklingen mot senare semestrar bra eller inte? Bör staten befrämja den, motarbeta den eller inte bry sig.
Det finns en del goda argument för att våra sommarsemestrar bör förskjutas i riktning mot augusti.
Sveriges kontakter med övriga länder i Europa blir ständigt allt tätare. Det underlättar om sommarledigheten i både näringsliv och den offentliga sektorn sker mer som i övriga länder.
Klimatförändringarna gör successivt att augusti även i Sverige blir allt varmare. Redan idag är vattnet ofta varmare och vädret väl så stabilt som i juli.
Ett senare slut på sommarledigheten minskar tiden mellan semesterslut och novembermörker.
Naturligtvis finns det även motargument, t ex att det är mindre semesterkonkurrens på kontinenten i juli än i augusti.
En positiv utveckling är sannolikt att semestrarna sprids över en längre tid under sommaren, flexibelt från juni till och med augusti.
Vi menar att den här frågan är viktig och att staten har ett ansvar för att följa den och välja hur man ska agera. Självfallet är semesterns förläggning en fråga mellan arbetsmarknadens partner. Staten och dess myndigheter och bolag, och kommuner och landsting, kan dock ha anledning att överväga frågan om hur semestrarna bör spridas ut.
Skollagen stadgar att sommarlovet ska vara i juni, juli eller augusti. Kommunerna bestämmer lokalt de exakta tiderna, vilket är bra. Även här finns en tydlig tendens mot senare sommarlov. I Norge bestämmer staten sommarlovets början och slut, och man överväger att senarelägga det med några veckor.
Tendens är således rätt entydig, och vi anser den positiv. Vi föreslår att regeringen gör en samlad analys över dessa frågor och den utveckling som är på gång, i samråd med kommuner och landsting och arbetsmarknadens parter, och bedömer om staten bör agera för att underlätta eller påverka och i så fall hur.
Stockholm den 24 september 2007
Staffan Danielsson (c)
Johan Linander (c)
tisdag, september 25, 2007
söndag, september 23, 2007
första motionen -rätt till dödshjälp och livstestamente!
Ni skriver vi motioner, ofta alldeles för många....i vart fall de andra...I opposition skrev jag några år nog runt 30 motioner, i majoritet förra året minskades det till dryga tio. I år får vi se, naturligen kan jag arbeta mera inifrån genom bättre kontakter med regeringen vilket minskar motionsbehovet mycket. Samtidigt är en motion en möjlighet att föra vidare tankar och förslag från mina väljare och mig, som sedan måste behandlas av utskottet och riksdagen (låt vara att de formellt sett regelmässigt avslås, dock kan de ändå göra avtryck).
Här är kärnan i min långa första motion till årets riksdag, en motion lagd med mycket stort allvar;
SvD 19 oktober 2005; artikel av Anna-Lena HaverdahI;
” sex år levde han som fånge i sin egen totalförlamade kropp. Nu är han död. I lördags fick 35-årige Joakim Alpgård hjälp att ta sitt liv på Dignitas självmordsklinik i Zürich."
SvD; "Han berättar om sitt senaste besök hos neurologen:
– Läkaren sa, nu Mats har du ingen vanlig MS längre. Nu är den progressiv. För mig är nästa steg ryggläge och sedan blir det svårare och svårare att andas. Vem fan vill ligga så?
Han pratar stötvis. Muskulaturen i tungan är delvis förtvinad av sjukdomen, konsonanterna och vokalerna stockar sig i munnen. Jag får ofta be honom prova en gång till, litet långsammare, så att jag förstår.
Ett år har gått sedan Mats för första gången hörde talas om den schweiziska självmordskliniken Dignitas.
– Jag läste en artikel och kände direkt att jag ville dit. Ännu så länge är jag klar i huvudet och kan fatta mina egna beslut. Vem vet hur det är om ett år eller två."
SvD 4 nov 2003, ur en artikel av Gunilla von Hall;
” Den 19-årige Vincent Humbert totalförlamas och blir blind och stum efter en bilolycka. Ändå lyckas han med handtryckningar skriva en bok om att få dö i ett land där dödshjälp är strikt förbjuden - och till sist blir det som han vill. Förra veckan började rättvisans kvarnar mala i vad som blivit känt som "Humbert-affären", en tragedi som fängslar Frankrike.
På väg hem en septemberkväll 2000 kör 19-åriga Vincent Humbert av vägen. Kraschen är svår, och Vincent blir liggande i koma i nio månader.
När han vaknar upp går den fasansfulla sanningen upp för honom: han är totalförlamad, kan varken prata, se eller känna smaker och lukter. Hörseln är nästan borta. Det enda han har i behåll är en väl fungerande hjärna.
Elin Timander, uppsats på nätet;"Nästan 70 % av svenskarna anser att aktiv dödshjälp ska tillåtas för dem som själva önskar det. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet låtit göra. Knappt 20 % säger nej och 13 % är tveksamma av de tusen svenskar i skilda åldrar som har tillfrågats. I politiken är dödshjälpfrågan verkligen tabulagd. Det är inget parti som förespråkar aktiv dödshjälp i sitt program. Det är heller inget parti som tar riktig ställning i frågan och man kan ju fråga sig varför. I Sifoundersökningen visar det dock att moderaterna är klart mer positivt inställda än de som röstar på centerpartiet.”
Citaten ovan tar plats men ger en bild av varför jag landar i slutsatsen att vi idag – år 2007 – mycket allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att förneka dessa möjligheter för dem som i specifika situationer vill ha möjlighet till detta tar staten på sig ett mycket stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade var för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl a medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
Enligt gällande lag har en patient rätt att avstå från en föreslagen medicinsk behandling. Problem uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar. I det läget bör en tidigare dokumenterad viljeyttring få föra patientens talan.
En sådan juridiskt bindande viljeyttring ska garantera rättstryggheten för både patient och läkare. Detta bör omgående utredas.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
Här är kärnan i min långa första motion till årets riksdag, en motion lagd med mycket stort allvar;
SvD 19 oktober 2005; artikel av Anna-Lena HaverdahI;
” sex år levde han som fånge i sin egen totalförlamade kropp. Nu är han död. I lördags fick 35-årige Joakim Alpgård hjälp att ta sitt liv på Dignitas självmordsklinik i Zürich."
SvD; "Han berättar om sitt senaste besök hos neurologen:
– Läkaren sa, nu Mats har du ingen vanlig MS längre. Nu är den progressiv. För mig är nästa steg ryggläge och sedan blir det svårare och svårare att andas. Vem fan vill ligga så?
Han pratar stötvis. Muskulaturen i tungan är delvis förtvinad av sjukdomen, konsonanterna och vokalerna stockar sig i munnen. Jag får ofta be honom prova en gång till, litet långsammare, så att jag förstår.
Ett år har gått sedan Mats för första gången hörde talas om den schweiziska självmordskliniken Dignitas.
– Jag läste en artikel och kände direkt att jag ville dit. Ännu så länge är jag klar i huvudet och kan fatta mina egna beslut. Vem vet hur det är om ett år eller två."
SvD 4 nov 2003, ur en artikel av Gunilla von Hall;
” Den 19-årige Vincent Humbert totalförlamas och blir blind och stum efter en bilolycka. Ändå lyckas han med handtryckningar skriva en bok om att få dö i ett land där dödshjälp är strikt förbjuden - och till sist blir det som han vill. Förra veckan började rättvisans kvarnar mala i vad som blivit känt som "Humbert-affären", en tragedi som fängslar Frankrike.
På väg hem en septemberkväll 2000 kör 19-åriga Vincent Humbert av vägen. Kraschen är svår, och Vincent blir liggande i koma i nio månader.
När han vaknar upp går den fasansfulla sanningen upp för honom: han är totalförlamad, kan varken prata, se eller känna smaker och lukter. Hörseln är nästan borta. Det enda han har i behåll är en väl fungerande hjärna.
Elin Timander, uppsats på nätet;"Nästan 70 % av svenskarna anser att aktiv dödshjälp ska tillåtas för dem som själva önskar det. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet låtit göra. Knappt 20 % säger nej och 13 % är tveksamma av de tusen svenskar i skilda åldrar som har tillfrågats. I politiken är dödshjälpfrågan verkligen tabulagd. Det är inget parti som förespråkar aktiv dödshjälp i sitt program. Det är heller inget parti som tar riktig ställning i frågan och man kan ju fråga sig varför. I Sifoundersökningen visar det dock att moderaterna är klart mer positivt inställda än de som röstar på centerpartiet.”
Citaten ovan tar plats men ger en bild av varför jag landar i slutsatsen att vi idag – år 2007 – mycket allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att förneka dessa möjligheter för dem som i specifika situationer vill ha möjlighet till detta tar staten på sig ett mycket stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade var för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl a medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
Enligt gällande lag har en patient rätt att avstå från en föreslagen medicinsk behandling. Problem uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar. I det läget bör en tidigare dokumenterad viljeyttring få föra patientens talan.
En sådan juridiskt bindande viljeyttring ska garantera rättstryggheten för både patient och läkare. Detta bör omgående utredas.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
torsdag, september 20, 2007
Tuff och modig regering
En stark, offensiv och bra statsbudget, tycker jag. Med en stark svensk ekonomi och en fortsatt offensiv för fler jobb och färre utanförskap.
Social-Per Nuder gjorde maximalt av att vi i högkonjunktur minskar deltidsstämplingen med A-kassa, trots att det är uppenbart att det är lätt att vara nöjd med halvtid och inkomst 90 procent av heltid ändå. Och nu finns ju verkligen goda möjligheter att söka heltid med hjälp av jobbtillväxten och de olika nystartsjobben.
S var inne på detta för några år sedan enligt miljöpartiet, trots att Per Nuder blånekar.
Dagens eko i P1 hade en lång intervju med en familj på Essingen, som kunde varit tagen ur en s-valfilm; med ledande frågor om det inte kändes trist att få mer i netto på de svagares bekostnad, och om de inte kunde tänka sig att avstå detta till förmån för de svaga i samhället. Något av regeringens helhetssyn i budgeten redovisades knappast, kanske mkt kort, men sedan flera minuters s-propaganda. Vi vet ju var många journalister har sina hjärterötter, och ibland märks det ovanligt oförblommerat.
Jag tror att regeringen gör helt rätt, utmanar den socialdemokratiska hegemonin på problemformuleringsområdet sedan så länge, genomför den helt nödvändiga nydaning av politiken som Sverige så väl behöver, och som redan börjar ge goda resultat. Visst naggas en del ersättningar och förmåner i kanten eller avskaffas, men Sverige har alltfort ett av världens mest generösa ersättningssystem vad gäller a-kassa och sjukförsäkring mm, vilket är bra.
Nu genomförs förändringarna, de får verka några år och så får valet handla om vad som har skett och hur Sverige ser ut år 2010. Jag är stor optimist, faktiskt.
Läs gärna Barbro Hedwalls krönika i dagens DN (web) om sin besvikelse och upprördhet över Per Nuders kamp för allas rätt att erhålla a-kassa med goda villkor, gärna så många som möjligt nästan, istället för att minska utanförskapet och skapa fler jobb. Här.
href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=694894">
Social-Per Nuder gjorde maximalt av att vi i högkonjunktur minskar deltidsstämplingen med A-kassa, trots att det är uppenbart att det är lätt att vara nöjd med halvtid och inkomst 90 procent av heltid ändå. Och nu finns ju verkligen goda möjligheter att söka heltid med hjälp av jobbtillväxten och de olika nystartsjobben.
S var inne på detta för några år sedan enligt miljöpartiet, trots att Per Nuder blånekar.
Dagens eko i P1 hade en lång intervju med en familj på Essingen, som kunde varit tagen ur en s-valfilm; med ledande frågor om det inte kändes trist att få mer i netto på de svagares bekostnad, och om de inte kunde tänka sig att avstå detta till förmån för de svaga i samhället. Något av regeringens helhetssyn i budgeten redovisades knappast, kanske mkt kort, men sedan flera minuters s-propaganda. Vi vet ju var många journalister har sina hjärterötter, och ibland märks det ovanligt oförblommerat.
Jag tror att regeringen gör helt rätt, utmanar den socialdemokratiska hegemonin på problemformuleringsområdet sedan så länge, genomför den helt nödvändiga nydaning av politiken som Sverige så väl behöver, och som redan börjar ge goda resultat. Visst naggas en del ersättningar och förmåner i kanten eller avskaffas, men Sverige har alltfort ett av världens mest generösa ersättningssystem vad gäller a-kassa och sjukförsäkring mm, vilket är bra.
Nu genomförs förändringarna, de får verka några år och så får valet handla om vad som har skett och hur Sverige ser ut år 2010. Jag är stor optimist, faktiskt.
Läs gärna Barbro Hedwalls krönika i dagens DN (web) om sin besvikelse och upprördhet över Per Nuders kamp för allas rätt att erhålla a-kassa med goda villkor, gärna så många som möjligt nästan, istället för att minska utanförskapet och skapa fler jobb. Här.
href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=694894">
tisdag, september 18, 2007
Iman al Haqq förtydligar sig
Jodå, riksdagens högtidliga öppnade var stilfullt som vanligt. Samlingen i Storkyrkan var välbesökt med kungafamiljen i spetsen, med predikan av domprost Åke Bonnier, sång på hebreiska av en judisk kantor och textläsning på arabiska ur koranen av Imam al Haqq.
Jag hade bestämt mig för att delta liksom tidigare, det är en bra början på riksdagsåret i linje med vår tradition och våra värderingar. Jag tänkte inte låta mig störas av imamens medverkan.
Imamen hade också i några media - Eskilstunakuriren bl a , han bor där - beklagat den "olycksaliga intervjun" i paraplyprojektet. Visserligen hade han sagt det som lades i hans mun, men han hade främst avsett att redovisa hur man i många muslimska länder tänker i dessa frågor. Muslimer i Sverige bör däremot anpassa sig mera till svenska synsätt i dessa frågor, menade imamen.
Ja, det är ju ett steg framåt, bra. Det finns dock anledning att fortsätta dialogen med imamen.
Det är viktigt att Sverige internationellt - och vi alla i vår egen debatt - av all kraft arbetar för att motverka medeltida fundamentalistiska strömningar; sharialagar, mannens överhöghet osv, och för att vi ska skilja mellan politik och religion.
Jag hade bestämt mig för att delta liksom tidigare, det är en bra början på riksdagsåret i linje med vår tradition och våra värderingar. Jag tänkte inte låta mig störas av imamens medverkan.
Imamen hade också i några media - Eskilstunakuriren bl a , han bor där - beklagat den "olycksaliga intervjun" i paraplyprojektet. Visserligen hade han sagt det som lades i hans mun, men han hade främst avsett att redovisa hur man i många muslimska länder tänker i dessa frågor. Muslimer i Sverige bör däremot anpassa sig mera till svenska synsätt i dessa frågor, menade imamen.
Ja, det är ju ett steg framåt, bra. Det finns dock anledning att fortsätta dialogen med imamen.
Det är viktigt att Sverige internationellt - och vi alla i vår egen debatt - av all kraft arbetar för att motverka medeltida fundamentalistiska strömningar; sharialagar, mannens överhöghet osv, och för att vi ska skilja mellan politik och religion.
söndag, september 16, 2007
Imam Abd al Haqq Kielan
Leif Karlsson heter nu imam Abd al Haqq Kielan och är ordförande i Svenska Islamiska Samfundet. Han ska medverka i Storkyrkan vid riksdagens öppnande på tisdag.
Jag är för en öppen och bra dialog mellan kristna och muslimer och andra religiösa riktningar.
Men jag blir betänksam när jag läser en intervju med imamen på paraplyprojektets hemsida från den 20 april 2004. Uppenbarligen tyckte iman Abd al Hagg bl a detta vid den tiden:
"- Vad anser du om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet?
- Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej, svarar Abd al Haqq Kielan med en tydlig skärpa i rösten. "
"- Om ett äktenskapsbrott begås av en kvinna inom islam, hur ser du på det?
- Det är ett oerhört brott!
- Är det lika allvarligt om mannen är otrogen? undrar jag.
- Enligt Mose nedärvda lag är det dödsstraff genom stening för båda könen men det ska vara fyra vittnen som har sett allt och då är det verkligen alla detaljer man menar. De hårda straffen visar hur allvarligt vi muslimer ser på detta, men det är som sagt svårt att bevisa något med de villkor som finns i lagen, säger han och tillägger att det nästan aldrig inträffar att någon ertappas på detta sätt. "
Det är kanske inte sannolikt att imamen berör detta i Storkyrkan, men för mig känns det faktiskt märkligt att en person som anser att mannen inom äktenskapet ska bestämma vem som hustrun får umgås med bjuds in för att medverka vid riksdagens öppnande. Vi lever ändå år 2007 och i Sverige.
Är imamen missförstådd eller felciterad - vilket jag verkligen hoppas - så tar jag bort denna bloggkommentar. Låt höra, imam Abd al Hagg Kielan!
Jag är för en öppen och bra dialog mellan kristna och muslimer och andra religiösa riktningar.
Men jag blir betänksam när jag läser en intervju med imamen på paraplyprojektets hemsida från den 20 april 2004. Uppenbarligen tyckte iman Abd al Hagg bl a detta vid den tiden:
"- Vad anser du om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet?
- Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej, svarar Abd al Haqq Kielan med en tydlig skärpa i rösten. "
"- Om ett äktenskapsbrott begås av en kvinna inom islam, hur ser du på det?
- Det är ett oerhört brott!
- Är det lika allvarligt om mannen är otrogen? undrar jag.
- Enligt Mose nedärvda lag är det dödsstraff genom stening för båda könen men det ska vara fyra vittnen som har sett allt och då är det verkligen alla detaljer man menar. De hårda straffen visar hur allvarligt vi muslimer ser på detta, men det är som sagt svårt att bevisa något med de villkor som finns i lagen, säger han och tillägger att det nästan aldrig inträffar att någon ertappas på detta sätt. "
Det är kanske inte sannolikt att imamen berör detta i Storkyrkan, men för mig känns det faktiskt märkligt att en person som anser att mannen inom äktenskapet ska bestämma vem som hustrun får umgås med bjuds in för att medverka vid riksdagens öppnande. Vi lever ändå år 2007 och i Sverige.
Är imamen missförstådd eller felciterad - vilket jag verkligen hoppas - så tar jag bort denna bloggkommentar. Låt höra, imam Abd al Hagg Kielan!
Ölskatten höjs - gatuförsäljningen ökar
Jag har på två centerstämmor argumenterat kraftigt för att Sverige måste anpassa sin ölskatt nedåt, mot EUs nivåer, för att minska det fullständigt ohämmade inflödet av öl över våra gränser. Vi vet alla att dagens unga - och äldre - lätt får tag på billigt öl på gator och torg, utan några ålderskontroller, samtidigt som kriminella nätverk gör pengar och tillväxer.
Det här är enligt min mening ett fullständigt ohållbart läge, och det är rätt bedrövligt att varken den förra eller den här regeringen vågar eller vill göra något verkningsfullt åt detta. Vackra ord om kampen mot den stora tillgängligheten finns det gott om i debatten, men försäljningen fortsätter obehindrat och mängder av våra unga vänjer sig vid fri tillgång och starkare öl med alkoholhalter uppåt 7-8 procent.
Jag tycker att de som - som ett axiom - endast kan tänka sig att fortsatt höja ölskatten tar på sig ett stort ansvar för att dagens fullständigt ohållbara läge tillåts fortsätta. Några procents ökad försäljning av öl på systembolaget framställs som en väldig framgång och att läget därför blivit bättre på den "fria försäljningsmarknaden". Självfallet finns där inget vetenskapligt samband utan inflödet kan mycket väl ha ökat ännu mer, där förs ju av naturliga skäl ingen exakt statistik. Det grundläggande ohållbara läget består faktiskt oförändrat.
Jag är besviken och det kommer att bli svårt att bejaka detta beslut. Min grundsyn är att alliansregeringen och vi i riksdagen måste hålla ihop och vinna voteringarna - för varje ev. förlust kommer ett ohållbart läge närmare vilket naturligtvis måste undvikas. I vissa frågor finns det dock en större öppenhet för en friare röstning, typ religion, jakt och alkoholfrågor....
Centerpartiets uppfattning i denna fråga är fastslagen på stämman 2005 och bekräftad återigen för några veckor sedan; vi ska arbeta för en sänkt ölskatt. Det finns starka strömningar för detta även hos andra allianspartier, men kd och ansvarig minister har uppenbarligen lyckats väl med förhandlingen i frågan.
Ett argument är att alliansen prioriterar inkomstskattesänkningar - jobbavdraget - före ev ölskattesänkning. Jag ställer fullt upp på den prioriteringen, men sannolikt ger ju en ölskattesänkning inget inkomstbortfall för staten eftersom en större andel av försäljningen styrs över från gatan till systembolaget.
Det här är enligt min mening ett fullständigt ohållbart läge, och det är rätt bedrövligt att varken den förra eller den här regeringen vågar eller vill göra något verkningsfullt åt detta. Vackra ord om kampen mot den stora tillgängligheten finns det gott om i debatten, men försäljningen fortsätter obehindrat och mängder av våra unga vänjer sig vid fri tillgång och starkare öl med alkoholhalter uppåt 7-8 procent.
Jag tycker att de som - som ett axiom - endast kan tänka sig att fortsatt höja ölskatten tar på sig ett stort ansvar för att dagens fullständigt ohållbara läge tillåts fortsätta. Några procents ökad försäljning av öl på systembolaget framställs som en väldig framgång och att läget därför blivit bättre på den "fria försäljningsmarknaden". Självfallet finns där inget vetenskapligt samband utan inflödet kan mycket väl ha ökat ännu mer, där förs ju av naturliga skäl ingen exakt statistik. Det grundläggande ohållbara läget består faktiskt oförändrat.
Jag är besviken och det kommer att bli svårt att bejaka detta beslut. Min grundsyn är att alliansregeringen och vi i riksdagen måste hålla ihop och vinna voteringarna - för varje ev. förlust kommer ett ohållbart läge närmare vilket naturligtvis måste undvikas. I vissa frågor finns det dock en större öppenhet för en friare röstning, typ religion, jakt och alkoholfrågor....
Centerpartiets uppfattning i denna fråga är fastslagen på stämman 2005 och bekräftad återigen för några veckor sedan; vi ska arbeta för en sänkt ölskatt. Det finns starka strömningar för detta även hos andra allianspartier, men kd och ansvarig minister har uppenbarligen lyckats väl med förhandlingen i frågan.
Ett argument är att alliansen prioriterar inkomstskattesänkningar - jobbavdraget - före ev ölskattesänkning. Jag ställer fullt upp på den prioriteringen, men sannolikt ger ju en ölskattesänkning inget inkomstbortfall för staten eftersom en större andel av försäljningen styrs över från gatan till systembolaget.
torsdag, september 13, 2007
Etanol igen...
Brasilien är en stor producent av det förnybara drivmedlet etanol. Den egna bilparken körs i stor utsträckning på etanol, och man är den världsledande exportören.
USA och flera länder i EU har sedan något decennium sett till att få igång en betydande inhemsk etanoltillverkning. Eftersom världsmarknadspriset ligger en bit under produktionskostnaden har en förutsättning för de nya etanolfabrikerna varit ett tullskydd i storleksordningen 1-2 kr/liter etanol.
Sverige hade inte detta EU-givna tullskydd och utbyggnaden av mer etanotillverkning i Sverige krävde därför att Sverige tätade luckan och anslöt sig till EUs tullnivå. Regeringen Persson gjorde detta för några år sedan, och en större svensk tillverkning av förnybar etanol är i full gång, till gagn för att ersätta fossila bränslen med förnybara drivmedel från svenska åkrar.
Nu vill plötsligt alliansregeringen åter ensidigt ta bort detta tullskydd som EU och USA har. Jag är mycket förvånad och besviken.
Poängen med EUs inre marknad är väl gemensamma nivåer på tullar mot andra länder. Och när lönsamheten i vår inhemska tillverkning av förnybara drivmedel nu kraftigt sjunker p g av de kraftigt stigande spannmålspriserna kan ju en samtidigt prissänkning genom borttagna tullar mycket väl leda till att pågående investeringsplaner skrinläggs och befintliga fabriker läggs i malpåse.
Istället köper vi från Brasilien, men när världens länder börjar köa för att köpa in den etanolen är risken uppenbar att Sverige kommer över mindre volymer, liksom att etanolpriserna stiger. På sikt kan kanske priserna stiga så att malpåsen vecklas upp, men under tiden har flera års tillverkning av förnybara drivmedel för att ersätta bensin "kastats i sjön".
Jag ogillar ryckigheten i att först anpassa oss till EUs gemensamma regelverk för att främja en inhemsk etanoltillverkning, och sedan plötsligt vilja återgå till en alldeles egen linje utan tullar. Detta ger inte de som investerar stora belopp någon arbetsro.
Nu måste EU godkänna den svenska contraordern, och det är nog inte alls säkert att EU gör. Heja EU!
USA och flera länder i EU har sedan något decennium sett till att få igång en betydande inhemsk etanoltillverkning. Eftersom världsmarknadspriset ligger en bit under produktionskostnaden har en förutsättning för de nya etanolfabrikerna varit ett tullskydd i storleksordningen 1-2 kr/liter etanol.
Sverige hade inte detta EU-givna tullskydd och utbyggnaden av mer etanotillverkning i Sverige krävde därför att Sverige tätade luckan och anslöt sig till EUs tullnivå. Regeringen Persson gjorde detta för några år sedan, och en större svensk tillverkning av förnybar etanol är i full gång, till gagn för att ersätta fossila bränslen med förnybara drivmedel från svenska åkrar.
Nu vill plötsligt alliansregeringen åter ensidigt ta bort detta tullskydd som EU och USA har. Jag är mycket förvånad och besviken.
Poängen med EUs inre marknad är väl gemensamma nivåer på tullar mot andra länder. Och när lönsamheten i vår inhemska tillverkning av förnybara drivmedel nu kraftigt sjunker p g av de kraftigt stigande spannmålspriserna kan ju en samtidigt prissänkning genom borttagna tullar mycket väl leda till att pågående investeringsplaner skrinläggs och befintliga fabriker läggs i malpåse.
Istället köper vi från Brasilien, men när världens länder börjar köa för att köpa in den etanolen är risken uppenbar att Sverige kommer över mindre volymer, liksom att etanolpriserna stiger. På sikt kan kanske priserna stiga så att malpåsen vecklas upp, men under tiden har flera års tillverkning av förnybara drivmedel för att ersätta bensin "kastats i sjön".
Jag ogillar ryckigheten i att först anpassa oss till EUs gemensamma regelverk för att främja en inhemsk etanoltillverkning, och sedan plötsligt vilja återgå till en alldeles egen linje utan tullar. Detta ger inte de som investerar stora belopp någon arbetsro.
Nu måste EU godkänna den svenska contraordern, och det är nog inte alls säkert att EU gör. Heja EU!
onsdag, september 12, 2007
ny försvarsminister
Långt borta i Japan nåddes vi av beskedet att försvarsministern avgår, nog så omskakande.
Mikael Odenberg har fungerat bra i rollen, tycker jag, och kontakterna mellan honom och hans medarbetare och oss borgerliga företrädare i försvarsutskottet har likaså blivit allt bättre utifrån en hygglig uppstart.
Ostridigt är att Odenberg haft en klar och tydlig linje i olika frågor, för vilket han prisats av bl a min utskottskollega Allan Widman.
Det känns utifrån beskådat lite märkligt att regeringen inte nådde en samsyn i försvarsfrågorna när man uppenbarligen var eniga om de tre närmaste budgetårens budgetramar. KGB(ergström) trodde i sin talkshow (heter det nuförtiden) att andra historiska omständigheter också kan ha spelat in, vilket inte är helt otroligt.
Alltnog, nu är Sten Tolgfors ny försvarsminister och det ska bli spännande att möta honom i den rollen och se hur regering och riksdag tillsammans kan mejsla ut bra försvarsbudgetar de närmaste åren. Det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och spara i försvarsmaterielkostnaderna, efter att hela den försvarspolitiska bilden vartefter klarnat (försvarsberedningen, materielanalyserna, perspektivplaneringen m.m.). Besparingen på nära en miljard kronor år 2010 råder samstämdhet om i regeringen, hur mycket mer som går att åstadkomma får vi se, statsminister Reinfeldt har i någon intervju varken nämnt 3 eller 4 miljarder som ett lämpligt spann utan istället 2 till 5 miljarder... Det innebär alltså ett mycket betydande handlingsintervall att precisera årsbudgetarna inom vartefter.
Enighet råder självfallet också om alliansens vallöfte att rejält öka Sveriges internationella insatser.
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se oppositionens trehövdade alternativa budgetar inom försvaret i sinom tid!
Mikael Odenberg har fungerat bra i rollen, tycker jag, och kontakterna mellan honom och hans medarbetare och oss borgerliga företrädare i försvarsutskottet har likaså blivit allt bättre utifrån en hygglig uppstart.
Ostridigt är att Odenberg haft en klar och tydlig linje i olika frågor, för vilket han prisats av bl a min utskottskollega Allan Widman.
Det känns utifrån beskådat lite märkligt att regeringen inte nådde en samsyn i försvarsfrågorna när man uppenbarligen var eniga om de tre närmaste budgetårens budgetramar. KGB(ergström) trodde i sin talkshow (heter det nuförtiden) att andra historiska omständigheter också kan ha spelat in, vilket inte är helt otroligt.
Alltnog, nu är Sten Tolgfors ny försvarsminister och det ska bli spännande att möta honom i den rollen och se hur regering och riksdag tillsammans kan mejsla ut bra försvarsbudgetar de närmaste åren. Det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och spara i försvarsmaterielkostnaderna, efter att hela den försvarspolitiska bilden vartefter klarnat (försvarsberedningen, materielanalyserna, perspektivplaneringen m.m.). Besparingen på nära en miljard kronor år 2010 råder samstämdhet om i regeringen, hur mycket mer som går att åstadkomma får vi se, statsminister Reinfeldt har i någon intervju varken nämnt 3 eller 4 miljarder som ett lämpligt spann utan istället 2 till 5 miljarder... Det innebär alltså ett mycket betydande handlingsintervall att precisera årsbudgetarna inom vartefter.
Enighet råder självfallet också om alliansens vallöfte att rejält öka Sveriges internationella insatser.
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se oppositionens trehövdade alternativa budgetar inom försvaret i sinom tid!
måndag, september 10, 2007
Kallt krig i Korea
Försvarsutskottets resa i Korea var givande. "Koreakriget" är ett begrepp för mig, men nu vet jag mer. Efter andra världskriget kontrollerade kommunisten Kim Il Sung med stöd av Sovjet och Kina Korea norr om 38:e breddgraden, medan demokraten Syngman Ree blev president i korea söder om 38:e. Midsommarafton 1950 anföll kommunisterna med full kraft det oförberedda Sydkorea och under ett mycket brutalt krig med oerhörda lidanden intog man på en månad nästan hela landet. Med stöd av USA och sedan FN lyckades dock Sydkorea stå emot ner i sydöst och kunde gå till motoffensiv. På tre månader drev man tillbaka kommunistarmén och intog nästan hela Nordkorea. Då kastade sig kommunist-Kina och Mao in i kriget och pressade tillbaka sydsidan till den 38:e breddgrad där allt började. Flera miljoner människor dog och landet låg i ruiner efter tre års krig fram och tillbaka.
Något fredsavtal har inte skrivits utan endast ett militärt eld upphör, Korea delas sedan över 50 år av en hermetiskt tillsliuten gräns på 24 mil genom landet, med dubbla taggtrådshinder, med två armeér som står mitt emot varandra på över 1 miljon man i norr och kanske trekvarts miljon i söder.
Den "demokratiska folkrepubliken Korea" tillåter ingen demokrati utan är en kommunistdiktatur som kört landet helt i botten, ingen yttrandefrihet, ingen insyn, mycket lite handel, en våldsam övervakning av folk som delas in i femfamiljsgrupper som ska övervakakar och ange varandra osv osv. Man kan inte försörja sin befolkning som får knappa matransoner och sannolikt har 10.000 eller 100.00-tals människor svultit ihjäl. Vi vet inte för Nordkorea "stänger" då några provinser. 25 procent av landets låga BNP satsas på den väldiga armén, och ideologin är precis som 1950 att "återförena Korea" genom anfallskrig så att hela Korea ska njuta kommunismens paradis, inte bara norra delen....
Kim Il Sung är död sedan mer än tio år men fortfarande landets evige president..., hans son Kim Jong Il leder kommunistdiktaturen idag. Man skaffar sig missiler med allt längre räckvidd och utvecklar kärnvapen...
Södra Korea är demokratiskt och liberalt och har genomgått en helt fantastisk utveckling, från att vara ett av världens fattigaste länder är det idag världens 10:e största ekonomi med ett sjudande näringsliv, med välstånd och en BNP som är 30 gånger Norra Koreas. Liberalismen-kommunismen 98-2 eller något liknande, för att tala fotbollsspråk.
Nu pågår sexpartssamtal om stora mat- och andra biståndsinsatser till Nordkorea mot att regimen backar om kärnvapen och missiler. Orsaken till att regimen trots de nära banden med Kina inte alls öppnat för marknadskrafterna är nog för att man fruktar att förlora makten med minsta uppluckring i det oerhörda förtrycket.
Det var en sällsam upplevelse att besöka gränsen och de uppbyggda förhandlingslokalerna där de neutrala nationerna Sverige och Schweiz varje vardag infinner sig för att medla mellan parterna, men där Nordkorea sedan 15 år bojkottar samtalen...
Korea är ett vacker land med grönska, kullar och berg men medan Sydkorea är skog och trädklätt är Nordkorea renrakat på träd i befolkningens vedjakt för att överleva kölden på vintern...
Lika väl som Sovjetunionen kollapsade när USA med sin överlägsna ekonomi pressade på kommer sannolikt även Nordkorea att göra det. Det kan mycket väl ligga i närtid men det har bedömare trott rätt länge. Kommer kollapsen att bli i någotsånär ordnade former - och med fullständigt enorma återuppbyggningsinsatser väntande - eller kommer det att ske med en kärnvapenförödelse?
Låt oss verkligen hoppas på det förstnämnda och inte på det ohyggliga andra scenariot. Vad som kommer att ske, och hur, kommer att påverka ostasien och skicka svallvågor över världen och världsekonomin.
Något fredsavtal har inte skrivits utan endast ett militärt eld upphör, Korea delas sedan över 50 år av en hermetiskt tillsliuten gräns på 24 mil genom landet, med dubbla taggtrådshinder, med två armeér som står mitt emot varandra på över 1 miljon man i norr och kanske trekvarts miljon i söder.
Den "demokratiska folkrepubliken Korea" tillåter ingen demokrati utan är en kommunistdiktatur som kört landet helt i botten, ingen yttrandefrihet, ingen insyn, mycket lite handel, en våldsam övervakning av folk som delas in i femfamiljsgrupper som ska övervakakar och ange varandra osv osv. Man kan inte försörja sin befolkning som får knappa matransoner och sannolikt har 10.000 eller 100.00-tals människor svultit ihjäl. Vi vet inte för Nordkorea "stänger" då några provinser. 25 procent av landets låga BNP satsas på den väldiga armén, och ideologin är precis som 1950 att "återförena Korea" genom anfallskrig så att hela Korea ska njuta kommunismens paradis, inte bara norra delen....
Kim Il Sung är död sedan mer än tio år men fortfarande landets evige president..., hans son Kim Jong Il leder kommunistdiktaturen idag. Man skaffar sig missiler med allt längre räckvidd och utvecklar kärnvapen...
Södra Korea är demokratiskt och liberalt och har genomgått en helt fantastisk utveckling, från att vara ett av världens fattigaste länder är det idag världens 10:e största ekonomi med ett sjudande näringsliv, med välstånd och en BNP som är 30 gånger Norra Koreas. Liberalismen-kommunismen 98-2 eller något liknande, för att tala fotbollsspråk.
Nu pågår sexpartssamtal om stora mat- och andra biståndsinsatser till Nordkorea mot att regimen backar om kärnvapen och missiler. Orsaken till att regimen trots de nära banden med Kina inte alls öppnat för marknadskrafterna är nog för att man fruktar att förlora makten med minsta uppluckring i det oerhörda förtrycket.
Det var en sällsam upplevelse att besöka gränsen och de uppbyggda förhandlingslokalerna där de neutrala nationerna Sverige och Schweiz varje vardag infinner sig för att medla mellan parterna, men där Nordkorea sedan 15 år bojkottar samtalen...
Korea är ett vacker land med grönska, kullar och berg men medan Sydkorea är skog och trädklätt är Nordkorea renrakat på träd i befolkningens vedjakt för att överleva kölden på vintern...
Lika väl som Sovjetunionen kollapsade när USA med sin överlägsna ekonomi pressade på kommer sannolikt även Nordkorea att göra det. Det kan mycket väl ligga i närtid men det har bedömare trott rätt länge. Kommer kollapsen att bli i någotsånär ordnade former - och med fullständigt enorma återuppbyggningsinsatser väntande - eller kommer det att ske med en kärnvapenförödelse?
Låt oss verkligen hoppas på det förstnämnda och inte på det ohyggliga andra scenariot. Vad som kommer att ske, och hur, kommer att påverka ostasien och skicka svallvågor över världen och världsekonomin.
Bloggen lever!
Åter i Sverige efter mycket givande dagar i Sydkorea (Republic of Korea) och Japan. En stor upplevelse var givetvis gränsen mellan Koreanska Republiken och Nordkorea (Demokratic Peoples Republic of Korea) där kalla kriget fortgår oförhindrat sedan Koreakrigets slut 1953.
Självfallet följdes med stort intresse bytet av försvarsminister - plötsligt och oväntat - i Sverige. Jag återkommer.
Självfallet följdes med stort intresse bytet av försvarsminister - plötsligt och oväntat - i Sverige. Jag återkommer.
lördag, september 01, 2007
förändrad värnplikt, för både män och kvinnor!
Regeringen tillsätter inom kort en utredning om hur värnplikten ska kunna anpassas till dagens förändrade situation, där allt färre gör värnplikten och där det inte är rimligt att straffa de som vill avstå.
Centerpartiet har alltid stått bakom den allmänna värnplikten och gör det alltfort. Men det är möjligt att plikten t ex kan göras vilande i fredstid, att straffen tas bort och att rekryteringen då sker med frivilligheten som grund.
Centerpartiet beslutade också i bred enighet på sin partistämma att ett förändrat pliktsystem bör omfatta både män och kvinnor. Den närmare utformingen av detta får prövas i utredningen.
Centerpartiet har alltid stått bakom den allmänna värnplikten och gör det alltfort. Men det är möjligt att plikten t ex kan göras vilande i fredstid, att straffen tas bort och att rekryteringen då sker med frivilligheten som grund.
Centerpartiet beslutade också i bred enighet på sin partistämma att ett förändrat pliktsystem bör omfatta både män och kvinnor. Den närmare utformingen av detta får prövas i utredningen.
centerstämma med kraft och mod!
Åter hemma efter två fina dagar på centerstämman i Kalmar.
Bara positiva vibbar, Maud en kraftfull ledare med energi och visioner, ett parti som vågar utmana och tänka nytt, ett tydligt och trovärdigt parti....jovisst är jag lite partisk, men i alla fall, det kändes mycket bra!
Lång debatt torsdag kväll om EU-fördraget, ska Sveriges Riksdag behandla och godkänna det komplicerade nya fördraget, eller ska centerpartiet ändra sig och likt nej-partierna mp och v förorda folkomröstning.
Några engagerade "EU-rävar" med rötter i en krtisk syn på EU använde demokratiargumentet med stor energi. En del andra inklusive mig argumenterade för att hålla fast vid partiets linje som vi redovisat rätt länge. Stämman beslutade med mycket bred majoritet att frågan väl lämpar sig för att avgöras av de folkvalda i vårt parlament.
Fredag förmiddag var det en livlig debatt om centerpartiet skulle hålla fast vid sin linje från stämman 2005, då stämman på partistyrelsens förslag efter en lång och utförlig debatt med bred majoritet beslutade att skatten på öl behöver sänkas, för att stoppa det ohämmade införseleländet som ger våra ungdomar i hela landet "fri" tillgång till billigt starköl utan någon ålderskontroll på gator och parkeringsplatser .
Partistyrelsen hade fått något märkligt återfall i ett vacklande beslutsfattande genom att föreslå att ölskatten "möjligen skulle sänkas". Trots denna betydande framgång för "ölskattefundamentalisterna" (sänk aldrig en svensk alkoholskatt) nöjde man sig inte med det utan lyckade få stämmokommittén att med 13-8 föreslå att stämman borde byta uppfattning och inte sänka skatten.
Debatten var även här lång och bra, med god argumentering från båda sidor. Votreingen blev lite jämnare än 2005, tycke jag nog, men ändå med en klar majoritet för oss som menar att en skattesänkning behövs för att minska tillgängligheten och styra försäljningen till ordnade former på systembolaget, minskar lönsamheten vid ölinförseln så minskar den.
Försvarsdebatten fredag kväll gav en framgång för CUF som ville att både kvinnor och män skulle omfattas av värnpliktssystemet. Grundförslaget var att utreda detta i en positiv anda, men stämman beslutade i bred enighet att anta CUFs förslag.
Vi är ju också positiva till att också utreda ändå mer frivillighet i värnplikten, ta bort straffen för vägran och överväga om plikten kan t ex vara vilande i fredstid.
Likaså är det mycket intressant och positivt med ÖBs konstruktiva förslag om ökat samarbete på försvarsområdet med Norge (och även fler nordiska länder vartefter, hoppas jag).
Jag återkommer med nästa inlägg om någon vecka, när försvarsutskottet återkommit från sin säkert mycket givande studieresa till bortre Asien (Sydkorea/Japan).
Bara positiva vibbar, Maud en kraftfull ledare med energi och visioner, ett parti som vågar utmana och tänka nytt, ett tydligt och trovärdigt parti....jovisst är jag lite partisk, men i alla fall, det kändes mycket bra!
Lång debatt torsdag kväll om EU-fördraget, ska Sveriges Riksdag behandla och godkänna det komplicerade nya fördraget, eller ska centerpartiet ändra sig och likt nej-partierna mp och v förorda folkomröstning.
Några engagerade "EU-rävar" med rötter i en krtisk syn på EU använde demokratiargumentet med stor energi. En del andra inklusive mig argumenterade för att hålla fast vid partiets linje som vi redovisat rätt länge. Stämman beslutade med mycket bred majoritet att frågan väl lämpar sig för att avgöras av de folkvalda i vårt parlament.
Fredag förmiddag var det en livlig debatt om centerpartiet skulle hålla fast vid sin linje från stämman 2005, då stämman på partistyrelsens förslag efter en lång och utförlig debatt med bred majoritet beslutade att skatten på öl behöver sänkas, för att stoppa det ohämmade införseleländet som ger våra ungdomar i hela landet "fri" tillgång till billigt starköl utan någon ålderskontroll på gator och parkeringsplatser .
Partistyrelsen hade fått något märkligt återfall i ett vacklande beslutsfattande genom att föreslå att ölskatten "möjligen skulle sänkas". Trots denna betydande framgång för "ölskattefundamentalisterna" (sänk aldrig en svensk alkoholskatt) nöjde man sig inte med det utan lyckade få stämmokommittén att med 13-8 föreslå att stämman borde byta uppfattning och inte sänka skatten.
Debatten var även här lång och bra, med god argumentering från båda sidor. Votreingen blev lite jämnare än 2005, tycke jag nog, men ändå med en klar majoritet för oss som menar att en skattesänkning behövs för att minska tillgängligheten och styra försäljningen till ordnade former på systembolaget, minskar lönsamheten vid ölinförseln så minskar den.
Försvarsdebatten fredag kväll gav en framgång för CUF som ville att både kvinnor och män skulle omfattas av värnpliktssystemet. Grundförslaget var att utreda detta i en positiv anda, men stämman beslutade i bred enighet att anta CUFs förslag.
Vi är ju också positiva till att också utreda ändå mer frivillighet i värnplikten, ta bort straffen för vägran och överväga om plikten kan t ex vara vilande i fredstid.
Likaså är det mycket intressant och positivt med ÖBs konstruktiva förslag om ökat samarbete på försvarsområdet med Norge (och även fler nordiska länder vartefter, hoppas jag).
Jag återkommer med nästa inlägg om någon vecka, när försvarsutskottet återkommit från sin säkert mycket givande studieresa till bortre Asien (Sydkorea/Japan).
onsdag, augusti 29, 2007
etanolfunderingar
och det handlar inte om dryck, såklart.
Ett fungerande förnybart drivmedel, inte det bästa men bra under en övergångsperiod som kan bli rätt länge.
Sverige låginblandar 5 procent, kommer att öka till 10 procent så snart EUs nya riktlinjer processats. Jag tycker att de borde höjas till åtminstone 15 procent, på andra håll låginblandar man upp till 20 procent enligt hörsägen.
Detta är de stora volymerna, renetanolen är på väg upp men det tar lite tid. Inte heller renetanolen är 100 procent etanol, utan 85 procent, vintertid i norr kanske bara 70 procent.
Så alla bensinbilar i Sverige körs således på bensin/etanolblandningar!
Svårigheten framöver är inte att sälja mer etanolbilar eller konvertera begagnade, tror jag. Svårigheten blir att få fram tillräckligt med etanol, helt enkelt.
Strategin nu är från Sveriges sida att EU tar bort sina skyddstullar, som möjliggjort en tillverkning inom EU. Då ökar importen från främst Brasilien. Men alltfler länder vill köpa etanol och det finns gränser för hur stora volymer EU och Sverige kan importera. Marknadsefterfrågan kan rätt snabbt komma att överstiga tillgången och världsmarknadspriserna stiger, ett troligt scenario.
Då kan det åter bli intressant att räkna hem etanolproduktionäven i EU, om den tvingats i malpåse p g av tullsänkningar.
(Även om Sverige driver tullsänkningar kan det paradoxalt nog bli tullhöjningar, vilket EU just överväger...!)
En för den EU- och sverigeproducerade etanolen oroande faktor är också den växande efterfrågan på spannmål, vilket lett till en nästan fördubbling av spannmålspriset s edan förra året, från ca 1 kr till 1,80 kr/kg.
Om spannmålen blir väsentligt högre prissatt än tidigare (=dyrare etanolråvara) samtidigt som EUs tullar tas bort (= lägre försäljningspris) blir EUs och Sveriges närproducerade etanol snabbt olönsam och fabrikerna går med röda siffror. Vad händer då med Sveriges största etanolfabrik i Norrköping, och med den pågående utbyggnaden?
Och vad händer med världsmarknadspriset på etanol, det stiger ju också eftersom Brasilien m fl kan välja mellan att producera mat, foder eller drivmedel.
Slutsats...Öka etanolbilar och låginblandning, visst, bra. Men lägg huvudkraften på att överblicka marknadstillgången i ett flerårsperspektiv och hur Sverige kan trygga erforderliga volymer till ett pris som inte gör etanoldrift dyrare än bensin. Det kan vara en ko på isen här.
Ett fungerande förnybart drivmedel, inte det bästa men bra under en övergångsperiod som kan bli rätt länge.
Sverige låginblandar 5 procent, kommer att öka till 10 procent så snart EUs nya riktlinjer processats. Jag tycker att de borde höjas till åtminstone 15 procent, på andra håll låginblandar man upp till 20 procent enligt hörsägen.
Detta är de stora volymerna, renetanolen är på väg upp men det tar lite tid. Inte heller renetanolen är 100 procent etanol, utan 85 procent, vintertid i norr kanske bara 70 procent.
Så alla bensinbilar i Sverige körs således på bensin/etanolblandningar!
Svårigheten framöver är inte att sälja mer etanolbilar eller konvertera begagnade, tror jag. Svårigheten blir att få fram tillräckligt med etanol, helt enkelt.
Strategin nu är från Sveriges sida att EU tar bort sina skyddstullar, som möjliggjort en tillverkning inom EU. Då ökar importen från främst Brasilien. Men alltfler länder vill köpa etanol och det finns gränser för hur stora volymer EU och Sverige kan importera. Marknadsefterfrågan kan rätt snabbt komma att överstiga tillgången och världsmarknadspriserna stiger, ett troligt scenario.
Då kan det åter bli intressant att räkna hem etanolproduktionäven i EU, om den tvingats i malpåse p g av tullsänkningar.
(Även om Sverige driver tullsänkningar kan det paradoxalt nog bli tullhöjningar, vilket EU just överväger...!)
En för den EU- och sverigeproducerade etanolen oroande faktor är också den växande efterfrågan på spannmål, vilket lett till en nästan fördubbling av spannmålspriset s edan förra året, från ca 1 kr till 1,80 kr/kg.
Om spannmålen blir väsentligt högre prissatt än tidigare (=dyrare etanolråvara) samtidigt som EUs tullar tas bort (= lägre försäljningspris) blir EUs och Sveriges närproducerade etanol snabbt olönsam och fabrikerna går med röda siffror. Vad händer då med Sveriges största etanolfabrik i Norrköping, och med den pågående utbyggnaden?
Och vad händer med världsmarknadspriset på etanol, det stiger ju också eftersom Brasilien m fl kan välja mellan att producera mat, foder eller drivmedel.
Slutsats...Öka etanolbilar och låginblandning, visst, bra. Men lägg huvudkraften på att överblicka marknadstillgången i ett flerårsperspektiv och hur Sverige kan trygga erforderliga volymer till ett pris som inte gör etanoldrift dyrare än bensin. Det kan vara en ko på isen här.
torsdag, augusti 23, 2007
hur blir försvarsbudgeten?
Riksdagen och svenska folket väntar nu på alliansregeringens första riktigt genomarbetade budget, den förra fick ju p g av ett orimligt kort tid mellan valdag och budgetlåsning arbetas fram under en oerhörd tidspress.
Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.
Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.
Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.
Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.
Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.
Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.
Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.
Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!
Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.
Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.
Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.
Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.
Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.
Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.
Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.
Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!
torsdag, augusti 16, 2007
Vilnius - en vacker stad med en hemsk historia
Vi besökte en vän i Vilnius, huvudstad i Litauen, i veckan. Så nära det ändå är till Lettland och Litauen, till Vitryssland, Polen och Ryssland. Flyg med Ryan Air till Riga, hyrbil knappt 30 mil till Vilnius, raka riktigt bra vägar genom slättbygd med mycket mark ur produktion men också en hel del i gott bruk.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
lördag, augusti 11, 2007
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Jag tycker ärligen att det det är mycket tveksamt att föräldrar bestämmer att barn ska omskäras, och likaså om landstingen då ska åläggas att utföra ingreppet. Givet att föräldrar äger och ska fortsätta att äga denna rätt till sina barns kroppar finns det ju en logik, förstås.
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
torsdag, augusti 09, 2007
Jaga inte fildelare!
Förr kopierade jag och många musik på våra bandspelare, och bytte band med varandra. Idag kopierar man lätt musik och annat med den nya tekniken, vilket skivindustrin vill förbjuda med allt mer integritetskränkande lagar.
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
onsdag, augusti 08, 2007
medborgarlön....?
Två makar ifrån kinda kommun i Ög hudflängs nu i spalterna, de anser sig oförmögna att arbeta och har erhållit socialbidrag - ibland fullt, ibland delvis - i många år.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
torsdag, augusti 02, 2007
en världsvid deklaration mot terrormord
Fråga till utrikesminister Carl Bildt
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
onsdag, juli 25, 2007
Försvarsminister Oden-Borg?
Jag ger vår utmärkte finansminister Borg lite berättigad kritik i dagens Svenska Dagblad,här.Visst kan och ska finansministern ha synpunkter på utgifterna i statsbudgeten, även inom försvarsområdet. Och visst kan finansministern uttala sin bedömning av att det finns utrymme för besparingar inom t ex försvarsområdet.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
