Idag,lördag, var 100-talet ombud och medlemmar samlade på Lunnevads folkhögskola nära Vikingstad för vår årsstämma. En fin vårdag med sol utanför, en bta stämma innanför...Som så många gånger förr!
Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson på miljödepartementet talade väl och intressant, Åsa-Britt är från "Harry Martinssons" Klockrike från början. Vår nuvarande distriksordförande Inga Arnell Lindgren, kommunalråd i Ydre, slutade efter 6 år, och ny distriksordförande blev Linköpings erfarna kommunalråd Gösta Gustavsson, som jag rätt länge var ersättare för i kommunstyrelsen. Med inte alltför lysande närvaro, må erkännas. Gösta blir en bra nu ordförande, jag blir förste vice och Britta Andersson från Vånga blir en bra andre vice. Karin Jonsson fortsätter som ordförande för centerkvinnorna.
Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson från Östra Ryd, Söderköping, slutade i distriktsstyrelsen men har händerna fulla i sin nya roll i den styrande majoriteten i landstinget. Och Michael Cornell från ödeshög är vår huvudman i Östsam, regionen.
Av Östergötlands 13 kommuner så ingår centerpartiet i den styrande majoriteten i 8 st, varav vi har ks-ordförandeposten i 4 och några viceposter.
Jag rapporterade från riksdagen, och anslog en positiv ton med nödvändiga förändringar av politiken i en fortsatt internationellt stark konjunktur.
lördag, mars 31, 2007
fredag, mars 30, 2007
LHC och Göran Persson
Linköping i final! Efter en lysande matchserie med lysande spel mot Färjestad. Färjestad spelade bra men de mötte ett bättre lag! Roligt för oss i Östergötland och ingen dålig marknadsföring. Vore roligt med en final mot HV71 10 mil bort.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
måndag, mars 26, 2007
För Europa - i tiden!
EU ska inte syssla med allt, självfallet inte. Därför arbetar centerpartiet - och numera också Sverige för att EU ska bli "smalare men vassare".
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
onsdag, mars 21, 2007
signalspaning och integritet
Signalspaning igen.
Efter den 11 september tog regeringen initiativ för att utreda bättre beredskap mot bla terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ändå lade den gamla s-regeringen inga förslag om bättre regelverk för signalspaning till riksdagen, och man utredde inte integritetsaspekterna något vidare.
Uppenbarligen är det intern splittring som orsakat handlingsförlamningen, vilken gör att Sveriges säkerhet är lite sämre än den annars hade varit. En bred majoritet i riksdagen bejakar behovet av att trygga landets säkerhet genom en god underrättelseinhämtning omfattande även signalspaning mot utländska hot.
Thomas Bodström är uppenbarligen den som har kanske mest del i passiviteten, och än idag arbetar han för att ytterligare fördröja frågan. Han ger ett intryck av att uppträda som ombud för advokatsamfundet och Säpo, i vart fall är deras synpunkter som i första hand lyfts fram.
Det är bra att den nya regeringen haft modet att regera, att lägga fram förslag och att bygga in ett väsentligt starkare integritetsskydd än i s-regeringens efterlämnade material.
Jag har föreslagit en offentlig hearing i frågan, som sker den 12 april.
Idag har Annie Johansson - centerpartiets ledamot i integritetsskyddsutredningen - och jag föreslagit att en kontrollstation bör byggas in i riksdagsbeslutet från integritetssynpunkt. Regeringen bör inom två år återkomma till riksdagen med en utvärdering av den nya lagen baserad på vunna erfarenheter, och på integritetsskyddsutredningens slutbetänkande mm.
Förhoppningsvis kan detta bidra till en bred uppslutning bakom ett beslut redan i juni, och det var glädjande att Ulrika Messing igår gav beskedet att s avser att hantera den här svåra frågan konstruktivt och utifrån ett principiellt ja.
Våra fredsbevarande styrkors säkerhet och arbetet för att skydda oss mot terrordåd kommer i så fall att kunna ske mot bakgrund av en bättre informationsberedskap än idag, samtidigt som vi utöver de redan vidtagna regelverken för starkare integritetsskydd lägger till en kontrollstation.
Efter den 11 september tog regeringen initiativ för att utreda bättre beredskap mot bla terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ändå lade den gamla s-regeringen inga förslag om bättre regelverk för signalspaning till riksdagen, och man utredde inte integritetsaspekterna något vidare.
Uppenbarligen är det intern splittring som orsakat handlingsförlamningen, vilken gör att Sveriges säkerhet är lite sämre än den annars hade varit. En bred majoritet i riksdagen bejakar behovet av att trygga landets säkerhet genom en god underrättelseinhämtning omfattande även signalspaning mot utländska hot.
Thomas Bodström är uppenbarligen den som har kanske mest del i passiviteten, och än idag arbetar han för att ytterligare fördröja frågan. Han ger ett intryck av att uppträda som ombud för advokatsamfundet och Säpo, i vart fall är deras synpunkter som i första hand lyfts fram.
Det är bra att den nya regeringen haft modet att regera, att lägga fram förslag och att bygga in ett väsentligt starkare integritetsskydd än i s-regeringens efterlämnade material.
Jag har föreslagit en offentlig hearing i frågan, som sker den 12 april.
Idag har Annie Johansson - centerpartiets ledamot i integritetsskyddsutredningen - och jag föreslagit att en kontrollstation bör byggas in i riksdagsbeslutet från integritetssynpunkt. Regeringen bör inom två år återkomma till riksdagen med en utvärdering av den nya lagen baserad på vunna erfarenheter, och på integritetsskyddsutredningens slutbetänkande mm.
Förhoppningsvis kan detta bidra till en bred uppslutning bakom ett beslut redan i juni, och det var glädjande att Ulrika Messing igår gav beskedet att s avser att hantera den här svåra frågan konstruktivt och utifrån ett principiellt ja.
Våra fredsbevarande styrkors säkerhet och arbetet för att skydda oss mot terrordåd kommer i så fall att kunna ske mot bakgrund av en bättre informationsberedskap än idag, samtidigt som vi utöver de redan vidtagna regelverken för starkare integritetsskydd lägger till en kontrollstation.
fredag, mars 16, 2007
signalspaning
Det har varit en hektisk vecka. Givande försvarsberedning med Rysslandsinformation, försvarsutskottet på infokväll hos ÖB på Högkvarteret (så heter det!), utfrågning av statsministern efter toppmötet...och så kom då regeringens proposition om signalspaning.
När en proposition lämnas in till riksdagen så bordläggs den, dvs anmäls vid kammarens möte av talmannen. Därefter remitteras den till berört utskott för behandling, ett utskottsbetänkande ges ut med majoritetsskrivningar och reservationer från de som tycker olika. Och så debatt i kammaren/riksdagssalen och därefter beslut/votering.
Bordläggningen sker vanligen bara som en anmälan. Men denna gång valde oppositionen att anmäla sig för att kommentera/debattera propositionen, i syfte att kritisera den. Vi valde att avstå från att delta i debatten, vår regering står bakom propositionen och vi ser fram mot en utförlig diskussion under utskottsbehandlingen.
Uppenbarligen finns det delade meningar inom s-riksdagsgruppen i denna fråga, det är ju s som främst berett propositionen i flera år men inte kom till skott p g av motsättningar mellan försvarsminister Leni Björklund och den allt mer våldsamt debatterande Thomas Bodström, f.d justitieminister. Från en rätt anständig minister i regeringsställning har han blivit en ibland obalanserad slugger i opposition med en icke föraktlig talang för olika härskartekniker.
Bodström sa flera tydliga NEJ i debatten, men det intressanta var att han tydligt gjorde klart att även s inser och accepterar att i dagens värld med regionala konflikter och hänsynslös terror behöver Sveriges säkerhet en god underrättelseinhämtning från utländska förhållanden som kan hota oss. Mycket tack vare centerpartiet har det byggts in olika former av integritetsskyddande åtgärder, godkännanden och kontroller.
Bodström gjorde dramatiska prestationer för att försöka visa att regeringens förslag inte var de helt rätta, utan det kommer s med så småningom....
På försvarsutskottets sammanträde i tisdags tog jag med stöd från alliansen och sedan hela utskottet initiativ till att göra en offentlig hearing kring signalspaningen, för att tränga djupare i frågan och se om de lagda integritetsskyddsåtgärderna kanske kan ytterligare förbättras. jag har också föreslagit att integritetsskyddsutredningens delbetänkande som kommer i slutet av mars ska redovisas för utskottet.
En minoritet på 60 ledamöter kan tvinga fram en bordläggning av förslaget i ett år. Avgörandet ligger hos s. Min utgångspunkt är att Sveriges säkerhet - som det här främst handlar om - i vår goda tradition ska kunna finna en bred majoritet och samsyn. Detta kräver ett ansvarstagande hos både majoritet och opposition. Jag och centerpartiet, och alliansen, är beredd att pröva de förändringsförslag som förs fram i syfte att nå en bred enighet.
Med tanke på t ex de terrorhot som förts fram nyligen mot Tyskland från krafter i Afghanistan, där även vi har fredsbevarande styrkor, och med tanke på att vår nordiska stridsgrupp (battle group) står insatsberedd från kommande årsskifte, är det uppenbart att behovet av en god underrättelseinformation är mycket angelägen.
Centerpartiet har drivit på för ett starkt integritetsskydd i signalspaningen, givet ändå att sådan måste kunna få ske, i luft och i tråd.
När en proposition lämnas in till riksdagen så bordläggs den, dvs anmäls vid kammarens möte av talmannen. Därefter remitteras den till berört utskott för behandling, ett utskottsbetänkande ges ut med majoritetsskrivningar och reservationer från de som tycker olika. Och så debatt i kammaren/riksdagssalen och därefter beslut/votering.
Bordläggningen sker vanligen bara som en anmälan. Men denna gång valde oppositionen att anmäla sig för att kommentera/debattera propositionen, i syfte att kritisera den. Vi valde att avstå från att delta i debatten, vår regering står bakom propositionen och vi ser fram mot en utförlig diskussion under utskottsbehandlingen.
Uppenbarligen finns det delade meningar inom s-riksdagsgruppen i denna fråga, det är ju s som främst berett propositionen i flera år men inte kom till skott p g av motsättningar mellan försvarsminister Leni Björklund och den allt mer våldsamt debatterande Thomas Bodström, f.d justitieminister. Från en rätt anständig minister i regeringsställning har han blivit en ibland obalanserad slugger i opposition med en icke föraktlig talang för olika härskartekniker.
Bodström sa flera tydliga NEJ i debatten, men det intressanta var att han tydligt gjorde klart att även s inser och accepterar att i dagens värld med regionala konflikter och hänsynslös terror behöver Sveriges säkerhet en god underrättelseinhämtning från utländska förhållanden som kan hota oss. Mycket tack vare centerpartiet har det byggts in olika former av integritetsskyddande åtgärder, godkännanden och kontroller.
Bodström gjorde dramatiska prestationer för att försöka visa att regeringens förslag inte var de helt rätta, utan det kommer s med så småningom....
På försvarsutskottets sammanträde i tisdags tog jag med stöd från alliansen och sedan hela utskottet initiativ till att göra en offentlig hearing kring signalspaningen, för att tränga djupare i frågan och se om de lagda integritetsskyddsåtgärderna kanske kan ytterligare förbättras. jag har också föreslagit att integritetsskyddsutredningens delbetänkande som kommer i slutet av mars ska redovisas för utskottet.
En minoritet på 60 ledamöter kan tvinga fram en bordläggning av förslaget i ett år. Avgörandet ligger hos s. Min utgångspunkt är att Sveriges säkerhet - som det här främst handlar om - i vår goda tradition ska kunna finna en bred majoritet och samsyn. Detta kräver ett ansvarstagande hos både majoritet och opposition. Jag och centerpartiet, och alliansen, är beredd att pröva de förändringsförslag som förs fram i syfte att nå en bred enighet.
Med tanke på t ex de terrorhot som förts fram nyligen mot Tyskland från krafter i Afghanistan, där även vi har fredsbevarande styrkor, och med tanke på att vår nordiska stridsgrupp (battle group) står insatsberedd från kommande årsskifte, är det uppenbart att behovet av en god underrättelseinformation är mycket angelägen.
Centerpartiet har drivit på för ett starkt integritetsskydd i signalspaningen, givet ändå att sådan måste kunna få ske, i luft och i tråd.
måndag, mars 12, 2007
Reserapport från Berlin och Bryssel
En delegation ur EU-nämnden besökte Berlin några dagar. Tyskland har ju EUs ordförandeskap just nu, vilket väl framgått av toppmötet nyligen där klimatfrågorna stod i förgrunden.
Vi träffade ledande personer från förbundsrådet, regeringen och förbundsdagen. Gasledningsprojektet genom Östersjön var uppe flera gånger, med det samstämmiga svaret att det är ett privat projekt och att en noggrann miljöprövning ska ske.
Vid en träff på UD i rummet där Östtysklands kommunistpartis partistyrelse sammanträdde - med dåvarande porträtten av Marx och Lenin nu utbytta mot Bismarck - fick vi bl a en god information om hur man arbetar med den högtidliga "Berlindeklarationen" vid EUs 50-årsfirande den 25 mars.
Vad gäller EUs nya Fördrag och den ev. utvidgningen med Turkiet fanns en stor samstämmighet bland dem vi mötte att ett fungerade EU kräver ett nytt fördrag, att EUs arbete behöver fördjupas och att Turkiet inte på mycket länge är moget för ett EU-medlemsskap...
I Bryssel hade vi några mycket bra dagar med vår riksdagsgrupp. Vår Europaparlamentariker Lena Ek hade arbetat fram ett gediget program som väl vittnade om den stora respekt hon åtnjuter. Att en hel riksdagsgrupp besöker Bryssel var en ovanlig händelse som väckte en del uppmärksamhet
Vi träffade ledande personer från förbundsrådet, regeringen och förbundsdagen. Gasledningsprojektet genom Östersjön var uppe flera gånger, med det samstämmiga svaret att det är ett privat projekt och att en noggrann miljöprövning ska ske.
Vid en träff på UD i rummet där Östtysklands kommunistpartis partistyrelse sammanträdde - med dåvarande porträtten av Marx och Lenin nu utbytta mot Bismarck - fick vi bl a en god information om hur man arbetar med den högtidliga "Berlindeklarationen" vid EUs 50-årsfirande den 25 mars.
Vad gäller EUs nya Fördrag och den ev. utvidgningen med Turkiet fanns en stor samstämmighet bland dem vi mötte att ett fungerade EU kräver ett nytt fördrag, att EUs arbete behöver fördjupas och att Turkiet inte på mycket länge är moget för ett EU-medlemsskap...
I Bryssel hade vi några mycket bra dagar med vår riksdagsgrupp. Vår Europaparlamentariker Lena Ek hade arbetat fram ett gediget program som väl vittnade om den stora respekt hon åtnjuter. Att en hel riksdagsgrupp besöker Bryssel var en ovanlig händelse som väckte en del uppmärksamhet
söndag, mars 04, 2007
Berlin och Bryssel
Nästa vecka är det uppehåll i riksdagsarbetet.
En delegation ur EU-nämnden besöker Berlin söndag-tisdag med anledning av Tysklands ordförandeskap, jag deltar för centerpartiet. Intressant program, återkommer.
Därefter till Bryssel för mig, där centerpartiets riksdagsgrupp och en del handläggare (vi börjar äntligen få in våra nytillskott som verkar mycket lovande med mycket i bagaget) laddar batterierna.
Blogvärlden stöder givetvis Carl Bildt mot Bertil Torekull, så också jag. Denna utmärkte och brinnande journalist som gjorde ett bra jobb som chefredaktör för Östgöta Corren en del år kommer ut lite snett i debatten, tycker jag. Politiker kan tydligen blogga på innan de når ministernivån, då de istället endast ska utnyttja etermedia och papperstidningar i sin kommunikation med omvärlden. En rätt märklig analys, som väl främst kan förstås utifrån ett brinnande engagemang just för medias förutsättningar och informations"monopol".
En delegation ur EU-nämnden besöker Berlin söndag-tisdag med anledning av Tysklands ordförandeskap, jag deltar för centerpartiet. Intressant program, återkommer.
Därefter till Bryssel för mig, där centerpartiets riksdagsgrupp och en del handläggare (vi börjar äntligen få in våra nytillskott som verkar mycket lovande med mycket i bagaget) laddar batterierna.
Blogvärlden stöder givetvis Carl Bildt mot Bertil Torekull, så också jag. Denna utmärkte och brinnande journalist som gjorde ett bra jobb som chefredaktör för Östgöta Corren en del år kommer ut lite snett i debatten, tycker jag. Politiker kan tydligen blogga på innan de når ministernivån, då de istället endast ska utnyttja etermedia och papperstidningar i sin kommunikation med omvärlden. En rätt märklig analys, som väl främst kan förstås utifrån ett brinnande engagemang just för medias förutsättningar och informations"monopol".
fredag, mars 02, 2007
Axplock
Måndag 26 feb: En bra dag i Östergötland med alliansens östgötabänk; träff med järnvägsfrämjandet som sakligt argumenterade för Tjustbanans upprustning (järnvägen mellan Linköping och Västervik; träff med företagare i Linköping som lyfte arbetsrätten och 3:12-reglerna med mera.
Samt en givande eftermiddag i Motala , träff med kommunledningen kring främst den absolut nödvändiga och trängande förbättringen av riksväg 50 genom Motala. En ny bro över Motalaviken vid "skepparpinan" avleder den tunga långtradartrafik som idag passerar genom Motalas innerstad. Detta har akut prioritet hos vägverket, planerna är klara sedan länge, men allt ströks av förra regeringen när trollhättepaketet i panik togs fram.
Tisdag:
Debatt i radio Östergötland med östgötamedborgaren Björn Eriksson med (sommar)bostad i Ydre, tillika statstjänsteman och Konungens Befallningshavare i Östergötland utsedd av regeringen.
Jag bejakar ju ansvarskommitténs förslag om att föra över beslut från staten till färre och större regioner med beskattningsrätt och regionfullmäktige. Eriksson och några landshövdingar till går i spetsen för att "uppvigla " folket mot att förändra nuvarande 400 år gamla länsindelning...Det hela bör utredas mycket mer, diskuteras med folket mycket mer och så många alternativ som möjligt bör hållas öppna många år till, säger de. De vill helt enkelt inte ha någon förändring, är min tolkning.
Att landshövdingarna utifrån sin parts- och tjänstemannaroll har synpunkter på statens myndighetsindelning är en sak, att de mycket aktivt vill styra debatten om hur landets regionindelning i övrigt ska se ut är kanske lite ovanligt.
Det är bra att ansvarskommittén är enig, det verkar, tycker jag, som om både socialdemokrater och moderater är på väg att acceptera förslagen. Och jag tror att efter 20 års utredande är det nu eller aldrig. Jag hoppas på att vi i Östergötland inom helst 4 år är en del i en "Östra Sverige region" bestående av hela eller delar av Småland, av Östergötland och kanske av några kommuner norrifrån.
Onsdag: Försvarsberedning fm om utvecklingen i Europa, mycket givande. Eftermiddag/kväll med när infrastrukturminister Torstensson och statsskereterare Zetterberg besökte Östergötland och Östsam/landshövdingen. Bra föredragningar om Ostlänken, E22, Norrköpingspaketet och Rv 50/32 mm. Det gäller att lyssna på de nya signalerna om OPS-lösningar och medfinansiering av väg- och järnvägsinvesteringarna.
Torsdag: EU-debatt i riksdagen, där centerlaget bestod av Kerstin Lundgren, mig själv och Sven Bergström. Jag och Kerstin såg främst möjligheter, medan Sven var något mer betänksam. På kvällen regiondiskussion i Norrköping med centerns kvalificerade "ansvarsman" och riksdagsledamot Stefan Tornberg. Givande.
Samt en givande eftermiddag i Motala , träff med kommunledningen kring främst den absolut nödvändiga och trängande förbättringen av riksväg 50 genom Motala. En ny bro över Motalaviken vid "skepparpinan" avleder den tunga långtradartrafik som idag passerar genom Motalas innerstad. Detta har akut prioritet hos vägverket, planerna är klara sedan länge, men allt ströks av förra regeringen när trollhättepaketet i panik togs fram.
Tisdag:
Debatt i radio Östergötland med östgötamedborgaren Björn Eriksson med (sommar)bostad i Ydre, tillika statstjänsteman och Konungens Befallningshavare i Östergötland utsedd av regeringen.
Jag bejakar ju ansvarskommitténs förslag om att föra över beslut från staten till färre och större regioner med beskattningsrätt och regionfullmäktige. Eriksson och några landshövdingar till går i spetsen för att "uppvigla " folket mot att förändra nuvarande 400 år gamla länsindelning...Det hela bör utredas mycket mer, diskuteras med folket mycket mer och så många alternativ som möjligt bör hållas öppna många år till, säger de. De vill helt enkelt inte ha någon förändring, är min tolkning.
Att landshövdingarna utifrån sin parts- och tjänstemannaroll har synpunkter på statens myndighetsindelning är en sak, att de mycket aktivt vill styra debatten om hur landets regionindelning i övrigt ska se ut är kanske lite ovanligt.
Det är bra att ansvarskommittén är enig, det verkar, tycker jag, som om både socialdemokrater och moderater är på väg att acceptera förslagen. Och jag tror att efter 20 års utredande är det nu eller aldrig. Jag hoppas på att vi i Östergötland inom helst 4 år är en del i en "Östra Sverige region" bestående av hela eller delar av Småland, av Östergötland och kanske av några kommuner norrifrån.
Onsdag: Försvarsberedning fm om utvecklingen i Europa, mycket givande. Eftermiddag/kväll med när infrastrukturminister Torstensson och statsskereterare Zetterberg besökte Östergötland och Östsam/landshövdingen. Bra föredragningar om Ostlänken, E22, Norrköpingspaketet och Rv 50/32 mm. Det gäller att lyssna på de nya signalerna om OPS-lösningar och medfinansiering av väg- och järnvägsinvesteringarna.
Torsdag: EU-debatt i riksdagen, där centerlaget bestod av Kerstin Lundgren, mig själv och Sven Bergström. Jag och Kerstin såg främst möjligheter, medan Sven var något mer betänksam. På kvällen regiondiskussion i Norrköping med centerns kvalificerade "ansvarsman" och riksdagsledamot Stefan Tornberg. Givande.
lördag, februari 24, 2007
svåra livsfrågor
En replik till Corren i vår debatt om dödshjälp, ej ännu (?) publicerad.
Svåra livsfrågor!
Jag har lyft den svåra frågan om ”rätt till dödshjälp” om man är t ex mycket gammal, okontaktbar och med svåra smärtor samt själv tidigare har uttryckt en stark vilja i frågan.
Corren har i en balanserad ledarkommentar argumenterat emot.
Nästa dag har Corren en ledare om rätten till abort, att släcka ett liv som blivit 18 veckor gammalt. En rätt som Corren anser mycket viktig. Idag räddas tidigt födda barn som är mindre än en månad äldre än så.
Jag vill understryka att det här är mycket svåra frågor. Men hur är Correns logik när man dels förbjuder varje möjlighet att efter egen bestämd vilja kunna få dö/somna in i mycket svåra livssituationer då livet rinner ut och har mist sin mening, dels samtidigt argumenterar för rätten till abort upp till vecka 18?
Jag tänker inte nu lägga någon riksdagsmotion i frågan om abort, som också tål att diskuteras. Men blir jag efter ett långt liv 90 år eller mer, lider svårt och är helt okontaktbar, varför kan jag då inte efter egen uttalad vilja få dö/somna in något tidigare än vad den moderna sjukvården möjliggör.
Staffan Danielsson
En människa från Bankekind
Svåra livsfrågor!
Jag har lyft den svåra frågan om ”rätt till dödshjälp” om man är t ex mycket gammal, okontaktbar och med svåra smärtor samt själv tidigare har uttryckt en stark vilja i frågan.
Corren har i en balanserad ledarkommentar argumenterat emot.
Nästa dag har Corren en ledare om rätten till abort, att släcka ett liv som blivit 18 veckor gammalt. En rätt som Corren anser mycket viktig. Idag räddas tidigt födda barn som är mindre än en månad äldre än så.
Jag vill understryka att det här är mycket svåra frågor. Men hur är Correns logik när man dels förbjuder varje möjlighet att efter egen bestämd vilja kunna få dö/somna in i mycket svåra livssituationer då livet rinner ut och har mist sin mening, dels samtidigt argumenterar för rätten till abort upp till vecka 18?
Jag tänker inte nu lägga någon riksdagsmotion i frågan om abort, som också tål att diskuteras. Men blir jag efter ett långt liv 90 år eller mer, lider svårt och är helt okontaktbar, varför kan jag då inte efter egen uttalad vilja få dö/somna in något tidigare än vad den moderna sjukvården möjliggör.
Staffan Danielsson
En människa från Bankekind
fredag, februari 23, 2007
3 MILJARDER KRONOR
* Först om etanol. Dagens Industri och kommerskollegium m fl hyllar att tullarna ska tas bort. Tror man att Brasiliens etanol räcker till hela världen?
* Sedan om JAS Gripen till Afghanistan. Ja, varför inte. Men både kostnad och behov måste ställas och vägas mot de samlade insatser som Sverige gör och ska göra.
* Så om matchen Carl Bildt versus Drevet. Som fått en värdig motståndare, måste man säga. Men nog är det kvällstidningsjournalistik i dess sämre bemärkelse när media rakt av och den samlade oppositionen kopplar ihop Bildts uppdrag i en mycket stor kapitalförvaltare ("som innehar krigsindustrier i sina placeringar"), och ett innehav på 16.000 kr i en framgångsrik svensk Balkanfond (East Capital). Överfört till svenska förhållanden skulle alltså det vara diskvalificerande att ha varit styrelseledamot i Robur Fonder, där någon fond har en del SAAB-aktier...
* Jag har bloggat om SPIRA/Kronfågel tidigare. LRF som gjort nästan allt annat rätt i sin förvaltning de senaste 20 åren gör tillsammans med Lantmännen allt - eller väldigt mycket - fel i kött- och kycklingföretaget. Det känns bedrövligt och förfärligt, och jag kryper i stoftet, har ju som f.d LRF-styrelseledamot ett ansvar i frågan. Jag kom in i LRF-styrelsen 1996 (18 personer) då det mäktiga arbetsutskottet (6 pers) var bolagsstyrelse (LEAB)och skötte LRF-bolagen. Någon gång kom de till hela styrelsen med något enhälligt förslag - "vi köper ut Spira från börsen" eller "vi gör ett sista kapitaltillskott på 300 mkr". Och styrelsen och jag följde vår inre cirkels maning.
När förlusterna fortsatte breddades beslutsansvaret ca 2000 till hela styrelsen, vilket jag hade drivit sedan jag kom in i styrelsen. Och vi tog några "absolut sista kapitaltillskott till". Vi var några som ville utreda alternativet konkurs, men det var otänkbart, och är det tydligen fortfarande. Och vi reserverade oss inte och är fullt delaktiga.
När jag kom in i styrelsen var kanske de upparbetade förlusterna 0,5 till 1 miljard (?) och när jag lämnade den 2004 var de kanske uppåt 2 miljarder.
Nu är de över 3.000 miljoner kr, och lantmännens förklaringar hur blodflödet ska stoppas är precis desamma som 2004 och som LRFs fram till 2004. Det känns inte betryggande.
LRFs egna kapital har trots dessa oerhört stora förluster flerdubblats från nivån knappt en halv miljard i slutet på 1980-talet, vilket visar hur offensivt och väl man lyckats i sin övriga affärs- och kapitalförvaltningsverksamhet, tex på försäkringsområdet, satsningen på att rädda Föreningsbanken, Östeuropasatningarna m.m. Tragiskt att Spira/Kronfågel så sargar den den framgångssagan....
* Sedan om JAS Gripen till Afghanistan. Ja, varför inte. Men både kostnad och behov måste ställas och vägas mot de samlade insatser som Sverige gör och ska göra.
* Så om matchen Carl Bildt versus Drevet. Som fått en värdig motståndare, måste man säga. Men nog är det kvällstidningsjournalistik i dess sämre bemärkelse när media rakt av och den samlade oppositionen kopplar ihop Bildts uppdrag i en mycket stor kapitalförvaltare ("som innehar krigsindustrier i sina placeringar"), och ett innehav på 16.000 kr i en framgångsrik svensk Balkanfond (East Capital). Överfört till svenska förhållanden skulle alltså det vara diskvalificerande att ha varit styrelseledamot i Robur Fonder, där någon fond har en del SAAB-aktier...
* Jag har bloggat om SPIRA/Kronfågel tidigare. LRF som gjort nästan allt annat rätt i sin förvaltning de senaste 20 åren gör tillsammans med Lantmännen allt - eller väldigt mycket - fel i kött- och kycklingföretaget. Det känns bedrövligt och förfärligt, och jag kryper i stoftet, har ju som f.d LRF-styrelseledamot ett ansvar i frågan. Jag kom in i LRF-styrelsen 1996 (18 personer) då det mäktiga arbetsutskottet (6 pers) var bolagsstyrelse (LEAB)och skötte LRF-bolagen. Någon gång kom de till hela styrelsen med något enhälligt förslag - "vi köper ut Spira från börsen" eller "vi gör ett sista kapitaltillskott på 300 mkr". Och styrelsen och jag följde vår inre cirkels maning.
När förlusterna fortsatte breddades beslutsansvaret ca 2000 till hela styrelsen, vilket jag hade drivit sedan jag kom in i styrelsen. Och vi tog några "absolut sista kapitaltillskott till". Vi var några som ville utreda alternativet konkurs, men det var otänkbart, och är det tydligen fortfarande. Och vi reserverade oss inte och är fullt delaktiga.
När jag kom in i styrelsen var kanske de upparbetade förlusterna 0,5 till 1 miljard (?) och när jag lämnade den 2004 var de kanske uppåt 2 miljarder.
Nu är de över 3.000 miljoner kr, och lantmännens förklaringar hur blodflödet ska stoppas är precis desamma som 2004 och som LRFs fram till 2004. Det känns inte betryggande.
LRFs egna kapital har trots dessa oerhört stora förluster flerdubblats från nivån knappt en halv miljard i slutet på 1980-talet, vilket visar hur offensivt och väl man lyckats i sin övriga affärs- och kapitalförvaltningsverksamhet, tex på försäkringsområdet, satsningen på att rädda Föreningsbanken, Östeuropasatningarna m.m. Tragiskt att Spira/Kronfågel så sargar den den framgångssagan....
onsdag, februari 21, 2007
endast passiv dödshjälp?
Jag bloggade i december om dödshjälp, med anledning av en italienares situation, död och begravning. I Linköping har en diskussion blossat upp efter att en 82-årig man anhållits för att ha hjälpt - eller inte hejdat - sin svårt sjuka makas död. Jag är citerad i Östgöta Corren, som också skrivit en ledarkommentar igår.
Jag har all respekt för vad tidningen skriver, men redan idag är det en betydande gråzon i verkligheten om och när och hur "passiv" dödshjälp ska "beviljas" eller ej, läkare och anhöriga tvingas till svåra ställningstaganden. Och om vi tar exemplet att jag blir över 90 år och har drabbast av Alzheimers och är okontaktbar sedan flera år och har svåra smärtor, kunde då inte läkare och släkt och stat ha nytta av en bevittnad viljeförklaring att jag i det läget är öppen för stt dö/somna in...?
Det blir en motion i höst, jag tar gärna emot synpunkter i frågan hur den ska formuleras...eller ej....
Jag har all respekt för vad tidningen skriver, men redan idag är det en betydande gråzon i verkligheten om och när och hur "passiv" dödshjälp ska "beviljas" eller ej, läkare och anhöriga tvingas till svåra ställningstaganden. Och om vi tar exemplet att jag blir över 90 år och har drabbast av Alzheimers och är okontaktbar sedan flera år och har svåra smärtor, kunde då inte läkare och släkt och stat ha nytta av en bevittnad viljeförklaring att jag i det läget är öppen för stt dö/somna in...?
Det blir en motion i höst, jag tar gärna emot synpunkter i frågan hur den ska formuleras...eller ej....
Nej till blågul etanol....tycker Tommy
Det finns mycket gott att säga om miljökämpen Tommy Hammarström, men i frågan om den blågula etanolen och behovet av fortsatt tull en tid framåt, där tycker vi olika. Här hans krönika i expressen med hopp om att de svenska etanolfabrikerna läggs ner
Jag anser att Sverige - och EU - har ett ansvar för att inte bara förlita sig till import av olja eller av etanol från Brasilien, utan också har ett ansvar för att i sina egna länder öka produktionen av förnybara drivmedel. De närmaste åren är det etanol producerad från åkrar som är möjlig att ta fram, och därför är det viktigt att ge sådan etanoltillverkning förutsättningar^
Jag anser att Sverige - och EU - har ett ansvar för att inte bara förlita sig till import av olja eller av etanol från Brasilien, utan också har ett ansvar för att i sina egna länder öka produktionen av förnybara drivmedel. De närmaste åren är det etanol producerad från åkrar som är möjlig att ta fram, och därför är det viktigt att ge sådan etanoltillverkning förutsättningar^
fredag, februari 16, 2007
Sverige och drivmedelsetanolen
Först några rätt ostridiga - som jag ser det... - utgångspunkter:
1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.
2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.
Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.
Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.
I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.
USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.
Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.
Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.
Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.
När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.
Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.
Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.
Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.
På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.
1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.
2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.
Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.
Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.
I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.
USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.
Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.
Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.
Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.
När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.
Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.
Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.
Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.
På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.
tisdag, februari 13, 2007
Swecon -svenska fredsstyrkan i Kosovo
Jag och 7 kollegor från försvarsutskottet hade alltså förmånen att i 4 dagar besöka de svenska soldaterna i Pristina, Kosovo. Vackert land i stort men slitet och skräpigt på nära håll. Världens tredje största brunkolsfyndigheter som lär räcka i trehundra år. En sliten jätteskorsten med dålig rening och låg effektivitet som spred rök över den kuperade högplatån.
Elström som kom och gick beroende på tillgång, elledningar i härvor längs gatorna. Hög arbetslöshet, varierande uppgifter mellan 35 och 60 procent.
Men också hus i hyggligt skick och rätt många under uppförande.
Men såren över ömsesidiga oförräter sedan sekler och sedan striderna 1999 har förpestat relationerna mellan kosovoalbaner - 95 % - och serber - 4 %. Serberna bor i vissa sammanhängande byar söder om stan och dominerar i nordvästra Kosovo. Där albaner och serber fortfarande är grannar har många flytt, en del bor kvar. Vi besökte några hyreshus med serber i en albansk tätort, där ständigt en patrull höll vakt.
För att bevara säkerheten finns alltså 16.000 soldater från 36 länder. Sverige deltar med 500 och en svensk brigadgeneral -Grundevik - för nu befäl över styrkorna i centrala Kosovo.
För mig var det mycket positivt att vara med och träffa soldater och befäl, se deras professionalitet som rönte bred uppskattning och se det nära samarbete mellan många länders styrkor som gav effekt och gav positiva spinoff effekter i flera avseenden.
Jag är glad över att Sverige tar sitt ansvar och deltar med trupp för att bevara fred och säkerhet i oroliga konfliktområden, och likaså över att alliansregeringen vill öka vårt ansvarstagande.
Det är bra att Natoländerna tagit ett stort ansvar de senaste decennierna, och det är bra att EU alltmer börjar skaffa en beredskap för att kunna göra insatser när det behövs. När det hemska inbördeskriget i Bosnien startade spelade EU länge en lam roll.
Sverige ska nu koncentrera sina insatser till några konflikter; vi finns med hundratals soldater i Kosovo och Afghanistan och Sudan (Darfur) och kanske Somalia kan bli aktuella. Den svenskdominerade Nordic Battle Group (Nordiska Stridsstyrkan) på ca 2.000 personer står beredd att rycka ut från nästa år.
Med ett allt personmässigt mindre insatsförsvar med hög teknologi kräver vår säkerhet bla signalspaning - aktuellt - men även nära samarbete med andra länder. Natomedlemskap är inte aktuellt men det är bra att vi har ett nära samarbete både inom EU och med Nato
Elström som kom och gick beroende på tillgång, elledningar i härvor längs gatorna. Hög arbetslöshet, varierande uppgifter mellan 35 och 60 procent.
Men också hus i hyggligt skick och rätt många under uppförande.
Men såren över ömsesidiga oförräter sedan sekler och sedan striderna 1999 har förpestat relationerna mellan kosovoalbaner - 95 % - och serber - 4 %. Serberna bor i vissa sammanhängande byar söder om stan och dominerar i nordvästra Kosovo. Där albaner och serber fortfarande är grannar har många flytt, en del bor kvar. Vi besökte några hyreshus med serber i en albansk tätort, där ständigt en patrull höll vakt.
För att bevara säkerheten finns alltså 16.000 soldater från 36 länder. Sverige deltar med 500 och en svensk brigadgeneral -Grundevik - för nu befäl över styrkorna i centrala Kosovo.
För mig var det mycket positivt att vara med och träffa soldater och befäl, se deras professionalitet som rönte bred uppskattning och se det nära samarbete mellan många länders styrkor som gav effekt och gav positiva spinoff effekter i flera avseenden.
Jag är glad över att Sverige tar sitt ansvar och deltar med trupp för att bevara fred och säkerhet i oroliga konfliktområden, och likaså över att alliansregeringen vill öka vårt ansvarstagande.
Det är bra att Natoländerna tagit ett stort ansvar de senaste decennierna, och det är bra att EU alltmer börjar skaffa en beredskap för att kunna göra insatser när det behövs. När det hemska inbördeskriget i Bosnien startade spelade EU länge en lam roll.
Sverige ska nu koncentrera sina insatser till några konflikter; vi finns med hundratals soldater i Kosovo och Afghanistan och Sudan (Darfur) och kanske Somalia kan bli aktuella. Den svenskdominerade Nordic Battle Group (Nordiska Stridsstyrkan) på ca 2.000 personer står beredd att rycka ut från nästa år.
Med ett allt personmässigt mindre insatsförsvar med hög teknologi kräver vår säkerhet bla signalspaning - aktuellt - men även nära samarbete med andra länder. Natomedlemskap är inte aktuellt men det är bra att vi har ett nära samarbete både inom EU och med Nato
måndag, februari 12, 2007
besök i Kosovo - urgammal dramatik
Besök i Kosovo – dramatik sedan folkvandringarna
I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:
Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).
Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.
För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….
Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.
Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.
Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.
1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.
USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.
Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.
Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.
Fortsättning följer
I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:
Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).
Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.
För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….
Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.
Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.
Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.
1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.
USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.
Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.
Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.
Fortsättning följer
lördag, februari 03, 2007
Förenkla EUs tvärvillkor!
Några rader från jordbrukets verklighet, och byråkratin, utifrån mitt lantbruksföretag.
Företaget omfattar över 100 ha åker, som brukas av goda grannar. Vi har ett häststall med ca 30 boxar och ca 9 ha betesbackar.
I november förra året kontrollerades betesmarkerna. Ena betet fick OK, det andra fick kritik på några punkter; dåligt betestryck och slyuppslag på kanske 5 procent av ytan (som jag skulle, men inte blivit av, röjsågat,görs i vår).
Det lägre betestrycket beror på att det de två senaste åren varit färre hästar som valt bete, de allra flesta har stått i stallet med rastbeten, eller åkt iväg på sommarbete annorstädes. Detta är svårt att förutsäga, och det är heller inte så enkelt att snabbt hitta andra betesdjur, tillgången är ju begränsad. Så jag har istället kompletterat med röjning - låt vara med försening - och med att slå av en del med gammal åker med betesputsare.
Länsstyrelsens kontrollant redovisar bristerna enligt ovan, och man drar av erhållna EU-stöd för åren 2001-2006 på runt 5.000 kr. OK, det kan diskuteras att gå tillbaka till 2001, när bristerna härrör från 2006, men OK. Bötesstraffet är knappt ett halvt års betesstöd.
Men inte nog med det. Det ska bli ett straff till. EU har beslutat om s.k "tvärvillkor", där Sverige i vanlig ordning kräver allra mest av sina bönder. Vilket självfallet då också ger högst böter för just de svenska bönderna.
Att jag följt alla andra regelverk för åkrar och grödor, och för 90 procent av betet, betyder inget. Utöver återkrävda betesstöd slår tvärvillkoren till, och 5 procent av alla erhållna EU-stöd för 2006 ska återbetalas, ca 20.000 kr. Totalt straff för bristerna enligt ovan blir då två års betesstöd ungefär. Hade jag - eller någon annan- endast brukat betesmarken och några ha åker, hade tvärvillkorsstraffet varit kanske 500 kr. Straffet drabbar alltså inte lika utan slår till hårdare ju större företaget är. Hade jag också haft mjölkkor eller köttdjur hade straffet blivit kanske 30 eller 40.000 kr.
EU har nu på några andra länders initiativ tagit upp en diskussion om regelverket för tvärvillkoren. Jordbruksministern har också begärt ett underlag hur den svenska utformningen är, och det är bra.
Min uppfattning, utifrån min egen verklighet, är att det självfallet ska kontrolleras att EU-ersättningarnas krav uppfylls på gårdarna. Lantbruk är samtidigt en biologisk produktion och just betes- och miljöersättningarna är delvis en bedömningssport hur precist varje del ska uppfyllas varje enskilt år. Väderlek och djurtillgång varierar oundvikligen. Betet ska bestå över tid och inte växa igen, självklart. Men hur långt kan och ska man gå i krav för det enskilda året.
Jag accepterar självklart återkrav på rimlig nivå för förseningar i åtgärder o dyl. Men dubbla straff för samma misstag, och straff som slår olika beroende på gårdens förutsättningar, det förefaller inte rätt.
I kampen för lika villkor med andra EU-länder, och för enklare regelverk och mindre byråkrati, är det angeläget att se över den nya tvärvillkoren, både i EU och inom Sverige, enligt min uppfattning.
Det förs en debatt i Sverige att man som riksdagsledamot bara ska deltaga i den politiska debatten inom områden där man själv inte har någon erfarenhet. Jag tror i grunden det är bra att riksdagen består av människor med bred erfarenhet av verkligheten som löntagare och företagare, och som kan diskutera politiken utifrån sina egna erfarenheter och politiska värderingar.
Företaget omfattar över 100 ha åker, som brukas av goda grannar. Vi har ett häststall med ca 30 boxar och ca 9 ha betesbackar.
I november förra året kontrollerades betesmarkerna. Ena betet fick OK, det andra fick kritik på några punkter; dåligt betestryck och slyuppslag på kanske 5 procent av ytan (som jag skulle, men inte blivit av, röjsågat,görs i vår).
Det lägre betestrycket beror på att det de två senaste åren varit färre hästar som valt bete, de allra flesta har stått i stallet med rastbeten, eller åkt iväg på sommarbete annorstädes. Detta är svårt att förutsäga, och det är heller inte så enkelt att snabbt hitta andra betesdjur, tillgången är ju begränsad. Så jag har istället kompletterat med röjning - låt vara med försening - och med att slå av en del med gammal åker med betesputsare.
Länsstyrelsens kontrollant redovisar bristerna enligt ovan, och man drar av erhållna EU-stöd för åren 2001-2006 på runt 5.000 kr. OK, det kan diskuteras att gå tillbaka till 2001, när bristerna härrör från 2006, men OK. Bötesstraffet är knappt ett halvt års betesstöd.
Men inte nog med det. Det ska bli ett straff till. EU har beslutat om s.k "tvärvillkor", där Sverige i vanlig ordning kräver allra mest av sina bönder. Vilket självfallet då också ger högst böter för just de svenska bönderna.
Att jag följt alla andra regelverk för åkrar och grödor, och för 90 procent av betet, betyder inget. Utöver återkrävda betesstöd slår tvärvillkoren till, och 5 procent av alla erhållna EU-stöd för 2006 ska återbetalas, ca 20.000 kr. Totalt straff för bristerna enligt ovan blir då två års betesstöd ungefär. Hade jag - eller någon annan- endast brukat betesmarken och några ha åker, hade tvärvillkorsstraffet varit kanske 500 kr. Straffet drabbar alltså inte lika utan slår till hårdare ju större företaget är. Hade jag också haft mjölkkor eller köttdjur hade straffet blivit kanske 30 eller 40.000 kr.
EU har nu på några andra länders initiativ tagit upp en diskussion om regelverket för tvärvillkoren. Jordbruksministern har också begärt ett underlag hur den svenska utformningen är, och det är bra.
Min uppfattning, utifrån min egen verklighet, är att det självfallet ska kontrolleras att EU-ersättningarnas krav uppfylls på gårdarna. Lantbruk är samtidigt en biologisk produktion och just betes- och miljöersättningarna är delvis en bedömningssport hur precist varje del ska uppfyllas varje enskilt år. Väderlek och djurtillgång varierar oundvikligen. Betet ska bestå över tid och inte växa igen, självklart. Men hur långt kan och ska man gå i krav för det enskilda året.
Jag accepterar självklart återkrav på rimlig nivå för förseningar i åtgärder o dyl. Men dubbla straff för samma misstag, och straff som slår olika beroende på gårdens förutsättningar, det förefaller inte rätt.
I kampen för lika villkor med andra EU-länder, och för enklare regelverk och mindre byråkrati, är det angeläget att se över den nya tvärvillkoren, både i EU och inom Sverige, enligt min uppfattning.
Det förs en debatt i Sverige att man som riksdagsledamot bara ska deltaga i den politiska debatten inom områden där man själv inte har någon erfarenhet. Jag tror i grunden det är bra att riksdagen består av människor med bred erfarenhet av verkligheten som löntagare och företagare, och som kan diskutera politiken utifrån sina egna erfarenheter och politiska värderingar.
söndag, januari 28, 2007
Kommunikationerna Linköping-Västervik
En sen tisdagskväll i veckan diskuterade jag och s-riksdagsmannen Krister Örnfjäder - från Västervik - främst järnvägen mellan Linköping och Västervik - Tjustbanan - med infrastrukturminister Åsa Torstensson. Även europaväg E22 längs ostkusten diskuterades.
Järnvägen Linköping-Åtvidaberg-Västervik är viktig för hela Östgöta-Kalmarregionen, som blir större, och särskilt för Västervik som idag är sin egen arbetsmarknad. Järnvägen är skraltig och utan en större upprustning kan det gå som banverket egentligen föreslår, nedläggning.
Banverkets utredning om Tjustbanans framtid - på uppdrag av förra regeringen - kom fram till att det enda rimliga var en storsatsning på 3.600 milj.kr. till en modern snabbjärnväg som halverar dagens restid på 1 och en halv timme mellan städerna. Efter att ha kommit fram till detta säger banverket sedan att bara ca hälften är samhällsekonomiskt motiverat, och föreslår istället att man avbryter den upprustning på 250 mkr som är beslutad på delen Linköping-Åtvidaberg...!
´
Ska man gå vidare för att utveckla Tjustbanan vill banverket att regeringen tydligt signalerar att banan ska utvecklas, och att en konkret järnvägsutredning inleds.
Statsrådet Torstensson hänvisade till den samlade översyn som regeringen ska göra över landets vägar och järnvägar, men lät ändå tydligt förstå att 3,6 miljarder kr är väldigt mycket pengar. Jag instämmer, Ostlänkens utbyggnad mellan Linköping och Stockholm - med väldigt många fler resande - kostar uppåt 15 miljarder kr.
Min slutsats var och är att det viktiga är att regeringen kommer att signalera att Tjustbanan ska finnas kvar och utvecklas, sedan kommer man säkert långt även med en upprustning på t ex 1,5 eller 2/2.5 miljarder kr.
Även väg 35 mellan Överum och Linköping är också i skriande behov av förbättringar.
Och den här delen av landet står på tur för infrastrukturinvesteringar!
Järnvägen Linköping-Åtvidaberg-Västervik är viktig för hela Östgöta-Kalmarregionen, som blir större, och särskilt för Västervik som idag är sin egen arbetsmarknad. Järnvägen är skraltig och utan en större upprustning kan det gå som banverket egentligen föreslår, nedläggning.
Banverkets utredning om Tjustbanans framtid - på uppdrag av förra regeringen - kom fram till att det enda rimliga var en storsatsning på 3.600 milj.kr. till en modern snabbjärnväg som halverar dagens restid på 1 och en halv timme mellan städerna. Efter att ha kommit fram till detta säger banverket sedan att bara ca hälften är samhällsekonomiskt motiverat, och föreslår istället att man avbryter den upprustning på 250 mkr som är beslutad på delen Linköping-Åtvidaberg...!
´
Ska man gå vidare för att utveckla Tjustbanan vill banverket att regeringen tydligt signalerar att banan ska utvecklas, och att en konkret järnvägsutredning inleds.
Statsrådet Torstensson hänvisade till den samlade översyn som regeringen ska göra över landets vägar och järnvägar, men lät ändå tydligt förstå att 3,6 miljarder kr är väldigt mycket pengar. Jag instämmer, Ostlänkens utbyggnad mellan Linköping och Stockholm - med väldigt många fler resande - kostar uppåt 15 miljarder kr.
Min slutsats var och är att det viktiga är att regeringen kommer att signalera att Tjustbanan ska finnas kvar och utvecklas, sedan kommer man säkert långt även med en upprustning på t ex 1,5 eller 2/2.5 miljarder kr.
Även väg 35 mellan Överum och Linköping är också i skriande behov av förbättringar.
Och den här delen av landet står på tur för infrastrukturinvesteringar!
måndag, januari 22, 2007
Om EU och eldsjälen Håkan Larsson
Jag var fram till valet i två år kollega med Jämtlandscenterns riksdagsman Håkan Larsson. Jag har stor respekt för Håkan, som har djupa rötter i vårt parti och som arbetade hårt och skickligt för vår politik och för sitt hemlän under förra mandatperioden.
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.
Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.
Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.
I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.
I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.
Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.
Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:
"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.
När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.
Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.
Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.
I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.
I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.
Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.
Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:
"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.
När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"
torsdag, januari 18, 2007
Spännande försvarskonferens
Min nya uppgift i försvarsutskottet gjorde att jag deltog i den "klassiska" konferensen i Sälen - på Högfjällshotellet - med Folk och Försvar. Ett mycket intressant och spänstigt program med mängder av intressanta människor från politiken, organisationer,myndigheter m fl.
Försvaret har förvisso bantats och förändrats mycket kraftigt se senaste åren, men spelar en mycket viktig roll för fred och frihet, givetvis.Dess växande internationella roll som fredsbevarare och "fredsframtvingare" vid internationella och inhemska konflikter betyder mycket där man finns och kommer att sättas in, och betyder också mycket nationellt.
Frågan om signalspaning är aktuell, ska försvarets radioanstalt - FRA - få fortsätta sig signalspaning mot yttre hot och ska detta också få ske i kabelnätet eller ej? Min synpunkt idag är att detta kan vara rimligt, men att då starkare krav uppställs på ett bättre skydd för integriteten än idag. Vi får se var regeringen landar i sin aviserade lagrådsremiss.
Sedan lång tid har en försvarsberedning med representanter för de olika partierna arbetat och sökt hitta en gemensam verklighetsbild inför försvarsbesluten. En ny beredning har nu utsetts, och det ska bli mycket stimulerande att få delta i det viktiga arbetet som representant för centerpartiet.
Vår tradition i Sverige är ju att försöka enas om breda majoriteter i just försvarsfrågorna, vi har ofta lyckats bra med det även om det varit en del fnurror det senaste decenniet. Min inriktning är att arbeta vidare i denna riktiga tradition.
Försvaret har förvisso bantats och förändrats mycket kraftigt se senaste åren, men spelar en mycket viktig roll för fred och frihet, givetvis.Dess växande internationella roll som fredsbevarare och "fredsframtvingare" vid internationella och inhemska konflikter betyder mycket där man finns och kommer att sättas in, och betyder också mycket nationellt.
Frågan om signalspaning är aktuell, ska försvarets radioanstalt - FRA - få fortsätta sig signalspaning mot yttre hot och ska detta också få ske i kabelnätet eller ej? Min synpunkt idag är att detta kan vara rimligt, men att då starkare krav uppställs på ett bättre skydd för integriteten än idag. Vi får se var regeringen landar i sin aviserade lagrådsremiss.
Sedan lång tid har en försvarsberedning med representanter för de olika partierna arbetat och sökt hitta en gemensam verklighetsbild inför försvarsbesluten. En ny beredning har nu utsetts, och det ska bli mycket stimulerande att få delta i det viktiga arbetet som representant för centerpartiet.
Vår tradition i Sverige är ju att försöka enas om breda majoriteter i just försvarsfrågorna, vi har ofta lyckats bra med det även om det varit en del fnurror det senaste decenniet. Min inriktning är att arbeta vidare i denna riktiga tradition.
lördag, januari 13, 2007
riksdagsrapport nr 5 jan 2007
Riksdagsrapport nr 5 jan 2007
Efter en mild och behövlig jul- och nyårstid varvar Sverige igång igen. Vi har en god konjunktur i världen och Sverige, arbetsmarknaden förbättras och den borgerliga regeringen och riksdagen genomför nu sina vallöften. Det känns med andra ord bra!
Jag summerar nu slutspurten i riksdagen förra året.
14 nov. Budgetdiskussioner i försvarsutskottet. Försvarsmakten är landets största myndighet, budgeten ligger på drygt 40 miljarder kr. Tidigare hade vi ett invasionsförsvar med 700.000 man i beredskap, nu trimmas ett insatsförsvar med 30.000 man i beredskap. Istället för 60.000 som genomgår grundutbildning blir det nu under 10.000, där andelen frivilliga kvinnor ökar. Och istället för att främst verka inom landets gränser blir nu vårt internationella deltagande som fredsstyrkor eller ”fredsframtvingande” styrkor allt viktigare. Nordic Battle Group med 2.000 pers ska stå stridsklar från jan 2008 för att skickas upp till 600 mil från Europa där freden är hotad.
ÖB gjorde en koncentrerad och bra genomgång över försvarets utveckling och utmaningar.
16 nov. Jag har lagt en motion om hur Sverige utöver sitt bistånd kan arbeta för att Afrikas jordbruk ska tillväxa. Det går nu i flera decennier snarare bakåt, till skillnad från Asiens jordbruk. Sverige bör med sina biståndsländer diskutera den nationella jordbruks-, landsbygds och företagspolitiken, som idag ofta inte ger jordbruksföretagandet några utvecklingsmöjligheter genom låga priser och obefintlig lönsamhet. Det verkar som om utrikesutskottet kommer att närmast tillstyrka motionen, vilket ju är ovanligt. Kerstin Lundgren (c) driver på bra där.
17 nov. EU-nämnd. Bra framträdanden av Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Jordbruksdiskussionen om bananodling och dess likheter med mjölkproduktion eller ej…Obs att allt som sägs på EU-nämnden upptecknas och går att läsa på riksdagens hemsida under Utskottet/EU-nämnden – stenografiska uppteckningar.
17-18 nov. Östgötacenterns seminarium på Lunnevad med Åsa Torstensson m fl. Roligt att ministrar besöker våra möten! Genomgång av det politiska läget i kommuner och landsting, stimulerande! Centerpartiet är ofta med och tar ansvar i borgerliga majoriteter! Notabelt att m och s samarbetar i både Vadstena och Åtvidaberg…
19-21 nov. Med 5 riksdagskollegor till ”COSAC”-möte i Helsingfors, ca 150 parlamentariker från EUs olika länder som träffas varje halvår och diskuterar aktuella frågor. Det finska ordförandeskapet skötte värdskapet mycket proffsigt. Diskussioner om bl a en bättre förankring av EU-frågorna i resp länder. Statsminister Matti Vanhanen kommenterade bla Turkiets medlemskapsförhandlingar. Intressant att lyssna till Andrej Klimov från ryska Duman, visst hördes det att han ansåg Ryssland vara en stormakt. ”Svårt att samarbete med stater som ej vill vara Rysslands vän”.
21 nov. Kungamiddag. Faktiskt första gången jag gick igenom slottet, anrika pampiga lokaler. Hela riksdagen bjuden, massor av smokingar och någon enstaka mörk kostym, däribland min..Välkomstdrink, handhälsning med Kungen (formellt), Silvia (vänligt) och Victoria (avspänt glad), musik i den sal där riksdagen öppnades fram till ca 1975, mycket god måltid med lax i stora salen mot riksdagen. Principiellt är jag tveksam till att man ska kunna ”ärva ett kungarike” men visst sköter Kungafamiljen sitt uppdrag med den äran.
22 nov. ”Östgötabänken” träff med landshövdingen och länsrådet Magnus Holgersson, alltid givande. Genomgång aktuella frågor, viktigt att vi drar åt samma håll från länet om vi ska klara hem länets skäliga andel av t ex statliga infrapengar. Intressant att ”båtlyftet” över E 22 i Söderköping framstår som ett alltmer spännande alternativ (båtarna lyfts upp och flyter över vägen..!)
27 nov. LO-distriktet i Ög hade inbjudit alliansen till en träff i Norrköping. Bra initiativ, tycker jag, facket ska diskutera med alla politiska partier, inte enbart de röda! OK, tanken var väl att kritisera våra arbetsmarknadsförslag men det gjordes på ett sakligt sätt, och även diskussionen var givande. Från deras sida ett femtontal ledande företrädare med LO-distriktets ordf i spetsen, från vår sida Betty Malmberg, Karin Granbom och jag själv. Jag fokuserade på orättvisan att den som haft jobb ett halvt år varit tillförsäkrad 80 procent utan slut samtidigt som den ungdom som ej fått ett första jobb lika länge hänvisas till socialen.
29 nov. Information på polska ambassaden med den polsk-svenska riksdagsföreningen.
30 nov. Slutarbete med försvarsbudgeten i utskottet. Östgötabänksträff med Linköpings universitets rektor Mille Millnert. Givande. En fantastiskt utveckling för vårt universitet de senaste decennierna till runt 25.000 studenter, verksamhet i Norrköping osv. Tyvärr lite orättvist låga stöd från staten, som bör bli bättre.
4 -5 dec. Deltog på Brysselkonferens om Europas framtid med 3 andra riksdagsledamöter; Björn von Sydow (s), Bengt-Anders Johansson (m) och Jacob Johnsson (v). Diskussion kring hur EUs arbete ska förenklas och effektiviseras genom den nya s.k konstitutionen. I mitt korta inlägg förespråkade jag att ordet fördrag används liksom idag, ordet ”konstitution” kan uppfattas fel, samt att vissa begränsningar/förändringar görs med anledning av nejet i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Talman Lipponen, Finland, avslutade konferensen, och hade samma uppfattning i de frågorna. Kommissionens ordförande Barroso hade ett livfullt pass med stort engagemang.
6 dec. LRF, Svebio och naturskyddsföreningen inbjöd till riksdagsfrukost. Stort intresse. Mycket bra genomgång av argumenten mot planerna på en fossilgasledning genom mellansverige.
Middag i Rosenbad med försvarsutskottet och med försvarsministern som värd.
7 dec. EUs ”höge representant” i utrikesfrågor Javier Solana besöker Sverige, och träffade bl a försvars- och utrikesutskottet en timme. Framhöll bl a vikten av att Turkiet beviljas medlemskap i EU, och berömde det svenska engagemanget.
8 dec. EU-nämnd med Carl Bildt och Åsa Torstensson. Redovisade sina strategier inför ministerråd nästa vecka i Bryssel. Diskussion om Turkiets medlemskapsförhandlingar (Bildt) och bättre konkurrensregler för mobilsamtal utomland (Torstensson).
Em kommunal sektion i Linköping med bla landstingsstyrelsens 1 v ordf Nilsson samt tunga kommunala c-företrädare från kommunerna.
11 dec. Riksdagsdebatt om försvarsbudgeten. Riksdagen är verkligen en effektiv skola, där man snabbt läser in och ”tvingas” bli kunnig i det nya området. Det ska erkännas att kunskaperna inledningsvis naturligen blir rätt ytliga, men de djupnar ju successivt. Jag betonade i mitt inlägg vikten av bred enighet i försvarspolitiken, och kritiserade sedan framförallt vänsterpartiet som vill skära bort 4 miljarder mer än regeringen från försvaret. S står oförändrat kvar på nivån 400 mkr mindre än regeringen, dvs samma summa som v var med på i fjol, vilket visar hur kompromisserna mellan v och s gick till i denna fråga; dvs v la sig platt för s! Nu yxar man till en besparing som är helt orimlig att genomföra, så att man kan lova reformer för pengar som egentligen inte finns.
12 dec. Nye partisekreteraren Anders Flanking talade på centergruppen. Ett mycket bra val av partistyrelsen!
13 dec. TV-sänd EU-nämnd med utfrågning av statsministern. Jag frågande om hur Sverige borde agera för att det nya EU-fördraget ska kunna träda i kraft, kanske göra som Finland och godkänna det som ett steg.
15 dec. EU-nämnd med Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson. Andreas gör alltid utmärkt ifrån sig. Diskussion om GMO-grödor.
18 dec. EU-debatt på Mosebacke på söder, med Margot Wallström, Cecilia Malmström. Lars Ohly m fl. Jag pressade de två partier som vill upplösa EU för att sedan påbörja något annat och lösare samarbete….EU omfattar nu 27 av Europas länder, flera köar för att bli med. EU har betytt oerhört mycket för att vi har fred i Europa och för att vi tillsammans utvecklar välstånd och handel. Att då Sverige skulle avstå från att vara med och utveckla detta genom utträde ur EU vore tragiskt och fel, och de som driver detta tar på sig ett stort ansvar. Att däremot inom EUs ram diskutera hur samarbetet ska utvecklas, det är en helt annan sak och där behövs en sund EU-kritik som kan göra god nytta.
19 dec. Riksdagsbeslut om A.kassan, alliansen höll ihop bra. Fortfarande en av världens bästa a-kassor, men visst, sämre än det varit. Vår politik måste ses som en helhet, ska bli spännande att se den börja verka.
20 dec. Jag ställer en interpellation till infrastrukturministern om hur hon ser på Tjustbanans utveckling på kort och lång sikt. Ska diskuteras den 23 januari.
4 jan. Träff med biståndsminister Gunilla Carlsson, från vår valkrets!, en skicklig politiker som gör ett mycket bra biståndsministerjobb! Diskussion om bl a hur Sverige bättre än idag kan använda sina biståndsmedel och hur Afrikas jordbruk kan börja tillväxa istället för att stå still.
14-17januari. Ska bli intressant att delta i den årliga konferensen med ”folk och försvar” i Sälen. Återkommer med rapport i nästa Rapport!
Efter en mild och behövlig jul- och nyårstid varvar Sverige igång igen. Vi har en god konjunktur i världen och Sverige, arbetsmarknaden förbättras och den borgerliga regeringen och riksdagen genomför nu sina vallöften. Det känns med andra ord bra!
Jag summerar nu slutspurten i riksdagen förra året.
14 nov. Budgetdiskussioner i försvarsutskottet. Försvarsmakten är landets största myndighet, budgeten ligger på drygt 40 miljarder kr. Tidigare hade vi ett invasionsförsvar med 700.000 man i beredskap, nu trimmas ett insatsförsvar med 30.000 man i beredskap. Istället för 60.000 som genomgår grundutbildning blir det nu under 10.000, där andelen frivilliga kvinnor ökar. Och istället för att främst verka inom landets gränser blir nu vårt internationella deltagande som fredsstyrkor eller ”fredsframtvingande” styrkor allt viktigare. Nordic Battle Group med 2.000 pers ska stå stridsklar från jan 2008 för att skickas upp till 600 mil från Europa där freden är hotad.
ÖB gjorde en koncentrerad och bra genomgång över försvarets utveckling och utmaningar.
16 nov. Jag har lagt en motion om hur Sverige utöver sitt bistånd kan arbeta för att Afrikas jordbruk ska tillväxa. Det går nu i flera decennier snarare bakåt, till skillnad från Asiens jordbruk. Sverige bör med sina biståndsländer diskutera den nationella jordbruks-, landsbygds och företagspolitiken, som idag ofta inte ger jordbruksföretagandet några utvecklingsmöjligheter genom låga priser och obefintlig lönsamhet. Det verkar som om utrikesutskottet kommer att närmast tillstyrka motionen, vilket ju är ovanligt. Kerstin Lundgren (c) driver på bra där.
17 nov. EU-nämnd. Bra framträdanden av Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Jordbruksdiskussionen om bananodling och dess likheter med mjölkproduktion eller ej…Obs att allt som sägs på EU-nämnden upptecknas och går att läsa på riksdagens hemsida under Utskottet/EU-nämnden – stenografiska uppteckningar.
17-18 nov. Östgötacenterns seminarium på Lunnevad med Åsa Torstensson m fl. Roligt att ministrar besöker våra möten! Genomgång av det politiska läget i kommuner och landsting, stimulerande! Centerpartiet är ofta med och tar ansvar i borgerliga majoriteter! Notabelt att m och s samarbetar i både Vadstena och Åtvidaberg…
19-21 nov. Med 5 riksdagskollegor till ”COSAC”-möte i Helsingfors, ca 150 parlamentariker från EUs olika länder som träffas varje halvår och diskuterar aktuella frågor. Det finska ordförandeskapet skötte värdskapet mycket proffsigt. Diskussioner om bl a en bättre förankring av EU-frågorna i resp länder. Statsminister Matti Vanhanen kommenterade bla Turkiets medlemskapsförhandlingar. Intressant att lyssna till Andrej Klimov från ryska Duman, visst hördes det att han ansåg Ryssland vara en stormakt. ”Svårt att samarbete med stater som ej vill vara Rysslands vän”.
21 nov. Kungamiddag. Faktiskt första gången jag gick igenom slottet, anrika pampiga lokaler. Hela riksdagen bjuden, massor av smokingar och någon enstaka mörk kostym, däribland min..Välkomstdrink, handhälsning med Kungen (formellt), Silvia (vänligt) och Victoria (avspänt glad), musik i den sal där riksdagen öppnades fram till ca 1975, mycket god måltid med lax i stora salen mot riksdagen. Principiellt är jag tveksam till att man ska kunna ”ärva ett kungarike” men visst sköter Kungafamiljen sitt uppdrag med den äran.
22 nov. ”Östgötabänken” träff med landshövdingen och länsrådet Magnus Holgersson, alltid givande. Genomgång aktuella frågor, viktigt att vi drar åt samma håll från länet om vi ska klara hem länets skäliga andel av t ex statliga infrapengar. Intressant att ”båtlyftet” över E 22 i Söderköping framstår som ett alltmer spännande alternativ (båtarna lyfts upp och flyter över vägen..!)
27 nov. LO-distriktet i Ög hade inbjudit alliansen till en träff i Norrköping. Bra initiativ, tycker jag, facket ska diskutera med alla politiska partier, inte enbart de röda! OK, tanken var väl att kritisera våra arbetsmarknadsförslag men det gjordes på ett sakligt sätt, och även diskussionen var givande. Från deras sida ett femtontal ledande företrädare med LO-distriktets ordf i spetsen, från vår sida Betty Malmberg, Karin Granbom och jag själv. Jag fokuserade på orättvisan att den som haft jobb ett halvt år varit tillförsäkrad 80 procent utan slut samtidigt som den ungdom som ej fått ett första jobb lika länge hänvisas till socialen.
29 nov. Information på polska ambassaden med den polsk-svenska riksdagsföreningen.
30 nov. Slutarbete med försvarsbudgeten i utskottet. Östgötabänksträff med Linköpings universitets rektor Mille Millnert. Givande. En fantastiskt utveckling för vårt universitet de senaste decennierna till runt 25.000 studenter, verksamhet i Norrköping osv. Tyvärr lite orättvist låga stöd från staten, som bör bli bättre.
4 -5 dec. Deltog på Brysselkonferens om Europas framtid med 3 andra riksdagsledamöter; Björn von Sydow (s), Bengt-Anders Johansson (m) och Jacob Johnsson (v). Diskussion kring hur EUs arbete ska förenklas och effektiviseras genom den nya s.k konstitutionen. I mitt korta inlägg förespråkade jag att ordet fördrag används liksom idag, ordet ”konstitution” kan uppfattas fel, samt att vissa begränsningar/förändringar görs med anledning av nejet i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Talman Lipponen, Finland, avslutade konferensen, och hade samma uppfattning i de frågorna. Kommissionens ordförande Barroso hade ett livfullt pass med stort engagemang.
6 dec. LRF, Svebio och naturskyddsföreningen inbjöd till riksdagsfrukost. Stort intresse. Mycket bra genomgång av argumenten mot planerna på en fossilgasledning genom mellansverige.
Middag i Rosenbad med försvarsutskottet och med försvarsministern som värd.
7 dec. EUs ”höge representant” i utrikesfrågor Javier Solana besöker Sverige, och träffade bl a försvars- och utrikesutskottet en timme. Framhöll bl a vikten av att Turkiet beviljas medlemskap i EU, och berömde det svenska engagemanget.
8 dec. EU-nämnd med Carl Bildt och Åsa Torstensson. Redovisade sina strategier inför ministerråd nästa vecka i Bryssel. Diskussion om Turkiets medlemskapsförhandlingar (Bildt) och bättre konkurrensregler för mobilsamtal utomland (Torstensson).
Em kommunal sektion i Linköping med bla landstingsstyrelsens 1 v ordf Nilsson samt tunga kommunala c-företrädare från kommunerna.
11 dec. Riksdagsdebatt om försvarsbudgeten. Riksdagen är verkligen en effektiv skola, där man snabbt läser in och ”tvingas” bli kunnig i det nya området. Det ska erkännas att kunskaperna inledningsvis naturligen blir rätt ytliga, men de djupnar ju successivt. Jag betonade i mitt inlägg vikten av bred enighet i försvarspolitiken, och kritiserade sedan framförallt vänsterpartiet som vill skära bort 4 miljarder mer än regeringen från försvaret. S står oförändrat kvar på nivån 400 mkr mindre än regeringen, dvs samma summa som v var med på i fjol, vilket visar hur kompromisserna mellan v och s gick till i denna fråga; dvs v la sig platt för s! Nu yxar man till en besparing som är helt orimlig att genomföra, så att man kan lova reformer för pengar som egentligen inte finns.
12 dec. Nye partisekreteraren Anders Flanking talade på centergruppen. Ett mycket bra val av partistyrelsen!
13 dec. TV-sänd EU-nämnd med utfrågning av statsministern. Jag frågande om hur Sverige borde agera för att det nya EU-fördraget ska kunna träda i kraft, kanske göra som Finland och godkänna det som ett steg.
15 dec. EU-nämnd med Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson. Andreas gör alltid utmärkt ifrån sig. Diskussion om GMO-grödor.
18 dec. EU-debatt på Mosebacke på söder, med Margot Wallström, Cecilia Malmström. Lars Ohly m fl. Jag pressade de två partier som vill upplösa EU för att sedan påbörja något annat och lösare samarbete….EU omfattar nu 27 av Europas länder, flera köar för att bli med. EU har betytt oerhört mycket för att vi har fred i Europa och för att vi tillsammans utvecklar välstånd och handel. Att då Sverige skulle avstå från att vara med och utveckla detta genom utträde ur EU vore tragiskt och fel, och de som driver detta tar på sig ett stort ansvar. Att däremot inom EUs ram diskutera hur samarbetet ska utvecklas, det är en helt annan sak och där behövs en sund EU-kritik som kan göra god nytta.
19 dec. Riksdagsbeslut om A.kassan, alliansen höll ihop bra. Fortfarande en av världens bästa a-kassor, men visst, sämre än det varit. Vår politik måste ses som en helhet, ska bli spännande att se den börja verka.
20 dec. Jag ställer en interpellation till infrastrukturministern om hur hon ser på Tjustbanans utveckling på kort och lång sikt. Ska diskuteras den 23 januari.
4 jan. Träff med biståndsminister Gunilla Carlsson, från vår valkrets!, en skicklig politiker som gör ett mycket bra biståndsministerjobb! Diskussion om bl a hur Sverige bättre än idag kan använda sina biståndsmedel och hur Afrikas jordbruk kan börja tillväxa istället för att stå still.
14-17januari. Ska bli intressant att delta i den årliga konferensen med ”folk och försvar” i Sälen. Återkommer med rapport i nästa Rapport!
måndag, januari 08, 2007
ska erfarenhet diskvalificera en minister..?
Är bara människor med erfarenhet från den offentliga sektorn och fackförbunden obefläckat lämpliga att bli ministrar i svenska regeringar? Innebär det inte några förutfattade meningar eller vissa lojaliteter? Var LOs avtalssekreterare en obunden och därmed lämplig arbetslivsminister? Eller kan man kanske vara minister även om man levt ett liv som människa med engagemang både i det ena eller det andra?! Är det kanske t o m en merit!
Är engagemang i att äga, driva eller vara med och styra företag blackar om foten som bör diskvalificera till ministerposter?
Nej, självfallet inte. Snarare tvärtom.
Det är faktiskt glädjande hur de allra flesta på aftonbladets nätomröstning uttalar förtroende för Carl Bildt, trots det höga tonläget från opposition och media i frågan.
Eskil Erlandsson är självfallet en alldeles utmärkt jordbruksminister, och det vore beklämmande om det faktum att han äger en skogsfastighet skulle anses vara negativt, det är snarast tvärtom.
Det märks i mediadebatten allt som oftast hur starkt det socialdemokratiska problem- och värderingsformuleringsförsprånget lever kvar; privata företag i offentliga sektorn är fult och lite även i övrigt...vinst i offentliga sektorn är jättefult och rätt mycket även i övrigt....erfarenhet från näringslivet är komprometterande och fel för en minister, medan erfarenheter från stat, kommun och fack är rätt..., ersättningsnivåer i A-kassan nedanför 80 procent är skrämmande lågt medan skattesänkningar för vanligt folk från Europas högsta nivåer är rätt obehövligt...osv.
Maktskiftet är nog viktigare än vad de flesta även hos oss inser!
Är engagemang i att äga, driva eller vara med och styra företag blackar om foten som bör diskvalificera till ministerposter?
Nej, självfallet inte. Snarare tvärtom.
Det är faktiskt glädjande hur de allra flesta på aftonbladets nätomröstning uttalar förtroende för Carl Bildt, trots det höga tonläget från opposition och media i frågan.
Eskil Erlandsson är självfallet en alldeles utmärkt jordbruksminister, och det vore beklämmande om det faktum att han äger en skogsfastighet skulle anses vara negativt, det är snarast tvärtom.
Det märks i mediadebatten allt som oftast hur starkt det socialdemokratiska problem- och värderingsformuleringsförsprånget lever kvar; privata företag i offentliga sektorn är fult och lite även i övrigt...vinst i offentliga sektorn är jättefult och rätt mycket även i övrigt....erfarenhet från näringslivet är komprometterande och fel för en minister, medan erfarenheter från stat, kommun och fack är rätt..., ersättningsnivåer i A-kassan nedanför 80 procent är skrämmande lågt medan skattesänkningar för vanligt folk från Europas högsta nivåer är rätt obehövligt...osv.
Maktskiftet är nog viktigare än vad de flesta även hos oss inser!
fredag, januari 05, 2007
Dödshjälp - ja, det är rimligt
Förr...anågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord.
Nyligen fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat tror jag, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken livet är heligt och där ett "för tidigt slut" är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning.
Vi lever dag 2007 6 miljarder mänskor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in, ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd...
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta.
Nyligen fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat tror jag, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken livet är heligt och där ett "för tidigt slut" är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning.
Vi lever dag 2007 6 miljarder mänskor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in, ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd...
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta.
tisdag, januari 02, 2007
Heja Europa, heja EU!
Det är 2007 nu, och låt oss hoppas att vår värld kan utvecklas positivt, vad gäller t.ex mindre krig och terror, mer fred och frihet, större kraft för mindre CO2-utsläpp och en bättre miljö osv.
Min nyårsförhoppning är bl a att vi i Sverige brett kan acceptera vårt medlemskap i Europeiska Unionen och främst diskutera hur Europa kan samarbeta allt bättre genom det i praktiken enda existerande redskapet EU. De som en gång sade nej till EU och som fastnat i den åsikten hade argumentet att EU var en liten rikemansklubb och borde omfatta hela Europa. Nu är huvuddelen av Europas länder medlemmar i EU, och de flesta utanför är på kandidatlistan eller vill komma dit. Det är bra att EU-samarbetet granskas och det är också bra med en EU-debatt om vad som bör förändras och förbättras i EU-samarbetet, och där har självfallet också de inte så EU-entusiastiska mycket att bidra med.
Det är för mig helt uppenbart att ett bättre fungerande EU-samarbete med dagens 27 medlemsländer kräver att nu gällande olika fördrag förs samman till ett nytt Fördrag, det som i debatten oftast kallas konstitution - främst av både varma ja - respektive nejsägare.
Alla medlemsländernas folkvalda regeringar har accepterat det nya fördraget, och 18 länder har godkänt det, nu senast Finland samt Rumänien och Bulgarien.
Efter det att två folkomröstningar i Framkrike och Nederländerna sagt nej pågår nu en tid av eftertanke - reflektion. Tyskland är ordförandeland detta halvår och ska försöka öppna upp för en lösning.
Den här frågan utnyttjas lite av EU-motståndarna till att driva sina nej-argument genom krav på folkomröstning. En stor majoritet i riksdagen är för det nya fördraget och de flesta partier vill att riksdagen fattar beslut i frågan.
Vi får se hur fördraget kanske kommer att benämnas fördrag istället för konsitution, och att några bitar förändras och/eller reduceras.
Vi får verkligen hoppas att EU löser upp den här frågan innan Sveriges ordförandeskap andra halvåret 2009, annars får vi ett mycket hett och viktigt halvår då.
Jag tycker att vi i Sverige bör -lite beroende på hur frågan utvecklar sig under 2007 - överväga att godkänna fördraget. Det är ändå en tydlig signal ju fler länder som gör detta.
Och att ett enklare och effektivare regelverk för vårt gemensamma samarbete i EU är av stor vikt för att EU ska kunna utvecklas och bidra än mer till fred och välstånd i vår världsdel, det är ett obestridligt faktum.
Min nyårsförhoppning är bl a att vi i Sverige brett kan acceptera vårt medlemskap i Europeiska Unionen och främst diskutera hur Europa kan samarbeta allt bättre genom det i praktiken enda existerande redskapet EU. De som en gång sade nej till EU och som fastnat i den åsikten hade argumentet att EU var en liten rikemansklubb och borde omfatta hela Europa. Nu är huvuddelen av Europas länder medlemmar i EU, och de flesta utanför är på kandidatlistan eller vill komma dit. Det är bra att EU-samarbetet granskas och det är också bra med en EU-debatt om vad som bör förändras och förbättras i EU-samarbetet, och där har självfallet också de inte så EU-entusiastiska mycket att bidra med.
Det är för mig helt uppenbart att ett bättre fungerande EU-samarbete med dagens 27 medlemsländer kräver att nu gällande olika fördrag förs samman till ett nytt Fördrag, det som i debatten oftast kallas konstitution - främst av både varma ja - respektive nejsägare.
Alla medlemsländernas folkvalda regeringar har accepterat det nya fördraget, och 18 länder har godkänt det, nu senast Finland samt Rumänien och Bulgarien.
Efter det att två folkomröstningar i Framkrike och Nederländerna sagt nej pågår nu en tid av eftertanke - reflektion. Tyskland är ordförandeland detta halvår och ska försöka öppna upp för en lösning.
Den här frågan utnyttjas lite av EU-motståndarna till att driva sina nej-argument genom krav på folkomröstning. En stor majoritet i riksdagen är för det nya fördraget och de flesta partier vill att riksdagen fattar beslut i frågan.
Vi får se hur fördraget kanske kommer att benämnas fördrag istället för konsitution, och att några bitar förändras och/eller reduceras.
Vi får verkligen hoppas att EU löser upp den här frågan innan Sveriges ordförandeskap andra halvåret 2009, annars får vi ett mycket hett och viktigt halvår då.
Jag tycker att vi i Sverige bör -lite beroende på hur frågan utvecklar sig under 2007 - överväga att godkänna fördraget. Det är ändå en tydlig signal ju fler länder som gör detta.
Och att ett enklare och effektivare regelverk för vårt gemensamma samarbete i EU är av stor vikt för att EU ska kunna utvecklas och bidra än mer till fred och välstånd i vår världsdel, det är ett obestridligt faktum.
onsdag, december 27, 2006
Självmordsbombarmartyrer......
Först igen, även kristendomen har och har haft sina "fanatiker" genom tiderna, som handlade fel och som måste fördömas.
Men just nu är det stora flödet mord och terror från al qaida nätverk i Pakistan, i Afghanistan och i Mellersta Östern konflikten.
Min grundinställning är att inget kan försvara medvetna massmord på vanliga män, kvinnor och barn. Den som "lurar" människor att bli "martyr" eller "komma till himlen med rika belöningar" om denne/denna spränger sig och så många andra levande människor som möjligt till döds eller med hemska livslånga skador, den och de organisationer som försvarar och förkunnar detta måste vi ta avstånd från.
Vilka vi?
Världssamfundet genom FN, Europa genom EU och Europarådet, organisationer som vill utveckla världen till fred och välstånd, varenda människa som vill varandras väl och ve, varenda religion och kyrka i hela världen osv.
Men kan vi då inte förstå dem som blir massmördare? Och som kanske hyllas efter sin - och många oskyldigas död - i sina hembyar eller stadsdelar?
Jag tycker att det är oerhört fruktansvärt att tänka sig att människor av fri vilja eller förledda sänds ut i hundratals i enda syfta att uppsöka vardagliga sammanhang - bussar,köer,skolor osv - där mänskor träffas för att spränga sig och så många som möjligt i döden. Ännu värre är ju tanken att de sedan hyllas för sina handlingar.
Jag är givetvis helt med på att den verklighet som kan vara en del i att dessa destruktiva terrormetoder utvecklas på allt sätt måste förändras till det bättre genom allas vårt ansvar.
Men under tiden kan inte blind terror eller annan terror rättfärdigas, den måste som jag ser det alltid fördömas. Upphör man med sin terror och tar avstånd från sådant handlande, då öppnar sig en väg framåt. Men innan man gör det finns egentligen inget utrymme för dialog.
Terror från stater skiljer sig inte från annan terror och är lika hemsk och oförsvarbar. Inte heller terrorstater där de har funnits eller kanske finns går det egentligen att ha relationer till. I vart fall inte normala relationer.
Grunden i våra samhällen på jorden är respekten för människovärdet, för humanismen och för livet. Utan den respekten för sitt och andras liv blir jorden en hemsk plats.
Därför är den löpande diskussionen och dialogen om var gränserna för vårt handlande mot varandra går mycket viktig.
Därför frågade jag utrikesminister Bildt i EU-nämnden om inte Sverige borde ta initiativ till en internationell kampanj för att fördöma terrorism som kampmetod, något som varje land eller organisation borde ställa upp på. Jag fick nog inget svar på min fråga, men jag återkommer.
Men just nu är det stora flödet mord och terror från al qaida nätverk i Pakistan, i Afghanistan och i Mellersta Östern konflikten.
Min grundinställning är att inget kan försvara medvetna massmord på vanliga män, kvinnor och barn. Den som "lurar" människor att bli "martyr" eller "komma till himlen med rika belöningar" om denne/denna spränger sig och så många andra levande människor som möjligt till döds eller med hemska livslånga skador, den och de organisationer som försvarar och förkunnar detta måste vi ta avstånd från.
Vilka vi?
Världssamfundet genom FN, Europa genom EU och Europarådet, organisationer som vill utveckla världen till fred och välstånd, varenda människa som vill varandras väl och ve, varenda religion och kyrka i hela världen osv.
Men kan vi då inte förstå dem som blir massmördare? Och som kanske hyllas efter sin - och många oskyldigas död - i sina hembyar eller stadsdelar?
Jag tycker att det är oerhört fruktansvärt att tänka sig att människor av fri vilja eller förledda sänds ut i hundratals i enda syfta att uppsöka vardagliga sammanhang - bussar,köer,skolor osv - där mänskor träffas för att spränga sig och så många som möjligt i döden. Ännu värre är ju tanken att de sedan hyllas för sina handlingar.
Jag är givetvis helt med på att den verklighet som kan vara en del i att dessa destruktiva terrormetoder utvecklas på allt sätt måste förändras till det bättre genom allas vårt ansvar.
Men under tiden kan inte blind terror eller annan terror rättfärdigas, den måste som jag ser det alltid fördömas. Upphör man med sin terror och tar avstånd från sådant handlande, då öppnar sig en väg framåt. Men innan man gör det finns egentligen inget utrymme för dialog.
Terror från stater skiljer sig inte från annan terror och är lika hemsk och oförsvarbar. Inte heller terrorstater där de har funnits eller kanske finns går det egentligen att ha relationer till. I vart fall inte normala relationer.
Grunden i våra samhällen på jorden är respekten för människovärdet, för humanismen och för livet. Utan den respekten för sitt och andras liv blir jorden en hemsk plats.
Därför är den löpande diskussionen och dialogen om var gränserna för vårt handlande mot varandra går mycket viktig.
Därför frågade jag utrikesminister Bildt i EU-nämnden om inte Sverige borde ta initiativ till en internationell kampanj för att fördöma terrorism som kampmetod, något som varje land eller organisation borde ställa upp på. Jag fick nog inget svar på min fråga, men jag återkommer.
torsdag, december 21, 2006
God Jul!
Jag har tyvärr blivit sämre på julkort med åren,andra i familjen håller ställningarna bättre.
Så God Jul och Gott Nytt År till alla Ni kända och okända som i rätt begränsad omfattning förirrar Er in på denna min blogg!
Min grundinställning till vår värld är positiv; tack vare fredlig samverkan genom t ex EU och FN lever vi utan kallt krig, öppna kärnvapenhot eller världskrig. Genom marknadsekonomins och demokratins mekanismer, som ändå sprids över världen, ökar tillväxt och välfärd snarare än tvärtom.
Vi har visst fruktansvärda regionala eller lokala konflikter och inbördeskrig, och vi har den fruktansvärda terrorismen som blint offrar människoliv genom hemska massmord i stor skala. Det måste vi tillsammans göra allt för att undanröja, och även undanröja orsakerna till att människor kan handla så.
I Sverige är vi lyckligt lottade i många avseenden, och med den nödvändiga vitamininjektion som den nya regeringen innebär blir förutsättningarna lite bättre i olika avseenden. Samtidigt ska vi vara glada över att skiljelinjerna i vårt rätt lilla land är rätt små, och att samstämmigheten i grundläggande värderingar och uppfattningar faktiskt är stor.
Det skriver jag trots en het debatt om A-kassans nivåer igår i kammaren. Fortfarande har Sverige en av världens mest generösa arbetslöshetsförsäkringar som till huvuddelen är skattefinansierad. Och enighet råder om att grunden för välfärd och utveckling i Sverige är att vi ska ha så nära "full sysselsättning" som möjligt.
Jag deltog i en intressant EU-debatt som kommittén för EU-debatt ordnade i Stockholm i måndags som sitt finalarrangemang. Rubricerat som Wallström versus Malmström (Vår EU-kommissionär contra vår EU-minister). Vi sju riksdagspolitiker kom väl lite i skymundan, men fick vara med en hel del ändå.
Det är trist att den svenska EU-debatten fortfarande lite för mycket handlar om det "nej till EU", som vänsterpartiet och miljöpartiet driver. Jag vädjade till dem att lägga ner, och att istället bidra till den viktiga diskussionen kring hur EU ska växa vidare och utvecklas, så att det kan omfatta allt mer av vår världsdel, Europa!
Detta kräver ett enklare och effektivare EU-samarbete och därför behövs verkligen ett nytt fördrag. Vid EU-nämndens utfrågning av statsministern inför toppmötet förra veckan i Bryssel, och vid utfrågningen av honom i kammaren efteråt, lyfte jag just denna fråga, hur slutför EU det nya fördraget på ett bra sätt efter de två nejen i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
25 regeringar har godkänt fördraget, och 16 länder har godkänt det, senast Finland.
En del av lösningen är nog att markera att handlar om ett samlat fördrag (än en "konstitution") som ersätter dagens många fördrag med inslag av både mer samlat beslutsfattande, och ner förankring i nationella parlament och i Europaparlamentet. Likaså kan fördraget begränsas i viss utsträckning.
God helg!
Så God Jul och Gott Nytt År till alla Ni kända och okända som i rätt begränsad omfattning förirrar Er in på denna min blogg!
Min grundinställning till vår värld är positiv; tack vare fredlig samverkan genom t ex EU och FN lever vi utan kallt krig, öppna kärnvapenhot eller världskrig. Genom marknadsekonomins och demokratins mekanismer, som ändå sprids över världen, ökar tillväxt och välfärd snarare än tvärtom.
Vi har visst fruktansvärda regionala eller lokala konflikter och inbördeskrig, och vi har den fruktansvärda terrorismen som blint offrar människoliv genom hemska massmord i stor skala. Det måste vi tillsammans göra allt för att undanröja, och även undanröja orsakerna till att människor kan handla så.
I Sverige är vi lyckligt lottade i många avseenden, och med den nödvändiga vitamininjektion som den nya regeringen innebär blir förutsättningarna lite bättre i olika avseenden. Samtidigt ska vi vara glada över att skiljelinjerna i vårt rätt lilla land är rätt små, och att samstämmigheten i grundläggande värderingar och uppfattningar faktiskt är stor.
Det skriver jag trots en het debatt om A-kassans nivåer igår i kammaren. Fortfarande har Sverige en av världens mest generösa arbetslöshetsförsäkringar som till huvuddelen är skattefinansierad. Och enighet råder om att grunden för välfärd och utveckling i Sverige är att vi ska ha så nära "full sysselsättning" som möjligt.
Jag deltog i en intressant EU-debatt som kommittén för EU-debatt ordnade i Stockholm i måndags som sitt finalarrangemang. Rubricerat som Wallström versus Malmström (Vår EU-kommissionär contra vår EU-minister). Vi sju riksdagspolitiker kom väl lite i skymundan, men fick vara med en hel del ändå.
Det är trist att den svenska EU-debatten fortfarande lite för mycket handlar om det "nej till EU", som vänsterpartiet och miljöpartiet driver. Jag vädjade till dem att lägga ner, och att istället bidra till den viktiga diskussionen kring hur EU ska växa vidare och utvecklas, så att det kan omfatta allt mer av vår världsdel, Europa!
Detta kräver ett enklare och effektivare EU-samarbete och därför behövs verkligen ett nytt fördrag. Vid EU-nämndens utfrågning av statsministern inför toppmötet förra veckan i Bryssel, och vid utfrågningen av honom i kammaren efteråt, lyfte jag just denna fråga, hur slutför EU det nya fördraget på ett bra sätt efter de två nejen i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
25 regeringar har godkänt fördraget, och 16 länder har godkänt det, senast Finland.
En del av lösningen är nog att markera att handlar om ett samlat fördrag (än en "konstitution") som ersätter dagens många fördrag med inslag av både mer samlat beslutsfattande, och ner förankring i nationella parlament och i Europaparlamentet. Likaså kan fördraget begränsas i viss utsträckning.
God helg!
söndag, december 17, 2006
Län eller regioner - mitt recept
Sverige delades in i sina nuvarande län och landskap för flera hundra år sedan, och indelningen har fungerat väl och länge.
Men nu står landet inför ett vägval, omtag och förnyelse eller ej.
Flera landshövdingar vill ha kvar nuvarande länstruktur, och det kunde vara lätt för en centerpartist att tycka lika.
Men jag gör inte det.
Världen förändras och även Sverige. Vägar och telekommunikationer är helt andra idag än för flera hundra år sedan....För att hela Sverige ska leva och konkurrera med andra regioner i vår omvärld måste våra förutsättningar vara goda. Och antingen gör vi en rejäl förändring nu, eller också gör vi det inte....jag tror vi ska göra något rejält och göra det samlat!
Jag tror att för att kunna ge utrymme för fortsatt många kommuner och för starka självstyrande regioner så erfordras det rationella och avgränsade och färre regioner än dagens län. Vi har långtgående försök i Skåne och Västra Götaland, och de ger en kraft för utveckling som är starkare än i många av de gamla länen.
Regionkommittén verkar nu landa i att föreslå max 10 regioner och att statens myndighets- och verksindelning ska följa dessa istället för dagens oöverblickbara gytter.
Jag bejakar båda dessa förslag liksom även att de nya regionkommunerna - regionerna - ska följa samma områdesindelning som för statens myndigheter och verk.
Det är en oerhörd framgång för centerpartiet att de nya regionerna ska välja sina företrädare i direkta val.
Med den grundläggande framgången i ryggen menar jag att vi får acceptera att regionerna blir få och starka och att de avgränsas geografiskt.
Och jag tänker bryta mot det tabu som stadgar att ingen ansvarskännade politiker ska diskutera hur regionerna ska se ut.
Så här kan jag tänka mig en regionindelning:
1. Skåne
2. Västra Götaland
3. Småland och Halland
4. Småland och Östergötland
5. Stockholm
6. Mälardalen
7. Norrland
( Stockholm/Mälardalen blir ju den särklassigt största regionen, kanske kan den delas enligt ovan eller naggas lite från angränsande regioner? Exakt hur Småland-Halland-Östergötland och kanske någon del av Väst ska avgränsas vet jag inte men det bör nog utfalla i två regioner, tror jag.)
Tänk oss kraften i att dessa regioner/regionkommuner med sina direktvalda fullmäktigeförsamlingar ansvarar för och utvecklar hälso- och sjukvård, infrastruktur, företagsutveckling med mera!
Eller tänk oss att vi inte gör något eller något till hälften...Det är nu vi har tillfället, låt oss visa mod och handlingskraft, tycker jag.
Men nu står landet inför ett vägval, omtag och förnyelse eller ej.
Flera landshövdingar vill ha kvar nuvarande länstruktur, och det kunde vara lätt för en centerpartist att tycka lika.
Men jag gör inte det.
Världen förändras och även Sverige. Vägar och telekommunikationer är helt andra idag än för flera hundra år sedan....För att hela Sverige ska leva och konkurrera med andra regioner i vår omvärld måste våra förutsättningar vara goda. Och antingen gör vi en rejäl förändring nu, eller också gör vi det inte....jag tror vi ska göra något rejält och göra det samlat!
Jag tror att för att kunna ge utrymme för fortsatt många kommuner och för starka självstyrande regioner så erfordras det rationella och avgränsade och färre regioner än dagens län. Vi har långtgående försök i Skåne och Västra Götaland, och de ger en kraft för utveckling som är starkare än i många av de gamla länen.
Regionkommittén verkar nu landa i att föreslå max 10 regioner och att statens myndighets- och verksindelning ska följa dessa istället för dagens oöverblickbara gytter.
Jag bejakar båda dessa förslag liksom även att de nya regionkommunerna - regionerna - ska följa samma områdesindelning som för statens myndigheter och verk.
Det är en oerhörd framgång för centerpartiet att de nya regionerna ska välja sina företrädare i direkta val.
Med den grundläggande framgången i ryggen menar jag att vi får acceptera att regionerna blir få och starka och att de avgränsas geografiskt.
Och jag tänker bryta mot det tabu som stadgar att ingen ansvarskännade politiker ska diskutera hur regionerna ska se ut.
Så här kan jag tänka mig en regionindelning:
1. Skåne
2. Västra Götaland
3. Småland och Halland
4. Småland och Östergötland
5. Stockholm
6. Mälardalen
7. Norrland
( Stockholm/Mälardalen blir ju den särklassigt största regionen, kanske kan den delas enligt ovan eller naggas lite från angränsande regioner? Exakt hur Småland-Halland-Östergötland och kanske någon del av Väst ska avgränsas vet jag inte men det bör nog utfalla i två regioner, tror jag.)
Tänk oss kraften i att dessa regioner/regionkommuner med sina direktvalda fullmäktigeförsamlingar ansvarar för och utvecklar hälso- och sjukvård, infrastruktur, företagsutveckling med mera!
Eller tänk oss att vi inte gör något eller något till hälften...Det är nu vi har tillfället, låt oss visa mod och handlingskraft, tycker jag.
onsdag, december 13, 2006
försvarsdebatt hej och hå
I måndags 11 dec debatterades försvarspolitiken i riksdagen. Det stora försvarsbeslutet togs 2004 som ställde om från invasionsförsvar med många regementen och 700.00 personer i beredskap, till ett insatsförsvar med kanske 30.000 man och med stark internationell profil. Centerpartiet hade samarbetat med s en del år, ville bredda försvarsbeslutet till 5 partier och samlade alliansen, men s valde att istället göra upp med mp och v, något helt unikt i svensk politik. Om omställningen rådde i huvudsak samstämmighet, men s var låste av budgetsamarbetet med v och mp och ville inte närma sig alliansen i fråga om pengar, 400 mkr skilde.
Efter valet har de tre vänsterpartierna visat upp sin djupa oenighet i försvarspolitiken, vilket jag ägnade en del av mitt inlägg om;
"Vad jag förstår ansluter sig socialdemokraterna i mycket hög grad till alliansens budgetförslag i sak, det råder alltså en fortsatt bred enighet om försvarspolitikens inriktning vilket lovar gott inför de fortsatta diskussionerna. Socialdemokraterna vill i ett särskilt yttrande minska alliansens budgetförslag med samma 400 mkr som striden gällde vid försvarsbeslutet 2004. Det är trist att det som socialdemokraterna vill skära ner på är vår solidaritet med de utsatta länder där våra internationella fredsförband säkerligen kommer att vara efterlängtade av civilbefolkningen.
Socialdemokraterna lade alltså ingen försvarsmotion. Men det har minsann deras tidigare samarbetspartier gjort. Miljöpartiet har en lång och genomarbetad motion med rader av yrkanden, som i rätt betydande grad faktiskt tillgodoses. Och det är bra att miljöpartiet står upp i alla fall för Sveriges internationella insatser. Men, talman, med nästan en miljard – 900 mkr - vill miljöpartiet skära ned försvaret vilket självfallet ger allvarliga och svåröverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband
Detta är ändå bara en fjärdedel av vad det tredje tidigare samarbetspartiet lyckas rasera i sin ohämmade försvarspolitiska populism. Det är 4 resor värre rakt ner i diket. Vänsterpartiet skär utan någon analys värd namnet ner försvaret med nästan 4 miljarder kronor utöver de stora nedskärningar som försvaret just är i färd med att komma igenom. Ingen omställningstid alls, vilket säger mycket om respekten för politiken, för dessa frågor och för mänskorna som verkar inom sektorn. Vänsterpartiets politik skulle ge förödande och oöverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband, för vårt lands säkerhet och sårbarhet, och vi skulle smita ifrån den internationella solidaritet som vänsterpartiet så mycket brukar orda om i uppenbarligen tomma fraser. Man kan se det som att vänsterpartiet tryggt hukar under Natos mantel och därför tycker sig ha råd att smita ifrån Sveriges eget ansvar, vilket är nog så anmärkningsvärt. Eller är det i det nya Rysslands styrkor som vänsterpartiet söker sin och Sveriges trygghet, vad vet jag om era motiv och er analys, jag ser bara det förskräckande resultatet.
Det här är alltså den samarbetspartner som socialdemokraterna valde att ty sig till istället för till en blocköverskridande samsyn med allianspartierna. Och det här är alltså ett parti som kunde ha varit i regeringsställning nu om det velat sig illa.
En centerpartistisk federalist brukar säga hej och hå, och det tycker jag karakteriserar vänsterpartiets grovt tillyxade politik rätt bra. 200.000 nya statliga jobb, hej och hå. Bort med alla privata entreprenörer i vård, skola och omsorg, hej och hå, 4 miljarder mindre till försvaret, hej och hå.
Ja, talman, ursäkta en lätt raljerande ton, men det är svårt att låta bli.
Jag måste ju erkänna att jämfört med vänsterpartiets försvarspolitik framstår socialdemokraternas alternativ, som jag har förstått det, i något av ett förklarat skimmer, även om det är en bit kvar till utskottsmajoritetens förslag, som jag yrkar bifall till."
Efter valet har de tre vänsterpartierna visat upp sin djupa oenighet i försvarspolitiken, vilket jag ägnade en del av mitt inlägg om;
"Vad jag förstår ansluter sig socialdemokraterna i mycket hög grad till alliansens budgetförslag i sak, det råder alltså en fortsatt bred enighet om försvarspolitikens inriktning vilket lovar gott inför de fortsatta diskussionerna. Socialdemokraterna vill i ett särskilt yttrande minska alliansens budgetförslag med samma 400 mkr som striden gällde vid försvarsbeslutet 2004. Det är trist att det som socialdemokraterna vill skära ner på är vår solidaritet med de utsatta länder där våra internationella fredsförband säkerligen kommer att vara efterlängtade av civilbefolkningen.
Socialdemokraterna lade alltså ingen försvarsmotion. Men det har minsann deras tidigare samarbetspartier gjort. Miljöpartiet har en lång och genomarbetad motion med rader av yrkanden, som i rätt betydande grad faktiskt tillgodoses. Och det är bra att miljöpartiet står upp i alla fall för Sveriges internationella insatser. Men, talman, med nästan en miljard – 900 mkr - vill miljöpartiet skära ned försvaret vilket självfallet ger allvarliga och svåröverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband
Detta är ändå bara en fjärdedel av vad det tredje tidigare samarbetspartiet lyckas rasera i sin ohämmade försvarspolitiska populism. Det är 4 resor värre rakt ner i diket. Vänsterpartiet skär utan någon analys värd namnet ner försvaret med nästan 4 miljarder kronor utöver de stora nedskärningar som försvaret just är i färd med att komma igenom. Ingen omställningstid alls, vilket säger mycket om respekten för politiken, för dessa frågor och för mänskorna som verkar inom sektorn. Vänsterpartiets politik skulle ge förödande och oöverskådliga konsekvenser för försvarets resurser, personal och insatsförband, för vårt lands säkerhet och sårbarhet, och vi skulle smita ifrån den internationella solidaritet som vänsterpartiet så mycket brukar orda om i uppenbarligen tomma fraser. Man kan se det som att vänsterpartiet tryggt hukar under Natos mantel och därför tycker sig ha råd att smita ifrån Sveriges eget ansvar, vilket är nog så anmärkningsvärt. Eller är det i det nya Rysslands styrkor som vänsterpartiet söker sin och Sveriges trygghet, vad vet jag om era motiv och er analys, jag ser bara det förskräckande resultatet.
Det här är alltså den samarbetspartner som socialdemokraterna valde att ty sig till istället för till en blocköverskridande samsyn med allianspartierna. Och det här är alltså ett parti som kunde ha varit i regeringsställning nu om det velat sig illa.
En centerpartistisk federalist brukar säga hej och hå, och det tycker jag karakteriserar vänsterpartiets grovt tillyxade politik rätt bra. 200.000 nya statliga jobb, hej och hå. Bort med alla privata entreprenörer i vård, skola och omsorg, hej och hå, 4 miljarder mindre till försvaret, hej och hå.
Ja, talman, ursäkta en lätt raljerande ton, men det är svårt att låta bli.
Jag måste ju erkänna att jämfört med vänsterpartiets försvarspolitik framstår socialdemokraternas alternativ, som jag har förstått det, i något av ett förklarat skimmer, även om det är en bit kvar till utskottsmajoritetens förslag, som jag yrkar bifall till."
torsdag, december 07, 2006
Barroso och Solana.
Mina nya uppgifter i försvar och EU-nämnd är ju intressanta, och ökar mina internationella kontakter. Efter ett möte med parlamentariker från de olik aEU-länderna i Helsingfors nyligen så deltog jag också i "konferensen om Europas framtid" i Bryssel i måndags och tisdags. Mycket prat, givetvis, men ändå positivt att européer träffas inom EUs ram och vill förbättra samarbetet för att utveckla EU och Europa.
Det finska ordförandeskapet ledde konferensen - statsminister Vanhanen och Talman Lipponen på det "karismatiskt finska sättet" - lugnt och samlat, effektivt och tydligt. Kanske på gränsen till tråkigt men i alla fall. Barroso -som leder EU-kommissionen - är en engagerad och vältalig portugis, som talade för enklare samarbetsformer och det akuta behovet av en ny "konstitution" när nu EU snart består av 27 länder.
Jag delar den uppfattningen, men EU får nog skylla sig lite självt som lanserat ordet "konstitution". Hade det kallats fördrag som de nuvarande regelverken hade nog dramatiken minskat. Men OK, visst minskar vetomöjligheterna och visst ökar de beslut som tas med kvalificerad majoritet. Det är ändå nödvändigt med förändringarna för att förbättra EUs samarbetsmöjligheter, där ju vi i centern jobbar efter principen "smalare men vassare".
Idag var EUs "urikesminister" - Javier Solana - på besök i utrikes- och försvarsutskottet, för en kort dialog kring aktuella frågor. Bl a togs Libanon, Kosovo och Turkiet upp.
Regeringens förankring i riksdagen inför besluten i Bryssel är djupare och bättre än jag har insett. Och ska bli ändå tätare genom mer tid i utskottet för detta.
Det finska ordförandeskapet ledde konferensen - statsminister Vanhanen och Talman Lipponen på det "karismatiskt finska sättet" - lugnt och samlat, effektivt och tydligt. Kanske på gränsen till tråkigt men i alla fall. Barroso -som leder EU-kommissionen - är en engagerad och vältalig portugis, som talade för enklare samarbetsformer och det akuta behovet av en ny "konstitution" när nu EU snart består av 27 länder.
Jag delar den uppfattningen, men EU får nog skylla sig lite självt som lanserat ordet "konstitution". Hade det kallats fördrag som de nuvarande regelverken hade nog dramatiken minskat. Men OK, visst minskar vetomöjligheterna och visst ökar de beslut som tas med kvalificerad majoritet. Det är ändå nödvändigt med förändringarna för att förbättra EUs samarbetsmöjligheter, där ju vi i centern jobbar efter principen "smalare men vassare".
Idag var EUs "urikesminister" - Javier Solana - på besök i utrikes- och försvarsutskottet, för en kort dialog kring aktuella frågor. Bl a togs Libanon, Kosovo och Turkiet upp.
Regeringens förankring i riksdagen inför besluten i Bryssel är djupare och bättre än jag har insett. Och ska bli ändå tätare genom mer tid i utskottet för detta.
fredag, december 01, 2006
"A-kassan-medborgarlön eller omställningsfrösäkring"
Vi har en "särskild debatt-timme" ibalnd, där man på tre minuter kan ta upp en debatt. Jag tänkte säga följande om A-kassan, men fick inte plats. Iställer här till att börja med:
Arbetslöshetskassan är en viktig försäkring där en mindre del idag betalas av dem som är medlemmar och där lejonparten – ca 90 % - betalas av skattepengar. Arbetslöshetsförsäkringen är viktig och jag tycker att det är bra att den nya regeringen avser att låta den omfatta alla så att en del inte som idag står utanför. Vi har en tradition av generella trygghetssystem i Sverige vad gäller t ex pension, sjukförsäkring och förtidspension, och rimligen bör detta omfatta också den så i hög grad skattefinansierade A-kassan. Det är, tycker jag, märkligt att det hinner bli 2007 eller 2008 innan detta trygghetssystem vid arbetslöshet görs tillgänglig för alla och inte bara för en del, låt vara en stor del.
Vad jag förstår är både gamla och nya regeringen överens om att A-kassan är ett omställningsinstrument, under tiden i arbetslöshet mellan ett tidigare och ett kommande arbete. Enighet råder också enligt min uppfattning om att A-kassan ska vara en internationellt sett generös ersättning.
Diskussion nu handlar om den till övervägande del skattefinansierade A-kassan ska ligga på dagens 80 procent eller stegvis efter trekvarts till två år sjunka till 70 och 65 %.
Jag ställer den lite provocerande frågan om A-kassan ska vara en ”medborgarlön” eller en omställningsförsäkring. Miljöpartiet driver frågan om medborgarlön och i viss mån har vi väl redan en sådan genom den grundnivå som socialbidraget innebär; där man efter prövning erhåller de grundläggande behoven men inte mer. För den som av hälsoskäl hänvisas till förtidspension är den inkomstrelaterade nivån som bekant knappt 65 procent.
För att få rätt till A-kassa måste man kvalificera sig genom att ha haft ett arbete i ett antal månader och av viss omfattning. Alliansregeringen skärper nu i viss mån kraven för detta.
Låt oss ta två ungdomar, Margot och Mona. Margot lyckade få ett jobb och kvalificera sig till A-kassan genom ett halvt till ett års arbete, därefter tog jobbet slut och hon började stämpla med ca 13.000 kr per månad i ersättning. Mona däremot lyckades inte få något jobb utan har endast erhållit A-kassans grundbelopp på ca 6.500 kr/månad, hälften av vad Margot fick.
Alliansregeringens samlade politik syftar ju som bekant till att få fler i arbete och att fler företag bildas och expanderar. Därför sänks skatterna i vanliga inkomstlägen så att det blir mer lönsamt att arbete, därför ska företagen ges bättre förutsättningar och därför görs förändringar i A-kassan.
Avsikten är att allt färre ska vara i arbetslöshet allt kortare tider, och att de som erhåller A-kassa i flera år ska minska dramatiskt.
Den principiella fråga jag vill lyfta är om A-kassan ska vara ständigt t ex 80 procent även om arbetslöshetsperioden blir flera eller många år, eller om den successivt bör sjunka ju längre arbetslöshetsperioden är.
Ta de två ungdomar jag nämnde, säg att det nu är 3-4 år sedan de försökte ta sig in på arbetsmarknaden. Margot hade ju jobb ett tag, men har därefter nu stämplat i över tre år och liksom Mona vandrat mellan öppen arbetslöshet och olika arbetsmarknadsåtgärder. Skillnaden dem emellan är att Margot har en låg men ändå månatlig inkomst på 13.000 kr per månad, medan Mona bara har hälften.
Är det rättvisa och likabehandling, att den som haft ett arbete ska erhålla en framförallt skattefinansierad A-kassa utan bortre gräns, medan den som inte lyckats få något arbete hänvisas till socialbidragsnivån, trots att båda i mycket hög grad är skattefinansierade?
Om man av medicinska skäl beviljas förtidspension är det ju uppenbarligen inte 80-procentsnivån som gäller, utan då är ersättningen knappt 65 procent av tidigare inkomst.
Uppenbart är det rimligt att A-kassan trappas ner över tid. Alliansen bromsar fallet vid 65 procent. Är verkligen grundbeloppet för A-kassan riktigt satt med 320 kr/dag, borde inte en höjning övervägas.
Notera – som globaljuggler gör på sin blogg – att s inte föreslår någon höjning av grundbeloppet utan inriktar sig på att istället höja maxbeloppet till över 20.000 kr/månad…..
Arbetslöshetskassan är en viktig försäkring där en mindre del idag betalas av dem som är medlemmar och där lejonparten – ca 90 % - betalas av skattepengar. Arbetslöshetsförsäkringen är viktig och jag tycker att det är bra att den nya regeringen avser att låta den omfatta alla så att en del inte som idag står utanför. Vi har en tradition av generella trygghetssystem i Sverige vad gäller t ex pension, sjukförsäkring och förtidspension, och rimligen bör detta omfatta också den så i hög grad skattefinansierade A-kassan. Det är, tycker jag, märkligt att det hinner bli 2007 eller 2008 innan detta trygghetssystem vid arbetslöshet görs tillgänglig för alla och inte bara för en del, låt vara en stor del.
Vad jag förstår är både gamla och nya regeringen överens om att A-kassan är ett omställningsinstrument, under tiden i arbetslöshet mellan ett tidigare och ett kommande arbete. Enighet råder också enligt min uppfattning om att A-kassan ska vara en internationellt sett generös ersättning.
Diskussion nu handlar om den till övervägande del skattefinansierade A-kassan ska ligga på dagens 80 procent eller stegvis efter trekvarts till två år sjunka till 70 och 65 %.
Jag ställer den lite provocerande frågan om A-kassan ska vara en ”medborgarlön” eller en omställningsförsäkring. Miljöpartiet driver frågan om medborgarlön och i viss mån har vi väl redan en sådan genom den grundnivå som socialbidraget innebär; där man efter prövning erhåller de grundläggande behoven men inte mer. För den som av hälsoskäl hänvisas till förtidspension är den inkomstrelaterade nivån som bekant knappt 65 procent.
För att få rätt till A-kassa måste man kvalificera sig genom att ha haft ett arbete i ett antal månader och av viss omfattning. Alliansregeringen skärper nu i viss mån kraven för detta.
Låt oss ta två ungdomar, Margot och Mona. Margot lyckade få ett jobb och kvalificera sig till A-kassan genom ett halvt till ett års arbete, därefter tog jobbet slut och hon började stämpla med ca 13.000 kr per månad i ersättning. Mona däremot lyckades inte få något jobb utan har endast erhållit A-kassans grundbelopp på ca 6.500 kr/månad, hälften av vad Margot fick.
Alliansregeringens samlade politik syftar ju som bekant till att få fler i arbete och att fler företag bildas och expanderar. Därför sänks skatterna i vanliga inkomstlägen så att det blir mer lönsamt att arbete, därför ska företagen ges bättre förutsättningar och därför görs förändringar i A-kassan.
Avsikten är att allt färre ska vara i arbetslöshet allt kortare tider, och att de som erhåller A-kassa i flera år ska minska dramatiskt.
Den principiella fråga jag vill lyfta är om A-kassan ska vara ständigt t ex 80 procent även om arbetslöshetsperioden blir flera eller många år, eller om den successivt bör sjunka ju längre arbetslöshetsperioden är.
Ta de två ungdomar jag nämnde, säg att det nu är 3-4 år sedan de försökte ta sig in på arbetsmarknaden. Margot hade ju jobb ett tag, men har därefter nu stämplat i över tre år och liksom Mona vandrat mellan öppen arbetslöshet och olika arbetsmarknadsåtgärder. Skillnaden dem emellan är att Margot har en låg men ändå månatlig inkomst på 13.000 kr per månad, medan Mona bara har hälften.
Är det rättvisa och likabehandling, att den som haft ett arbete ska erhålla en framförallt skattefinansierad A-kassa utan bortre gräns, medan den som inte lyckats få något arbete hänvisas till socialbidragsnivån, trots att båda i mycket hög grad är skattefinansierade?
Om man av medicinska skäl beviljas förtidspension är det ju uppenbarligen inte 80-procentsnivån som gäller, utan då är ersättningen knappt 65 procent av tidigare inkomst.
Uppenbart är det rimligt att A-kassan trappas ner över tid. Alliansen bromsar fallet vid 65 procent. Är verkligen grundbeloppet för A-kassan riktigt satt med 320 kr/dag, borde inte en höjning övervägas.
Notera – som globaljuggler gör på sin blogg – att s inte föreslår någon höjning av grundbeloppet utan inriktar sig på att istället höja maxbeloppet till över 20.000 kr/månad…..
fredag, november 24, 2006
Oj, har det verkligen redan gått en vecka...Jag kikade in på min kollega Johan Linanders utmärkta blogg och blev riktigt trött av att bara läsa hans digra veckoprogram. Och det är klart, tiden går snabbt när många bollar är uppe i luften.
Min vardag är ju rätt mycket försvarsutskott och EU-nämnd, så här i början. Inläsning och sammanträden, förmöten och andra möten, besök och träffar osv.
Tillsammans med en delegation politiker och tjänstemän från EU-nämnden var jag två dagar i Helsingfors i veckan på "Cosac-möte", två gånger per år sedan några decennier träffas representanter från medlemsländernas parlament till informationsutbyte och samråd i aktuella frågor. Finland är ju ordförandeland för EU detta halvår, och vi lyssnade till både statsminister Matti Vanhanen, talman Paavo Lipponen, president Tarja Halonen och ryska dumans ordförande i "Eu-utskottet". "Den nordiska dimensionen" var en viktig fråga som Finland - och Sverige - drivit sedan EU-inträdet, ett samarbete likt det i medelhavsområdet. Konferensen var mycket välorganiserad, och min partiska uppfattning är att vi vår nordliga dimension är duktiga på organisation och rätt effektiva i att tydliggöra och driva på.
Mina intryck av EU-nämnden är att regeringens och ministrarnas förankring i riksdagen före och efter ministerrådsmöten m.m. i Bryssel är mer omfattande än jag riktigt har insett. Under EU-nämnden på riksdagens hemsida finns efter varje sammanträde en ordagrann stenografisk medteckning av allt som sagts (frånsett vissa begränsade delar som kan hemligstämplas)med dialogen mellan respektive minister och nämnden.
Ju mer jag följer EUs krångliga men ända fungerande samarbetsformer (humlan som flyger) ju gladare är jag över att Europas länder hittat ett redskap för samarbete och fredliga lösningar, och där ständigt fler länder knackar på dörren och vill vara med. Naturligtvis behöver detta växande EU en förändrad "konstitution" och det är spännande att få vara med och diskutera hur detta nu ska genomföras, efter de folkliga nejen i några folkomröstningar.
I det svenska valets vallokalundersökning ställdes frågan om man var positiv eller negativ till Sveriges EU-medlemskap, och siffrorna verkade vara mycket glädjande, med t ex ca 50 % för och ca 25 % emot i centerpartiet.
Jag och några till var också bjudna till slottet i veckan. Det var mycket trevligt, och jag har nog aldrig varit där förut måste jag bekänna. Rikssalen var en upplevelse där de fyra stånden från 16/1700-talet och till 1866 träffades under Kungens ordförandeskap, och där riksdagen öppnades fram till 1975. Även övriga salar var pampiga med mycket tradition och kultur.
Rent prinicipellt må jag erkänna en stark tvekan inför att man i vår moderna tid kan ärva ett helt kungadöme, men visst har Sverige en djup tradition på detta område och visst sköter sig vår kungafamilj utmärkt. Smoking var anbefalld som klädsel, vilket jag alltid haft svårt för...
Och "jag och några till" var ju riksdagen och regeringen, men det förstod ni säkert.
Min vardag är ju rätt mycket försvarsutskott och EU-nämnd, så här i början. Inläsning och sammanträden, förmöten och andra möten, besök och träffar osv.
Tillsammans med en delegation politiker och tjänstemän från EU-nämnden var jag två dagar i Helsingfors i veckan på "Cosac-möte", två gånger per år sedan några decennier träffas representanter från medlemsländernas parlament till informationsutbyte och samråd i aktuella frågor. Finland är ju ordförandeland för EU detta halvår, och vi lyssnade till både statsminister Matti Vanhanen, talman Paavo Lipponen, president Tarja Halonen och ryska dumans ordförande i "Eu-utskottet". "Den nordiska dimensionen" var en viktig fråga som Finland - och Sverige - drivit sedan EU-inträdet, ett samarbete likt det i medelhavsområdet. Konferensen var mycket välorganiserad, och min partiska uppfattning är att vi vår nordliga dimension är duktiga på organisation och rätt effektiva i att tydliggöra och driva på.
Mina intryck av EU-nämnden är att regeringens och ministrarnas förankring i riksdagen före och efter ministerrådsmöten m.m. i Bryssel är mer omfattande än jag riktigt har insett. Under EU-nämnden på riksdagens hemsida finns efter varje sammanträde en ordagrann stenografisk medteckning av allt som sagts (frånsett vissa begränsade delar som kan hemligstämplas)med dialogen mellan respektive minister och nämnden.
Ju mer jag följer EUs krångliga men ända fungerande samarbetsformer (humlan som flyger) ju gladare är jag över att Europas länder hittat ett redskap för samarbete och fredliga lösningar, och där ständigt fler länder knackar på dörren och vill vara med. Naturligtvis behöver detta växande EU en förändrad "konstitution" och det är spännande att få vara med och diskutera hur detta nu ska genomföras, efter de folkliga nejen i några folkomröstningar.
I det svenska valets vallokalundersökning ställdes frågan om man var positiv eller negativ till Sveriges EU-medlemskap, och siffrorna verkade vara mycket glädjande, med t ex ca 50 % för och ca 25 % emot i centerpartiet.
Jag och några till var också bjudna till slottet i veckan. Det var mycket trevligt, och jag har nog aldrig varit där förut måste jag bekänna. Rikssalen var en upplevelse där de fyra stånden från 16/1700-talet och till 1866 träffades under Kungens ordförandeskap, och där riksdagen öppnades fram till 1975. Även övriga salar var pampiga med mycket tradition och kultur.
Rent prinicipellt må jag erkänna en stark tvekan inför att man i vår moderna tid kan ärva ett helt kungadöme, men visst har Sverige en djup tradition på detta område och visst sköter sig vår kungafamilj utmärkt. Smoking var anbefalld som klädsel, vilket jag alltid haft svårt för...
Och "jag och några till" var ju riksdagen och regeringen, men det förstod ni säkert.
fredag, november 17, 2006
regeringen föreslår - jag kanske röstar ja...
Med lite aktuell touch en synpunkt på hur partiers samregerande kanske inte bör gå till.
Regeringen lägger ett förslag, förankrat i alla partier. Det kan finnas skönhetsfläckar som bör justeras, givetvis, vilket ska ske i första hand i regeringens beredning av sitt förslag och i andra hand i utskottets behandling av förslaget i riksdagen.
Miljöpartiet drev förra mandatperioden ofta sina frågor parallellt i både förhandlingar med regeringen och genom utspel i media. Oftast genom en företrädare för partiets förhandlingslinje, ibland någon eller några enskilda ledamöter som gjorde utspel. Det är ett sätt att se på hur man förtroendefullt samarbetar.
Skulle partier i den samspelta Alliansen frekvent börja ägna sig åt åt sådana parallella strategier där t ex enskilda riksdagsledamöter ställer sina egna villkor för att rösta än si, än så så kan den här resan bli gungigare än vad den behöver bli.
Med en gemensam borgerlig värdegrund och inför ansvaret att finna gemensamma lösningar utifrån valmanifest och i andra frågor utgår jag ifrån att det bara blir i verkligt besvärliga frågor där vår spänstiga inre dialog ev. behöver kombineras med offentliga villkor och krav i olika mediautspel.
Regeringen lägger ett förslag, förankrat i alla partier. Det kan finnas skönhetsfläckar som bör justeras, givetvis, vilket ska ske i första hand i regeringens beredning av sitt förslag och i andra hand i utskottets behandling av förslaget i riksdagen.
Miljöpartiet drev förra mandatperioden ofta sina frågor parallellt i både förhandlingar med regeringen och genom utspel i media. Oftast genom en företrädare för partiets förhandlingslinje, ibland någon eller några enskilda ledamöter som gjorde utspel. Det är ett sätt att se på hur man förtroendefullt samarbetar.
Skulle partier i den samspelta Alliansen frekvent börja ägna sig åt åt sådana parallella strategier där t ex enskilda riksdagsledamöter ställer sina egna villkor för att rösta än si, än så så kan den här resan bli gungigare än vad den behöver bli.
Med en gemensam borgerlig värdegrund och inför ansvaret att finna gemensamma lösningar utifrån valmanifest och i andra frågor utgår jag ifrån att det bara blir i verkligt besvärliga frågor där vår spänstiga inre dialog ev. behöver kombineras med offentliga villkor och krav i olika mediautspel.
lördag, november 11, 2006
svensk millimeterrättvisa ger byråkrati och krångel
Jag har motionerat om det orimliga körjournalskrånglet i små företag, sannolikt även annorstädes. För 15 år sedan och tidigare fick man uppskatta andelen procent som en företagsbil användes i företaget resp för privata ändamål. Det gick utmräkt i många decennier. Man fick alltså göra troligt vad en rimlig andel företags- resp. privatresor av de samlade milkostnaderna var beroende på företagets utseende och omsättning mm.
Detta ansågs vid skattereformen alltför grovt, och istället infördes krav på att en företagsbil - t ex en liten skåp eller flakbil - alltid ska föra körjournal, om volymen privat mil är fler än 100 mil per år (ca 5 km per dag). Alltså tvingas 100.000-tals småföretagare varje gång man sätter sig i företagsbilen anteckna mäterställning vid start och framkomst på varenda resa, från någon km till många mil. Och avgöra om resan är i företaget eller privat (självfallet blir också en hel del resor av blandad karaktär). Risken för fusk blir på intet vis mindre än med schablonregeln, enligt min uppfattning, eftersom företagsresor lätt kan konstrueras av den som vill fuska. Jag anser att schablonbedömning beroende på företagets utseende och omsättning ger snarast mindre utrymme för oegentligheter samtidigt som systemet är mycket mindre byråkratiskt och tidsödande.
Skatteutskottet gjorde tummen ner för min motion, ingen förenkling här inte.
Mobiltelefonkostnaderna sjunker nu för varje år, och summorna blir allt mindre. Här finns samma bedömning kring företagsabonnemang, och hur ev privat användning av mobilerna ska uppskattas eller kontrolleras. Självfallet är det enklaste även här att göra en schablonbedömning av andelen privatsamtal, mot bakgrund av frekvensen samtal i tjänsten beroende på tjänstens art och totalvolymen samtal. För telefoner på arbetsplatserna föreligger ju delvis samma situation, och måste mobilernas samtal - vart och ett - fördelas på privat eller i tjänsten borde ju samma teknik tillämpas även för de fasta telefonerna.
Vi får ett Sverige där alla ropar efter behovet av förenklingar för företag och organisationer men där skatterättvisans millimeterbyråkrati firar allt större triumfer genom att företagaren - eller den anställde - tvingas lägga en rätt betydande energi på att vid många tillfällen under dagen tänka efter "vart ska jag köra och vad ska jag göra" respektive "till vem ska jag ringa och vilket är ändamålet".
Vi ska inte sila mygg och svälja kameler, jag tror på vettiga schablonlösningar för sådana här frågor där sedvanliga skattekontroller får granska skäligheten i gjorda fördelningar.
Det är bra att även ledande beslutsfattare får känna av hur dagen skattemässiga regelverk fungerar och tillämpas, kanske kan då regelverken förenklas och byråkratin minskas.
Detta skrivet mot bakgrund av en diskussion om även riksdagsledamoternas kostnader och redovisningsprinciper för vårt kanske förnämsta arbetsredskap, mobiltelefonen.
Detta ansågs vid skattereformen alltför grovt, och istället infördes krav på att en företagsbil - t ex en liten skåp eller flakbil - alltid ska föra körjournal, om volymen privat mil är fler än 100 mil per år (ca 5 km per dag). Alltså tvingas 100.000-tals småföretagare varje gång man sätter sig i företagsbilen anteckna mäterställning vid start och framkomst på varenda resa, från någon km till många mil. Och avgöra om resan är i företaget eller privat (självfallet blir också en hel del resor av blandad karaktär). Risken för fusk blir på intet vis mindre än med schablonregeln, enligt min uppfattning, eftersom företagsresor lätt kan konstrueras av den som vill fuska. Jag anser att schablonbedömning beroende på företagets utseende och omsättning ger snarast mindre utrymme för oegentligheter samtidigt som systemet är mycket mindre byråkratiskt och tidsödande.
Skatteutskottet gjorde tummen ner för min motion, ingen förenkling här inte.
Mobiltelefonkostnaderna sjunker nu för varje år, och summorna blir allt mindre. Här finns samma bedömning kring företagsabonnemang, och hur ev privat användning av mobilerna ska uppskattas eller kontrolleras. Självfallet är det enklaste även här att göra en schablonbedömning av andelen privatsamtal, mot bakgrund av frekvensen samtal i tjänsten beroende på tjänstens art och totalvolymen samtal. För telefoner på arbetsplatserna föreligger ju delvis samma situation, och måste mobilernas samtal - vart och ett - fördelas på privat eller i tjänsten borde ju samma teknik tillämpas även för de fasta telefonerna.
Vi får ett Sverige där alla ropar efter behovet av förenklingar för företag och organisationer men där skatterättvisans millimeterbyråkrati firar allt större triumfer genom att företagaren - eller den anställde - tvingas lägga en rätt betydande energi på att vid många tillfällen under dagen tänka efter "vart ska jag köra och vad ska jag göra" respektive "till vem ska jag ringa och vilket är ändamålet".
Vi ska inte sila mygg och svälja kameler, jag tror på vettiga schablonlösningar för sådana här frågor där sedvanliga skattekontroller får granska skäligheten i gjorda fördelningar.
Det är bra att även ledande beslutsfattare får känna av hur dagen skattemässiga regelverk fungerar och tillämpas, kanske kan då regelverken förenklas och byråkratin minskas.
Detta skrivet mot bakgrund av en diskussion om även riksdagsledamoternas kostnader och redovisningsprinciper för vårt kanske förnämsta arbetsredskap, mobiltelefonen.
torsdag, november 09, 2006
Kort om Staffan Danielssons (c) riksdagsmotioner okt-nov 2206:
Antalet enskilda motioner under allmänna motionstiden har minskat från ca 4.000 till ca 2.500, ungefär. Det tar tid att hitta sina roller, eller också är det vad som faktiskt har skett. I regeringsställning har jag begränsat mina motioner till ca 20 mot ca 35 tidigare år. Det blir lite blandat med bäring på Östergötland, på engagemang i vissa frågor och på initiativ av några väljare. Varsågor:
Kort om Staffan Danielssons (c) riksdagsmotioner okt-nov 2206:
• Östergötlands infrastruktur
Flerpartimotion om vikten av mer resurser till Östergötlands vägar, järnvägar och hamnar. En kraftfullare järnvägsförbindelse mellan länet och Stockholm – Ostlänken – är trängande nödvändig liksom väginvesteringar vid Söderköping, Motala och Vadstena samt sammanbindningslederna (väg och järnväg) mellan Östergötland och Kalmar och norrut.
• Upprustning av vägar och järnvägar mellan Östergötlands och Kalmar län
(Motion tillsammans med Anders Åkesson, Kalmar.)
I statsbudgeten görs nu rejäla satsningar på infrastrukturinvesteringar samtidigt som man öppnar för nya sätt att finansiera den nödvändiga utbyggnaden. Samtidigt med detta måste det regionala inflytandet öka över var och hur investeringar görs. Våra respektive län är öppna för andra kompletterande sätt att finansiera transportinfrastruktur än enbart direkt över statsbudgeten. Resurstilldelningen har tidigare varit för njugg till denna del av Sverige, och nu måste Stångådals- och Tjustjärnvägarna mellan Linköping och Kalmar respektive Västervik rustas upp liksom t ex E 22 förbi Söderköping och väg 35 mellan Linköping och Västervik.
• Gräv ned Sydlänken!
Svenska Kraftnät överväger nu hur kraftledningen Sydlänken ska dras mellan Hallsberg och Hörby. Ett alternativ är öster om Vättern. Mot traditionell luftledning med stora intrång och jättelika stålskelett öppnas nu möjlighet till en elegant markkabellösning. Regeringen bör sträva efter att en markkabellösning kan förverkligas.
• Bort med TV-avgiften!
När alla har TV är det inte rimligt att inkassera en TV-avgift med stor byråkrati och med ett bortfall av 10-20 procent (flera hundra tusen hushåll) som inte betalar. Regeringen bör därför utreda en annan finansiering av public service, i första hand via skattsedeln eller genom en kortlicenslösning via digitalboxen.
• Utred förbud mot opinionsundersökningar dagarna före riksdagsvalet!
Egentligen borde ett ev förbud mot partpolitiska opinionsundersökningar vara otänkbart. Men det finns i andra länder, och uppenbarligen kan olika undersökningsresultat nära inpå valet faktiskt påverka valutgången. Frågan bör därför prövas av regeringen.
• Ge Afrikas bönder bättre förutsättningar!
Fantastiska framsteg har skett i jordbruket i t ex Asiens länder, mycket beroende på en nationell jordbrukspolitik som utvecklar landsbygden och jordbruket. I Afrikas länder styrs den nationella politiken oftast av urbaniserade krafter som istället håller tillbaka och suger ut jordbruket. Det är ett upprörande faktum att Afrikas fattiga bönder i flera länder inte ens erhåller halva eller tre fjärdedelar av världsmarknadspriset för sina produkter. Sverige bör därför i samband med sina biståndsinsatser agera för en rättfärdig nationell jordbrukspolitik, vilket egentligen är en förutsättning för att vårt bistånd ska få rimlig effekt.
• Miljöstöd även till Östergötlands åkrar!
Miljöersättning erhålles för åtgärder för minskat växtnäringsläckage – fånggröda och vårplöjning – i slättbygder i södra och mellersta Sverige undantaget Östergötland. Även jordar i Östergötland kan må väl av dessa åtgärder, och dessa miljöstöd bör även innefatta Östergötland.
• Tillåt miljövänlig ogräsbekämpning genom avslagning!
Jordbruksverket tillåter en del lantbrukare att slå av ogräsen på mark ur produktion (träda), men förbjuder nu denna urgamla metod för de flesta bönder. Härigenom ökar behovet av kemisk ogräsbekämpning. Att vilja främja biologisk mångfald på åkermark genom ökad kemisk bekämpning är ologiskt och förbudet mot miljövänlig ogräsbekämpning bör snarast tas bort. Stöd även den miljövänliga vedeldningen.
• Stöd även den moderna miljövänliga vedeldningen!
Det finns statliga investeringsstimulanser för att värma bostäder med vattenburna förnybara energialternativ istället för med olja och el. I stor omfattning växer nu användningen av träpellets, vilket är bra. Däremot är det obegripligt att stöd förvägras om man vill installera en modern miljövänlig vedeldning med vedträn och energilagringstankar, som varken kräver transporter i båda riktningar eller en industriell pelleteringsprocess. Modern vedeldning bör därför likställas med träpellets vad gäller investeringsstödet.
• Effektivare körkortsprov!
Allt färre tar allt dyrare körkort på allt färre provplatser över landet. Körkort och rätt att utnyttja vårt gemensamma vägnät får inte vara något som alltmer förbehålls dem som har god studievana och har ekonomiska resurser. Denna utveckling måste brytas utan att ge avkall på trafiksäkerheten. En översyn bör därför göras av regelverken för att ta körkort; t ex genom mindre tillkrånglade teoriprov och genom att certifierade trafikskolor tillåts utfärda ”prövokörkort” vilket också ger fler provplatser över landet. Trafikkunskap bör också ges större utrymme i våra skolor.
• Översyn av regelverket för hur synfältsbegränsningar kan diskvalificera till körkort!
Självfallet ska rimliga krav på bl a kunskaper, omdöme och fysiska förutsättningar ställas på den som vill erhålla körkortstillstånd. Därför krävs bl a godkänd synkontroll. I ett internationellt perspektiv är dock de svenska regelverken strängare, och samma synfel i andra länder som ger körkortstillstånd där kan förvägras i Sverige. Genom att körkortet erhålles på livstid utan omprövning i Sverige accepteras uppenbarligen en gradvis sämre syn i olika avseenden för de som har körkort, vilket anses kompenseras genom erfarenhet och omdöme. På samma vis bör en översyn göras av dagens stränga praxis för körkortstillstånd, där körkort kan förvägras trots godkänt synprov och körkortsprov.
• Ett rimligare hundägaransvar!
Enligt lagen om tillsyn av hundar och katter från 1943 delar de båda hundägarna på ansvar och kostnader om en lösspringande hund attackerar en kopplad hund under god tillsyn. Även vårdkostnader för skador på den attackerande hunden delas lika, trots att ansvaret ligger på endast den ena hunden och hundägaren. Detta är inte rimligt och det ”strikta hundägaransvaret” i lagen bör därför luckras upp så att en oskyldig hund och hundägare inte straffas för misstag begånget av andra.
• Sänk skatten på öl och vin!
Väldiga mängder av framförallt öl väller in i landet i oordnade former och försäljs i likaledes oordnade former. Situationen är ohållbar; det väldiga inflödet göder framväxten av kriminella nätverk, gör tillgängligheten till alkohol mycket stor, försvagar systembolagets ställning, minskar skatteintäkterna och hotar de svenska bryggerierna. Regeringen bör därför allvarligt överväga att sänka skatten på öl och vin.
Kort om Staffan Danielssons (c) riksdagsmotioner okt-nov 2206:
• Östergötlands infrastruktur
Flerpartimotion om vikten av mer resurser till Östergötlands vägar, järnvägar och hamnar. En kraftfullare järnvägsförbindelse mellan länet och Stockholm – Ostlänken – är trängande nödvändig liksom väginvesteringar vid Söderköping, Motala och Vadstena samt sammanbindningslederna (väg och järnväg) mellan Östergötland och Kalmar och norrut.
• Upprustning av vägar och järnvägar mellan Östergötlands och Kalmar län
(Motion tillsammans med Anders Åkesson, Kalmar.)
I statsbudgeten görs nu rejäla satsningar på infrastrukturinvesteringar samtidigt som man öppnar för nya sätt att finansiera den nödvändiga utbyggnaden. Samtidigt med detta måste det regionala inflytandet öka över var och hur investeringar görs. Våra respektive län är öppna för andra kompletterande sätt att finansiera transportinfrastruktur än enbart direkt över statsbudgeten. Resurstilldelningen har tidigare varit för njugg till denna del av Sverige, och nu måste Stångådals- och Tjustjärnvägarna mellan Linköping och Kalmar respektive Västervik rustas upp liksom t ex E 22 förbi Söderköping och väg 35 mellan Linköping och Västervik.
• Gräv ned Sydlänken!
Svenska Kraftnät överväger nu hur kraftledningen Sydlänken ska dras mellan Hallsberg och Hörby. Ett alternativ är öster om Vättern. Mot traditionell luftledning med stora intrång och jättelika stålskelett öppnas nu möjlighet till en elegant markkabellösning. Regeringen bör sträva efter att en markkabellösning kan förverkligas.
• Bort med TV-avgiften!
När alla har TV är det inte rimligt att inkassera en TV-avgift med stor byråkrati och med ett bortfall av 10-20 procent (flera hundra tusen hushåll) som inte betalar. Regeringen bör därför utreda en annan finansiering av public service, i första hand via skattsedeln eller genom en kortlicenslösning via digitalboxen.
• Utred förbud mot opinionsundersökningar dagarna före riksdagsvalet!
Egentligen borde ett ev förbud mot partpolitiska opinionsundersökningar vara otänkbart. Men det finns i andra länder, och uppenbarligen kan olika undersökningsresultat nära inpå valet faktiskt påverka valutgången. Frågan bör därför prövas av regeringen.
• Ge Afrikas bönder bättre förutsättningar!
Fantastiska framsteg har skett i jordbruket i t ex Asiens länder, mycket beroende på en nationell jordbrukspolitik som utvecklar landsbygden och jordbruket. I Afrikas länder styrs den nationella politiken oftast av urbaniserade krafter som istället håller tillbaka och suger ut jordbruket. Det är ett upprörande faktum att Afrikas fattiga bönder i flera länder inte ens erhåller halva eller tre fjärdedelar av världsmarknadspriset för sina produkter. Sverige bör därför i samband med sina biståndsinsatser agera för en rättfärdig nationell jordbrukspolitik, vilket egentligen är en förutsättning för att vårt bistånd ska få rimlig effekt.
• Miljöstöd även till Östergötlands åkrar!
Miljöersättning erhålles för åtgärder för minskat växtnäringsläckage – fånggröda och vårplöjning – i slättbygder i södra och mellersta Sverige undantaget Östergötland. Även jordar i Östergötland kan må väl av dessa åtgärder, och dessa miljöstöd bör även innefatta Östergötland.
• Tillåt miljövänlig ogräsbekämpning genom avslagning!
Jordbruksverket tillåter en del lantbrukare att slå av ogräsen på mark ur produktion (träda), men förbjuder nu denna urgamla metod för de flesta bönder. Härigenom ökar behovet av kemisk ogräsbekämpning. Att vilja främja biologisk mångfald på åkermark genom ökad kemisk bekämpning är ologiskt och förbudet mot miljövänlig ogräsbekämpning bör snarast tas bort. Stöd även den miljövänliga vedeldningen.
• Stöd även den moderna miljövänliga vedeldningen!
Det finns statliga investeringsstimulanser för att värma bostäder med vattenburna förnybara energialternativ istället för med olja och el. I stor omfattning växer nu användningen av träpellets, vilket är bra. Däremot är det obegripligt att stöd förvägras om man vill installera en modern miljövänlig vedeldning med vedträn och energilagringstankar, som varken kräver transporter i båda riktningar eller en industriell pelleteringsprocess. Modern vedeldning bör därför likställas med träpellets vad gäller investeringsstödet.
• Effektivare körkortsprov!
Allt färre tar allt dyrare körkort på allt färre provplatser över landet. Körkort och rätt att utnyttja vårt gemensamma vägnät får inte vara något som alltmer förbehålls dem som har god studievana och har ekonomiska resurser. Denna utveckling måste brytas utan att ge avkall på trafiksäkerheten. En översyn bör därför göras av regelverken för att ta körkort; t ex genom mindre tillkrånglade teoriprov och genom att certifierade trafikskolor tillåts utfärda ”prövokörkort” vilket också ger fler provplatser över landet. Trafikkunskap bör också ges större utrymme i våra skolor.
• Översyn av regelverket för hur synfältsbegränsningar kan diskvalificera till körkort!
Självfallet ska rimliga krav på bl a kunskaper, omdöme och fysiska förutsättningar ställas på den som vill erhålla körkortstillstånd. Därför krävs bl a godkänd synkontroll. I ett internationellt perspektiv är dock de svenska regelverken strängare, och samma synfel i andra länder som ger körkortstillstånd där kan förvägras i Sverige. Genom att körkortet erhålles på livstid utan omprövning i Sverige accepteras uppenbarligen en gradvis sämre syn i olika avseenden för de som har körkort, vilket anses kompenseras genom erfarenhet och omdöme. På samma vis bör en översyn göras av dagens stränga praxis för körkortstillstånd, där körkort kan förvägras trots godkänt synprov och körkortsprov.
• Ett rimligare hundägaransvar!
Enligt lagen om tillsyn av hundar och katter från 1943 delar de båda hundägarna på ansvar och kostnader om en lösspringande hund attackerar en kopplad hund under god tillsyn. Även vårdkostnader för skador på den attackerande hunden delas lika, trots att ansvaret ligger på endast den ena hunden och hundägaren. Detta är inte rimligt och det ”strikta hundägaransvaret” i lagen bör därför luckras upp så att en oskyldig hund och hundägare inte straffas för misstag begånget av andra.
• Sänk skatten på öl och vin!
Väldiga mängder av framförallt öl väller in i landet i oordnade former och försäljs i likaledes oordnade former. Situationen är ohållbar; det väldiga inflödet göder framväxten av kriminella nätverk, gör tillgängligheten till alkohol mycket stor, försvagar systembolagets ställning, minskar skatteintäkterna och hotar de svenska bryggerierna. Regeringen bör därför allvarligt överväga att sänka skatten på öl och vin.
fredag, november 03, 2006
Religion och könsstympningar
Vi upprörs många över religiösa sedvänjor i vissa muslimska grupper i Afrika och könsstympa små flickor. Människor tror sig ha fått i budskap av "Gud" att ändra hans skapelse på detta sätt.
Jag tycker 1. att det är fel att skada människokroppen genom kirurgiska ingrepp och 2. att detta i så fall först får ske genom ett medvetet beslut av den vuxna människan själv.
Lagarna i ett demokratiskt rättssamhälle ska förvisso trygga den enskildes frihet på t ex det religiösa området, men de måste också trygga den enskildes - framförallt barnets - rätt till sin kropp som den är skapad. (Och jag menar också att det finns gränser för hur religionen kan tillåtas föreskriva t ex osynliggörande av kvinnan genom att hela huvudet döljs av en slöja).
Vi talar nu mest om kvinnlig könsstympning, men det finns ju faktiskt också en manlig sådan sedan flera 1.000 år tillbaka, nämligen Judendomens tecken på att enligt sin tro vara guds egendomsfolk genom att förhuden på männen opereras bort.
Även detta borde - om det genomförs - vara ett medvetet beslut av den vuxna mannen, inte något som som föräldrar beslutar på sina barns vägnar.
Jag tycker 1. att det är fel att skada människokroppen genom kirurgiska ingrepp och 2. att detta i så fall först får ske genom ett medvetet beslut av den vuxna människan själv.
Lagarna i ett demokratiskt rättssamhälle ska förvisso trygga den enskildes frihet på t ex det religiösa området, men de måste också trygga den enskildes - framförallt barnets - rätt till sin kropp som den är skapad. (Och jag menar också att det finns gränser för hur religionen kan tillåtas föreskriva t ex osynliggörande av kvinnan genom att hela huvudet döljs av en slöja).
Vi talar nu mest om kvinnlig könsstympning, men det finns ju faktiskt också en manlig sådan sedan flera 1.000 år tillbaka, nämligen Judendomens tecken på att enligt sin tro vara guds egendomsfolk genom att förhuden på männen opereras bort.
Även detta borde - om det genomförs - vara ett medvetet beslut av den vuxna mannen, inte något som som föräldrar beslutar på sina barns vägnar.
torsdag, oktober 26, 2006
SJ och radiolurar...
Efter en som vanligt blandad och intressant vecka med försvarsdiskussioner på högsta nivå, med frågor till statsministern efter toppmötet i Finland, med motionsskrivande och en hel del till åkte jag tåg (X2000) till Linköping ikväll.
Det är alltid skönt att åka tåg, bra lästid och en fin landsbygd utanför fönstret. Och givande att lyssna på radio, P1 - nyheter med mera. Men tänk så ofta som radion inte fungerar, inga kanaler inställda, fel kanaler, usel ljudkvalitet osv.
Man tänker lätt den hädiska (?) tanken att hur hade detta fungerat om det varit en fungerande konkurrens i tågtrafiken.
I ett välskött och professionellt kundanpassat tågföretag, där fungerar enligt min uppfattning en så banal sak som radiomottagningen i de hörlurar som finns vid varje säte.
Tyvärr lever SJ inte alls upp till detta. Tråkigt.
Det är alltid skönt att åka tåg, bra lästid och en fin landsbygd utanför fönstret. Och givande att lyssna på radio, P1 - nyheter med mera. Men tänk så ofta som radion inte fungerar, inga kanaler inställda, fel kanaler, usel ljudkvalitet osv.
Man tänker lätt den hädiska (?) tanken att hur hade detta fungerat om det varit en fungerande konkurrens i tågtrafiken.
I ett välskött och professionellt kundanpassat tågföretag, där fungerar enligt min uppfattning en så banal sak som radiomottagningen i de hörlurar som finns vid varje säte.
Tyvärr lever SJ inte alls upp till detta. Tråkigt.
måndag, oktober 23, 2006
eftervalskrönika i Länstidningen Ög
Valet en befrielse!
Trots en mycket stark internationell konjunktur röstade väljarna för en förändring i Sverige. Jag är övertygad om att detta var bra och nödvändigt för Sverige, och det känns mycket stimulerande att få vara med i riksdagen och få genomföra Allians för Sveriges program.
Det känns också som om vänstersidan också på många håll insåg att man var tröttkörd och att den nya oppositionsrollen kan kännas som en befrielse, efter många år vid regeringstaburetterna. Tonläget efter maktskiftet har varit någorlunda balanserat, till skillnad t ex från 1976 när Olof Palmes tonläge var mycket uppskruvat.
Centerpartiet gjorde inom alliansen ett bra val, och riksdagsgruppen har ökat från 22 till 29 platser. Det är en spännande och kompetent grupp med bla både riksdagens äldsta (Lennart Lewi 76) och yngsta ledamot (Annie Johansson 23). Hälften av gruppen består av nya ledamöter och tre av oss har blivit statsråd vilket gör att många fått nya arbetsuppgifter i riksdagens utskott. För egen del känns det spännande att få representera östgötarna som ordinarie ledamot i försvarsutskottet och i EU-nämnden. I den senare diskuteras regeringens mandat inför förhandlingsarbetet i Bryssel, och vi har redan frågat ut både Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren.
I EU-nämnden blir det också en hel del jordbrukspolitik, vilket det ska bli intressant att återuppta närkontakten med. Regeringsförklaringen innehåller ju offensiva skrivningar om landsbygdsprogram och likvärdiga konkurrensvillkor, som det nu gäller att följa upp i kommande budgetar. Detta är mycket viktigt eftersom lönsamheten i livsmedelsproduktionen fortfarande är mycket pressad. Det ljusnar vid horisonten på ett glädjande sätt, men framförallt för animalieproduktionen är lönsamheten och därmed investeringarna alldeles för låga.
Det är bra att regeringen öppnar för att dieselskatten ska sänkas, men det gäller också att leva upp till flera partiers vallöften att detta även gäller handelsgödselskatten!
Med Åsa Torstensson som ”vägminister” (ja, också järnvägsminister givetvis) finns det nu bättre hopp om mer budgetpengar och mer offentlig privat samverkan (PPP) så att de mycket angelägna vägprojekten i Östergötland nu kan förverkligas. Jag och mina borgerliga kollegor ifrån länet kommer att göra vårt yttersta i det arbetet, och jag är också övertygad om vikten av att hela östgötabänken arbetar nära tillsammans i dessa frågor.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
Trots en mycket stark internationell konjunktur röstade väljarna för en förändring i Sverige. Jag är övertygad om att detta var bra och nödvändigt för Sverige, och det känns mycket stimulerande att få vara med i riksdagen och få genomföra Allians för Sveriges program.
Det känns också som om vänstersidan också på många håll insåg att man var tröttkörd och att den nya oppositionsrollen kan kännas som en befrielse, efter många år vid regeringstaburetterna. Tonläget efter maktskiftet har varit någorlunda balanserat, till skillnad t ex från 1976 när Olof Palmes tonläge var mycket uppskruvat.
Centerpartiet gjorde inom alliansen ett bra val, och riksdagsgruppen har ökat från 22 till 29 platser. Det är en spännande och kompetent grupp med bla både riksdagens äldsta (Lennart Lewi 76) och yngsta ledamot (Annie Johansson 23). Hälften av gruppen består av nya ledamöter och tre av oss har blivit statsråd vilket gör att många fått nya arbetsuppgifter i riksdagens utskott. För egen del känns det spännande att få representera östgötarna som ordinarie ledamot i försvarsutskottet och i EU-nämnden. I den senare diskuteras regeringens mandat inför förhandlingsarbetet i Bryssel, och vi har redan frågat ut både Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren.
I EU-nämnden blir det också en hel del jordbrukspolitik, vilket det ska bli intressant att återuppta närkontakten med. Regeringsförklaringen innehåller ju offensiva skrivningar om landsbygdsprogram och likvärdiga konkurrensvillkor, som det nu gäller att följa upp i kommande budgetar. Detta är mycket viktigt eftersom lönsamheten i livsmedelsproduktionen fortfarande är mycket pressad. Det ljusnar vid horisonten på ett glädjande sätt, men framförallt för animalieproduktionen är lönsamheten och därmed investeringarna alldeles för låga.
Det är bra att regeringen öppnar för att dieselskatten ska sänkas, men det gäller också att leva upp till flera partiers vallöften att detta även gäller handelsgödselskatten!
Med Åsa Torstensson som ”vägminister” (ja, också järnvägsminister givetvis) finns det nu bättre hopp om mer budgetpengar och mer offentlig privat samverkan (PPP) så att de mycket angelägna vägprojekten i Östergötland nu kan förverkligas. Jag och mina borgerliga kollegor ifrån länet kommer att göra vårt yttersta i det arbetet, och jag är också övertygad om vikten av att hela östgötabänken arbetar nära tillsammans i dessa frågor.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
fredag, oktober 13, 2006
ATL: utan majoritet ingen jämlikhet...
ATL idag: "7 av 18 ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet är kvinnor. Mycket bättre ställt med jämlikheten är det inte i näringsutskottet där 8 av de 17 stolarna intas av kvinnor."
Nog är det väl ändå rätt bra jämställt om enda sättet att komma närmare 50-50 är att dela den 17:e ledamoten...
Nog är det väl ändå rätt bra jämställt om enda sättet att komma närmare 50-50 är att dela den 17:e ledamoten...
torsdag, oktober 12, 2006
mindre prat och mera verkstad!
Jag är glad över mina två "oppositions- och inlärningsår" i riksdagen med ersättarplatser i skatte- och i trafikutskottet. Två utskott med många propositioner och massor av motioner och många kammardebatter. I opposition är det också enklare att profilera sig genom att ställa frågor och interpellationer till regeringen, och att lägga många enskilda motioner.
Nu är Alliansen vid makten, och ska kunna gemonföra mycket av det som jag och andra motionerat,frågat och interpellerat om. Så det blir mycket mer av jobb innan riksdagsbesluten med att delta vid utformingen av regeringens förslag och att lotsa dem genom riksdagen, än att motionera, fråga och interpellera. Skulle jag tro.
Så utskottsplatserna. Mycket viktigt, för det avgör vad man kommer att i hög grad arbeta med under mandatperioden. Jag var tidigare ersättare i skatteutskottet och i trafikutskottet, och trivdes mycket bra med det. Innan dess har jag ju främst utanför riksdagen drivit lantbruks- och landsbygdsfrågorna.
Nu får jag en ny spännande plattform för bla dessa frågor genom att jag blivit ordinarie ledamot i EU-nämnden. Regeringen överlägger med EU-nämnden inför sitt agerande i Bryssel i olika frågor. Detta sker nästan varje fredag och är alltså arbetstungt med många frågor och mycket att läsa in och ta ställning till.
"Mitt" utskott blir nu försvarsutskottet, som ordinarie ledamot. Också det en spännande utmaning. Tunga och viktiga frågor med allt mer fokus på internationella fredsinsatser utifrån det inte så jättestora men tekniskt mycket framstående försvar vi har. Också andra tunga områden kring katastrofberedskap och samhällets sårbarhet m.m. Mycket av arbetet i utskottet är att nära följa det viktiga arbetet i den största myndigheten vi har i Sverige, vårt försvar, medan riksdagsdebatterna blir färre.
Så därför... Jag kommer säkert att rasa i tidningarnas topplistor på volymen motioner, frågor, interpellationer och inlägg i riksdagen...
Orsaken är enligt ovan, Alliansen regerar och försvarsutskott och EU-nämnd är mycket arbete men mindre prat...
Jag ser fram mot det!
Nu är Alliansen vid makten, och ska kunna gemonföra mycket av det som jag och andra motionerat,frågat och interpellerat om. Så det blir mycket mer av jobb innan riksdagsbesluten med att delta vid utformingen av regeringens förslag och att lotsa dem genom riksdagen, än att motionera, fråga och interpellera. Skulle jag tro.
Så utskottsplatserna. Mycket viktigt, för det avgör vad man kommer att i hög grad arbeta med under mandatperioden. Jag var tidigare ersättare i skatteutskottet och i trafikutskottet, och trivdes mycket bra med det. Innan dess har jag ju främst utanför riksdagen drivit lantbruks- och landsbygdsfrågorna.
Nu får jag en ny spännande plattform för bla dessa frågor genom att jag blivit ordinarie ledamot i EU-nämnden. Regeringen överlägger med EU-nämnden inför sitt agerande i Bryssel i olika frågor. Detta sker nästan varje fredag och är alltså arbetstungt med många frågor och mycket att läsa in och ta ställning till.
"Mitt" utskott blir nu försvarsutskottet, som ordinarie ledamot. Också det en spännande utmaning. Tunga och viktiga frågor med allt mer fokus på internationella fredsinsatser utifrån det inte så jättestora men tekniskt mycket framstående försvar vi har. Också andra tunga områden kring katastrofberedskap och samhällets sårbarhet m.m. Mycket av arbetet i utskottet är att nära följa det viktiga arbetet i den största myndigheten vi har i Sverige, vårt försvar, medan riksdagsdebatterna blir färre.
Så därför... Jag kommer säkert att rasa i tidningarnas topplistor på volymen motioner, frågor, interpellationer och inlägg i riksdagen...
Orsaken är enligt ovan, Alliansen regerar och försvarsutskott och EU-nämnd är mycket arbete men mindre prat...
Jag ser fram mot det!
Kriminella barnvaktsköparsvenskar..??
förra inlägget citerar först ett avsnitt i Dagens Nyheters ledare idag, sedan några kommentarer från mig.
Jag vet inte om vi ska hylla just dem som bara har levt bakom stängda dörrar...Eller om just dessa personer är bäst kvalificerade att leda det samhälle som vi alla utgör och finns mitt i?
Självfallet finns det gränser där man bryter mot våra skattelagar och -principer. Men det blir fel om dessa gränser sätts så att nästan alla kan utmålas som skattefuskare, det handlade min kommentar om.
Jag vet inte om vi ska hylla just dem som bara har levt bakom stängda dörrar...Eller om just dessa personer är bäst kvalificerade att leda det samhälle som vi alla utgör och finns mitt i?
Självfallet finns det gränser där man bryter mot våra skattelagar och -principer. Men det blir fel om dessa gränser sätts så att nästan alla kan utmålas som skattefuskare, det handlade min kommentar om.
"De flesta medborgare har någon gång brutit mot lagen: kört för fort, köpt kvittolösa tjänster, fört in en flaska sprit för mycket genom tullen. Motiven är för det mesta låga - snålhet, lättja, brådska - och står sig illa i eftertankens kranka blekhet. Men dessa överträdelser speglar mer människans ofullkomlighet än ett kriminellt temperament.
Vi bör för all del hylla de oförvitliga medborgare som aldrig har trampat över gränsen. Men det är inte särskilt förnuftigt att göra varje regelbrott till en diskvalifikation för en förtroendepost i samhället."
Tv-licensen, där har Stegö bekymmer. Visserligen bör systemet ändras, t ex kostnaden läggas in i statsbudgeten eller ett bättre utformat system utvecklas där centerpartisten Bengt Walla i Linköping har sedvanligt intressanta tekniska lösningar. Men har vi systemet ska man betala.
Däremot blir det konstigt om man kriminaliserar varje byte av tjänst mellan människor i vardagen, t ex om man betalar för någon kvälls "barnvakt" ibland. Om vi bara ska rekrytera ministrar och riksdagsledamöter bland människor som när man anlitat barnvakt någon enstaka gång har tagit personuppgifter och betalat in arbetsgivaravgifter och ev skatt, då blir inte urvalet så stort. Det är väl Lars Ohly och några skattefundamentalister till som kan komma ifråga..?
Vi bör för all del hylla de oförvitliga medborgare som aldrig har trampat över gränsen. Men det är inte särskilt förnuftigt att göra varje regelbrott till en diskvalifikation för en förtroendepost i samhället."
Tv-licensen, där har Stegö bekymmer. Visserligen bör systemet ändras, t ex kostnaden läggas in i statsbudgeten eller ett bättre utformat system utvecklas där centerpartisten Bengt Walla i Linköping har sedvanligt intressanta tekniska lösningar. Men har vi systemet ska man betala.
Däremot blir det konstigt om man kriminaliserar varje byte av tjänst mellan människor i vardagen, t ex om man betalar för någon kvälls "barnvakt" ibland. Om vi bara ska rekrytera ministrar och riksdagsledamöter bland människor som när man anlitat barnvakt någon enstaka gång har tagit personuppgifter och betalat in arbetsgivaravgifter och ev skatt, då blir inte urvalet så stort. Det är väl Lars Ohly och några skattefundamentalister till som kan komma ifråga..?
fredag, oktober 06, 2006
En bra och fräsch regering!
Alliansen känns mycket stabil, regeringsförklaring helt enligt valmanifesten och en stabil ministerlista med några kryddor.
För centerpartiets del slog mina tips in, med Maud, Eskil och Åsa och med Andreas Carlgren som bubblare. Andreas är en lysande politiker och det är roligt att han nu är tillbaka och därtill på den så viktiga miljöministerposten! Mauds kombination som vice statsminister och näringsminister är helbra för både centerpartiet, alliansen och Sverige fast egentligen i omvänd ordning. Åsa blir en spännande infrastrukturminister och Eskil en stabil och stark jordbruksminister.
Nu väntar det allra mest intressanta för oss som inte denna gång blev ministrar..., utskottsfördelningen!
Jag återkommer!
För centerpartiets del slog mina tips in, med Maud, Eskil och Åsa och med Andreas Carlgren som bubblare. Andreas är en lysande politiker och det är roligt att han nu är tillbaka och därtill på den så viktiga miljöministerposten! Mauds kombination som vice statsminister och näringsminister är helbra för både centerpartiet, alliansen och Sverige fast egentligen i omvänd ordning. Åsa blir en spännande infrastrukturminister och Eskil en stabil och stark jordbruksminister.
Nu väntar det allra mest intressanta för oss som inte denna gång blev ministrar..., utskottsfördelningen!
Jag återkommer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
