eftervalskrönika i Länstidningen Ög

Valet en befrielse!

Trots en mycket stark internationell konjunktur röstade väljarna för en förändring i Sverige. Jag är övertygad om att detta var bra och nödvändigt för Sverige, och det känns mycket stimulerande att få vara med i riksdagen och få genomföra Allians för Sveriges program.

Det känns också som om vänstersidan också på många håll insåg att man var tröttkörd och att den nya oppositionsrollen kan kännas som en befrielse, efter många år vid regeringstaburetterna. Tonläget efter maktskiftet har varit någorlunda balanserat, till skillnad t ex från 1976 när Olof Palmes tonläge var mycket uppskruvat.

Centerpartiet gjorde inom alliansen ett bra val, och riksdagsgruppen har ökat från 22 till 29 platser. Det är en spännande och kompetent grupp med bla både riksdagens äldsta (Lennart Lewi 76) och yngsta ledamot (Annie Johansson 23). Hälften av gruppen består av nya ledamöter och tre av oss har blivit statsråd vilket gör att många fått nya arbetsuppgifter i riksdagens utskott. För egen del känns det spännande att få representera östgötarna som ordinarie ledamot i försvarsutskottet och i EU-nämnden. I den senare diskuteras regeringens mandat inför förhandlingsarbetet i Bryssel, och vi har redan frågat ut både Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren.

I EU-nämnden blir det också en hel del jordbrukspolitik, vilket det ska bli intressant att återuppta närkontakten med. Regeringsförklaringen innehåller ju offensiva skrivningar om landsbygdsprogram och likvärdiga konkurrensvillkor, som det nu gäller att följa upp i kommande budgetar. Detta är mycket viktigt eftersom lönsamheten i livsmedelsproduktionen fortfarande är mycket pressad. Det ljusnar vid horisonten på ett glädjande sätt, men framförallt för animalieproduktionen är lönsamheten och därmed investeringarna alldeles för låga.

Det är bra att regeringen öppnar för att dieselskatten ska sänkas, men det gäller också att leva upp till flera partiers vallöften att detta även gäller handelsgödselskatten!

Med Åsa Torstensson som ”vägminister” (ja, också järnvägsminister givetvis) finns det nu bättre hopp om mer budgetpengar och mer offentlig privat samverkan (PPP) så att de mycket angelägna vägprojekten i Östergötland nu kan förverkligas. Jag och mina borgerliga kollegor ifrån länet kommer att göra vårt yttersta i det arbetet, och jag är också övertygad om vikten av att hela östgötabänken arbetar nära tillsammans i dessa frågor.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)