Sven Eriksson, Nävekvarn nära Tunaberg och Nyköping, skriver kunnigt och intressant om Nils Petter Danielsson i Tunabergsbygden, Tunabergs hembygdsförenings årsskrift 2010 årgång 60.
En fortsättning verkar finnas i nästföljande nummer av Tunabergsbygden.
En fortsättning verkar finnas i nästföljande nummer av Tunabergsbygden.
Nils Petter var min farfars far och den kraftfulle företagare och entreprenör som förde släkten från byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby till Norrköpings Exporthyvleri i Norrköping och godset Ålhult i Vimmerby och Tunabergs trävaruverksamhet. (Och till gården Erikstad som jag idag förvaltar).
Hans förmögenhet var 1918 nästan en miljard kronor i dagens penningvärde, han sysselsatte 1.000 personer och ägde 15.000 hektar skog och många sågverk.
Han dog bruten 1926, sedan lågkonjunkturen efter första världskriget knäckte hans verksamhet.
Jag vill hedra hans minne genom att lägga ut detta på min blogg, för klickbarhet och kanske av intresse för några.
Några uppgifter ur artikeln:
"År 1916 köpte Nils Petter Danielsson nästan hela Tunabergs socken med alla gårdar och torp. Han blev därmed en av de stora markägarna i Sverige med 15.000 hektar mark. Det kan jämföras med Eriksbergsgodset som är Sörmlands största markägare med 16.000 hektar mark närmare 100 år senare".
(Min kommentar. Var det tyvärr också så att denna väldiga affär också bidrog till att östgötabanken typ 5-6 år sedare tog över NPDs imperium eftersom efterfrågan på tvävaror dog och guldmyntfoten infördes?).
"År 1916 köpte Nils Petter Danielsson nästan hela Tunabergs socken med alla gårdar och torp. Han blev därmed en av de stora markägarna i Sverige med 15.000 hektar mark. Det kan jämföras med Eriksbergsgodset som är Sörmlands största markägare med 16.000 hektar mark närmare 100 år senare".
(Min kommentar. Var det tyvärr också så att denna väldiga affär också bidrog till att östgötabanken typ 5-6 år sedare tog över NPDs imperium eftersom efterfrågan på tvävaror dog och guldmyntfoten infördes?).
Nils Petter födddes den 28 dec 1854 på Danielsgården, Fjälsters lillgård i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Hans far Daniel Persson (som kanske givit namn till Danielsgården) var född 1976 i Sjökrok i Kristdala. Han gifte sig med Sara Hansdotter som hade köpt gården runt 1817.
1845 avlider Sara och Daniel gifter om sig med Anna Lisa Svensdotter, född 1822. De får 7 barn med Nils Petter som nr 4.
1871 fick den då 17-årige 187 cm långe och oerhört starke Nils Petter överta skötseln av gården från den då 75-årige Daniel.
1845 avlider Sara och Daniel gifter om sig med Anna Lisa Svensdotter, född 1822. De får 7 barn med Nils Petter som nr 4.
1871 fick den då 17-årige 187 cm långe och oerhört starke Nils Petter överta skötseln av gården från den då 75-årige Daniel.
Nils Petter var begåvad, med en mycket stark "verksamhetslust och och arbetsvilja" och fann snart arbetet på gården otillräckligt. Han fick tidigt börja arbete i skogen att köra timmer och handla med virke. Han köpte skog på rot som han avverkade och sålde. Han kölrde bl a för Falsterbo bruk där han träffade brukets ägare Johan Tillberg som berättade att han själv börjat som körkarl...
Nils Petter insåg att han behövde mer lärdom och och när en folkhögskola startade i Frödinge några mil bort gick han varje veckoskifte dit trots att Daniel ställde sig avvisande.
24 år gammal gifte han sig med Cristina Mathilda Svensdotter född från Ingatorp, född 1857 i Frödinge. Paret fick 11 barn, men 3 avled i späd ålder.
1884 flyttade de till Erikstad gård i Bankekind sydost Linköping som de började arrendera av Baroniet Adelswärd. år 1900 startade Nils Petter sågverket i firman Norrköpings Exporthyvleri. Kinda kanal öppnades för trafik 1871 vilket möjliggjorde etablering av sågverksindustri, t ex byggde NPD Bestorps ångsåg 1904 och Björkfors såg 1906. Bolaget fick flera dotterbolag som innehade sågverk och stora skogsegendomar i Småland, Östergötland och Sörmland,
1905 köpte NPD Ålhults säteri norr om Vimmerby i Södra Vi, med 400 hektar åker och 3.500 hektar skog, och flyttade dit. Genast anlade han ett ångsågverk i det som idag är Gullringen vid järnvägen (Stångådalsbanan).
Skogsuttaget kring sågverken underlättades genom att skogsjärnvägar anlades.
Bankerna ställde villigt upp med kapital för Exporthyvleriets expansion eftersom NP Danielsson hade obegränsat förtroende.
Året efter första världskriget stod NP Danielsson på toppen av sin verksamhet. Han ägde 15.000 hektar skog, sågverk med 16 sågramar, 6 exporthyvlerier, 2 lådfabriker, flera cirkelsågverk och dessutim en mindre rederiverksamhet (båten Mathilda som bl a gick på England).
1912 inköptes Bankaholms, söder om Västervik, nedlagda såg och ersattes med en helt ny anläggning som 1915 drevs med 4 sågramar och dubbla kantverk.
30 oktober1916 köpte så Exporthyvleriet stora delar av Nävekvarns bruks ägor i Tunaberg, med 3.500 hektar skogsmark och 1.350 hektar åker samt 92 gårdar och torp.
NPDs förmögenhet uppskattades 1918 till 17 miljoner kr, i dagens penningvärde mellan 800 mkr och 1 miljard kr. Hans verksamheter sysselsatte ca 1.000 personer. 100.000 m3 sågat virke omsattes per år.
Här slutar Sven Erikssons artikel, jag hoppas återkomma till den senare.
Dock vet vi epilogen, efter första världskrigets slut vek konjunkturen och efterfrågan dog samt guldmyntfot infördes vilket typ gjorde att tillgångarna sjönk i värde medan skulderna låg kvar.
Nils Petter hann inte anpassa verksamheten till detta, vilket torde varit omöjligt, utan Östgötabanken tog över förvaltningen och Nils Petter dog 1926 som en bruten man, tror jag.
Nils Petter hann inte anpassa verksamheten till detta, vilket torde varit omöjligt, utan Östgötabanken tog över förvaltningen och Nils Petter dog 1926 som en bruten man, tror jag.
Han och Mathilda ligger vid en ståtlig gravsten på Södra Vi Kyrkogård.
Hans ättlingar, nästan alla engagerade i verksamheten, lyckades ändå rädda kvar några sågverk och även gårdar, t ex Erikstad som Nils Petter 1910 hjälpte min farfar Henning att vid 27 års ålder köpa från Baroniet.
Tillagt okt 2019: Han var en tid störste kund hos både sågverksramtillverkaren Bolinder i Eskilstuna, och hos SJ, han reste oerhört mycket med tåg
Tillagt okt 2019: Han var en tid störste kund hos både sågverksramtillverkaren Bolinder i Eskilstuna, och hos SJ, han reste oerhört mycket med tåg
2 kommentarer:
Jag har redovisat en parallell verksamhetshistoria för min morfar AJH, jämnårig med NPD, men mer inriktad på kooperativ resursförädling. Dom torde ha mötts i flera sammanhang på åtminstone skogssidan, första decennierna av 1900, där även AJH fick sina smällar på 20-talet,samtidigt som han rodde hela Vången igenom och fram till nära 100årig dragaravel, vilken egentligen var överspelad efter halva tiden.
Hans historia kunde väl vara värd en mer opartisk beskrivning från lantbrukssverige än min. www.busvebacken.se/AndJoHansson.
Intressant. Det gäller att satsa på rätt häst, som man brukar säga. Utvecklingen är obarmhärtig. I min släkt har de varit borgmästare och häradshövdingar på den "fina" sidan. De klarar sig alltid de som ingår i politiken och rättsskipningen. Sådant behövs i varje stat eller stad. Annars har vi min farfar som var läkare och hade pengar genom sin maka och köpte upp gårdar på 1920-talet med hjälp av farmors pengar. Felsatsning. Hon förlorade någon miljon på detta och fick aldrig tillbaka dem från släkten. De såg inte skogen för alla trän.
Skicka en kommentar