"Hur kan du svika flyktingfamiljer som vill återförenas"?

Jag har i detta blogginlägg och i riksdagsdebatten igår redovisat varför jag inte kan rösta för att avslå regeringens proposition om asylregler.

Många inom centersfären upprörs över det beslut som riksdagen idag kommer att fatta och några frågar mig hur jag kan acceptera att flyktingfamiljer inte genast får återförenas.

Jag ska resonera lite kring detta.

Naturligtvis vore det bäst för världens 65 miljoner på flykt att det 1. blev fred, 2. att de i flyktingläger eller annorstädes får tillräckligt humanitärt stöd från världens länder genom FNs olika program samt 3. att de fick komma till och få asyl i Sverige eller annat land.

De som flyr och har styrka och resurser att ta sig 100-tals mil över flera gränser gör i många fall det, under stora umbäranden och faror. De allra flesta, och de svagaste, blir kvar i flyktinglägren.

Naturligtvis ska de som flyr till andra länder ges asyl och tas om hand väl. Hade övriga EU-länder tagit emot som Sverige hade 8 miljoner kunnat få asyl, nu är redan den dryga miljon som kom till EU förra året för mycket och EUs länder skärper nu sina regler snarare än liberaliserar dem.

Om Sverige då behåller sina betydligt mer generösa regler vad gäller att genast få Permanent UppehållsTillstånd och att snarast kunna ta hit sin familj om så önskas (med mera) så kommer allt fler som kommer till EU att välja att ta sig till Sverige, vilket flyktingsmugglarna ofta har som första rekommendation.

Så skedde hösten 2015 när 100.000 asylsökande anlände på 4 månader till Sverige. På 2 år har Sverige tagit emot nästan en kvarts miljon.

Sveriges resurser för mottagning, boende och bostäder, integration och få i arbete är mycket hårt ansträngda och jag delar regeringens uppfattning att vårt land inte skulle klara att ta emot nya stora flyktingströmmar på ett rimligt sätt.

Vänsterpartiet och Centerpartiet röstar idag för att Sveriges asylregler ska vara kvar som de är, mest generösa inom EU. De båda partierna motsätter sig också ID-krav och gränskontroller.

Jag anser att detta är en orealistisk politik som oppositionspartier kanske kan unna sig, men den är inte regeringsduglig. Jag är övertygad om att hade alliansen regerat så hade liknande åtgärder vidtagits.

Vänsterpartiet har jag inget förtroende för, de har alltid pengar till allt och vill alltid chockhöja skatter och dela ut bidrag. Centerpartiet har däremot alltid varit regeringsdugliga och noga med att ha en ekonomiskt ansvarsfull politik, så därför förstår jag inte vår nuvarande rätt känslostyrda politik.

Jag har alltså i flera år haft uppfattningen att Sverige som litet land i norra Europa med 2 % av EUs befolkning vid växande flyktingströmmar inte kan ha asylregler som är betydligt mer generösa om resultatet blir att allt högre andelar av de som tar sig till EU väljer Sverige. Så blev fallet i höstas och eftersom inga anpassningar gjorts tvingades den helomvändning som nu sker fram.

Eftersom EUs övriga länder först ger Temporära Uppehållstillstånd som sedan, om flyktingskälen består, efter flera år kan omvandlas till permanenta inser jag att Sverige måste anpassa sig därefter, eftersom de inte anpassar sig efter Sverige. Däremot ska vi givetvis driva på inom EU för att EU samlat ska röra sig i Sveriges riktning och även ta emot många fler flyktingar.

Temporära uppehållstillstånd innebär att man inte har rätt att ta hit sin familj, om den så önskar. Ofta tillämpas även kravet att man efter att ha fått permanent uppehållstillstånd får ta hit familjen, men bara om man kan försörja den.

Sverige ger alltså hittills Permanenta Uppehållstillstånd och de som får dessa har rätt att ta hit sina familjer, som då först får utnyttja våra sociala skyddsnät.

En ensamkommande pojke från Afghanistan kan alltså få hit sin mor och far och sina 5 systrar inom 1-2 år utan krav på att de ska kunna försörjas, vilket alltså bara varit möjligt om man söker asyl i Sverige. Jag hörde om just detta konkreta exempel på besök i en kommun nyligen, där kommunen ställt i ordning en bostad.

Det är denna generositet som bl a gjorde att hela 40 % av de ensamkommande under 18 år som kom till EU förra året valde att söka sig till Sverige, 35.000, till en årskostnad de första åren för Sverige på runt en miljon per asylsökande, totalt 35 miljarder.

Om jag flydde som ensamkommande till EU skulle jag givetvis också söka ta mig till Sverige, och även om det behövdes uppge en lägre ålder. Det är staten som främst har ansvaret för att kontrollera ålder av rättvise- och rättssäkerhetsskäl.

Om Sverige nu inte skärper sina asylregler och tar bort ID-kontrollerna skulle givetvis väldigt många åter ta sig till Sverige, dels från Tyskland och andra länder och om nya flyktingströmmar kommer igång igen. Det skulle fresta Sverige mycket kraftigt och jag uppfattar att det finns ett brett folkligt stöd för de åtgärder som nu riksdagen kommer att besluta.

Kyrkor och hjälp- och flyktingorganisationer med flera motsätter sig att Sverige skärper sina regler, vilket är naturligt utifrån deras ansvarsuppgifter. Dessa har dock inte ansvar för att styra Sverige, utan vill påverka.

När Sverige nu inför tillfälliga uppehållstillstånd kommer alltså inte flyktingar att genast ha rätt att ta hit sina familjer. Däremot kommer sannolikt efter några år de flesta erhålla permanenta uppehållstillstånd och då kan de ta hit sina familjer. I riksdagsbeslutet ligger också att får man arbete och kan försörja sin familj får man också ta hit den.

Så här är läget. Jag menar att eftersom EUs övriga länder har tillfälliga uppehållstillstånd mm så får Sverige ta skeden i vacker hand och anpassa sina regler samtidigt som vi får argumentera starkt inom EU för hur vi vill att EU ska röra sig.
Jag är beredd att acceptera de försämringar som dagens asylregelbeslut innebär, jag menar att Sverige inte har något val.

Det anser inte Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det innebär ett fortsatt mycket stort intresse för asylsökande att ta sig till Sverige och de partier som anser att Sverige klarar detta har en stor uppgift i att göra trovärdigt för medborgarna hur Sverige ska klara detta, samtidigt som också id-kontrollerna enligt dem ska tas bort.

Jag anser alltså att Centerpartiet tar stora politiska risker med denna politik. Det är också uppenbart att denna fråga kan allvarligt försvåra bildandet av en alliansregering. Om så blir fallet, vilket jag inte tror eller hoppas, tvärtom, kommer diskussionen att handla om vem som orsakade detta.
Jag tror att alliansen kommer att bli överens, men nog finns en uppenbar risk för att Centerpartiet då tvingas "göra en MP" vilket också kan vara rätt förödande.

Borde jag bita ihop och hålla tyst med mina farhågor som en "dysterkvist". Det tycker jag vore att svika både mig själv och mitt parti. Därför agerar jag som jag gör, enligt min uppfattning i omsorg om mitt Centerparti som jag håller så högt.