Jag startade för några dagar sedan ett upprop för en sansad asyl- och flyktingpolitik på Facebook, samt gjorde även ett blogginlägg på samma tema.
Eftersom "gammalmedia" ogärna speglar förslag om de kan innebära något mer restriktiva migrationsregler än idag sprider jag uppropet på sociala medier, så får vi se om någon debattartikel eller någon nyhetsartikel kan komma in i media så småningom, det är inte säkert.
Jag kan ta min egen regionaltidning Corren som exempel, de är ju den helt dominerande tidningskanalen i Linköping och mittersta/västra Östergötland. I valkampanjen sökte jag nå ut med nyheten att av Östergötlands 13 riksdagsledamöter - SD ej beaktat - ville alla göra de svenska migrationsregelverken mer generösa (enligt SVTs valkompass) utom jag som hävdade samma uppfattning som i uppropet.
Detta ansågs ej ha nyhetsvärde, och det är svårare än annars att få in en debattartikel i dessa frågor om man tänker "fel". Tidningen lägger istället stor omsorg på att undervisa sina läsare om hur man ska tänka, vilket ju ofta är korrekt, naturligtvis. Däremot oroas jag över att medias trovärdhet gentemot sina läsare undergrävs om man inte ger hela bilden i aktuella frågor, t ex vad gäller när någon enstaka inte låter precis som alla andra. (Eller när det faktum att Sverige nu ger flest asyl av alla EUs länder tas närmast som en självklarhet - t ex Reinfeldt - och speglas eller diskuteras endast mycket begränsat på nyhets- eller debattplats i media).
Trots att etablerade politiker oftast hukar under markytan i dessa frågor och alltså inte "gillar" mitt FB-upprop även om en hel del nog egentligen gör det, så har aldrig något FB-inlägg av mig fått så mycket gillanden, typ 300. Och mitt FB-upprop gillas nu av 774 (10 nov morgon över 900) stycken. Som sagt, väldigt få ledande politiker men många mycket anständiga vänner och bekanta.
På kort sikt hoppas jag att mitt upprop ska styrka de 7 partier som överlägger på torsdag i migrationsfrågorna att också diskutera de svenska regelverken på de punkter jag lyft fram och om att de bör ses över. Det kanske är väl optimistiskt, vi får se.
Tydligt är ändå att verkligheten börjar göra den offentliga diskussionen i dessa frågor allt öppnare och mer verklighetsförankrad.
Färska exempel på detta är Expressen genom Anna Dahlberg (som länge skrivit om detta), flera ledarskribenter i Svenska Dagbladet - här Tove Lifvendahl, den modige S-bloggaren Johan Westerholm och nu senast den likaså modige Mats Edman på Dagens Samhälle.
Ett sensationellt purfärskt exempel är vad Birger Schlaug just skriver på sin blogg om dagens situation i Sverige och Europa, läs gärna. (Han bär samma, eller mer, oro som jag för lägets allvar)
En enda tidning har hittills uppmärksammat mitt upprop och det är kanske föga överraskande SD-anknutna nättidningen Samtiden. Artikeln är saklig och redovisar hur jag resonerar kring uppropet och därför länkar jag till den, (trots att fotot på mig är förfärligt. Gör jag rätt eller fel i länkningen?, kommentera gärna på bloggen eller facebookssidan).
Eftersom "gammalmedia" ogärna speglar förslag om de kan innebära något mer restriktiva migrationsregler än idag sprider jag uppropet på sociala medier, så får vi se om någon debattartikel eller någon nyhetsartikel kan komma in i media så småningom, det är inte säkert.
Jag kan ta min egen regionaltidning Corren som exempel, de är ju den helt dominerande tidningskanalen i Linköping och mittersta/västra Östergötland. I valkampanjen sökte jag nå ut med nyheten att av Östergötlands 13 riksdagsledamöter - SD ej beaktat - ville alla göra de svenska migrationsregelverken mer generösa (enligt SVTs valkompass) utom jag som hävdade samma uppfattning som i uppropet.
Detta ansågs ej ha nyhetsvärde, och det är svårare än annars att få in en debattartikel i dessa frågor om man tänker "fel". Tidningen lägger istället stor omsorg på att undervisa sina läsare om hur man ska tänka, vilket ju ofta är korrekt, naturligtvis. Däremot oroas jag över att medias trovärdhet gentemot sina läsare undergrävs om man inte ger hela bilden i aktuella frågor, t ex vad gäller när någon enstaka inte låter precis som alla andra. (Eller när det faktum att Sverige nu ger flest asyl av alla EUs länder tas närmast som en självklarhet - t ex Reinfeldt - och speglas eller diskuteras endast mycket begränsat på nyhets- eller debattplats i media).
Trots att etablerade politiker oftast hukar under markytan i dessa frågor och alltså inte "gillar" mitt FB-upprop även om en hel del nog egentligen gör det, så har aldrig något FB-inlägg av mig fått så mycket gillanden, typ 300. Och mitt FB-upprop gillas nu av 774 (10 nov morgon över 900) stycken. Som sagt, väldigt få ledande politiker men många mycket anständiga vänner och bekanta.
På kort sikt hoppas jag att mitt upprop ska styrka de 7 partier som överlägger på torsdag i migrationsfrågorna att också diskutera de svenska regelverken på de punkter jag lyft fram och om att de bör ses över. Det kanske är väl optimistiskt, vi får se.
Tydligt är ändå att verkligheten börjar göra den offentliga diskussionen i dessa frågor allt öppnare och mer verklighetsförankrad.
Färska exempel på detta är Expressen genom Anna Dahlberg (som länge skrivit om detta), flera ledarskribenter i Svenska Dagbladet - här Tove Lifvendahl, den modige S-bloggaren Johan Westerholm och nu senast den likaså modige Mats Edman på Dagens Samhälle.
Ett sensationellt purfärskt exempel är vad Birger Schlaug just skriver på sin blogg om dagens situation i Sverige och Europa, läs gärna. (Han bär samma, eller mer, oro som jag för lägets allvar)
En enda tidning har hittills uppmärksammat mitt upprop och det är kanske föga överraskande SD-anknutna nättidningen Samtiden. Artikeln är saklig och redovisar hur jag resonerar kring uppropet och därför länkar jag till den, (trots att fotot på mig är förfärligt. Gör jag rätt eller fel i länkningen?, kommentera gärna på bloggen eller facebookssidan).
13 kommentarer:
7 partier ska diskutera en ödesfråga för landets framtid.
Man väljer alltså att stänga ute SD med 800 000 väljare....lycka till.
Vad är de rädda för, är det olika åsikter som inte tillåts?
Känns lite som att i just invandring/migrationspolitiken gäller inte yttrande och meddelandefriheten full ut.
Här råder en slags selektiv demokrati dvs demokrati råder så länge som vi befinner oss i politiskt korrekta åsiktskorridorer.
Risken med det är att alla följer i flock och upptäcker inte i tid att verkligheten har förändrats.
Uppvaknande blir så mycket smärtsammare då än om ett kritiskt förhållningssätt och öppet sinnelag hade existerat i de 7 semi demokratiska partierna i denna fråga.
Hej Staffan!
Jag håller inte med dig din syn på asylpolitiken, även om fullt ut respekterar den och hoppas att du och andra humanister som tycker som dig samlas kring dig, och att ni lyckas hålla avstånd till de extrema.
Dock tycker jag det är ledsamt att du låter de extremas lögner om att frågorna inte får diskuteras du har själv både efter och innan valet blivit publicerade av stora tidningar även andra personer. Sen att det blir väldigt kritiseras får en ta när det kommer till politik, vissa områden är mer politiserade än andra och därför blir kritiken hårdare än i andra fall. Tyvärr kommer frågorna bli mer politiserade om de extrema inte kan hållas på avstånd och frågornas alla aspekter kommer bli än svårare föra en god humanistisk debatt om.
Anders, jag vet att t ex jag har bemötts med att det är högt i tak och att alla kan diskutera som man vill och att jag själv ju fått utrymme i några debattartiklar i riksmedia. Jag vet för egen del hur mycket stryk jag har fått för en uppfattning som är mer generös än 27 övriga EU-länders och likaså att nästan inga andra rikspolitiker (utanför SD) vågar riskera gatlopp genom att ens trycka gilla på mitt upprop (trots att säkert en del skulle vilja). Däremot är takhöjden ju mycket hög för alla som vill göra dagens svenska regelverk än mer generösa, vilket t ex mina tidigare riksdagskollegor i Östergötland alla markerade i SVTs valkompass.
Om det är rätt att länka till Samtiden? Självfallet, frågan skall egentligen inte behöva ställas men det speglar debattklimatet.
Andreas Froby, hur kan du kalla det en lögn att frågan om den extrema migrationspolitiken inte kan diskuteras? Man menar inte att det är belagt med förbud utan att de som hävdar en annan ståndpunkt utsätts för stigmatisering, riskerar sin karriär och att få betala ett högt socialt pris. Det mest uppenbara är på det sätt som Sverigedemokraterna bemöts men det finns även andra dissidenter som exempelvis Staffan Danielsson och Mauricio Rojas. Correns tidigare ledarskribent Marika Formgren är en annan. Skyttedals (KD) partikamrater klagar på huvudvärk istället för att bemöta hennes argument då hon ville ha en diskussion om ett tak. Det är några exempel.
Du försöker själv döda debatten genom ditt snack om extrema. Är det inte snarare du som är extrem som förespråkar 10 ggr högre asylinvandring än EU snittet?
En sak som är ytterst märklig är att så få politiker vågar uttrycka kritik mot invandringspolitiken. Nästan halva befolkningen eller mer tycker ju att vi skall ta emot färre flyktingar. Att opinionen skulle skilja sig radikalt från detta bland politiker verkar osannolikt, vilket betyder att förklaringen till bristen på kritik ligger någon annanstans. Man kan spekulera om skälen, och de är knappast hedervärda.
Man kan naturligtvis lägga partitaktiska synpunkter på att länka till en saklig artikel i Samtiden om man är politiker, men bortsett från det är det inte fel
Kommunalägda tidningen ”Dagens Samhälle" hävdar att vi under kommande mandatperiod kan ta emot uppemot 600 000 flyktingar och anhöriginvandrare. Alltså på fyra år...
I Staffans hemstad Linköping en av Sveriges större städer bor det ca 104.000 i Linköping (tätorten) och ca 150.000 personer i kommunen totalt sett. Vi ska alltså ta emot sex (6) st Linköping med allt vad det innebär på fyra korta år. Var detta ska landa om 10, 20, 30 år vet ingen men risken (möjligheten) att vi bäddar för ett helt nytt samhälle och en ny dominerande religion är uppenbar, ingen kan hävda något annat.
Har ni sju partier verkligen koll på läget, vad detta innebär i praktiken? Infrastruktur, jobb, bostäder, skolor, sjukvård, socialkostnader. Ansvariga för detta är sju partier plus gammelmedia jag tror domen kan bli ganska hård.
Staffan verkar dock ha kvar bonnförnuftet.
Ett begrepp som återkommer i media är "mediantiden från ankomst till egen försörjning ligger på åtta år" för invandrare.
Detta är en formulering som media använder för att förvilla sina läsare. Det är alltså inte så att det tar 8 år att få en försörjning.
Det man menar är att efter åtta år jobbar hälften.
Anonym, angående mediantiden är det värre än du beskriver. Mediantiden avser tid till första jobb, inte att de efter det är etablerade på arbetsmarknaden. Vad som heller inte framgår är hur många som får subventionerade jobb. En rimligt säker slutsats kan man dock dra; mycket få av de 600.000 som väntas komma denna mandatperiod kommer kunna försörja sig själva.
Jag har svårt att förstå skillnaden mellan att länka till en artikel och att tala om att man läst artikeln. Då jag har forskarutbildning har jag lärt mig att det är viktigt att ha ordentliga referenser till källor.
För övrigt så är twitterspalten min favoritspalt på nättidningen Fria Tider, där redaktionen publicerar alla twitter från kreti och pleti som ber om ursäkt för att de länkat till Fria Tider. Slutsats: Massor av folk läser Fria Tider....
Växjös kommunalråd Bo Frank skriver på sin blogg att när han träffar kommunpolitiker från alla partier så har 75 procent av dem uppfattningen att Sveriges invandringspolitik är för extremt generös idag.
Jag tycker det vore trevligt om du i ett blogginlägg kunde ge din bild av varför det råder en så stor skillnad i synen på invandringspolitiken mellan kommunernas och riksdagens ledamöter. Är det den omtalade beröringsskräcken gentemot SD som är orsaken eller hade det varit likadant även om SD inte suttit i riksdagen?
Dessutom, hur går "snacket" gällande invandringspolitiken bland centerns riksdagsledamöter när inte den officiella hatten är på? Är det samma oresonliga resonemang som Annie Lööf visar prov på då hon dyker upp i TV-rutan?
Minns ni, ni som liksom jag var barn på 60-talet - att den stora farna var världens överbefolkning. Och man diskuterade - på fullt allvar fattade jag det som - om det skulle vara möjligt att råda bot på detta genom att vi också i Sverige (och andra länder) skulle införa samma begränsningar som i Kina, d v s max 1 barn per familj?
Har man helt övergivit dessa farhågor nu?
Vittnesmål om hur jag erbjöds ett lån utan säkerhet för bara 2%.
Jag är Farida Agus Setiawati och jag är ett levande vittnesbörd om de goda nyheterna om Amanda Loan Firm.
Lyssna, ingen långivare här är villiga att hjälpa dig, utan de är bara här för att slita dig dina surt förvärvade pengar. Min man och jag sökte för lån från olika långivare på nätet men i slutet var vi lurade och lurade av våra pengar genom olika lån företag på nätet.
Vi lånade även pengar för att betala dessa online långivare men i slutet fick vi ingenting.
Jag och min man var i skuld och vi hade ingen att köra till för att få hjälp, vårt familjeföretag rasat och vi kunde inte få pengar för att möta våra dagliga utgifter tills vi infördes till Mrs Amanda som hjälpte oss genom att erbjuda oss ett oskyddat lån.
Kontakta Mrs. Amanda idag för ditt lån och glömma någon här lovar du lån på grund vid den senare slut kommer du inte få något lån från dem.
För mer information om hur du når Mrs Amanda eller följa hennes låneförfaranden, Skriv mig genom någon av min e-post, faridaaguss@gmail.com och kunfarida@outlook.com.
Eller så kan du skicka ett mail till Mrs Amanda på amandaloan@qualityservice.com, amandarichardssonloanfirm@gmail.com och amandaloanfirm@cash4u.com
Skicka en kommentar