Maud Olofssons sista partistämma som partiledare dominerades av satsningen på "Nybyggarlandet Sverige". Den fick ett massivt stöd på stämman.
En av de mycket få kritiska rösterna var jag, bl a i detta blogginlägg. (Har också behandlat dessa frågor i några andra blogginlägg). Jag menade att inriktningen var rätt men att man tog ut svängarna för mycket.
Nu ökar flyktingströmmen till Sverige samtidigt som konjunkturen viker och arbetslösheten ökar. Jag skrev för en vecka sedan en debattartikel på Brännpunkt där jag entydigt ställde mig bakom att Sverige ska fortsätta att vara ett föredöme i att välkomna människor på flykt.
Jag påvisade också att Sverige tar ett stort ansvar inom EU på flyktingområdet, och jag menade att Sverige i första hand självfallet ska verka för att övriga EU-länder anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länders regler.
Två tunga centerpartister - Johan Hedin och Hans Dahlgren - replikerade och angav att lösningen är en bättre välfärdspolitik. Man ansåg också att min hållning var "märklig och för oss främmande".
Jag är djupt sårad över detta, och slutreplikerar idag på Brännpunkt.
Visst är det långsiktiga målet för oss alla, skulle jag tro, en värld utan gränser och utan vapen och krig. Vi ska sträva i den riktningen, men vara mycket klara över att vägen dit är lång. Mänsklighetens historia kantas tyvärr av krig och terror ofta kopplade till gränser, och ett antal grymma inbördeskrig pågår just nu i olika länder.
"Extrema" liberaler missionerar för en fri invandring, möjligen redan idag. Idédebattören Fredrik Segerfeldt skriver så här i en färsk debattartikel, där nyckelmeningen är denna: "Det mest effektiva vapnet i kampen mot den globala fattigdomen är migration. Låt utsatta människor flytta till Sverige och leva på existensminimum – genomsnittsafrikanen skulle få det fem gånger bättre här, och samtidigt minska fattigdomen i hemlandet genom att skicka massor av pengar till nära och kära."
Segerfeldt ger också tillsammans med en annan känd idédebattör, Johan Norberg, ut en färsk bok på samma tema, "därför behöver vi öppna gränser".
Även moderata ungdomsförbundet driver på i samma riktning, liksom givetvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Johan Hedin, vars glöd och övertygelse jag har stor respekt för, ersätter nu Fredrick Federley i riksdagen under dennes föräldraledighet, och är mycket tydlig med sin grundsyn: "Tror du på fri invandring? - Ja. Vem som helst ska kunna komma hit, men man ska försörja sig själv och självklart följa lagen."
Riksdagen debatterade Sveriges migrationspolitik igår. Johan uttryckte bl a tydligt att Sverige behöver invandring för att klara problemet med en åldrande befolkning. "Vi kommer att behöva precis varenda en som är beredd att flytta till vårt avlägsna land om vi ska klara välfärden i framtiden". Det ligger mycket i detta, men jag är mer förhoppningsfull om att det inte kommer att vara så svårt att välkomna människor till ett av världens rikaste länder om arbetskraftsbrist står för dörren.
Samtidigt som jag delar samma grundsyn, en värld utan gränser, vapen och krig, samt även står för en fortsatt öppen och generös migrationspolitik, så är jag övertygad om att Sverige inte ensamt kan gå alltför långt före länderna i vår omvärld i sina regelverk. Skulle detta ske samtidigt som arbetslösheten ökar och utan att integrationen klaras långt bättre än idag, är risken istället uppenbar att den idag migrationsvänliga folkopinionen kan riskera att svänga och kanske resultera i en väsentligt mer restriktiv politik.
För att förebygga en sådan utveckling är jag övertygad om att det behövs en sansad dialog om dessa viktiga frågor, inom ramen för en fortsatt generös politik. Detta kräver lite högre i tak i debatten, vilket även statssekreterare Jasenko Selimovic (hos Erik Ullenhag) anser. Därför skrev jag min Brännpunktsartikel, och reaktionen visar att takhöjden är begränsad.
Tillagt 8 dec 10.30: Ett annat exempel på ett regelverk som ändrats genom decennierna är kravet på försörjning vid anhöringinvandring eller ej, där Thomas Gur skriver klokt i SvD idag. Min poäng är alltså att det måste vara OK att diskutera hur regler ska vara utformade, utan att för den skull skruva upp tonläget i debatten något väldeliga. Vad som är rätt idag vad gäller försörjningskravet vet inte jag, men det är rimligt att föra en dialog kring detta, och där en faktor bland andra att beakta är hur praxis är i andra länder.
Tillagt 9 dec kl11.15: Förra "flyktingombudsmannen" Merith Wager har en intressant och kanske lite kontroversiell blogg, men där hon ger klara besked om varför hon driver den och utifrån vilka grunder. Hon kommenterar dialogen mellan mig och Johan Hedin i ett inlägg.
En av de mycket få kritiska rösterna var jag, bl a i detta blogginlägg. (Har också behandlat dessa frågor i några andra blogginlägg). Jag menade att inriktningen var rätt men att man tog ut svängarna för mycket.
Nu ökar flyktingströmmen till Sverige samtidigt som konjunkturen viker och arbetslösheten ökar. Jag skrev för en vecka sedan en debattartikel på Brännpunkt där jag entydigt ställde mig bakom att Sverige ska fortsätta att vara ett föredöme i att välkomna människor på flykt.
Jag påvisade också att Sverige tar ett stort ansvar inom EU på flyktingområdet, och jag menade att Sverige i första hand självfallet ska verka för att övriga EU-länder anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länders regler.
Två tunga centerpartister - Johan Hedin och Hans Dahlgren - replikerade och angav att lösningen är en bättre välfärdspolitik. Man ansåg också att min hållning var "märklig och för oss främmande".
Jag är djupt sårad över detta, och slutreplikerar idag på Brännpunkt.
Visst är det långsiktiga målet för oss alla, skulle jag tro, en värld utan gränser och utan vapen och krig. Vi ska sträva i den riktningen, men vara mycket klara över att vägen dit är lång. Mänsklighetens historia kantas tyvärr av krig och terror ofta kopplade till gränser, och ett antal grymma inbördeskrig pågår just nu i olika länder.
"Extrema" liberaler missionerar för en fri invandring, möjligen redan idag. Idédebattören Fredrik Segerfeldt skriver så här i en färsk debattartikel, där nyckelmeningen är denna: "Det mest effektiva vapnet i kampen mot den globala fattigdomen är migration. Låt utsatta människor flytta till Sverige och leva på existensminimum – genomsnittsafrikanen skulle få det fem gånger bättre här, och samtidigt minska fattigdomen i hemlandet genom att skicka massor av pengar till nära och kära."
Segerfeldt ger också tillsammans med en annan känd idédebattör, Johan Norberg, ut en färsk bok på samma tema, "därför behöver vi öppna gränser".
Även moderata ungdomsförbundet driver på i samma riktning, liksom givetvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Johan Hedin, vars glöd och övertygelse jag har stor respekt för, ersätter nu Fredrick Federley i riksdagen under dennes föräldraledighet, och är mycket tydlig med sin grundsyn: "Tror du på fri invandring? - Ja. Vem som helst ska kunna komma hit, men man ska försörja sig själv och självklart följa lagen."
Riksdagen debatterade Sveriges migrationspolitik igår. Johan uttryckte bl a tydligt att Sverige behöver invandring för att klara problemet med en åldrande befolkning. "Vi kommer att behöva precis varenda en som är beredd att flytta till vårt avlägsna land om vi ska klara välfärden i framtiden". Det ligger mycket i detta, men jag är mer förhoppningsfull om att det inte kommer att vara så svårt att välkomna människor till ett av världens rikaste länder om arbetskraftsbrist står för dörren.
Samtidigt som jag delar samma grundsyn, en värld utan gränser, vapen och krig, samt även står för en fortsatt öppen och generös migrationspolitik, så är jag övertygad om att Sverige inte ensamt kan gå alltför långt före länderna i vår omvärld i sina regelverk. Skulle detta ske samtidigt som arbetslösheten ökar och utan att integrationen klaras långt bättre än idag, är risken istället uppenbar att den idag migrationsvänliga folkopinionen kan riskera att svänga och kanske resultera i en väsentligt mer restriktiv politik.
För att förebygga en sådan utveckling är jag övertygad om att det behövs en sansad dialog om dessa viktiga frågor, inom ramen för en fortsatt generös politik. Detta kräver lite högre i tak i debatten, vilket även statssekreterare Jasenko Selimovic (hos Erik Ullenhag) anser. Därför skrev jag min Brännpunktsartikel, och reaktionen visar att takhöjden är begränsad.
Tillagt 8 dec 10.30: Ett annat exempel på ett regelverk som ändrats genom decennierna är kravet på försörjning vid anhöringinvandring eller ej, där Thomas Gur skriver klokt i SvD idag. Min poäng är alltså att det måste vara OK att diskutera hur regler ska vara utformade, utan att för den skull skruva upp tonläget i debatten något väldeliga. Vad som är rätt idag vad gäller försörjningskravet vet inte jag, men det är rimligt att föra en dialog kring detta, och där en faktor bland andra att beakta är hur praxis är i andra länder.
Tillagt 9 dec kl11.15: Förra "flyktingombudsmannen" Merith Wager har en intressant och kanske lite kontroversiell blogg, men där hon ger klara besked om varför hon driver den och utifrån vilka grunder. Hon kommenterar dialogen mellan mig och Johan Hedin i ett inlägg.
8 kommentarer:
Liberala debattörer som t.ex. Adam Cwejmam, Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg måste man respektera eftersom de är tydliga med att fri invandring kräver att man avskaffar välfärdsstaten, den svenska arbetsmarknadsmodellen och att man måste acceptera ren slum. Detsamma kan man inte säga om de ohederliga politiker som mörkar detta faktum och förespråkar BÅDE en allomfattande välfärdsstat OCH fri invandring.
Tidigare så var det ju de stora pensionsavgångarna bland 40-talisterna som skulle ge upphov till akut arbetskraftsbrist, riktigt så har det ju inte blivit. Att den ”åldrande befolkningen” skulle ge upphov till ett stort behov av arbetskraft har lite stöd i forskningen:
”Den demografiska bomben är en myt. Visserligen ökar antalet äldre över 65 år. Men den yrkesverksamma grupp som ska försörja oss har mer eller mindre varit konstant sedan mitten av 1700-talet.
- Vi måste vara väldigt kreativa med statistiken för att få fram den här bomben, säger sociologiprofessor Lars Tornstam vid Uppsala universitet.
Han tillbakavisar bilden av att det svenska samhällets åldersstruktur innebär att vi går en dyster framtid till mötes.”
http://www.unt.se/uppsala/demografisk-bomb-avfardas-som-myt-418732.aspx
Och även om demografin nu skulle vara ett problem så löses det inte med invandring:
”… Föryngringseffekten på landets totalbefolkning av invandring är ganska liten. Exempelvis har invandringen till Sverige under efterkrigstiden endast obetydligt verkat återhållande på den åldringsprocess som ändå skett i Sverige. Samma sak gäller framtida invandring. Om vi med hjälp av framtida invandring skulle konstanthålla kvoten mellan antalet förvärvsarbetande och antalet åldrings och förtidspensionärer krävs en orealistiskt stor invandring …”
http://www.ne.su.se/ed/pdf/32-4-je.pdf
Hej Staffan!
Jag har tidigare trott att du var en seriös politiker utrustad med med sunt förnuft och hade båda fötterna på jorden men detta inslag påminner i sin naivitet mer om rena floskler skrivet av en flicka i tidig tonår. Man blir ju beklämd.
Av det du skriver kan man ju inte dra någon annan slutsats än att du vill avskaffa suveräna stater och därmed demokratin för att istället införa en diktatur i form av en världsregering vilket blir resultatet i en gränslös värld - ledda av vilka då? Bankirer och storfinansen medan vi andra skall hållas som någon typ av slavar förmodar jag?
I din Nya Värld skall det förstås även bara finnas en enda valuta efter som vi inte skall ha några gränser. Vilka skall ha koll på den - de samma som styr de flesta NGOs redan idag förmodar jag.
Skall det finnas något privat ägande eller är det bara förunnat de styrande? Skall det finnas någon ordningsmakt i din nya värld utan gränser? Sjukhus och skolor? Vilka ska i så fall bekosta det och hur ?
Jag förmodar att det i din gränslösa värld utan krig ändå kommer att finnas en världsarmé som kan slå ner oroligheter ifall folk någonstans på klotet skulle få för sig att opponera mot denna nya världsordning.
För att hålla koll på att folk inte organiserar sig och göra uppror mot överheten i din världsregering så förmodar jag att vi alla kommer att övervakas - något FN för övrigt redan vill införa globalt.....
FN-organet ITU önskar som du kanske vet införa total övervakning av all elektronisk kommunikation genom "deep packet inspection". Så vi hamnar nog där vare sig vi vill eller ej med tanke på de pellejönsar till politiker vi utrustats med.
Men du som annars talar om betydelsen av att personer som är politiskt förföljda har asylmöjlighet i annat land - vart skall framtida dissidenter, för sådana har alltid funnits och kommer alltid finnas, ta vägen i din utopi av "A New World Order"? Till Mars?
Jag säger redan här och nu nej tack till din "drömvärld" då den för mig framstår som den ultimata mardrömmen.
Men om vi mer seriöst håller oss till verkligheten här och nu, så rekommenderar jag, om du inte redan gjort det, att lyssna på torsdagens sändning av "Studio Ett Special - det delade Sverige"
“I ett extrainsatt Studio Ett Special fick politiker höra delar ur reportageserien "Det delade Sverige" och svara på den oro som människor uttrycker.
Under hösten 2012 gjorde Studio Ett:s reporter Katarina Gunnarsson och Ekots Marcus Eriksson en reportageresa där de upmärksammade den djupa segregation som finns inte bara i storstädernas förorter, utan nu även i mindre städer."
"Landet glider isär och sammanhållningen är hotad", säger programledaren.
DET är resultatet av er politik. Det är inte bara den raserade välfärden ni har på ert samvete utan även ett söderfallande samhälle.
Det verkar som om många politiker har någon konstig utopisk bild av att gränslöshet vore fanatiskt. Var kommer den iden ifrån? Är det Marxismen som spökar?
Det torde vara uppenbart utifrån hur EU fungerar att en "stat" som omfattar hela världen i praktiken skulle sakna demokrati. Har svårt att se något gott i en sådan utveckling.
Gränslöshet i migrationsbemärkelse går inte att kombinera med en välfärdsstat, valet är självklart. Det är tveksamt om fri migration ens skulle vara positivt, och välfärdsstat i någon mån är en nödvändighet för ett långsiktigt väl fungerande samhälle.
Vem talar om en världsarmé och att avskaffa stater och demokratin??
Jag visade endast på att visst ska vi sträva efter en värld utan gränser där man fritt kan resa och arbeta var man vill, och efter en värld utan krig och terror.
Min poäng var samtidigt att denna vision ligger mycket långt fram i tiden, och att Sverige inte ensidigt kan börja leva efter den, vilket alltid enstaka debattörer har förespråkat.
Alla med några insikter i hur den verkliga världen fungerar inser att en fri eller väldigt liberal invandringspolitik inte går att förena med den Svenska välfärdsstaten.
I dagens invandringsdebatt tar dock alla som har denna insikten en väldigt passiv och ursäktande position.
Varför inte bli mer offensiva och kräva av de som önskar en näst intill fri invandring också måste begära mandat hos folket för att avskaffa den svenska välfärdsstaten?
/Eskil
Se denna Staffan,
http://www.youtube.com/watch?v=LPjzfGChGlE
Staffan, du länkar till fel artikel av Merit Wager. Jag antar att det var den här du var ute efter.
Tack, Börjesson!
Skicka en kommentar