Efter att i ett antal år ha drivit frågan om att Sverige är alltför strängt när man fråntar körkorten från rätt många som ser bra (!) men som har någon brist i sitt sidoseende (synfält), var det givande att äntligen diskutera frågan med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd igår i kammaren.
Anmärkningsvärt i hennes svar - som ju säkert utformats i dialog med ansvarig myndighet, Transportstyrelsen - var följande två meningar:
"Det finns möjligheter att ansöka om undantag från synkraven. För närvarande saknas dock möjligheter att i Sverige pröva dessa personers körförmåga på annat sätt än genom konventionella syntester. "
Statsrådet, och säkert transportstyrelsen, konstaterar där det som jag tycker mycket anmärkningsvärda att om man inte klarar det omdiskuterade "maskintestet" så gives ingen nåd, inga undantag kan ges, ingen helhetsbedömning kan göras som visar att man faktiskt kör riktigt bra. Så var det tidigare i Sverige och så är det i "alla" andra länder skulle jag tro.
Motivet framskymtade i ministerns svar, "nollvisionen". Sverige ska inte ha några trafikolyckor med dödsfall alls, och då måste vi vara stränga på alla områden. Men det stämmer ju inte heller. Chefsläkare Lars Englund på transportstyrelsen resonerar faktiskt insiktsfullt i detta Aktuellt-reportage om att hela 10 procent av Sveriges bilister har synproblem i varierande grad.
Han och regeringen vill inte införa obligatoriska syntester utan överlåter till bilförarnas eget omdöme istället att avgöra om de ser för dåligt...
Jag stöder faktiskt den grundinställningen. En riktig nollvision skulle ju varken innebära någon trafik eller några körkort, förmodligen. Och därför är jag kritisk till att Transportstyrelsen just vad gäller när man ser bra men har någon brist i sitt sidoseenden /synfalt är så närmast rigida i sin inställning.
"Vi bestämmer vilken syntestmaskin man under enorm stress ska klara på ett visst sätt och gör man inte det ska körkortet dras in, då slipper läkare och trafikexperter att göra någon helhetsbedömning och då behandlas alla med synfält demokratiskt lika"...
Ursäkta att jag ironiserar lite, men precis så är ju inställningen. Så resonerar man vad jag förstår inte i andra länder, och här borde både Transportstyrelsen och departementet tänka till! Låt de med synfältsbrister som ser och kör bra få behålla sina körkort utifrån en sund helhetsbedömning, låt inte maskinerna vara det allena saliggörande i denna så viktiga frihetsfråga för en människa!
I detta resonemang valde statsrådet att förlita sig på Transportstyrelsen, men jag hoppas att mina frågor kommer att ringa lite i öronen borta på departementet så att man låter någon utreda Transportstyrelsens nu stenhårda praxis i förhållande till hur man resonerar i andra länder och tidigare även i Sverige!
Trafikministern var däremot mycket positiv till att körsimulatorer utvecklas där godkända "trafikprov" kan innebära att man får sitt körkort även om maskintestet ligger i gränslandet. Hon såg också positivt på möjligheten att erhålla fou-pengar till detta. Det är bra, men jag tycker att redan nu borde godkända test i de avancerade simulatorer vi faktiskt har få vägas in i en helhetsbedömning när brister i synfältet föreligger.
Jag hoppas att denna för många människor så viktiga frihetsfråga nu i alla fall rör sig i rätt riktning, och jag vill verkligen uppmana Transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd med chefsläkare Lars Englund i spetsen liksom infrastrukturdepartementet och statsrådet Catharina Elmsäter Svärd att liksom vad gäller andra synproblem vara lite mer flexibla i även när man ser bra men har någon brist i sitt synfält.
Visst ska man se tillräckligt bra för att köra bil, och jag är övertygad om att en helhetsbedömning - gärna med hjälp av praktiska körprov och prov i körsimulator - skulle ge en del människor möjlighet att behålla sina körkort istället för att som idag överlåta allt till en enda maskin där Transportstyrelsen både är lagstiftare (regeluppställare) och domare.
Här några länkar, en DN-artikel, en intervju med professor Kjell Ohlsson i Glaucomförbundets tidning, ett reportage från den dialog som Glaucom och Diabetsförbunden arrangerade och et artikel om Tony Svensson.
Anmärkningsvärt i hennes svar - som ju säkert utformats i dialog med ansvarig myndighet, Transportstyrelsen - var följande två meningar:
"Det finns möjligheter att ansöka om undantag från synkraven. För närvarande saknas dock möjligheter att i Sverige pröva dessa personers körförmåga på annat sätt än genom konventionella syntester. "
Statsrådet, och säkert transportstyrelsen, konstaterar där det som jag tycker mycket anmärkningsvärda att om man inte klarar det omdiskuterade "maskintestet" så gives ingen nåd, inga undantag kan ges, ingen helhetsbedömning kan göras som visar att man faktiskt kör riktigt bra. Så var det tidigare i Sverige och så är det i "alla" andra länder skulle jag tro.
Motivet framskymtade i ministerns svar, "nollvisionen". Sverige ska inte ha några trafikolyckor med dödsfall alls, och då måste vi vara stränga på alla områden. Men det stämmer ju inte heller. Chefsläkare Lars Englund på transportstyrelsen resonerar faktiskt insiktsfullt i detta Aktuellt-reportage om att hela 10 procent av Sveriges bilister har synproblem i varierande grad.
Han och regeringen vill inte införa obligatoriska syntester utan överlåter till bilförarnas eget omdöme istället att avgöra om de ser för dåligt...
Jag stöder faktiskt den grundinställningen. En riktig nollvision skulle ju varken innebära någon trafik eller några körkort, förmodligen. Och därför är jag kritisk till att Transportstyrelsen just vad gäller när man ser bra men har någon brist i sitt sidoseenden /synfalt är så närmast rigida i sin inställning.
"Vi bestämmer vilken syntestmaskin man under enorm stress ska klara på ett visst sätt och gör man inte det ska körkortet dras in, då slipper läkare och trafikexperter att göra någon helhetsbedömning och då behandlas alla med synfält demokratiskt lika"...
Ursäkta att jag ironiserar lite, men precis så är ju inställningen. Så resonerar man vad jag förstår inte i andra länder, och här borde både Transportstyrelsen och departementet tänka till! Låt de med synfältsbrister som ser och kör bra få behålla sina körkort utifrån en sund helhetsbedömning, låt inte maskinerna vara det allena saliggörande i denna så viktiga frihetsfråga för en människa!
I detta resonemang valde statsrådet att förlita sig på Transportstyrelsen, men jag hoppas att mina frågor kommer att ringa lite i öronen borta på departementet så att man låter någon utreda Transportstyrelsens nu stenhårda praxis i förhållande till hur man resonerar i andra länder och tidigare även i Sverige!
Trafikministern var däremot mycket positiv till att körsimulatorer utvecklas där godkända "trafikprov" kan innebära att man får sitt körkort även om maskintestet ligger i gränslandet. Hon såg också positivt på möjligheten att erhålla fou-pengar till detta. Det är bra, men jag tycker att redan nu borde godkända test i de avancerade simulatorer vi faktiskt har få vägas in i en helhetsbedömning när brister i synfältet föreligger.
Jag hoppas att denna för många människor så viktiga frihetsfråga nu i alla fall rör sig i rätt riktning, och jag vill verkligen uppmana Transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd med chefsläkare Lars Englund i spetsen liksom infrastrukturdepartementet och statsrådet Catharina Elmsäter Svärd att liksom vad gäller andra synproblem vara lite mer flexibla i även när man ser bra men har någon brist i sitt synfält.
Visst ska man se tillräckligt bra för att köra bil, och jag är övertygad om att en helhetsbedömning - gärna med hjälp av praktiska körprov och prov i körsimulator - skulle ge en del människor möjlighet att behålla sina körkort istället för att som idag överlåta allt till en enda maskin där Transportstyrelsen både är lagstiftare (regeluppställare) och domare.
Här några länkar, en DN-artikel, en intervju med professor Kjell Ohlsson i Glaucomförbundets tidning, ett reportage från den dialog som Glaucom och Diabetsförbunden arrangerade och et artikel om Tony Svensson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar