Wikipedia:
Mats Evald Lundegård, född 13 december 1937 i Maria Magdalena församling, Stockholm, är en svensk journalist, översättare och författare. Han är son till Erik Lundegård.[1][2]
1993 mottog han Stora journalistpriset med motiveringen "För hans berättarkonst och bredd som allmänreporter. Han har förmågan att se och skildra det mänskliga och nära i stora politiska skeenden, senast i artiklarna från det forna Jugoslavien."[3]
Mats Lundegård har en lång bana som erkänd journalist bakom sig. Stockholm är hans hemort. Jag har ingen särskild relation till honom men har är uppenbarligen en dokumenterat duktig journalist.
Han ges idag utrymme i en krönika på DNs Namn och Nytt, där han faktiskt avslöjar sin politiska världsbild vad gäller Centerpartiet, uppenbarligen cementerad sedan Gunnar Hedlunds tid.
Det är inte var dag en ledande svensk Stockholmsjournalist gör det.
Vad är det då för fördomar mot Centerpartiet och mot vår partiledare Annie Lööf som Mats ger uttryck för?:
"På nagot satt gläder det mig lite extra att det
ar den vana flickan med det rödblonda haret
som ställer till det for sig. Hon har från dag ett
gjort mig misstanksam med sitt tvärsakra munväder
och sina aningslösa (hoppas jag) lovord
till Margaret Thatcher."
Jo, han kan helt enkelt inte med "flickan med det rödblonda håret" från landsbygden....
Och mot Centerpartiet:
"Och bondepartiet som
hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker
i politiken kan vara hedervärda. Traditionen ar
ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande
lealös röstar jag annorstädes."
Jo, han kan helt enkelt inte med Centerpartiet...
Nu kanske detta bara handlar om en enda ledande svensk journalists världsbild vad gäller Centerpartiet och vår partiledare, vad vet jag. Det är ändå intressant att så nakna och, som jag tycker, fördomsfulla uppfattningar hos en ledande svensk journalist ges utrymme i Dagens Nyheter på den "opolitiska" (?) Namn och Nytt-sidan.
....................................................................................
Texten i DN, ifall länken inte fungerar:
"Carin Jämtin oroas över det fusk de socialdemokratiska ungdomsförbundarna ägnat sig åt i Piteå. Fast i notisen jag läser har hon inga särskilda bekymmer med fifflet hennes partigängare ägnat sig åt och ordet ”fusk” står bara i rubriken.
Jag fås att ana att hennes attityd visavi händelserna i Norrbotten är ganska överseende.
Som jag minns saken, eller sakerna, är hon i gott sällskap. De politiska ungdomsförbunden och andra liknande har, vad jag minns, i alla tider fifflat med statistiken rörande antal medlemmar och de inkomster som bestäms av denna. Jag får för mig att alla politiska ungdomsorganisationer med ojämna mellanrum har avslöjats med tassarna i allehanda syltburkar. Och på det hela taget kommit undan med blotta förskräckelsen när de ertappats.
Därför är jag inte ett ögonblick överraskad över att Centerpartiets Annie Lööf befunnits fiffla med statens pengar. Hon hävdar föralldel att det var ett misstag att representationsnotorna värda 350 000 skickats - av hennes underlydande - att betalas med skattepengar. Och nu snabbt debiterats partiet enligt den ordning man försökte smita från.
På något sätt gläder det mig lite extra att det är den väna flickan med det rödblonda håret som ställer till det för sig. Hon har från dag ett gjort mig misstänksam med sitt tvärsäkra munväder och sina aningslösa (hoppas jag) lovord till Margaret Thatcher. Och bondepartiet som hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker i politiken kan vara hedervärda. Traditionen är ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande lealös röstar jag annorstädes.
Vad gäller tjuvaktiga ungdomsförbundare är det bara att notera att de lärt sig hanteringen av sina mentorer. Eller om det är tvärtom, att fiffeltraditionen växt i de ungdomliga miljöerna och sedan fått resa med upp i organisationen och åldrarna. Och fortlevt och klassats som ”fusk” när det är tjuvnadsbrott det handlar om. För det är mina surt förvärvade de försöker förskingra.
Som jag minns saken, eller sakerna, är hon i gott sällskap. De politiska ungdomsförbunden och andra liknande har, vad jag minns, i alla tider fifflat med statistiken rörande antal medlemmar och de inkomster som bestäms av denna. Jag får för mig att alla politiska ungdomsorganisationer med ojämna mellanrum har avslöjats med tassarna i allehanda syltburkar. Och på det hela taget kommit undan med blotta förskräckelsen när de ertappats.
Därför är jag inte ett ögonblick överraskad över att Centerpartiets Annie Lööf befunnits fiffla med statens pengar. Hon hävdar föralldel att det var ett misstag att representationsnotorna värda 350 000 skickats - av hennes underlydande - att betalas med skattepengar. Och nu snabbt debiterats partiet enligt den ordning man försökte smita från.
På något sätt gläder det mig lite extra att det är den väna flickan med det rödblonda håret som ställer till det för sig. Hon har från dag ett gjort mig misstänksam med sitt tvärsäkra munväder och sina aningslösa (hoppas jag) lovord till Margaret Thatcher. Och bondepartiet som hon anför har jag alltid misstrott. Pragmatiker i politiken kan vara hedervärda. Traditionen är ursvensk. Men när den flexible blir uteslutande lealös röstar jag annorstädes.
Vad gäller tjuvaktiga ungdomsförbundare är det bara att notera att de lärt sig hanteringen av sina mentorer. Eller om det är tvärtom, att fiffeltraditionen växt i de ungdomliga miljöerna och sedan fått resa med upp i organisationen och åldrarna. Och fortlevt och klassats som ”fusk” när det är tjuvnadsbrott det handlar om. För det är mina surt förvärvade de försöker förskingra.
Mats Lundegård."
1 kommentar:
Det är ju modernt nu för tiden att vara personlig och utlämnande i alla sammanhang. Det gäller inte minst journalister. Som helst skall agera kolumnister och krönikörer. Istället för reportrar och researcharbetare.
Lättare, bekvämare och identitesskapande. Och då får man väl förvänta sig att fördomar, förutfattade meningar och löst tyckande av den här typen avslöjar sig även hos "toppjournalister". I princip varsomhelst.
Skicka en kommentar