Jag har belyst problematiken med allt fler som kommersiellt vill plocka bär i de svenska skogarna från andra länder, i dagsläget främst från Thailand och Bulgarien.
Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.
I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.
Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.
Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.
Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".
Vad avser då "alla"? Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?
Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.
Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.
Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.
Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.
Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.
Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.
Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.
Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.
Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.
Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?
Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.
Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.
Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.
I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.
Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.
Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.
Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".
Vad avser då "alla"? Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?
Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.
Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.
Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.
Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.
Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.
Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.
Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.
Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.
Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.
Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?
Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.
Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.
16 kommentarer:
Staffan
Håller med...man måste se skillnaden mellan persolig användning och med avsikt att sälja till tredje part.
Det finns en liknande frågeställning in USA kring "the Great Lakes". Great Lakes är världens största sötvatten källa.
Vissa har försökt att via markägande kunna sälja vatten till områden med brist på vatten.
Great Lakes gränsar till flera delstater med olika lagstiftning vilket skapar stora problem. Finns mycket kreativa lösningar samt myndigheterna som följer för att hitta "en bra lösning"
Med vänlig hälsning,
Mike Helber
Bra förslag, reglera gärna allemansrätten, de som plockar bär och svamp kommersiellt bör såklart ha något slags avtal med en kommersiell aktör som då samtidigt tar ett ansvar.
Känner att det brinner i knutarna på fyra områden.
1)Invandringen
2)Skolan
3)Sovjetstaten EU
4)Försvaret
På dessa fyra områden har ni politiker gjort bort er kapitalt och det kan bli dyrt för framtida generationer.
Invandringen och skolan bör ni kopiera finsk modell rakt av. Finska skolan ligger fortfarande i topp internationellt och deras invandringspolitik är sund och ansvarsfull. Ta bort statligt stöd för alla religiösa skolor oavsett om det är amish-skolor eller hindu-skolor. Bygg upp försvaret och börja med Gotland, gärna innan annandag jul för då kommer ryssen har jag läst i en bok. Cirkusen EU är bara en reträttplats för de odugligaste politikerna, har blivit ett stort kostsamt skämt, svenska folket räddade er i en folkomröstning och det hade vi gjort på alla de andra ovan nämnda områdena också om vi fått möjlighet.
Lägg till en 5:e punkt, inför mer direktdemokrati, dvs omröstningar i viktiga frågor som i schweiz.
Instämmer med föregående skrivare. Men nu vill vi se handling, inte bara vackert prat.
Till sist en fundering. Varför har Finland en ansvarsfull invandringspolitik i motsats till Sverige. Kan det bero på att dom upplevt krigets fasor och vet att allt inte är gott och fint bara för att det kommer från utlandet.
Precis nu vill vi se RESULTAT.
Fast för din del är det nog svårt då din partiledare sagt att Sverige bör ha 40 miljoner invånare. Då får gammelsvenskarna förbereda sig på att ni politiker även fortsättningsvis i första hand slår mot svenskarna, samt att marginalskatten blir över 100 procent som det var innan Astrid Lindgren satte igång Pomperipossadebatten.
Allemansrätten behöver helt klart ses över... När jag var barn var det självklart att man varje år åkte ut några gånger och plockade lingon, blåbär och svamp till det egna hushållet. Jag har fått intrycket av att denna sedvänja håller på att försvinna. Så frågan är om befolkningen alls behöver den på samma sätt som förr? Men skulle ju också kunna ha ett system där större mängder av bär kräver tillstånd av markägaren. På så sätt så skulle man kanske kunna få lite bättre ordning på förhållandena. Antag att man sätter en gräns på 50 liter bär, - om nu Gumman Svensson plockar 60 utan att fråga, så lär det väl inte märkas och förmodligen bryr sig inte markägaren. Men det skulle göra det omöjligt att låta 100 utländska bärplockare plocka bär i flera veckor utan explicit tillstånd - jo, jag inser att markägaren förmodligen vill ha betalt för att ge tillstånd, och det är därför det ska gå att plocka en husbehovsmängd utan att få särskilt tillstånd. Påminner i sammanhanget att allemansrätten inte omfattar nötter och ollon. Dem får man bara plocka som reskost, d v s de ska ätas upp med en gång.
För övrigt hoppas jag att de utländska bärplockarna betalar skatt i Sverige på de pengar de tjänar på att plocka bären.
Tillägg till ovan: Du nämner "ortsbefolkningens oro"... jag uppfattar det som att du med det avser sanitära och liknande problem. Men en sak som jag undrar över är: Hur intresserade är lokalbefolkningarna av att själva plocka bär (för eget bruk eller för att sälja)? Uppfattar man att de konkurrerar om bären? Säger man att "jag hade tänkt plocka lingon för att göra lingonsylt - hemgjord är ju mycket godare än köpt - men jag hittade inga lingon, för utländska plockare hade redan varit där. " (Att jag tycker att lokalbefolkningen ska ha första "tjing" på bären behöver jag väl inte påpeka...)
Nej, bären räcker inte. Inte runt våra små orter i alla fall. Bärplockarna håller inte till i de stora ödsliga skogarna utan precis runt där vi bor. Vi bor några mil från Mehedeby och här är plockarna varje dag. Nu har de skördat runt husen på åsen. Mitt i byn. Bären är borta, blåbärsriset upprivet. Här brukar de äldre i samhället gå och plocka till sitt hushållsbehov men nu är de lurade på sina bär. En tant fick så bråttom ut för att hinna före de stora mängderna med bärplockare att hon gjorde illa foten. Vi förfasas över hur det ser ut i skogen efteråt. De verkar inte ha en aning om hur man ska bete sig. Skräp överallt. Hundarna rullar sig i mänsklig avföring. Konkurrensen om bären gör väl att varje plockare har väldigt bråttom för att hinna först. Bären är inte riktigt mogna heller men man plockar allt ändå. I skogarna utanför byn kryllar det av folk. Inte är man sugen på en skogspromenad precis. Lastbilarna i byn har blivit länsade på diesel flera gånger. Det händer mycket och det är inte bara oro folk känner. Det är vanmakt för ingen kan göra något åt situationen. Det verkar som vi bara ska gilla läget. Media rapporterar märkligt ensidigt där man tar ställning för de stackars bärplockarna som bor så eländigt. Självklart förstår man Mehedebybornas frustration. Det är inte svårt att föreställa sig ett tältläger med 500 invånare som granne. Tältlägrens invånare vet man inte vad de är vana vid. Ska man tro vad som skrivs har de haft mycket pengar till resan hit men sen tog det slut. Skulle vi resa iväg till annat land på det viset skulle vi få skylla oss själva. Allemansrätten i all ära men just nu fungerar den inte som tänkt. Nu hoppas man bara på att det snart är helt rent på bär så det blir lugn och ro igen.
Vad ska motionen handla om?
Reflektion ett är att den svenska modellen har nått sin slutstation och borde tas bakom skjulet. I ett postnationellt Sverige går det inte att täcka alla parter med ett nationellt system, eftersom parterna är utanför bild och utom räckhåll.
Reflektion två är att problemet enkelt löses genom att begränsa allemansrätten till enbart svenska medborgare(!) och att det för icke-markägare gäller primärt hushållsbehov och försäljning enbart i mindre skala. Detta utesluter inte ens de glesbygdssvenskar som lever i och av naturen. Inte heller utesluter det markägare att träffa avtala med bärplockning i industriell skala.
Håller med Wredmans tistel om att en begränsning av bärplockarrättigheterna till svenska medborgare (eller personer som är folkbokförda i Sverige) vore lämpligt.
Jag vill påminna om att samer som är medlemmar i samebyar har (eller har åtminstone haft) särskilda sedvanerättigheter (jakt och fiske) som inte andra har - inte heller de samer som inte är medlemmar i samebyar.
Både de särskilda samiska rättigheterna och allemansrätten rör ju utnyttjandet av naturen.
Det borde därför inte finnas något principiellt hinder att inskränka även bärplockarrättigheterna så att de inte omfattar hela jordens befolkning.
Motionen ska resonera som jag gör i blogginläggen.
Tål naturen, markägarna och ortsbefolkningen att 10-15.000 kommersiella plockarna lockas till Sverige, samtidigt som det största bäruppköparföretaget bedömer att infrastrukturen klara 4.000 plockare...
Är det rimligt att allemansrätten omfattar alla, varifrån man än kommer, som kommersiellt vill plocka bär?
Om man plockar bär och vistas i Sverige så måste ju en förutsättning vara att gällande lagar och regler efterföljs.
Om man avser att kommersiellt plocka bär, borde det då erfordras ett kontrakt med bäruppköpare och garantiinkomst osv enligt vad som gäller de från asien?
med mera
En motion i riksdagen brukar bli mest en symbolhandling, men är ändå trevligt. Hur blev det med motionen om ändrad skogsvårdslag t ex?
Betr bärplockarna kör massmedia med det gamla vanliga. Dvs vid konflikter med utlänningar ligger felet till 110 procent hos de ogina svenskarna. Tänk om journalisterna fick uppleva att få bären borttagna från den egna marken INNAN DOM ÄR MOGNA.
Var kommer förresten omsorgen om naturen in? Är inte bären tänkta som föda främst åt vilda djur som behöver dom för att överleva kommande vinter? Om detta skriver massmedia nol.
Vi som varit med ett tag och växt upp i småbrukarbygd minns hur det var en tyst överenskommelse att i första hand plocka de bär som behövdes till hushållet på den egna marken. Då kunde man också vänta till de blev ordentligt mogna och få extra välsmakande saft och sylt. Detta tjänade alla på.
Konkurrerar de utländska bärplockarna med ortsbefolkningen om bären?
Svar: Ja. Det finns det inga tvivel om.
Jag bor själv i en liten by omgiven av skog, vi har långt till kollektivtrafik, långt till butiker och de flesta av oss har också långt till arbeten. Men vi har nära till det som naturen kan bjuda oss, bär, svamp och fisk.
Vi har kunnat gå ut i skogen och plocka det vi behöver av bär och svamp och det har räckt till oss alla utan problem.
Nu gör det inte det längre. Förra året fick vi säga precis det som någon här undrade över: "jag hade tänkt plocka lingon för att göra lingonsylt - hemgjord är ju mycket godare än köpt - men jag hittade inga lingon, för utländska plockare hade redan varit där."
De utländska bärplockarnas bussar stod parkerade mitt i byn och de plockade helt rent runt hus och byggnader. Efter sig lämnade de skräp och matrester, människoavföring och upprivet blåbärs-och lingonris.
Sedan tog de nästa by. Trots att det är kilometervis av skog mellan byarna, stannade de aldrig där för att plocka, utan bara i byarna och den närmaste omgivningen.
Det tog inte bara ifrån våra gamla, barn och handikappade möjligheten att plocka bär på gångavstånd, det tog ifrån oss alla den rätten.
Vi behöver våra bär, vi betalar mycket för att bo som vi gör, bl a i form av resor och för oss är bär och svamp nödvändiga för att dryga ut hushållskassan.
Men nu måste också vi åka flera mil för att få lingonsylt och blåbär.
Det har inte jag råd med.
Men risken att vi blir utan i år också är stor, de utländska bussarna har redan varit här, trots att bären är långt ifrån mogna.
Med det inlägget svarade jag också på frågan om sedvänjan att plocka bär och svamp håller på att försvinna. Det gör den alltså på sätt och vis, men det är inte något som vi har valt.
Vilken skitmedia vi har. V.g. kolla tex Aftonbladets hemsida.
Kör bara snyftreportage om drabbade utlänningar, vilket är rätt. Men dom förtiger helt de problem som drabbar Sveriges invånare i närområdet. Sluta köp kvällstidningar om du inte redan gjort det.
Det finns en lista på riksdagsmotioner i ämnet mellan 1899 och 1958 på denna adress: http://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Projekt_Allemansr%C3%A4tten#1867.E2.80.931899
Skicka en kommentar