Stockholm 30 procent ekomatsmål, jag tvekar

Stockholms läns landsting sätter nu upp målet att 30 procent av maten som köps in ska vara "ekologiskt producerad", dvs enligt Kravs eller EUs regelverk om att helt avstå från all växtnäringstillförsel med konstgödsel och all bekämpning av ogräs, insekter och svampsjukdomar med kemiska bekämpningsmedel.

De "ekologiska livsmedel" som man nu i första hand vill köpa in kan komma från Sverige men i betydande grad även som import från andra länder. De kommuner som lyckats komma upp i ekoandelar på 10-20 procent klarar detta i hög grad genom att köpa in tre produkter med relativt lågt merpris och som finns att tillgå på marknaden, dvs kaffe, bananer och mjölk. Även ekonötkött finns det hygglig tillgång till.

Ju mer av andra produkter man lyckas inköpa, ju större blir merkostnaden eftersom dessa är dyrare att producera, t ex griskött, kyckling och ägg. Detta visas i en färsk rapport:

"Ytterligare ökad offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel stegrar kostnaderna i måltidsverksamheten samtidigt som målen har osäkra effekter på målet om fler ekologiska jordbruk. Det visar en ny rapport från AgriFood, ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet".

Skulle Stockholm lyckas med sin målsättning kommer merkostnaden att närma sig upp till 66 procent, visar rapporten.

Jag ska återkomma i denna fråga här på bloggen och i artiklar. Jag har ju skrivit om den flera gånger tidigare; t ex här och här och här.

Jag tycker ju att riksdagen med sina högt uppsatta mål för ekoproduktionen, och nu även Stockholmslandstinget, delvis börjar i fel ända.

Ekologisk produktion är visst ett bra miljöalternativ , låt vara med lite fyrkantiga regelverk och kompromisser. Men även det dominerande moderna miljövänliga jordbruket i Sverige, som står för 95 procent av produktionen, är ett bra miljöalternativ. Det uppfyller världens mest stränga och ambitiösa miljö- och djurskyddsregler, det har god hjälp av vårt kalla klimat och av vår tradition av att behandla jord och djur väl och med ett starkt hållbarhetsperspektiv.

Det primära som riksdagen och som Stockholms landsting borde ställa krav på när man uppställer mål och upphandlar är att maten är producerad under stränga miljö- och djurskyddsregelverk, i nivå med de som Sverige har fastställt. Detta borde den offentliga upphandlingen ha som största prioritet. Inom den givna ramen kan man sedan välja att upphandla så mycket ekologiskt som man önskar och som det finns volymer av.

Tyvärr har många kommuner och landsting som vill så väl nöjt sig med att uppställa höga ekomålsättningar. Och man köper in mycket ekologiskt kaffe, bananer och mjölk och når kanske 10-20 procent. Övriga 80-90 procent kommer ofta till huvuddelen från länder där miljö- och djurskyddshänsynen är väsentligt lägre ställda än i Sverige.

Där så är fallet är jag starkt kritisk, man vill så väl men det blir så fel.

Nu vet jag inte hur Stockholms läns landsting köper in sin mat idag, eller hur deras mål är uppsatt vad gäller kraven på ett gott djurskydd som en första grund. Jag hoppas att man i den fortsatta debatten fokuserar främst på grundläggande miljö- och djurskyddskrav, därefter på ekomål inom detta
!


Läs även andra bloggares åsikter om ekomat, eko, ekologisk odling, jordbruk, offentlig upphandling, skl, lrf, politik, centerpartiet