Min kollega Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson för C, kritiserar på Newsmill Folkpartiets talespersons utspel om Sveriges fredsinsats i Afghanistan. (OBS dock inte Folkpartiet som enligt partiledaren står fast vid riksdagens breda beslut i frågan...Fast lite svårgripbart blir det ju).
Hon skriver bl a så här, vilket också var min reaktion:
"Centerpartiet ser även ett behov av fortsatt svensk närvaro efter 2014, framför allt genom fortsatta utbildningsinsatser för Afghanistans armé och polis. Det fortsatta arbetet för fred och säkerhet i Afghanistan gagnas föga av att enskilda länder brådstörtat drar sig ur samarbetet.
Centerpartiets linje är fortsatt att vi ska slutföra vår insats på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Det är vi skyldiga den afghanska civilbefolkningen, våra svenska trupper och övriga nationer i Isaf. Det är vi också skyldiga alla dem som redan gjort personliga uppoffringar för fred och säkerhet i Afghanistan."
Jag har stor respekt för Allan Widman som för bara några år sedan envetet försvarade FNs, ISAFs och Sveriges militära insats för fred och säkerhet i Afghanistan, men som nu plötsligt menar att Sverige ska leda en brådstörtad utmarsch därifrån eftersom alla andra ju kommer att dra sig ur också, ungefär.
Visst är ambitionen att Afghanistans valda regering till 2014 ska ta över säkerhetsansvaret från ISAF, men det är ju samtidigt mycket klart utsagt att världssamfundet fortsatt behöver stödja landets armé och polis med bla utbildningsinsatser.
Hur en successiv minskning av Sveriges insats i nuvarande form ska ske, det bör vi diskutera inom ramen för FN och ISAF och i dialog med Afghanistans parlament och regering liksom även hur stödet ska se ut efter 2014. Vi måste också beakta utvecklingen i landet.
Att däremot brådstörtat och ensidigt deklarera att Sverige lämnar alla sina militära åtaganden i Afghanistan, och så göra det, det avviker i hög grad från hur Sverige brukar agera vid gemensamma freds-och säkerhetsinsatser med FN-mandat. Jag hoppas att Sverige inte väljer den vägen.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, försvar, isaf, politik, folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, kristdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Staffan, det du så hedervärt försvarar och ställer di bakom är tidigare beslut både här hemma och internationellt.
vad vi ser tecken på är däremot hur den pådrivande, västliga makten verkar skynda på nerdragningar och överlämnanden långt före ursprunglig plan, samtidigt som vi kan se tydliga tecken på att religiöst konservativa grupper börjar att positionera sig inför framtiden.
Härutöver finns tecken på reduceringar av biståndet till den civila sektorn, främst från USA.
En bra fråga som söker sitt svar är hur mycket centralmakt som kommer att utövas i landet i framtiden.
Det är nog detta vi som debatterar försöker att förhålla oss till. Gammal(?) och passé(?) målbild mot det reella(?) skeendet. Själv tror jag att det blir de verkliga skeendena som kommer att fälla utslaget.
Låt mig gissa att Widman får en växande skara efterföljare. I USA har en sådan opinionskantring redan skett.
Inget av ovanstående förringar värdet av gjorda insatser eller minskar stödet för våra soldater. Det är omständigheter och förutsättningar som synes förändras
Allan och Folkpartiet är ju duktiga i att vara snabba ut och ta ställning, ibland rätt.
I den här frågan, Sumatra, kan jag hålla med om att vi inte vet hur landet kommer att klara de allvarliga säkerhetshoten från "insurgents/talibaner" som inte skyr några som helst medel. Det kan bli som du prognosticerar, men det kan också gå bättre.
Det frågan handlar om för Sverige, tycker jag, är om vi ska leda en brådstörtad marsch ur Afghanistan i strid med världssamfundets långsiktiga åtagande till detta så sargade land, som ändå uppvisar stora framsteg för bl a kvinnor och utbildning mitt i all oro.
Det tycker jag och Centerpartiet inte och uppenbarligen Folkpartiet inte heller, till skillnad från Allan Widman. Som ändå har stöd från en del försvarsdebattörer, noterar jag.
Instämmer med Sumatras kommentar
Gammal(?) och passé(?) målbild mot det reella(?) skeendet. Själv tror jag att det blir de verkliga skeendena som kommer att fälla utslaget.
En annan sida och effekt av snabb urdragning är ju möjligheten och nödvändigheten att omfördela energi,fokus,resurser och anslag till försvaret av Sverige.
Där saknar jag i varje fall utåt ditt engagemang till skilnad från Folkpartiet i allmänhet och Widman i synnerhet.
Widman har ett mycket starkt stöd i bloggvärlden och bland oss som verkar på ett eller annat sätt i försvarsmakten.
Skälet är att han verkligen visar engagemang för försvaret av Sverige och specifikt vår förmågeutveckling.
Han har mycket god och imponerande insikt anser jag för att vara riksdagsledamot i försvarsfrågan.
Detsamma får också gälla Peter Hultqvist S som på kort startsträcka visar starkt engagemang och vilja att förstärka Sveriges försvar (förhoppningsvis finns det fler ingen nämnd ingen glömd därutöver som verkar utan att synas-kanske du själv)
Jag hoppas att med vårsolens återkomst att även Centerpartiet återupptar sin gamla tradition att ta ansvar för Sveriges försvar av hemlandet. Du har själv pekat på försvarsmaktens negativa BNP andelutveckling relativt nordiska länderna.Det behöver dock konkretiseras.
Vilka tankar har Centerpariet kring storleken på Sveriges försvar?
Är allt bra som det är eller behöver vi fler brigader/bataljoner?Fler lv bataljoner ,lv på korvetter,större hv och mer välbeväpnat?Tankar vad som behövs på Gotland och resten i landet?
Tycker centerpartiet att det är ok att vänta tills 2019 på att eventuellt kanske få en knapp 50.000 IO2014 organisation uppfylld?
Anser du verkligen att våra förhoppningar om stöd utifrån räcker med IO2014 att försvara landet?
Om du frågor vem som helst i försvarsmakten så bli svaret nekande.
Ser framemot ett aktivare centerparti med engagemang för svenska medborgares säkerhet.
Mycket vänliga hälsningar
Kn Jan-Olov Holm
Då det gäller deltagande i icke nödvändiga krig "wars of choice", för att försvara nationens säkerhet förblir min hållning att så länge jag inte själv är beredd att få mina ben bortsprängda av minor, tarmarna eller ögonen utslitna av kulsprutesalvor - eller att låta detta hända min son - kan jag helller inte anse att andra bör vara det. Ideaism är INTE tillräckligt skäl för att delta i krig.
En mängd fåtöljstrateger gillar krig, även då de inte är nödvändiga. Gäller inte minst inställningen till Irakkriget, med vietnamsmitaren Cheney i spetsen. Åk dit själva och slåss!
Staffan, tack för ditt svar.
Jag har inte prognosticerat någonting, utan bara hänvisat vad som synes ske eller verkligen pågår. Min "prognos" består ju mest av frågetecken. Det finns inget facit att glutta i.
Tills vidare får vi se till att hålla debatten igång.
Hur själva kriget på marken går eller hur det skall bedrivas saknar jag kompetens att avgöra och det får överlämnas till dem som begriper bättre. Sjöman, bliv vid din läst som det heter.
Skicka en kommentar