TT-Telegram den 29 april 2011, 13.35
Centerpartiets försvarsexpert Staffan Danielsson anser att som läget utvecklats i Libyen är det självklart att Sverige ska diskutera en förlängning av det svenska mandatet. Han vill också utvidga det till att gälla mål på marken. Han påminner om att Socialdemokraterna tidigare kritiserade regeringen och låg på för att Sverige skulle driva fram en FN-resolution och ställa upp med stridsflyg.
- Läget i Libyen har inte klarnat och operationen är på intet vis avklarad, säger Danielsson.
- Därför är det självklart att Sverige borde förlänga insatsen och bredda den till att omfatta markmål, som stridsvagnar och stalinorglar, för att kunna skydda civilbefolkningen, säger han.
Danielsson hänvisar till en redovisning vid Folk och Försvar i torsdags av Anders Silwer, generalmajor och flygvapeninspektör, om att svenska plan hade upptäckt och fotograferat stalinorglar i Misrata, som attackerade bostadsområden. Planen fick då tillkalla brittiska plan som kunde attackerade målet.
Han är förvånad att Juholt vill avsluta insatsen.
- Det ger fel signal. Situationen är precis lika allvarlig. Kommer det en ny begäran från FN vore det märkligt att dra sig ur, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, juholt, socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det behövs länder som inte i första hand stöder FN-missioner med militära insatser. Det finns absolut ingenting som säger att vi måste ägna oss åt flyguppvisningar i Libyen bara för att vi kan. Än mindre agera mot markmål. Sverige har ett osedvanligt gott renommé, då det gäller att bidra till världssamfundet med annat än vapenmakt.
Om regeringens linje fullföljs riskerar vi bli en stat bland andra, som inte ägnar all kraft åt alternativa lösningar av världens konflikter. Det förvånar mig att du kan vara så enögd, Staffan.
Varje stat ska göra det den är bäst på och i Sveriges fall är det definitivt inte krigföring. Det är knappast heller någon färdighet som vi har anledning att förkovra oss i. Våra traditioner och kunskaper är av helt annat slag.
Visst behövs det länder som främst stöder civilt.
Nu har Sverige ett starkt flygvapen, och det finns ett behov av många stridsflygplan.
Om skyddet av civilbefolkningen kräver fortsatt många stridsflygplan från olika länder, och Sverige får en vädjan att fortsätta och gärna bredda planens mandat, menar du då att Sverige ska svara nej?
Och kanske istället sätta in de civila insatserna i ett Libyen till stora delar behärskat av Gadaffi?
Genom att försöka få oss långsiktigt engagerade i ett till krig med tveksam legitimitet och dåliga framgångsutsikter så sviker du Sveriges befolkning.
Så Sveriges befolkning ska alltså svika Libyens dito genom att inte följa beslutet i FNs säkerhetsråd?
Sverige ska självklart svara nej. Det är inte på det sättet vårt land ska engagera sig mot Gadaffi.
Det ser ju också ut som om sossarna sent omsider insett att det var fel att skicka JAS till Libyen. Och nu har vi väl visat upp vår hemsnickrade svindyra jodfräs så det räcker? Köparna lär nog ändå inte komma rusande.
Du tycks leva i tron att det främst är genom militärt bistånd som vi kan göra störst nytta. Självklart vinner man respekt runtom i världen om man höjer sig över mängden och vågar tänka i andra banor. Här har också Sverige mycket goda traditioner att falla tillbaka på.
Vi behöver inte heller ett nytt Afghanistan. SVT:s dokumentär om den insatsen har varit mycket avslöjande. Vem skulle vilja skicka ut unga svenskar till ännu ett sådant elände? Dokumentären är ju synnerligen avskräckande och visar dessutom hur du och andra medverkar till att unga svenskar deformeras och traumatiseras för livet. Det kan man inte med bästa vilja i världen kalla för något ärofullt.
Ditt sätt att långsiktigt lösa konflikter ter sig enfaldigt.
ok "Jakob", säg vad vi ska göra då? Något realistiskt tack och inget utopiskt om skog och gröna ängar tack.
Vad som behöver göras framgår rätt väl av alla rapporter om civilbefolkningens lidande i Libyen. Staffan tar också upp några av dessa humanitära problem i sitt senaste inlägg. Och det är just sådana hjälpinsatser som av hävd varit Sveriges styrka. Här behövs också medling och framtagande av långsiktiga lösningar. Vapenskrammel är inte den enda vägen till fred. Jag har själv varit med i Kosovo och där på nära håll mött den inkompetens som grasserar i FM vad gäller förståelse av internationella konflikter och andra kulturer. SVT:s dokumentär om missionen i Afghanistan visar på precis samma avgrunder av okunskap hos svensk trupp. Ja, exemplen är många. Mot den bakgrunden gör vi klokast i att lämna vapnen här hemma.
Jakob, du svarade inte på frågan utan försöker gå runt den. Ge konkreta exempel på vad som måste göras enligt dig.
Skicka en kommentar