2-10 april besökta jag alltså Pakistan och Indien tillsamman med riksdagskollegorna Olle Thorell (S), Desirée Pethrus (KD) och Ulrik Nilsson (M) samt med Aleksander Gabelic (ordf), Linda Nordin Thorslund (generalsekreterare) och Berith Granath från Svenska FN-förbundet.
Det blev en mycket bra och givande resa och jag ska helt enkelt lista några intryck:
• Kartan! Från Sveriges horisont upplever man lätt Afghanistan och Kabul som i hjärtat av Asiens bergsmassiv. Islamabad ligger i norra delen av floden Indus mäktiga flodområde från Indiska Oceanen och innan Himalayas mäktiga berg. Från Islamabad börjar höjder synas, och åker man 15-20 mil nordväst förbi Pesawar – som vi gjorde – återstår bara ungefär lika mycket till Kabul. Islamabad anlades nära Rawalpindhi på 1960-talet och är en förvånansvärt liten administrativ huvudstad.
• Talibanernas terror gör att vårt hotell och regeringsbyggnaderna omgavs av tunga betonghinder och beväpnade militärpoliser. Likaså när vi åkte till nära Pesawar och flyktinglägret Jalozai fanns beväpnade poster på motorvägen samt före och under besöket där.
• Lastbilar och traktorer med vagnar var alla vacker målade i olika mönster i klara röda och gula och andra färger. Jag trodde vi först mötte cirkusbilar, men det kan ju inte finnas bara cirkusbilar i ett land…
• Vi mötte den modiga svenska ambassadören Ulrika Sundberg som med stab gjort ett mycket innehållsrikt program.
• Vi mötte bl a modiga kvinnor som arbetade för mänskliga rättigheter och för kvinnors rätt. Trycker från konservativa religiösa strömningar i landet är så starkt att flera bedömde det närmast contraproduktivt att nu kräva att landets blasfemi/hädelselagar ska tas bort. De har en stark förankring i landet och tid behövs för debatt och mognad, enligt dessa.
• Pakistan är ”krisernas land” som har drabbats mycket hårt de senaste åren med flera svåra jordbävningar, flera enorma flodöversvämningar (vid en var nära en tredjedel av landet översvämmat…), talibanernas terror, energikris, ekonomisk kris, Kashmirkris med kärnvapen i båda länder…Landet beräknas ha 3-6 miljoner flyktingar från Afganistan och ca 3 miljoner internflyktingar.
• Landet som skildes från Indien för ca 50 år sedan efter starka motsättningar mellan hinduer och muslimer har fortfarande en allvarlig gränskonflikt i nordöstra delen av landet, i Kashmir. Vi träffade militärer från FNs observatörer där svenska ingår, med en general från Uruguay i spetsen. (Idag är det fler muslimer i Indien än i Pakistan så uppenbarligen fungerar samexistensen. Pakistan har 180 miljoner, Indien 1.220 miljoner människor..).
• Mellersta Österns häxkittel kan karakteriseras som ”alla konflikters moder”. Men snart kan kanske Pakistan med omnejd ”ta över”; angränsande länder är Indien, Kina, Afghanistan och Iran med Saudiarabien och Jemen m fl nedanför. Pengar väller in till religiösa fundamentalister…
• Pakistan är ett fattigt land men har sedan landet bildades 1947 haft en stark armé som tidvis har styrt landet. Militärutgifternas andel av statsbudgeten lär uppgå till 40-50 procent..medan anslagen till utbildning och hälsovård ligger på några procent var. Därtill bedriver militären omfattande företagsamhet samt erhåller stöd från USA.
• Terror och motsättningar och konflikter finns i hög grad. I bergstrakterna västerut mot Afghanistan söker extrema religiösa grupperingar – talibaner – att ta kontrollen över byar och områden och införa Sharialagar med mera. Armén försöker nu återta kontrollen vilket leder till strider. Lokalbefolkningen beordras lämna sina bostäder och fly medan striderna pågår…Vi besökte ett flyktingtältläger med ca 100.000 människor nära Pesawar. På brunpackad jord låg väldiga tältläger, där det på sommaren blir 40-50 grader hett. FN – som gör betydande insatser i Pakistan - driver lägret och det präglades vad vi kunde se av god ordning med både sjukvård och undervisning mm. Kvinnorna i lägret och i städerna omkring bar i hög sträckning burka och nikab.
• Vi mötte parlamentsledamöter. De sade sig vara ”commitade” i kampen mot terrorismen. Talibanernas fruktanvärda bombdåd, mord på ledande politiker, förstörande av skolor, tillåter inte vaccinering lyftes bla fram….Fruktansvärda händelser som att 8 unga kvinnor begravts levande lyftes fram vid annat tillfälle, samt kritik mot att ledande politiker försvarat detta…
• Så Indien, efter flyg till New Delhi via Dubai. Varmare men behagligt, 30-35 grader. Brittiska samväldet styde länge. 1857 ett fruktansvärt blodigt frigörelsekrig som slogs ner med masshängningar och motterror. Efter nästan ett sekel frigjordes Indien, Pakistan och sedermera Bangladesh från Storbritannien 1947. Mahatma Gandhi spelade en avgörande roll med sin kamp, och sina fasteaktioner. Vi bodde alldeles intill hans stora vita bostad och jag såg platsen längst bort i trädgården där han vid 90 års ålder blev mördad under bön. Några kvarter bort låg Indira Gandhis vita villa, där hon som landets ledare mördades av sina livvakter i sin trädgård 1984. !980 mördades en av hennes söner och 1989 hennes efterträdare som statschef Rajiv Gandhi…Indiens Kennedys..
• Vi besökte ett projekt i Delhis slum – med FN-stöd – där kvinnor och barn under enkla förhållanden fick skolgång och lära textilarbete och – försäljning. Välordnat och imponerande styrka hos lärare och barn och kvinnor.
• Indien är världens största demokrati. Många politiker sägs tyvärr ha kriminell bakgrund. Indien är världens fjärde största ekonomi och växer. Man vill in i FNs säkerhetsråd, vilket vore rimligt. Indien och Pakistan är båda kärnvapenmakter.
• Massor mer finns att säga om denna södra del av Asien som kommer att återta en växande roll i världen. Fattigdomen är väldig med många 100 miljoner utan några marginaler alls. Samtidigt sker tillväxt och Indien är på gång att genomföra samma utveckling som Kina, fastän några decennier efter. Värdens framtid bestäms i hög grad hur motsättningarna i Asien kommer att lösas (eller inte) och hur ekonomierna utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om indien, pakistan, islamabad, new delhi, fn, fn-förbundet, politik, centerpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar