Kommunalt veto mot uranbrytning

Det har varit en debatt om min och andra motioner om att förstärka det kommunala inflytandet även över prospektering av uran. Det kommunala vetot i frågan garanterar ju att det inte blir någon uranbrytning om kommunen säger nej, och det är bra.

Några centerpartister röstade tyvärr med den rödgröna oppositionen i frågan.

Jag var nöjd med utskottsmajoritetens behandling av våra motioner, det var så nära en tillstyrkan det kan bli. Jag svarade på en debattartikel i Corren så här.

Min riksdagskollega Sven Bergström har formulerat sig än mer precist i bilagda (nedan) insändare i Hälsingekuriren:

"Ett steg framåt för vetorätten

I en insändare den 3 april i Kuriren tar Olov Östlund upp riksdagens omröstning om minerallagen och uranprospektering. Han kritiserar mig och ett antaöl andra c-ledamöter för att vi inte röstat för egna motioner om minerallagen.. I våra motioner föreslogs en översyn av minerallagen för att stärka kommunernas medinflytande redan i prospekterings- och provborrningsskedet. Bakgrunden är den debatt som varit om att kommunerna idag har ett kommunalt veto mot uranbrytning, men detta veto omfattar inte prospektering eller provborrning.

Den som följer riksdagsarbetet vet att enskilda motioner nästan alltid avslås eller blir besvarade mycket summariskt. Och vi ledamöter får nöja oss med att få ”bra skrivningar” och att våra förslag tar små, små steg åt rätt håll. Man kan tycka bra eller illa om dessa rutiner men så fungerar det.
I detta fall hade näringsutskottet som behandlade bla min motion gjort en överraskande tillmötesgående skrivning som innebar en halv seger för oss motionärer. Utskottet påpekar, när det gäller frågan om ett utökat lokalt och regionalt inflytande, att regeringen genom näringsminister Maud Olofsson nära följer tillämpningen av minerallagen. Och dessutom underströk utskottet att man "förutsätter att regeringen återkommer med förslag på detta område…”
Detta är så nära en direkt uppmaning till regeringen från riksdagen man kan komma. Och skillnaden mot den rödgröna oppositionen i frågan var hårfin. Oppositionen skrev så här: ”..Vi anser att en översyn av lagstiftningen behöver genomföras”.

Hur Olov Östlund kan göra så stor sak av dessa små skillnader är svårt att förstå. Jag hade naturligtvis gärna sett ett klockrent bifall till min motion och omedelbar möjlighet för kommuner runt om i Sverige att säga nej tack redan till uranprospektering. Så blev det inte och så hade det inte blivit hur än jag och andra centerpartister röstat. Nu tar frågan ändå ett rejält steg åt rätt håll och regeringen förutsätts återkomma med förslag i frågan.

Jag kan försäkra Olov Östlund att min hållning i dessa frågor är densamma som tidigare. Jag vill inte ha uranbrytning. Jag vill ha en minerallag som respekterar lokalbefolkningen och enskilda markägare, som tillgodoser kommunens intressen och tar större hänsyn till miljön. Jag vill att kärnkraften ska fasas ut och ersättas av förnybara energislag. Då kan vi bygga en långsiktigt hållbar energiförsörjning till gagn för arbete och utveckling i hela Sverige!.

Sven Bergström, Forsa
Riksdagsman (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om uranbrytning, uranprospektering, kommunalt veto, centerpartiet, politik, riksdagen