Låt mig skriva något om svåra etiska (?) frågor, igen.
Jag har under sommaren här på bloggen och i olika media debatterat den vitt spridda sedvänjan att föräldrar opererar bort förhuden på sina små pojkars könsorgan. Jag har dels argumenterat för att Gud eller evolutionen nog inte har misslyckats med sin skapelse, att ett beslut om att oåterkalleligt operera bort en del av sin kropp rimligen bör fattas av den enskilde individen och inte av någon annan, att därför en åldersgräns bör införas innan vilken omskärelse ej får ske samt att landstingen inte bör åläggas att på föräldrarnas uppdrag utföra omskärelse.
Märkligt många politiker och media - inklusive Dagens Nyheter - har argumenterat mot mig - och andra - och försvarat föräldrars rätt att fatta oåterkalleliga beslut om bortoperation för sina barns räkning, och att den svenska sjukvården ska åläggas att utföra dessa operationer.
Idag argumenterar Dagens Nyheter för kvinnors rätt - eller om det kanske ofta handlar om deras makars eller församlingars rätt - att i Sverige dölja hela sin kropp inklusive huvudet i en burka.
Jag var nyligen varit i Afghanistan där denna märkliga sed är vitt spridd, och där kvinnors ansikten ofta ständigt är dolda när de rör sig utanför sina bostäder.
Det förs också ibland - t ex i Danmark - en diskussion om bruket att bära slöja, dvs täcka sitt hår. Denna sedvänja rör också endast kvinnor, inte män.
Att bära speciella kläder, ha på sig symboler för saker som man vill stödja eller att bära huvudbonad eller slöja, det är - menar jag - naturliga inslag i ett fritt och demokratiskt samhälle med yttrandefrihet och religionsfrihet och demokrati.
Men jag har som sagt dragit en gräns vid omskärelsen av små pojkar, och vill införa en åldersgräns - med utgångspunkt i myndighetsåldern - för detta bortopererande av en del av en viktig kroppsdel. Här menar jag att den enskilda individens integritet och självbestämmande måste gå före föräldrarnas dito över sina små pojkar.
Jag har vidare - till skillnad från Dagens Nyheter - mycket svårt att acceptera en sedvänja att kvinnor åläggs eller själva accepterar eller vill bära burka utanför sina hem. Människans ansikte - ögon, näsa, mun - är hennes kontaktyta mot omvärlden och mot andra människor, och att tänka sig ett öppet samhälle där alltfler människor döljer ansiktet för varandra i offentliga miljöer och utanför sina hem känns inte som en framtidsväg.
Religionsfrihet är en oerhört viktig grundlagsskyddad rättighet, men det finns gränser även för denna. Jag menar att en gräns rimligen går vid operativa ingrepp på små barn enligt ovan, och att en annan gräns nog också går vid att vilja eller åläggas att dölja sitt ansikte i t ex offentliga miljöer och på sitt arbete. Här bör ett öppet demokratiskt samhälle överväga att sätta en gräns.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, omskärelse, burka, dn, politik, centerpartiet, religionsfrihet, integritet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Här bör ett öppet demokratiskt samhälle överväga att sätta en gräns", skriver du.
Vad är det egentligen som det öppna demokratiska samhället bör överväga?
Vill du ha bort burkorna? Eller suktar du efter att själv få pryda huvudet med dylik huvudbonad?
Det är väldigt många bottnar i det du rörde ihop på bloggen. Dels handlar det om omskärelse, att oåterkalleligt operera bort en del av kroppen. Något som jag tycker är närmast självklart att endast den enskilde själv skall få avgöra i uppnådd vuxen ålder, ungefär som det borde vara med tatuering.
Därefter gör du konstaterandet ”att tänka sig ett öppet samhälle där alltfler människor döljer ansiktet för varandra i offentliga miljöer och utanför sina hem känns inte som en framtidsväg”, då har du halkat in bland burkorna.
Lösryckt från sitt sammanhang så delar jag din uppfattning att det ”inte är någon framtidsväg att dölja ansiktet i offentliga miljöer”. Däremot tycker jag inte att det är muslimtanterna som är problemet. Jag tror att problemet med folk som inte visar sina ansikten i offentliga miljöer handlar om ”den maskerade vänsterpolitiken”. Aktivister som kastar sten och eldar bilar i skydd av maskering. Om någon muslimtant faller på knä och ber en bön i det offentliga rummet utan att storebrorssamhället tydligt kan fastställa vem hon är ser inte jag som någon avgörande säkerhetsrisk.
När du sedan landar i slutsatsen att ”ett öppet demokratiskt samhälle bör överväga att sätta en gräns” då känns det som, ”goddag yxskaft”.
Ska samhället behöva göra en utredning därför att du vill förbjuda burkor men inte törs säga det rakt ut?
Burkor och omskärelse i all ära, men det är väl ändå inte precis dessa frågor ni arbetar med i försvarsutskottet?
Jag trodde att du med din blogg också ville berätta mer om vad du gör i ditt utskottsarbete.
I media läser vi att utskottsbehandlingen av FRA-förslaget inletts. Själv skriver du just nu inte en rad om saken.
På försommaren lovade du bland annat att se över FRA:s utvecklingsverksamhet och trafikdatalagringen. Vilka förändringar har vi att vänta på dessa vitala punkter?
Jag tolkar det du skriver som att du vill införa ett förbud mot omskärelse utan medicinska skäl för pojkar som är omyndiga.
Jag har själv funderat en del kring detta och har två frågor till dig.
1. Att omskärelse i vissa enskilda fall är medicinskt motiverat är det väl knappast någon som ifrågasätter. Däremot tycks det inom forskningen råda vitt skilda uppfattningar i frågan om huruvida omskärelse generellt har eller kan ha fördelar ur medicinsk synvinkel. I vissa läger talas om stora fördelar och i andra om inga fördelar alls och det påpekas att operativa ingrepp (även utförda av kompetenta läkare under tillfredsställande förhållanden) alltid är förande med vissa risker. Oavsett vad du tycker eller vilken forskning du väljer att sätta din tillit till är det ett obestridligt faktum att det idag går att (rätt eller fel) motivera ingreppet medicinskt. Det inte bara är någon eller några enstaka udda forskare som tycker så. Kan tillägga att jag själv motstår frestelsen att ha någon som helst egen åsikt i den frågan då jag inte har medicinsk kompetens att noga studera forskningsmaterialet och bilda mig en egen och välgrundad uppfattning. Det är väl knappast heller riksdagens uppgift.
Frågan en domstol skulle ställas inför vid ett åtal mot vårdnadshavare/läkare skulle bli vad syftet med ingreppet har varit. Jag ser inget principiellt problem i sig med detta. Det är inte något nytt. Om man däremot förflyttar sig till den praktiska verkligheten tycker jag inte alls att det är så enkelt i det här fallet, t.ex. om man försöker föreställa sig åklagarens bevisföring mot muslimska föräldrar som i domstolen hävdar att skälet för ingreppet har varit medicinskt.
Hur ser du på de praktiska komplikationerna med en sådan lagstiftning i straffrättsligt hänseende och när det gäller frågan om rättssäkerhet och allas likhet inför lagen i praktiken?
2. Har du någon uppfattning om hur ett sådant förbud skulle förhålla sig till Europakonventionen?
Skicka en kommentar