Jag har en sorts hatkärlek till min riksdagskollega Thomas Bodström, med bloggen "Bodströmssamhället". Politiskt spetsar han till och hårddrar populistiskt långt över alla gränser men samtidigt bjuder han på sig själv ibland som människa.
Som nu på sin blogg där han i lördags den 29 augusti överraskande skriver följande mycket entydiga åsikt utifrån sin björnrädsla:
"Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?".....
Där fick vargar och björnar så de teg! Och miljöpartisterna!
Som bonde och med rötterna i många hundra års kamp mot dessa rovdjur som alltid dödat inte bara andra vilda djur utan även böndernas husdjur förstår jag Thomas Bodströms ryggmärgskänsla, hur inkorrekt den än är i breda samhällskretsar idag, inte minst i storstadsmiljöerna.
Det är trist om människor inte vågar röra sig fritt i våra fantastiska skogar, och det är tragiskt med alla rovdjursrivna och plågade får och lamm och hundar mm. Djurskyddslagen gäller för böndernas husdjur, men inte för dessas säkerhet utanför logar och i skogar.
Bloggar är ju snabb och direkt kommunikation och kan därför vara rätt avslöjande.
Som för Thomas Bodström som i nästa blogginlägg dagen efter, den 30 augusti, raskt byter åsikt:
"skjut inte björnen
Jag avskyr att erkänna det men jag gör det ändå: okay, jag hade fel om björnarna.
I vart fall kan jag inte komma på några sakliga argument för att vinna debatten. Och Markus Nilsson (som kommenterat) har rätt: man ska inte ska låta sig vägledas av rädslan."
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rovdjur, björn, varg, thomas bodström, centerpartiet, socialdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det var väl bra att Bodis visade att han kunde ändra sig.
Nu hoppas vi också att du gör detsamma - i en annan fråga. Du kan ju planka rakt av:
"Jag avskyr att erkänna det, men jag gör det ändå: Okay, jag hade fel om FRA. I vart fall kan jag inte komma på några sakliga argument för att vinna debatten. Och alla ni som har kommenterat har rätt: man ska inte låta sig vägledas av rädslan"
Här måste språkpolisen ingripa. Staffan, jag hoppas verkligen att "hårddrar" bara är ett slarvfel. Du vet väl att det heter "hårdrar"? Ordet har inget med "hård" att göra.
Man lär varje dag så länge man lever.
Jag är språkintresserad, Fredrik,och jag måste erkänna att "hårddrar" är kanske ett slarvfel, men jag har trott att det skrivs så!
Jag ska forska i frågan..!
Två källor:
SAOL:
hår|dra äv.åld. hår|draga
pressa; hårdra ett resonemang
hår|dragen
krystad; en hårdragen tolkning
NE:s ordbok:
hårdra äv. hårdraga
(omotiverat)föra ända till enskilda detaljer och därmed nå orimliga resultat (->pressa) man kan inte hårdra liknelsen på det sättet
Jag skall leka miljöpartist och påpeka att det inte finns något som är "våra" skogar. Det är väl snarare djurens skogar, det är ju de som bor där. Samt med den mentaliteten som du "hintar" till rovdjur så är det ju snarare vargarna som bör vara rädda för att gå i deras skogar.
Fredrik, Du har nog mest rätt, men jag har ändå en del rätt...:
Okänd profet på Google.."
Hårdra eller hårddra?
Fråga: Varför skall det heta "ett hårdraget resonemang"? Det borde väl vara "hårddraget"?
Svar: Det är verkligen rimligt att anta att det bör heta hårddra ett resonemang, en hårddragen tolkning. Innebörden är ju att man drar konsekvenserna av resonemanget till sin spets och att man pressar tolkningen.
Hårddragen finns också som metallurgisk fackterm. Hårddragen metalltråd är tråd som dragits utan att glödgas.
Den gängse formen när det gäller yttranden är emellertid hårdra, och det betyder rätt och slätt 'dra och slita i håret'.I gamla rättegångsprotokoll förekommer den form av misshandel som kallas hårdrag och hårdrageri, och folk förs inför rätta för att ha hårdragits.
Så småningom börjar ordet användas mer i bildlig betydelse än i bokstavlig. Hårdragandet, som innebär att man bråkar och tvingar någon med våld, förs över på uttryck som hårdragna liknelser och hårdragna slutsatser.
Men allteftersom hårdragning tycks bli en mindre vanlig form av misshandel, i alla fall män emellan, har bilden med hårdragna yttranden bleknat intill osynlighet. Att hårddra något i betydelsen ’pressa’,’tvinga in en betydelse’ är mycket rimligare. Det tyckte man redan på 1700-talet, där det finns ett exempel på en hårddragen granskning.
Det finns alla skäl att erkänna hårddra ett resonemang, hårddra en liknelse. Bonniers svenska ordbok gör det redan, och vi kan vänta det i andra kommande ordböcker."
"SvD:Språkpoliser hårdrar gärna
Hårdra är ett riktigt signalord för språkpoliser eftersom de vet att det ofta stavas fel, med två d: "hårddra". Rätt är alltså att skriva "för att hårdra resonemanget..." Svenska Akademiens ordlista godkänner bara hårddra som teknisk term, alltså när någon tagit i med skiftnyckeln så att muttern blir riktigt hårt dragen. Då är den hårddragen. Annars ska det vara hårdra, vilket kommer från ett fornsvenskt ord, hardragha,som betydde att någon bokstavligen drog en annan i håret.Annars har jag hört en bättre förklaring som kanske inte är vetenskapligt belagd, men gör det lättare att komma ihåg att det bara ska vara ett r: Uttrycket kommer från guldsmideriet där metallen dras ut, nästan till bristningsgränsen, till en tråd som är hårtunn - den hårdras."
Skicka en kommentar