Jordbruk, matpriser och ekologi

Jag måste ändå skriva några kommentarer om vad som sker på världens mat- och energimarknader, jag kommer att diskutera detta djupare framöver.

1. Jag har i flera decennier arbetat för att Sverige skulle behålla en inhemsk jordbruksproduktion över landet genom att med tullar eller direktstöd kompensera världsmarknadens dumpade priser. Så skedde fram till 1990 års jordbrukspolitiska beslut, som skulle blivit förödande om det fått verka ut, men EU-inträdet räddade jordbruket.

De starka krafter som istället ville ta bort alla skydd för jordbruket och en ren frihandel kan nu se förutsättningarna finnas för detta; efterfrågan på mat och energi är nu så stor att efterfrågan balanserar produktionen och priserna stiger till en ny och högre världsmarknadsprisnivå. Men se då händer det som vi många har förutspått, då regleras jordbruket på nytt från konsumenthåll genom att Argentina, Ryssland m fl länder inför exportskatter för att förhindra sina bönder att fritt sälja sina produkter.

Och det faktum att världens bönder nu kan få bra betalt för sina produkter, rimligen även i u-länderna, blir plötsligt ett stort problem eftersom maten naturligtvis kostar mer för konsumenterna både i i- och u-världen.

Starka röster höjs nu för att man bör förbjuda produktion av förnybar energi på åkermark...

Frihandel är grunden i världsekonomins utveckling, men för jordbrukets del är det alltså uppenbart att risken/möjligheten finns för ingrepp och regleringar vare sig det finns överskott eller underskott av mat och bioenergi på världsmarknaden.

2. OK, världen börjar ropa efter mer mat och vill stimulera att produktionen ökar. Detta är naturligtvis redan på gång genom att det blivit lönsammare att producera t ex spannmål. I många u-länder förhindras dock bönderna att få ens världsmarknadspris för sina produkter genom statliga inköpsmonopol, skatter med mera, detta måste undanröjas.

Samtidigt med bristen på spannmål, som därtill ökar ju mer animalieproduktionen ökar, finns det en stark politisk styrning i industrivärlden att öka produktionen av "ekologisk" mat, dvs mat som inte produceras med hjälp av gödselmedel eller kemiska bekämpningsmedel och som i stor utsträckning förutsätter djurhållning och animalieproduktion.
Det är en uppenbar paradox när världen å ena sidan ropar efter högre spannmålsskördar för mat och mindre animalieproduktion för att mätta människorna, och samtidigt många länder stöder lägre spannmålskördar och mer animalieproduktion genom generösa ekostöd.

Ekologisk produktion är ett stark koncept på både konsumenternas och politikernas marknad, som jag har stor respekt för. Min grundsyn är att efterfrågan - dvs människors köpval - i grunden ska avgöra vad bönderna ska producera, och att staten ska ge stöd till olika produktionsinriktningar efter deras miljöeffekter.

Samtidigt innebär den stora efterfrågan på spannmål till mat, foder och energi att fokus nu ökar på att skördarna är uthålliga och höga. Jag förutser en växande debatt om hur staten ska förhålla sig till olika odlingskoncept med olika resultat i fråga om skördenivå mm. enligt ovan.