Det svenska försvaret - igen!

Återigen en intensiv försvarsvecka, för mig och i medierna.

Sverige har lämnat offert på Gripenplan till Norge. Miljöpartiet har anmält detta till konstitutionsutskottet, oklart varför, men en KU-anmälan kan ju ge mediarubriker. Och det har man fått i detta fall.

Enligt statssekreterare Jevrell på försvarsdepartementet har offerten till Norge i de avseenden som förutsätter riksdagsbeslut villkorats med just detta.

Försvarsberedningen har varit några dagar i Köpenhamn för både intressanta dragningar om Danmarks försvar, och med en rejäl dos egna överläggningar.

Danmark vill som aktiv Nato-medlem ta aktiv del i internationella fredsuppdrag, och har rätt radikalt ställt om sitt försvar till att vara vässat just för insatser.
Det senaste året har ett knappt tiotal soldater dödats/mördats i terroraktioner mot danskarna i Afghanistan. Detta är självfallet oerhört allvarligt, men regeringen står fast vid sin linje och den allmänna opinionen verkar i betydande grad acceptera att militära insatser kan ge förluster.

I Sverige har vi haft betydligt färre dödade se senaste åren, men vi måste inse att detta kan ske även för de svenska trupperna.
Hur kommer då vår svenska opinion att reagera?
Det vet vi inte.

Kanske kommer det att uppstå en tveksamhet om Sverige som nu ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen tillsammans med andra.

Eller kommer vi att stå fast även om det värsta skulle inträffa.

Varje stupad soldat är självfallet en för mycket. Å andra sidan gäller ju detta även varje människa som dör i trafiken. På båda dessa områden måste allt som är möjligt göras för att förebygga skador och död.

Jag förespråkar att Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, och hoppas och tror att de flesta svenskar inser vikten av att vårt land inte överlåter åt andra att göra detta utan att också vi visar vår solidaritet i konkret handling.