Är Du nyfiken på Staffan Danielsson? Varför lämnade han Centerpartiet,

Är Du nyfiken på Staffan Danielsson? Varför lämnade han Centerpartiet, varför är han idag Kristdemokrat och rådgivare i landsbygdsfrågor till KD? Varför menar han att de omaka partierna på den rödgröna sidan inte klarar att lösa Sveriges problem? Varför är det orimligt att straffa de som tankar bensin och diesel länge till genom världens högsta dieselpriser? Hur kommer en ny centerledare att förhålla sig till en regering som tar stöd från SD? Varför har så många unga centerpartister hoppat av? Varför har Kristdemokraterna goda möjligheter att lyfta i valet, bl a som borgerligt landsbygdsparti? Varför var kohandeln mellan C och S på 1930-talet så genial och bra för Sverige? Då kanske några av Er som läser detta har ork och tid och lust att lyssna på ett långt och avspänt samtal, nästan en timme, där både Dick Erixon och Staffan Danielsson ges mycket utrymme för att samtala under god ledning av programledaren Tina von Schinkel genom nyfikna frågor med fokus. Det är ytterst ovanligt med långa intervjuer/samtal i media idag, det hedrar Riks TV (ägd av Sverigedemokraterna) att man bl a ägnar sig åt detta. Och att ett politiskt parti satsar på TV-formatet är kanske mera rätt än fel. Om du orkar lyssna på samtalet, ge gärna några synpunkter i en kommentar nedan. https://www.facebook.com/Riksstudios/videos/706784847015819

Varför tycker alla centerpartister lika, i regerings- och migrationsfrågan?

Varför tycker alla centerpartister lika, i regerings- och migrationsfrågan? Tja, vem vill av partiledaren stämplas som stående utanför de värderingar och det idéprogram som idag är Centerpartiets grund? Jag skrev två sakliga och sansade debattartiklar i DN och SvD 2012 och 2013, mitt i den massiva åsiktskorridorens tid. Läs dem gärna, länkar finns i min debattartikel i Bulletin (behöver jag ens nämna att min artikel år 2021 genast refuserades av SvD och DN. Bulletin behövs, ta genast en prisvärd prenumeration!). Jag är tacksam för att den som kan hitta en helhet, ett stycke, eller en mening , eller ett ord, i de båda artiklarna som ligger utanför Centerpartiets värdegrund, jag hittar givetvis ingenting. Jag lovar att på min blogg och Facebookssida publicera alla synpunkter som kan överbevisa mig om att Annie Lööf i denna fråga har rätt och att jag har fel. Det är ju naturligtvis åtta år för sent för mig att få upprättelse, men sakfrågan är ändå principiellt intressant, och mitt exempel belyser med skärande tydlighet hur total åsiktskorridoren faktiskt var. Nästan ingen förtroendevald politiker, eller journalist, ifrågasatte min partiledares domslut. Jag kastades utan nåd till vargarna. Staffan Danielsson, tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet, berättar om åsiktskorridoren i sitt gamla parti – och uppmanar till öppenhet och ärlig diskussion i regerings- och migrationsfrågan. "27 sep 2021 03:31 Debatt Många vittnar nu om den åsiktskorridor i migrationsfrågorna som rådde för en del år sedan, och om hur hårt de som tyckte annorlunda hängdes ut och “rasiststämplades”. Utan att någon av “main stream politiker och media” stod upp till deras försvar, tvärtom. Jag är en varm humanist, men tänker själv och för fram mina åsikter. I april 2012 skrev jag på DN debatt att Sverige måste göra bättre ålderskontroller av de som sökte asyl, samt på SvD Brännpunkt i september 2013, att Centerpartiets förslag att Sverige ensamt i EU skulle öppna sina ambassader för de av världens 70 miljoner flyktingar som kunde ta sig dit för att söka asyl i Sverige, var naivt och orealistiskt. Två välskrivna, balanserade artiklar med saklig diskussion. Läs dem och döm själva! Centerpartiets partiledare fick senare i dagens eko och övriga riksmedia och TT kommentera min artikel i SvD, och gjorde det med följande fördömande: “Jag kan konstatera att den inte rimmar med de värderingar och det idéprogram som centerombuden slog fast för ett halvår sedan.” Intervjun gjordes dagen innan Centerpartiets stämma inleddes. Den iskyla som jag möttes med av mina centervänner kommer jag aldrig att glömma. Nästan ingen stod upp till mitt försvar, man litade på Annie Lööf och vem ville riskera att tillsammans med mig hamna utanför partiets värdegrund. Läs även: Kösystem och sexköp heta frågor inför Centerpartiets stämma Hur jag sedan i valet 2014 kunde betros med att stå tvåa på Centerpartiets riksdagslista i Östergötland som stående utanför partiets värdegrund är en gåta men förklaras nog av mitt mångåriga engagemang lokalt, man kände till min värdegrund. Inför valet 2018 petades jag dock ner på listan och fick lämna riksdagen. 2013 lade jag också en motion i riksdagen om att kriminalisera terrorresor till t ex Al Qaida och IS, som avslogs blankt i vanlig ordning. Jag avråddes bestämt av mitt parti att inte lägga motionen. Hade den gått igenom hade IS-kvinnorna kunnat få sina straff, och kanske hade de inte ens rest iväg. Inför valet 2018, och alltjämt, deklarerade Centerpartiet ultimativt att man aldrig i evighet skulle stödja en alliansregering, eller M/KD-regering, som hade minsta stöd från Sverigedemokraterna. Min uppfattning var, och är, att det finns en bred borgerlig majoritet i riksdagen, att eviga S-regeringar inte är av godo och att det varken blir kommunism, om V stöder S/MP, eller rasism om SD stöder en alliansregering. Jag vet ju att det i Centerpartiet funnits och finns en betydande minoritet som tycker som jag i migrations- och i regeringsfrågan. Samt som tycker att det behövs verkliga krafttag mot den grova brottsligheten. I den frågan är trovärdigheten hos en S/MP-regering som tar stöd av V och C är mycket begränsad. Läs även: DEBATT: Jimmie Åkesson: Se upp för Centerns auktoritära liberalism Men varför är det då nästan ingen annan än jag som har stått upp i den interna och externa debatten i Centerpartiet i dessa frågor? Är det verkligen 95 eller 100 procent av Centerpartiets medlemmar, väljare och förtroendevalda som tycker som partilinjen i dessa frågor? Naturligtvis inte. Hur har då partiledningen fått med sig hela partiet på sin linje, vilket man ju hävdar? Jo, genom en “härskarteknik” som sänker takhöjden i debatten till golvet och är mycket oliberal och närmast odemokratisk. Den som tycker som jag i dessa frågor, och skulle ge uttryck för det på möten, stämmor och i motioner och artiklar, möts genast av två frågor: 1. Så du har samma uppfattning som Sverigedemokraterna om detta? och 2. Är du rasist? Läs även: Dahlman: Lööf har gjort bort sig – hur länge blir hon kvar? Därför vågar eller vill ingen förtroendevald centerpartist tycka annorlunda än partilinjen och därmed riskera sin politiska framtid, därför är uppslutningen bakom den så enorm, därför har partiledningen partiet helt i sin hand. Jag tycker att det är djupt allvarligt att det idag och sedan 2013 inte är möjligt att sakligt och i respekt för varandra kunna diskutera regeringsfrågan och migrationsfrågan i Centerpartiet annat än att partilinjen är den enda rätta. Det måste vara högt i tak i ett demokratiskt parti och ännu högre i ett demokratiskt liberalt parti. Staffan Danielsson F.d. riksdagsman för Centerpartiet, idag Kristdemokrat"

Nu säger Damberg det jag sa redan 2013. Men jag var "rasist"...

Nu vill S ha en "hårdare rättspolitik." "Partiet vill bland annat göra det möjligt att vräka kriminella för att städa upp i segregerade bostadsområden. – Det fanns en ängslighet tidigare att beskriva en del problem, man ville inte ses som rasistisk och så vidare, säger Mikael Damberg (S)." "Grundorsaken till att kriminaliteten växer i samhället är enligt Damberg en växande segregation. Den beror i sin tur bland annat på att för många invandrare har bosatt sig i samma områden. Områden som har haft för låg polisnärvaro och där narkotikaförsäljning och gängkriminalitet tagit över." Jag var tidigt ute i Centerpartiet och i riksdagen för att Sverige måste bedöma asylsökandes ålder, anpassa sin migrationspolitik till övriga EU-länders samt kriminalisera dem som anslöt sig till terrorrörelser som Al Qaida och IS. Jag beskylldes för att vara främlingsfientlig, närmast rasist. Min lokaltidning stämplade mig som brunfärgad, mitt parti avrådde mig bestämt från att driva dessa frågor och min partiledare uttalade i riksmedia att mina uppfattningar låg utanför Centerpartiets värdegrund. Idag tycker typ alla, även mitt parti, som jag tyckte då. Någon ursäkt har jag inte fått. Mitt inflytande i Centerpartiet försvann och jag fick lämna riksdagen 2018. Flera andra har nu stigit fram och vittnat om samma sak, utfrysningen när man hade åsikter utanför den smala åsiktskorridoren, t ex Alice Teodorescu Måwe, Har vi en poäng som behöver diskuteras, borde vi återupprättas eller är vi bara losers som borde gå vidare?

Jag vänder blad - lägger C-kritiken mot mig till handlingarna

Jag vänder blad! Jag tog ju som många vet oerhört illa vid mig när jag inför Centerpartiets partistämma i september 2013 på SvD Debatt uppmärksammade stämman på ett fullständigt orealistiskt förslag från partistyrelsen, att Sverige som typ enda land i världen skulle öppna sina ambassader för de av världens 70 miljoner flyktingar som kunde ta sig till en svensk ambassad och ville söka asyl i Sverige. I Dagens Eko den 19 september 2013 sågades jag av en upprörd Annie Lööf, som tog heder och ära av mig, som jag tyckte: "Centerpartiet vill också underlätta för flyktingar i till exempel krigsområden att söka asyl på svenska ambassader i närområden, eftersom de annars kanske tar sig hit via flyktingsmugglare. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (C) kritiserar i dag Annie Lööf och partistyrelsens förslag i Svenska Dagbladet. Eftersom inget annat land ger den möjligheten skulle det kunna leda till en politisk backlash, som snabbt skulle resultera i en mycket restriktiv migrationspolitik i Sverige, menar han. Annie Lööf tillbakavisar Danielssons artikel: – Jag kan konstatera att den inte rimmar med de värderingar och de idéprogram som Centerombuden slog fast för ett halvår sedan." Jag ber, läs min artikel och tala om för mig vad som är förgripligt. Ingenting, givetvis. Jag hade trott att stämman skulle välkomnat att jag uppmärksammade den på partistyrelsens naiva och verklighetsfrämmande förslag, som inget svenskt regeringsparti kan driva med bevarad trovärdighet. Men nej, Istället skärpte stämman partistyrelsens förslag ytterligare och jag bemöttes med iskyla eftersom jag ju hade fel, och typ främlingsfientliga värderingar. Jag har sedan på flera senare partistämmor upprepat att C inte kan ha detta krav, men det är märkligt nog fortfarande Centerpartiets linje och krav, även om partiet vad jag vet aldrig har drivit det i migrationsföhandlingar med riksdag och regering. I migrationspolitiken i övrigt har Centerpartiet kraftigt närmat sig min linje att Sveriges migrationspolitik inte kan avvika mycket från övriga EU-länders. Annie Lööf sa i riksdagen 2019 att Sveriges migrationspolitik kan inte nämnvärt skilja sig från övriga EU-länders. (Här en tweet från Centerpartiet 13 oktober 2019: " "@Centerpartiet · 13 okt. 2019 Migrationspolitik är ingen aktion. Vi ska stå upp för asylrätten. Om man får avslag ska man också lämna. Vår migrationspolitik kan inte nämnvärt skilja sig från andra EU-länders. Vi behöver fler lagliga vägar, och lägga fokus på de mest utsatta. #pldebatt @annieloof" Trots detta, att det jag sade 2013 uppenbarligen inte stred mot Centerpartiets värderingar osv, eftersom Centerpartiet idag i stor utsträckning tycker lika som mig (frånsett att Sverige ska tillåta asylansökningar från alla svenska ambassader) så har jag inte fått någon ursäkt eller upprättelse för svartmålningen av mig i olika sammanhang. Hur djupt detta har upprört och förorättat mig framgår ju av att jag inte kunnat släppa det på åtta år. Nåväl. Nu vänder jag blad. Och ska försöka att inte längre återkomma till hur illa jag har behandlats, som jag ser det. Det ska faktiskt bli skönt, både för mig och mitt förra parti, tror jag!

Staffan Danielsson till KD - mediareaktioner

Inte så ofta som erfarna (läs "ålderstigna") politiker byter till ett närstående parti. Jag tror att det skulle vitalisera vår demokrati att det sker lite oftare än som är brukligt, både partier och människor utvecklas ju, i olika riktning. Jag skrev detta inlägg, se nedan, på min FB för några dagar sedan, att jag ska bistå kristdemokraterna när de nu ska lyfta landsbygdsfrågorna ytterligare i valet 2022. Det är naturligtvis utmärkt ju fler partier som gör detta, det gagnar landsbygden och dess utveckling och det gagnar Hela Sverige. Jag har aldrig fått så många som gillar något FB-inlägg jag gjort som detta, nu över 1.050 st. Jag har fått en del kritik men de dominerande reaktionerna är positiva. Tack så mycket för Det, det stärker. Jag vill åter se alliansen regera Sverige. De 4 partierna ligger nära varandra och det är faktiskt ingen dramatik när många väljare och en del förtroendevalda ibland kan, som nu jag, byta till ett annat alliansparti. Jag redovisar nedan utförligt varför, i mitt fall. Jag respekterar alla fyra allianspartierna, där tre nu samarbetar medan Centerpartiet istället valt en annan väg. Jag hoppas att de åter kan förenas och ska fortsätta att arbeta hårt för det. Politik innebär också att respektera och kunna samarbeta i olika frågor med alla de partier som av medborgarna givits plats i riksdag och kommuner. Jag är stolt och glad över mina 50 år i Centerpartiet, och över allt som åstadkommits och över alla goda vänner jag fått. Inte trodde jag väl att jag vid 74 års ålder skulle fortsätta mitt djupa samhällsengagemang i ett annat borgerligt parti, men så blir det. Jag hoppas på fortsatt goda kontakter med andra partiföreträdare, som ju alla brinner för sin samhällssyn, när jag nu blir medlem i Kristdemokraterna. Väl mött! Några länkar till sajter och några tidningar som har kommenterat: DN: Kristdemokraterna hoppas bli det nya landsbygdspartiet. Eller partiet för det svenska hjärtlandet, med KD:s eget språk. – Vi pratar om Dalarna, Värmland, Smålands skogar, Norrlands byar, slätterna i Götaland, sade KD-ledaren Ebba Busch på en pressträff med partisekreteraren Peter Kullgren. – Vi vill att hela Sverige ska fungera, oavsett var man bor.Kullgren får i uppdrag att till början av nästa år uppdatera partiets endast två år gamla landsbygdspolitiska program. Till sin hjälp ska han bland annat ha referenspersoner som kan ge inspel. En är redan vidtalad – Centerpartiets tidigare riksdagsledamot Staffan Danielsson. – Med sikte på valet, valvinst och maktskifte kommer Peter Kullgren att göra en översyn av vår landsbygdspolitiska reformagenda och se till att den är väl uppdaterad och fullt genomförbar i regeringsställning, sade KD-ledaren. Hon beskriver det som en nysatsning på ett område där KD dock redan har lagt mycket kraft på. Peter Kullgren tar upp jakt, farbara vägar, bilar och mackar såväl som trygghet, polistäthet och närhet till olika servicefunktioner. – Sverige vill vara de lagliga vapenägarnas bästa vänner, men vi ska vara de illegala vapenägarnas värsta mardröm, säger Kullgren som anklagar regeringen för att göra tvärtom genom att krångla med regler. Programmet handlar även om de stora skillnader i tillgång till vård, enligt KD något som orsakas av att det är regionerna som var för sig svarar för vården. Altinget: Det är inget fel på Centerns landsbygdspolitik, problemet är att partiet är i dåligt sällskap. Det säger tidigare C-politikern Staffan Danielsson som nu ska hjälpa Kristdemokraterna att vinna landsbygden. ”Med sossarna och MP i en regering får man inget stort fokus på landsbygdsfrågor” säger han till Altinget. Bulletin: Därför går förre Centerveteranen över till KD. Corren: Bytt är bytt – Staffan Danielsson går över till KD Kristdemokraterna fick en ny medlem under torsdagen. Han heter Staffan Danielsson och har tidigare varit Centern trogen i 50 år. LINKÖPING 27 AUGUSTI 2021 10:30 I våras meddelade Staffan Danielsson att han och Centern skulle gå skilda vägar. Det som avgjorde beslutet att lämna det parti han varit trogen så länge var Annie Lööfs uttalande att Centern inte tänkte stödja en regering som fick stöd av SD, medan hon, om än motvilligt, kunde tänka sig ett samarbete med V. Enligt Staffan Danielssons syn på saken gjorde den här ståndpunkten Centern till ett enfrågeparti, med små möjligheter att nå ut med sina viktiga frågor. Framför allt landsbygdspolitiken som han fortfarande hyllar. Han ser ingen dramatik i att han bytt parti. – Jag vill fortfarande ha en styrande Allians och partierna ligger nära varandra i många frågor, säger han. I våras sa han att han skulle ta tid över sommaren för att fundera över om han helt skulle sluta med politiken och bara ägna sig åt lättsamt pensionärsliv, eller om den politiska glöden fortsatt fanns kvar. Sommaren är slut och han konstaterar att glöden finns kvar. I samband med avhoppet slängde han ut en liten trevare till M och KD, när han sa att de var de partier han nu kände sig nära. – Jag fick kontakter med KD och det ledde fram till att jag fick frågan om det här uppdraget. Uppdraget han har fått är att bistå KD som vill lyfta landsbygdsfrågorna inför kommande val. Något han ser fram emot. Att bli medlem var då också ett naturligt steg att ta, säger han. Vad hans medlemskap kan komma att betyda för KD på lokalt plan i Linköping, det överlåter han åt Kristdemokraterna att bestämma. Nyheter Idag: I mars gav riksdagsveteranen Staffan Danielsson beskedet att han lämnar Centern efter drygt 50 år i partiet. Men den politiska resan slutade inte där för Danielsson. Nu meddelar den forne centerpartisten att han åter ger sig in i partipolitiken, den här gången för Kristdemokraternas räkning. Till Nyheter Idag berättar han varför valet föll på KD och ... Hela Gotland. Annie Lööf har gett upp landsbygden åt KD. Norrbottenskuriren: Centerpartiet har övergivit landsbygden (har jag aldrig sagt, däremot så är man i dåligt sällskap) Bulletin, texten: " ”Jag ska fundera över sommaren på om åldern har tagit ut sin rätt, eller om min politiska glöd alltjämt är så stark att den behöver uttryckas i ett sammanhang. Vi får se.” Så skrev den tidigare C-politikern Staffan Danielsson, som bland annat har suttit i riksdagen, i en debattartikel i tidningen ATL när han berättade om varför han valde att lämna Centerpartiet efter att ha varit med i fem decennier. – Då sa jag att jag skulle ta en lugn sommar och sen får se vi i höst om jag blir en ”lat pensionär” som åker till Thailand, om jag blir ”frilans” på sociala medier och tycker till därifrån eller om jag känner att jag har så pass mycket glöd kvar att jag vill ingå i något nytt och organiserat sammanhang, säger Staffan Danielsson till Bulletin. Nu är sommaren snart över och Staffan Danielsson behöver inte längre fundera på vad han ska göra. I ett inlägg på sin Facebook på tisdagen meddelade han att han nu ska bli politisk rådgivare åt KD, efter en förfrågan från partiet. Framöver kommer han att ägna sig åt att bistå partisekreteraren Peter Kullgren i landsbygdsfrågor. Varför tackade du ja? – Jag lämnade Centerpartiet i mars efter 50 år, vilket är en lång tid, eftersom jag och partiet hade utvecklats åt olika håll de senaste 5-6 åren. De tre frågor där jag inte tycker som C är regeringsfrågan, där jag vill ha en alliansregering, migrationsfrågan, där jag vill ha en restriktiv migrationspolitik, och brottsligheten, där jag vill ha kraftfulla satsningar för att minska den, säger Staffan Danielsson. Han fortsätter med att säga att han i dag ligger närmare Kristdemokraterna och Moderaterna i just de frågor som fick honom att lämna C. – Sedan hörde KD av sig och frågade om jag kunde tänka mig att bistå Peter Kullgren som rådgivare i landsbygdsfrågor, och det var ett beslut som var lätt att fatta. Jag har kvar mitt samhällsintresse och vill påverka samhällsutvecklingen. .... Staffan Danielsson säger att han fick förfrågan från KD för bara en vecka sedan. Och det tog inte lång tid för honom att svara. – Jag svarade direkt ja. Nu får jag möjligheten att, med hjälp av min bakgrund, erfarenhet och glöd, kunna bistå KD i dessa frågor. Jag kan säga att jag inte är medlem i KD i dag, men med stor sannolikhet är jag snart medlem i partiet. Staffan Danielsson säger att han alltid låg nära KD även under tiden han var centerpartist. – Det parti som kom tvåa var alltid KD. Och nu vill KD vässa sin profil. Detta markerar partiet genom att partisekreteraren får i uppdrag att driva landsbygdsfrågor. Jag tycker att det är bra. Vi behöver ett borgerligt landsbygdsparti i riksdagen. C:s borgerlighet är inte lika tydlig när man av många kommentatorer anses ingå i det rödgröna blocket. Så du skulle inte säga att Centerpartiet är borgerligt längre? – Jo, C är borgerligt men som jag ser det har vi i riksdagen sedan 2018 en bred borgerlig majoritet, om man tar stöd av SD. Nu har C sagt blankt nej till det. Det är C som har gjort att vi i stället har en S/MP-regering. Och C har även ett januariavtal som är så nära regeringssamverkan man kan komma. ..... Staffan Danielsson påpekar att den senaste Löfven-regeringen, som tillträdde i somras, saknar en landsbygdsminister. Landsbygdsfrågorna är nu näringsminister Ibrahim Baylans (S) ansvarsområde. – Det första regeringen gör är att ta bort landsbygdsministerposten, som det enda land i EU. Det är ett bevis på hur Stefan Löfven faktiskt ringaktar både landsbygden och Centerpartiet, säger han. Hur känns det att vara hemmahörande i ett annat parti än Centerpartiet? – Efter 50 år är det ovanligt att man lämnar ett parti och bli partilös. Nu går jag med i ett annat parti och det är också något nytt. Men det är ingen dramatik. C och KD ligger nära varandra. Jag ser fram emot att jobba för landsbygden och för en borgerlig regering inom KD. Du nämnde att C och KD ligger nära varandra. Hur då? – Man är borgerlig, man vill ha marknadsekonomi och står upp för demokratin och har starka liberala och även konservativa inslag. De åtta alliansåren visar hur nära de fyra borgerliga partierna ligger varandra." Altinget: "”Jag har slagits för landsbygden hela mitt politiska liv” Det är inget fel på Centerns landsbygdspolitik, problemet är att partiet är i dåligt sällskap. Det säger tidigare C-politikern Staffan Danielsson som nu ska hjälpa Kristdemokraterna att vinna landsbygden. ”Med sossarna och MP i en regering får man inget stort fokus på landsbygdsfrågor” säger han till Altinget. Johanna Alskog Reporter och redaktör Ett halvt sekel hann Staffan Danielsson vara medlem i Centerpartiet. Tidigt i våras lämnade han partiet, något som han säger var bra för båda parter, och har ägnat sommaren åt att fundera på framtiden. Danielsson har med råge passerat 70, men betonar att hans politiska glöd är intakt. – Jag har haft några kontakter med KD. Förra veckan hörde de av sig från KD på hög nivå. Partiet ska driva landsbygdsfrågorna hårdare och vill att jag ska bistå Kullgren i det. Jag ska ingå bland de resurspersoner som han samlar omkring sig, säger Staffan Danielsson till Altinget om förfrågan från KD:s partisekreterare Peter Kullgren. Har stått nära KD Att Staffan Danielsson nu landar i Kristdemokraternas famn är ingen överraskning för honom själv. – När jag satt i riksdagen var jag den i riksdagsgruppen som låg närmast KD helt enkelt, så var det, säger han och tillägger att han ännu inte hunnit bli medlem i partiet, men ”snart ska bli”. Centern har en bra landsbygdspolitik, men sämre omdöme när det kommer till gäller vilka partier man väljer att samarbeta med, anser Danielsson. – Centern är i dåligt sällskap i de här frågorna, då är det bra att KD stiger fram och vill växla upp ytterligare och göra landsbygdspolitiken till ett huvudområde. Ju fler partier som driver på i frågan desto bättre. Centern har gjort det kraftfullt och KD har varit god tvåa. Om de nu vill konkurrera om förstaplatsen är det bra, säger han. Nöjd med C:s landsbygdspolitik Socialdemokraterna ringaktar landsbygden och jordbruket och har sitt fokus på industrin. Miljöpartiets fokus är istället på Södermalm och Storstockholm, enligt Danielsson. – Med sossarna och MP i en regering får man inget stort fokus på landsbygdsfrågor, säger han. Landsbygden är ett brett begrepp. Vilka frågor är viktiga i landsbygdspolitiken? – Jordbruket, utbyggnaden av infrastruktur och ett gott företagsklimat. Att statens resurser i lika hög grad går till landsbygden som till Stockholm. – Jakt, vilt och varg är också viktigt. Vargen finns i dag i alldeles för stora delar av Sverige. Vargen ska vi ha i Norrland, på de stora vidderna där, inte i södra och Mellansverige. Kokar jaktpolitiken alltid ner till vargen? – Ja, det gör den. Vargen är en symbolfråga. Vargen betyder mycket för Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet. Men när den kommer ner i Mälardalen och Östergötland, då hindrar den lantbruket och minskar möjligheterna för en levande landsbygd. Strandskyddet är en politisk stridsfråga. Hur ser du på strandskyddet? – Strandskyddet är alldeles för strängt i dag. Ska vi få igång glesbygden behöver vi kunna bygga hus för fast- och fritidsboende nära sjöarna. Alliansregeringen var alldeles för passiv i strandskyddsfrågan, det var Folkpartiet som höll emot. Löfvens beslut ett slag mot C När Stefan Löfven valde att stryka landsbygdsministerposten ur regeringen i somras var det ett uppseendeväckande beslut, enligt Danielsson. – Man ska ha en landsbygdsminister, men nu är inte Socialdemokraterna bra på de här frågorna. Jennie har varit mycket osynlig. Att istället lägga frågorna på en överbelastad näringsminister som ska ta det på deltid, det är ett slag i ansiktet på landsbygden och på Centern, säger han. Vill du tillbaka till riksdagen? – Jag säger som de socialdemokratiska partiledarkandidaterna ”det är upp till valberedningen och medlemmarna att avgöra”.

KD- ett borgerligt landsbygdsparti!

När jag i våras lämnade Centerpartiet - efter 50 års medlemsskap - berodde det ju på att partiet och jag hade utvecklats åt olika håll de senaste åren. Centerpartiet har hittat sin nya "kärnkraftsfråga", att känslosamt med uppdelning i "goda " och "onda" vägra allt samarbete med SD och ha som första mål en regering med S och M och C, och kanske också med L, MP och KD. Skulle C få med sig 2 eller 5 partier på den idag helt orealistiska "drömmen" skulle den enda oppositionen vara V och SD, som givetvis båda skulle få en väldig möjlighet att öka i väljaropinionen. Se vad som skedde åren 2010-2015 när 7 partier förde en migrationspolitik mest generös i Europa, och kanske världen, och som bjöd SD på 10 % uppgång och mer i väljarstöd. Jag är en varm humanist som anser att Sverige måste föra en migrationspolitik i linje med övriga EU-länder, samt ha störst fokus på att hjälpa den verkligt svaga överväldigande majoriteten av flyktingar i närområdena. Jag anser också att det finns en bred borgerlig majoritet i Sveriges riksdag, och jag förespråkar att alliansen borde regera med stöd av SD. Det är inte värre än när S i alla år har regerat med stöd av V. Det blir inte kommunism med stöd av V och det blir inte rasism med stöd av SD. En fördel med att kunna samtala och göra upp med ytterkantspartier som vill in i värmen och nyansera sin politik är att de får ta visst ansvar vilket brukar innebära mer realistiska opinionssiffror. Jag anser vidare att det tyvärr finns en koppling mellan en mycket hög migration under flera decennier, Sverige har ökat i befolkning från ca 8 till 10,3 miljoner människor på ca trettio år, samtidigt som integrationen av de många från andra kontinenter med ofta låg skolunderbyggnad och med begränsade språkkunskaper ofta är usel vilket har lett till allt större och fler utanförskapsförorter med stora problem i olika avseenden, och bidragit till den växande grova kriminaliteten på vissa områden, t ex gängmord, personrån, åldringsrån osv. Jag är också kritisk till att Sverige har världens kanske mest "liberala" politik för arbetskraftsinvandring även till enkla jobb, som många i Sverige redan köar för i långtidsarbetslöshet, från andra kontinenter, och där det är arbetsgivaren själv, som utan prövning, anställer och därmed också ger förutsättningar för uppehållstillstånd och medborgarskap, vilket ibland missbrukas kraftigt. I dessa frågor ovan, som gjorde att jag lämnade Centerpartiet, ligger jag närmare KD och M. Jag har nu tillfrågats av KD, om jag vill bistå deras partisekreterare Peter Kullgren, i landsbygdsfrågor, med min erfarenhet och bakgrund. Det var ett lätt beslut att tacka ja, och jag ska lägga tid och kraft på detta. KD har länge haft ett stort engagemang i dessa viktiga frågor och det är utmärkt att de nu ökar sitt fokus ytterligare på dem. Det behövs ett borgerligt landsbygdsparti som med kraft driver på. Centerpartiet driver naturligtvis också dessa frågor sedan länge, men räknas ju idag allt oftare in i det rödgröna blocket, vars trovärdighet på området är ringa. Socialdemokraternas ringaktande syn på landsbygden och jordbruket, och på Centerpartiet, visas tyvärr tydligt när Löfven några dagar efter att ha blivit omvald som statsminister tack vare Centerpartiets stöd, tar bort landsbygdsministern och låter en redan överbelastad näringsminister, som enda land i EU, sköta detta på liten deltid.

TV4 mer vänster än Public service

Idag såg jag en ny "veckans panel" i TV4 Nyhetsmorgan. i obalans t o m överträffar den public service. De tre panelisterna bestod av två mycket vänsterliberala personer, Alex Voronov i Eskilstunakuriren och Mattias Svensson på SvD. De kompletterades med vänstersocialdemokraten Somar Al Naher på vänstersajten ETC. De började med att diskutera den grova brottsligheten i Sverige. Självfallet nämndes knappast inte den höga migrationen till Sverige, och den usla integrationen, som en viktig orsak. Samtliga debattörer förespråkar ju en fortsatt mycket generös svensk migrationspolitik. Var är paneldeltagare från det konservativa "blocket? Skärpning, TV4. Som blåkopia på SVT har ni ingen framtid.

Bulletin; Staffan Danielsson: "Vem är ond och vem är god i flyktingfrågan"

DEBATT: ”Vem är ond och vem är god i flyktingfrågan?” Januaripartierna söker ta monopol på godhet, medmänsklighet och humanism,skriver förre riksdagsledamoten Staffan Danielsson. 8 maj 2021 05:58 Debatt Januaripartierna, främst MP och C, samt V, söker ta monopol på godhet, medmänsklighet och humanism i migrationspolitiken, genom att likställa sina ståndpunkter, oavsett hur de varierar över tid, med att de i varje givet ögonblick är goda, medmänskliga och humana. Tycker man annorlunda, till exempel som M och KD och L, och SD, är man alltså indirekt utpekad som typ ond, omedmänsklig och inhuman. Detta är en sanslös förgrovning av den politiska debatten och den upprör mig, som är en varm humanist, mycket. Den svenska migrationsdebatten har i många år, och senast i partiledardebatten i Agenda, ensidigt fokuserat på de svenska migrationsreglerna mellan Danmark och Sverige. Ebba Busch fick i Agenda stå till svars för hur M:s och KD:s politik skulle drabba asylsökande, utan asylskäl, och deras anhöriga. Att detta gäller i typ övriga EU-länder tas aldrig upp, i Sverige diskuterar vi endast våra egna regler jämfört med de tidigare än mer generösa. Ingen i media ställer heller sju av riksdagens partier, alla utom V, till svars för det väldiga hyckleri det innebär att de står bakom EU:s politik att stänga gränserna till Turkiet och Medelhavet för asylsökande och ekonomiska migranter, samtidigt som fyra av dem nu överbjuder varandra i förment godhet över Öresundsbron. Den oerhörda svårigheten i migrationspolitiken, i en värld med över 70 miljoner på flykt, är att balansera insatserna i närområdena, där lidandet är störst och de allra flesta flyktingar finns, med insatserna för det relativa fåtal som har mod och resurser att kunna ta sig, eller någon i familjen, till EU. Även här diskuterar vi i Sverige nästan enbart de som lyckas ta sig till Sverige och i mycket liten utsträckning de allra svagaste som finns i flyktinglägren. Jag hävdar att vilket som är mest medmänskligt i avvägningen mellan resurser till de lidande i flyktinglägren, jämfört med det relativa fåtal som lyckas ta sig in i EU, eller Sverige, är oerhört svårt att avgöra. Någonstans går det en gräns där det är mera medmänskligt att fokusera väldiga resurser i närområdena istället för stora riktade insatser mot de som lyckas ta sig till Europa. Även detta gör att januaripartiernas uppblåsbara retorikballong spricker när den granskas närmare. Noterbart är också samsynen mellan vänsterpartier och liberalpartier i dessa frågor. Tänk om media i Sverige kunde granska detta en del istället för att främst agera mellan väggarna i den alltjämt existerande åsiktskorridoren. Och är det bara jag som upprörs över de som själva förgrovar den politiska debatten genom att utnämna sig, och sina sakståndpunkter, som goda, medmänskliga och humana till skillnad från alla andras ståndpunkter som indirekt utpekas som onda, omedmänskliga och inhumana? Staffan Danielsson, tidigare riksdagsledamot https://bulletin.nu/debatt-vem-ar-ond-och-vem-ar-god-i-flyktingfragan?fbclid=IwAR3dKmPePF2lvjSEcLpr9OoA1gpJC8KF3H7IcYIOd_5111soupx4JCtmnD8

Uppbrott - utan dramatik eller bitterhet

Uppbrott, utan dramatik, efter 50 år Jag gick med i Centerpartiet 1970, för att komma in på CUF-danserna i, var det Teckomatorp eller Kävlinge? Jag var pressekreterare i regeringen Fälldin 2, och riksdagsledamot 2004-2018. 2004 blev jag nästan ordförande i LRF. Jag uppskattade Centerpartiets politik med marknadsekonomi, småföretagande, hela Sverige ska leva, miljö, grundtrygghet osv. Som försvarspolitisk talesperson bidrag jag till att Centerpartiet kom rätt i Natofrågan, Sverige trygghet gör ett medlemskap nödvändigt och S spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet. Jag har alltid drivit på stenhårt för ett livskraftigt svensk jordbruk med rättvisa förutsättningar, där ekomat är en viktig nisch men där S/MP satt upp orimliga 60- och 30-procentsmål och riktar alltför höga stöd till KRAV-märket och ekoforskning. Lantbruksfrågorna spelar dock idag en betydligt mindre roll än tidigare för valet av parti. De sista åren i riksdagen förmörkades av att jag motsatte mig några naiva centerförslag om ökad migration, bl att Sverige skulle som enda land bevilja asyl på sina ambassader. (Än idag centerns linje). Jag hävdade att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning, och skälldes av många som främlingsfientlig. Det är det minsta jag är, jag är en varm humanist. Idag uttrycker sig Annie Lööf som jag för 7-8 år sedan, kanske t o m starkare. Trots en bit över 60 (född -47) är mitt samhällsintresse obrutet och jag diskuterar livligt i en del Facebooksgrupper som jag modererar med andra, t ex Politisk Allmändebatt och Liberalkonservativ Debatt. Jag fick långt om länge med mig mitt parti i migrationsfrågan rätt mycket, men är inte förlåten för att jag hade rätt, men vid fel tidpunkt. Jag har också argumenterat för att C borde stödja en alliansregering, även om visst SD-stöd behövs, jag vill se krafttag mot den grova kriminaliteten och jag är kritisk till arbetsgivarens rätt att “skänka bort medborgarskap” genom att anställa till enkla jobb från andra världsdelar utan någon prövning. I dessa frågor har jag inte fått med mig mitt parti. (V och SD har båda mörka rötter. De båda regeringsalternativen förutsätter stöd från antingen V (Löfven) eller SD (Kristersson). Varken V eller SD får igenom så mycket, och inget som hotar demokratin, socialiserar företagen, leder till kommunism, ger enorma skattehöjningar, raserar statsbudgeten, för Sverige ur EU eller öppnar för främlingsfientlighet eller rasism..) Centerpartiet håller ändå ställningarna beundransvärt stadigt runt 8-9 %. Centerpartiet har framgångsrikt de senaste åren ömsat en del skinn, tappat en del väljarna men vunnit enorma framgångar, faktiskt, i storstäder bland främst yngre och kvinnor. De var tidigare ofta M eller FP eller MP, och kan om en del år som ombytliga väljare vara fortsatt C eller något annat. Maud Olofsson och Annie Lööf spann vidare på den borgerliga Thorbjörn Fälldin-linjen med socialdemokraterna som huvudmotståndare, och fick upp partiet till 8-10 och ett tag 12-14 %. För att inte tala om Centerpartiets ständiga kamp mot kommunisterna, dagens vänsterparti. Centerpartiet var på topp 1973-1979 med kring 25 % av rösterna, sedan fastnade man i en enda ultimativ fråga, kärnkraften, och gick spikrakt ner till ca 5 % 1998. De senaste åren har den ultimativa kampen mot SD blivit dagens kärnkraftsfråga för Centerpartiet, som likt kärnkraften tar mycket stor plats. Därför valde man 2018 till slut att oväntat göra upp med gamla huvudmotståndaren S (och MP) och ingå januariavtalet. Plötsligt är C tillbaka i traditionen från 1930-talet (Bramstorp), 1950-talet (Hedlund) och 1990-talet (Johansson), arvet från Thorbjörn Fälldin bleknar. Den nygamla väljarskaran anpassar sig snabbt till partiledningens lappkast, och förtroendet för ledningen är trots “spårbytet” mycket stort. Idag är centerväljarna nästan lika positiva som socialdemokrater och MP till regeringen Löfven och en bred majoritet föredrar Löfven som statsminister före Kristersson. Partiledare Annie Lööf har just deklarerat att C väljer Löfven, om Kristersson har minsta stöd från SD, och att man inte vill ha vänsterpartiets stöd men nog kan leva med det om det är ett måste. Centerpartiet räknas nu allt oftare in som en del i det rödgröna blocket, vilket jag ser som djupt problematiskt. Jag har kämpat för att få med mig mitt parti i dessa frågor men skändligen misslyckats, frånsett i migrationsfrågan. När jag argumenterat i eviga debatter på sociala medier får jag stark kritik från många centerpartister, lägg ner, du skadar partiet, du tar mycket energi. Visst har de poänger. Jag får också kritik från de som delar mina åsikter, hur kan du vara centerpartist. En sak som upprört mig. C, V och MP beskriver sin sakpolitik på migrationsområdet som god, medmänsklig och human. Den som då t ex vill skärpa Centerpartiets migrationspolitik, t ex jag själv,upplevs lätt som typ ond, omedmänsklig och inhuman. Hur kan någon tycka så, hur kan du tycka så har legat i luften på flera C-stämmor där iskylan gått att ta på. Det förgrovar den politiska debatten oerhört när sådana indirekta beskyllningar stämplar partier och personer som tycker olika i sakfrågor. Jag vädjar, sluta med det. Jag är väldigt glad över mina många år i Centerpartiet, och över all kamratskap med så många engagerade och på allt sätt hedervärda, hårt arbetande och engagerade, medlemmar och förtroendevalda. Det är trist att mitt parti och jag på senare tid har utvecklats i olika riktning i några viktiga frågor, men så är det. Och så kan det vara och bliva här i livet. Jag känner ingen bitterhet, jag är tacksam för allt jag kämpat för och fått uppleva och genomdriva i och tack vare Centerpartiet. Just nu är vi, jag och mitt parti, vid ett vägskäl där våra vägar tyvärr måste skiljas. Det är säkert bäst för oss båda, tycker vi nog båda. Jag hoppas få behålla goda relationer med mina centervänner, de allra flesta om de så vill. Att jag utan dramatik lämnar centerpartiet kunde jag gjort i tysthet. Det är dock inte min stil och jag tycker att jag ärligt vill säga vad jag just har sagt, eftersom jag varit med så länge och är alltjämt aktiv i samhällsdebatten. Det är omskakande att lämna ett parti efter 50 år, tro inget annat. Jag ska fundera över sommaren på om åldern har tagit ut sin rätt, eller om min politiska glöd alltjämt är så stark att den behöver uttryckas i ett sammanhang. Vi får se. Linköping mars 2021 Staffan Danielsson

Min terrormotion avslogs 2013. Jag brunsmetades..

Visst är jag jävig. Dock handlar Johan Westerholms text om en f.d riksdagsledamot från Linköping. Därför bör en enig riksdag be Staffan Danielsson om ursäkt Staffan Danielsson (C), IS, Usama bin Laden. Foto: Riksdagen/Wikipedia. Montage. Tisdag 2 Mar 2021E-post177 Chefsåklagare Per Lindqvist varnar för att personer som anslutit sig till terrorgrupper kommer tillbaka till Sverige för att undvika straff. En situation som aldrig behövt uppstå om riksdagen hade hörsammat dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielssons varningssignaler. Tvärtom “belönades” han då av såväl sina partikamrater som socialdemokrater med en brunsmetningskampanj som saknat motstycke. ANNONS Att andra EU-länder har mer långtgående terrorlagar än Sverige riskerar att skapa en situation där personer kommer till Sverige för att undvika straff i andra länder, och i viss mån kan det redan vara så. Det säger Per Lindqvist, chefsåklagare på riksenheten för säkerhetsmål till SR/Ekot. Enligt Lindqvist är det angeläget att de svenska terrorlagarna skärps, så att de är mer lika de som finns i andra EU-länder. Ingen har ännu åtalats eller dömts enligt den lag som kom för ett år sedan och kriminaliserar olika former av samröre med en terroristorganisation i Sverige. Kunskapen om problematiken är inte ny. Och det är idag en samlad riksdag som bär ansvaret för att Sverige har den svagaste lagstiftningen på antiterrorism-området i hela EU. I motion 2013/14:Ju410 av dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) efterfrågade han en översyn av möjligheten att straffbelägga deltagandet i aktiviteter som har koppling till terroraktiviteter. Danielsson ställde sig kritisk till att man då i Sverige, utan att riskera någon straffrättslig påföljd, aktivt kunde och i viss mån fortfarande kan delta i eller finansiera terrorgruppers träningsverksamhet. Det Danielsson och Edward Norden, den senare även han då medlem i Centerpartiet men idag säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling efterfrågade var en snar översyn hur kriminalisering av att delta i terroraktiviteter även om det inte innebar en grundfinansiering eller aktivt deltagande i terrorhandling kunde utformas. De underströk i motionstexten att de åtgärder som sedan skulle komma att föreslås skulle beakta individens integritet. Resultatet borde ändå, enligt Danielsson, leda till att straff ändå borde utmätas för att förhindra de terrorhandlingar som kan genomföras av de grupper och organisationer som svenska medborgare rekryteras ur och ansluter sig till. I praktiken var det enda som Danielsson efterfrågade var att se över möjligheten med en straffpåföljd fцr att delta i aktiviteter som har koppling till terroraktivitet. Morgan Johansson låter avslå motionen och försenar sedan arbetet Justitieutskottets ordförande var under mandatperioden 2010-2014 dagens justitieminister Morgan Johansson. Utskottets ställningstagande: Utskottet har förstеelse för synpunkterna som förs fram i motion 2013/14:Ju410 (C). Som framgår ovan finns det inte någon straffbestämmelse som uttryckligen tar sikte på den som genomgår utbildning för att begå t.ex. ett terroristbrott. Dock finns det, som också anförs ovan, möjlighet att döma en person för försök, förberedelse eller stämpling samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott enligt 23 kap. brottsbalken. Mot bakgrund av detta förhållande, och då det bedrivs ett arbete på EU-nivå för att förhindra terrorism, anser utskottet inte att något tillkännagivande är nödvändigt med anledning av motionen. Motionen bör avslås. Tydligare kan inte Morgan Johanssons ansvar formuleras. Han röstade ned motionen och skrev som utskottsordförande själv under ställningstagandet. I debatten i kammaren om motionen raljerade närmast Johansson kring den och Danielsson. Ställningstagandet var dessutom helt igenom inkorrekt. Något samordnat lagstiftningsarbete pågick aldrig, och pågår inte på Europanivån. Antiterrorismlagstiftning är ett nationellt kompetensområde i enlighet med dagens rådande EU-fördrag. Varje land ansvarar unikt för sin egen antiterrorlagstiftning. Och motståndet i dagens regeringsunderlag mot en alltför vittgående antiterrorlagstiftning, eller lagstiftning mot deltagande i terrororganisationer över huvudtaget är väl känt. Bakgrunden till Morgan Johanssons och regeringens ovilja att stifta repressiva lagar eller ta krafttag mot terrorism går att spåra till 2011. I en motion i riksdagen menade Mehmet Kaplan och Maria Ferm, MP, att stöd till organisationer som IS var ett s.k. åsiktsbrott som inte ska straffbeläggas. Något som funnit stöd hos bland annat SSU, Olof Palmes Internationella Center samt Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Samtliga dessa tre sidoorganisationer stödjer öppet bland annat Ship to Gaza och den västsahariska organisationen Polisario. Ship to Gaza har ett öppet samarbete med den turkiska terrorklassade organisationen IHH, Polisario utgör idag en av AQiM, al Qaida in Mahgrib, viktigaste rekryteringsbaser. Miljöpartiet motionerade öppet om detta i motion 2011/12 Ju399. Detta synsätt blev mer offentligt i Almedalen 2014 då den ene av motionärerna, Mehmet Kaplan, ville förminska de svenska resande jihadisterna till att vara “engagerade ungdomar”. Idag sitter Mehmet Kaplan i ledningen för svenska Muslim Aid som bland sina medlemmar har en som dömts i Sverige för finansiering av och rekrytering till IS. Maria Ferm är idag statssekreterare i statsministerns samordningskansli, statsrådsberedningen. Regeringen Löfvens arbete mot terrorism har sedan 2014 dessutom kantats av återkommande förseningar och försvagningar vilket Ledarsidorna återkommande rapporterat om. Och Morgan Johansson är idag justitieminister. Nu inne på sitt elfte år i rad i ansvarsställning när hans tid som ordförande i Justitieutskottet räknats in. Det utskott som enhälligt avslog Danielssons motion vilket sedan kom att starta ett drev av smutskastning mot honom som latent rasist och nazist från i praktiken hela det politiska fältet. Inklusive hans eget parti. Mot bakgrund av Per Lindqvist, chefsåklagare på riksenheten för säkerhetsmål, uttalande under gårdagen bör nu en enig riksdag be Staffan Danielsson och terrorismens offer om en förbehållslös ursäkt. Något annat vore direkt vanhedrande för såväl riksdag som regering.

Centerpartiets migrationspolitik - från 2012 och till idag!

Jag är förvisso part i målet om Centerpartiet och migrationspolitiken. Denna SvD-artikel tycker jag får med hela bilden och har mycket hög journalistisk kvalité. T o m vad som utlöste mitt trista utanförskap i Centerpartiet är med, partistämmans beslut 2013, som fortfarande gäller, att Sverige som enda land i världen ska öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kan ta sig till en svensk ambassad och vill söka asyl i Sverige. Jag var helt övertygad när jag reagerade på förslaget att det så klart skulle ändras, t ex till att C skulle driva på för att alla EU-länder skulle öppna sina ambassader vilket jag hade accepterat. Dock skulle man knappast ha lyckats, eftersom EU, liksom egentligen Sverige, måste ta realistiska beslut. Inte ens Miljöpartiet stöder denna Centerpartiets linje. Jag begriper alltjämt inte varför Partistyrelse och -stämma i september 2013 (och 2015, 2017 och nog 2019) inte lyssnade på mig utan beslutade om en orealistisk linje som ingen svensk regering kan genomföra, och sitta kvar. 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken 1/5 Annie Lööf har varit Centerpartiets ledare sedan 2011. Då var partiet invandringsliberalt. Sedan dess har politiken stramats åt steg för steg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman För åtta år sedan befann de sig i varsin ände av Centerpartiet. Per Ankersjö skrev visionen om fri invandring. Staffan Danielsson stöttes ut för att han vill strama åt asylpolitiken. Nu gillar de båda Annie Lööfs nya linje. Claes Lönegård claes.lonegard@svd.se Annie Reuterskiöld annie.reuterskiold@svd.se Strax före jul, bara dagar innan de första lättnaderna i den så kallade gymnasielagen skulle träda i kraft, sa Centerledaren Annie Lööf plötsligt nej. Mest förvånade – och förbannade – var miljöpartisterna som hade drivit frågan i regeringen och räknade med Centerns stöd, precis som när gymnasielagen först klubbades igenom. Miljöpartiet hade enligt SvD:s källor upprepade gånger sökt kontakt, från riksdags- till partiledarnivå, för att försäkra sig om att reformen skulle ha stöd – utan att få några tecken på att Centern var på väg att stoppa förslaget som skulle göra det enklare för ensamkommande att få stanna i Sverige. Den här veckan kom så nästa slag mot de lättnader i migrationspolitiken som Miljöpartiet drivit fram i regeringsförhandlingarna med Socialdemokraterna: Nu var det Nyamko Sabuni som hotade med att Liberalerna skulle lämna budgetsamarbetet om inte förslaget om en ny humanitär skyddsgrund skrotades. Men den här gången slöt Annie Lööf upp på regeringens sida, för en mer generös asyllinje. Den nya migrationslagstiftning som ska vara på plats till sommaren är nu satt i gungning. Hur Centerpartiet ställer sig blir direkt avgörande. Men frågan är vad partiet egentligen vill? – Vi har under lång tid sagt att nu måste vi ha en permanent migrationslagstiftning och inte hålla på och reparera i tillfälliga lagar, säger Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato. Den senaste tidens tvära kast ska inte tolkas som tecken på att Centerpartiet håller på att lägga om sin migrationspolitik – varken i den ena eller andra riktningen, menar Cato. – Centerpartiet har stått stabilt i vår migrationspolitik i många år och arbetat för att vi ska komma bort från lappande och lagande och att vi ska få en permanent migrationspolitik där vi både förenar medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Sanningshalten i Jonny Catos påstående beror på hur man definierar ”många år”. Backar man tillbaka ett knappt decennium ville Centern profilera sig som det mest flykting- och arbetskraftsliberala partiet i riksdagen. Samtidigt som Annie Lööf valdes till partiledare, på stämman i Åre 2011, antog Centern ett integrationspolitiskt program som skulle göra Sverige till ett ”välkomnande nybyggarland”. Genom fler invandrare skulle svensk ekonomi säkras: ”Hade vi haft den migrationspolitik som Kanada har hade vår population i dag kunnat uppgå till hela ca 40 miljoner. Det skulle innebära mycket arbetskraft som vi är i behov av för morgondagens välfärd. Många av de landsbygdsproblem som råder i dag hade kanske också kunnat vara lösta då”, stod det i programmet. Den invandringsliberala positioneringen nådde sin kulmen i det omtalade förslaget till nytt idéprogram som presenterades året därefter. Per Ankersjö, då borgarråd i Stockholm stad och ordförande i idéprogramgruppen, talade om fri invandring i kombination med sänkta ingångslöner och flexiblare turordningsregler. I intervjuer förklarade han att ”alla som vill ska kunna få skapa sig en framtid här”. – Vi är inte speciellt relevanta i svensk politik i dag. Det här är ett förslag som skulle göra oss relevanta, sa Ankersjö till Aftonbladet. Förutom fri invandring innehöll idéprogramsförslaget en rad andra kontroversiella ståndpunkter – månggifte, slopad skolplikt och plattare skatt – som väckte hård intern kritik. Stormen tvingade Annie Lööf att avbryta sin julsemester i Thailand för att flyga hem och krishantera. Det slutade med att partiets dåvarande chefsekonom och vice partisekreterare Martin Ådahl fick skriva om förslaget till idéprogram. https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 1/2 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken I den slutgiltiga versionen som klubbades igenom på en extrastämma i mars 2013 var flera av de mest omstridda förslagen bortsuddade – men inte den långsiktiga visionen om en helt avreglerad invandring: ”Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet samt en generös och human flykting- och invandringspolitik. För ett parti som bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att verka för en värld där människor kan röra sig fritt över gränserna”, står det i det snart åtta år gamla idéprogrammet som gäller än. – Idén om en generös migrationspolitik var väldigt förankrad i partiet. Det visade sig också på stämman. Delarna om migrationen blev inte så omarbetade. Väldigt mycket av våra tankar fanns kvar, säger Per Ankersjö, som i dag har lämnat politiken och numera driver en konsultfirma. En av få ledande centerpartister som vid den här tiden opponerade sig mot partiets migrationspolitik var dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som stack ut på tidningarnas debattsidor. Han argumenterade för att Sveriges asylpolitik inte kunde avvika för mycket jämfört med andra EU-länder, han krävde medicinska åldersbedömningar av ensamkommande, försörjningskrav vid anhöriginvandring och övergång till tillfälliga uppehållstillstånd. På Centerstämman 2013 försökte han – utan framgång – stoppa partistyrelsens förlag om att ge flyktingar rätt att söka asyl i Sverige på svenska ambassader världen över, ett beslut som har fått fortsatt stöd på stämmorna därefter. – Jag följde mitt samvete och tyckte att jag gjorde en välgärning genom att uppmärksamma Centerpartiet på det orealistiska i partiets förslag, men så mottogs det inte. Jag blev sedd som närmast främlingsfientlig. Klyftan mellan mig och partiet växte, säger Staffan Danielsson som i dag är pensionär. När den stora flyktingvågen nådde Sverige hösten 2015 sattes den liberala invandringspolitiken på prov. Flera medlemmar och aktiva centerpartister engagerade sig personligen för flyktingar och ensamkommande. Centerpartiet, precis som Miljöpartiet, gick motvilligt med på tillfälliga skärpningar av asyllagstiftningen – i linje med de förslag som Staffan Danielsson förespråkade. Själv var han utestängd från att delta när Centerpartiets riksdagsgrupp diskuterade migrationspolitiken, eftersom partiledningen ansåg att han var illojal och drev en politik som gick emot partiets officiella. Några månader senare röstade alla C-ledamöter utom Staffan Danielsson nej till ytterligare skärpningar i migrationspolitiken. Samtidigt började retoriken från partiets främsta företrädare så smått att förändras. Annie Lööf talade nu både om att det behövdes fler lagliga vägar in i EU och en ”tydligare harmonisering av asylregler”. – Det är viktigt för mig att tala om att vi alltid har varit för en reglerad invandring, sa Centerledaren till Aftonbladet i september 2016. Från att tidigare ha varit på samma sida som Miljöpartiet och Vänsterpartiet i många migrationsfrågor sökte Centern alltmer en mittenposition. Den nya hållningen syntes i den så kallade gymnasielagen, där regeringen ville ge unga ensamkommande som fått avslag en ny chans till uppehållstillstånd genom studier. Annie Lööf kritiserade först lagförslaget i hårda ordalag på en pressträff innan hon landade i att ”konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det”. Hösten 2019 tog hon ytterligare ett steg. Samma dag som den parlamentariska migrationskommittén inledde sitt arbete deklarerade Annie Lööf att Centerpartiet främsta prioritet var att få till en bred och blocköverskridande uppgörelse som skulle skapa ”ordning och reda” i migrationspolitiken. – Det är ingen hemlighet att många av de förslag som vi lagt genom åren kommer innebära att det eventuellt blir ett minskat söktryck till Sverige, sa hon till Expressen. I riksdagsdebatten en månad senare sa Annie Lööf precis det som Staffan Danielsson hade sagt sex år tidigare: ”Vi i Sverige kan inte nämnvärt skilja oss från andra europeiska länder.” – Jag har glatt mig åt att Centern i dag har närmat sig mig eller till och med gått ännu längre, säger Staffan Danielsson. – På vissa punkter är man fortfarande mer generös än vad jag tror är möjligt, men partiet har börjat röra sig i en realistisk riktning, säger han. Bland annat vill Centern nu ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, inte permanenta som tidigare. I somras var Centern också villig att kompromissa om försörjningskrav vid familjeåterförening, enligt personer som deltog i migrationskommitténs förhandlingar. Senast var det beskedet att stoppa lättnaderna i gymnasielagen. Vad beror omsvängningen på tror du? – Det som avgör positionerna i den här frågan är opinionen. Centern har väldigt bra koll på opinionen i och med sin goda ekonomi och möjlighet att beställa undersökningar. Jag tror att man har fått klart för sig att ständigt synas med V och MP kring en orealistisk migrationspolitisk inte nödvändigtvis leder till fler väljare, säger Danielsson. Även Per Ankersjö, som ledde i idéprogramguppen 2012 som förespråkade fri invandring, är positiv till hur Centerns migrationspolitik ser ut numera. – Jag tycker att man under de senaste åren har gjort en ganska rimlig tonförändring i att inte spela upp den här frågan till att vara den viktigaste. Som en av ideologerna i den gruppen har jag ingen kritik. Snarare tvärtom. Jag tycker att man har agerat ganska ansvarfullt, inklusive de senaste turerna, säger han. Ankersjö tror att det både handlar om strategiska överväganden och en vilja från partiledningen att anpassa sig efter samhällsutvecklingen och den politiska debatten. – Som jag känner Centern efter trettio år tycker ledningen att det är värt att ta en debatt med den allra mest flykttingvänliga eller migrationsvänliga delen av partiet för att faktiskt kunna sätta sig vid bordet och sluta överenskommelser. Det är bättre att man är med än att man inte är med, säger han. Alla i partiet är inte lika nöjda. På sociala medier syns gott om centerpartister som är oroliga över vart partiets asylpolitik är på väg. Före jul lämnade en kommunpolitiker i Skåne Centern i protest mot partiets nej till lättnader i gymnasielagen. Jonny Cato, partiets migrationspolitiske talesperson, håller inte med om att politiken blivit stramare, som exempel vill Centern se en utvidgad humanitär grund som del i en permanent migrationslagstiftning. Om det skulle innebära att fler eller färre ensamkommande får stanna jämfört med att införa lättnader i gymnasielagen kan han inte svara på. – Jag tror att det är väldigt svårt att säga. Det är en individuell prövning från fall till fall, det kommer att se väldigt olika ut. Samtidigt vidhåller han att Sveriges migrationspolitik måste ligga i linje med resten av EU, och menar att det är en lärdom som partiet drog efter flyktingkrisen. – Man måste vara ärlig med att 2015 var ett väldigt svårt år för Sverige på det migrationspolitiska området. Det är helt uppenbart att vi inte hade ett migrationssystem som klarade av den stora volymen. Det är just därför vi måste ha en immigrationslagstiftning på plats som gör att vi kan hjälpa de allra mest utsatta människorna. Den nya retoriken går hem hos Staffan Danielsson, som i åtta år har varit mer eller mindre utstött i sitt parti på grund av sina åsikter i invandringspolitiken. Men han inser samtidigt att en ompositionering kan komma att kosta Centerpartiet dyrt – inte minst bland unga kvinnor i storstäderna som i dag bär upp partiet i opinionsmätningarna: – Min uppfattning är att Centerpartiet balanserar på en väldigt smal spång just nu. När man nu försöker nyktra till i migrationspolitiken som jag ser det så tar man en risk att man tappar tillbaka de ”medmänskliga” väljarna till Miljöpartiet. ▪ https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 2/2

Sverige halkar nedåt. Fokus är ett måste.

 

Henrik Höjer,  Kvartal,  skriver en djupt allvarlig artikel om hur Sverige tappar i olika världsrankingar, förutom i kriminalitet och otrygghet,  där vi ligger allt sämre till. 

En viktig orsak till detta är enligt min uppfattning den alldeles för höga migrationen till Sverige,  där befolkningen på bara några decennier har ökat med runt 25 (TJUGOFEM) procent till idag långt över 10 miljoner. 

En del i migrationen är som bekant bland det högsta mottagandet av asylsökande och ekonomiska migranter i Europa,  med stora svårigheter för många att integrera och få i arbete och lära sig språket och klara en utbildning.

Min uppfattning är att fokus nu måste läggas på att vända den negativa trend som Sverige är inne på och, vilket kommer att vara mycket krävande. 

En förutsättning för att klara detta,  vilket kommer att ta många år,  är, också enligt min uppfattning,  att Sverige kommande år för en mycket restriktiv migrationspolitik. 

De partier,  ett tag sju stycken,  som ensidigt fokuserat på att Sverige utan sidoblickar på andra länder ska ha den mest generösa migrationspolitiken bär ett stort ansvar för de problem och utmaningar som Sverige nu möter och måste klara ut.  

Likaså,  de partier som nu fortsätter att ensidigt fokusera på Sveriges "skyldighet" för att ha mer generösa asyl- och anhöriginvandringsregler,  och världens mest generösa regler för arbetsgivare att rekrytera från andra världsdelar även till enkla jobb i Sverige, ställer sig vid sidan av arbetet för att vända utvecklingen i Sverige, enligt min uppfattning. 

Detta är alltså min bestämda uppfattning.

Vilken uppfattning harcDu/Ni?

Och en fråga till.  Jag vet att jag vad gäller Sveriges migrationspolitik varit,  och alltjämt är, kritisk till mitt partis linje,  även om Centerpartiet förflyttat sig rätt långt åt mitt håll det senaste året.  

Många tycker att jag är för envis i min kritik och borde sluta upp att driva min uppfattning offentligt,  eller kanske söka nya politiska vägar. 

Tja,  jag lyssnar även här.

https://kvartal.se/artiklar/sverige-halkar-efter/

Min oberoende centeranalys - C väljer Rött

 Min oberoende centeranalys:

Centerpartiet - partiledare Annie Lööf - meddelar att januarisamarbetet fungerar bra, att man kommer att gå till val som självständig liberal kraft, och att man inte samarbetar med V och SD. Jag har länge spått att C antingen går till val uttalat på januaribasis och trolig samverkan med S efter valet, eller som självständig liberal mittenkraft.

Nu säger C det senare men i praktiken innebär beskedet rimligen det första. Man är fortsatt kategorisk att aldrig någonsin ta stöd av SD. Man menar att detta gäller även stöd från Vänsterpartiet, men det stämmer ju inte, V är en förutsättning för januarisamarbetet och de blir lyssnade till.

C menar att inga partier typ vet vilken regering man vill stödja efter valet..Jodå. S och MP och V vet. Och M och KD, och nog också SD, vet. Bara L vet inte.., fast det gör de nog egentligen.

Hur kommer väljarna att ta emot budskapet från C att man vill vara en fristående liberal kraft, som rimligen efter valet väljer fortsatt januarisamarbete, kanske förstärkt med att ingå i regeringen? Och då i ett beroende av V.

Min bedömning är att risken för opinionsfall är betydligt större än det motsatta.

Intervjuad i Youtube-kanal som SD står bakom. Rätt eller fel?

 Jag är ju inte i riksdagen sedan valet 2018, men är alltjämt lika samhällsintresserad och deltar livligt och aktivt i debatten på nätet, i sociala medier. Läser man denna min blogg finns blogginlägg sedan ca 15 år som redovisar var jag står och vad jag driver. Jag driver ett antal FB-forum med 2.000 till 5.700 medlemmar, t ex Politisk Allmändebatt och Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp.

Jag är alltjämt medlem i Centerpartiet men har en delvis annan linje i viktiga frågor som migration, regeringssamverkan, arbetskraftsinvandring till enklare jobb, brottslighetens utveckling och hejdande samt rätten till dödshjälp.

I övrigt (landsbygd, miljö, företagande och det mesta annat) är jag ju centerpartist.

Jag började diskutera migration från 2012/13, därtill tvungen p g av förslaget till idéprogram för Ceenterpartiet 2012 (Arbetsgruppen föreslog "En helt fri invandring" till Sverige genom sin ordförande Per Ankersjö i en intervju i Aftonbladet den 15 december 2012. Budskapet var entydigt detsamma i Dagens Eko dagen efter.)

Kampen om ideprogrammet vann vi som ville nyansera detta extremt radikala budskap, men i asyl- och arbetskraftsinvandringspolitiken dominerade mycket liberala krav fram till en viss tillnyktring 2015 och framförallt det senaste året.

När jag i tre voteringar inte kunde stödja Centerpartiets nej till nödvändiga skärpningar av Sveriges migrationspolitik, utan istället avstod, sågs jag som illojal mot partilinjen av många i partiets ledning och även av förtroendevalda, och medlemmar, över hela landet. Migrationsfrågan var så viktig för partiet och att gå emot partilinjen var typ oförlåtligt.

Sedan dess har centermedia och Centerpartiet typ inte alls intervjuat mig.

Som vanlig centermedlem och inte längre riksdagsledamot har naturligtvis medias intresse för mig och mina åsikter också upphört, och jag har som sagt inte heller eftersträvat något annat utan fokuserat på samtalen i sociala medier, vilkas betydelse man inte ska underskatta.

Jag fick nyligen en förfrågan att intervjuas av en ny TV-kanal på Youtube, Riks eller Riksstudios. Den som ringde var Christoper Jarnvall, som också nämnde att kanalen ägdes av typ Sverigedemokraterna.

Jag googlade lite och funderade, och tackade ja.

Programmet sänds i närtid, och en påannons har gjorts. Om det kommer att finnas kvar på Youtube är kanske osäkert, sedan svenska Google nyss tog bort den rätt stora alternativa kanalen Swebb-TV, som tidningen Expo menar är nationalistisk och vit makt-influerad mm. Jag vet inte, har knappt tittat på kanalen.

Dock har kanalen senaste tiden sökt och erhållit stöd från Presstödsnämnden.

Som bekant vill inte alls Centerpartiet förhandla med, eller ta stöd från, Sverigedemokraterna. Däremot kan man samtala med dem men inte längre.

Även Vänsterpartiet, med sina mörka rötter med nära kontakter med Sovjetkommunismen ända fram till Sovjetunionens fall, ska nu starta en TV-kanal i riksdagshuset.

Jag har starka synpunkter på både Vänsterpartiets, och på Sverigedemokraternas politiska budskap. Men kan jag låta mig intervjuas av TV-fora som ägs av partierna?

Så här tänker jag.

Sverige är en demokrati och yttrandefrihet och många andra friheter gäller. Vänsterpartiet ligger nu i opinionen över 10 % och är i praktiken en förutsättning för det nuvarande januarisamarbetet mellan S och MP med stöd också av C och L.

Sverigedemokraterna ligger nu över 20 % i opinionen och kan komma i en vänsterpartiliknande situation med M och KD vad gäller någon form av stöd/samarbete.

En del personer utanför SD-sfären har ställt upp på intervjuer i Riks, Tobias Hubinette har listat sannolikt de flesta.

Om nu riks, och kanske senare vänsterparti-TV (inte troligt), vill intervjua mig om min syn på olika samhällsfrågor, är det då självklart att tacka nej?

Nej, har jag kommit fram till. Om programupplägg och programledare är acceptabla, och om min syn på samhällsfrågor kan nå fram till många tiotusentals tänkbara tittare/lyssnare, varför inte testa att tacka ja? Lyssnarna kanske t o m kan få något att tänka på?

Och är detta egentligen en så stor sak i en modern demokrati?

Jag tycker nog inte det, men inser att risken att bli uthängd och påklistrad olika förnedrande epitet inte är liten.

Som sagt, det jag kommer att samtala om har naturligtvis allting stått att läsa på min blogg och i mina samtal med andra i sociala medier. Det borde vara det väsentliga, lyssna gärna.

Vad gäller att jag ställt upp, vad tycker ni? Kommentera gärna på Politisk Allmändebatt eller andra forum som jag modererar, eller skriv till mig på staffandan@gmail.com.

Barn som villebråd, vilka bär tungt ansvar?

 Barn i dagens Sverige rånas "ständigt", en del förnedras, många är rädda för att röra sig ute ibland. SVTs barnredaktion skriver att "barnens ord om rånen är bortom allt förstånd".

SvD Ledare skriver idag om "barn i generation Villebråd".

Detta är fruktansvärt och blodigt allvarligt. Hur präglas barn och ungdomar av denna verklighet? Hur påverkas deras liv idag och hela livet? Hur påverkas t ex deras politiska sympatier?

Den svenska politiska debatten börjar nu växa, till slut. Men ännu domineras migrationsdebatten i stort av V och MPs kamp, med en del stöd från C och L, för en fortsatt hög asyl- och anhörigmigration trots väldiga integrationsproblem, långtidsarbetslöshet och kulturkrockar.

Sverige hade aldrig någon folkomröstning för 20 år sedan om vi skulle öppna våra gränser så mycket att befolkningen skulle öka från 8,5 till över 10 miljoner på bara två decennier, en dramatisk utveckling. Frågan fanns helt enkelt inte på bordet, debatten har främst handlar om att vara världsbäst på att välkomna de av världens idag ca 70 miljoner flyktingar som vill och lyckas ta sig till Sverige. Och den folkmajoritet som hela tiden tvekat om utvecklingen stämplades regelmässigt som främlingsfientliga.

De 7 partiers banerförare som för bara 5-10 år sedan var ense om att låta MPs världsbild diktera svensk migrationspolitik bär ett väldigt ansvar. De partier som än idag vill ha det så, trots dagens uppenbara och djupt allvarliga verklighet, gör det än mer.

Så ansvaret för att svenska barn och ungdomar nu växer upp med rån och otrygghet "bortom allt förstånd" och som "generation villebråd" bärs av väldigt många svenska partier och politiker. De borde ta det ansvaret genom att nu dra slutsatser och agera med väldig kraft mot våldsutvecklingen och för återgång till trygghet som förr.

En nödvändig del i varje sådan politik är att under många år framåt ha en restriktiv svensk migrationspolitik. De partier och politiker som inte inser detta saknar kontakt med verkligheten. Och bar, och bär, ett mycket stort ansvar.

I FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp diskuterar och följer vi utvecklingen, och hur den kan förändras. Välkommen med! 

 UPPROP!

Utred en mer internationell rättspraxis vid grova brott!

Den svenska brottsbalken utformades på 1960-talet. Då var Sverige en "lantlig idyll" och rättsskipningen inriktades på milda straff och på att med pedagogik och välvilja få brottslingarna att lämna brottets banor.

Tyvärr håller detta inte i Sverige år 2020, där brotten blivit råare och hänsynslösare.

Vi som sedan ett år på Facebook driver gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, där grova brott och exempel på mängdbrott dagligen inrapporteras och brottsutvecklingen diskuteras, ser liksom de snart 5.000 deltagarna hur oroväckande utvecklingen är på flera brottsområden.

Vi ser också regelbundet anmärkningsvärda domar där tingsrätt och hovrätt kommer till helt skilda slutsatser, t ex i sexualbrottsmål utan vittnen, och vi ser detta även i brutala rån- och mordfall där hovrätten ändrar tingsrättens långa fängelsestraff till bara några år eller t o m frikännande.

Uppenbarligen tolkar i Sverige högre domstolar formuleringen att skuldfrågan ska vara ställd utom rimligt tvivel som att det inte får finnas något som helst tvivel. Vi tror att dagens grova brottslighet tyvärr kräver att Sverige anpassar sin rättsskipning något i riktning mot internationell praxis, så att färre grova brottslingar felaktigt frias från sina brott eller tilldöms alltför låga straff.

Vad gäller sexualbrott är det snarare så att långa fängelsestraff ofta utdöms trots att det kan finnas rimliga tvivel på vad som hänt där ord står emot ord. 

Vi som stöder detta upprop kräver att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning i syfte att något ändra svensk rättspraxis i internationell riktning.

Två exempel.

Markaryd 2020. Två grovt kriminellt belastade män från Ukraina, som ska plocka bär i Norrland, ska stjäla en bil sedan deras egen gått sönder. De stjäl 70-årige Gert-Inges stolthet, en Volvo XC90, som de tillsammans åker med i flera dagar, och de försöker ta ut pengar på hans bankkort. Gert-Inge hittas misshandlad, bunden och kvävd i en skogsdunge. Männen skyller på varandra och tingsrättens livstidsdomar omvandlas till att de frias från både rån och mord. Juristen Maria Abrahamsson skriver så här: " Situationen är alltså att två förhärdade brottslingar och kumpaner reser till Sverige för att här begå brott, de förbereder ett grovt brott, undanröjer bevis och delar på bytet, allt tillsammans och i samråd. Är det då en beaktansvärd möjlighet att den ene kumpanen håller sig undan just i det avgörande skedet då rånoffret misshandlas och mördas? Jag anser inte det. Hovrättens blåögdhet skadar tilltron till rättsväsendet."

Kiruna 2020. En familj från Afghanistan kommer till Sverige 2012. Mamman skiljer sig. Pappan misstänker grundlöst att hon träffar en annan. Han och deras två söner, 15 och 20 år, jagar Reza som flyr in i en buss där de tillsammans mördar honom med 99 (NITTIONIO) knivhugg. Tingsrätten dömer till långa fängelsestraff för detta "hedersmord" utanför all svensk lagstiftning, men hovrätten reducerar straffen till bara 1,5 år och friar från mord.

Malexander 1999. Tre bankrånare stoppas av två polismän, som de brutalt mördar/avrättar. Alla skyller på varandra men de döms ändå alla tre till livstids fängelse. Denna gång utdömer rättskipningen lagens strängaste straff trots ovisshet om vem som gjort vad. De straffas för att de tillsammans rånat banken och deltagit i morden. 

En ännu ropandes center-röst

 

 Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver i SvD om allvaret i Sveriges usla integration och växande grova brottslighet, och föreslår fem åtgärdsidéer. Samt: 

"En nödvändig förutsättning för att ett sådant program ska kunna förverkligas är en bestämd åtstramning av migrations- och flyktingpolitiken, i linje med vad andra nordiska länder sedan länge utövat som praxis. Sverige behöver kunna ta itu med de redan existerande integrationsproblemen och landet har redan gjort en unik insats vad det gäller att ta emot människor som behöver skydd eller vill söka ett nytt land att leva i. Det är nu dags att se till att Sverige kommer på rätt köl innan det är för sent."

Jag instämmer i vad de skriver.

Jag är starkt kritisk till de sju partier som åren 2010-214 (och flera än idag) förde en naiv migrationspolitik som därtill inte hade folklig förankring. 

Den som då förde fram behovet av en stramare politik i linje med övriga EU- och nordisk länder stämplades som främlingsfientlig, brunfärgad och kanske "rasist".

Jag fick erfara detta, och många andra.

Mitt eget parti, Centerpartiet, har i något decennium, och mer, varit pådrivande i att Sverige ska ha mer generösa migrationsregler än övriga EU, både vad gäller asyl- och arbetskraftsinvandring.

Man har under galgen motvilligt gjort betydande skärpningar av sin migrationspolitik, men är noga med att i humanistisk och medmänsklig anda, till skillnad från de flesta partier frånsett V och MP,  behålla några utvalda mer generösa punkter.

I december 2012 anslog Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande Per Ankersjö tonen i glasklara ordalag, sammanfattade i Aftonbladets rubrik: 

”Sverige ska ha en helt fri invandring”.

”Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året.  Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.”

 

”Centerpartiet ska vara det borgerliga alternativet för de som gillar en liberal invandringspolitik”.

 

Programgruppens förslag orsakade stor turbulens och i det slutliga ideprogrammet fick formuleringarna bli en vision på sikt.

Kanske fick ändå idéprogrammet effekt. När det presenterades låg C på 4-5 % i opinionen, idag ligger man på 7-8 %. Väljarunderlaget har förändrats, många yngre och kvinnor från städer och storstäder har tillkommit.

 

I den praktiska politiken blev ändå Centerpartiets asyl- och arbetskraftsinvandringspolitik mycket liberal och den genomfördes i stor utsträckning under Reinfeldt två, med stöd i första delen av V och MP och 4 andra partier.

 

Till Centerstämman i september 2013 föreslog partistyrelsen att Sverige borde öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kunde ta sig till någon av dem och ville söka asyl i Sverige. Jag kunde acceptera att Sverige kunde driva på i EU för att EUs länder gemensamt skulle öppna sina ambassader, men insåg att Sverige ensamt omöjligen kunde göra det, köerna skulle bli enorma och antalet uppehållstillstånd, och senare medborgarskap i Sverige skulle bli 100-tusentals eller miljoner.

 

Därför skrev jag en debattartikel i SvD, som manade stämman att avslå förslaget som ju skulle kosta centerpartiet trovärdighet som ett icke seriöst regeringsparti.

 

Den publicerades före stämman och orsakade stor upprördhet från partiledningen, och därmed även från stämman, som istället skärpte förslaget. Jag frystes ut.

 

Trots mina motioner på följande stämmor är detta fortfarande Centerpartiets helt orealistiska politik. Som väl är har den aldrig drivits i media eller i riksdagen eller i migrationsförhandlingar, vad jag vet. Min fråga står kvar, hur kan Centerpartiet sedan 2013 på 3-4 partistämmor ha beslutat detta? Vad skulle hända om ambassaderna öppnades morgon?

 

Även på ett antal andra punkter har Centerpartiet i riksdagen drivit mycket liberala migrationskrav. Jag har listat dem i blogginlägg och debattartikel från januari 2018 om Sveriges vägval i migrationspolitiken. Som väl är har inte heller dessa uppmärksammats i politiken eller i media.

 

Jag har under senare år uppmärksammat den ökande grova brottsligheten i Sverige och den ökande otrygghet som alltfler upplever. Eftersom utvecklingen är djupt, djupt allvarlig.  Jag har startat FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, för att spegla medias dagliga rapporter om brott samt debatten kring gängkriminalitet och annan grov brottslighet. En tung faktor bakom den grova kriminaliteten är den misslyckade integrationen i Sveriges många utanförskapsförorter där många första och andra generationens invandrare hamnar snett. Till detta kommer de ca 40 utländska klaner/släktnätverk som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminalitet och bidragsbrott, enligt Polisen (vice rikspolischef Mats Löfving). Innan Löfvings uttalande var detta nära tabu att nämna. Statsministern och Jerzy Sarnecki med många fler talade endast om "socioekonomiska" faktorer.

 

Jag har fått kritik av förtroendevalda centerpartister för att jag driver brottsfrågorna och ibland länkar till grov brottslighet även från invandrare och utlänningar. Jag borde istället mera föra fram att de allra flesta invandrare är hederliga och arbetar, och att migrationen tillför Sverige mycket.

Javisst är det så, vilket många i politiken och media, inklusive jag själv, ofta för fram i relevanta sammanhang. Däremot är det ohållbart att diskutera hur den grova brottsligheten ska bekämpas och alltid inleda med att de allra flesta med utländsk bakgrund är hederliga och arbetar. Fokus är ju då på brottsutvecklingen och hur den ska fås att kraftigt minska.

 

En nödvändig förebyggande åtgärd för att tillsammans med många andra begränsa och minska den grova brottsligheten är, vilket Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver, en restriktiv migrationspolitik i många år framåt. Jag instämmer och är glad över att mitt parti har rört sig betydligt i den riktningen även om det återstår en del. Tyvärr har man även varit rätt passiv i att kräva kraftfulla åtgärder mot den grova brottsligheten, även om man även här nu börjar agera när frågan växer.

 

Jag är som sagt också kritisk mot att Sverige har EUs mest liberala politik för arbetskraftsinvandring, även till enkla jobb med åtföljande anhöriginvandring och ibland därmed kopplade bidragsbrott, t ex på LSS-området där en ekobrottsåklagare uppskattat andelen av LSS-stödet som är bedrägligt till enorma 50 %. Det låter orimligt högt, men även om andelen skulle vara 25 % eller 10 % är detta också helt orimligt, att enorma mängder skattepengar sprids ner i bedragares fickor. Här ligger jag nära argumentionen från socialdemokraterna och LO.

Om inte bedrägerierna mot LSS-systemet kan stoppas måste den fria företagsamheten på området ifrågasättas, som släppt fram så mycket kriminella bedragare. 

 

Jag är också kritisk till Centerpartiets ståndpunkt att invandringen till Sverige ska ökas genom att fler får invandra men att de inte ska omfattas av delar av de sociala trygghetssystemen utan får kvalificera sig in i dem, dvs arbetsmarknaden delas upp än mer i ett A- och ett B-lag utöver redan befintliga i B-laget, de som är här illegalt och svartarbetar eller lever kriminellt. 

 

Slutligen, jag saknar alliansen och är obekväm med att mitt parti samarbetar med S och MP, med ett inflytande även från V.

 

Samtidigt är jag ju centerpartist i snart sagt alla andra frågor.

 

Det räcker inte, får jag ibland höra från centervänner. Vore det inte bättre för både dig och partiet att du söker dig till andra jaktmarker, typ?

 

Min grunduppfattning är ju att ett socialliberalt parti med högt i tak välkomnar även de som på enstaka punkter har, och driver, en avvikande uppfattning.

 

Är mina enstaka punkter för många och för tunga, eller är det helt OK att tycka olika i 4-5 frågor? Är jag inte längre någon bra centerpartist? Kommentera gärna i FB-grupper eller skriv till staffandan@gmail.com.

Och håller Du, och Centerpartiet, med Per Brinkemo och Mauricio Rocas, och mig? Eller har de/vi fel?