Bildande av nätverk i riksdagen för att i öppen anda diskutera frågan om dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede

(Tillagt 22 oktober: I Finland visar en doktorsavhandling att 85 % är för dödshjälp, och 24 finska parlamentsledamöter frågar regeringen om den vill göra dödshjälp lagligt. Stenen är i rullning!)

Nätverket kommer att bildas vid ett möte tisdagen den 15 november, där Inga-Lisa Sangregorio personligt kommer att berätta om sin lysande bok Den sista friheten. 

Frågan om individens frihet och rätt att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede är mycket aktuell. Självklart ska detta ske inom noga utredda och strama ramar.

De senaste decennierna har betydande förbättringar skett genom att individen nu får bestämma att respirator får stängas av och genom att läkare kan bestämma om terminal sedering (drömlös sömn) vid svåra lidanden vilket leder till döden.

En arbetsgrupp inom Statens medicinskt-etiska råd (SMER) föreslog 2008 att detta borde utredas, det finns olika praxis på olika sjukhus och olika gråzoner. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström gav i en respektfylld interpellationsdebatt våren 2016 beskedet att han inte var beredd att tillsätta en utredning men att det är bra att SMER diskuterar dessa frågor.

Opinionsundersökningar ger ständigt vid handen att runt 75 % av medborgarna är positiva till att utreda en rätt till dödshjälp, typ.

I USA tillämpas nu Oregonmodellen (rätt att efter prövning få ut medel givet att man inte har mer än ett halvt år kvar att leva) i delstater med en samlad befolkning på runt 50 miljoner, bl a Oregon och Kalifornien. Kanada har nyligen öppnat för dödshjälp.

I Sverige har många tunga debattartiklar publicerats i DN och Svenska Dagbladet, i flera fall av personer nära döden eller med nära anhöriga som lidit i sin dödskamp. Flera böcker har också publicerats, bl a ”Den sista friheten” av journalisten Inga-Lisa Sangregorio. Dagens Nyheter förespråkar på ledarplats att frågorna utreds, Miljöpartiets kongress har tagit ställning för en utredning och flera partier diskuterar frågan intensivt. Ärkebiskop Desmond Tutu har nyligen tagit ställning.

Riksdagen och dess ledamöter fattar många svåra beslut, så även i fråga om rätten, eller ej, till dödshjälp. Uppfattningarna bland ledamöterna skiljer sig inom partierna och mellan olika ledamöter.

Vi som inbjuder intresserade i riksdagen till att delta i det nätverk vi ska bilda anser att frågan om dödshjälp är aktuell och bör med stor respekt diskuteras, även i ett riksdagsnätverk.

Staffan Danielsson

Anette Åkesson

Christina Örnebjär

Annika Hirvonen Falk

Per Ramhorn

Johan Hultberg

Rasmus Ling

Tina Acketoft

Jens Holm

Thomas Finnborg

(Tillagt 22 oktober: Här länkar till några blogginlägg av mig, och till den viktiga och respektfulla interpellationsdebatten i februari med sjukvårdsminister Gabriel Wikström där ochså jag och Johan Hultberg deltog).

(C) interpellerar bostadsministern om stoppet av tusentals bostäder i Linköping

(C) interpellerar bostadsministern om stoppet av tusentals bostäder i Linköping.

Corren skriver om detta, och SVT, http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/nytt-skydd-i-ekangen-hindrar-1200-nya-bostader

Behovet av nya bostäder är stort i hela landet och många anger bristen på byggbar mark att planlägga som det främsta hindret mot att snabbt få ett slut på bostadskrisen. Men nu sätter Riksantikvarieämbetet stopp för över 1200 bostäder i Linköpings kommun på redan planlagd mark.

- Att Riksantikvarieämbetet sätter stopp för över 1200 bostäder gör det svårt för Linköping att nå upp till Sverigeförhandlingens krav om 15300 nya bostäder. Staten måste sluta sätta käppar i hjulet för både sig själv och kommunerna, säger Muharrem Demirok (C), kommunalråd i Linköpings kommun.

Ett mycket uppmärksammat exempel är Linköpings planer på att bebygga bland annat egendom som tillhör Tuna Kungsgård med cirka 2500 bostäder. Då Riksantikvarieämbetet i ett sent skede ändrat skyddsbestämmelse med innebörden att kungsgården i sin helhet ska utgöra statligt byggnadsminne och omfattas av skyddsbestämmelser. Beslutet kan inte överprövas i högre instans.

- Att statliga verk och myndigheter sätter stopp för byggnation av tusentals bostäder i ett skede då landet och regionen skriker efter nya bostäder är oacceptabelt. Att det hela görs utan möjlighet till överklagan och att Linköpings kommun inte får yttra sig är ännu värre, säger Staffan Danielsson (C), riksdagsledamot från Linköping.

Planförslaget är framtaget i en helhet och genomförbarhet vad gäller bland annat kollektivtrafiklösning och exploateringsekonomi för hela översiktsplanen påverkas därför av förslaget. I realiteten stoppas en planprocess som pågått oavbrutet sedan 2012. Uppgivenheten i Linköping är stor. Tyvärr är fallet om än ett av de främsta, bara ett av flera exempel där olika statliga intressen, skydd och bevarande hindrat en önskad utveckling.

- På vilket sätt avser bostadsministern genom regeringens styrning av myndigheter förhindra stopp mot bostadsbyggande så som skett vid Tuna kungsgård genom ändrade skyddsbestämmelser kopplade till riksintressesystemen, frågar sig Ola Johansson (C), bostadspolitisk talesperson och riksdagsledamot, som interpellerar till bostadsministern.
Kontakt
Muharrem Demirok, kommunalråd, 0736-75 76 79
Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson, 0706-22 23 18
Staffan Danielsson, riksdagsledamot, 0725-58 77 21

Två vänsterekonomer på DN Debatt ertappade med byxorna nere!

De 2 vänsterekonomerna på DN Debatt slutreplikerar genom att inte svara på frågor och försöka prata bort kritiken. Jag anser att de har ertappats med byxorna nere, mina 2 frågor kvarstår helt obesvarade eftersom de speglar verkligheten, se min blogg.

Vänsterekonomerna Lööf och Martinsson verkar ha ertappats med byxorna nere, så allmän och undanglidande är deras slutreplik på DN Debatt om flyktingars arbete i Sverige och Storbritannien. De övergår plötsligt till att mest tala om USA..

Istället för att ens försöka svara på mina 2 konkreta frågor så upprepar man som en sanning sitt märkliga påstående att Sverige ger fler flyktingar arbete efter 9 år och mer än andra länder i Europa och att statistiken mellan Sverige och Storbritannien nog visst är jämförbar…

Läs gärna mina obesvarade frågor och snömoset i deras slutreplik som tar upp helt andra frågor än deras ursprungsinlägg istället för att svara och reda ut.

1. Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, det vill säga när man kan försörja sig på ett arbete, 34 procent eller är den långt över 70 procent (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 procent)?

2. Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 procent, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 procent efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Mina drygt 30 riksdagsmotioner i höst

En riksdagsledamot har olika instrument för att lägga förslag och för att granska regeringen och för att påverka lagar; bl a genom riksdagsmotioner, genom frågor till statsråd (som måste svara inom några veckor skriftligen) och genom interpellationer till statsråd (som måste komma och debattera i riksdagen inom 2-3 veckor).

I onsdags avslutades riksdagens allmänna motionstid. 349 riksdagsledamöter har lagt ca 3.418 motioner, nästan 10 per ledamot.

En del ringaktar motionsinstrumentet. Inte jag. Jag tar det på allvar och försöker lyfta frågor där jag vill se förändring, små och stora. Frågor som jag drivit under året, som medborgare tagit upp med mig och som jag själv uppmärksammat. Varje motion stämplas in i riksdagens diarium, typ, den skickas till berört riksdagsutskott som måste behandla den och kommentera den och ta ett beslut. Oftast avslag, javisst, men med hänvisning till vad som pågår i regeringskansli och myndigheter och kanske visst stöd för att regeringen borde agera på något sätt.

Och motionen och dess behandling följs av regering och myndigheter och av alla intresserade medborgare som vill. Ibland motionerar många i samma riktning osv.

Jag har i år lagt ett ett trettiotal motioner som jag själv initierat, och är med på ytterligare några som någon riksdagskollega initierat. Ofta är vi två som undertecknar motioner, bl a eftersom det ger mer tyngd och räknas som var sin enskilda motion (är man tre undertecknare och fler är det mer en kollektiv motion).

Här ser ni vilka frågor jag vill påverka i detta riksdagsår, jag ger rubrik och någon förklarande mening och en länk.

1. Mildra de hårda kraven på synfält (sidoseende) för körkort.
Sverige har orimligt hårda och fyrkantiga krav, strängast i världen,

2. Gör några syntest under livsresan med körkort, och mildra de alltför hårda kraven på synfält.

3. Sänk dansbandsmomsen. En klassiker. popkonserter har lägre moms (6 %), som höjs om man också dansar (25 %).

4. Pensionshöjning för en del. Garantipensionen har höjts och är med bostadstillägg netto nära de som jobbat sig till pension. Gränsen för när kapitalinnehav (som man t ex sparat ihop) ska reducera bostadstillskottet bör höjas kraftigt.

5. Organisationers rätt att överklaga miljöbeslut. Rätten för miljöorganisationer, t ex små i Stockholm, att överklaga beslut om vargjakt långt bort bör begränsas.

6. Enklare regler för att slakta vildsvin och sälja köttet.

7. Trygghetsboenden för äldre. Kommuner ska inte kunna förvägra äldre kring 80-85 att på ålderns höst få bo tryggt tillsmmans med andra äldre.

8. Ökad användning av ren vedeldning. Skärp kraven på nya braskaminer mm så att fler kan sättas in i hus för trivsel, förnybar energi och säkerhet vid strömavbrott och ofärd.

9. Utjämna skillnaden i fasta elnätskostnader.

10. Ett rättssamhälle måste vid behov ( t ex asylansökan) kontrollera ålder.

11. Rovdjurens dödande av renar. Rovdjuren bör kraftigt minskas i renområden och deras utbredning möjligen minskas.

12. Avhysning av markockupanter. Markägare måste snabbt kunna få polishjälp för snabb avhysning.

13. Höj lönebidraget för funktionshindrade. Det har legat still länge och skillnaden mot andra lönebidrag är för liten.

14. Inget lagkrav på bete för frigående kor i modern lösdrift.

15. Riksväg 35 och Tjustbanan mellan Linköping och Västervik. 2+1-väg och upprustning av spår.

16. Mer biståndsfokus på Afrikas jordbruk. Bedrövligt lite SIDA-pengar för att utveckla jordbruket i Afrika, ökar fokus och mkt mer pengar måste till.

17. Låt försäkringsläkare snabbt ta över sjukskrivningsansvaret. Fel att läkare bedömer olika och en del för generöst och andra för lite generöst.

18. Se över avgiften vid kriminaltvångsvård och psykiatrisk tvångsvård. Idag gratis i den ena och inte i den andra.

19. Låt BRÅ åter analysera brottslighetens utveckling. Idag är brottsstatistiken för bristfällig och analyser över brottslighetens utveckling vid tex stark migration borde åter göras.

20. Utvärdera sjöfyllerilagen. Anpassa alltför stränga promillegränser i nordisk riktning.

21. Brott mot blåljuspersonal och - fordon. Skärp straffen och värna polis och personal.

22. Enklare körkortsprov. Enklare svenska, mindre detaljkineseri och möjlighet till muntliga prov.

23. Krafttag för bättre arbetsmiljö i skolan för elever och lärare.

24. Planeringen för Ostlänken måste ges resurser.

25. Kalla jordbruket för livsnödvändig verksamhet istället för miljöfarlig. Eller i andra hand miljöpåverkande.

26. Forskning och rådgivning kring insjöfiske och vattenbruk.

27. Skärp straffen för grova våldsbrott i övre tonåren.

28. Krafttag för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

29. Utred möjligheten att uppgradera Norrköpings skolmuseum till riksmuseum. Flerpartimotion med Mathias Sundin, FP, som första namn.

30. Kemikalieinspektionen måste beakta omvärlden vid bekämpningsmedel i t ex lök och vårraps mm. Anders Åkesson första namn.

31. Myndigheter ska inte kunna förbjuda skogsägare att avverka utan att lämna rimlig ersättning. Daniel Bäckström första namn.

32. Krav på skriftliga avtal vid telefonförsäljning. Per-Ingvar Johnsson första namn.

33. Länsstyrelserna ska inte planera för en fast vargstam i södra Sverige. Per-Ingvar Johnsson första namn.

34. Rösträtt under året man fyller 18 år. Peter Helander första namn.

Frågor till ekonomer på DN Debatt om flyktingars arbete

Två ledande svenska ekonomer påstår på DN Debatt att sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 9 år i Sverige är nära 70 %, långt högre än i Storbrittannien där den påstås vara nära 60 %.

Och deras slutsats blir att eftersom Storbrittannien har fler enklare jobb än Sverige, men ändå får flyktingar i arbete senare än Sverige, så skulle fler enkla jobb i Sverige inte ge fler flyktingar i arbete.

Jag ifrågasätter i en replik på DN Debatt om det de påstår verkligen stämmer. Sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 15 år i Sverige sägs ofta vara 65 %, enligt SCB. Hur kan då sysselsättningsgraden efter 9 år och mer i Sverige vara nära 70 %?

Dessutom är SCBs siffra i mycket en "glädjekalkyl", eftersom i sysselsättningen inkluderas alla som den aktuella veckan jobbat mer än en timme med tillfälliga jobb, projektjobb och deltidsjobb med få timmar.

Den RUT-Rapport som jag tog fram för ett halvår sedan visade de alarmerande siffrorna att efter 8 år i Sverige har endast 25 % av flyktingarna helårsarbete på hel- eller deltidsbasis, inklusive arbeten som huvudsakligen finansieras med lönebidrag. Efter 15 år har andelen stigit till 34 %, inte mer.

Jag frågar därför också ekonomerna om vad siffran nära 60 % från Storbrittannien redovisar, är det alla jobb enligt ovan eller är det jobb på helårsbasis på hel- eller deltid?

Jag har svårt att tro att Sverige med färre enklare jobb än Storbrittannien är bättre på att få flyktingar i arbete, jag tror att det är tvärtom och att alltså Sverige med fler enklare jobb skulle kunna öka andelen

flyktingar som har helårsarbeten på hel- eller deltid! I så fall stämmer inte de båda ekonomernas uppgifter.

Jag hoppas att ekonomerna svarar och är mycket nyfiken på svaret!

tillagt 11 oktober: Emil Källström och Martins Ådahl, båda C, skriver en stark och bra replik mot de båda vänsterekonomerna.
Tillagt 13 oktober: Edward Hamilton på Svenskt Näringsliv avslöjar vilken tunn soppa som vänsterekonomerna kokat!

Tillagt 15 oktober. De båda vänsterekonomerna har slutreplikerat på DN Debatt, ertappade med byxorna nere är min kommentar.

"Vänsterekonomerna Lööf och Martinsson verkar ha ertappats med byxorna nere, så allmän och undanglidande är deras slutreplik på DN Debatt om flyktingars arbete i Sverige och Storbritannien. De övergår plötsligt till att mest tala om USA..

Istället för att ens försöka svara på mina 2 konkreta frågor så upprepar man som en sanning sitt märkliga påstående att Sverige ger fler flyktingar arbete efter 9 år och mer än andra länder i Europa och att statistiken mellan Sverige och Storbritannien nog visst är jämförbar…

Läs gärna mina obesvarade frågor och snömoset i deras slutreplik som tar upp helt andra frågor än deras ursprungsinlägg istället för att svara och reda ut.

1. Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, det vill säga när man kan försörja sig på ett arbete, 34 procent eller är den långt över 70 procent (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 procent)?

2. Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 procent, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 procent efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

(Här repliken i sin helhet:

Replik på debattartikeln på DN debatt av Hans Lööf och Gustav Martinsson

"De säkert mycket kunniga ekonomerna professor Hans Lööf och lektor Gustav Martinsson hävdar på DN Debatt att fler enklare jobb knappast gör att fler flyktingar kommer i arbete. De påstår att i Sverige är sysselsättningsgraden för flyktingar som varit mer än 9 år i Sverige nästan 70 %, medan den i Storbritannien är under 60 %.

Deras slutsats blir att eftersom det finns fler enklare jobb i Storbritannien men ändå har fler flyktingar jobb i Sverige så ger inte fler enkla jobb i Sverige fler jobb åt flyktingar.

Jag är inte ekonom utan agronom med rätt mycket ekonomi, men jag vill ändå starkt ifrågasätta att sysselsättningsgraden för flyktingar med mer än 9 år i Sverige är 70 %.

Jag bygger detta på den utredning som Riksdagens Utredningstjänst (RUT) gjort åt mig i samarbete med SCB. Den handlade om sysselsättningsgrad i så mån att jag ville ha svar på frågan om hur lång tid det tar för flyktingar att få ett arbete på heltid utan lönebidrag.

Det som vanligen anges utifrån SCBs arbetskraftsundersökningar är att det tar 7-8 år för hälften av flyktingarna att komma i arbete och att efter 15 år är uppåt 70 % i arbete. Detta är dock ”glädjesiffror” eftersom alla som en viss vecka arbetat mer än 1 timme inräknas inklusive tillfälliga jobb, projektjobb och deltidsjobb med få timmar.

RUT med hjälp av SCB lyckades få fram utvecklingen över tid när flyktingar har ett helårsarbete på heltid eller deltid, inklusive de jobb som i stor utsträckning finansieras med lönebidrag.

Jag fann siffrorna alarmerande låga, och att de vittnar om den mycket stora utmaning som finns för att få många fler i arbete.

Efter 8 år, enligt RUT-rapporten, har 25 % av flyktingarna helårsarbeten på hel- eller deltid och efter 15 år har siffran ökat till 34 %.

Det innebär att 66 % efter 15 år och mer i Sverige inte har helårsarbete på hel- eller deltid.

Nu ställer Hans Lööf och Gustav Martinsson sysselsättningsgraden för flyktingar med mer än 9 år i Sverige på påstådda nära 70 % mot motsvarande siffra i Storbritannien på påstådda nära 60 %.

Mina frågor till er är

1.      Är den relevanta sysselsättningsgraden efter 15 år och mer i Sverige, dvs när man kan försörja sig på ett arbete, 34 % eller är den långt över 70 % (eftersom ni anser att snittet för de med över 9 år i Sverige är nära 70 %)?

2.      Den siffra som ni anger för Storbritannien efter 9 år i landet, nära 60 %, inkluderar den tillfälliga jobb på mer än 1 timme i veckan eller är den mera jämförbar med den svenska siffran på 34 % efter 15 år i landet?

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)"

Refuserad Expressen Debatt om Ramberg/Hagen/Mattson

(tillagt 8 oktober, se längst ner, Cecilia Hagen i Medierna)

Tillagt 10 oktober, publicerad på SVT Opinion)

Jag skrev ett blogginlägg efter Cecilia Hagens "mordiska" krönika om att de bruna människoråttor som Anne Ramberg identifierat borde utplånas med gift, mm.

Jag publicerar nu här på min blogg min till Expressen Debatt insända debattartikel, med stark kritik mot Cecilia Hagen, Anne Ramberg och chefredaktör Thomas Mattson, som viftat bort det hela.

Min artikel refuseras (troligen tillsammans med flera andra) och trots att Cecilia Hagens krönika diskuteras över hela Sverige verkar liberalismens flaggskepp i Sverige (Ja, jag tar i..) vilja tysta ner Hagens omdömeslösheter och värre.

Jag publicerar istället mig själv på min blogg och kommer att sprida den i sociala medier, väl medveten om att spridningen blir mycket begränsad och inte når Expressens läsare.  Dela gärna vidare!


Insänt debattinlägg till Expressen Debatt, refuserat.

(Inga epostsvar, telefonbesked att krönikörer replikerar man väl inte på... Ämnet troligen för känsligt, även en liberal tidning kan vägra inte vilja debatt om egna tillkortakommanden..)

Jag är chockad, faktiskt. Håller jag på att tappa all sans och vett, eller är det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Expressens Cecilia Hagen och Expressens chefredaktör Thomas Mattson som håller på att göra det?

Anne Ramberg har i ett blogginlägg tydligt pekat ut min riksdagskollega Hanif Bali (M) med rötter i Iran som "brun råtta" eller som "talesperson för bruna råttor".

Hanif Bali för en tuff kamp på twitter med massor av "vänstertwittrare" och kan vara provocerande för dem och kanske andra ibland. Detta väcker agg och hat, ja hur ska man kalla det som Anne Ramberg ger uttryck för? Men jag känner Hanif Bali som en riksdagsledamot med stort engagemang och som i många år varit migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Att en ledande advokat, tillika generalsekreterare i Svenska advokatsamfundet uttrycker sig så här utan att det blir en riksnyhet och kritiken blir förödande från "tyckarSverige" begriper jag inte.

Nyligen inspirerades Expressens krönikör Cecilia Hagen till att gå ännu längre än Anne Ramberg i en krönika betitlad "Hur ska vi bli av med de mänskliga brunråttorna".

Hon skriver där ordagrant: "Jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sina senaste bloggar. Läs!"

Och: ”Hur ska man bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”

Hon hänvisar alltså direkt till sin goda vän, de umgås i samma kretsar på Östermalm vad jag förstår, och vill alltså utplåna typ rasister inklusive kanske Hanif Bali.

Man tar sig för pannan. Ofattbart. Hade någon i tidningar närstående SD skrivit på liknande sätt om sina meningsmotståndare hade det varit krigsrubriker i media. Men nu är det rätt tyst.

Och Expressen väljer alltså att publicera Cecilia Hagens ord som tyvärr kan tolkas som, eller inspirera andra till, våldshandlingar. Jag ser mycket allvarligt på dem och på att de publicerats.

Det gör dock inte, märkligt nog, Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Artikeln, som jag tycker borde vara nästan åtalbar låter han stå kvar och på twitter nonchalerar han den t o m.

”Bisarr tolkning – tyvärr spridd av du-vet-vilka. Ej ens värt att bemöta, egentligen”.

Har Mattson, och andra, så försvarat hatiska texter över alla gränser hos de krafter de bekämpar och vill ha bort? Nej, tvärtom, naturligtvis.

Nå, säg att Ramberg, och Hagen, ”bara” avser främlingsfientliga krafter eller rasister men inte riksdagsledamot Hanif Bali. Ingår t ex de som röstar på SD, 800.000 medborgare?

Jag anser att det är livsfarligt att anamma ett språkbruk och människoförakt som nazister och rasister har och använder sig av. Var kommer detta att sluta om de goda krafterna tar till samma fördömanden, utpekanden och hot som de onda.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Tillagt 8 oktober: Cecilia Hagen, och Hanif Bali, intervjuas i Medierna, P1:

Cecilia Hagen:
"Ta inte vad jag skriver så bokstavligt".

Fråga från reportern: Är det OK att jämföra personer som du inte gillar med skadedjur? - Cecilia Hagen: "Ja".

Cecilia Hagen: "Jättetråkigt att läsa texter med bara försiktig självcensur och som ej vågar trampa över. Det är outhärdligt. Alla journalister borde bli av med sin ilska, alla borde hamna i en sådan här situation"...

Höj pensionen för en del!

Årets motionstid i riksdagen är slut. Jag tar den på allvar. Att lägga de förslag man vill för behandling i riksdagens utskott. Jag har lagt ett drygt 30-tal motioner och ska redovisa dem snart, här är ett smakprov på vad jag tycker är viktigt, om pensioner.

Jag har skrivit tidigare om den nog alltför lilla, tror jag, skillnaden i netto mellan garantipensionärer och de som jobbat ett helt liv i ett låglöneyrke.

Även tiggare måste följa ordningsregler

Jag är människa, och har förtroendeuppdrag som politiker. I min värld ska politiker arbeta för att förbättra samhället och förebygga och lösa problem. Gör man inte det riskerar man att bli utbytt.

Sedan 3-4 år, är det väl, har människor som tigger brett ut sig över hela Sverige. Fattiga människor från Rumänien och Bulgarien utnyttjar EUs tremånadersperiod att kunna uppehålla sig i andra länder till att göra det i flera år, utan resurser för att kunna bo i ordnade former.

Jag stöder helt åtgärder för att pressa och hjälpa de länder de kommer ifrån att förbättra för de extremt fattiga där.

Däremot ser jag inte att lösningen är att ännu fler reser till Sverige.

Jag bloggade om detta redan 2015.

Och i Sverige anser jag att lagar och regler måste respekteras. Det är ingen lösning att de utan resurser för att bo bara flyttar till nya gator, lekplatser eller vildcampingar och överträder reglerna där.

Jag är mycket tveksam till att lösningen är att man som i
Malmö ger bostad och socialbidrag och kanske uppehållstillstånd, eftersom det rimligen skulle öka antalet som vill komma till just Sverige.

Och ja, utöver att politiker ska säkerställa att ordningsregler upprätthålls och gäller lika för alla, t ex att man bara ska uppehålla sig tre månader i Sverige givet att man har resurser för sitt uppehälle, så tycker jag nog att kommuner som vill förbjuda tiggeri skulle kunna göra det.

Politikernas oförmåga att lösa de problem som tiggeriet för med sig, och de är fler än jag redovisat här, kan göra att folkopinionen påverkas.

Därför vill jag se åtgärder för att åtgärda de problem som Per Gudmundsson i SvD skriver om, utifrån sin egen vardag i välbärgade Stockholmsområden.

Tänker jag så fel? Vad är alternativet?

Tappar Ramberg, Hagen, Mattson fattningen? Eller jag?

(Alice Teodorescu i GP, som oftast helt klockren:)

Jag är chockad, faktiskt, och söker i detta blogginlägg redovisa varför, och vill gärna ha synpunkter. Håller jag på att tappa all sans och vett, eller är det svenska advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Expressens Cecilia Hagen och Expressens chefredaktör Thomas Mattson som håller på att göra det?

Denna nyhetsartikel i Nyheter Idag (OBS, typ SD-nära tidning) ger en god bild av hur det började (få tidningar har skrivit) med ett som jag tycker oerhört anmärkningsvärt blogginlägg av Anne Ramberg. Som tydligt pekar ut min riksdagskollega Hanif Bali (M) med rötter i Iran som "brun råtta" eller som "talesperson för bruna råttor".

Hanif Bali för en tuff kamp på twitter med massor av "vänstertwittrare" och kan vara provocerande för dem och kanske andra ibland. Detta väcker agg och hat, ja hur ska man kalla det som Anne Ramberg ger uttryck för? Men jag känner Hanif Bali som en riksdagsledamot med stort engagemang och som i många år varit migrationspolitisk talesperson för moderaterna.

Att en ledande advokat, tillika generalsekreterare i Svenska advokatsamfundet uttrycker sig så här utan att det blir en riksnyhet och kritiken blir förödande från "tyckarSverige" begriper jag inte.

Igår inspirerades Expressens krönikör Cecilia Hagen till att gå ännu längre än Anne Ramberg i denna krönika betitlad "Hur ska vi bli av med de mänskliga brunråttorna".

Hon skriver där ordagrant: "Jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggar. Läs!"

Och: "Hur ska man bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?"

Hon hänvisar alltså direkt till sin goda vän, de umgås i samma kretsar på Östermalm vad jag förstår, Cecilia Hagen och vill alltså utplåna typ rasister och väl inklusive Hanif Bali.

Man tar sig för pannan. Ofattbart. Hade någon i tidningar närstående SD skrivit på liknande sätt om sina meningsmotståndare hade det varit krigsrubriker i media. Men nu är det rätt tyst.

Och Expressen väljer alltså att publicera Cecilia Hagens ord som tyvärr kan tolkas som, eller inspirera andra till, våldshandlingar. Jag ser mycket allvarligt på dem och på att de publicerats.

Det gör dock inte, märkligt nog, Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Artikeln, som jag tycker borde vara nästan åtalbar, typ, låter han stå kvar och på twitter nonchalerar han den t o m.

"

Thomas MattssonVerifierat konto‏@ThomasMattsson

@JakobRutqvist Så är det naturligtvis inte. Bisarr tolkning - tyvärr spridd av du-vet-vilka. Ej ens värt att bemöta, egentligen

Cecilia Hagen vill alltså kanske utplåna Hanif Bali. Är det "en bisarr tolkning", så kan hennes text omöjligen tolkas? Men precis så står det ju.

Men OK, hon menar kanske inte Hanif Bali, då. Hon menar de främlingsfientliga krafter eller rasister som Anne Ramberg pekar ut, lite oklart vilka. Ingår t ex de som röstar på SD, 800.000 medborgare? Jag tycker, både vad gäller Ramberg och Hagen, att det är livsfarligt att anamma ett språkbruk och ett människoförakt som nazister och rasister har och använder sig av. Var kommer detta att sluta när de goda krafterna tar till samma fördömanden, utpekanden och hot som de onda?

Det är tyst på twitter från vänstern och från många goda liberaler. Och Thomas Mattson menar att kritiken mot Ramberg och Hagen är inte ens värd att bemöta. Det vill säga, de har inte skrivit något som helst anmärkningsvärt...

Håller jag på att tappa koncepterna, eller är det Ramberg, Hagen och Mattson?

Cecilia Hagens krönika:
"Värst lär det vara på Karlaplan i Stockholm, om natten. Det rasslar i buskagen, fuktiga små nosar kikar fram, pepparkornsögon spejar, och så, vips, pilar en bamseråtta i väg mot en översvämmad papperskorg eller en tappad korvbit, de korta små benen går som avbrutna trumpinnar och varenda Östermalmsdam eller -herre eller -knähund i närområdet dånar.

Det där sista var alldeles för fördomsfullt, jag tar tillbaka, jag är snudd på Östermalmsdam själv och jag dånar inte om jag får syn på en riktig råtta. Det är de där andra rådisarna jag skulle vilja utplåna på ett värdigt vis. De bruna. Dem som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg skrivit om i sinasenaste bloggar. Läs!

Det är många som lider av råttfobi. Råttskräck. Min något äldre kusin förlorade sin hjältestatus i mina ögon för några decennier sen när hon likt dåtidens serietidningars sekreterarvåp hoppade upp på mitt köksbord i det ögonblick en söt och pigg liten mus kom kilande över golvet.

Jag har haft större råttdjur på besök också och jag pratar inte om mänskliga rådisar just precis nu. Mina lokala råttor är intelligenta och faktiskt sympatiska till skillnad från de Rambergska brunråttorna. En gång släpade en stor råtta en halv limpa över mitt köksgolv medan jag satt och åt frukost. Den tittade sig först omkring för att försäkra sig om att jag inte såg den, vilket jag visst gjorde, och sen började den målmedvetet putta brödet framför sig i riktning mot gjutjärnselementet. Ett elementrör gick rätt igenom golvet och runt det röret hade ett hål uppstått, ett hål som mynnade i underjorden. Och där, inbillar jag mig, stod en råttkusin på två ben med uppsträckta tassar beredd att ta emot bytet. Jag låtsades som om jag inte märkte någonting. Jag gillade råttan. Den råttan.

Minns ni förresten Art Spiegelmans seriealbum "Maus"? Där framställdes de inte som råttor, nazisterna, utan som ondskefulla katter. Och judarna var tecknade små möss som de jagade. Spiegelman fick Pulitzerpriset för serien 1992, det var första gången en tecknad serie belönades med det prestigefulla priset.

Apropå serieteckningar, häromdagen hittade jag i mitt Facebookflöde Nanna Johanssons "Medias beskrivningar av SD i nio enkla steg" från tidningen Arena i december 2012. Där skildrar hon normaliseringsprocessen på kornet. Jag tror att vi hunnit till steg 5 nu. Må vi inte komma längre än så.

Bland råttor jag gillat finns min dotters hamster Basil om man nu får räkna hamstrar till råttdjuren. Basil var en mycket tråkig och passiv ulltott som gjorde om det lilla hjul hen skulle motionera i till sovplats. Jag känner igen mig i inställningen.

Så sent som i går stötte jag på en riktig gaturåtta, i Malmö, på Gustav Adolfs torg. Den var på väg att fixa käk åt sig och de sina, antar jag. De har väl slut på råttgiftet här liksom i Stockholm.

Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?

Jag önskar att jag hade ett svar. Själv har jag inlett en Aktuellt-strejk. Det lär de inte märka, jag tittar ändå så sällan. Men jag tänkte att jag skulle ge "Breaking news" en chans i stället. Där har de morskat upp sig rejält. Ty mycket tål Filip och Fredrik skrattas åt, men mera hedras ändå."

Kontroller mot företag med svartjobb och usla löner behövs

I Sverige växer nu snabbt ett skuggsamhälle fram där alltfler väljer att uppehålla sig illegalt i landet. Det kan vara ekonomiska migranter utan uppehållstillstånd eller personer som fått avslag på asylansökan. De har rätt till sjukvård och deras barn har rätt till skolgång.

De bor ofta mycket trångt och har oftast en usel ekonomi, många försöker arbeta svart till usla löner och det kan ibland finnas brottslighet med i bilden.

Jag instämmer i att personer som uppehåller sig illegalt i landet måste lämna landet. Därför har jag förståelse att polisen behöver bättre redskap för att t ex hitta arbetsgivare som anställer svart arbetskraft till usla löner. Jag har svårt att se att integriteten hos företag kränks för att polisen kan göra riktade kontroller i branscher där man vet att många jobbar svart, De företag som inte anställer svart borde det inte göra något om polisen någon gång gör en kontroll, medan de företag som använder svartjobbare kan avslöjas.

Därför instämmer jag i stort i de förslag som regeringen nu kommit med enligt nedan. Och därför är jag tveksam till C-linjen att , tillsammans med V och Fi och flera flyktingnära organisationer, av hänsyn till företagens integritet avvisa regeringens förslag.

Nu måste Migrationsverket bestämma ålder, regeringens ansvar oxå!

Jag har sedan min DN Debatt i april 2012 kritiserat Sveriges och Migrationsverkets flathet och godtrogenhet genom att svika sitt myndighetsansvar att kontrollera ålder på asylsökande i tveksamma fall. Jag ser utomordentligt allvarligt på att många tusental vuxna män av migrationsverket fått asyl som barn, personnummer som barn, förmåner som barn och placerats på boenden för barn tillsammans med barn med ibland allvarliga störningar för barn och personal som följd.

Jag anser detta vara en rättsskandal, men jag verkar än så länge vara rätt ensam om detta. Jag begriper inte varför, jag tycker detta borde granskas både av undersökande journalister , JO och kanske KU.

En del tycker att jag diskuterat detta för mycket och för länge, och även jag själv börjar ju tröttna. Viktigt nu är att en ålderskontroll värd namnet snarast sätter igång. En förutsättning för detta är att Migrationsverket vid tveksamhet klassar personen som vuxen, så att denne då kan begära medicinsk ålderskontroll om han vill det.

Regeringen har bestämt att medicinska ålderskontroller i stor skala ska kunna göras men det förutsätter att man tydligt ålägger Migrationsverket att faktiskt ta sitt ansvar för att bestämma ålder när tveksamhet råder, vilket man inte alls gjort sedan 2012 eller så.

Vi får se om den debattartikel jag idag har på SvD Debatt är något av en slutpunkt för mig i denna fråga. Vore det så väl..Vi får se.

Mkt varg på landsbygden, men ej grävling eller råttor i storstan..

Djur- och miljövänner på Södermalm engagerar sig gärna för en stor vargstam i Sverige, trots att den bidrar till mycket djurlidande när många får och lamm och kalvar osv ibland dödas och gör att djurhållning och betesdrift i glesbygden minskar eller försvinner.

Förståelsen för att även grävlingar, eller råttor, också har en plats i storstaden är dock inte alls lika stor..;

Ska man respektera djurs rätt till att finnas ska väl detta inte bara gälla landsbygden utan även tätorter och stad...Eller?

Kanske landsbygdens folk nu borde bilda en folkrörelse för att trygga grävlingars och råttors livsvillkor i stadsmiljö?

http://www.dn.se/sthlm/gravling-bet-ihjal-katt-pa-soder-nu-ska-den-avlivas/

Storebror BRÅ mörkar brottslingars nationalitet och födelseland

Jag har i flera artiklar och blogginlägg krävt att den svenska brottsstatistiken blir mer öppen och transparent, det borde liksom i övriga länder i världen , skulle jag tro, vara självklart att redovisa tex nationalitet och födelseland för brottslingar.

Jag har som riksdagsledamot via riksdagens utmärkta utredningstjänst (RUT) velat ta del av detta, vilket är svårt och delvis omöjligt.

Denna purfärska RUT-rapport, Dnr 2016:1307, som jag just fick gör jag offentlig genom att i sin helhet lägga in den på denna blogg.

Den säger bl a:

* Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[1] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[1] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[2]

* Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[1]

2016-09-19		Dnr 2016:1307
Rapport från utredningstjänsten
BROTTSSTATISTIK

Frågeställaren efterfrågar information om hur det beslut eller den praxis växte fram som medförde att SCB och Brå m.fl. myndigheter inte längre publicerar statistik avseende brottslingars nationalitet och etnicitet, utlandsfödda och med utlandsfödda föräldrar osv.

Enligt frågeställaren torde Kriminalvården föra noggrann statistik på de som avtjänat straff i svenska fängelser.

1. Vilka sitter i svenska fängelser uppdelade på nationalitet?

2. Hur stod andel är utrikes födda?

3. Hur stor andel är utrikes födda eller har utrikes födda föräldrar?

Den officiella statistiken

Det svenska systemet för officiell statistik är decentraliserat sedan den statistikreform som genomfördes den 1 juli 1994. I samband med reformen fördelades ansvaret för den officiella statistiken på 25 statliga myndigheter. Därmed överfördes stora delar av ansvaret för den officiella statistiken inom avgränsade sektorsområden från i huvudsak Statistiska centralbyrån (SCB) till 24 andra statliga myndigheter. SCB fortsatte att ansvara för sektorsövergripande statistik medan andra myndigheter fick ansvaret för den statistik som låg inom deras verksamhetsområde. Från den 1 januari 2012 finns 27 statistikansvariga myndigheter, bl.a. Brottsförebyggande rådet (Brå).[1]

Den officiella statistiken regleras i lagen (2001:99) om den officiella statistiken. I förordningen (2001:100) om den officiella statistiken ges kompletterande föreskrifter. Av detta regelverk framgår inom vilka områden det ska finnas officiell statistik och vilka statliga myndigheter som ansvarar för att statistiken tas fram. I lagen anges att officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning samt vara objektiv och allmänt tillgänglig.

Lagen om den officiella statistiken innehåller inte några bestämmelser om statistikens innehåll eller omfattning. Det är regeringen som beslutar om övergripande ämnes- och statistikområden samt vilka myndigheter som ska vara statistikansvariga. Detta gör regeringen genom att i en bilaga till ovannämnda förordning lista de områden som omfattas av den officiella statistiken och vilka myndigheter som är statistikansvariga. Brå ansvarar t.ex. enligt bilagan för officiell statistik på området rättsväsende (brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott).

Statistikens innehåll och omfattning inom ett statistikområde beslutas av den på området ansvariga myndigheten om inte något annat följer av ett särskilt beslut av regeringen. Innebörden av detta är att den statistikansvariga myndigheten själv bestämmer vilka objekt och variabler som ska ingå i statistiken, vilka statistiska mått som ska användas, osv. Sådana beslut fattas av respektive statistikansvarig myndighet, efter samråd med viktiga användare och mot bakgrund av de krav på statistiken som finns i EU-lagstiftningen.[2] I förordningen om den officiella statistiken finns även en bestämmelse om att individbaserad officiell statistik ska vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Även personuppgiftslagen (1998:204), PUL, är tillämplig vid framställning av statistik i den mån det inte finns avvikande bestämmelser i lagen om den officiella statistiken. Statistikansvariga myndigheter har en generell rätt, utan samtycke från de registrerade, att behandla personuppgifter för framställning av statistik (14 § lagen om den officiella statistiken). Det finns dock undantag från den generella rätten för en statistikansvarig myndighet att behandla personuppgifter (15 § samma lag). Dessa undantag gäller dels för känsliga personuppgifter (13 § PUL), t.ex. etniskt ursprung, dels för uppgifter om lagöverträdelser m.m. (21 § PUL). Sådana uppgifter får behandlas först om det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Regeringen tar då för varje särskilt fall ställning genom att väga samhällsintresset av den statistiska behandlingen mot risken för intrång i den enskildes personliga integritet.[3] I den ovan nämnda bilagan till förordningen om den officiella statistiken anges när det är tillåtet att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser. Av bilagan framgår t.ex. att för framställning av statistik över brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott får personuppgifter behandlas som avser brott, domar i brottmål och straffprocessuella tvångsmedel. I bilagan har regeringen emellertid inte gett något tillstånd att i brottsstatistiken behandla uppgifter om etniskt ursprung.

Känsliga personuppgifter får vidare, enligt 19 § PUL, under vissa förutsättningar behandlas för forsknings- och statistikändamål. I 19 § andra stycket anges att känsliga personuppgifter får behandlas för statistikändamål om samhällsintresset av det statistikprojekt där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt intrång i den enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. För framställning av statistik hos en statistikansvarig myndighet gäller som ovan sagts särskilda regler. Bestämmelsen i 19 § PUL blir därför tillämplig på den statistik som framställs av andra än statistikansvariga myndigheter.[4]

I sammanhanget bör även nämnas att det också finns särskilda registerförfattningar. En registerförfattning är en författning som har till huvudsakligt syfte att reglera inrättandet och användningen av viktigare register inom den offentliga sektorn. Registerförfattningarna reglerar myndigheternas behandling av personuppgifter. Det huvudsakliga syftet med sådan reglering är att skydda enskildas personliga integritet. En registerförfattning innehåller bl.a. bestämmelser om vilka uppgifter myndigheten får samla in och behandla i sina register samt för vilka ändamål detta får ske. Registerförfattningen utgör således en reglering av hur myndigheten får och/eller ska handskas med sin information. Den behandling av uppgifter som bestämmelserna i en registerförfattning medger ska tillgodose myndighetens behov av information, samtidigt som en gräns ska sättas för rätten att behandla information bortom denna punkt.[5]

Utländsk bakgrund i kriminalstatistiken

Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[6] Uppgifterna inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik 1995 redovisas inte längre utländska medborgare i statistiken över personer misstänkta och lagförda för brott (angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[7] Förändringen har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[8]

Brå har genomfört två särskilda studier om brottsligheten bland personer med utländsk respektive svensk bakgrund; Invandrare och invandrares barns brottslighet – en statistisk analys (Brå-rapport 1996:2) och Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17). I sistnämnda rapport har uppgifter hämtats från ”Registret över totalbefolkningen” (uppgifter om bl.a. födelseland samt moderns och faderns födelseland) och ”En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och sysselsättning”. Uppgifter om misstänkt brottslighet har hämtats från ”Registret över för brott misstänkta personer”.[9]

Statistik avseende kriminalvården

Kriminalvården är inte en statistikansvarig myndighet. I stället är det Brå som ansvarar för officiell statistik avseende kriminalvård. Underlaget till den officiella kriminalvårdsstatistiken framställs av Kriminalvården i samråd med Brå. I den officiella statistiken redovisas de personer som verkställer en påföljd inom kriminalvården efter ålder och kön. För personer intagna i anstalt redovisas även medborgarskap (svenskt eller utländskt). Personer med flera medborgarskap, varav ett svenskt, räknas som svenska medborgare.[10]

Utöver den statistik som publiceras av Brå ger Kriminalvården ut publikationen Kriminalvård och statistik (KOS) som är framtagen för att ge en övergripande, beskri­vande och aktuell bild av Kriminalvårdens verk­samhet i anstalt, häkte och frivård.

Av de totalt 4 290 personer som var inskrivna på anstalt den 1 oktober 2015 var 1 330 personer (31 %) utländska medborgare. Jämfört med 2014 är antalet i stort sett oförändrat (±0 %), men i jämförelse med 2006 har antalet utländska medborgare minskat med 14 procent. Andelen utländska medborgare har dock ökat med 3 procentenheter i jämförelse med 2006, från 28 procent till 31 procent 2015.[11]

I tabell 1 nedan redovisas fördelningen av de utländska medborgarna inskrivna i anstalt den 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom.

Tabell 1: Utländska medborgare inskrivna i anstalt 1 oktober 2015 efter världsdel och förekomst av utvisningsdom

Källa: Kriminalvården

 

Kriminalvårdens utvecklingsenhet har genomfört en särskild studie av långtidsdömda; Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009.[12] Syftet med rapporten var att utifrån de uppgifter som rutinmässigt samlats in om långtidsdömda män och kvinnor vid riksmottagningarna Kumla och Hinseberg redovisa en grundläggande sammanställning och jämförande beskrivning av män och kvinnor avseende en bred profil av demografiska-, kliniska- och riskfaktorer, olika brottstyper med mera. Rapporten utgick från utredningar utförda vid riksmottagningarna från den 1 april 1997 för män respektive år 2000 för kvinnor, fram t.o.m. den 31 december 2009. Ett mindre antal långtidsdömda kvinnor som utretts vid anstalten Hinseberg före 2000 inkluderades också i materialet. Målgruppen var dömda män och kvinnor som hade att avtjäna en sammanlagd påföljd om lägst fyra respektive lägst två år i fängelse. Dessa dömda personer skulle placeras vid riksmottagning för utredning innan placering vid annan anstalt och avdelning. Även andra personer som under vissa förutsättningar blev föremål för placering vid riksmottagning omfattades. Rapporten innehåller bl.a. uppgifter om medborgarskap, ursprung avseende geografiskt område och nationalitet, vanligaste huvudbrottet för olika nationaliteter och utvisningsstatus. Eftersom materialet endast omfattar en mindre del av Kriminalvårdens klienter i anstalt redovisas resultaten av studien inte här. De finns dock att ta del av i Kriminalvårdens rapport.

 

Personuppgifter inom kriminalvården

Inom kriminalvården finns ett antal olika databaserade personregister som avser klientadministration. PUL omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och även behandling av personuppgifter i manuella register. Avvikande bestämmelser i lag eller förordning gäller dock framför PUL.

Lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården innehåller de bestämmelser som utöver PUL är nödvändiga för kriminalvårdens verksamhet. Lagen ger ramarna för när behandling av personuppgifter är tillåten. Kriminalvården får enligt 3 § i lagen behandla personuppgifter bara om det behövs för att (1) myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning, (2) underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller (3) upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för en kriminalvårdsåtgärd. Dessutom får dessa personuppgifter också användas för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten. Paragrafen anger uttömmande de ändamål för vilka uppgifter får behandlas. Behandlingar under åberopande av några andra ändamål än de angivna får inte ske. Regleringen i tredje punkten innebär att Kriminalvården ges utökade möjligheter att behandla uppgifter om intagna som utgör särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende. Behandlingen av personuppgifter för att upprätthålla säkerheten eller för att förebygga brott får dock bara ske för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål för någon av de angivna kriminalvårdsåtgärderna, dvs. under den tid en person t.ex. är häktad eller avtjänar straff. Uppgifter om den som avtjänat sitt straff och frigivits eller som varit häktad men som senare försatts på fri fot får alltså inte behandlas.[13]

Uppgifter om en person får vidare inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv (5 §). Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är absolut nödvändigt för syftet med behandlingen. Det innebär att behandlingen av den känsliga uppgiften inte bara ska vara förenlig med något av de ändamål som anges i 3 §, utan också att det ska finnas ett särskilt syfte med behandlingen som inte kan tillgodoses på något annat sätt. Det ska också framstå som absolut nödvändigt att den känsliga uppgiften behandlas.[14] Kriminalvården kan undantagsvis ha ett befogat intresse av att behandla känsliga personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. Vid placeringen av en person kan t.ex. uppgifter om medlemskap i vissa extrema organisationer vara av betydelse. Lagen medger då att sådana uppgifter behandlas i det enskilda fallet.[15] Känsliga personuppgifter får dock enligt lagen som huvudregel inte användas som sökbegrepp. Kriminalvården registrerar, med hänvisning till bestämmelsen, inte uppgifter om etniskt ursprung.[16]

I förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården ges detaljerade kompletterande föreskrifter om när behandling av personuppgifter är tillåten. Beträffande personer som är dömda till fängelse får, i den utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs, t.ex. uppgifter om medborgarskap och språk behandlas.

Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården framgår vidare att i de fall behandling av personuppgifter avser andra personer än dem som är föremål för kriminalvårdsåtgärder, t.ex. anhöriga, bör de uppgifter som behandlas begränsas så mycket som det är möjligt inom ramen för ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Som regel bör t.ex. behandling av uppgifter avseende en anhörig till en intagen normalt kunna begränsas till att avse endast namn, adress, telefonnummer och relation till den intagne.[17] Sådana uppgifter får enligt förordningen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården behandlas avseende närstående till personer som är dömda till fängelse.

Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[18]

---

[1] www.scb.se.

[2] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 122 f.

[3] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 117 f.

[4] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 126 f.

[5] Vad är officiell statistik? En översyn av statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 128 f.

[6] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 17.

[7] von Hofer, H. (2008). Brott och straff i Sverige: historisk kriminalstatistik 1750-2005: diagram, tabeller och kommentarer (3. rev. uppl.). Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

[8] Enligt uppgifter som utredningstjänsten tidigare inhämtat från Brå.

[9] Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet (Brå-rapport 2005:17) s. 24 f.

[10] https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/statistik/kriminalvard/om-statistiken.html.

[11] Brottsförebyggande rådet, Kriminalvård – slutlig statistik för 2015.

[12] Johansson, D., Dernevik, M. & Johansson, P. (2010). Långtidsdömda Män och Kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens Riksmottagningar 1997-2009. Kriminalvårdens Utvecklingsenhet.

[13] Leijonram, 3 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.

[14] Leijonram, 5 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.

[15] Prop. 2000/01:126 s. 31 f.

[16] Kriminalvården, Kriminalvård och statistik 2015 (KOS 2015), s. 64.

[17] Prop. 2000/01:126 s. 45.

[18] Uppgifter per e-post 2016-09-15.