Öka matimporten till Sverige - för Östersjöns skull!

Staffan Danielsson - jag själv - tänker om! Det är stort, givetvis.

Jag har envetet slagits för en ökad svensk livmedelsproduktion, lägre diesel- och andra skatter för ökad konkurrenskraft i jordbruket och för en offentlig matupphandling fokuserad på djur som fötts upp med god djuromsorg i nivå med svenska regelverk.

Jag har kritiserat S, MP och SNF för att vara alltför ekofixerade och hävdat att alltför höga politiska mål i denna riktning istället riskerar överskott och prispress för ekomatsproduktionen samtidigt som importmatens segertåg riskerar att öka ännu mer. Jag har också varnat för att världens livsmedelsförsörjning skulle riskera kollaps om jordbruket avstod från modern teknik.

Jag har idag drabbats av den smärtsamma insikten att jag haft fel.

Naturligtvis har Miljöpartiet och SNF rätt i sin vision om att Sveriges - och sedan världens - jordbruk ska bedrivas utan någon mineralgödsling, och att växtförädling med hjälp av genteknik är förkastligt, trots högre skördar och stor användning på andra kontimenter.

Visserligen är ekomaten 30-60 procent dyrare på grund av lägre skördar, men det får konsumenterna ta! Skulle de istället välja den billigare importmaten är det dessutom bara bra, av rena miljöskäl.

Redan står matimporten för nära hälften av Sveriges livsmedelskonsumtion, mest i Europa. Genom nya politiska mål på kanske 80-90 procents importandel skulle ju växtnäringsläckaget till Östersjön från Sverige minska rejält, om marken läggs i grönträda eller skogsplanteras. Naturskyddsföreningen skulle jubla.

Att läckaget istället skulle öka kraftigt från t ex Polen, Tyskland och Danmark, om vi importerar vår mat från dem, det får man ta, liksom också det faktum att både miljö- och djurskyddsreglerna är mindre stränga där.

Det är obegripligt med talet om hyckleri om vi ökar importen av mat som producerats med i Sverige olagliga metoder. Om djurskyddslagen skärps ytterligare så att t ex grisproduktionen närmast upphör i landet minskar ju behovet för djurrättsallianser och andra att göra nattliga besök för att inspektera världens trots allt bästa djuromsorg för grisar.

Att importen av griskött kommer från djur som haft ett sämre djurskydd, det får man ta.

En offensiv lösning kunde ju vara att inrikta matimporten så långt bortifrån andra kontinenter som möjligt, och kanske tillsammans med Tyskland och Danmark. Utan det ofrånkomliga näringsläckaget från något jordbruk runt Östersjön skulle även mycket högt satta miljömål kunna uppnås.

Visserligen bara runt Östersjön men det får man ta.

Många "miljökommuner" har i sin matupphandling redan gått före och kräver 10-20 procents ekomatsandel från hela världen. Övriga 80-90 procent är sedan oftast billigare importmat, vilket dock inte brukar påverka deras miljögloria. Här är det bara att fortsätta, man tänker ju helt rätt!

Om Sverige, och kanske hela Europa, går före och importerar sin mat minskar utöver växtnäringsläckage och CO2-utsläpp även alla bekymmer med att djur hålls fångna i boxar och stallar.

Visserligen är importmaten från andra kontinenter ofta från djur som fötts upp under mycket sämre förhållanden än här, men det får man ta. Andra kontinenter ligger ju också mycket långt bort, och kanske är miljö- och djuromsorgen där bättre än vi tror.

Om Sverige, och kanske Europa, lägger ned sitt jordbruk, eller producerar väsentligt mindre genom 100 procentiga ekomål, och istället köper maten på världsmarknaden långt bortifrån så kommer stor matbrist att uppstå och priserna att explodera.

Det får man ju ta, och kanske är riskerna överdrivna. Att 800 miljoner hungrar idag behöver ju inte betyda att många fler skulle göra det om matproduktionen i världen minskar rejält. Jag ser inte sambandet.

Det finns de ( t ex tidigare jag själv)  som vill att Sverige ska anta nya riksdagsmål för jordbruket, upprätta en livsmedelsstrategi och tillsätta en parlamentarisk livsmedelsberedning. Detta är naturligtvis feltänkt, just vad gäller livsmedelssäkerhet och matförsörjning behövs ju inget av detta utan det löser marknadskrafterna bäst på egen hand i kombination´med politiska mål om kraftigt ökad import enligt ovan.

Men om Sverige lägger största delen av jordbruket i malpåse, då utarmas ju landsbygden, livsmedelsindustrin monteras ner och det blir omöjligt att sluta kretsloppen. Och Centerpartiet kanske krymper.

Det får man ta.

Erikstad, Linköping den 1 april 2013

Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)

Tillagt 2 april.
Verkligheten överträffar dikten. Östersjöforskaren Seppo Knuuttila på finska miljöinstitutet föreslår nu att åkermark läggs ner...- För Östersjöns skull...














 

Bra Centerstämma och nytt idéprogram!

Centerpartiets framtidsstämma pågår. Partistyrelsen har lagt fram ett välskrivet och bra förslag till idéprogram, och detta får genomgående ett starkt stöd av stämman. Samtidigt är det naturligtvis också viktiga frågor där åsikterna skiftar och marginalerna är mindre, t ex i frågan om regional skattebaser. Jag tycker det är orealistiskt att låta regioner börja beskatta gruvor och vattenskraft och skog, men många i Norrland (och annorstädes) menar att det är en principiell fråga som bör prövas. Stämman beslutade med knappa majoritet att inte öppna för detta. Däremot ska naturligtvis resurser omfördelas över landet genom t ex den kommunala skatteutjämningen där fler variabler kan tas in.

Centerpartiets liberalism är "social, grön och decentraliserad", en formulering som fick brett stöd.

Jag slutför nu min blogglänksida med "hela" mediadebatten om idéprogrammet sedan 18 december 2012 och till efter denna stämma. En imponerande bredd och volym, kolla gärna in och ta del!

Jag är övertygad om att framtidsstämman och idéprogrammet blir ett kraftfull avstamp för Centerpartiet som nu börjar en långsiktig uppgång fram till valet! (och därefter!). Jag tror också att det blir en "nystart" för både parti och partiledare.

Jag skriver detta söndag förmiddag när migrationsdebatten snart ska börja, där jag ska göra mitt enda korta inlägg under stämman. Partistyrelsens och kommitténs förslag kommer att samla en bred majoritet, principen om fri rörlighet är en vision vi strävar efter tillsammana med andra länder, Sverige ska ligga i täten med en öppen arbetskraftsinvandring och en asylpolitik fortsatt  i världstät. Däremot kan Sverige inte ensidigt öppna sina gränser, med de enorma klyftor som finns i dagens värld.

Anna Dahlberg skriver tänkvärt om detta i dagens Expressen.

Alliansrekord i Interpellationer!

På bloggen Politologerna skriver 11 statsvetarforskare.

Jag har noterat ett intressant inlägg där om hur antalet interpellationer från olika partier har utvecklats under tiden 1999-2012.

Rätten som varje riksdagsledamot har för att syna regeringen är bl  a att kunna "interpellera" genom en kortare eller längre text avslutad med frågor till berörd minister. Då måste ministern svara inom några veckor och infinna sig i kammaren för en noga reglerad debatt där minister och interpellant har vardera 3 debattomgångar på 4, 4 respektive två minuter. Alla riksdagsledamöter i övrigt kan ansluta till debatten och har då rätt till 2 inlägg på 4  resp. 2 minuter.

Det är i särklass främst oppositionen som interpellerar, men det förekommer också att både socialdemokrater och alliansledamöter interpellerar de "egna" statsråden.

De rödgröna ställde 1999 till 2006 ca 100 interpellationer per år till s-regeringen, varav socialdemokrater svarade för ca 30 årligen. Efter valet 2006 exploderade antalet rödgröna interpellationer till över 800, men har sedan sjunkit ner till runt 400-500 (Varav s-interpellationer upp till 600 och ner till runt 300).

För allianspartierna låg interpellationsfrekvensen i opposition 1999-2006 på ca 400 per år, med först M och sedan FP flest och C lägst. Kan C-nivån ha koppling till vårt ekonomiska saneringsarbete med S under senare 1990-talet och om försvar fram till ca 2003?
Mellan 2006 och 2012 sjunker antalet alliansinterpellationer snabbt till ca 100, till 50, till 25 och från 2010 nästan till noll.

De "flitigaste" alliansinterpellanterna under perioden 2006 till 2010 är Staffan Danielsson, C (10), Eva Johnsson, KD (9), Sven Bergström, C (8), Anne-Marie Pålsson, M (8), Gunnar Andrén, FP (7), Desiré Pethrus Engström, KD (7), Carl B Hamilton, FP (6), Lars-Ivar Ericsson, C (5), med flera.

Jag toppar alltså listan under förra mandatperioden. Är det något jag ska skämmas över eller inte? Jag är nog rätt stolt ändå, snarare än skamsen.

Jag har diskuterat frågan om svåra lidanden vid livets slut ("dödshjälp") med socialminister Göran Hägglund, försvarets omsvängning om stopp för vindkraft med försvarsminister Sten Tolgfors, en allmän och solidarisk a-kassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, en fristående och oberoende Alfakassa med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin,  en strategi för Sveriges livsmedelsproduktion med jordbruksminister Eskil Erlandsson, nyanserade synfältskrav för körkort med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd, offentlig upphandling av mat i Sverige med jordbruksminister Eskil Erlandsson, omskärelse av små pojkar (först när de är myndiga efter eget beslut)  med socialminister Göran Hägglund, framtiden för hemvärnet med försvarsminister Sten Tolgfors och tillväxt i Afrikas jordbruk med biståndsminister Gunilla Carlsson.

De frågor jag lyft med ansvarigt statsråd är alla frågor där jag har ett stort engagemang och där jag vill åstadkomma förändringar, och där en dialog med ansvarigt statsråd är ett sätt att driva på och skapa opinion.

Jag inser poängen med att som riksdagsledamot begränsa antalet interpellationer till den egna regeringen, vi har ju direkta kanaler in i regeringen att i första hand utnyttja och ministrarnas arbetsbörda är mycket stor alliansinterpellationer förutan. Men jag blir faktiskt lite oroad över att riksdagsledamöter i alliansen nästan aldrig längre ställer några interpellationer.

Därför publicerar jag detta blogginlägg till eftertanke och dialog! Det kan vara så att vi ligger på rätt nivå nu med nästan noll interpellationer per år, men det kan också vara så att en del alliansledamöter kanske kunde ställa åtminstone några interpellationer eller så under en mandatperiod i angelägna politiska frågor?

Det överrraskade mig ärligt att röda S-ledamöter interpellerade sin regering betydligt mer än en hel borgerligt liberal allians i riksdagen. Kanske var de röda motionerna resultatet av en centralstyrd taktisk planering i kommunikativt syfte, vad vet jag. Och sannolikt är väl avsaknaden av alliansinterpellationer nu också resultatet av någon central alliansstrategi. Här kan statsvetarna rota vidare!
 

Säkerheten för lokalanställda i svenska ISAF-styrkan

Jag har flera gånger kommenterat frågan om lokalanställda medarbetares säkerhet i Afghanistan, särskilt tolkars.

ÖB besöker nu den svenska ISAF-insatsen i Afghanistan och gör i en DN-intervju bedömningen att det utöver de insatser som försvarsmakten ständigt gör för sina medarbetares säkerhet behövs ytterligare insatser. Även i SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen.

Min kommentar är denna:

1. Afghanistan är att land plågat av inbördeskrig sedan länge, där terror mot civila är vanligt förekommande och måste fördömas starkast möjligt. Hotbilder finns mot många afghaner, mot poliser och soldater, och även mot lokalanställda i den svenska ISAF-insatsen.

2. Även om ISAF-insatsen nu ska avslutas är avsikten att Afghanistans regering och försvarsmakt och polis med fortsatt stöd i olika former ska kunna upprätthålla ordning i landet och bekämpa terrorism.

3. Försvarsmakten har naturligtvis ett ansvar för de medarbetare man har eller har haft vid insatsen i Afghanistan, och det åligger försvarsmakten att vid eventuella hotbilder mot dessa finna lösningar för att minska dem. I grunden bör detta hanteras individuellt och lösningarna kan variera.

4. De lokalt anställda som arbetat närmast den svenska ISAF-styrkan kan ha en allvarligare hotbild, t ex tolkar.

5. Om försvarsmakten gör bedömningen att det för enskilda medarbetare inte går att lösa säkerheten för dem utan någon form av ytterligare insatser bör regeringen pröva frågan i positiv anda.

SvD skriver om detta. Rubriken är tillspetsad eftersom mina poänger är 1. att ÖBs bedömning om säkerheten för de lokalanställda  medarbetarna måste tas på stort allvar, och 2. att regeringen bör pröva frågan om ytterligare insatser för dessa. Gällande migrationslagstiftning ger ju människor med asyl- och skyddsskäl rätt att få sin sak prövad i Sverige.

Ansvar för tolkar och andra vid fredsinsatser

Sverige - och ISAF - trappar successivt ner sin fredsinsats i Afghanistan. Avsikten är att Afghanistans myndigheter, polis och armé ska kunna upprätthålla lag och ordning med egna resurser och olika slags fortsatta stöd.

Frågan om Sveriges - och Försvarsmaktens - ansvar för de medarbetare som anställts under insatsen har diskuterats en tid, främst vad gäller de som tolkat.

Jag har skrivit några blogginlägg tidigare om detta, och medverkade i en radiodebatt nyligen.

Vår utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren uttalar sig nu i frågan, och min uppfattning är densamma.

Försvarsmakten ska givetvis ta sitt arbetsgivaransvar för medarbetarna både under pågående anställning men även när man avslutar en insats, och bidra till att finna lösningar när det finns problem av olika slag, t ex vad gäller säkerheten. Lösningarna kan säkert variera beroende på situationen och bör i grunden vara individuellt avpassade. Skulle behov finnas av mer generella åtgärder och ev regeljusteringar får detta naturligtvis övervägas.

 

Slutreplik till Ankersjö/Bengtsson om amnesti

Per Ankersjö och Stina Bengtsson krävde på SvD Brännpunkt amnesti för alla "papperslösa" som illegalt vistas i landet. Jag replikerade och försvarade att Sverige behöver regelverk som bör tillämpas lika för alla.

Per och Stina slutreplikerar med stark kritik mot mig som till skillnad från dem inte står upp för medmänsklighet och humanism. Det är hårda ord som jag tar illa vid mig av eftersom jag verkligen anser mig göra bådadera.

Det fanns inte utrymme för mig att på Brännpunkt bemöta anklagelserna så jag lägger ut mitt svar på bloggen här nedan så att det når några läsare i alla fall.

Svar på Per Ankersjös och Stina Bengtssons slutreplik på Brännpunkt:

Takhöjden i svensk migrationsdebatt är inte hög, vilket Per Ankersjös och Stina Bengtssons sågning av mig övertydligt visar. Jag respekterar dem och deras frihet att t ex förespråka fri invandring och att gällande regelverk på migrationsområdet ska upphävas eller sättas ur spel. Tyvärr respekterar de inte mig, och många andra partivänner, när jag försvarar att vi behöver ha regelverk och att medmänsklighet faktiskt också kan innebära att dessa tillämpas lika för alla. Per och Stina uttalar sig om Centerpartiets politik och sitter naturligtvis på facit, t ex vad gäller att partistyrelsen tydligen gått längre än ideprogramgruppen vad gäller synen på fri invandring.

Situationen 2005 var speciell när migrationsdomstolen tog över prövning från utlänningsnämnden och när skyddsskälen utvidgades och många fick asyl även om det inte blev en generell amnesti. Jag vet inte att jag bryter mot någon partilinje när jag menar att regelbundna amnestier för de som efter prövning fått avslag skulle urholka regelverken och egentligen motivera att de togs bort.


Vår solidaritet med de oerhört många människor i dagens värld som är extremt fattiga eller befinner sig på flykt måste alltid vara stark. Den får dock inte begränsas till de som haft resurser och kraft att komma till Sverige utan måste naturligtvis omfatta även dem som är kvar i fruktansvärda förhållanden på många håll i världen.

Det kan uppkomma situationer då verkligheten kan föranleda att omprövning kan behöva ske av negativa asylbeslut. Detta bör i så fall vara undantag som sker sällan, annars undergrävs ju hela regelverket. Att som Per Ankersjö och Stina Bengtsson mena att ”medmänsklighet” kräver att fattade avslagsbeslut regelbundet ska omprövas till bifall genom ”amnestier” skulle i praktiken innebära att Sverige ensidigt börjar att öppna sina gränser.

Jag är stolt över att Sverige ligger i täten vad gäller arbetskraftsinvandring och en generös asylpolitik, men det måste kombineras med ordning och reda på arbetsmarknaden och ett upprätthållande av vårt sociala trygghetssystem.

Per och Stina redovisar korrekt att

många ”papperslösa” arbetar idag i en svart sektor med obefintlig trygghet där risken att utnyttjas är stor. De skriver också att ”de utför arbetsuppgifter som efterfrågas och ibland till och med är nödvändiga för att vårt samhälle ska fungera”. Javisst, men vi kan aldrig acceptera att det sker genom att ansvarslösa arbetsgivare i strid med lagar och regler utnyttjar människor genom usla villkor. Här måste myndigheter och fackförbund se till att dessa arbeten transformeras till vita och kan ges till de arbetslösa som inget hellre vill än att få jobba.

Staffan Danielsson

riksdagsledamot (C)

Innebär amnesti steg mot friare invandring?

Sedan Nybyggarlandetstämman hösten 2011 har jag skrivit en hel del blogginlägg om migration.

Debatten är alltjämt viktig och aktuell, och behandlar just nu frågan om "papperslösa"/illegala invandrare ska eftersökas av polis eller ej, eller kanske alla ska få en generell "amnesti".

I Sverige ömmar många för de som tagit sig till Sverige och menar att de trots utvisningsbeslut enligt våra regelverk nog borde få uppehållstillstånd i Sverige. Det är lätt att förstå. Samtidigt måste vår solidaritet gälla även alla de utsatta som inte har resurser att ta sig till Sverige, vilket bl a är en grund för att vi behöver regelverk kring migrationen.  Många av debattörerna vill nog att Sverige borde ändra sina migrationsregelverk och öppna sina gränser.

Centerpartiets Per Ankersjö och Stina Bengtsson skriver på Brännpunkt och kräver en allmän amnesti för kanske alla "papperslösa" som illegalt vistas här i landet. Fria Moderata Studentförbundet resonerar i Aftonbladet i liknande riktning, liksom prästen (S) Helle Klein som vill se ett nytt "Påskupprop". Aftonbladet kräver på ledarplats att "jakten på papperslösa måste upphöra", dvs att våra migrationsregler i praktiken ska sättas ur spel. Miljöpartiet och många andra är inne på samma linje.

Är frågan så enkel? Ska man låta alla som har resurser och drivkraft att ta sig till Sverige stanna, även om man inte har asylskäl eller ordnat arbete?

Jag tvekar. Jag står bakom att Sverige likt "alla andra" länder behöver regelverk kring migrationen. Sverige har redan de mest öppna och generösa regelverken för arbetskraftsinvandring och asylprövning, vilket är bra. Men jag menar att får man efter prövning inte tillstånd att stanna i Sverige så ska man enligt lagen utvisas. Om man trotsar det beslutet och gömmer sig och söker svarta jobb med usla villkor av ansvarslösa arbetsgivare så får man acceptera att polisen - inom givna ramar - har till uppgift att avvisa. Liksom att skatteverk och fack ska komma åt de arbetsgivare (och arbetstagare?) som inte följer lagarna.

Det finns också några som jag tycker insiktsfulla röster som skriver om detta. Statsvetaren och timbromedarbetaren Peter Santesson är alltid intressant att läsa, t ex i detta privata blogginlägg utifrån bl a boken "migrationens kraft", som även jag skrivit om. Den frihetlige liberalen Erik Svansbo ger också tänkvärda perspektiv. Smålandspostens Marcus Svensson skriver om de "papperslösa" och polisen.

Centerpartiet har haft en betydande debatt om fri invandring i anslutning till idéprogramgruppens förslag, och vi är nu överens om - min tolkning - att vår vision på mycket lång sikt är en värld med fri rörlighet och öppna gränser, men att Sverige inte ensidigt kan gå före.

Per Ankersjö, som tydligt i media talade för ett ensidigt svensk agerande, vill nu att Sverige regelbundet, antar jag, ska "ge amnesti" åt dem som inte fått uppehållstillstånd men som trotsar detta och istället gömmer sig och tar svarta jobb hos ansvarslösa arbetsgivare. Vad jag kan förstå skulle detta i praktiken innebära att vår migrationslagstiftning sätts ur spel, och signalen ut i världen blir att Sverige i praktiken har öppnat sina gränser om man har resurser att ta sig hit och kan acceptera att gömma sig några år. Vad det skulle innebära för Sveriges deltagande i Schengensamarbetet med dess regelverk kan jag inte överblicka. Det vore naturligtvis också logiskt att förändra eller ta bort de migrationsregler som ändå inte ska tillämpas för dem som inte accepterar dem, vilket i praktiken innebär steg mot en friare invandring.

Jag bejakar fullt ut att dessa svåra frågor är relevanta att diskutera och att avvägningarna är svåra. Men jag tror inte att lösningen är lika enkel som många vill göra den. Det är faktiskt inte så att det inte finns arbetskraft till de jobb inom främst restaurant-, städ- och byggbranschen där en del ansvarslösa arbetsgivare ibland anställer människor svart. Utan de anställs i strid med lagar och regler för att deras villkor är usla.

Självklart ska polisen verka inom de ramar som staten uppställt för dem. Gör polisen fel ska den granskas och korrigeras. Däremot ska polisen inte kritiseras när den fullgör sitt uppdrag inom givna ramar. Har man kritik mot detta ska den riktas mot regering och riksdag.

Tillagt 10 mars: Jag replikerar Ankersjö/Bengtsson på Brännpunkt.







 

Till Cairo och Arvidsjaur

En händelserik och givande vecka.

Först till Cairo med försvarsberedningen, en mycket intressant dag med möten med bl a utrikesministern, en biträdande försvarsminister (general) och en tung säkerhetsrådgivare hos President Mursi.

I presidentpalatset var det full aktivitet, presidenten hade kallat partier och personligheter till nation försoningssamtal inför kommunalvalen. Liberala och socialdemokratiska partiet avser dock att bojkotta dem.

Min kollega (S) i försvarsberedningen Åsa Lindestam redogör för vårt besök här.

Det finns olika maktcentra i försvars- och säkerhetspolitiken i Egypten. Presidentmakten är stark, liksom även försvarsmakten. Utrikesdepartementet finns, liksom försvarsdepartementet samt även olika säkerhetstjänster.

De vi mötte framförde i hög grad samma budskap, t ex om Israel (fredsavtalet gäller), om Israel-Palestinakonflikten ( vi vill bidra till lösning, beredd medla, ockupationen roten), om kärnvapen (inga ska finnas i regionen), om Assadregimen( förlorat sin legitimitet), om Iran (sämre relationer sedan Syrienkonflikten).

Egypten har allvarliga ekonomiska bekymmer, landets likviditet/valutareserv är liten. Skulle pengarna inte räcka hotas snabbt livsmedelsförsörjningen eftersom landet importerar mycket vete. Jag missade att fråga om landets självförsörjningsgrad, men jag vet att Sveriges är bland de lägsta i Europa med en matimport som närmar sig 50 procent av konsumtionen..

Så en reseonsdag från Afrika till Arvidsjaur, dit jag och vår lilla delegation anlände onsdag kväll. Sedan mycket givande förbandsbesök på I19 (både jägarbataljonen i Arvidsjaur och moderregementet i Boden), A9 i Boden och F21 i Luleå.
Regementena bedriver sin verksamhet med hög kvalitet och bidrar högst väsentligt till våra insatser både inom landet och internationellt. De har också ett mycket gott samarbete med varandra och även med försvaret i Norge och Finland, t ex vad gäller stridsflyget (cross border training), artilleriet (Archer-samarbetet med Norge) samt även i den återkommande internationella storövningen Cold Responce. Övningarna koordineras naturligtvis från Högkvarteret.

Med vid besöket var också min kollega Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson för oss, och våra utmärkta sakkunniga medarbetare i utrikes- och försvarsfrågor på riksdagskansliet (Anna Kläppe) och Statsrådsberedningen (Karin Carlesten) samt våra lokala kommunföreträdare.

Utrikes- och försvarsfrågor har ju många nära beröringspunkter så jag uppskattar mycket det nära samarbete som vi har.

Arvidsjaur kommun skriver om vårt besök på sin hemsida.

Under veckan lämnade försvarsmakten sitt budgetunderlag till regeringen, vilket visade på nya stora "svarta hål", dvs stora besparingar om inte budgeten ökas rejält. SvDs Mikael Holmström kunde först informera om detta genom en - som det visade sig - pålitlig läcka. Försvarsmakten informerar på detta sätt. och TTs artikel publiceras bl a i DN. SvD redovisar kommentarer från försvarspolitiker.

Flera lokala media mötte upp vid vår pressträff fredag em, bl a Norrländska Socialdemokraten.

 

Fortsatt debatt om migration och illegal invandring.

Annie Lööf har varit bra och tydlig om skrivningarna om migration i partistyrelsens förslag till idéprogram.

Per Ankersjö väljer att tolka det som att partistyrelsen går längre än idéprogramgruppen, vilket kommenteras av Ystads Allehanda.

Per Ankersjö m fl kräver också att illegala invandrare - "papperslösa" - inte ska uppsökas av polis för att utvisas, vilket ju vore ett tydligt steg på vägen till fri invandring. Om de idag ca 50.000 som efter prövning av myndigheter och migrationsdomstol inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige och därför gömmer sig undan utvisning, inte skulle eftersökas av polis, är ju signalen given och många fler skulle söka sig hit. Signalen till de som respekterar beslutet och återvänder är också tydlig.

Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Johan Hedin skriver på debattbloggen Sveriges Resurser att tanken om fri rörlighet inte är så avlägsen som svensk debatt ibland kan påskina. Han jämför invandrares och ungdomars situation och menar att problemen och lösningarna är desamma.

"Oavsett framtidsdröm måste man ta ansvar för att bereda vägen att infria den. För att komma i närheten av den friare rörlighet som föreslogs av Centerpartiets idéprogramsgrupp behöver självklart en rad reformåtgärder genomföras, men det är reformer som vi ändå behöver genomföra för att minska arbetslöshet och utanförskap hos dem som står längst från arbetsmarknaden.

Ju snabbare vi är på att se alla fördelar – som alla företag och nya jobb som tillkommer, alla extra skatteintäkter, ökade handelsrelationer och ekonomisk tillväxt – med att människor kommer hit desto snabbare kommer vi att få njuta av alla vinster. Samtidigt som det gynnar de som kommer hit, oavsett om de flytt eller valt att söka lyckan i Sverige."

Jag instämmer i att migration är positivt och att Sverige ska fortsatt ligga i täten för arbetskraftsinvandring och en generös asylpolitik. Det behövs dock regelverk under överskådlig tid och därför kan tyvärr inte alla som söker sig till Sverige få uppehållstillstånd. Det finns också, menar jag, initialt kostnader för migrationen och därmed gränser för hur många människor som Sverige uthålligt kan ta emot, integrera och få i arbete. Det är oroande att Sverige lyckas dåligt relativt andra länder med detta. Sedan vi visat framgång i att lyckas med integration och sysselsättning kan regelverken diskuteras, i den ordningen.

Polisens arbete med att utvisa illegala invandrare kritiseras i ett debattinlägg på Seglora smedja av Staffan Lundgren som talar om ondska och i sin text nämner tredje riket och koncentrationsläger. Texten har av smedjan märkligt nog godkänts för publicering. Även Oscar Fredriksson (oberoende) drar på Newsmill paralleller långt bakåt i tiden. Inspektör Mattias Eklöf vid gränspolisen i Stockholm skriver på SVT debatt att han oroar sig för att det piskas upp en hatstämning i sociala medier mot polisen.

Asyl för tolkar i Afghanistan?

Tankesmedjan Frivärld - Stefan Olsson - skriver på SvD Brännpunkt att Sverige borde ge asyl åt försvarsmaktens tolkar i Afghanistan.

Frågan var aktuell i somras då 25 tolkar kollektivt ansökte om detta. Jag skrev då ett resonerande blogginlägg.

Detta ledde till att Stefan Olsson och jag idag resonerade kring detta i Studio Ett i P1 med blivande lördagsintervjuaren Monica Saarinen och Lasse Johansson. ( Studio Ett och dess medarbetare håller hög kvalitet, enligt min uppfattning). (Kvaliteten på gästerna är dock varierande, det ska erkännas..)

Frågan är inte helt enkel, jag lyssnar gärna på Era kommentarer!

 

En bra dag för Centerpartiet!

Partistyrelsens förslag till idéprogram för Centerpartiet finns nu  på Centerpartiets hemsida. Det verkar svårt att få upp det, troligen beroende på stor trängsel!

Vår partiledare Annie Lööf har presenterat förslaget idag.

Bargrunden är ju idéprogramgruppens förslag från i december och de många rätt samstämmiga reaktionerna från Centerrörelsen, inte minst i Östergötland som ju tagit fram ett eget programförslag. DN har belyst vad diskussionen har handlat om.

Partistyrelsen har lyhört lyssnat på centerrörelsen och det är ett bra förslag som nu läggs till partistämman, och som där har alla förutsättningar för att vinna bred uppslutning. Jag tror att partistämman kommer att ge Centerpartiet ett kraftfullt avstamp inför valet 2014, vi är i botten och nu börjar klättringen uppåt!

En bra dag för Centerpartiet!

 

Minskad arbetslöshet viktigare frihetsfråga än fri invandring

Jag debatterade fri invandring på ett intressant möte med Stockholmscenterns integrationsnätverk i veckan. Meddebattör var Johanna Jönsson, ordförande i Stureplanscentern och moderator Bengt Almstedt.

En dialog av så väldigt många i centerrörelsen sedan december.

Det var en mycket givande debatt, och till mångas, och kanske vår egen, förvåning stod vi nog överraskande nära varandra. Johannas debattinledning blev till en Newsmillartikel.

Idag återfinns också min inledning på Newsmill under rubriken "Minskad arbetslöshet viktigare frihetsfråga än fri invandring".

Vi är alltså överens om vision att arbeta för en värld med fri rörlighet och öppna gränser. Min bedömning är att det inte kommer att kunna ske under överskådlig tid, även om vi stegvis ska sträva i den riktningen och av all kraft arbeta för det internationellt tillsammans med andra länder.

Inför valet 2014 är den stora frihets- och rättvisefrågan som Centerpartiet ska driva att få fler i arbete och förbättra integrationen genom bl a Centerpartiets goda förslag om reformer på arbetsmarknadsområdet. När detta visar resultat och arbetslösheten sjunkit till rimliga nivåer kan migrationsregelverken ses över, i den ordningen!

 Här länk till tidigare inlägg i dessa viktiga frågor.

Livlig försvarsdebatt!

Regelbundet tillsätter Folkpartiet arbetsgrupper eller kräver ökade försvarsanslag. Det känner vi igen. Nu intervjuades Jan Björklund i SvD. Fler brigader och Patriotrobotar på Gotland. Och fler miljarder till försvaret.

Vi är flera som kommenterar detta i SvD.

För någon vecka sedan talade statsministern om försvaret som ett särintresse. Jag kommenterade i bl a SvD.

Stats- och näringsministern säger också att satsningar på t ex fler brigader måste ställas mot behoven i t ex skolan.

Det finns uppenbart en irritation i regeringskansliet över att FP ofta kräver mer pengar till försvaret i samhällsdebatten utan att sedan driva det i budgetförhandlingarna där ju alliansen varit helt enig i sina 7 framlagda statsbudgetar, och vad gäller försvaret.

Försvarsberedningen är ju mitt uppe i sitt arbete med omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut. Där vi tyvärr inte verkar analysera Sveriges militära samarbeten med t ex Nato.

Att redan nu veta var beredningens analys kommer att landa, och vilka vapensystem och förmågor som sedan möjligen behöver anskaffas, och hur stor försvarsbudget som kommer att behövas, det är det nu för tidigt att ta ställning till.

Kan asylregler diskuteras som Billström vill?

Maud Olofssons sista stämma som partiledare hade rubriken "Nybyggarlandet Sverige" Jag gjorde ett kritiskt inlägg, mitt i alla övrigas entusiasm. Och jag skrev på min blogg och några debattartiklar på SvD och Newsmill. Fler länkar här och här och här.

Per Ankersjö i Centerpartiets idéprogramgrupp drog ut svängarna ytterligare och talade om en ensidigt fri invandring till Sverige, vilket jag starkt kritiserat.

Moderaterna tillsätter nu en arbetsgrupp för att analysera Sveriges migrationspolitik. Det är inte hållbart att Sverige med 2 procent av EUs befolkning ligger i EU-täten för flyktingmottagande, menar man.

Moderaternas initiativ får nej av Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Johan Hedin. Problemet är inte att Sverige tar emot så stor andel av asylsökande till EU, problemet är att de inte får jobb, menar han, och föreslår åtgärder. Fri invandring är ett intressant tankeexperiment som vi bör möjliggöra.

I detta blogginlägg igår kritiserar jag flera centerdebattörers - i Per Ankersjös efterföljd - vurm för fri invandring till Sverige, ett av världens rikaste länder. Jag betecknar tanken som "naiv och extremt liberal".

Jag menar att den stora frihetsfrågan i Sverige idag är inte att öppna Sveriges gränser i en värld med dagens enorma klyftor. Nej, fokus bör först riktas mot det växande antalet fattiga och i utanförskap när arbetslösheten är ca 8 procent och stigande. All kraft måste sättas in för att få fler i arbete och få igång en fungerande integration. När detta lyckats kan diskussionen om mer generösa migrationsregler återupptas, i den ordningen.

Vad moderaterna nu vill diskutera är enskilda svenska regelverk som är betydligt mer generösa än övriga EU-länders, och som naturligen gör att en stor andel av asylsökande till EU söker sig till Sverige. Jag har själv visat på att orsaken till att t ex flyktingar från Syrien söker sig till Sverige (över hälften till EU sökte sig t ex till Sverige i september) torde vara dels ett beslut av Migrationsverket att ge tillfälligt uppehållstillstånd i 3 år till alla (mot kanske ett halvt år och lägre i många EU-länder) och dels alliansens och Miljöpartiets beslut om mer generösa regler för anhöriginvandring än i några andra EU-länder.

Jag står naturligtvis fast vid min uppfattning att det är naturligt att kunna diskutera dessa frågor och hur enskilda regelverk ska utformas. Jag menar att regelverk ska utformas efter dels hur vi tycker att de bör vara, men att det tyvärr är ofrånkomligt att även relatera våra regler till hur omvärlden utformar sina regler.

Centerpartiets talesperson menar istället att fastställda regler är riktiga och ska gälla oavsett vilka följder de kan få i tillströmningen av asylsökande till Sverige. Jag menar att de ska kunna diskuteras och förändras i båda riktningar beroende på den faktiska verkligheten.











 

Så blir Centerpartiets idéprogram!

Det är en väldig politisk idédebatt i Centerpartiet, och faktiskt i hela Sverige! Programgruppen har definitivt lyckats 100-procentigt i två av sina uppdrag, att leverera djärva förslag och att få igång idédebatten!

Jag länkar fortlöpande till intressanta inlägg och artiklar om Centerpartiets idédebatt på min blogg. Det är en imponerande lista, scrolla längst ner så hittar du de senaste inläggen.

Programgruppens förslag har bl a två definitiva förtjänster, dels att begreppet frihet tydligt läggs till som ett viktigt värdeord för Centerpertiet, och dels att man föreslår att vi ska återta begreppet decentralisering som övergavs för 10 år sedan till förmån för "federalisering".

Stämningen här vid Centerpartiets kommundagar är god, och mycket talar för att partistyrelsen och vår partiledare Annie Lööf kommer att föreslå ett idéprogram till stämman som kommer att få bred majoritet. Från Östergötland har vi lagt ner ett stort arbete på att råda partistyrelsen hur dess förslag borde se ut, och efter många samråd i länet skickar vi nu in ett fullt genomarbetat helhetsalternativ. Vår uppfattning är att de allra flesta distrikt uttalar sig i precis samma riktning.

Jag menar att nyckeln till att samla partiet ligger i att ta vara på begreppet frihet men samtidigt, som Annie Lööf tydligt slog fast på kommundagarna, förstärka rejält med vårt sociala patos och kamp för de svaga genom begreppen rättvisa, grundtrygghet och solidaritet och en tillräckligt stark stat.

Jag menar att vi måste acceptera att Sverige är ett litet land där makten sedan Gustav Vasa och Axel Oxenstierna i hög grad samlats i Stockholm. Centerpartiet vill decentralisera, vill flytta makten mera ut i landet och vi vill genom kommunalskatteutjämning, där kanske även naturresursförekomst kan vägas in, få hela Sverige att leva. Däremot bör vi tona ner begreppet federalism och inse att Sverige är för litet för att kunna låta län eller regioner beskatta vattenkraft, mineraler och skog, bestämma egna rösträttsåldrar och egna miljöregler. Jag tror inte heller på ett federalt EU i närtid med två-kammarparlament och direktvald kommissionsordförande.

..................................................................................................

Låt mig också skriva lite om en av de viktiga frågor som kommer att diskuteras inför valet 2014, migrationen.

Vi är ju överens om visionen att sträva efter en värld utan gränser och utan krig, med fri migration. Min kritik när idéprogramförslaget presenterades var mot den bild som då gavs att gränserna till ett av världens rikaste länderna, Sverige, ensidigt kunde öppnas i relativ närtid. Att så var fallet framgick av att den fria invandringen skulle befolka Sveriges glesbygder samt klara arbetskraftsbehovet i välfärdssektorn. Det uttalades också explicit att Sverige, ett av världens rikaste länder, ensidigt skulle öppna sina gränser så fort Centerpartiets arbetsmarknadsreformer kunnat genomföras.

Flera tunga centerdebattörer har i i dagarna i debattartiklar t ex i Svenska Dagbladet och Kristianstadsbladet åter börjat förespråka friare invandring som en möjlighet i närtid. Jag har övervägt att replikera på dessa, men ser ingen riktig poäng att dra igång en ny vända av samma debatt i media som i julhelgen.

Däremot är det viktigt att frågan fortsätter att diskuteras, eftersom vi uppenbarligen har olika infallsvinklingar i frågan. Därför redovisar jag mina motargument nedan i detta blogginlägg, för intresserade centerpartister och andra:


Är migrationsfrågan den stora frihetsfrågan i Sverige som bör ges högsta prioritet så att fattiga människor från t ex Somalia och flyktingar från t ex Afganistan och Syrien som vill söka skydd och arbete i Sverige ska kunna göra det utan att hindras av någon svensk gräns?
Jag tror inte det.

Naturligtvis ska Sverige fortsätta att ligga i världstäten vad gäller öppna och generösa regelverk för både arbetskraftsinvandring och flyktingmottagande. Naturligtvis ska Sverige vara fortsatt världsledande vad gäller bistånd till utvecklingsländer och stöd vid flyktingkatastrofer som i Afghanistan, Somalia och Syrien. Och naturligtvis ska Sverige tillsammans med andra demokratier och länder driva på kraftfullt för att gränshindren i världen successivt ska kunna nedmonteras.

Däremot är det enligt min uppfattning inte möjligt för Sverige att ensidigt öppna sina gränser i dagens värld med nära en miljard människor som hungrar, med flera tiotals miljoner människor på flykt och med 100-tals miljoner arbetslösa.

Centerpartiets programgrupp och de båda mycket liberala idédebattörerna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt hävdar att detta skulle vara möjligt och t o m öka Sveriges välfärd. Jag betvivlar det. I boken ”Migrationens kraft” skriver Norberg/Segerfeldt själva att ”det är sannolikt att man inte kan ha helt fri invandring samtidigt som man har en välfärdsstat av svenskt snitt.”

Menar de verkligen detta? Javisst. Den liberala debattportalen Frihetssmedjans Per Pettersson gör där en intressant rescension av boken och efter att ha berömt dess budskap om vikten av fri rörlighet skriver han så här:

” Det enda som kan vara problematiskt för den bredare publiken, är författarnas tydlighet med att det generösa, generella välfärdssamhälle vi har idag kommer att vara svårt eller snarast omöjligt att upprätthålla med en fri rörlighet i världen.

Jag menar att om Sverige ensidigt skulle öppna sina gränser skulle pressen nedåt för våra trygghetssystem bli mycket stark, vilket jag inte vill se. Jag tror inte heller att väljarna skulle uppskatta detta, och risken skulle också vara uppenbar att en sådan politik skulle vara contraproduktiv och kunna ge motreaktioner med kraftigt skärpta regelsystem istället.

Jag befarar också att i ett läge med runt 8 procents arbetslöshet i Sverige, som växer, och med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, och där vi i hög grad misslyckats med både jobb och integration för migranterna, så kan kraven på ökad invandring istället ge de krafter vind i seglen som vill stoppa nästan all invandring.

Den stora frihetsfrågan i Sverige som Centerpartiet i första hand ska koncentrera sig på är istället det växande utanförskapet hos dem utan jobb, varav många är migranter och ungdomar och funktionshindrade eller bor i små- och förorter och på landsbygden. Detta anknyter också till Centerpartiets rötter, där solidaritet med de svaga och utsatta alltid varit en bärande princip.

Om Centerpartiet fokuserar sitt frihetsbudskap på att få människor i arbete och att få igång en fungerande integration utifrån ett idéprogram som bygger på liberalism med kraftigt sociala förtecken är jag övertygad om att partiet kommer att växa. När vi ser resultaten att människor har kommit i arbete och integrationen fungerar kan vi successivt låta regelverken för migranter bli än mer generösa. Och visionen som styr oss är naturligtvis på lång sikt en värld utan gränser och utan krig och konflikter!




 

Debatt om böneutrop i Aktuellt

Frågan om böneutrop med högtalare ska kunna spridas över bostadsområden likt kyrkklockors klang har aktualiserats i Botkyrka kommun, vid moskén i Fittja.

Jag brottas lite med frågan, och har skrivit om den i några blogginlägg, debattartiklar och debatterat den i P1-programmet "Människor och tro" med prästen och politikern Helle Klein.

I gårdagens Aktuellt diskuterade jag den med Aftonbladets Anders Lindberg. Bakgrunden är att Botkyrkas politiker skrev i DN att polisen får avgöra frågan om tillstånd till böneutrop med högtalare där. Miljö- och bullernämnden, som skulle beslutat, kastar den heta potatisen i polisens knä. Just nu diskuterades frågan i SvTs morgonsoffa i ett länge inslag med två ledande Botkyrkabor, länk kommer.

Mina funderingar framgår väl av länkarna ovan. Jag vet att rätt svar på frågan är att självklart ska böneutrop med högtalare kunna ske vid varje moské som så önskar, efter sedvanlig lokal prövning. Absolut inget att diskutera. Punkt.

Och gör man det ändå så är man ute på väldigt farliga vägar, där extrema krafter tidigare åkt. Så jag har fått och får nu igen stark kritik från många progressiva krafter, från partistrateger och andra.

Måste du rota i den här lilla frågan som bara berör några få människor här och där. Låt medborgarna lokalt fastställa regler för detta, och bry dig inte. Lägg dig inte i.

Ändå gör jag det. Och trots att frågan är så pytteliten så väljer Aktuellt att spegla den på bästa sändningstid. Uppenbarligen engagerar den, fastän den är så liten.

Varför tycker jag då inte att det är självklart att religiös reklam, eller "propaganda", ska få spridas via högtalare över stora områden, där ingen kan undkomma den? Tja, kanske just därför..

Den skarpe Anders Lindberg menar att det handlar om religionsfrihet. Punkt. Andra religioner ska få sprida sina budskap exakt på samma vis som kyrkan med sina kyrkklockor. Når klangen långt ska högtalarutropen nå lika långt. Punkt. Och jag tror att han menar att just religiösa budskap ska ha en exklusiv förtur till "det offentliga luftrummet", reklamen/budskapen/propagandan från politiska, ideella och kommersiella intressen behöver inte likabehandlas med de religiösa.

Jag menar att det inte alls handlar om religonsfrihet. Jag har en väldig respekt för de 3 stora världsreligionerna med rötterna i Mellersta Östern, och självfallet har de och andra religioner rätt till en full och ohämmad religionsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet osv.

Men, och det är min poäng, det innebär inte per automatik en rätt att frekvent marknadsföra sina budskap över stora bostads- och luftområden med högtalare. Det sättet att kalla alla till gudstjänst eller bön har sin tradition från de tider då kristendomen respektive islam var statsreligioner och då alla skulle gå i kyrkan eller moskén. Det fanns heller inte brev, tidningar eller internet som kunde kalla till möten.

Idag är Sverige ett i betydande grad sekulariserat land, har ingen statsreligion och behovet av att kalla till gudstjänst eller bön genom "det offentliga luftrummet" så alla nås av budskapet och ingen kommer undan är inte längre relevant.

Skulle fler religioner ta efter kyrkklockorna och få tillstånd att marknadsföra sina budskap lika långt menar jag att man inte kan diskriminera budskap av politisk, ideell eller kommersiell art från att också använda samma luftrum. Eller kan man det, jag tar gärna emot era synpunkter.

Mitt resonemang landar alltså i att de som beslutar bör vara restriktiva med att låta det offentliga luftrummet fyllas på med olika budskap av olika slag. Och skulle "religiös likabehandling" gälla bör i så fall snarare klockringningen begränsas än att fler budskap ska spridas över nejden. Men min grundtanke är att klockklangen kunde fortsätta som en historisk och kulturell tradition som etablerat sig under många hundra år.

Till slut, varför lägga så mycket energi på denna debatt? Tja, jag brottas ju lite med frågan och tycker att den inte är så enkel. Och det vet jag av erfarenhet, funderar jag över olika frågor så är det  väldigt många andra som också gör det.

Då stör det mig lite att våra funderingar inte får föras fram eftersom de inte stämmer med facit. Jag är övertygad om att det är bättre att bryta olika åsikter i en öppen och sansad debatt, innan frågan kanske landar i lokala beslut med stor restriktivitet. Då hinner frågan mogna fram, och de allra flesta är med på vagnen. Tillåts inte debatten riskerar många att ha kvar sina frågor oförlöst, och det tror jag inte är bra.

Men om Centerpartiets partilinje är att detta är en liten odramatisk fråga där tillstånd lämnas efter lokal prövning, borde inte du som enskild riksdagsledamot hålla tyst och inte delta i debatten utifrån en annan ingång?

Kanske det? Men min grundsyn på demokrati, i landet och inom ett parti, är just att det är högt i tak för en sansad och saklig dialog i olika frågor i respekt för varandra.

Jag är en stolt centerpartist, och jag håller Centerpartiet för att vara ett öppet, modigt och (social)liberalt parti där det är just högt i tak.

Jag är övertygad om att det stärker Centerpartiet om inte alla går exakt i takt. Visst ska partiets uppfattning vara klar och tydlig, men att enskilda medlemmar, eller t o m riksdagsledamöter, kan ha en annan uppfattning och diskutera kring denna är i grunden en styrka mer än en svaghet, det anser jag bestämt.

Min uppfattning är att i liberalismens idé ligger bla just detta, högt i tak för en fri och öppen debatt. Många medlemmar och sympatisörer som inte instämmer i partilinjen i en viss fråga kan känna tröst och styrka i att enstaka ledande partimedlemmar faktiskt resonerar som dem.

Fotnot: Jag diskuterar inte politiska budskap, eller religiösa, vid torgmöten och demonstrationer eller kanske nära en moské där polisen ger tillstånd efter sedvanlig prövning. Det jag ifrågasätter är om religiösa, och andra, budskap ska spridas över stora områden likt klockors klang och som ingen kan komma undan, där jag är för stor restriktivitet.

Nima Dervish, känd debattör, är också tveksam till böneutrop med högtalare över stora områden.




















 

ÖB, försvaret, Sverige och Nato

4 aktuella ord i rubriken..!

Jag har skrivit mycket om vikten av att Sverige analyserar sina militära samarbeten inom Norden, med EU och med Nato. I SvD idag intervjuas bl a jag om detta, även i Expressen.

ÖB uttalade i mellandagarna till försvarsreportern Mikael Holmström, SvD,  att försvarets uthållighet vid olika scenarier kunde vara  nere i en vecka. Därefter fick ÖB avbryta Folk och Försvarskonferensen i Sälen och sjukskriva sig p g av arbetsutmattning.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand, ansvarig för säkerhetsmål, överväger att åtala ÖB för brott mot rikets säkerhet...Mikael Holmström kommenterar.

Här mitt uttalande i dagens SvD:

"Centerns Staffan Danielsson menar att det säkerhetspolitiska läget nu gör att Sverige förutsättningslöst måste pröva möjligheten att samverka med andra nationer, inom Norden, Europa eller med Nato.
– Mycket talar för att försvarsbudgeten måste ökas och min analys är att den måste ökas mer om vi inte utvecklar ett närmare samarbete med andra nationer. Sverige har aldrig i modern tid varit mer beroende av sin omvärld för att försvara sig. Ändå blockeras en analys av den frågan i försvarsberedningen av både Moderaterna och Socialdemokraterna. Följden är att vi i stället med många små steg närmar oss Nato allt mer, men helt utan en öppen debatt, säger Staffan Danielsson."

 

Klyfta i regeringen C - M om jordbruket

Jag har skrivit mycket om att den svenska livsmedelsproduktionen minskar och att Sverige nu importerar mest livsmedel i Europa, nära 50 %.

Denna utveckling är djup oroande och felaktig av många skäl; världens och Sveriges behov av livsmedel, att sluta kretsloppen i Sverige och behålla åkrar och betesmarker och biologisk mångfald, livsmedelssäkerheten vid kriser och katastrofer, jobb i levande landsbygd och i Sveriges 4:e största industrigren, vikten av ett gott djurskydd, mm.

LRF samlade förra veckan 600 bönder till ett stormöte i Jönköping, där landsbygdsministern och en från varje parti i hade en "löpsedelsutfrågning" med Ja och Nej-skyltar mm.

Jag anser som bekant att för att vända den negativa utvecklingen för den tunga och viktiga animalieproduktionen av mjölk, nötkött och griskött behöver en parlamentarisk livsmedelsberedning tillsättas, nya riksdagsmål för livsmedelsproduktionen beslutas, en bred kraftsamling göras med mera.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson ska - säkert efter hårda förhandlingar med M och finansministern - nu tillsätta en utredare för att får bort tillväxthinder och överväga möjligheter för att öka jordbrukets konkurrenskraft så att  jordbruket att vända utvecklingen.

Någon livsmedelspolitisk strategi - som LRF och oppositionen vill ha - talas det för lite om, trots att även SLUs rektor och VDn för Stockholms environmental institute kräver en sådan bla på grund av klimatförändringar och ökad sårbarhet. Jag instämmer helt i deras analys.

I Jönköping deklarerade moderaternas ledande jordbrukspolitiker, v.ordf i Miljö- och jordbruksutskottet Bengt-Anders Johansson, att Sverige inte ska ha någon egen strategi för sitt jordbruk eller sin livsmedelsförsörjning, eller för den delen några mål för den heller. Om en sådan strategi behövs ska den utarbetas av alla 28 EU-länder gemensamt....

Ett häpnadsväckande och, tycker jag, sanslöst uttalande. Skulle Sverige alltså diskutera sina mål för jordbruk och livsmedelsproduktion med Polen, Kroatien och Grekland??  Eller är vår modernäring så oviktig att riksdagen varken ska ha några mål för den eller någon strategi för hur den ska utvecklas? Och ska alltså Sverige passivt åse hur livsmedelsproduktionen sjunker och ersätts av import, oavsett hur låg självförsörjningsgraden blir?

Tillsammans med det kända faktum att det var M och finansministern som drev igenom den våldsamma skattehöjningen för jordbruket på ca en halv miljard kronor genom att dieselskattens återföring till jordbruket, som Göran Persson och S införde 2004, nu tas bort, är det alldeles uppenbart vilka starka krafter som Centerpartiet brottas med i regeringen när vi kämpar för utveckling av jordbruk och landsbygd.

Tyvärr landade även landsbygdsministern fel när han tog avstånd från politiska mål för livsmedelsproduktionen. Jag vet att han syftar på "sovjetiska" planmål, och sådana vill ju inte heller jag ha. Men vi har idag målet att jordbruket ska vara konkurrenskraftigt, och vi borde växla upp det till att livsmedelsproduktionen i Sverige behöver öka rejält, av skäl enligt ovan!









 

"Intellektuell kvicksand" för S och M i Natofrågan!

Årets Folk och Försvar i Sälen är sedvanligt högintressant. Jag bloggade nyss om mina och Centerpartiets ingångar inför konferensen.

Och jag har ju bloggat mycket om försvarsfrågor tidigare, här några länkar, här och här.

Centerpartiet har ju på två stämmor 2009 och 2011 tagit ställning för att Sveriges miltära samarbeten måste analyseras, inom Norden och med EU och med Nato. Försvarsberedningens alla ledamöter exkl V ställde sig 2008 bakom detta krav, inklusive Håkan Juholt.

Men inget har hänt. Kerstin Lundgren och jag skriver idag på SvT Debatt och kritiserar S och M.

Glädjande nog har årets konferens haft denna viktiga fråga om huvudobjekt. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen talade och stod fast vid att en icke-medlem i Nato faktiskt inte är medlem, och omfattas därigenom inte av NATOs säkerhetsgarantier i §5.

Kerstin Lundgren utvecklade i en debattpanel igår mycket väl ohållbarheten i att flera partier fortfarande motsätter sig en "NATO-utredning", och rönte stor uppskattning från många för det.

Jag deltog just i en panel med Hans Wallmark (M), Åsa Lindestam (S) och Allan Widman (FP). Länk här, gå fram ca 2/3 i klippet.

Jag hade en medveten agenda och fick nog fram det mesta; ungefär så här:

"Låt mig raljera något om den internationella kvicksand som S och M nu sitter fast i vad gäller sin vägran att analysera Sveriges militära samarbeten. Båda partierna sjunker allt djupare ner i sanden - ett vill gå med i Nato och ett vill det absolut inte - men båda är helt överens om att absolut inte analysera den verklighet som finns och starkt förändras däruppe på markytan.
Detta är inte en ansvarsfull hållning, den är ohållbar och jag är djupt kritisk till de båda partiernas passivitet.

Härigenom riskerar försvarsberedningens omvärldsanalys och det kommande försvarsbeslutet att vila på en osäker grund, eftersom en viktig del av omvärlden med stark koppling till Sveriges säkerhet inte får analyseras.

Socialdemokraterna vill annars utreda det mesta, Ryssland, luftvärn på Gotland, ökat nordiskt samarbete, försvarsindustrin osv. Allt utom just Sveriges militära samarbeten. Där fattade vi beslutet kring 1950 att vara militärt alliansfria, det var rätt då,det är rätt idag och det är rätt om 50 år framåt. Peter Hultkvists tvärsäkra analys tar 30 sekunder, och någon djupare genomlysning - vilket Finland gjort 3 gånger - ska absolut inte göras. De väldiga omvärldsförändringar som skett - järnridåns
 fall, Östeuropas länder nu medlemmar i båda EU och Nato, den enorma tekniska utvecklingen för försvarsmaterielen, omläggningen från invations- till insatsförsvar osv osv motiverar inte att den första analysen på 60 år behöver göras.

Centerpartiet är ett modigt och öppet och socialliberalt parti som inser att en analys nu måste göras och som driver på!

Jag känner att en snöboll har kommit i rullning och börjar tro att S kanske kan komma att göra en "EU" igen, dvs säga nej, nej, nej, nej...och så plötsligt ja!...Vi får väl se.

Några artiklar från årets konferens, i SvD, i DN, debattartikel i Expressen, i Aftonbladet,, skandalartikel utan grund i Expressen, ledare i Blekinge läns tidning, Riksdag o departement,

Natodebatt på Folk och Försvar, mm!

Dags för Folk och Försvar i Sälen, börjar idag. Jag skrev en debattartikel för några dagar sedan på SvD Brännpunkt med mina ingångar, som glädjande nog rönte fullt stöd på ledarsidan hos en av de två stora tidningarna i Östergötland, Norrköpings tidningar.

Både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver om Rysslands upprustning samt om ÖBs uttalande att vårt försvar är högteknologisk men med begränsat djup och motståndskraften mot ett begränsat angrepp kan bara röra sig om vecka/veckor.  Länkar här och här och här och här

Jag uttalar mig starkt kritiskt till att de två stora partierna inte vill genomföra en genomgripande parlamentarisk analys av Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato. De passar och agerar inte ansvarsfullt. Därmed riskerar både kommande omvärldsanalys och försvarsbeslut att vila på en delvis osäker grund.

Analysen ska självfallet vara förutsättningslös, men både de som vill att Sverige ska gå med i Nato och de som tycker att Sverige steg för steg kommit alldeles för nära Nato borde bejaka att en analys borde genomföras. Finland har utan någon dramatik gjort ca 4 sådana här analyser, och bedömer sig fortsatt vilja vara militärt alliansfria.

Förutom att en sådan analys skulle klarlägga t ex hur nära Sverige kan utveckla sina militära samarbeten med de nordiska länderna, varav 3 är med i Nato och 2 är militärt alliansfria, kunde den också klargöra hur mycket mer effektivt eller ej ett sådant samarbete skulle kunna utformas om hypotetiskt alla länderna var militärt alliansfria eller alla med i Nato. Kanske finns det betydande skillnader, kanske ej. Och var går gränsen för hur nära samarbete kan ske givet dagens situation, därom råder viss osäkerhet.

Sjävfallet ska också i en sådan analys de kända argumenten för militär alliansfrihet prövas och om de idag är mer eller mindre relevanta än tidigare.