Dialog efter min migrationsdebatt (2)

Jag har lyft Sveriges migrationspolitik och Centerpartiets i ett långt blogginlägg Jag står bakom nuvarande politik som ligger i internationell och europeisk tätposition men jag skulle önska att Centerpartiet skulle tona ner talet om fri invandring och fokusera mer på att få fler i arbete, minska utanförskap och förbättra integrationen.

Jag har fått twitterkritik från Corren-journalisten Hector Barajas, som jag reagerat mot.

Kommunalrådet i Linköping (C), Muharrem Demirok, en utmärkt person som också sitter i Centerpartiets styrelse, har idag reagerat med ett antal twitterbudskap med stark indirekt kritik mot mig.

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok2h

Finns det någon fråga som diskuteras och debatteras så mycket som migration/integration i Sverige? Ändå säger folk att det är lågt i tak"

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok2h

"Att skylla på lågt i tak är ett bekvämt sätt att lufta unkna åsikter. "Jag vill bara föra debatt" döljer oftast något annat."

 

"‏@MuharremDemirok2h

Centerpartiet har gång på gång stått längst fram i ledet i försvaret av en generös migrationspolitik. Och kommer fortsätta göra så"

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok2h

Vid ett antal c-stämmor har en nästintill absolut majoritet röstat för öppenhet och frihet. Ändå talar vissa om lågt i tak".

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok2h

Att skylla på "lågt i tak" varje gång man blir nedröstad av sina medlemmar DET är lågt."

 

Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok1h

Turkiet är det land som tar emot flest flyktingar från Syrien just nu. Aldrig någonsin har det talats om att här tas emot för många"

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok1h

Den som träffat en enda syrisk flykting här i Turkiet inser vad de flytt ifrån och vad de gått igenom."

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok1h

Den "ansträngning" som en plötslig flyktingström skapar i Sverige är inget mot situationen i Turkiet. Ändå inget tal om stängda gränser"

 

"Muharrem Demirok‏@MuharremDemirok1h

Det är svårt att tala om stängda gränser när ens granne lider. Men sker hemskheterna längre bort blir det lite enklare."

 

Jag är ledsen över att Muharrem menar att jag luftar "unkna åsikter". Det anser jag verkligen och absolut inte att jag gör. Jag kan inte beskriva bättre hur jag resonerar än i mitt långa blogginlägg med länkar så jag kan bara hänvisa dit.

 

Muharrem tar upp frågan hur EU, och Sverige, ska hjälpa flyktingar från Syrien. Jag instämmer i att det är en oerhört angelägen fråga, när många miljoner människor lider av ett fruktansvärt inbördeskrig med strider och mord och oförrätter och övergrepp som vi bara kan ana vidden av.

 

Och där naturligtvis FN och EU och Turkiet och Sverige och andra länder måste göra allt för att få stopp på inbördeskriget och att hjälpa människorna i Syrien och flyktingarna i och utanför landet.

 

Muharrem har också helt rätt i att flyktingsströmmen i första hand kommer till Syriens grannländer, och i hög grad till Turkiet. 1,7 miljoner människor lär ha flytt från Syrien och ännu fler är på flykt i Syrien. Här gäller det att världssamfundet, EU och Sverige ställer upp med resurser i full utsträckning  till flyktingar i och utanför Syrien, och Sverige är regelmässigt en av de största bidragsgivarna i sådan här lägen vilket är mycket bra.

 

En mycket liten del av flyktingarna lyckas smuggelvägen ta sig in i EU. Av dessa väljer en betydande del att ta sig till Sverige där de söker och beviljas asyl. Här gäller internationella regelverk och självfallet ska Sverige fullt ut ta sitt ansvar, vilket vi också gör.

 

Men borde inte EU öppna sina gränser då? Det vore ju logiskt, då skulle anspänningen i Turkiet och andra grannländer minska och kanske miljoner flyktingar skulle kunna få en fristad i EU?

 

På lång sikt hoppas både jag och Muharrem på en värld utan krig och där människor fritt kan röra sig mellan länder. I en värld med dagens enorma klyftor, med 45 miljoner människor på flykt och 800 miljoner som hungrar är det inte lika enkelt.

 

Jag ser svårigheter med att öppna EUs gränser för flyktingar från t ex Syrien, Aghanistan och Somalia och Sudan, och tror att EUs insatser i första hand ska sättas in på att få slut på inbördeskriget och sända stora resurser till flyktingarna i och utanför Syrien. Tänker vi olika här, Muharrem?

 

Av den rännil med flyktingar som kommer in i EU väljer en betydande andel att ta sig till Sverige, under någon månad har det faktiskt handlat om över 50 % vilket är en hög andel eftersom Sverige är 2 % av EUs befolkning.

 

Anna Dahlberg i Expressen har i en krönika tydligt visat på att Sverige tar ett stort ansvar för flyktingar, i nivå med de största industriländerna, och att flyktingpolitiken behöver diskuteras. Jag resonerar samma.

 

Jag är överens med Centerpartiet och Muharrem att Sverige ska fortsätta med att ligga i den internationella täten med en generös flyktingpolitik.

 

Däremot, och det är här som både Hector Barajas och Muharrem är kritiska mot mig, så anser jag att det är rimligt att kunna diskutera hur Sveriges regelverk ska utformas, dvs hur mycker mer generösa våra regler ska vara relativt t ex övriga EU-länder och länder i Norden.

 

Det är möjligt att de ska vara ännu mer välkomnade för flyktingar än idag, t ex från Syrien, jag är öppen för det och finns det politisk majoritet för det så blir det ju så.

 

Det är också möjligt att reglerna på några punkter kan behöva anpassas i riktning mot hur alla övriga EU-länder har utformat sina regelverk. Jag har här visat på att en orsak till att Sverige tar emot så många flyktingar av de som kommer till EU beror på att våra regelverk är mer generösa. Hade jag lyckats fly från Syrien till EU hade jag sannolikt valt att söka mig till Sverige eftersom Sverige omedelbart ger 3 års tillfälligt uppehållstillstånd samt också har unikt generösa regler för anhöriginvandring. Övriga EU-länder tillämpar oftast ett antal månaders tillfälligt uppehållstillstånd som sedan omprövas och tillåter anhöringinvandring mer restriktivt och ofta kopplat till att man då ska ha ekonomiska förutsättningar för det.

 

Jag lyfter frågan om Sverige i längden kan ha regler som alltför mycket avviker på dessa punkter från EU i övrigt, och vill att detta diskuteras. Diskussionen kan mycket väl landa i att våra regler borde bli ännu mer öppna och att vi borde ta emot en ännu större andel av flyktingar till EU från Syrien. Jag respekterar det fullt ut i så fall. Men det som jag för fram och står för är att detta måste kunna få diskuteras med respekt för varandra, och med respekt även för dem som kan ha en något mer restriktiv uppfattning än t ex vad Muharrem och Centerpartiet har. Muharrem har ju också rätt i att Centerpartiets linje är mycket starkt förankrad i stämmor och partistyrelse, så är det och jag har full respekt för det.

 

Men demokrati och politik är också att kunna få vara i minoritet och ändå hävda och driva en uppfattning. Det är precis det jag gör, i full respekt, för Muharrem och för Centerpartiet och för Sveriges migrationspolitik! Och jag tycker det är så trist att då inte bemötas med någon ömsesidig respekt utan behandlas som en suspekt individ med "unkna åsikter" och närmast antisemit.

 

Det debattklimatet är jag övertygad om gagnar extrema partier och åsikter, och en orsak till att jag utsätter mig för sådana här påhopp är att jag är övertygad om att ett öppnare debattklimat i dessa frågor, utifrån en generös grundsyn, är ett viktigt sätt för att pressa dessa tillbaka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kritik efter min migrationsdebatt

Jag redovisade för två dagar sedan mitt 7-punktsprogram för migrationspolitiken, med inriktning fortsatt generös i Europatät men där några punkter bör kunna anpassas i riktning mot praxis i övriga EU-länder.

Jag försöker bana väg för en lite högre takhöjd i migrationsdebatten, idag är den mycket låg. Jag är övertygad om att en debatt kan och bör föras inom ramen för en generös grundsyn men där enskilda delar kan diskuteras både i riktning än mer generös eller i att anpassning bör ske mot våra grannskapsländer.

Jag vet hur grundreaktionen från en del mediaröster och andra politiker ofta är, ett starkt fördömande av den som vill öppna debatten på detta sätt.

Jag har tidigare bl a anklagats för att inte stå upp för alla människors lika rätt och värde och för att "tassa på bruna jaktmarker" (Sörmlands Nyheter (C)). Bl a tack vare att några modiga ledarsidor försvarat mig  (nu rätt länk, OBS!) har debatten lagt sig, men vi får se vad som händer denna gång.

Reportern på Östgöta Correspondenten, Hector Barajas, är först ut. Han har twittrat så här:

"Héctor Barajas‏@antilagom22h

Tänker @Centerpartiet vinna över SD-väljare med taktik av 1930-talets Bondeförbundet? @staffand den nya Otto Wallén? "

 

Jag har googlat på Otto Wallén som på 1930-talet var aktiv i bl a bondeförbundet och som i ett riksdagsanförande 1939 talade om folkstammar och uttryckte sig antisemitiskt.

 

Tyvärr var samhällsdebatten i många partiet på 1930-talet påverkade av unkna tankeströmningar, det talades om folkstammar och riksdagen inrättade ett rasbiologiskt institut. Centerpartiet har på olika sätt granskat vad som skedde och naturligtvis tagit totalt avstånd från det.

 

Nu kopplar en journalist på Corren mitt 7-punktsprogram där jag vill att Sverige ska fortsätta med Europas mest generösa migrationspolitik till en antisemit på 1930-talet, förmodligen för att jag ifrågasätter att Sverige ska öppna sina gränser för fri invandring och för att jag på några punkter menar att Sverige bör överväga att anpassa regelverk i riktning mot praxis i övriga EU.

 

Detta är något alldeles oerhört och jag utgår ifrån att Hector besinnar sig och tar tillbaka och gärna ber om ursäkt.

 

Hectors andra tweet är denna:

 

"Héctor Barajas‏@antilagom22h

Vad tycker Östergötlands övriga 14 riksdagsledamöter om @staffand utspel om flyktingfrågan? Tiger de? #svpol LÄS MER: http://bit.ly/13qK49r"

 

Jag antar att Hector och Corren kommer att spegla reaktioner från mina riksdagskollegor i denna viktiga fråga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till förfogande 2014 - och mitt recept för Sveriges migrationspolitik (C)

Jag har nu haft östgötarnas och östgötacenterns förtroende att verka i riksdagen sedan hösten 2004. Jag är 66 år men är hittills välsignad med en god hälsa och med ett fortsatt starkt engagemang för politik och samhällsutveckling.

Hur tänker jag nu inför riksdagsvalet 2014, är det dags att trappa ner? Jag har talat med Centerpartiets valberedning och som den öppna och genomskinlige (transparenta..) politiker jag strävar efter att vara så tänker jag redovisa det också här på min blogg.

Jag hade nog tänkt att inte vara med vid medlemsomröstningen, som snart genomförs, men mitt namn är faktiskt med. Centerpartiet är i ett bekymmersamt läge, och östgötacentern och även jag var och är starkt engagerade i Centerpartiets väg framåt. Idéprogrammet landade väl, men i t ex migrationsfrågorna anser jag fortfarande att debatten både inom Centerpartiet och i riksdagen behöver bli mer realistisk, vilket jag återkommer till.

Jag har alltid drivit de frågor där jag har en stark övertygelse, även om det blåser motvind och det kommer jag ju att fortsätta med.  Det kan handla om realismen i fri invandring med de väldiga klyftor som finns i dagens värld, om individens rätt att somna in/dö i förtid vid svåra lidanden i livets slutskede, om djurskyddslagen och myndigheternas ibland alltför starka ställning, om allemansrätten och kommersiell bärplockning, om att betala tv-avgiften via skatten, om ekomat som nisch eller huvudspår, om marknadsföring via högtalare av religiös eller politisk "propaganda" (t ex böneutrop) ska öka över bostadsområden och torg, om att vilja vara med i naturskyddsföreningen men inte kunna (varg mm), om allmän a-kassa med höjt tak och så vidare. (Allt finns här på bloggen).

Grunden i mitt riksdagsarbete är ändå de två utskott där jag främst arbetar, försvarsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet. Sverige ska ha ett rimligt starkt försvar och mycket goda militära samarbeten med andra goda demokratier i vår närhet. Och Sverige ska använda sina högkvalitativa åkrar och betesmarker till ökad produktion av livsmedel och energi. Jag lägger också stor kraft på att på alla sätt hävda Östergötlands intressen, från Ostlänk och E22 vid Söderköping mm till stabila förutsättningar för etanolkombinatet i Norrköping.

I debatten kring Centerpartiets idéprogram har jag givit uttryck för min syn på centerpolitiken, t ex så här i en Newsmilldebatt:

"Den stora utmaningen i Sverige idag av frihet och rättvisekaraktär är att få fler i arbete, förbättra integrationen och minska utanförskap och fattigdom. Det bör vara Centerpartiets starka paroller inför valet 2014! När vi ser goda resultat kan vi sänka trösklarna för migrationen, i den ordningen."

I en DN-artikel framgår min uppfattning om centerpartiets uppgift i svensk politik tydligt:
– Vår roll och uppgift i svensk politik är att stå upp för de svaga, driva miljöfrågan stenhårt, att hela landet ska leva och vikten av ett starkt näringsliv med många småföretag.

Jag skrev 2011 en debattartikel på Newsmill där mitt recept för Centerpartiets fokus listas i 8 punkter.

Nå, Centerpartiets riksdagslista inför valet 2014 då. Jag ser Sveriges miljöminister Lena Ek, Valdemarsvik, som den givna ettan och hon har mitt och säkert distriktets fulla stöd. Skulle distriktet bedöma att jag kan tillföra listan erfarenhet  och engagemang på t ex en andraplats är jag beredd att ställa upp. Det faktum att det är så bedrövligt få äldre i riksdagen (bara några procent var över 65 år 2010) spelar också in.

Vi får se vad som händer! Naturligtvis är medlemsomröstningens utslag mycket viktigt.

Därför återkommer jag nu till migrationsfrågorna, där jag ska redovisa precis hur jag resonerar så att det är väl känt för min valkrets och mitt parti. Jag gör det eftersom jag ibland får kritik i partiet centralt för att vara alltför tveksam till mer generösa regelverk än idag. Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande hade ju anslaget "fri invandring" som ett mantra och mål och Centerpartiets ambition är nog att tillsammans med Miljöpartiet vara det mest invandringsvänliga partiet i Sveriges riksdag. Även jag står tillfullo bakom stor öppenhet för arbetskraftsinvandring samt dagens internationellt sett generösa regelverk för asylprövning i Sverige, men menar att det är svårt att gå ändå längre så länge som länderna i vår omvärld inte rör sig i samma riktning.

Jag är kritisk till att dessa viktiga frågor är så känsliga och svåra att kunna diskutera kring, givet en positiv grundinställning till migration och att Sverige ska ta ett betydande ansvar för asylsökande som kommer till EU. Jag är övertygad om att detta endast gagnar Sverigedemokraterna, och jag har därför trots den starka kritik man då drabbas av försökt att resonera kring enskilda delfrågor inom ramen för en fortsatt öppen och generös migrationspolitik. Jag kommer att fortsätta och försöka bana väg för en seriös dialog i dessa viktiga frågor, och jag är övertygad om att detta både bromsar SD och även skulle öka Centerpartiets möjligheter i kommande val.

Det var under Maud Olofssons tid som Centerpartiet vid stämman 2011 med devisen "Nybyggarlandet Sverige" lade fram en hurtig och alltför översvallande rapport om Sveriges möjligheter att mycket kraftigt öka invandringen. Man tog bl a Canada som exempel och anförde att med en sådan migrationspolitik kunde Sverige ha haft 40 miljoner invånare. Senare analyser har visat att Canadas migrationspolitik främst är inriktad på arbetskraftsinvandring och att parallellen med svensk migrationspolitik har rätt liten bäring.

Uppslutningen bakom partiledningens förslag till stämman var mycket stor, och det var bara jag och några till som var kritiska. Här några länkar till den kritik jag förde fram, och jag resonerar precis på samma sätt idag.

Centerpartiets idéprogramgrupp följde upp nybyggarstämmans anslag (OBS!), och ordföranden Per Ankersjö var entydig vid mediapresentationen med nyckelorden "fri invandring" som de centrala. Aftonbladets rubrik var att Centerpartiet vill ha en "Helt fri invandring" och Per förtydligade med att "Alla som vill ska kunna skapa sig en framtid här". Jag reagerade omedelbart med att kritisera Ankersjös uttalande som "naivt och extremt liberalt", resonerade med Per i ett blogginlägg den 26 december och i ett från båda skarpt slutinlägg samt i en SvD-replik och så rasade debatten om detta och även andra förslag i en oerhört intensiv månad.

I ett blogginlägg i februari avgav jag min egen programförklaring för hur Centerpartiet borde tackla migrationsfrågan och vad som är den stora frihetsfrågan i Sverige:

"Jag menar att om Sverige ensidigt skulle öppna sina gränser skulle pressen nedåt för våra trygghetssystem bli mycket stark, vilket jag inte vill se. Jag tror inte heller att väljarna skulle uppskatta detta, och risken skulle också vara uppenbar att en sådan politik skulle vara contraproduktiv och kunna ge motreaktioner med kraftigt skärpta regelsystem istället.

Jag befarar också att i ett läge med runt 8 procents arbetslöshet i Sverige, som växer, och med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, och där vi i hög grad misslyckats med både jobb och integration för migranterna, så kan kraven på ökad invandring istället ge de krafter vind i seglen som vill stoppa nästan all invandring.

Den stora frihetsfrågan i Sverige som Centerpartiet i första hand ska koncentrera sig på är istället det växande utanförskapet hos dem utan jobb, varav många är migranter och ungdomar och funktionshindrade eller bor i små- och förorter och på landsbygden. Detta anknyter också till Centerpartiets rötter, där solidaritet med de svaga och utsatta alltid varit en bärande princip.

Om Centerpartiet fokuserar sitt frihetsbudskap på att få människor i arbete och att få igång en fungerande integration utifrån ett idéprogram som bygger på liberalism med kraftigt sociala förtecken är jag övertygad om att partiet kommer att växa. När vi ser resultaten att människor har kommit i arbete och integrationen fungerar kan vi successivt låta regelverken för migranter bli än mer generösa. Och visionen som styr oss är naturligtvis på lång sikt en värld utan gränser och utan krig och konflikter!"

Jag står alltså bakom att Sverige ska ha generösa regelverk för både arbetskraftsinvandring och asylprövning. Jag är fortfarande djupt förorättad över beskyllningarna mot mig att jag till skillnad mot Per Ankersjö "inte står upp för människors lika rätt och värde" eftersom jag inte anser det realistiskt med fri invandring under överskådlig tid, och eftersom jag har diskuterat några enskilda sakfrågor inom ramen för en generös migrationspolitik; i DN om ensamkommande flyktingungdomar, i SvD och Aktuellt om böneutrop och återigen med Per Ankersjö i SvD om illegala invandrare ("papperslösa"). (Jag bemöter här Ankersjös beskyllningar under rubriken: Staffan Danielsson - frihetskämpe eller mörkerman"),

Ursäkta min mångordighet och många länkar, men som ni förstår anser jag detta vara mycket viktiga frågor där jag har ett stort engagemang. I den svenska migrationsdebatten förekommer ständigt förslag om att Sveriges regelverk, bland de generösaste i världen, borde bli än mer öppna, t ex genom återkommande amnestier för "papperslösa", genom att öppna för asylansökningar från hemlandet och genom att öka skälen till att beviljas asyl. Jag diskuterar detta i ett färskt blogginlägg här, och det finns även andra som vågar resonera i samma riktning.

........................................................................................................................................................

Nu till konklusionen av vad jag skrivit! Jag ska strax redovisa min uppfattning om hur Centerpartiet borde driva migrationsfrågorna, och jag menar alltså att våra usla opinionssiffror har koppling till en mycket välmenande men delvis orealistisk politik i migrationsfrågorna alltsedan "Nybyggarlandet Sverige" och till idéprogramgruppens förslag. Idéprogrammet landade visserligen OK efter en väldig debatt där vi från Östergötland var mycket pådrivande. Orsaken till att jag nu genom detta blogginlägg vill lyfta hur jag har argumenterat i dessa frågor, och hur jag kommer att fortsätta att driva på, är att jag alltjämt uppfattar starka strömningar i vissa centerkretsar (t ex Stockholms stad och CUF) för att vi i valet 2014 mera ska betona att våra förslag möjliggör fri invandring än att de ska minska dagens stora utanförskap och få fler i arbete. Jag är helt övertygad om att valet avgörs av det senare, och att det första bidrar till våra låga opinionssiffror.

Så här borde alltså Centerpartiet (och Sverige) enligt min mening resonera om migrationen:

1. Sverige ska ha fortsatt generösa regelverk i världstät för arbetskraftsinvandring och asylpolitik, och vara ett av de länder i Europa som tar emot flest asylsökande i förhållande till sin storlek.

2. Sverige ska vara starkt pådrivande i EU och internationellt för att fler länder ska föra en öppnare migrationspolitik och för att regelverken successivt ska förbättras i gemensamma överenskommelser.

3. Sverige ska fortsätta att vara världsledande i utvecklingsbistånd, och i första hand stödja utsatta människor i länder drabbade av hunger och sönderslitande inbördeskrig genom insatser på plats.

4. Våra regelverk för asyl måste förhålla sig till dels till hur vi själva vill att de ska vara utformade, men även till hur praxis utformas av länderna i vår omvärld. Sverige kan inte som ett av världens rikaste länder avvika alltför mycket från länderna i vår omvärld i sina migrationsregler, i så fall skulle Sveriges andel av asylsökande kunna ta orimligt stora proportioner.

5. Om EUs länder t ex tillämpar ålderstest för att avgöra om en ensamkommande ungdom är över eller under 18 år bör även Sverige överväga detta, annars blir uppenbarligen resultatet att en stor andel av de som kommer till EU söker sig till Sverige (ca 30 %), varav en del för att kunna söka asyl som barn istället för som vuxen. Givetvis ska man söka och i mycket hög grad få asyl, men är man över 18 år ska prövningen ske som vuxen.

6. Om EUs länder i övrigt ger asylsökande från Syrien kortare uppehållstillstånd som omprövas och tillåter anhöriginvandring i takt med att man kan försörja sin familj bör även Sverige överväga liknande regler. Idag är Sverige i särklass mest generöst genom att ge 3 års uppehållstillstånd och tillåta anhöriginvandring nästan oberoende av den egna ekonomin, vilket också medverkar till att Sverige enskilda månader tagit emot upp till hälften av asylsökande från Syrien till EU. Sverige ska visst kunna behålla sina mer generösa regler, eller förbättra dem ytterligare,  om medborgare och politiker så vill, men det måste vara möjligt och riktigt att få diskutera regelverken och deras utformning, vilket är nästan ogörligt idag.
Det är Miljöpartiet som drivit igenom nuvarande regelverk. Moderaterna vill se över dem, men Centerpartiet (och övriga partier förutom naturligtvis SD) säger blankt nej. Jag anser att Sverige bör se över reglerna och bl  a analysera regelverken i länderna i vår omvärld.

7. Sverige ska ha fortsatt generösa regelverk för arbetskraftsinvandring, där Sverige behöver kompetens och erfarenhet. Det slår däremot fel om McDonalds rekryterar t. ex människor från Indien samtidigt som massor av svenskar söker dessa jobb. Det är också orimligt om människor kan "köpa sig" till ett jobb i Sverige. Regelverken och kontrollerna bör därför fortlöpande ses över för att förhindra missbruk.

.........................................................................................................................................................

Avslutningsvis; "Den stora frihetsfrågan i Sverige som Centerpartiet i första hand ska koncentrera sig på är det växande utanförskapet hos dem utan jobb, varav många är migranter och ungdomar och funktionshindrade eller bor i små- och förorter och på landsbygden. Detta anknyter också till Centerpartiets rötter, där solidaritet med de svaga och utsatta alltid varit en bärande princip.

Om Centerpartiet fokuserar sitt frihetsbudskap på att få människor i arbete och att få igång en fungerande integration utifrån ett idéprogram som bygger på liberalism med kraftigt sociala förtecken är jag övertygad om att partiet kommer att växa. När vi ser resultaten att människor har kommit i arbete och integrationen fungerar kan vi successivt låta regelverken för migranter bli än mer generösa. Och visionen som styr oss är naturligtvis på lång sikt en värld utan gränser och utan krig och konflikter!"

Den centermedlem i vår valkrets Östergötland som inte håller med om hur jag resonerar och om det jag kommer att fortsätta att arbeta för enligt ovan ska naturligtvis inte kryssa mitt namn. Och vice versa. Jag vill med detta blogginlägg mycket tydligt ge östgötacenterns medlemmar, och östgötarna i sin helhet, en klar och ärlig konsument- och medborgarupplysning från min sida inför valet 2014!

Jag skriver idag en koncentrerad debattartikel i Östgöta Corren på detta tema. Och Corren anser att jag "spelar ett högt spel".  Jag ser det annorlunda. Det här är viktiga och svåra frågor som måste kunna diskuteras utifrån en generös grundsyn, även om man som jag menar att Sverige på några punkter bör närma sig de regelverk som andra länder tillämpar. Det är märkligt att det ska vara så laddat och nästan tabubelagt i Sverige att diskutera som jag gör. Jag vill bryta mark för en öppnare dialog i dessa frågor utifrån en generös grundinställning, jag är övertygad om att en öppnare debatt bromsar extrema partiers tillväxt och jag anser att det inför val är viktigt att deklarera var man står i viktiga frågor. Som framgår av mina många länkar är min uppfattning heller ingen dagslända utan något som jag diskuterat och fört fram sedan lång tid.














 

SLU-forskare (eko) vill bara ha ekojordbruk...

Eko(!)-forskaren på Sveriges Lantbruksuniversitet Kristina Belfrage vill att hela landsbygdsprogrammets pengar ska gå till att göra allt jordbruk i Sverige "ekologiskt", dvs att inte använda modern teknik som t ex mineralgödsel.

Detta fullständigt orealistiska mål har faktiskt också Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet, Vänsterpartiet nog också. Socialdemokraterna "nöjer sig med" att vilja fördubbla ekoproduktionen i Sverige till 30 %.

Jag har starkt kritiserat detta i blogginlägg och debattartiklar, där kärnan är denna:

"MP, SNF, V och delvis S drömmer om Sörgården och vill därför fördubbla eller mer den ekologiska maten, som helt avstår från modern teknik som till exempel tillförsel av mineralgödsel. Det gör dock maten 30-60 procent dyrare eftersom produktionen sjunker i samma storleksordning samtidigt som det riktade miljöstödet över statsbudgeten då uppgår till miljardbelopp. Ekologisk odling är en viktig nisch men kan inte bli något dominerande produktionsalternativ i ett läge när 800 miljoner människor redan hungrar och när betinget för världens bönder enligt FAO är att öka produktionen av mat med 70 (sjuttio) procent och mer redan till år 2050.
Visst ska de svenska miljö- och djurskyddsreglerna för jordbruket ligga i internationell tät. De kan dock inte isoleras från världen i övrigt och ligga alltför långt före. Sedan Astrid Lindgrens djurskyddslag 1988 har den svenska mjölk-, nötkött- och grisköttsproduktionen minskat i särklass mest i Europa med över 20 procent. Sverige är idag Europas mest importberoende land, där importmaten på några decennier gått från 25 till nära 50 procent av den svenska matmarknaden".

Jag har utvecklat min kritik här.

Jag har respekt för ekokonceptet som en viktig nisch och miljöalternativ som kan ge erfarenheter till gagn för hela jordbruket. Däremot skulle en storskalig övergång till ett jordbruk som ger kraftig lägre skördar och kraftigt högre matpriser (i båda fallen ca 30-40 %) samtidigt som stödet över statsbudgeten i så fall skulle eskalera till många miljarder vara, enligt min mening, orealistiskt och ansvarslöst.

Sverige har redan ett av världens mest generösa ekostöd och likaså ett av världens högsta ekoandelar i matproduktionen, ca 5 procent. Detta har uppnåtts tack vare statliga miljö- och andra ersättningar på ca 3/4 miljard kronor samtidigt som maten är 30-60 % dyrare.

Kristina Belfrages förslag är nu att det statliga landsbygdsstödet på ca 7 miljarder per år helt skulle koncentreras till ekologisk produktion, samtidigt som den svenskproducerade maten i sin helhet skulle fortsätta att vara 30-60 % dyrare eller mer än importmaten.

Resultatet av en sådan politik på global nivå skulle snabbt bli ökad matbrist och hunger i världen och en prisexplosion på mat. Och för Sveriges del, om de rödgröna skulle få möjlighet att genomdriva Kristina Belfrages förslag, skulle resultatet tvivelsutan bli en ytterligare starkt ökad matimport från länder med sämre miljö- och djuromsorg än Sverige.

Centerpartiet är det moderna miljöpartiet. Vi står upp för resurshushållning och för att sluta kretsloppen. Vi inser vad jordbruk och livsmedelsproduktion betyder globalt i världen och i Sverige, för att mätta världsmedborgarna och för miljö, kretslopp, levande landsbygd och biologisk mångfald. Vi är positiva till ekologisk odling som en viktig del av det svenska jordbruket, men vi står också helt bakom det moderna miljövänliga jordbruk som står för 95 % av den svenska produktionen och vars konkurrenskraft måste stärkas för att kunna ta tillbaka mark från importmaten.
 

Djurskydd och rättssäkerhet, Värmland

Självklart ska kor och grisar ha det bra i svensk djurhållning, och självklart ska detta kontrolleras och åtgärder vidtas när djur far illa, och för att förebygga att så sker.

Samtidigt har jag uppmärksammats på att djurskyddslagen ger staten/länsstyrelserna en oerhört stark ställning som ibland kan göra att enskilda djurägare upplever sig vara i ett orimligt underläge när det gäller att få sin sak prövad i domstol. Länsstyrelsen kan utan domstolsprövning tvångsomhänderta hela  djurbesättningar efter 3 förelägganden (enligt praxis som förmodligen ska ändras) om djurinspektör och länsveterinär (ungefär) är överens. Någon domstolsprövning där båda parter kan hävda sin uppfattning behövs inte. Om djurägaren överklagar och menar att djuren hade det någorlunda bra är detta svårt att bevisa eftersom omhändertagandet redan skett och djuren är borta. Länsstyrelsen hävdar då också naturligtvis sin uppfattning med dokumentation av olika slag som naturligen är mycket negativ mot den vars djur man tvångsomhändertagit, och domstolarna går i princip alltid regelmässigt på myndigheternas gjorda bedömningar.

Jag följde på avstånd ett mångårigt infekterat djurskyddsärende i Skåne, som Lantbrukets Affärer skildrar i denna artikel. Lantbrukstidningen ATL kommenterade det hela i en ledarartikel.

Jag och Erik A Eriksson lade i höstas denna motion till riksdagen om djurskyddet, som avslogs av riksdagen med hänvisning till pågående arbete (som oftast sker..) Vi ville där att ett så omvälvande beslut som att tvångsomhänderta en lantbrukares alla djur borde prövas i domstol, samt att måste lantbrukaren upphöra med sin djurhållning borde försäljningen av djuren kunna ske mer flexibelt och till mindre väldiga kostnader än som ofta blir fallet idag.

Johan Linander, (C i justitieutskottet) skrev i våras en debattartikel om djurskydd med flera undertecknare.

Med anledning av ett djurskyddsfall i Värmland, där en stor nötkreatursbesättning i våras tvångsomhändertogs efter många års tillsyn från länsstyrelsen med flera förelägganden om bättring, skrev jag denna debattartikel i Land Lantbruk i juni.

Länsstyrelsen informerar om beslutet på sin hemsida, och Foodmonitor och NWT skrev artiklar  om omhändertagandet. Land Lantbruk behandlar djurskyddsfrågan på ledarplats.

Lantbrukaren som fråntogs djuren menar att beslutet kom överraskande och att han planerade att avveckla produktionen men nu drabbas av att hans näringsverksamhet rycks undan samtidgt som kostnaderna för polis,transport, uppstallning och försäljningstapp blir mycket stora. Länsstyrelsen har sannolikt uppfattningen att det efter många års problem nu var nödvändigt att ingripa.

Lantbrukaren som av länsstyrelsen uppdrogs att stalla upp djuren ger i ATL sin bedömning att beslutet var välgrundat, och refererar till obefogad kritik i sociala medier mot honom, och även hot. (hot är naturligtvis fullständigt oacceptabelt).

Länsstyrelsen och LRF i Värmland bjöd mot bakgrund av fallet in till presskonferens om djurhållningen och djurskyddet i länet. Den föranledde inga stora avtryck i media, men rimligen ställde man sig bakom hanteringen av det aktuella ärendet samtidigt som man torde ha framhållit att djurhållningen i Värmland (och Sverige) är bra och i världsklass.

Miljömagasinet, med tidigare kopplingar till antikärnkraftsrörelsen och Miljöpartiet, skriver om deras bild  som på bloggar och i media engagerat sig för en som man menar bättre rättssäkerhet vid myndigheternas djurskyddstillsyn.

Detta är svåra frågor och djurens bästa motiverar naturligtvis en stark djurskyddslag och extraordinära beslutsbefogenheter för myndigheterna vid akuta djurlidanden. Jag menar att vid den översyn av djurskyddslagstiftningen som nu bereds på landsbygdsdepartementet efter den utredning som gjordes av landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson, så bör den enskildes möjligheter att få sin sak prövad i domstol eller enligt Johan Linanders förslag stärkas. Likaså bör om djurägaren måste upphöra med sin djurhållning mer flexibla och mindre kostnadskrävande sätt att åstadkomma detta möjliggöras i linje med min motion och debattartikel i Land Lantbruk.







 

Hotet från Ryssland...

Jag försöker att vara en öppen och transparent politiker, och uppskattar sociala medier. Jag för en löpande dialog med t ex olika anonyma och nonyma bloggar som diskuterar försvarsfrågor, och försöker ge min och Centerpartiets uppfattning i aktuella frågor.

Trots att jag tycker mig ha besvarat många frågor finns en förväntan om fler svar.

Därför detta blogginlägg.

Jag tycker att försvarsberedningen färska rapport var bra, med en realistisk bild av försvar och säkerhet i världen med särskilt fokus på Norden och Ryssland. Vi gjorde bl a konstaterandet att Rysslands försvar är på väg uppåt efter den stora nedgång som skedde efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Vi skrev också helt korrekt att övningsverksamheten är mindre, en bedömning som då torde varit den vanliga i länder utanför Ryssland.

Sedan dess har Ryssland och Putin sökt att visa musklerna genom att använda de försvarsresurser som vi ju vet finns till en plötsligt stor övning i Östra Ryssland med 160.000 soldater berörda. ( dvs kanske 15-20 % av totalen).

Försvarsbloggarna har snabbt uppmärksammat detta i olika inlägg, t ex Wiseman och Skipper.

Även en del tidningsledare har gjort det, t ex NWT.

Ett tema är naturligtvis oro för vart Ryssland är på väg med sin växande militära styrka. Ett annat är att man raljerar med försvarsberedningens rapport som hade "otroligt fel rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar" (Skipper) och "försvarsberedningens rapport, som kom så sent som i förra månaden, kan man därför lika gärna slänga i papperskorgen. Den är resultatet inte av skarpa analyser utan av politiskt önsketänkande och kompromissande.." (NWT).

Jag får nu frågor om vilka slutsatser som jag och Centerpartiet dragit av den ryska storövningen, liksom av den ryska flygövningen under påsken på internationellt vatten över Östersjön.

Först, jag står naturligtvis fullt ut bakom analyserna och bedömningarna i försvarsberedningens färska rapport.

För det andra, nu ska försvarsberedningen utifrån rapporten, och tillkommande relevanta omvärldsfakta, överväga försvarets framtida inriktning och storlek.

För det tredje, naturligtvis fortsätter regering och riksdag och försvarsmakt att följa omvärlden och vad som händer, t ex om det finns anledning att omvärdera Rysslands militära styrka och inriktning. Att övningarna länge varit mer begränsade är ju ett faktum och jag tycker att kritiken enligt ovan mot försvarsberedningen är överdriven och att rapporten är bra. Likaså är det väl känt vilken numerär Ryssland har i sitt försvar, och vilken upp- eller återrustning som nu är på gång.

Den genomförda storövningen, liksom även återgången till flygövningar enligt mönster från tidigare, behöver naturligtvis följas och utvärderas, vilket försvaret gör löpande. Jag är nyfiken på hur övningen genomfördes och vad den de facto innebär i ökad rörlighet och förmåga jämfört med tidigare.

Ryssland är ett väldigt land och en militär stormakt i kraft av detta och genom sitt försvar, där det faktum att man tillsammans med USA är de två stora kärnvapennationerna väger allra tyngst.

För Sveriges del är Ryssland ett land i vår närhet som vi tidigare för flera 100 år sedan ofta var i krig med, och som bl a bemäktigade sig Finland. Även under kommunismens diktatur och under andra världskriget och det kalla kriget var dåvarande Sovjetunionen ett reellt hot.

Idag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet, även om det som bekant finns stora brister i olika avseenden. Sverige måste naturligtvis fortsätta att uppmärksamt följa Rysslands både politiska och militära utveckling, vilket  t ex analyseras ingående i Försvarsberedningens rapport. Vi ska samtidigt göra allt vi kan för att stödja en rysk utveckling i rätt riktning och vinnlägga oss om ökad handel och samarbete i olika avseenden.

Jag har i ett färskt blogginlägg resonerat kring aktuella försvarsfrågor och även försvarsbudgetens storlek samt om Sveriges militära samarbeten med andra goda demokratier, vilket tillsammans med det egna försvaret också är en mycket viktig faktor för vårt lands säkerhet.





 

Fri asylrätt från hemlandet till Sverige?

Migrationsdebatten fortsätter i Sverige, och den är viktig.

Per Ankersjö i Centerpartiets idéprogramgrupp var mycket tydlig i december 2012, här t ex i en SvD-artikel. Ledande c-företrädare, inte minst inom CUF är mycket tydliga med vad man vill. Efter vår stora idédebatt är vi överens om att detta är en vision på lång sikt och inte möjligt i närtid, men våra sätt att uttrycka detta skiljer sig ofta åt. Jag betonar att Centerpartiets olika goda arbetsmarknadspolitiska förslag syftar till att få fler i arbete och minska utanförskapet, vilket jag tror är avgörande viktigt i valet 2014,  medan samma förslag också kan motiveras med att det främst möjliggör mer öppna gränser på mycket lång sikt..

Jag står självfallet bakom visionen om en värld utan hunger och utan krig och där gränserna är öppna mellan länder. Jag ser dock tyvärr inga förutsättningar för att detta ska kunna realiseras inom den framtid jag kan överblicka, vare sig i världen i stort eller att Sverige ensidigt går före. En ledande mycket liberal debattör som Fredrik Segerfeldt är väldigt tydlig med att fri rörlighet skulle leda till ett samhälle med ett låglöneproletariet och växande segregation.

Assar Lindbeck anser i en intressant intervju i tidningen NEO att fri invandring inte är realistisk med dagens väldiga klyftor i världen. Min bedömning är densamma, Sverige är ett av världens rikaste länder och skulle vi ensidigt öppna våra gränser i en värld där det finns 45 miljoner flyktingar, 800 miljoner som hungrar och 100-tals miljoner arbetslösa skulle vi inte klara av att få alla de som skulle söka sig hit integrerade och i arbete.

Sverige är redan det land i Europa som ligger i täten vad gäller asylmottagande.

Östgöta Correns Sofia Ståhlspets belyser i några artiklar frågan om Sverige borde bevilja människor asyl vid svenska ambassader i andra länder. Det skulle naturligtvis i ett slag mångdubbla antalet asylsökande till Sverige, eftersom de som idag kommer hit främst är människor som kunnat betala flyktingsmugglare stora belopp (summor som 100-150.000 kr nämns) för att ta sig till EU och Sverige utan pass eller visum.

Sverige ska naturligtvis ha en generös arbetskraftsinvandring- och asylpolitik som idag, och världens största utvecklingsbistånd, men vi måste likt alla andra länder ha kvar regelverk som begränsar migrationen.

Det blir naturligtvis lätt så att debatten koncentreras till de människor som har resurser att ta sig hit och att de borde alla få stanna vare sig de har flyktingskäl eller inte. Det finns ju även en stark debatt att de som efter prövning i domstol inte får rätt att stanna utan ska avvisas men som väljer att gå under jorden som illegala invandrare eller "papperslösa", ändå borde få stanna. Det vore dock ett sätt att införa en fri invandring "bakvägen", dvs ha regelverk som inte ska tillämpas.

Kostnaderna för att ta emot och integrera de som får asyl i Sverige är i ett kortare perspektiv betydande och betalas till viss del genom att medel avsätts från biståndsbudgeten. Det kan vara logiskt, men innebär ju att resurserna för att bistå människor i de utsatta länderna som inte kunnat ta sig till Sverige minskar. Sverige ska ta ett stort ansvar för att hjälpa människor på flykt och i stor fattigdom, i första hand riktat till alla behövande i de länder som berörs men naturligtvis också till de med asylskäl som lyckas ta sig till Sverige.

Det kunde visst vara logiskt att som Corren diskutera om inte flyktingar borde kunna söka asyl till EU och Sverige i Afghanistan, Somalia och Syrien med flera utsatta länder och kanske t o m även de som vill fly från fattigdom i Afrika borde få uppehållstillstånd i EU.

Det skulle dock snabbt handla om många tiotals miljoner människor som rimligen skulle ta  möjligheten att ansöka, och som naturligtvis vill ha jobb och del i de sociala trygghetssystemen. Fanns det ett sug efter arbetskraft i EU och Sverige som behövde tillgodoses skulle naturligtvis det ligga närmare till hands att "öppna gränserna". Idag är dock arbetslösheten mycket hög i t ex Spanien och Grekland men även i många andra EU-länder inklusive Sverige vilket sätter gränser för hur många som kan tas emot, få arbete och integreras.

Då kan man naturligtvis resonera som Fredrik Segerfeldt att låt dem få komma till oss men utan del i våra trygghetssystem, de får det ju ändå bättre än varifrån de kommer även som "låglöneproletariat". Jag är mycket tveksam till detta och befarar också att skulle detta bli praktiskt politik i t ex Sverige skulle risken vara betydande för en politisk "backlash" där växande krafter skulle vilja begränsa migrationen mycket kraftigt.
























 

Allemansrätten måste respekteras, även av bärplockare!

Förra året var det en livlig debatt om allemansrättens gränser, när bärplockare från andra EU-länder, främst Bulgarien, lockades till de svenska skogarna för att plocka bär.

Betydande problem uppstod tyvärr när många slog provisoriska läger längs skogsvägar i stora antal och under lång tid.

Jag skrev en debattartikel i Expressen och flera blogginlägg om detta, samt diskuterade frågan i bl a Sveriges Radio P1 Godmorgon. Jag la också en motion till riksdagen i frågan i höstas tillsammans med min riksdagskollega Solveig Zander.

Ett förslag i den var detta:

"Länsstyrelse och polis kan utfärda föreskrifter och avhysa ”vildcampare” i större grupper men i praktiken låter detta sig svårligen göras. Det är märkligt att avhysning endast kan ske efter ansökan till kronofogden enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning, vilket kräver identifiering och tar tid. Här bör regelverken skärpas så att polisen vid behov snabbt kan agera och avhysa campare som inte följer allemansrättens hänsynsregler."

Regelverken för när människor missbrukar allemansrätten och upprättar provisoriska läget i betydande antal på någons tomt eller mark är idag uppenbarligen alldeles för svaga och tillkrånglade, vilket framgår i bl a detta Sv Radioinslag och denna artikel

Centerpartiets vice partiledare Anders W Jonsson har tillsammans med Catarina Deremar skrivit en bra debattartikel i Arbetarebladet med bla följande goda förslag:

"Lagstiftningen kring avhysning måste också förändras så att det vid oönskad ockupation av mark kan ske skyndsamt.

Vidare bör man se om inte allemansrättens rätt till en övernattning bör lagfästas så att tältning på samma plats i mer än en natt utan markägarens tillstånd blir olagligt."

Jag stöder dessa förslag helt och fullt. Naturligtvis måste polisen omedelbart kunna beivra olagligt utnyttjande av allemansrätten, om människor eller grupper av människor slår läger på någons tomt eller mark och vägrar att följa markägarens krav på att lämna platsen. Det är egentligen gåtfullt hur avhysning idag måste ske med hjälp av identifiering och med assistans av kronofogden till betydande kostnader för markägaren och med oftast lång tidsutdräkt.

Det enda rimliga borde vara att missbruk av allemansrätten på t ex detta sätt ska kunna beivras omedelbart av polisen genom avhysning vid begäran från markägaren. Det är uppenbart att dessa frågor skyndsamt behöver utredas och regelverken förändras så jag stöder fortfarande förslagen i motionen från i fjol, och kommer naturligtvis att motionera igen i höst. Hoppas att tiden nu har mognat så att riksdagen kan ställa sig bakom detta!


 

LO och jag sågar S livsmedelspolitik

Socialdemokraternas båda ledande företrädare i Miljö- och jordbruksutskottet begår en cirkulärartikel i många tidningar om hur jobben skulle öka i jordbruket med en S-regering, sannolikt med stöd av V och MP. Jag replikerar i flera östgötatidningar enligt nedan.

Man skriver naturligtvis inget om sina förslag på ökade skatter och kontrollkostnader i halvmiljardklassen för jordbruket, men står fast vid sin märkliga formulering att "Vi tror inte att vägen går via sänkta djurskydds och miljökrav. I så fall försvinner anledningen och möjligheten för svenska kommuner och landsting att upphandla svensk mat".

Det Socialdemokraterna alltså menar är att om kommuner och landsting kan välja mellan mat som är producerad med höga miljö- och djurskyddshänsyn i Sverige eller från t ex certifierade gårdar i USA eller Polen eller Argentina ( i den mån sådana finns) så finns ingen anledning för kommunen att köpa närproducerat från Sverige.

För att en kommun, och en barnfamilj, antar jag, ska vilja köpa mat från svenska gårdar måste miljö- och djurskyddskraven vara högre än i andra länder, annars kan det kvitta.

Betyder det alltså ingenting att maten är närproducerad i Sverige och ger möjligheter att sluta kretsloppen i Sverige och att hålla våra landskap öppna samt ge jobb i jordbruk och i Sverige 4:e största industrisektor, livsmedelsindustrin? Nej, säger Socialdemokraterna.

Det är skandalöst, faktiskt.

Socialdemokraterna vill istället fördubbla produktionen av ekologisk mat i Sverige, trots risken för att prispressande överskott kan uppstå.

Jag försttår att Livsmedelsindustriarbetarnas ordförande Hans-Olof Nilsson sliter sitt hår och sågar det gamla arbetar- och industripartiets nya profil under rubriken "Socialdemokraternas livsmedelspolitik duger inte". Sedan dess har S lagt till några förslag om varumärken och innovationer men den orealistiska huvudinriktningen ligger kvar, det är genom skatte- och kontrollkostnadshöjningar och genom en storsatsning på mat som är 30 till 60 procent dyrare som jobben ska öka i jordbruk och livsmedelsindustri...Tyvärr har Livs rätt, S-V-MP-linjen skulle accelerera nedläggningen av jordbruk och livsmedelsindustri och istället öka inflödet av importmaten ytterligare.

Centerpartiet och landsbygdsministern är däremot på rätt väg i sin nya fyrpunktsplan för jordbruket. Och Socialdemokraterna har en ljus idé om en sammanhållen livsmedelsstrategi. Det är en god tanke givet att den inte innehåller flera av Socialdemokraternas bärande förslag..

Jag har lanserat flera nödvändiga förslag, nu senast på DN debatt, vilka framgår av detta blogginlägg. Det gäller nu att driva fram detta inom regeringen. Tyvärr vill inte Moderaterna - obegripligt nog - se någon livsmedelsstrategi för Sverige (den ska utarbetas för hela EU...) eller några nya riksdagsmål för jordbruket mm.

Jag replikerar Ernkrans/Löfstrand i bla Norrköpings tidningar.

 

Vi måste sluta drömma om Sörgården...

satte DN Debatt som rubrik på min debattartikel om jordbruket idag, där jag försvarar landsbygdsminister Erlandssons 4-punktsprogram för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, och där jag kritiserar Astrid Lindgren-veterinären Kristina Forslund som vill ha strängare svenska djurskyddsregler och mindre jordbruk.

Jag förstår att det finns de som sätter i halsen och undrar. Jag ber er, läs min artikel noga. Jag står för varje ord och är övertygad om att det är verkligheten jag lyfter fram. Jag vill inget hellre än ett livskraftigt svenskt jordbruk med god konkurrenskraft som kan vända den negativa utvecklingen på mjölk-, nötkött- och grisköttsområdet till tillväxt och att kunna ta tillbaka marknadsandelar från importmaten.

Men utmaningen är stor och ska detta lyckas måste utöver de åtgärder som landsbygdsministern och Centerpartiet drivit fram i alliansregeringen också hans senaste 4-punktsprogram förverkligas, samt även, enligt min bestämda uppfattning, mina förslag om nya riksdagsmål, tillsättandet av en livsmedels(- och säkerhets)beredning samt en bred kraftsamling.

Så allvarligt är faktiskt läget för världens miljö- och djurskyddsmässigt bästa lantbruk idag på framförallt animalieområdet.

Mitt förslag om en livsmedelsberedning mm har jag utvecklat i detta blogginlägg, läs det gärna noga!

Ni som är övertygade om att framtiden för svenskt jordbruk ligger i en storskalig övergång till ekologisk odling är säkert besvikna på mig. Jag tror ändå ärligt att ekokonceptet är en viktig nisch där Sverige ligger främst i världen med 5 procent av produktionen som eko. Skulle politiken driva fram ändå långt större ambitioner är jag mycket orolig för att den utvecklingen som vi redan ser på mjökområdet, där efterfrågan inte längre ökar och där ett prispressande överskott finns, skulle kunna sprida sig och hårdast drabba dagens etablerade ekolantbrukare.

Jag har vänt mig till ekolantbrukare i detta blogginlägg och utvecklat min syn, läs det gärna noga!

I min desperation tillät jag mig den 1 april i år att med svart satir försöka visa hur bräckliga många vällovliga försök att ytterligare miljöinrikta det svenska lantbruket egentligen är, och hur negativa effekter detta sannolikt skulle få för kretslopp och matproduktion i Sverige, och för Östersjön.

Även inom regeringen har Centerpartiet krafter att brottas med som ibland bromsar t ex att en livsmedelsberedning tillsätts mm, vilket jag tydliggör i detta blogginlägg. Det handlar om M och ibland FP. Här ett annat inlägg om detta

Jag har på SvD Brännpunkt kritiserat att "olaglig skolmat slår ut svensk produktion", samt ytterligare en gång på Brännpunkt kritiserat kommunernas agerande och angivit recept..

Jag var i höstas invecklad i en hård debatt med Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson. Jag var säkert provocerande mot honom och han var oförskämd mot mig. Han och hans förening lanserar nu en kampanj för att Sveriges, och säkert världens jordbruk, helt ska avstå från t ex mineralgödsel och annan teknik enligt det radikala ekokonceptet. Detta skulle enligt min mening minska livsmedelsproduktionen, leda till en prisexplosion på mat och öka hungern i världen. Här en ytterligare precisering av min kritik.

Jag anser att V, SNF, MP och delvis S med sina orelistiska förslag spelar rysk roulette med livsmedelsförsörjningen i Sverige och i världen, vilket jag skrivit debattartiklar om i bl a Göteborgsposten.

Jag har också starkt kritiserat många kommuners stora livsmedelshyckleri, vilket jag bl a skrivit detta blogginlägg om.

Ursäkta rätt många ord och länkar men varav hjärtat är fullt..!

Jag är alltså glad över att ha fått in debattartikeln på DN debatt som koncentrerat summerar Centerpartiets, med ytterligare förslag från mig själv, åtgärder och förslag för svenskt jordbruk. Jag är övertygad om att dessa frågor, om världens och Sveriges livsmedelsförsörjning, är mycket stora och bara kommer att växa. Jag är glad över att DN ger utrymme för denna oerhört angelägna och viktiga debatt och jag hoppas på en allt livligare dialog om detta i svensk samhällsdebatt. Jag kommer att svara på alla frågor som ställs till mig om detta och jag kommer att fortsätta att diskutera och driva dessa frågor, tro mig!

Tillagt samma dags kväll: Jag kommer att använda detta summerande blogginlägg som en referens till de uppfattningar jag har i de växande viktiga jordbruks- och livsmedelsfrågorna. Därför några länkar till.

Jag och Magnus Demervall (då Andersson) skrev på SvD Brännpunkt om att även gentekniken, rätt använd och under sträng kontroll, skulle kunna bidra i framtidens jordbruk. Även i detta blogginlägg diskuterar jag denna fråga liksom delvis också i detta, där jag även kritiserar SNF.

Hösten 2011 diskuterade jag, och andra kollegor, dessa viktiga frågor i budgetdebatten på jordbruksområdet.

Tidigare 2011 skrev jag också en principiellt viktig debattartikel om jordbruket i tidningen Land Lantbruk tillsammans med Annie Lööf och Leif Walterum. Viktiga delar av vårt budskap är nu på väg att förverkligas.

2010 skrev jag debattartiklar i många tidningar, här i Land Lantbruk, om den svenska maten som en bilarnas Rolls Royce medan svenskarna tyvärr alltmer köper en importerad Skoda. Skulle det inte räcka med en Volvo?

Jag ställde i maj 2010 en interpellation till jordbruksministern om det stora livsmedelshyckleriet  och att utvecklingen måste vända, där jag hänvisade till en tidigare interpellation 2005 till dåvarande jordbrukminister Ann-Christin Nyqvist (S). Jag skrev också debattartiklar med udden riktad mot SNF, MP och S.
 

Säkerheten för lokalanställda i svenska ISAF-styrkan

Efter flera turer har ett förslag lagts för hur lokalanställda vid den svenska ISAF-styrkan i Afghanistan, och i andra fredsbevarande insatser, ska kunna beredas asylprövning i Sverige när asylskäl finnes.

Jag har i flera inlägg här på bloggen diskuterat denna viktiga fråga och är naturligtvis för att asyl ska kunna beviljas både tolkar och andra som arbetat nära den svenska kontingenten när asylskäl finnes. Jag tycker att det framtagna förslaget är intressant och borde kunna fungera, bra att det diskuteras.

Det kritiseras nu för att vara för lite generöst, alla som arbetat just som tolkar i svenska fredsinsatser borde kunna beredas asyl i grupp om de så önskar. Flera ledarsidor, och respekterade krönikörer, kräver detta.

Man hänvisar till att andra länder ger asyl åt alla som arbetat som just tolkar. Min uppfattning är att länderna oftast prövar detta och ger asyl åt de med asylskäl men inte en generell gruppasyl.

Det är många som lever under förfärliga hot i Afghanistan, och talibaner och andra skyr inga medel för att med våld och terror mörda och attackera mänskor som motsätter sig deras fundamentalistiska världsbild. En utsatt grupp är säkert de som på olika sätt arbetat nära ISAF-insatsen och för den lagliga regeringen och för Afganistans polis och armé.

Jag tycker alltså det är bra om det på plats i Aghanistan kan ske en asylprövning för de som arbetat åt den svenska ISAF-insatsen och som fått en sådan hotbild att asyl bör beviljas. Det kan gälla tolkar, men sannolikt även andra som arbetat nära svenskarna.

Huvudspåret för FNs fortsatta insatser för Afghanistan måste dock hela tiden vara att stötta en fortsatt demokratisk utveckling där odemokratiska religiösa fanatiker inte ges möjlighet att åter ta över makten och där attackerna och hoten mot oskyldigaa människor måste få en ände.



 

C står upp för svensk livsmedelsproduktion!

Centerpartiet är det moderna miljöpartiet. Vi står upp för resurshushållning och för att sluta kretsloppen. Vi inser vad jordbruk och livsmedelsproduktion betyder globalt i världen och i Sverige, för att mätta världsmedborgarna och för miljö, kretslopp, levande landsbygd och biologisk mångfald.

Medan andra partier vill öka just det svenska jordbrukets skatter och försämra konkurrenskraften samt sätter upp mål att kraftigt sänka skördarna och höja priserna genom en ensidig ekofokusering ser Centerpartiet till helheten och tar strid för att utveckla svensk livsmedelsproduktion i sin helhet inklusive den viktiga ekonischen.

Detta är högaktuellt eftersom den viktiga mjölk- och köttproduktionen trots olika insatser som Centerpartiet drivit fram i alliansen fortfarande backar. Sverige är idag det land i Europa som är mest importberoende, en utveckling som måste vändas.

Därför är det utmärkt att landsbygdsminister Eskil Erlandsson på DN debatt lanserar en 4-punktsstrategi för att stärka den svenska matproduktionen med konkreta förslag om offentlig upphandling, ursprungsmärkning, satsning på mjölk och nötproduktion samt på landsbygdsprogrammet.

I en tid när orealistiska förslag om att världsjordbruket i sin helhet skulle avstå från modern teknik i viktiga avseenden frekvent förs fram, samt att nya skatter ska införas på jordbruker och på mat och att en satsning på broccoli och brysselkål är ett realistiskt framtidsalternativ för det svenska jordbruket är det också viktigt att Centerpartiet står upp för sans och måtta och verklighetsförankring i jordbruksdebatten. Detta gör centerpartisterna Ola Johansson och Harald Lagerstedt på ett utmärkt sätt i Göteborgsposten.

Centerpartiet har en god politik för hur hela Sverige ska utvecklas och i den är satsningen på landsbygden och de gröna näringarna en viktig del. Detta gagnar också hela Sverige, både ekonomiskt och ekologiskt. Det har ibland påståtts att Centerpartiets engagemang i dessa frågor har minskat vilket är fullständigt grundlöst.

Därför är det ändå mycket bra att ledande företrädare för Centerpartiet nu flyttar fram positionerna med goda förslag och debattinlägg. Det ger en nödvändig tydlighet i hur viktiga Centerpartiet anser att landsbygdens och de gröna näringarnas frågor är, och hur vi genom våra förslag driver på för att utveckla dem.

Landsbygdsministerns initiativ för att genom en utredning få fram förslag på förbättrad konkurrenskraft är också ett viktigt exempel på detta.

Mitt eget åtgärdspaket ser jag också som en del i denna centeroffensiv, som är en grundpelare i att i kommande riksdagsval kunna få ett större väljarstöd än i valet 2010!

Barometern skriver idag en tänkvärd huvudledare om livsmedelsfrågornas aktualitet och vikt ur olika aspekter, utan att ens beröra den enorma globala dimensionen och livsmedelsfrågornas koppling till energifrågorna.



 

Assar Lindbeck på Centerns linje

i flera avseenden, t.ex om sänkta ingångslöner, lärlingssystem och reformerad arbetsrätt.

Detta framgår av en mycket intressant intervju i tidskriften NEO, av dess chefredaktör Paulina Neuding. Jag länkar till artikeln och kommer att citera en del ur den nedan, och rekommenderar varmt den hugade att teckna en prenumeration!

Assar Lindbeck håller dock inte med de krafter inom Centerpartiet, främst CUF, som tror att fri invandring är realistisk med dagens väldiga klyftor i världen. Assar resonerar ungefär som jag själv, och kanske fungerar hans argumentation bättre, därför citerar jag detta avsnitt:

"Under våren har det pågått en debatt om invandringens ekonomiska effekter, där man bland annat från centerpartistiskt håll har hävdat att fri invandring skulle vara en ekonomisk vinstaffär för Sverige. Hur ser du på det?
– Alltså, låt mig först säga att invandring har berikat Sverige i många avseenden. Det är bara att se på den svenska kultursektorn, hur många framstående invandrare vi har där. Det är också så att invandrare har lägre genomsnittsålder än svenskar, vilket ger en jämnare åldersfördelning i landet. Och det underlättar potentiellt finansieringen av våra äldre. Potentiellt.
– Men det förutsätter att människor kommer i arbete, och invandrare kommer i alltför låg utsträckning i arbete. Skälet är förstås att det är många fler nu som inte är arbetskraftsinvandrare och många som är lågutbildade. Och Sverige är inte särskilt väl rustat för att integrera stora grupper lågutbildade.
Varför inte?
– Det sammanhänger med att vi har höga ingångslöner. Vi har hög arbetslöshet bland lågutbildade svenskar, och vi har ingen fungerande bostadsmarknad eftersom den har förstörts av hyresregleringen. Så invandrare kommer till kommuner där de inte får arbete eller bostad. Och då får man inte de samhällsekonomiska vinster som man skulle kunna få av invandringen.
– Så slutsatsen är att en välfärdsstat av svensk typ med höga ingångslöner och en icke-fungerande bostadsmarknad – vi klarar inte hur stor invandring som helst utan att det blir stor arbetslöshet och socialbidragsberoende bland invandrare.
Hur bedömer du dagens situation i det avseendet?

Assar Lindbeck har haft flera konstutställningar, och även skrivit klassisk musik. Här ett av hans verk.
Foto: Christopher Hunt.

 

 

– 60 procent av socialunderstödet går redan till invandrare. Invandrare har fem gånger så stor sannolikhet att leva på socialbidrag som en infödd. Så redan nu har vi problem. Det betyder att vi måste ha en reglerad invandring.
– Vi är ett rikt land med en välfärdsstat och vi är nio miljoner invånare i en värld där tre, fyra miljarder människor skulle betraktas som urfattiga. Det är klart ett sånt land inte kan ha fri invandring.
Klarar vi dagens nivåer?
– Det är en öppen fråga. Jag vet inte om vi gör det faktiskt. Det är en fråga om storlek och hastighet och eventuella ändringar av vårt mottagningsförhållande. Vi kan naturligtvis bli bättre på svenskundervisning och så vidare. Men det är marginellt i förhållande till storleken på problemet.
Du har myntat idén om insider-/outsidersamhället, där de som är inne i systemen, som har jobb och bostad, agerar på ett sätt som missgynnar outsiders. Ska segregationen förstås ur ett insider-/outsiderperspektiv?
– Ja, det är klart, vi är ett insider-/outsidersamhälle. Både på arbetsmarknaden och på bostadsmarknaden.
Vad kan man göra åt det?
– På arbetsmarknaden tror jag att lösningen ligger i att man inrättar lärlingssystem, för inom ett sådant kan även fackliga organisationer acceptera lägre ingångslöner. Sänka löner med lärlingssystem.
Och uppluckrad arbetsrätt?
– Ja, troligen det också.
– Det här med fri invandring, de som pläderar för det, de gör ett antagande om att lönenivån ska sänkas tillräckligt mycket för att människor ska få jobb. Men det ligger inte särskilt väl i linje med svenskt samhälle. Man kan inte göra om ett land hur som helst, det har sina normer och sina mål.
– Välfärdsstaten klarar inte vilken belastning som helst. Ska man då säga att man ska offra lönenivån för lågutbildade svenskar? Ska man göra på det viset att välfärdsstaten ska finansieras med dramatiskt höjda skattenivåer? Det tycks inte de som är anhängare av fri invandring bekymra sig över. Men det gör jag."

Kan ett alliansfritt land analysera sina militära samarbeten?

Almedalen är nästan över för denna gång, och betyder mycket för den politiska debatten på olika områden. Inte minst på försvarsområdet. Folk- och försvar i Sälen i januari har en särställning i svensk försvarsdebatt, men Almedalen närmar sig, med flera arenor och många seminarier och debatter.

Jag har medverkat vid några, och bl a blivit rejält sågad av en i publiken, den anonyme försvarsbloggaren "Skipper". Jag håller ju inte med honom, men får tåla att han tycker så.

Ja och Nej-frågor är svåra och frågan som Skipper syftar på var om Sverige ensidigt bland vapenexporterande länder ska införa ett demokratikriterium vid vapenexport. Detta utreds just nu, och Centerpartiet liksom andra vill pröva detta ordentligt i syfte att tydliggöra nuvarande regler och söka få en skärpning. Hur det ska utformas är dock komplicerat. Därtill kan ett ensidigt svenskt ställningstagande få betydande konsekvenser för vår försvarsindustri, och t ex försvåra svensk medverkan i internationella vapenprojekt. Och försvarsindustrin är alltjämt betydelsefull för vår säkerhet. Så var utredningen kommer att landa vet vi inte än.

Skipper diskuterar i ett färskt inlägg Centerpartiet och vår försvarspolitik. Jag håller inte med om allt men har respekt för Skippers ansats att söka redovisa vår politik allt ifrån den viktiga roll som faktiskt försvarsfrågan spelade vid alliansens tillblivelse till idag. Jag tycker att Skippers inlägg är ett bra exempel på dialog mellan försvarsbloggare och politiker och skriver därför detta blogginlägg för att kommentera försvarsfrågan vid alliansens bildande, Centerpartiets försvarspolitik, försvarsbudgeten och Sveriges militära samarbete med Norden, EU och med Nato.

Allansen och Försvaret

Försvaret är ett mycket viktigt politikområde, där Centerpartiet alltid strävat efter en bred politisk samsyn. Under huvuddelen av Göran Perssons regeringstid samarbetade Centerpartiet med socialdemokraterna om försvaret, med stöd även från andra partier. Moderaterna var då ett tydligt oppositionsparti som krävde mer pengar till försvaret (vill minnas att det handlade om 1-2 miljarder ungefär) och ibland lämnade försvarsberedningen i protest.

Inför 2004 års viktiga försvarsbeslut, där det bl a ingick nedläggning av många garnisoner och övergång skedde från invasions- till insatsförsvar, ville Centerpartiet få en bred uppslutning där både socialdemokraterna och moderaterna ingick. Samtidigt började förberedelserna för alliansens bildande, och de 4 allianspartierna kunde enas om en gemensam linje, där moderaterna prutade ner sina tidigare budgetkrav kraftigt. Socialdemokraterna samarbetade då med främst Miljöpartiet med stöd även av Vänsterpartiet och dessa enades om en nivå på 0,4 miljarder lägre än alliansen, på sikt var klyftan dock uppåt 2 miljarder.
Detta gjorde att enighet inte kunde nås, alliansen fann varandra i försvarspolitiken och likaså fann de rödgröna varandra. Detta var närapå en förutsättning för alliansens bildande.

I frågan om vilka nedläggningar som skulle ske var faktiskt hela riksdagen inklusive moderaterna mycket enad. Vänsterpartiet krävde dock att jägarverksamheten i Arvidsjaur skulle vara kvar och fick igenom det i dramatiska förhandlingar inför öppen ridå i riksdagen.

Moderaterna kritiserar ibland försvarspolitiken före 2006 med udden riktad mot socialdemokraterna. Den träffar då också Centerpartiet, och i betydande grad även dem själva, vilket man kanske inte tänker på..

Centerpartiets försvarspolitik

Centerpartiet vill ha ett tillräckligt starkt försvar som kan försvara hela vårt land, givetvis. Skipper citerar en del från vår hemsida, vi lägger vid våra stämmor fram våra positioner och vi står bakom alliansregeringens försvarspolitik som resulterat i bla 7 budgetpropositioner och i 2009 års inriktningsbeslut för försvaret med bl a övergången till en personalförsörjning på frivillighetens grund i fredstid. Centerpartiet anser det viktigt att vårt svenska försvar även kan bidra i internationella fredsinsatser, och vi lägger stor vikt vid den viktiga roll som hemvärnet spelar i olika avseenden.

Jag har som försvarspolitisk talesperson skrivit mycket om detta, bl a på denna blogg under etiketterna försvar och försvarsdebatt m fl.

Sveriges försvarsbudget

De 4 allianspartierna står alltså gemensamt bakom de 7 senaste budgetpropositionerna, inklusive avsnittet om försvaret, med en försvarsbudget på ca 42 miljarder kronor. Folkpartiet har regelbundet i samband med Folk och försvar gjort utspel om ökad försvarsbudget på några miljarder, men enligt hörsägen inifrån regeringen har detta  inte förmärkts eller drivits i budgetförhandlingarna.

Jag skrev på SvD Brännpunkt i januari 2013 om bla detta, där jag som vanligt jämförde med utvecklingen i de nordiska länderna och att Sverige relativt sett har halkat efter. Annie Lööf har också i SvT Agenda givit uttryck för att Sveriges försvarsbudget kan behöva öka, men markerat att Centerpartiet tar ställning till detta först sedan försvarsberedningen gjort sin omvärldsanalys.

Fredrick Reinfeldt har under våren uttalat sig ungefär som Annie Lööf, och öppnat för en ökning för försvaret i budgeten för 2014.

Håkan Juholts korta partiledartid satte faktiskt ett stort avtryck i socialdemokraternas försvarsbudget som i ett slag höjdes med ca 2 miljarder upp till alliansens nivå! V och MP ligger kvar några miljarder lägre.

Sverigedemokraterna har ingen statsbudget som håller, men använder sina påstådda teoretiska migrationsberäkningskostnadsreduceringar till att vilja öka försvarsbudgeten med 5-10 miljarder på sikt.

Inför och i årets Almedal har KD plötsligt börjat profilera sig och ställt mycket stora höjningar av försvarsbudgeten i sikte genom att fördubbla arme och marin, placera en bataljon på Gotland och behålla 100 JAS Gripen mm.mm. Officersbloggaren Wiseman har i en analys bedömt att detta skulle kräva en höjning av försvarsbudgeten med 20-30 miljarder kronor, dvs med 50-70 %.

I ett slag har man därmed placerat sig hästlängder före SD och FP. SD har snabbt insett faran och pratar nu också om en försvarsbudget på 70 miljarder. Det gör överraskande nog också Liberala ungdomsförbundets ordförande som på sikt vill se att Sverige satsar 2 procent av BNP på försvaret, dvs över 70 miljarder kronor.

Socialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i försvarsutskottet, lyfter ständigt fram Rysslands upprustning, vilket borde indikera att även socialdemokraterna kan komma att vilja öka försvarsbudgeten utöver de 2 miljarder man redan lade till 2011.

Mot denna nya verklighet står MP och V som vill minska försvarsbudgeten med uppåt 2 miljarder. V har dock börjat svaja lite i något färskt uttalande från Torbjörn Björlund.

Var kommer detta att sluta? Jag står fast vid min bedömning från tidigare, bl a i SvD-artikeln ovan. Det blir höjning av försvarsbudgeten. Jag ser dock inga förutsättningar för att den ska bli på de närmast populistiska nivåer som KD, som nu har ledartröjan, öppnar för.

Sverige och Nato

Sveriges säkerhet beror naturligtvis i hög grad av vårt försvar, men också av att vi bygger säkerhet tillsammans med andra goda demokratier i Norden, i EU och med Nato.

Centerpartiet står fullt ut bakom Sveriges militära alliansfrihet, som gällt sedan mycket länge. Vi menar dock att det skett oerhört stora omvärldsförändringar de senaste decennierna som motiverar en förutsättningslös analys av Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato. Centerpartiet har drivit detta i flera år, försvarsberedningen 2008 ställde sig bakom detta (frånsett V) och gjorde det glädjande nog återigen i rapporten för en månad sedan, nu enhälligt!

Däremot inlägger S ofta (dock inte i senaste rapporten) veto mot att någon analys görs, och även M är märkvärdigt passiva i frågan. Jag kritiserade detta vid folk och försvar i januari, och har understrukit vikten av analys vid publiceringen av försvarsberedningens rapport nyligen.

Skipper verkar mena att det är oförenligt att stå fast vid nuvarande militära alliansfrihet och samtidigt driva på för att en förutsättningslös analys, som Finland gjort flera gånger, genomförs. Jag håller inte alls med.

Socialdemokraterna kan nog tänka sig att analysera Sveriges militära allianser, bara man är säker på att slutsatsen blir fortsatt militär alliansfrihet, och moderaterna har säkert samma öppenhet om man vet att resultatet blir en rekommendation om svenskt Natomedlemskap.

Centerpartiets ingång är att en omvärldsanalys värd namnet, som t ex försvarsberedningen just har presenterat, ska beskriva verkligheten som den är, förutsättningslöst. Gör man inte det begränsas värdet mycket kraftigt.

Den analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, som Centerpartiet vill se, utgår naturligtvis från gällande verklighet, Sverige är militärt alliansfritt. Sedan bör Sveriges olika militära samarbeten, som betyder så oerhört mycket för vår säkerhet, noga gås igenom. Hur har de utvecklats, hur fungerar de idag och i vilken riktning bör de utvecklas framöver. Har t ex samarbetet med Nato blivit för närgånget och bör minska, eller är vi redan så nära Nato att ett medlemskap bör övervägas.

Jag har inte hela bilden av var en sådan här analys kommer att landa, men jag anser det oerhört viktigt att den faktiskt görs!

När analysen gjorts har vi förhoppningsvis ett gediget underlag i denna fråga som då kan föras ut till en bred folklig debatt. Jag vet naturligtvis inte heller var denna debatt kommer att landa, men jag tycker det är mycket viktigt att den förs, och att den kan föras utifrån en gedigen verklighetsanalys!

Idag tar Sverige ständigt allt närmare steg i ökat samarbete med Nato, utan någon större debatt. Både de som förespråkar fortsatt ständig alliansfrihet, eller de som vill se ett svenskt Natomedlemskap, borde bejaka att det verkligen är dags att Sveriges militära samarbeten analyseras.

Därför, Skipper, anser jag det vara logiskt och riktigt att som Centerpartiet stå bakom Sveriges militära alliansfrihet samtidigt som vi menar att frågan om Sveriges militära samarbeten nu bör analyseras och diskuteras.

 

 

Ansvarslöst om jordbruket, MP och SNF!

Naturligtvis ska Sveriges och världens jordbruk bli allmer resurseffektivt genom god växtnäringsbalans och försiktig användning av kemiska medel och genteknik.

Men att som MP, SNF och delvis faktiskt socialdemokraterna, vilja storsatsa på ekologiskt jordbruk och därmed säga blankt nej till mineralgödsel mm är ansvarslöst.

En storskalig övergång till ett jordbruk i Sverige och världen utan modern teknik i dessa avseenden skulle snabbt öka matbristen och ge en matprisexplosion.

Redan svälter 800 miljoner människor i världen och enligt FAO måste matproduktionen i världen öka med 70 % till 2050 genom högra skördar. Att då i stor skala minska skördarna med 30-50 procent genom övergång till ekologiskt jordbruk är enligt min mening en ansvarslös politik.

Eko är en viktig nisch men världen kan inte under överskådlig tid mättas med mat med ett jordbruk som säger blankt nej till växtnäringstillförsel med mineralgödsel.

Här några länkar där jag utvecklar min argumentation, här och här (OBS, ironi!) och här och här!

Jag utvecklar detta gärna vidare i dialog eller debatt med varje hugad! tel 0703-228199!

Centerpartiet är det moderna miljöpartiet och måsta ta matchen med partiet med den beteckningen som ofta står för extremt radikala positioner vilket skulle - som i jordbrukets fall - få förödande konsekvenser, genom matsbrist och prisexplosion samt tyvärr också för Sveriges del genom ökad import och växande nedläggning av jordbruk och livsmedelsindustri.

Medverkan i Almedalen

Almedalen, mycket kan sägas.. Jag är med i några "event" 1-3 juli, måndag till onsdag

Måndag 1 juli:

09.45-10.15. Försvarspolitiskt morgonpass med Hanna Wagenius och Stefan Ring, S:t Hansgatan 11.

10.30-11.00. Officerskris i försvaret, debatt .  S:t Hansgatan 11.

16.00-16.45. Hållbar tillväxt, finns det? Debatt  med bl a Johan Kuylenstjerna, Strandgatan 34.

Tisdag 2 juli:

10.00-12.00. Sverige har väl mat så att det räcker till alla, eller? SLU arrangerar med rektor Lisa Sennerby Forsse, Johan Kuylenstjerna, Tina Ehn (MP) m fl. Björkanderska, Skeppsbron.

12.00-13.30. Nordiskt försvarssamarbete - hur långt och djupt. Debatt med nordiska representater främst från nordiska Rådet. Donnersgatan 6.

16.45-17.00 En kvart i en cell för Dawit Isaak, som lidit fruktansvärt sedan 2001, utan rättegång, för att ha givit ut en normal dagstidning.Wisby Strand.

Onsdag 3 juli

07.30-09.30. Hållbar politik för hela landet, Centerfrukostsamtal DBW-huset, Södra Kyrkogatan 3.

13.00-15.00. Sällskapshäst eller boskapspest, seminarium om djurvälfärd i animalieproduktionen, arr: SLU, Björkanderska Skeppsbron.

Jag har därtill en del förbokade möten med personer och organisationer, några mingelkvällar samt ska besöka en del intressanta event.