Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
söndag, juni 03, 2007
lördag, juni 02, 2007
kära dagbok!
Kära dagbok! Jag har fått en del epost och reaktioner sedan jag undertecknade en debattartikel i DN enl nedan. En del positiva och många negativa. Vid ett möte med partikamrater i hemlänet höll de flesta inte med mig. DNs ledarsida - och några andra - sågar artikeln ordentligt.
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
fredag, juni 01, 2007
Äktenskap och Partnerskap
Efter dagens DN-debatt om äktenskapet, där jag är en undertecknare, har min riksdagskollega Ulf Holm (mp)totalt sågat mig, och övriga. Utan några jämförelser i övrigt så förstår jag avlägset hur HBT-personer känt det genom alla tider när bl a etablissemanget mobbat dem. För kännedom Ulfs attack, och mitt svar:
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
tisdag, maj 29, 2007
indicier mot s och Bodström
Samtidigt som alliansen och socialdemokraterna i onsdags stod mycket nära varandra i signalspaningsfrågan (enligt mitt förra inlägg) lyckades "Bodströmfalangen" i det svårt splittrade partiet dagen efter få gehör för att avbryta förhandlingarna ("förhandlingarna om FRA avbröts av regeringen"...,som det formulerades). "Vårt krav på att utreda domstolsprövning fick exempelvis blankt nej", sade Bodström (fastän verkligheten var den motsatta).
Vad jag förstår släpper nu s dessa osanningar som argument för att den här frågan trots stor samstämdhet riskerar att skjutas upp ett år. (Klokt gjort, enligt min uppfattning). Istället hänvisas till mediauttalanden från statsråd som orsak till att s vill bordlägga frågan trots att samsyn är vid handen (Oklokt och överspänt gjort)
Mycket märkligt. Ska den öppna debatten i media - som ju ibland blir tillspetsad och vinklad - förhindra ett riksdagsbeslut som borde fattats för flera år sedan, och som har bäring på landets säkerhet? Ska en faktiskt samsyn i förhandlingar mellan partier överges på grund av en plötsligt utvecklad överkänslighet för media hos ena parten?
Och denna part formulerar sig själv t ex så här i sina egna uttalanden, vilka tydligen är acceptabla:
"Problemet, enligt Bodström, är att Odenberg "fortsätter att ljuga...Jag har aldrig varit med om att någon agerat så och schabblat bort det som han - och med den arrogansen", säger Bodström.
Tja, döm själva, vilka har vinnlagt sig om en bred uppgörelse i denna svåra fråga och vilken har det inte.
Jag hoppas att alla möjligheter till att lösa upp den här frågan ändå inte är uttömda. Men vi kan inte göra mer än vad vi faktiskt redan har gjort, visa öppenhet och prestigelöshet och gå en bra bit till mötes.
Vad jag förstår släpper nu s dessa osanningar som argument för att den här frågan trots stor samstämdhet riskerar att skjutas upp ett år. (Klokt gjort, enligt min uppfattning). Istället hänvisas till mediauttalanden från statsråd som orsak till att s vill bordlägga frågan trots att samsyn är vid handen (Oklokt och överspänt gjort)
Mycket märkligt. Ska den öppna debatten i media - som ju ibland blir tillspetsad och vinklad - förhindra ett riksdagsbeslut som borde fattats för flera år sedan, och som har bäring på landets säkerhet? Ska en faktiskt samsyn i förhandlingar mellan partier överges på grund av en plötsligt utvecklad överkänslighet för media hos ena parten?
Och denna part formulerar sig själv t ex så här i sina egna uttalanden, vilka tydligen är acceptabla:
"Problemet, enligt Bodström, är att Odenberg "fortsätter att ljuga...Jag har aldrig varit med om att någon agerat så och schabblat bort det som han - och med den arrogansen", säger Bodström.
Tja, döm själva, vilka har vinnlagt sig om en bred uppgörelse i denna svåra fråga och vilken har det inte.
Jag hoppas att alla möjligheter till att lösa upp den här frågan ändå inte är uttömda. Men vi kan inte göra mer än vad vi faktiskt redan har gjort, visa öppenhet och prestigelöshet och gå en bra bit till mötes.
lördag, maj 26, 2007
signalsamsyn finns - men Bodström vill konfrontation
Samsyn finns om signalspaningen – Bodström obstruerar och far med osanning
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
torsdag, maj 24, 2007
Billig advokatyr....
Jag kommer tyvärr att tänka på begreppet i rubriken när jag hör Thomas Bodström nu uttala sig i glädje över att ha lyckats få s att kräva bordläggning av signalspaningsproppen.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
måndag, maj 21, 2007
Hörnlund i hörnan
Dagen efter centerns 7,9 % i Sifo sågar gamle arbetsmarknadsministern ifrån Mauds hemlän regeringen och centern med fotknölarna.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
lördag, maj 19, 2007
LRF och jämställdhet...
Att yttra sig om jämställdhet i gränslandet av det politiskt korrekta är "livsfarligt". Jag tar risken med följande små funderingar, med utgångspunkten i en Land-artikel att LRF har svårt att leva upp till sin stolta målsättning att 35 procent av de förtroendevalda bör vara kvinnor. Det finns inte kvinnor tillräckligt att få tag i, och de som finns får ofta för många anbud.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
Mat, kött och energi med ekojordbruk...
Vi behöver en god dialog om det svenska och globala jordbrukets utmaningar inför framtiden. Jag ska aktivera mig i denna debatt, och börjar med en liten "aptitretare":
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
lördag, maj 12, 2007
Om Nato
Jo,jag följer ju försvarsfrågorna lite extra, i försvarsutskottet och försvarsberedningen.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
centern laddar upp!
16 mil söderut ligger Oskarshamn, där jag idag lördag medverkat på en kurs för förtroendevalda i olika styrelser och nämnder. Positiva och givande diskussioner.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
fredag, maj 04, 2007
Goliat mot David
Ryska politiker på mycket hög nivå förespråkar handels- och resebojkott mot lilla Estland. Organiserade demonstranter tillåts attackera Estlands och Sveriges ambassadörer, och blockera Estlands ambassad (Jämför polisinsatserna mot oppositionens försök till få demonstrera...). Och nu störs med löjligt ohållbara argument gas- och elförsörjningen till Estland.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
söndag, april 29, 2007
Ryssland - en omogen demokratur
Jämför Ryssland med Sovjetunionen 1985 och dramatiskt positiva förändringar har skett; ingen kommunistdiktatur, ingen planekonomi, frihet att handla, resa och yttra sig, frihet att rösta...även om Kreml styr alltmer bakom kulisserna. Samtidigt efter den våldsamma - och delvis kanske oundvikliga - turbulensen på 1990-talet har en del gått bakåt.
Detta borde egentligen inte vara förvånande, att det är en enorm process att ställa om ett jättelikt land utan demokratiska traditioner till en fungerande modern demokrati. Att kommunismen kunde kastas ur sadeln utan att militären grep in och utan inbördeskrig var ändå mycket positivt. Boris Jeltsins insats i detta kan svårligen överskattas. Att sedan privatiseringen ledde till enorma omfördelningar och oligarker mm samt till en väldig ekonomidipp var självklart mycket negativt. Men ändå börjar nu kraften i marknadsekonomin att börja fungera och Ryssland tillväxer nu rätt starkt, låt vara i hög grad råvaru- och konsumtionsdrivet.
I försvarsberedningen analyserar vi självfallet bl a Rysslands utveckling som en stor och nära granne. Det gäller för Sverige att efter förmåga bidra till att stärka den positiva utvecklingen genom handel och utbyte på många plan. Samtidigt måste vi följa de hotbilder för utvecklingen som också kan finnas, och långsiktigt trygga vår säkerhet genom egna resurser och ett allt mer nära samarbete med andra länder inom ramen för främst FN, EU, OSSE och NATO.
Rysslands omogenhet visas tydligt i mullret mot lilla landet Estland. 143 miljoner jämfört med drygt en miljon...
Det lilla landet som Sovjetunionen under Stalins ledning lade under sig efter andra världskriget, låt vara att man först besegrade Hitler. Detta kan dock aldrig ursäkta de oerhörda övergepp och lidanden som stora delar av esterna utsattes för genom deportationer, äganderättsövergepp, skenrättegångar osv. Enbart de vidriga deporatationerna till Sibirien av stora mängder bonde- och företagarfamiljer säger allt om regimen och kommunismen. Människorna väcktes mitt i natten i sina hem, man skiljde män och kvinnor och barn från varandra, och deporterade dem under oerhörda umbäranden. All deras egendom konfiskerades och/eller fick förfalla och förstöras. Massor dog under transporterna och i Sibirien, lidandet för alla dessa oskyldiga är omätbart.
Lilla Estland vill nu flytta en staty över Sovjetunionens krigsmakt. Mot den bakgrund jag skisserat kan inget vara mer naturligt. Att ryssar i landet protesterar är en sak, illa nog. Men det är fullständigt oproportionerligt att en stormakt utan kopplingar idag till kommunismen uttalar sig på högsta nivå och manar till handelsbojkott och resebojkott mot Estland. För det första är det upp till det fria Estland att avgöra vilka statyer man vill ha var, för det andra kan aldrig ett land som vill tas på allvar agera som en obalanserad tonåring och för det tredje är sanktionerade bojkotter som internationell samarbetsmetod fullständigt oacceptabel.
Ryssland, ett fantastiskt land med en mäktig kultur men med ett ibland omoget ledarskikt.
Detta borde egentligen inte vara förvånande, att det är en enorm process att ställa om ett jättelikt land utan demokratiska traditioner till en fungerande modern demokrati. Att kommunismen kunde kastas ur sadeln utan att militären grep in och utan inbördeskrig var ändå mycket positivt. Boris Jeltsins insats i detta kan svårligen överskattas. Att sedan privatiseringen ledde till enorma omfördelningar och oligarker mm samt till en väldig ekonomidipp var självklart mycket negativt. Men ändå börjar nu kraften i marknadsekonomin att börja fungera och Ryssland tillväxer nu rätt starkt, låt vara i hög grad råvaru- och konsumtionsdrivet.
I försvarsberedningen analyserar vi självfallet bl a Rysslands utveckling som en stor och nära granne. Det gäller för Sverige att efter förmåga bidra till att stärka den positiva utvecklingen genom handel och utbyte på många plan. Samtidigt måste vi följa de hotbilder för utvecklingen som också kan finnas, och långsiktigt trygga vår säkerhet genom egna resurser och ett allt mer nära samarbete med andra länder inom ramen för främst FN, EU, OSSE och NATO.
Rysslands omogenhet visas tydligt i mullret mot lilla landet Estland. 143 miljoner jämfört med drygt en miljon...
Det lilla landet som Sovjetunionen under Stalins ledning lade under sig efter andra världskriget, låt vara att man först besegrade Hitler. Detta kan dock aldrig ursäkta de oerhörda övergepp och lidanden som stora delar av esterna utsattes för genom deportationer, äganderättsövergepp, skenrättegångar osv. Enbart de vidriga deporatationerna till Sibirien av stora mängder bonde- och företagarfamiljer säger allt om regimen och kommunismen. Människorna väcktes mitt i natten i sina hem, man skiljde män och kvinnor och barn från varandra, och deporterade dem under oerhörda umbäranden. All deras egendom konfiskerades och/eller fick förfalla och förstöras. Massor dog under transporterna och i Sibirien, lidandet för alla dessa oskyldiga är omätbart.
Lilla Estland vill nu flytta en staty över Sovjetunionens krigsmakt. Mot den bakgrund jag skisserat kan inget vara mer naturligt. Att ryssar i landet protesterar är en sak, illa nog. Men det är fullständigt oproportionerligt att en stormakt utan kopplingar idag till kommunismen uttalar sig på högsta nivå och manar till handelsbojkott och resebojkott mot Estland. För det första är det upp till det fria Estland att avgöra vilka statyer man vill ha var, för det andra kan aldrig ett land som vill tas på allvar agera som en obalanserad tonåring och för det tredje är sanktionerade bojkotter som internationell samarbetsmetod fullständigt oacceptabel.
Ryssland, ett fantastiskt land med en mäktig kultur men med ett ibland omoget ledarskikt.
söndag, april 22, 2007
Åkesson versus Sahlin...
Jag har här skrivit att jag tror att Sverigedemokraterna där de kommit in i beslutande församlingar bör kunna vara med i en dialog, givet att deras program håller sig inom anständighetens gränser. Dvs ta debatten med dem, och uteslut inte någon form av ansvarstagande. Om alla andra nonchalerar partiet finns risken att de blir underdog och att del av väljarna istället tar dem på allvar, proteströsterna etc.
Att däremot socialdemokraternas nya partiledare som en av sina första åtgärder legitimerar Sverigedemokraterna genom den här TV-debatten, det tål verkligen att diskuteras. Vilken reklam för ena parten, vilket kan ge utslag i opinionen. Och jag är rädd för att riktningen snarare kan bli fel än "rätt".
Att däremot socialdemokraternas nya partiledare som en av sina första åtgärder legitimerar Sverigedemokraterna genom den här TV-debatten, det tål verkligen att diskuteras. Vilken reklam för ena parten, vilket kan ge utslag i opinionen. Och jag är rädd för att riktningen snarare kan bli fel än "rätt".
onsdag, april 18, 2007
bra med samsyn om försvaret
INRIKES 2007-04-18
(avlyssning4: Centern beredd studera förslag)
Staffan Danielsson, centerpartist i riksdagens försvarsutskott, glädjer sig över att socialdemokraterna bejakar behovet av underrättelseverksamhet och signalspaning.
Enligt Danielsson underkänner socialdemokraterna nu sin egen beredning av frågan i regeringsställning, när de kräver utredningar som de själva aldrig tillsatte.
Samtidigt är han beredd att delvis tillmötesgå deras kravlista.
- Det är värdefullt med en bred samsyn i försvarspolitiska frågor. Det är viktigt att reglera signalspaningen och vi är beredda att titta på andra förslag som ytterligare kan förbättra det här. Nu kommer äntligen sådana förslag och dem ska vi titta på i utskottet.
Danielsson tolkar Bodström och Messing som att de är beredda att redan i sommar ställa sig bakom ett beslut som i huvudsak utgår från regeringens förslag. Samtidigt öppnar han för att formuleringen kring själva mandatet, "yttre väpnat hot", kan antas med socialdemokraternas definition.
- Sedan kan väl utvidgningen till "yttre hot", som de är kritiska till, utredas vidare, säger Danielsson.
- Den här frågan är försenad i en tid när hoten från terror och mot våra utlandsstyrkor faktiskt finns. En ytterligare försening med flera år vore olycklig, säger Danielsson.
Copyright: TT
(avlyssning4: Centern beredd studera förslag)
Staffan Danielsson, centerpartist i riksdagens försvarsutskott, glädjer sig över att socialdemokraterna bejakar behovet av underrättelseverksamhet och signalspaning.
Enligt Danielsson underkänner socialdemokraterna nu sin egen beredning av frågan i regeringsställning, när de kräver utredningar som de själva aldrig tillsatte.
Samtidigt är han beredd att delvis tillmötesgå deras kravlista.
- Det är värdefullt med en bred samsyn i försvarspolitiska frågor. Det är viktigt att reglera signalspaningen och vi är beredda att titta på andra förslag som ytterligare kan förbättra det här. Nu kommer äntligen sådana förslag och dem ska vi titta på i utskottet.
Danielsson tolkar Bodström och Messing som att de är beredda att redan i sommar ställa sig bakom ett beslut som i huvudsak utgår från regeringens förslag. Samtidigt öppnar han för att formuleringen kring själva mandatet, "yttre väpnat hot", kan antas med socialdemokraternas definition.
- Sedan kan väl utvidgningen till "yttre hot", som de är kritiska till, utredas vidare, säger Danielsson.
- Den här frågan är försenad i en tid när hoten från terror och mot våra utlandsstyrkor faktiskt finns. En ytterligare försening med flera år vore olycklig, säger Danielsson.
Copyright: TT
tisdag, april 17, 2007
Fidel Castro kvicknar till
Jag får epost från kubanska ambassaden där en "Fidel Castro Ruz" anklagar USA för allehanda orättvisor mot kubanska frihetskämpar. Han slutar så här, och notera miljöengagemanget i sista meningen. En folkdiktator i tiden:
"Mer än en gång har det kubanska folket konfronterats med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft och med lämplig taktik och strategi och framför allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen, att den kraften i världen som förmår besegra vårt folk inte existerar.
Jag tror att Första Maj blir en lämplig dag för vårt folk att, med så liten förbrukning som möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen."
"Mer än en gång har det kubanska folket konfronterats med risken att dö. Folket har bevisat, med förnuft och med lämplig taktik och strategi och framför allt genom att sluta upp kring den politiska och sociala ledningen, att den kraften i världen som förmår besegra vårt folk inte existerar.
Jag tror att Första Maj blir en lämplig dag för vårt folk att, med så liten förbrukning som möjligt av bränsle och transportresurser, uttrycka sin sympati med alla arbetare och alla fattiga i världen."
lördag, april 14, 2007
Det finns många ,,,,,,,-demokrater
Det är inget dåligt namn, Sverigedemokraterna. Sverige och demokrati. Det finns flera partier med demokrati i namnet, kristdemokrater, liberaldemokrater, socialdemokrater.
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.
Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...
Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?
Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.
Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.
Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.
Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".
Vi har dock inte centerdemokrater, miljödemokrater eller moderatdemokrater.
Jag får ju erkänna att jag trots vårt goda samarbete i alliansen har svårt för ordet "moderat". Vilken politisk signal ligger i detta anomyma ord? Varför inte lika gärna kalla sig "lagom", vilket kanske egentligen är syftet...
Lagomdemokrater..., kanske en namnmöjlighet för f.d kommunister?
Nåja, jag har länge starkt tvekat över om det politiska etablissemangets i Sveriges utfrysning och isolering av Sverigedemokarterna är rätt väg, eller om detta snarare är bästa hjälpen för dem att som "underdog" öka sitt röststöd.
Självklart måste partier granskas efter sitt program och sin krav, och går dessa över alla gränser, då gäller avståndstagande och ingen dialog. Men håller sig partiet t ex kommunalt inom någotsånär anständiga ramar och har ett betydande röststöd, då kan ändå någon form av dialog och samarbete i sakfrågor vara bättre än att frysa ut. Genom utfrysning slipper partiet ta något som helst ansvar och "underdogs" har alltid en icke föraktlig röstpotential. Tvingas man ta ansvar blir man ett mer vanligt parti som får bekänna färg i den rätt svåra politiska vardagen, och man kan inte surfa vidare på de enkla slagorden utan att ha ansvar för någonting.
Genom att Samlingspartiet - inte så mycket bättre och tydligare namn än moderaterna -glädjande nog orienterat sig en bra bit in mot mitten, har ett utrymme lämnats på högerkanten vilket gör att det tyvärr kan finnas en potential för Sdemokraterna. Ja, inte social eller krist utan sverige, men det förstår ni säkert.
Jag tror alltså på att ta debatten med även populistiska partier, men på rätt sätt och att på det kommunala planet även kunna ha ett visst samarbete, givet att deras politik håller sig inom "anständiga ramar".
torsdag, april 12, 2007
hearing om signalspaning
Det var en rätt intressant hearing idag, och det känns bra att ha tagit intiativet till den. Tonläget var, delvis av naturliga skäl, lägre än i bordläggningsdebatten nyligen.
Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.
Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.
Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.
Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.
Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.
Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.
I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.
Björn Rosengren från Tele2.. ville garantera sina kunder frihet från risken för avlyssning. Tyvärr är det nog i dagens värld omöjligt att utfärda sådana garantier. "Signalspaning" bedrivs av hackers och av underrättelsetjänster i olika länder. Telefonsamtal och epost slussas ibland från kabel/tråd och upp i etern och tillbaka, ibland in i angränsande länder och sedan åter till Sverige.
Även om Sverige skulle lägga ned sin signalspaning kan säkert andra länders underrättelsetjänster vittja en hel del kommunikation som passerar landsgränserna.
Nu handlar det om enorma mängder kommunikation så störst risk för att drabbas av avlyssning löper säkert de som t ex tillhör Al Quaida och liknande sammanslutningar eller samtalar med dem om terrordåd, och de som hotar eller vill skada våra soldater inom eller utom landet.
Sverige bygger nu in starka åtgärder för att så långt möjligt trygga integriteten vid den signalspaning som ska bedrivas. Vi redovisar öppet hur regelverken ska utformas och hur den praktiska verkligheten ska fungera. I många andra länder är säkert öppenheten inte lika stor.
Thomas Bodström lyfte två frågor; dels att formuleringen "yttre hot" borde begränsas till "yttre väpnade hot" och dels om inte kontrollorganen kunde utformas ännu lite bättre. Vi får väl se vad s kommer med för förslag, hittils har de nöjt sig med att avslå förslaget och tala om en stor parlamentarisk utredning.
Min fråga vid hearingen var just om den handlingsförlamning som s-regeringen visat i denna fråga, och som lett till att säkerheten för Sverige och t ex våra utlandssoldater är sämre än den bör vara. Skulle passiviteten fortsätta ytterligare flera år genom även nu socialdemokraternas agerande tar de på sig ett mycket stort ansvar.
I frågor som rör landets säkerhet bör strävan vara att finna breda majoriteter. Jag tycker ändå att hearingen var ett litet steg åt rätt håll, och jag och Karin Nilsson (c) talade båda för den kontrollstation från integritetsskyddssynpunkt som skulle kunna byggas in i riksdagsbeslutet.
måndag, april 09, 2007
något om Ryssland
Tre dygn i Moskva, inte länge. Men några intryck. En mäktig stad. Inte charmig. Kreml dominerar centrum, vid moskvaflodens strand (som lär rinna ut i Volga). Breda gator som nu har fyllts upp av trafik.
Det finns 143 miljoner invånare i Ryssland. Om några decennier är de kanske 125 miljoner, befolkningen minskar med kanske trekvarts miljon per år. Kvinnor lever över 70 år i genomsnitt, männen bara 59 år. Mycket alkohol, mycket aids (kanske uppåt en miljon drabbade), mm.
Ryssland är ju en rätt nyfödd demokrati som efter ett mycket turbulent uppbrott från kommunism och planekonomi nu ramlat tillbaka i en stark styrning från Kreml och presidenten. Man åternationaliserar nu kontrollen över energiresurserna så långt man kan. Kanske inte i första hand till staten, utan också till personer kopplade till den.
Ryssland är en råvarudriven ekonomi som har svårt att få skjuts på sitt näringsliv i vid bemärkelse. Massor av tung byråkrati tynger överallt. Samtidigt gör olje- och gaspengarna mm. att statsbudgeten går med stora plus, att utlandslånen nästan är avbetalda och att att man har en "reservfond" likt Norge, världens tredje största.
Investeringsbehoven i infrastruktur är oerhört stora, och kommer att ta mycket lång tid att förbättra. Försvaret har levt på rost och röta länge, men tillförs nu mer pengar. Långt efter USA, dock.
Gazprom är ett viktigt företag och gasledningar till kontinenten är av största vikt.
Medellönen i Moskvaregionen har stigit kraftigt, det byggs mycket och konsumeras alltmer, en "konsumtionsdriven" tillväxt. I regionerna - Ryssland är ju en förbundsstat - och på landsbygden är utvecklingen mycket långsammare med ofta mycket låga löner och förhållanden. Men visst går det även där i rätt riktning, men sakta.
Vad kommer presidenten att heta efter Putin, då? Val nästa år. Putin står för stabilitet och är mycket populär i landet, han har stöd av runt 70 procent av befolkningen enligt opinionsundersökningar. Jämför Bush med 35 procent...
Om inte Putin ställer upp, och han är mycket bestämd med att inte göra det eftersom konsitutionen endast ger utrymme för två perioder, så vinner nog den som Putin lägger sitt ord för. Två vicepresidenter - Ivanov och Medvedjev - känns som starka kandidater idag.
Det finns mycket som är negativt i utvecklingen i Ryssland men man får samtidigt inte glömma att det hänt så oerhört mycket positivt sedan järnridån och kommunismen föll. Friare handel, friare media även om t ex televisionen är alltmer statskontrollerad, friare utbyte med andra länder genom resor etc.
Det finns en riksdag (Duman) och ett Federationsråd. Partisystemet har svårt att hitta sina former, man vill uppenbarligen driva fram ett system med några dominerande partier kanske med USA som föredöme. "Småpartispärren" höjs till 7 % och kraven för att få ställa upp i valet ökar. Utöver Enade Ryssland - som Putin stöder och vice versa - och ett Rättvist Ryssland - också närstående Kremladministrationen - kommer nog kommunistpartiet att vara kvar liksom Zhirinovskys "liberaldemokrater" och kanske något parti till.
Rysslands bristande mognad som demokrati - diplomatiskt uttryckt - märks på många sätt, låt mig lyfta fram ett aktuellt exempel.
Det lilla grannlandet Estland med en dryg miljon invånare överväger att flytta en staty med den ryske soldaten - "befriaren" - i Tallin. En rysk minister uppmanar ryssarna att straffa estnerna för dessa planer genom att bojkotta estniska varor, särskilt mjöl och ost (tror jag det var) och genom att inte semestra i Estland.....Ofattbart agerande, egentligen, ändå sker det.
Det finns 143 miljoner invånare i Ryssland. Om några decennier är de kanske 125 miljoner, befolkningen minskar med kanske trekvarts miljon per år. Kvinnor lever över 70 år i genomsnitt, männen bara 59 år. Mycket alkohol, mycket aids (kanske uppåt en miljon drabbade), mm.
Ryssland är ju en rätt nyfödd demokrati som efter ett mycket turbulent uppbrott från kommunism och planekonomi nu ramlat tillbaka i en stark styrning från Kreml och presidenten. Man åternationaliserar nu kontrollen över energiresurserna så långt man kan. Kanske inte i första hand till staten, utan också till personer kopplade till den.
Ryssland är en råvarudriven ekonomi som har svårt att få skjuts på sitt näringsliv i vid bemärkelse. Massor av tung byråkrati tynger överallt. Samtidigt gör olje- och gaspengarna mm. att statsbudgeten går med stora plus, att utlandslånen nästan är avbetalda och att att man har en "reservfond" likt Norge, världens tredje största.
Investeringsbehoven i infrastruktur är oerhört stora, och kommer att ta mycket lång tid att förbättra. Försvaret har levt på rost och röta länge, men tillförs nu mer pengar. Långt efter USA, dock.
Gazprom är ett viktigt företag och gasledningar till kontinenten är av största vikt.
Medellönen i Moskvaregionen har stigit kraftigt, det byggs mycket och konsumeras alltmer, en "konsumtionsdriven" tillväxt. I regionerna - Ryssland är ju en förbundsstat - och på landsbygden är utvecklingen mycket långsammare med ofta mycket låga löner och förhållanden. Men visst går det även där i rätt riktning, men sakta.
Vad kommer presidenten att heta efter Putin, då? Val nästa år. Putin står för stabilitet och är mycket populär i landet, han har stöd av runt 70 procent av befolkningen enligt opinionsundersökningar. Jämför Bush med 35 procent...
Om inte Putin ställer upp, och han är mycket bestämd med att inte göra det eftersom konsitutionen endast ger utrymme för två perioder, så vinner nog den som Putin lägger sitt ord för. Två vicepresidenter - Ivanov och Medvedjev - känns som starka kandidater idag.
Det finns mycket som är negativt i utvecklingen i Ryssland men man får samtidigt inte glömma att det hänt så oerhört mycket positivt sedan järnridån och kommunismen föll. Friare handel, friare media även om t ex televisionen är alltmer statskontrollerad, friare utbyte med andra länder genom resor etc.
Det finns en riksdag (Duman) och ett Federationsråd. Partisystemet har svårt att hitta sina former, man vill uppenbarligen driva fram ett system med några dominerande partier kanske med USA som föredöme. "Småpartispärren" höjs till 7 % och kraven för att få ställa upp i valet ökar. Utöver Enade Ryssland - som Putin stöder och vice versa - och ett Rättvist Ryssland - också närstående Kremladministrationen - kommer nog kommunistpartiet att vara kvar liksom Zhirinovskys "liberaldemokrater" och kanske något parti till.
Rysslands bristande mognad som demokrati - diplomatiskt uttryckt - märks på många sätt, låt mig lyfta fram ett aktuellt exempel.
Det lilla grannlandet Estland med en dryg miljon invånare överväger att flytta en staty med den ryske soldaten - "befriaren" - i Tallin. En rysk minister uppmanar ryssarna att straffa estnerna för dessa planer genom att bojkotta estniska varor, särskilt mjöl och ost (tror jag det var) och genom att inte semestra i Estland.....Ofattbart agerande, egentligen, ändå sker det.
lördag, mars 31, 2007
Moskva och Sälen
Imorgon besöker försvarsberedningen Moskva i 4 dagar, det ska bli mycket intressant. Har läst in en hel del om detta mycket spännande grannland, som ju Sverige alltid haft relationer till genom seklerna, från Vikingatidens "Ruser" från Roslagen via Karl den tolfte till Alfred Nobel och fram till idag.
Därefter ska familjen åka skidor några dagar i Sälen, vi hörs därefter!
Därefter ska familjen åka skidor några dagar i Sälen, vi hörs därefter!
Östgötacenterns årsstämma!
Idag,lördag, var 100-talet ombud och medlemmar samlade på Lunnevads folkhögskola nära Vikingstad för vår årsstämma. En fin vårdag med sol utanför, en bta stämma innanför...Som så många gånger förr!
Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson på miljödepartementet talade väl och intressant, Åsa-Britt är från "Harry Martinssons" Klockrike från början. Vår nuvarande distriksordförande Inga Arnell Lindgren, kommunalråd i Ydre, slutade efter 6 år, och ny distriksordförande blev Linköpings erfarna kommunalråd Gösta Gustavsson, som jag rätt länge var ersättare för i kommunstyrelsen. Med inte alltför lysande närvaro, må erkännas. Gösta blir en bra nu ordförande, jag blir förste vice och Britta Andersson från Vånga blir en bra andre vice. Karin Jonsson fortsätter som ordförande för centerkvinnorna.
Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson från Östra Ryd, Söderköping, slutade i distriktsstyrelsen men har händerna fulla i sin nya roll i den styrande majoriteten i landstinget. Och Michael Cornell från ödeshög är vår huvudman i Östsam, regionen.
Av Östergötlands 13 kommuner så ingår centerpartiet i den styrande majoriteten i 8 st, varav vi har ks-ordförandeposten i 4 och några viceposter.
Jag rapporterade från riksdagen, och anslog en positiv ton med nödvändiga förändringar av politiken i en fortsatt internationellt stark konjunktur.
Statssekreterare Åsa-Britt Karlsson på miljödepartementet talade väl och intressant, Åsa-Britt är från "Harry Martinssons" Klockrike från början. Vår nuvarande distriksordförande Inga Arnell Lindgren, kommunalråd i Ydre, slutade efter 6 år, och ny distriksordförande blev Linköpings erfarna kommunalråd Gösta Gustavsson, som jag rätt länge var ersättare för i kommunstyrelsen. Med inte alltför lysande närvaro, må erkännas. Gösta blir en bra nu ordförande, jag blir förste vice och Britta Andersson från Vånga blir en bra andre vice. Karin Jonsson fortsätter som ordförande för centerkvinnorna.
Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson från Östra Ryd, Söderköping, slutade i distriktsstyrelsen men har händerna fulla i sin nya roll i den styrande majoriteten i landstinget. Och Michael Cornell från ödeshög är vår huvudman i Östsam, regionen.
Av Östergötlands 13 kommuner så ingår centerpartiet i den styrande majoriteten i 8 st, varav vi har ks-ordförandeposten i 4 och några viceposter.
Jag rapporterade från riksdagen, och anslog en positiv ton med nödvändiga förändringar av politiken i en fortsatt internationellt stark konjunktur.
fredag, mars 30, 2007
LHC och Göran Persson
Linköping i final! Efter en lysande matchserie med lysande spel mot Färjestad. Färjestad spelade bra men de mötte ett bättre lag! Roligt för oss i Östergötland och ingen dålig marknadsföring. Vore roligt med en final mot HV71 10 mil bort.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
Tänk att Karlstadslaget heter Färjestad och Jönköpingslaget heter HV71. Från marknadsföringssynpunkt tror jag att Linköping heter helt rätt. Jag är säker på att massor av "icke sportintresserade" inte har en aning om varifrån Färejestad och Hv kommer.
Jodå, jag har sett alla 4 timmarna med Göran Persson. Jag uppskattar Persson som en balanserad mittenpolitiker, med ett sunt och naturligt intresse - som jag ser det - för jord och skog och teologi...! Han är säkert en buffel i bemärkelsen att ha styrt och ställt och bestämt väldigt mycket.
Jag har två synpunkter på Persson-Fichtelius-projektet.
1. Det är ofattbart att den kanske främsta politiske journalisten i Sverige - som i "public service"-kanalen följt politiken och lett partiledarutfrågningarna - samtidigt utan information tillbringar dagar och veckor tillsammans med landets statsminister. En omdömeslöshet utan måtta som fått passera märkligt opåtalat.
2. Från Göran Perssons synvinkel, är projektet en framgång eller ett misslyckande. Som så alltid i den svenska debatten tycker media- och politikersverige väldigt lika, trenden är alltid enhetlig och just nu inne på att Persson gjort självmål.
Jag delar inte den uppfattningen. Persson har "generöst" bjudit på sig och sina analyser mitt uppe i sin statsministerperiod. Visst har han kommenterat och fällt omdömen, men vem gör inte det, tyvärr. Hade serien sänds om 5 eller tio år hade nog nyhetsvärdet varit betydligt lägre, liksom upphetsningen. När dagsdebatten klingat av tror jag att poängen med intervjuerna är att de ger en fortlöpande bild av hur människan Persson resonerade och såg på livet och politiken under sin maktperiod.
På gott och ont givetvis. Men Göran Perssons bild finns nu speglad i över 100 timmars intervjuer, det var det han ställde upp på och det han ville var säkert att lämna sitt avtryck på ett mer kommunikativt sätt och mer närliggande sätt än som Erlander med sina - lika utlämnande - dagböcker.
Jag delar för övrigt Perssons uppfattning om att indignationen är betydligt större i media- och politiker eliten än hos folket, som mer roat och med intresse har lyssnat till den f.d statsministern. Ja, i alla fall den en och en halv miljon som gjorde det, av övriga kanske inte de flesta har bryutt sig så mycket.
måndag, mars 26, 2007
För Europa - i tiden!
EU ska inte syssla med allt, självfallet inte. Därför arbetar centerpartiet - och numera också Sverige för att EU ska bli "smalare men vassare".
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
Europa har i många århundraden sönderslitits i förödande krig och världskrig. Genom bildandet av "kol- och stålunionen" i Rom 1957 valde de forna fiendeländerna att knyta ihop sina ekonomier istället för att gräva ner sig i nationalstatens skyttegravar och rusta för revansch. Sedan har ytterligare 21 av Europas länder anslutit sig till ett gemensamt samarbete för att tillsammans utveckla Europas fred, säkerhet, ekonomiska utveckling, miljö osv.
Det är en fantastisk utveckling, och för oss som får vara med och se hur EUs länder tillsammans stångar sig fram till beslut likt humlan som flyger är det ofta en "kick".
Alldeles för mycket tid - tycker jag - lägger vi i vår interna Sverigedebatt på att fortfarande diskutera ja eller nej till EU, beroende på att två partier på vänsterkanten valt att profilera sig på detta och på en skepsis hos många svenskar mot att EU är för långt bort.
Insikten om att Sverige kommit med i EU för att stanna växer dock, och det vore bra att kunna koncentrera den viktiga EU-debatten till hur vi ska utveckla EU på rätt sätt istället för om vi ska vara med.
EU fyller 50 år, har betytt oerhört mycket för Europas folk allaredan och kommer att fortsätta att spela en mycket stor roll. Vi européer är att gratulera!
onsdag, mars 21, 2007
signalspaning och integritet
Signalspaning igen.
Efter den 11 september tog regeringen initiativ för att utreda bättre beredskap mot bla terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ändå lade den gamla s-regeringen inga förslag om bättre regelverk för signalspaning till riksdagen, och man utredde inte integritetsaspekterna något vidare.
Uppenbarligen är det intern splittring som orsakat handlingsförlamningen, vilken gör att Sveriges säkerhet är lite sämre än den annars hade varit. En bred majoritet i riksdagen bejakar behovet av att trygga landets säkerhet genom en god underrättelseinhämtning omfattande även signalspaning mot utländska hot.
Thomas Bodström är uppenbarligen den som har kanske mest del i passiviteten, och än idag arbetar han för att ytterligare fördröja frågan. Han ger ett intryck av att uppträda som ombud för advokatsamfundet och Säpo, i vart fall är deras synpunkter som i första hand lyfts fram.
Det är bra att den nya regeringen haft modet att regera, att lägga fram förslag och att bygga in ett väsentligt starkare integritetsskydd än i s-regeringens efterlämnade material.
Jag har föreslagit en offentlig hearing i frågan, som sker den 12 april.
Idag har Annie Johansson - centerpartiets ledamot i integritetsskyddsutredningen - och jag föreslagit att en kontrollstation bör byggas in i riksdagsbeslutet från integritetssynpunkt. Regeringen bör inom två år återkomma till riksdagen med en utvärdering av den nya lagen baserad på vunna erfarenheter, och på integritetsskyddsutredningens slutbetänkande mm.
Förhoppningsvis kan detta bidra till en bred uppslutning bakom ett beslut redan i juni, och det var glädjande att Ulrika Messing igår gav beskedet att s avser att hantera den här svåra frågan konstruktivt och utifrån ett principiellt ja.
Våra fredsbevarande styrkors säkerhet och arbetet för att skydda oss mot terrordåd kommer i så fall att kunna ske mot bakgrund av en bättre informationsberedskap än idag, samtidigt som vi utöver de redan vidtagna regelverken för starkare integritetsskydd lägger till en kontrollstation.
Efter den 11 september tog regeringen initiativ för att utreda bättre beredskap mot bla terrordåd och att kunna förhindra dem.
Ändå lade den gamla s-regeringen inga förslag om bättre regelverk för signalspaning till riksdagen, och man utredde inte integritetsaspekterna något vidare.
Uppenbarligen är det intern splittring som orsakat handlingsförlamningen, vilken gör att Sveriges säkerhet är lite sämre än den annars hade varit. En bred majoritet i riksdagen bejakar behovet av att trygga landets säkerhet genom en god underrättelseinhämtning omfattande även signalspaning mot utländska hot.
Thomas Bodström är uppenbarligen den som har kanske mest del i passiviteten, och än idag arbetar han för att ytterligare fördröja frågan. Han ger ett intryck av att uppträda som ombud för advokatsamfundet och Säpo, i vart fall är deras synpunkter som i första hand lyfts fram.
Det är bra att den nya regeringen haft modet att regera, att lägga fram förslag och att bygga in ett väsentligt starkare integritetsskydd än i s-regeringens efterlämnade material.
Jag har föreslagit en offentlig hearing i frågan, som sker den 12 april.
Idag har Annie Johansson - centerpartiets ledamot i integritetsskyddsutredningen - och jag föreslagit att en kontrollstation bör byggas in i riksdagsbeslutet från integritetssynpunkt. Regeringen bör inom två år återkomma till riksdagen med en utvärdering av den nya lagen baserad på vunna erfarenheter, och på integritetsskyddsutredningens slutbetänkande mm.
Förhoppningsvis kan detta bidra till en bred uppslutning bakom ett beslut redan i juni, och det var glädjande att Ulrika Messing igår gav beskedet att s avser att hantera den här svåra frågan konstruktivt och utifrån ett principiellt ja.
Våra fredsbevarande styrkors säkerhet och arbetet för att skydda oss mot terrordåd kommer i så fall att kunna ske mot bakgrund av en bättre informationsberedskap än idag, samtidigt som vi utöver de redan vidtagna regelverken för starkare integritetsskydd lägger till en kontrollstation.
fredag, mars 16, 2007
signalspaning
Det har varit en hektisk vecka. Givande försvarsberedning med Rysslandsinformation, försvarsutskottet på infokväll hos ÖB på Högkvarteret (så heter det!), utfrågning av statsministern efter toppmötet...och så kom då regeringens proposition om signalspaning.
När en proposition lämnas in till riksdagen så bordläggs den, dvs anmäls vid kammarens möte av talmannen. Därefter remitteras den till berört utskott för behandling, ett utskottsbetänkande ges ut med majoritetsskrivningar och reservationer från de som tycker olika. Och så debatt i kammaren/riksdagssalen och därefter beslut/votering.
Bordläggningen sker vanligen bara som en anmälan. Men denna gång valde oppositionen att anmäla sig för att kommentera/debattera propositionen, i syfte att kritisera den. Vi valde att avstå från att delta i debatten, vår regering står bakom propositionen och vi ser fram mot en utförlig diskussion under utskottsbehandlingen.
Uppenbarligen finns det delade meningar inom s-riksdagsgruppen i denna fråga, det är ju s som främst berett propositionen i flera år men inte kom till skott p g av motsättningar mellan försvarsminister Leni Björklund och den allt mer våldsamt debatterande Thomas Bodström, f.d justitieminister. Från en rätt anständig minister i regeringsställning har han blivit en ibland obalanserad slugger i opposition med en icke föraktlig talang för olika härskartekniker.
Bodström sa flera tydliga NEJ i debatten, men det intressanta var att han tydligt gjorde klart att även s inser och accepterar att i dagens värld med regionala konflikter och hänsynslös terror behöver Sveriges säkerhet en god underrättelseinhämtning från utländska förhållanden som kan hota oss. Mycket tack vare centerpartiet har det byggts in olika former av integritetsskyddande åtgärder, godkännanden och kontroller.
Bodström gjorde dramatiska prestationer för att försöka visa att regeringens förslag inte var de helt rätta, utan det kommer s med så småningom....
På försvarsutskottets sammanträde i tisdags tog jag med stöd från alliansen och sedan hela utskottet initiativ till att göra en offentlig hearing kring signalspaningen, för att tränga djupare i frågan och se om de lagda integritetsskyddsåtgärderna kanske kan ytterligare förbättras. jag har också föreslagit att integritetsskyddsutredningens delbetänkande som kommer i slutet av mars ska redovisas för utskottet.
En minoritet på 60 ledamöter kan tvinga fram en bordläggning av förslaget i ett år. Avgörandet ligger hos s. Min utgångspunkt är att Sveriges säkerhet - som det här främst handlar om - i vår goda tradition ska kunna finna en bred majoritet och samsyn. Detta kräver ett ansvarstagande hos både majoritet och opposition. Jag och centerpartiet, och alliansen, är beredd att pröva de förändringsförslag som förs fram i syfte att nå en bred enighet.
Med tanke på t ex de terrorhot som förts fram nyligen mot Tyskland från krafter i Afghanistan, där även vi har fredsbevarande styrkor, och med tanke på att vår nordiska stridsgrupp (battle group) står insatsberedd från kommande årsskifte, är det uppenbart att behovet av en god underrättelseinformation är mycket angelägen.
Centerpartiet har drivit på för ett starkt integritetsskydd i signalspaningen, givet ändå att sådan måste kunna få ske, i luft och i tråd.
När en proposition lämnas in till riksdagen så bordläggs den, dvs anmäls vid kammarens möte av talmannen. Därefter remitteras den till berört utskott för behandling, ett utskottsbetänkande ges ut med majoritetsskrivningar och reservationer från de som tycker olika. Och så debatt i kammaren/riksdagssalen och därefter beslut/votering.
Bordläggningen sker vanligen bara som en anmälan. Men denna gång valde oppositionen att anmäla sig för att kommentera/debattera propositionen, i syfte att kritisera den. Vi valde att avstå från att delta i debatten, vår regering står bakom propositionen och vi ser fram mot en utförlig diskussion under utskottsbehandlingen.
Uppenbarligen finns det delade meningar inom s-riksdagsgruppen i denna fråga, det är ju s som främst berett propositionen i flera år men inte kom till skott p g av motsättningar mellan försvarsminister Leni Björklund och den allt mer våldsamt debatterande Thomas Bodström, f.d justitieminister. Från en rätt anständig minister i regeringsställning har han blivit en ibland obalanserad slugger i opposition med en icke föraktlig talang för olika härskartekniker.
Bodström sa flera tydliga NEJ i debatten, men det intressanta var att han tydligt gjorde klart att även s inser och accepterar att i dagens värld med regionala konflikter och hänsynslös terror behöver Sveriges säkerhet en god underrättelseinhämtning från utländska förhållanden som kan hota oss. Mycket tack vare centerpartiet har det byggts in olika former av integritetsskyddande åtgärder, godkännanden och kontroller.
Bodström gjorde dramatiska prestationer för att försöka visa att regeringens förslag inte var de helt rätta, utan det kommer s med så småningom....
På försvarsutskottets sammanträde i tisdags tog jag med stöd från alliansen och sedan hela utskottet initiativ till att göra en offentlig hearing kring signalspaningen, för att tränga djupare i frågan och se om de lagda integritetsskyddsåtgärderna kanske kan ytterligare förbättras. jag har också föreslagit att integritetsskyddsutredningens delbetänkande som kommer i slutet av mars ska redovisas för utskottet.
En minoritet på 60 ledamöter kan tvinga fram en bordläggning av förslaget i ett år. Avgörandet ligger hos s. Min utgångspunkt är att Sveriges säkerhet - som det här främst handlar om - i vår goda tradition ska kunna finna en bred majoritet och samsyn. Detta kräver ett ansvarstagande hos både majoritet och opposition. Jag och centerpartiet, och alliansen, är beredd att pröva de förändringsförslag som förs fram i syfte att nå en bred enighet.
Med tanke på t ex de terrorhot som förts fram nyligen mot Tyskland från krafter i Afghanistan, där även vi har fredsbevarande styrkor, och med tanke på att vår nordiska stridsgrupp (battle group) står insatsberedd från kommande årsskifte, är det uppenbart att behovet av en god underrättelseinformation är mycket angelägen.
Centerpartiet har drivit på för ett starkt integritetsskydd i signalspaningen, givet ändå att sådan måste kunna få ske, i luft och i tråd.
måndag, mars 12, 2007
Reserapport från Berlin och Bryssel
En delegation ur EU-nämnden besökte Berlin några dagar. Tyskland har ju EUs ordförandeskap just nu, vilket väl framgått av toppmötet nyligen där klimatfrågorna stod i förgrunden.
Vi träffade ledande personer från förbundsrådet, regeringen och förbundsdagen. Gasledningsprojektet genom Östersjön var uppe flera gånger, med det samstämmiga svaret att det är ett privat projekt och att en noggrann miljöprövning ska ske.
Vid en träff på UD i rummet där Östtysklands kommunistpartis partistyrelse sammanträdde - med dåvarande porträtten av Marx och Lenin nu utbytta mot Bismarck - fick vi bl a en god information om hur man arbetar med den högtidliga "Berlindeklarationen" vid EUs 50-årsfirande den 25 mars.
Vad gäller EUs nya Fördrag och den ev. utvidgningen med Turkiet fanns en stor samstämmighet bland dem vi mötte att ett fungerade EU kräver ett nytt fördrag, att EUs arbete behöver fördjupas och att Turkiet inte på mycket länge är moget för ett EU-medlemsskap...
I Bryssel hade vi några mycket bra dagar med vår riksdagsgrupp. Vår Europaparlamentariker Lena Ek hade arbetat fram ett gediget program som väl vittnade om den stora respekt hon åtnjuter. Att en hel riksdagsgrupp besöker Bryssel var en ovanlig händelse som väckte en del uppmärksamhet
Vi träffade ledande personer från förbundsrådet, regeringen och förbundsdagen. Gasledningsprojektet genom Östersjön var uppe flera gånger, med det samstämmiga svaret att det är ett privat projekt och att en noggrann miljöprövning ska ske.
Vid en träff på UD i rummet där Östtysklands kommunistpartis partistyrelse sammanträdde - med dåvarande porträtten av Marx och Lenin nu utbytta mot Bismarck - fick vi bl a en god information om hur man arbetar med den högtidliga "Berlindeklarationen" vid EUs 50-årsfirande den 25 mars.
Vad gäller EUs nya Fördrag och den ev. utvidgningen med Turkiet fanns en stor samstämmighet bland dem vi mötte att ett fungerade EU kräver ett nytt fördrag, att EUs arbete behöver fördjupas och att Turkiet inte på mycket länge är moget för ett EU-medlemsskap...
I Bryssel hade vi några mycket bra dagar med vår riksdagsgrupp. Vår Europaparlamentariker Lena Ek hade arbetat fram ett gediget program som väl vittnade om den stora respekt hon åtnjuter. Att en hel riksdagsgrupp besöker Bryssel var en ovanlig händelse som väckte en del uppmärksamhet
söndag, mars 04, 2007
Berlin och Bryssel
Nästa vecka är det uppehåll i riksdagsarbetet.
En delegation ur EU-nämnden besöker Berlin söndag-tisdag med anledning av Tysklands ordförandeskap, jag deltar för centerpartiet. Intressant program, återkommer.
Därefter till Bryssel för mig, där centerpartiets riksdagsgrupp och en del handläggare (vi börjar äntligen få in våra nytillskott som verkar mycket lovande med mycket i bagaget) laddar batterierna.
Blogvärlden stöder givetvis Carl Bildt mot Bertil Torekull, så också jag. Denna utmärkte och brinnande journalist som gjorde ett bra jobb som chefredaktör för Östgöta Corren en del år kommer ut lite snett i debatten, tycker jag. Politiker kan tydligen blogga på innan de når ministernivån, då de istället endast ska utnyttja etermedia och papperstidningar i sin kommunikation med omvärlden. En rätt märklig analys, som väl främst kan förstås utifrån ett brinnande engagemang just för medias förutsättningar och informations"monopol".
En delegation ur EU-nämnden besöker Berlin söndag-tisdag med anledning av Tysklands ordförandeskap, jag deltar för centerpartiet. Intressant program, återkommer.
Därefter till Bryssel för mig, där centerpartiets riksdagsgrupp och en del handläggare (vi börjar äntligen få in våra nytillskott som verkar mycket lovande med mycket i bagaget) laddar batterierna.
Blogvärlden stöder givetvis Carl Bildt mot Bertil Torekull, så också jag. Denna utmärkte och brinnande journalist som gjorde ett bra jobb som chefredaktör för Östgöta Corren en del år kommer ut lite snett i debatten, tycker jag. Politiker kan tydligen blogga på innan de når ministernivån, då de istället endast ska utnyttja etermedia och papperstidningar i sin kommunikation med omvärlden. En rätt märklig analys, som väl främst kan förstås utifrån ett brinnande engagemang just för medias förutsättningar och informations"monopol".
fredag, mars 02, 2007
Axplock
Måndag 26 feb: En bra dag i Östergötland med alliansens östgötabänk; träff med järnvägsfrämjandet som sakligt argumenterade för Tjustbanans upprustning (järnvägen mellan Linköping och Västervik; träff med företagare i Linköping som lyfte arbetsrätten och 3:12-reglerna med mera.
Samt en givande eftermiddag i Motala , träff med kommunledningen kring främst den absolut nödvändiga och trängande förbättringen av riksväg 50 genom Motala. En ny bro över Motalaviken vid "skepparpinan" avleder den tunga långtradartrafik som idag passerar genom Motalas innerstad. Detta har akut prioritet hos vägverket, planerna är klara sedan länge, men allt ströks av förra regeringen när trollhättepaketet i panik togs fram.
Tisdag:
Debatt i radio Östergötland med östgötamedborgaren Björn Eriksson med (sommar)bostad i Ydre, tillika statstjänsteman och Konungens Befallningshavare i Östergötland utsedd av regeringen.
Jag bejakar ju ansvarskommitténs förslag om att föra över beslut från staten till färre och större regioner med beskattningsrätt och regionfullmäktige. Eriksson och några landshövdingar till går i spetsen för att "uppvigla " folket mot att förändra nuvarande 400 år gamla länsindelning...Det hela bör utredas mycket mer, diskuteras med folket mycket mer och så många alternativ som möjligt bör hållas öppna många år till, säger de. De vill helt enkelt inte ha någon förändring, är min tolkning.
Att landshövdingarna utifrån sin parts- och tjänstemannaroll har synpunkter på statens myndighetsindelning är en sak, att de mycket aktivt vill styra debatten om hur landets regionindelning i övrigt ska se ut är kanske lite ovanligt.
Det är bra att ansvarskommittén är enig, det verkar, tycker jag, som om både socialdemokrater och moderater är på väg att acceptera förslagen. Och jag tror att efter 20 års utredande är det nu eller aldrig. Jag hoppas på att vi i Östergötland inom helst 4 år är en del i en "Östra Sverige region" bestående av hela eller delar av Småland, av Östergötland och kanske av några kommuner norrifrån.
Onsdag: Försvarsberedning fm om utvecklingen i Europa, mycket givande. Eftermiddag/kväll med när infrastrukturminister Torstensson och statsskereterare Zetterberg besökte Östergötland och Östsam/landshövdingen. Bra föredragningar om Ostlänken, E22, Norrköpingspaketet och Rv 50/32 mm. Det gäller att lyssna på de nya signalerna om OPS-lösningar och medfinansiering av väg- och järnvägsinvesteringarna.
Torsdag: EU-debatt i riksdagen, där centerlaget bestod av Kerstin Lundgren, mig själv och Sven Bergström. Jag och Kerstin såg främst möjligheter, medan Sven var något mer betänksam. På kvällen regiondiskussion i Norrköping med centerns kvalificerade "ansvarsman" och riksdagsledamot Stefan Tornberg. Givande.
Samt en givande eftermiddag i Motala , träff med kommunledningen kring främst den absolut nödvändiga och trängande förbättringen av riksväg 50 genom Motala. En ny bro över Motalaviken vid "skepparpinan" avleder den tunga långtradartrafik som idag passerar genom Motalas innerstad. Detta har akut prioritet hos vägverket, planerna är klara sedan länge, men allt ströks av förra regeringen när trollhättepaketet i panik togs fram.
Tisdag:
Debatt i radio Östergötland med östgötamedborgaren Björn Eriksson med (sommar)bostad i Ydre, tillika statstjänsteman och Konungens Befallningshavare i Östergötland utsedd av regeringen.
Jag bejakar ju ansvarskommitténs förslag om att föra över beslut från staten till färre och större regioner med beskattningsrätt och regionfullmäktige. Eriksson och några landshövdingar till går i spetsen för att "uppvigla " folket mot att förändra nuvarande 400 år gamla länsindelning...Det hela bör utredas mycket mer, diskuteras med folket mycket mer och så många alternativ som möjligt bör hållas öppna många år till, säger de. De vill helt enkelt inte ha någon förändring, är min tolkning.
Att landshövdingarna utifrån sin parts- och tjänstemannaroll har synpunkter på statens myndighetsindelning är en sak, att de mycket aktivt vill styra debatten om hur landets regionindelning i övrigt ska se ut är kanske lite ovanligt.
Det är bra att ansvarskommittén är enig, det verkar, tycker jag, som om både socialdemokrater och moderater är på väg att acceptera förslagen. Och jag tror att efter 20 års utredande är det nu eller aldrig. Jag hoppas på att vi i Östergötland inom helst 4 år är en del i en "Östra Sverige region" bestående av hela eller delar av Småland, av Östergötland och kanske av några kommuner norrifrån.
Onsdag: Försvarsberedning fm om utvecklingen i Europa, mycket givande. Eftermiddag/kväll med när infrastrukturminister Torstensson och statsskereterare Zetterberg besökte Östergötland och Östsam/landshövdingen. Bra föredragningar om Ostlänken, E22, Norrköpingspaketet och Rv 50/32 mm. Det gäller att lyssna på de nya signalerna om OPS-lösningar och medfinansiering av väg- och järnvägsinvesteringarna.
Torsdag: EU-debatt i riksdagen, där centerlaget bestod av Kerstin Lundgren, mig själv och Sven Bergström. Jag och Kerstin såg främst möjligheter, medan Sven var något mer betänksam. På kvällen regiondiskussion i Norrköping med centerns kvalificerade "ansvarsman" och riksdagsledamot Stefan Tornberg. Givande.
lördag, februari 24, 2007
svåra livsfrågor
En replik till Corren i vår debatt om dödshjälp, ej ännu (?) publicerad.
Svåra livsfrågor!
Jag har lyft den svåra frågan om ”rätt till dödshjälp” om man är t ex mycket gammal, okontaktbar och med svåra smärtor samt själv tidigare har uttryckt en stark vilja i frågan.
Corren har i en balanserad ledarkommentar argumenterat emot.
Nästa dag har Corren en ledare om rätten till abort, att släcka ett liv som blivit 18 veckor gammalt. En rätt som Corren anser mycket viktig. Idag räddas tidigt födda barn som är mindre än en månad äldre än så.
Jag vill understryka att det här är mycket svåra frågor. Men hur är Correns logik när man dels förbjuder varje möjlighet att efter egen bestämd vilja kunna få dö/somna in i mycket svåra livssituationer då livet rinner ut och har mist sin mening, dels samtidigt argumenterar för rätten till abort upp till vecka 18?
Jag tänker inte nu lägga någon riksdagsmotion i frågan om abort, som också tål att diskuteras. Men blir jag efter ett långt liv 90 år eller mer, lider svårt och är helt okontaktbar, varför kan jag då inte efter egen uttalad vilja få dö/somna in något tidigare än vad den moderna sjukvården möjliggör.
Staffan Danielsson
En människa från Bankekind
Svåra livsfrågor!
Jag har lyft den svåra frågan om ”rätt till dödshjälp” om man är t ex mycket gammal, okontaktbar och med svåra smärtor samt själv tidigare har uttryckt en stark vilja i frågan.
Corren har i en balanserad ledarkommentar argumenterat emot.
Nästa dag har Corren en ledare om rätten till abort, att släcka ett liv som blivit 18 veckor gammalt. En rätt som Corren anser mycket viktig. Idag räddas tidigt födda barn som är mindre än en månad äldre än så.
Jag vill understryka att det här är mycket svåra frågor. Men hur är Correns logik när man dels förbjuder varje möjlighet att efter egen bestämd vilja kunna få dö/somna in i mycket svåra livssituationer då livet rinner ut och har mist sin mening, dels samtidigt argumenterar för rätten till abort upp till vecka 18?
Jag tänker inte nu lägga någon riksdagsmotion i frågan om abort, som också tål att diskuteras. Men blir jag efter ett långt liv 90 år eller mer, lider svårt och är helt okontaktbar, varför kan jag då inte efter egen uttalad vilja få dö/somna in något tidigare än vad den moderna sjukvården möjliggör.
Staffan Danielsson
En människa från Bankekind
fredag, februari 23, 2007
3 MILJARDER KRONOR
* Först om etanol. Dagens Industri och kommerskollegium m fl hyllar att tullarna ska tas bort. Tror man att Brasiliens etanol räcker till hela världen?
* Sedan om JAS Gripen till Afghanistan. Ja, varför inte. Men både kostnad och behov måste ställas och vägas mot de samlade insatser som Sverige gör och ska göra.
* Så om matchen Carl Bildt versus Drevet. Som fått en värdig motståndare, måste man säga. Men nog är det kvällstidningsjournalistik i dess sämre bemärkelse när media rakt av och den samlade oppositionen kopplar ihop Bildts uppdrag i en mycket stor kapitalförvaltare ("som innehar krigsindustrier i sina placeringar"), och ett innehav på 16.000 kr i en framgångsrik svensk Balkanfond (East Capital). Överfört till svenska förhållanden skulle alltså det vara diskvalificerande att ha varit styrelseledamot i Robur Fonder, där någon fond har en del SAAB-aktier...
* Jag har bloggat om SPIRA/Kronfågel tidigare. LRF som gjort nästan allt annat rätt i sin förvaltning de senaste 20 åren gör tillsammans med Lantmännen allt - eller väldigt mycket - fel i kött- och kycklingföretaget. Det känns bedrövligt och förfärligt, och jag kryper i stoftet, har ju som f.d LRF-styrelseledamot ett ansvar i frågan. Jag kom in i LRF-styrelsen 1996 (18 personer) då det mäktiga arbetsutskottet (6 pers) var bolagsstyrelse (LEAB)och skötte LRF-bolagen. Någon gång kom de till hela styrelsen med något enhälligt förslag - "vi köper ut Spira från börsen" eller "vi gör ett sista kapitaltillskott på 300 mkr". Och styrelsen och jag följde vår inre cirkels maning.
När förlusterna fortsatte breddades beslutsansvaret ca 2000 till hela styrelsen, vilket jag hade drivit sedan jag kom in i styrelsen. Och vi tog några "absolut sista kapitaltillskott till". Vi var några som ville utreda alternativet konkurs, men det var otänkbart, och är det tydligen fortfarande. Och vi reserverade oss inte och är fullt delaktiga.
När jag kom in i styrelsen var kanske de upparbetade förlusterna 0,5 till 1 miljard (?) och när jag lämnade den 2004 var de kanske uppåt 2 miljarder.
Nu är de över 3.000 miljoner kr, och lantmännens förklaringar hur blodflödet ska stoppas är precis desamma som 2004 och som LRFs fram till 2004. Det känns inte betryggande.
LRFs egna kapital har trots dessa oerhört stora förluster flerdubblats från nivån knappt en halv miljard i slutet på 1980-talet, vilket visar hur offensivt och väl man lyckats i sin övriga affärs- och kapitalförvaltningsverksamhet, tex på försäkringsområdet, satsningen på att rädda Föreningsbanken, Östeuropasatningarna m.m. Tragiskt att Spira/Kronfågel så sargar den den framgångssagan....
* Sedan om JAS Gripen till Afghanistan. Ja, varför inte. Men både kostnad och behov måste ställas och vägas mot de samlade insatser som Sverige gör och ska göra.
* Så om matchen Carl Bildt versus Drevet. Som fått en värdig motståndare, måste man säga. Men nog är det kvällstidningsjournalistik i dess sämre bemärkelse när media rakt av och den samlade oppositionen kopplar ihop Bildts uppdrag i en mycket stor kapitalförvaltare ("som innehar krigsindustrier i sina placeringar"), och ett innehav på 16.000 kr i en framgångsrik svensk Balkanfond (East Capital). Överfört till svenska förhållanden skulle alltså det vara diskvalificerande att ha varit styrelseledamot i Robur Fonder, där någon fond har en del SAAB-aktier...
* Jag har bloggat om SPIRA/Kronfågel tidigare. LRF som gjort nästan allt annat rätt i sin förvaltning de senaste 20 åren gör tillsammans med Lantmännen allt - eller väldigt mycket - fel i kött- och kycklingföretaget. Det känns bedrövligt och förfärligt, och jag kryper i stoftet, har ju som f.d LRF-styrelseledamot ett ansvar i frågan. Jag kom in i LRF-styrelsen 1996 (18 personer) då det mäktiga arbetsutskottet (6 pers) var bolagsstyrelse (LEAB)och skötte LRF-bolagen. Någon gång kom de till hela styrelsen med något enhälligt förslag - "vi köper ut Spira från börsen" eller "vi gör ett sista kapitaltillskott på 300 mkr". Och styrelsen och jag följde vår inre cirkels maning.
När förlusterna fortsatte breddades beslutsansvaret ca 2000 till hela styrelsen, vilket jag hade drivit sedan jag kom in i styrelsen. Och vi tog några "absolut sista kapitaltillskott till". Vi var några som ville utreda alternativet konkurs, men det var otänkbart, och är det tydligen fortfarande. Och vi reserverade oss inte och är fullt delaktiga.
När jag kom in i styrelsen var kanske de upparbetade förlusterna 0,5 till 1 miljard (?) och när jag lämnade den 2004 var de kanske uppåt 2 miljarder.
Nu är de över 3.000 miljoner kr, och lantmännens förklaringar hur blodflödet ska stoppas är precis desamma som 2004 och som LRFs fram till 2004. Det känns inte betryggande.
LRFs egna kapital har trots dessa oerhört stora förluster flerdubblats från nivån knappt en halv miljard i slutet på 1980-talet, vilket visar hur offensivt och väl man lyckats i sin övriga affärs- och kapitalförvaltningsverksamhet, tex på försäkringsområdet, satsningen på att rädda Föreningsbanken, Östeuropasatningarna m.m. Tragiskt att Spira/Kronfågel så sargar den den framgångssagan....
onsdag, februari 21, 2007
endast passiv dödshjälp?
Jag bloggade i december om dödshjälp, med anledning av en italienares situation, död och begravning. I Linköping har en diskussion blossat upp efter att en 82-årig man anhållits för att ha hjälpt - eller inte hejdat - sin svårt sjuka makas död. Jag är citerad i Östgöta Corren, som också skrivit en ledarkommentar igår.
Jag har all respekt för vad tidningen skriver, men redan idag är det en betydande gråzon i verkligheten om och när och hur "passiv" dödshjälp ska "beviljas" eller ej, läkare och anhöriga tvingas till svåra ställningstaganden. Och om vi tar exemplet att jag blir över 90 år och har drabbast av Alzheimers och är okontaktbar sedan flera år och har svåra smärtor, kunde då inte läkare och släkt och stat ha nytta av en bevittnad viljeförklaring att jag i det läget är öppen för stt dö/somna in...?
Det blir en motion i höst, jag tar gärna emot synpunkter i frågan hur den ska formuleras...eller ej....
Jag har all respekt för vad tidningen skriver, men redan idag är det en betydande gråzon i verkligheten om och när och hur "passiv" dödshjälp ska "beviljas" eller ej, läkare och anhöriga tvingas till svåra ställningstaganden. Och om vi tar exemplet att jag blir över 90 år och har drabbast av Alzheimers och är okontaktbar sedan flera år och har svåra smärtor, kunde då inte läkare och släkt och stat ha nytta av en bevittnad viljeförklaring att jag i det läget är öppen för stt dö/somna in...?
Det blir en motion i höst, jag tar gärna emot synpunkter i frågan hur den ska formuleras...eller ej....
Nej till blågul etanol....tycker Tommy
Det finns mycket gott att säga om miljökämpen Tommy Hammarström, men i frågan om den blågula etanolen och behovet av fortsatt tull en tid framåt, där tycker vi olika. Här hans krönika i expressen med hopp om att de svenska etanolfabrikerna läggs ner
Jag anser att Sverige - och EU - har ett ansvar för att inte bara förlita sig till import av olja eller av etanol från Brasilien, utan också har ett ansvar för att i sina egna länder öka produktionen av förnybara drivmedel. De närmaste åren är det etanol producerad från åkrar som är möjlig att ta fram, och därför är det viktigt att ge sådan etanoltillverkning förutsättningar^
Jag anser att Sverige - och EU - har ett ansvar för att inte bara förlita sig till import av olja eller av etanol från Brasilien, utan också har ett ansvar för att i sina egna länder öka produktionen av förnybara drivmedel. De närmaste åren är det etanol producerad från åkrar som är möjlig att ta fram, och därför är det viktigt att ge sådan etanoltillverkning förutsättningar^
fredag, februari 16, 2007
Sverige och drivmedelsetanolen
Först några rätt ostridiga - som jag ser det... - utgångspunkter:
1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.
2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.
Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.
Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.
I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.
USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.
Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.
Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.
Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.
När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.
Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.
Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.
Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.
På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.
1. Det är bra att åkermarksbaserad etanol under 10-20 år framåt ersätter fossil olja som drivmedel. På längre sikt än så kommer sannolikt andra förnybara drivmedel med basen i t ex skogsprodukter att successivt ta över, samtidigt som likaledes sannolikt åkermarkens produktionsförmåga behöver prioriteras för livsmedel.
2. På längre sikt erfordras sannolikt varken tullar på mat eller etanol, däremot behövs de en del år framåt för att trygga en svensk produktion av både mat och drivmedelsetanol.
Sverige har kommit långt med att ersätta bensin med etanol, i stort sett i all bensin ersätts 5 procent bensin med etanol i s.k. låginblandning. Ca 80 procent av denna etanol importeras från Brasilien medan 20 procent produceras inom landet, framför allt i etanolfabriken i Norrköping.
Etanolproduktionen i Brasilien är otroligt konkurrenskraftig, och produktionskostnaden är tack vare ett drivhusklimat mm mycket lägre än i USA och i Europa. Den tropiska produktionen räcker dock inte så långt när nu efterfrågan växer kraftigt över hela världen, och även miljöaspekter som bevarandet av regnskogar m.m. sätter gränser för dess möjligheter.
I takt med att efterfrågan på etanol växer kommer Sveriges stora import från Brasilien säkert att reduceras.
USA och några europeiska länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har gått före och kommit igång med en betydande egen etanolproduktion. En förutsättning för detta har varit de tullar som har skapat möjligheter för att kunna räkna hem satsningar på etanolfabriker, utan det skyddet är fortfarande världsmarknadspriserna alltför låga för att motivera en inhemsk produktion.
Den svenska etanolfabriken kom till slut till stånd för ca 5 år sedan Sverige medgivit skattebefrielse för etanolen, och den utbyggnad till tredubblad produktion och förhoppningsvis mycket mer som nu ska ske bygger på detta samt det tullskydd som EU har för etanolen. För ca ett år sedan tätade Sverige ett kryphål i just det svenska regelverket, som hotade att knäcka vår inhemska etanol. Jag har i många år aktivt drivit på för att tillskapa förutsättningar för en svensk etanolproduktion.
Jag är liksom centerpartiet för marknadsekonomi och frihandel. Ibland kan dock det behöva sättas gränser för den fulla frihandeln av t ex resurshushållnings- och miljöskäl. Ett exempel på detta är de regleringar och tullar som i mer än 100 år har givit utrymme för en fortsatt inhemsk matproduktion i t ex USA och i Europa, trots de låga överskottsprissatta världsmarknadspriserna som annars skulle ha krossat huvuddelen av jordbruksproduktion och livsmedelsindustri.
Hade vi under förra seklet haft resonemanget att matproduktionen skulle stått på egna ben utan tullskydd, hade alltså stora delar slagits ut och ersatts med import samtidigt som de fattiga i världen fått ännu hårdare konkurrens om maten.
När det om 10-20 år – eller tidigare, vad vet jag - blir brist på mat och energi kommer självfallet priserna att stiga och WTO-tullarna kommer att fortsätta neråt och så småningom bort. I samma takt kan också etanoltullarna reduceras.
Tre svenska ministrar – Tolgfors, Carlgren, Erlandsson – har nu i affärstidningen Dagens Industri deklarerat att Sverige ska se till att EUs etanoltull avvecklas. Etanolimportörerna och Dagens Industri är nog glada, i vart fall så länge det finns något att importera.
Däremot är de som investerar i inhemsk etanolproduktion bekymrade, liksom de som ska producera råvaran till etanolen. Om Sverige lyckas i sina ambitioner, måste då planerade investeringar avbrytas och befintliga fabriker läggas i malpåse? Risken är uppenbar om tullsänkningen sker snabbare än vad världsmarknadspriserna på etanol stiger.
Ett bekymmer är också de signaler som detta ger till alla de som uppfattat att samhället stöder en snabb expansion av förnybara drivmedel inte bara genom import utan även genom produktion i Sverige. Jag har träffat många lantbrukare som ställer frågor och är bekymrade.
På lång sikt har säkert ministrarna rätt, men jag hoppas inte att de får några snabba resultat nere i Bryssel, det skulle kunna leda till att etanolproduktionen i EU börjar sjunka och att unionens stolta målsättningar om att ersätta fossila drivmedel med förnybara inte nås.
tisdag, februari 13, 2007
Swecon -svenska fredsstyrkan i Kosovo
Jag och 7 kollegor från försvarsutskottet hade alltså förmånen att i 4 dagar besöka de svenska soldaterna i Pristina, Kosovo. Vackert land i stort men slitet och skräpigt på nära håll. Världens tredje största brunkolsfyndigheter som lär räcka i trehundra år. En sliten jätteskorsten med dålig rening och låg effektivitet som spred rök över den kuperade högplatån.
Elström som kom och gick beroende på tillgång, elledningar i härvor längs gatorna. Hög arbetslöshet, varierande uppgifter mellan 35 och 60 procent.
Men också hus i hyggligt skick och rätt många under uppförande.
Men såren över ömsesidiga oförräter sedan sekler och sedan striderna 1999 har förpestat relationerna mellan kosovoalbaner - 95 % - och serber - 4 %. Serberna bor i vissa sammanhängande byar söder om stan och dominerar i nordvästra Kosovo. Där albaner och serber fortfarande är grannar har många flytt, en del bor kvar. Vi besökte några hyreshus med serber i en albansk tätort, där ständigt en patrull höll vakt.
För att bevara säkerheten finns alltså 16.000 soldater från 36 länder. Sverige deltar med 500 och en svensk brigadgeneral -Grundevik - för nu befäl över styrkorna i centrala Kosovo.
För mig var det mycket positivt att vara med och träffa soldater och befäl, se deras professionalitet som rönte bred uppskattning och se det nära samarbete mellan många länders styrkor som gav effekt och gav positiva spinoff effekter i flera avseenden.
Jag är glad över att Sverige tar sitt ansvar och deltar med trupp för att bevara fred och säkerhet i oroliga konfliktområden, och likaså över att alliansregeringen vill öka vårt ansvarstagande.
Det är bra att Natoländerna tagit ett stort ansvar de senaste decennierna, och det är bra att EU alltmer börjar skaffa en beredskap för att kunna göra insatser när det behövs. När det hemska inbördeskriget i Bosnien startade spelade EU länge en lam roll.
Sverige ska nu koncentrera sina insatser till några konflikter; vi finns med hundratals soldater i Kosovo och Afghanistan och Sudan (Darfur) och kanske Somalia kan bli aktuella. Den svenskdominerade Nordic Battle Group (Nordiska Stridsstyrkan) på ca 2.000 personer står beredd att rycka ut från nästa år.
Med ett allt personmässigt mindre insatsförsvar med hög teknologi kräver vår säkerhet bla signalspaning - aktuellt - men även nära samarbete med andra länder. Natomedlemskap är inte aktuellt men det är bra att vi har ett nära samarbete både inom EU och med Nato
Elström som kom och gick beroende på tillgång, elledningar i härvor längs gatorna. Hög arbetslöshet, varierande uppgifter mellan 35 och 60 procent.
Men också hus i hyggligt skick och rätt många under uppförande.
Men såren över ömsesidiga oförräter sedan sekler och sedan striderna 1999 har förpestat relationerna mellan kosovoalbaner - 95 % - och serber - 4 %. Serberna bor i vissa sammanhängande byar söder om stan och dominerar i nordvästra Kosovo. Där albaner och serber fortfarande är grannar har många flytt, en del bor kvar. Vi besökte några hyreshus med serber i en albansk tätort, där ständigt en patrull höll vakt.
För att bevara säkerheten finns alltså 16.000 soldater från 36 länder. Sverige deltar med 500 och en svensk brigadgeneral -Grundevik - för nu befäl över styrkorna i centrala Kosovo.
För mig var det mycket positivt att vara med och träffa soldater och befäl, se deras professionalitet som rönte bred uppskattning och se det nära samarbete mellan många länders styrkor som gav effekt och gav positiva spinoff effekter i flera avseenden.
Jag är glad över att Sverige tar sitt ansvar och deltar med trupp för att bevara fred och säkerhet i oroliga konfliktområden, och likaså över att alliansregeringen vill öka vårt ansvarstagande.
Det är bra att Natoländerna tagit ett stort ansvar de senaste decennierna, och det är bra att EU alltmer börjar skaffa en beredskap för att kunna göra insatser när det behövs. När det hemska inbördeskriget i Bosnien startade spelade EU länge en lam roll.
Sverige ska nu koncentrera sina insatser till några konflikter; vi finns med hundratals soldater i Kosovo och Afghanistan och Sudan (Darfur) och kanske Somalia kan bli aktuella. Den svenskdominerade Nordic Battle Group (Nordiska Stridsstyrkan) på ca 2.000 personer står beredd att rycka ut från nästa år.
Med ett allt personmässigt mindre insatsförsvar med hög teknologi kräver vår säkerhet bla signalspaning - aktuellt - men även nära samarbete med andra länder. Natomedlemskap är inte aktuellt men det är bra att vi har ett nära samarbete både inom EU och med Nato
måndag, februari 12, 2007
besök i Kosovo - urgammal dramatik
Besök i Kosovo – dramatik sedan folkvandringarna
I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:
Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).
Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.
För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….
Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.
Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.
Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.
1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.
USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.
Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.
Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.
Fortsättning följer
I veckan har ledamöter från försvarsutskottet inklusive mig besökt den svenska truppstyrkan – ca 500 soldater – i Kosovo. Mycket givande. Två inlägg om detta, här det första:
Balkan lär betyda berg och det stämmer verkligen. Kosovo är en högplatå på 900 m omgivet av höga bergskedjor, stort som Östergötland med ca 2 milj invånare, 95 procent kosovoalbaner och ca 4 procent serber. Ingår i Serbien. Gränsar till Monte Negro i nordväst (tidigare del av Serbien), Albanien i väst, Serbien i nordöst och Makedonien i syd (som sedan gränsar till Grekkland).
Klimat som i södra norrland, fast hetare på sommaren och varmare vår och höst.
För mig var Balkan fram till 1990-talet lika med Jugoslavien och Grekland. Serbien och Bosnien mm var mycket luddiga begrepp. Eftersom detta område har sådana laddningar mellan folkslag idag och sedan urminnes tid ett försök till historiebeskrivning….
Under folkvandringarna för flera tusen år sedan kom illyrierna till kosovo. Albanerna hävdar att de härstammar från dem. Slaverna (serberna) trängde ut dem mot adriatiska havet, och hävdar sedan dess Kosovo som sitt urhem. Sedan trängde turkarna ut serberna mot norr. Under romartidens senare del låg detta område under det östromerska riket. Serbernas Poltava var slaget vid trastfälten år 1389, 5 km utanför Kosovos huvudstad Pristina. 35.000 serber under prins Lazar stod mot kanske 65.000 turkar under en sultan. Striden varade från morgon till kväll, serberna lyckades fm döda sultanen men förlorade till slut och prinsen blev avrättad. 1/3 av turkarna dog. Slaget gjorde att turkarna och islam trängde fram upp i serbien och bosnien och befäste dagens olyckliga mix av folkslag och religioner. Olyckliga genom att någon större assimilering inte verkar ha skett under alla år, man är serb eller alban, kristen eller muslim.
Efter andra världskriget tog socialisterna/kommunisterna under Tito makten och bildade Jugoslavien bestående av Serbien med Kosovo och Monte Negro, Bosnien, Kroatien och Slovenien – från nästan Grekland och till alperna och pustan.
Sedan Tito dött började de gamla spänningarna mellan områdena att skärpas, Slobodan Milosevic försökte bevarar både ideologin och området men när frigörelsen bröt ut i Östeuropa gick den inte att hejda i Jugoslavien. Vi minns alla det fruktansvärda inbördeskriget och de etniska motsättningarna i främst Bosnien, som slutade med avrättningen av 8.000 män och pojkar i Srebrenica utförd av bosnienserbiska armén under Ratko Mladic. Massor av ”mindre” krigsförbrytelser skedde under flera år.
1999 på 600-årsdagen av slaget vid trastfältet valde Milosevic att försöka rädda sin regim genom att på slagfältet hålla ett tal som blåste liv i motsättningarna mellan serber och albaner. Serberna förtryckte albanerna sedan länge som t ex inte fick studera vid universiteten. Albanerna tog till gerillakrig under UCK.
USA attackerade serbiska armén med flyg- och robotanfall och drev ut den ur Kosovo. USA och Bill Clinton är sedan dess hjältar för albanerna. EU spelade som bekant en mindre roll i både Bosnien- och Kosovokonflikterna p g av oklara mandat och dålig samordning, det var främst Nato som till sist agerade. Internationella fredsstyrkor sattes in i Kosovo, som mest 40.000 som sedan minskat till ca 16.000 varav ca 4.000 från icke Natoländer.
Kosovoalbanerna har idag ett självstyre efter val på olika nivåer 2004, som bojkottades av den serbiska minoriteten. Under gerillastriderna och den serbiska offensiven minskade de blandade byarna och idag dominerar endera albaner eller serber dessa. Många serber har flytt till Serbien.
Ahtisaari har just lagt fram en fredsplan med förslag om långtgående självständighet för Kosovo, och med en uppdelning av kommunerna i ”albanska resp serbiska”. Nato vill minska sin närvaro och manar EU att ta över.
Fortsättning följer
lördag, februari 03, 2007
Förenkla EUs tvärvillkor!
Några rader från jordbrukets verklighet, och byråkratin, utifrån mitt lantbruksföretag.
Företaget omfattar över 100 ha åker, som brukas av goda grannar. Vi har ett häststall med ca 30 boxar och ca 9 ha betesbackar.
I november förra året kontrollerades betesmarkerna. Ena betet fick OK, det andra fick kritik på några punkter; dåligt betestryck och slyuppslag på kanske 5 procent av ytan (som jag skulle, men inte blivit av, röjsågat,görs i vår).
Det lägre betestrycket beror på att det de två senaste åren varit färre hästar som valt bete, de allra flesta har stått i stallet med rastbeten, eller åkt iväg på sommarbete annorstädes. Detta är svårt att förutsäga, och det är heller inte så enkelt att snabbt hitta andra betesdjur, tillgången är ju begränsad. Så jag har istället kompletterat med röjning - låt vara med försening - och med att slå av en del med gammal åker med betesputsare.
Länsstyrelsens kontrollant redovisar bristerna enligt ovan, och man drar av erhållna EU-stöd för åren 2001-2006 på runt 5.000 kr. OK, det kan diskuteras att gå tillbaka till 2001, när bristerna härrör från 2006, men OK. Bötesstraffet är knappt ett halvt års betesstöd.
Men inte nog med det. Det ska bli ett straff till. EU har beslutat om s.k "tvärvillkor", där Sverige i vanlig ordning kräver allra mest av sina bönder. Vilket självfallet då också ger högst böter för just de svenska bönderna.
Att jag följt alla andra regelverk för åkrar och grödor, och för 90 procent av betet, betyder inget. Utöver återkrävda betesstöd slår tvärvillkoren till, och 5 procent av alla erhållna EU-stöd för 2006 ska återbetalas, ca 20.000 kr. Totalt straff för bristerna enligt ovan blir då två års betesstöd ungefär. Hade jag - eller någon annan- endast brukat betesmarken och några ha åker, hade tvärvillkorsstraffet varit kanske 500 kr. Straffet drabbar alltså inte lika utan slår till hårdare ju större företaget är. Hade jag också haft mjölkkor eller köttdjur hade straffet blivit kanske 30 eller 40.000 kr.
EU har nu på några andra länders initiativ tagit upp en diskussion om regelverket för tvärvillkoren. Jordbruksministern har också begärt ett underlag hur den svenska utformningen är, och det är bra.
Min uppfattning, utifrån min egen verklighet, är att det självfallet ska kontrolleras att EU-ersättningarnas krav uppfylls på gårdarna. Lantbruk är samtidigt en biologisk produktion och just betes- och miljöersättningarna är delvis en bedömningssport hur precist varje del ska uppfyllas varje enskilt år. Väderlek och djurtillgång varierar oundvikligen. Betet ska bestå över tid och inte växa igen, självklart. Men hur långt kan och ska man gå i krav för det enskilda året.
Jag accepterar självklart återkrav på rimlig nivå för förseningar i åtgärder o dyl. Men dubbla straff för samma misstag, och straff som slår olika beroende på gårdens förutsättningar, det förefaller inte rätt.
I kampen för lika villkor med andra EU-länder, och för enklare regelverk och mindre byråkrati, är det angeläget att se över den nya tvärvillkoren, både i EU och inom Sverige, enligt min uppfattning.
Det förs en debatt i Sverige att man som riksdagsledamot bara ska deltaga i den politiska debatten inom områden där man själv inte har någon erfarenhet. Jag tror i grunden det är bra att riksdagen består av människor med bred erfarenhet av verkligheten som löntagare och företagare, och som kan diskutera politiken utifrån sina egna erfarenheter och politiska värderingar.
Företaget omfattar över 100 ha åker, som brukas av goda grannar. Vi har ett häststall med ca 30 boxar och ca 9 ha betesbackar.
I november förra året kontrollerades betesmarkerna. Ena betet fick OK, det andra fick kritik på några punkter; dåligt betestryck och slyuppslag på kanske 5 procent av ytan (som jag skulle, men inte blivit av, röjsågat,görs i vår).
Det lägre betestrycket beror på att det de två senaste åren varit färre hästar som valt bete, de allra flesta har stått i stallet med rastbeten, eller åkt iväg på sommarbete annorstädes. Detta är svårt att förutsäga, och det är heller inte så enkelt att snabbt hitta andra betesdjur, tillgången är ju begränsad. Så jag har istället kompletterat med röjning - låt vara med försening - och med att slå av en del med gammal åker med betesputsare.
Länsstyrelsens kontrollant redovisar bristerna enligt ovan, och man drar av erhållna EU-stöd för åren 2001-2006 på runt 5.000 kr. OK, det kan diskuteras att gå tillbaka till 2001, när bristerna härrör från 2006, men OK. Bötesstraffet är knappt ett halvt års betesstöd.
Men inte nog med det. Det ska bli ett straff till. EU har beslutat om s.k "tvärvillkor", där Sverige i vanlig ordning kräver allra mest av sina bönder. Vilket självfallet då också ger högst böter för just de svenska bönderna.
Att jag följt alla andra regelverk för åkrar och grödor, och för 90 procent av betet, betyder inget. Utöver återkrävda betesstöd slår tvärvillkoren till, och 5 procent av alla erhållna EU-stöd för 2006 ska återbetalas, ca 20.000 kr. Totalt straff för bristerna enligt ovan blir då två års betesstöd ungefär. Hade jag - eller någon annan- endast brukat betesmarken och några ha åker, hade tvärvillkorsstraffet varit kanske 500 kr. Straffet drabbar alltså inte lika utan slår till hårdare ju större företaget är. Hade jag också haft mjölkkor eller köttdjur hade straffet blivit kanske 30 eller 40.000 kr.
EU har nu på några andra länders initiativ tagit upp en diskussion om regelverket för tvärvillkoren. Jordbruksministern har också begärt ett underlag hur den svenska utformningen är, och det är bra.
Min uppfattning, utifrån min egen verklighet, är att det självfallet ska kontrolleras att EU-ersättningarnas krav uppfylls på gårdarna. Lantbruk är samtidigt en biologisk produktion och just betes- och miljöersättningarna är delvis en bedömningssport hur precist varje del ska uppfyllas varje enskilt år. Väderlek och djurtillgång varierar oundvikligen. Betet ska bestå över tid och inte växa igen, självklart. Men hur långt kan och ska man gå i krav för det enskilda året.
Jag accepterar självklart återkrav på rimlig nivå för förseningar i åtgärder o dyl. Men dubbla straff för samma misstag, och straff som slår olika beroende på gårdens förutsättningar, det förefaller inte rätt.
I kampen för lika villkor med andra EU-länder, och för enklare regelverk och mindre byråkrati, är det angeläget att se över den nya tvärvillkoren, både i EU och inom Sverige, enligt min uppfattning.
Det förs en debatt i Sverige att man som riksdagsledamot bara ska deltaga i den politiska debatten inom områden där man själv inte har någon erfarenhet. Jag tror i grunden det är bra att riksdagen består av människor med bred erfarenhet av verkligheten som löntagare och företagare, och som kan diskutera politiken utifrån sina egna erfarenheter och politiska värderingar.
söndag, januari 28, 2007
Kommunikationerna Linköping-Västervik
En sen tisdagskväll i veckan diskuterade jag och s-riksdagsmannen Krister Örnfjäder - från Västervik - främst järnvägen mellan Linköping och Västervik - Tjustbanan - med infrastrukturminister Åsa Torstensson. Även europaväg E22 längs ostkusten diskuterades.
Järnvägen Linköping-Åtvidaberg-Västervik är viktig för hela Östgöta-Kalmarregionen, som blir större, och särskilt för Västervik som idag är sin egen arbetsmarknad. Järnvägen är skraltig och utan en större upprustning kan det gå som banverket egentligen föreslår, nedläggning.
Banverkets utredning om Tjustbanans framtid - på uppdrag av förra regeringen - kom fram till att det enda rimliga var en storsatsning på 3.600 milj.kr. till en modern snabbjärnväg som halverar dagens restid på 1 och en halv timme mellan städerna. Efter att ha kommit fram till detta säger banverket sedan att bara ca hälften är samhällsekonomiskt motiverat, och föreslår istället att man avbryter den upprustning på 250 mkr som är beslutad på delen Linköping-Åtvidaberg...!
´
Ska man gå vidare för att utveckla Tjustbanan vill banverket att regeringen tydligt signalerar att banan ska utvecklas, och att en konkret järnvägsutredning inleds.
Statsrådet Torstensson hänvisade till den samlade översyn som regeringen ska göra över landets vägar och järnvägar, men lät ändå tydligt förstå att 3,6 miljarder kr är väldigt mycket pengar. Jag instämmer, Ostlänkens utbyggnad mellan Linköping och Stockholm - med väldigt många fler resande - kostar uppåt 15 miljarder kr.
Min slutsats var och är att det viktiga är att regeringen kommer att signalera att Tjustbanan ska finnas kvar och utvecklas, sedan kommer man säkert långt även med en upprustning på t ex 1,5 eller 2/2.5 miljarder kr.
Även väg 35 mellan Överum och Linköping är också i skriande behov av förbättringar.
Och den här delen av landet står på tur för infrastrukturinvesteringar!
Järnvägen Linköping-Åtvidaberg-Västervik är viktig för hela Östgöta-Kalmarregionen, som blir större, och särskilt för Västervik som idag är sin egen arbetsmarknad. Järnvägen är skraltig och utan en större upprustning kan det gå som banverket egentligen föreslår, nedläggning.
Banverkets utredning om Tjustbanans framtid - på uppdrag av förra regeringen - kom fram till att det enda rimliga var en storsatsning på 3.600 milj.kr. till en modern snabbjärnväg som halverar dagens restid på 1 och en halv timme mellan städerna. Efter att ha kommit fram till detta säger banverket sedan att bara ca hälften är samhällsekonomiskt motiverat, och föreslår istället att man avbryter den upprustning på 250 mkr som är beslutad på delen Linköping-Åtvidaberg...!
´
Ska man gå vidare för att utveckla Tjustbanan vill banverket att regeringen tydligt signalerar att banan ska utvecklas, och att en konkret järnvägsutredning inleds.
Statsrådet Torstensson hänvisade till den samlade översyn som regeringen ska göra över landets vägar och järnvägar, men lät ändå tydligt förstå att 3,6 miljarder kr är väldigt mycket pengar. Jag instämmer, Ostlänkens utbyggnad mellan Linköping och Stockholm - med väldigt många fler resande - kostar uppåt 15 miljarder kr.
Min slutsats var och är att det viktiga är att regeringen kommer att signalera att Tjustbanan ska finnas kvar och utvecklas, sedan kommer man säkert långt även med en upprustning på t ex 1,5 eller 2/2.5 miljarder kr.
Även väg 35 mellan Överum och Linköping är också i skriande behov av förbättringar.
Och den här delen av landet står på tur för infrastrukturinvesteringar!
måndag, januari 22, 2007
Om EU och eldsjälen Håkan Larsson
Jag var fram till valet i två år kollega med Jämtlandscenterns riksdagsman Håkan Larsson. Jag har stor respekt för Håkan, som har djupa rötter i vårt parti och som arbetade hårt och skickligt för vår politik och för sitt hemlän under förra mandatperioden.
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.
Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.
Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.
I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.
I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.
Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.
Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:
"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.
När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"
Nu är vårt valsystem så att finns det flera starka kandidater i en valkrets så avgör personkryssen vem som blir invald. Jämtland hade flera starka kandidater i fjolårets val. Håkan fick välförtjänt ett starkt stöd, men Per Åsling - även han en drivande och populär centerpartist - fick ett ännu starkare stöd. Det var oväntat, och vårt valsysten kan förvisso förleda väljare att tro att kandidaten högst upp får deras röst om de inte kryssar. Men Jämtland fick "bara" ett centermandat, och det gick till Per. Håkan blev djupt besviken, men kommer säkert att med sin kompetens och sitt engagemang att finna nya utmaningar, t ex är ett PR-företag i Östersund att gratulera till att få dra nytta av Håkan.
Jag och Håkan har naturligtvis mycket gemensamt som centerpartister och slåss för samma saker. Men centerpartiet är ju ett växande parti, och på några punkter tycker vi lite eller rätt mycket olika.
Om kärnkraften, som jag idag kan leva med innan de förnybara alternativen och effektiviseringar ersatt de fossila.
I regionfrågan, där jag är öppnare för att det finns ett behov av färre och starkare regioner.
I Eurofrågan, där jag är övertygad om att det är bättre med en valuta inom EU än att varje land skulle ha var sin, dvs 27 stycken. Och där jag tror att vartefter EU-länderna kommer allt närmare varandra i ekonomisk utveckling så ökar skälen för Sverige att ansluta sig till valutasamarbetet fullt ut.
Och så i EU-frågan, där jag är en varm vän av fred, frihet och ekonomisk utveckling genom det nära samarbete som EU innebär. Jag tycker att det vore en tragik om Sverige skulle lämna detta konstruktiva samarbete mellan allt fler av Europas länder, och jag tycker ärligen att EU-kritikerna och Håkan borde driva sina förslag -som ofta tillför något till debatten - inom EU och släppa tanken att Sverige borde lämna EU.
Håkan skrev ett negativt EU-inlägg på sin blog om det nya fördraget med farhågor för manipulation mm. Jag tror ju alltid på värdet av en fri och öppen debatt, och har svarat honom så här:
"Du målar med ditt inlägg upp en konspiratorisk bild av att manipulera igenom något, kanske du vill skrota EU och börja om på nytt med alla Europas länder - är det ett fyrtiotal? - ifrån ett vitt papper.
Jag menar att det är fullständigt orealistiskt. EU är det redskap som finns för att samarbeta, 27 länder är med och fler vill med. Ska dessa kunna samarbeta för fred, frihet och utveckling är ett nytt fördrag en tvingande nödvändighet. Det bygger helt på dagens olika fördrag, det ökar kvalificerade majoritetsbeslut i viss utsträckning på vetorättens bekostnad men det bygger också in mer förankring i europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Var kompromissen ska landa mellan de 27 regeringar och 18 länder som godkänt det nya fördraget, och mellan de två folkomröstningar som av olika skäl sade nej, det får vi se och det är vad som nu diskuteras inom hela EU. Det sker inte genom någon hemlig agenda utan med stor genomlysning.
Jag bejakar en kritisk EU-debatt och EU-kritikernas analys och förslag behövs i frågan om hur EU ska utvecklas vidare. Men Håkan, kunde vi inte ändå vara överens om att släppa tanken att EU-samarbetet ska upplösas eller att Sverige skulle lämna EU?!
Det vår värld och vår världsdel behöver mer av är enligt min uppfattning ett förtroendefullt samarbete över nationsgränserna, och det vi behöver mindre av är låsningar mellan länder som försämrar möjligheterna till förståelse, fred och ekonomisk utveckling.
När Europas länder inte samarbetade inom EU, som idag, förödde regelbundna krig kontinenten med otäckt regelbundna mellanrum. Nu vävs våra öden ihop på en allt gemensammare marknad, och vi löser konfliktungar tillsammans istället för att eskalera dem. Jag tycker det är mycket bra!"
torsdag, januari 18, 2007
Spännande försvarskonferens
Min nya uppgift i försvarsutskottet gjorde att jag deltog i den "klassiska" konferensen i Sälen - på Högfjällshotellet - med Folk och Försvar. Ett mycket intressant och spänstigt program med mängder av intressanta människor från politiken, organisationer,myndigheter m fl.
Försvaret har förvisso bantats och förändrats mycket kraftigt se senaste åren, men spelar en mycket viktig roll för fred och frihet, givetvis.Dess växande internationella roll som fredsbevarare och "fredsframtvingare" vid internationella och inhemska konflikter betyder mycket där man finns och kommer att sättas in, och betyder också mycket nationellt.
Frågan om signalspaning är aktuell, ska försvarets radioanstalt - FRA - få fortsätta sig signalspaning mot yttre hot och ska detta också få ske i kabelnätet eller ej? Min synpunkt idag är att detta kan vara rimligt, men att då starkare krav uppställs på ett bättre skydd för integriteten än idag. Vi får se var regeringen landar i sin aviserade lagrådsremiss.
Sedan lång tid har en försvarsberedning med representanter för de olika partierna arbetat och sökt hitta en gemensam verklighetsbild inför försvarsbesluten. En ny beredning har nu utsetts, och det ska bli mycket stimulerande att få delta i det viktiga arbetet som representant för centerpartiet.
Vår tradition i Sverige är ju att försöka enas om breda majoriteter i just försvarsfrågorna, vi har ofta lyckats bra med det även om det varit en del fnurror det senaste decenniet. Min inriktning är att arbeta vidare i denna riktiga tradition.
Försvaret har förvisso bantats och förändrats mycket kraftigt se senaste åren, men spelar en mycket viktig roll för fred och frihet, givetvis.Dess växande internationella roll som fredsbevarare och "fredsframtvingare" vid internationella och inhemska konflikter betyder mycket där man finns och kommer att sättas in, och betyder också mycket nationellt.
Frågan om signalspaning är aktuell, ska försvarets radioanstalt - FRA - få fortsätta sig signalspaning mot yttre hot och ska detta också få ske i kabelnätet eller ej? Min synpunkt idag är att detta kan vara rimligt, men att då starkare krav uppställs på ett bättre skydd för integriteten än idag. Vi får se var regeringen landar i sin aviserade lagrådsremiss.
Sedan lång tid har en försvarsberedning med representanter för de olika partierna arbetat och sökt hitta en gemensam verklighetsbild inför försvarsbesluten. En ny beredning har nu utsetts, och det ska bli mycket stimulerande att få delta i det viktiga arbetet som representant för centerpartiet.
Vår tradition i Sverige är ju att försöka enas om breda majoriteter i just försvarsfrågorna, vi har ofta lyckats bra med det även om det varit en del fnurror det senaste decenniet. Min inriktning är att arbeta vidare i denna riktiga tradition.
lördag, januari 13, 2007
riksdagsrapport nr 5 jan 2007
Riksdagsrapport nr 5 jan 2007
Efter en mild och behövlig jul- och nyårstid varvar Sverige igång igen. Vi har en god konjunktur i världen och Sverige, arbetsmarknaden förbättras och den borgerliga regeringen och riksdagen genomför nu sina vallöften. Det känns med andra ord bra!
Jag summerar nu slutspurten i riksdagen förra året.
14 nov. Budgetdiskussioner i försvarsutskottet. Försvarsmakten är landets största myndighet, budgeten ligger på drygt 40 miljarder kr. Tidigare hade vi ett invasionsförsvar med 700.000 man i beredskap, nu trimmas ett insatsförsvar med 30.000 man i beredskap. Istället för 60.000 som genomgår grundutbildning blir det nu under 10.000, där andelen frivilliga kvinnor ökar. Och istället för att främst verka inom landets gränser blir nu vårt internationella deltagande som fredsstyrkor eller ”fredsframtvingande” styrkor allt viktigare. Nordic Battle Group med 2.000 pers ska stå stridsklar från jan 2008 för att skickas upp till 600 mil från Europa där freden är hotad.
ÖB gjorde en koncentrerad och bra genomgång över försvarets utveckling och utmaningar.
16 nov. Jag har lagt en motion om hur Sverige utöver sitt bistånd kan arbeta för att Afrikas jordbruk ska tillväxa. Det går nu i flera decennier snarare bakåt, till skillnad från Asiens jordbruk. Sverige bör med sina biståndsländer diskutera den nationella jordbruks-, landsbygds och företagspolitiken, som idag ofta inte ger jordbruksföretagandet några utvecklingsmöjligheter genom låga priser och obefintlig lönsamhet. Det verkar som om utrikesutskottet kommer att närmast tillstyrka motionen, vilket ju är ovanligt. Kerstin Lundgren (c) driver på bra där.
17 nov. EU-nämnd. Bra framträdanden av Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Jordbruksdiskussionen om bananodling och dess likheter med mjölkproduktion eller ej…Obs att allt som sägs på EU-nämnden upptecknas och går att läsa på riksdagens hemsida under Utskottet/EU-nämnden – stenografiska uppteckningar.
17-18 nov. Östgötacenterns seminarium på Lunnevad med Åsa Torstensson m fl. Roligt att ministrar besöker våra möten! Genomgång av det politiska läget i kommuner och landsting, stimulerande! Centerpartiet är ofta med och tar ansvar i borgerliga majoriteter! Notabelt att m och s samarbetar i både Vadstena och Åtvidaberg…
19-21 nov. Med 5 riksdagskollegor till ”COSAC”-möte i Helsingfors, ca 150 parlamentariker från EUs olika länder som träffas varje halvår och diskuterar aktuella frågor. Det finska ordförandeskapet skötte värdskapet mycket proffsigt. Diskussioner om bl a en bättre förankring av EU-frågorna i resp länder. Statsminister Matti Vanhanen kommenterade bla Turkiets medlemskapsförhandlingar. Intressant att lyssna till Andrej Klimov från ryska Duman, visst hördes det att han ansåg Ryssland vara en stormakt. ”Svårt att samarbete med stater som ej vill vara Rysslands vän”.
21 nov. Kungamiddag. Faktiskt första gången jag gick igenom slottet, anrika pampiga lokaler. Hela riksdagen bjuden, massor av smokingar och någon enstaka mörk kostym, däribland min..Välkomstdrink, handhälsning med Kungen (formellt), Silvia (vänligt) och Victoria (avspänt glad), musik i den sal där riksdagen öppnades fram till ca 1975, mycket god måltid med lax i stora salen mot riksdagen. Principiellt är jag tveksam till att man ska kunna ”ärva ett kungarike” men visst sköter Kungafamiljen sitt uppdrag med den äran.
22 nov. ”Östgötabänken” träff med landshövdingen och länsrådet Magnus Holgersson, alltid givande. Genomgång aktuella frågor, viktigt att vi drar åt samma håll från länet om vi ska klara hem länets skäliga andel av t ex statliga infrapengar. Intressant att ”båtlyftet” över E 22 i Söderköping framstår som ett alltmer spännande alternativ (båtarna lyfts upp och flyter över vägen..!)
27 nov. LO-distriktet i Ög hade inbjudit alliansen till en träff i Norrköping. Bra initiativ, tycker jag, facket ska diskutera med alla politiska partier, inte enbart de röda! OK, tanken var väl att kritisera våra arbetsmarknadsförslag men det gjordes på ett sakligt sätt, och även diskussionen var givande. Från deras sida ett femtontal ledande företrädare med LO-distriktets ordf i spetsen, från vår sida Betty Malmberg, Karin Granbom och jag själv. Jag fokuserade på orättvisan att den som haft jobb ett halvt år varit tillförsäkrad 80 procent utan slut samtidigt som den ungdom som ej fått ett första jobb lika länge hänvisas till socialen.
29 nov. Information på polska ambassaden med den polsk-svenska riksdagsföreningen.
30 nov. Slutarbete med försvarsbudgeten i utskottet. Östgötabänksträff med Linköpings universitets rektor Mille Millnert. Givande. En fantastiskt utveckling för vårt universitet de senaste decennierna till runt 25.000 studenter, verksamhet i Norrköping osv. Tyvärr lite orättvist låga stöd från staten, som bör bli bättre.
4 -5 dec. Deltog på Brysselkonferens om Europas framtid med 3 andra riksdagsledamöter; Björn von Sydow (s), Bengt-Anders Johansson (m) och Jacob Johnsson (v). Diskussion kring hur EUs arbete ska förenklas och effektiviseras genom den nya s.k konstitutionen. I mitt korta inlägg förespråkade jag att ordet fördrag används liksom idag, ordet ”konstitution” kan uppfattas fel, samt att vissa begränsningar/förändringar görs med anledning av nejet i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Talman Lipponen, Finland, avslutade konferensen, och hade samma uppfattning i de frågorna. Kommissionens ordförande Barroso hade ett livfullt pass med stort engagemang.
6 dec. LRF, Svebio och naturskyddsföreningen inbjöd till riksdagsfrukost. Stort intresse. Mycket bra genomgång av argumenten mot planerna på en fossilgasledning genom mellansverige.
Middag i Rosenbad med försvarsutskottet och med försvarsministern som värd.
7 dec. EUs ”höge representant” i utrikesfrågor Javier Solana besöker Sverige, och träffade bl a försvars- och utrikesutskottet en timme. Framhöll bl a vikten av att Turkiet beviljas medlemskap i EU, och berömde det svenska engagemanget.
8 dec. EU-nämnd med Carl Bildt och Åsa Torstensson. Redovisade sina strategier inför ministerråd nästa vecka i Bryssel. Diskussion om Turkiets medlemskapsförhandlingar (Bildt) och bättre konkurrensregler för mobilsamtal utomland (Torstensson).
Em kommunal sektion i Linköping med bla landstingsstyrelsens 1 v ordf Nilsson samt tunga kommunala c-företrädare från kommunerna.
11 dec. Riksdagsdebatt om försvarsbudgeten. Riksdagen är verkligen en effektiv skola, där man snabbt läser in och ”tvingas” bli kunnig i det nya området. Det ska erkännas att kunskaperna inledningsvis naturligen blir rätt ytliga, men de djupnar ju successivt. Jag betonade i mitt inlägg vikten av bred enighet i försvarspolitiken, och kritiserade sedan framförallt vänsterpartiet som vill skära bort 4 miljarder mer än regeringen från försvaret. S står oförändrat kvar på nivån 400 mkr mindre än regeringen, dvs samma summa som v var med på i fjol, vilket visar hur kompromisserna mellan v och s gick till i denna fråga; dvs v la sig platt för s! Nu yxar man till en besparing som är helt orimlig att genomföra, så att man kan lova reformer för pengar som egentligen inte finns.
12 dec. Nye partisekreteraren Anders Flanking talade på centergruppen. Ett mycket bra val av partistyrelsen!
13 dec. TV-sänd EU-nämnd med utfrågning av statsministern. Jag frågande om hur Sverige borde agera för att det nya EU-fördraget ska kunna träda i kraft, kanske göra som Finland och godkänna det som ett steg.
15 dec. EU-nämnd med Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson. Andreas gör alltid utmärkt ifrån sig. Diskussion om GMO-grödor.
18 dec. EU-debatt på Mosebacke på söder, med Margot Wallström, Cecilia Malmström. Lars Ohly m fl. Jag pressade de två partier som vill upplösa EU för att sedan påbörja något annat och lösare samarbete….EU omfattar nu 27 av Europas länder, flera köar för att bli med. EU har betytt oerhört mycket för att vi har fred i Europa och för att vi tillsammans utvecklar välstånd och handel. Att då Sverige skulle avstå från att vara med och utveckla detta genom utträde ur EU vore tragiskt och fel, och de som driver detta tar på sig ett stort ansvar. Att däremot inom EUs ram diskutera hur samarbetet ska utvecklas, det är en helt annan sak och där behövs en sund EU-kritik som kan göra god nytta.
19 dec. Riksdagsbeslut om A.kassan, alliansen höll ihop bra. Fortfarande en av världens bästa a-kassor, men visst, sämre än det varit. Vår politik måste ses som en helhet, ska bli spännande att se den börja verka.
20 dec. Jag ställer en interpellation till infrastrukturministern om hur hon ser på Tjustbanans utveckling på kort och lång sikt. Ska diskuteras den 23 januari.
4 jan. Träff med biståndsminister Gunilla Carlsson, från vår valkrets!, en skicklig politiker som gör ett mycket bra biståndsministerjobb! Diskussion om bl a hur Sverige bättre än idag kan använda sina biståndsmedel och hur Afrikas jordbruk kan börja tillväxa istället för att stå still.
14-17januari. Ska bli intressant att delta i den årliga konferensen med ”folk och försvar” i Sälen. Återkommer med rapport i nästa Rapport!
Efter en mild och behövlig jul- och nyårstid varvar Sverige igång igen. Vi har en god konjunktur i världen och Sverige, arbetsmarknaden förbättras och den borgerliga regeringen och riksdagen genomför nu sina vallöften. Det känns med andra ord bra!
Jag summerar nu slutspurten i riksdagen förra året.
14 nov. Budgetdiskussioner i försvarsutskottet. Försvarsmakten är landets största myndighet, budgeten ligger på drygt 40 miljarder kr. Tidigare hade vi ett invasionsförsvar med 700.000 man i beredskap, nu trimmas ett insatsförsvar med 30.000 man i beredskap. Istället för 60.000 som genomgår grundutbildning blir det nu under 10.000, där andelen frivilliga kvinnor ökar. Och istället för att främst verka inom landets gränser blir nu vårt internationella deltagande som fredsstyrkor eller ”fredsframtvingande” styrkor allt viktigare. Nordic Battle Group med 2.000 pers ska stå stridsklar från jan 2008 för att skickas upp till 600 mil från Europa där freden är hotad.
ÖB gjorde en koncentrerad och bra genomgång över försvarets utveckling och utmaningar.
16 nov. Jag har lagt en motion om hur Sverige utöver sitt bistånd kan arbeta för att Afrikas jordbruk ska tillväxa. Det går nu i flera decennier snarare bakåt, till skillnad från Asiens jordbruk. Sverige bör med sina biståndsländer diskutera den nationella jordbruks-, landsbygds och företagspolitiken, som idag ofta inte ger jordbruksföretagandet några utvecklingsmöjligheter genom låga priser och obefintlig lönsamhet. Det verkar som om utrikesutskottet kommer att närmast tillstyrka motionen, vilket ju är ovanligt. Kerstin Lundgren (c) driver på bra där.
17 nov. EU-nämnd. Bra framträdanden av Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Jordbruksdiskussionen om bananodling och dess likheter med mjölkproduktion eller ej…Obs att allt som sägs på EU-nämnden upptecknas och går att läsa på riksdagens hemsida under Utskottet/EU-nämnden – stenografiska uppteckningar.
17-18 nov. Östgötacenterns seminarium på Lunnevad med Åsa Torstensson m fl. Roligt att ministrar besöker våra möten! Genomgång av det politiska läget i kommuner och landsting, stimulerande! Centerpartiet är ofta med och tar ansvar i borgerliga majoriteter! Notabelt att m och s samarbetar i både Vadstena och Åtvidaberg…
19-21 nov. Med 5 riksdagskollegor till ”COSAC”-möte i Helsingfors, ca 150 parlamentariker från EUs olika länder som träffas varje halvår och diskuterar aktuella frågor. Det finska ordförandeskapet skötte värdskapet mycket proffsigt. Diskussioner om bl a en bättre förankring av EU-frågorna i resp länder. Statsminister Matti Vanhanen kommenterade bla Turkiets medlemskapsförhandlingar. Intressant att lyssna till Andrej Klimov från ryska Duman, visst hördes det att han ansåg Ryssland vara en stormakt. ”Svårt att samarbete med stater som ej vill vara Rysslands vän”.
21 nov. Kungamiddag. Faktiskt första gången jag gick igenom slottet, anrika pampiga lokaler. Hela riksdagen bjuden, massor av smokingar och någon enstaka mörk kostym, däribland min..Välkomstdrink, handhälsning med Kungen (formellt), Silvia (vänligt) och Victoria (avspänt glad), musik i den sal där riksdagen öppnades fram till ca 1975, mycket god måltid med lax i stora salen mot riksdagen. Principiellt är jag tveksam till att man ska kunna ”ärva ett kungarike” men visst sköter Kungafamiljen sitt uppdrag med den äran.
22 nov. ”Östgötabänken” träff med landshövdingen och länsrådet Magnus Holgersson, alltid givande. Genomgång aktuella frågor, viktigt att vi drar åt samma håll från länet om vi ska klara hem länets skäliga andel av t ex statliga infrapengar. Intressant att ”båtlyftet” över E 22 i Söderköping framstår som ett alltmer spännande alternativ (båtarna lyfts upp och flyter över vägen..!)
27 nov. LO-distriktet i Ög hade inbjudit alliansen till en träff i Norrköping. Bra initiativ, tycker jag, facket ska diskutera med alla politiska partier, inte enbart de röda! OK, tanken var väl att kritisera våra arbetsmarknadsförslag men det gjordes på ett sakligt sätt, och även diskussionen var givande. Från deras sida ett femtontal ledande företrädare med LO-distriktets ordf i spetsen, från vår sida Betty Malmberg, Karin Granbom och jag själv. Jag fokuserade på orättvisan att den som haft jobb ett halvt år varit tillförsäkrad 80 procent utan slut samtidigt som den ungdom som ej fått ett första jobb lika länge hänvisas till socialen.
29 nov. Information på polska ambassaden med den polsk-svenska riksdagsföreningen.
30 nov. Slutarbete med försvarsbudgeten i utskottet. Östgötabänksträff med Linköpings universitets rektor Mille Millnert. Givande. En fantastiskt utveckling för vårt universitet de senaste decennierna till runt 25.000 studenter, verksamhet i Norrköping osv. Tyvärr lite orättvist låga stöd från staten, som bör bli bättre.
4 -5 dec. Deltog på Brysselkonferens om Europas framtid med 3 andra riksdagsledamöter; Björn von Sydow (s), Bengt-Anders Johansson (m) och Jacob Johnsson (v). Diskussion kring hur EUs arbete ska förenklas och effektiviseras genom den nya s.k konstitutionen. I mitt korta inlägg förespråkade jag att ordet fördrag används liksom idag, ordet ”konstitution” kan uppfattas fel, samt att vissa begränsningar/förändringar görs med anledning av nejet i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Talman Lipponen, Finland, avslutade konferensen, och hade samma uppfattning i de frågorna. Kommissionens ordförande Barroso hade ett livfullt pass med stort engagemang.
6 dec. LRF, Svebio och naturskyddsföreningen inbjöd till riksdagsfrukost. Stort intresse. Mycket bra genomgång av argumenten mot planerna på en fossilgasledning genom mellansverige.
Middag i Rosenbad med försvarsutskottet och med försvarsministern som värd.
7 dec. EUs ”höge representant” i utrikesfrågor Javier Solana besöker Sverige, och träffade bl a försvars- och utrikesutskottet en timme. Framhöll bl a vikten av att Turkiet beviljas medlemskap i EU, och berömde det svenska engagemanget.
8 dec. EU-nämnd med Carl Bildt och Åsa Torstensson. Redovisade sina strategier inför ministerråd nästa vecka i Bryssel. Diskussion om Turkiets medlemskapsförhandlingar (Bildt) och bättre konkurrensregler för mobilsamtal utomland (Torstensson).
Em kommunal sektion i Linköping med bla landstingsstyrelsens 1 v ordf Nilsson samt tunga kommunala c-företrädare från kommunerna.
11 dec. Riksdagsdebatt om försvarsbudgeten. Riksdagen är verkligen en effektiv skola, där man snabbt läser in och ”tvingas” bli kunnig i det nya området. Det ska erkännas att kunskaperna inledningsvis naturligen blir rätt ytliga, men de djupnar ju successivt. Jag betonade i mitt inlägg vikten av bred enighet i försvarspolitiken, och kritiserade sedan framförallt vänsterpartiet som vill skära bort 4 miljarder mer än regeringen från försvaret. S står oförändrat kvar på nivån 400 mkr mindre än regeringen, dvs samma summa som v var med på i fjol, vilket visar hur kompromisserna mellan v och s gick till i denna fråga; dvs v la sig platt för s! Nu yxar man till en besparing som är helt orimlig att genomföra, så att man kan lova reformer för pengar som egentligen inte finns.
12 dec. Nye partisekreteraren Anders Flanking talade på centergruppen. Ett mycket bra val av partistyrelsen!
13 dec. TV-sänd EU-nämnd med utfrågning av statsministern. Jag frågande om hur Sverige borde agera för att det nya EU-fördraget ska kunna träda i kraft, kanske göra som Finland och godkänna det som ett steg.
15 dec. EU-nämnd med Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson. Andreas gör alltid utmärkt ifrån sig. Diskussion om GMO-grödor.
18 dec. EU-debatt på Mosebacke på söder, med Margot Wallström, Cecilia Malmström. Lars Ohly m fl. Jag pressade de två partier som vill upplösa EU för att sedan påbörja något annat och lösare samarbete….EU omfattar nu 27 av Europas länder, flera köar för att bli med. EU har betytt oerhört mycket för att vi har fred i Europa och för att vi tillsammans utvecklar välstånd och handel. Att då Sverige skulle avstå från att vara med och utveckla detta genom utträde ur EU vore tragiskt och fel, och de som driver detta tar på sig ett stort ansvar. Att däremot inom EUs ram diskutera hur samarbetet ska utvecklas, det är en helt annan sak och där behövs en sund EU-kritik som kan göra god nytta.
19 dec. Riksdagsbeslut om A.kassan, alliansen höll ihop bra. Fortfarande en av världens bästa a-kassor, men visst, sämre än det varit. Vår politik måste ses som en helhet, ska bli spännande att se den börja verka.
20 dec. Jag ställer en interpellation till infrastrukturministern om hur hon ser på Tjustbanans utveckling på kort och lång sikt. Ska diskuteras den 23 januari.
4 jan. Träff med biståndsminister Gunilla Carlsson, från vår valkrets!, en skicklig politiker som gör ett mycket bra biståndsministerjobb! Diskussion om bl a hur Sverige bättre än idag kan använda sina biståndsmedel och hur Afrikas jordbruk kan börja tillväxa istället för att stå still.
14-17januari. Ska bli intressant att delta i den årliga konferensen med ”folk och försvar” i Sälen. Återkommer med rapport i nästa Rapport!
måndag, januari 08, 2007
ska erfarenhet diskvalificera en minister..?
Är bara människor med erfarenhet från den offentliga sektorn och fackförbunden obefläckat lämpliga att bli ministrar i svenska regeringar? Innebär det inte några förutfattade meningar eller vissa lojaliteter? Var LOs avtalssekreterare en obunden och därmed lämplig arbetslivsminister? Eller kan man kanske vara minister även om man levt ett liv som människa med engagemang både i det ena eller det andra?! Är det kanske t o m en merit!
Är engagemang i att äga, driva eller vara med och styra företag blackar om foten som bör diskvalificera till ministerposter?
Nej, självfallet inte. Snarare tvärtom.
Det är faktiskt glädjande hur de allra flesta på aftonbladets nätomröstning uttalar förtroende för Carl Bildt, trots det höga tonläget från opposition och media i frågan.
Eskil Erlandsson är självfallet en alldeles utmärkt jordbruksminister, och det vore beklämmande om det faktum att han äger en skogsfastighet skulle anses vara negativt, det är snarast tvärtom.
Det märks i mediadebatten allt som oftast hur starkt det socialdemokratiska problem- och värderingsformuleringsförsprånget lever kvar; privata företag i offentliga sektorn är fult och lite även i övrigt...vinst i offentliga sektorn är jättefult och rätt mycket även i övrigt....erfarenhet från näringslivet är komprometterande och fel för en minister, medan erfarenheter från stat, kommun och fack är rätt..., ersättningsnivåer i A-kassan nedanför 80 procent är skrämmande lågt medan skattesänkningar för vanligt folk från Europas högsta nivåer är rätt obehövligt...osv.
Maktskiftet är nog viktigare än vad de flesta även hos oss inser!
Är engagemang i att äga, driva eller vara med och styra företag blackar om foten som bör diskvalificera till ministerposter?
Nej, självfallet inte. Snarare tvärtom.
Det är faktiskt glädjande hur de allra flesta på aftonbladets nätomröstning uttalar förtroende för Carl Bildt, trots det höga tonläget från opposition och media i frågan.
Eskil Erlandsson är självfallet en alldeles utmärkt jordbruksminister, och det vore beklämmande om det faktum att han äger en skogsfastighet skulle anses vara negativt, det är snarast tvärtom.
Det märks i mediadebatten allt som oftast hur starkt det socialdemokratiska problem- och värderingsformuleringsförsprånget lever kvar; privata företag i offentliga sektorn är fult och lite även i övrigt...vinst i offentliga sektorn är jättefult och rätt mycket även i övrigt....erfarenhet från näringslivet är komprometterande och fel för en minister, medan erfarenheter från stat, kommun och fack är rätt..., ersättningsnivåer i A-kassan nedanför 80 procent är skrämmande lågt medan skattesänkningar för vanligt folk från Europas högsta nivåer är rätt obehövligt...osv.
Maktskiftet är nog viktigare än vad de flesta även hos oss inser!
fredag, januari 05, 2007
Dödshjälp - ja, det är rimligt
Förr...anågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord.
Nyligen fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat tror jag, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken livet är heligt och där ett "för tidigt slut" är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning.
Vi lever dag 2007 6 miljarder mänskor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in, ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd...
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta.
Nyligen fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat tror jag, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken livet är heligt och där ett "för tidigt slut" är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning.
Vi lever dag 2007 6 miljarder mänskor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in, ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd...
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
