Självfallet religionsfrihet! I Sverige, och i världens övriga länder. Även i Saudi-Arabien och Iran. Frihet att ansluta sig till en tro, eller att lämna den. friheten för kvinnor och män att själva bestämma över sina liv och värderas lika. Frihet att vara homosexuell. Tyvärr finns väldigt mycket för FN och världens "upplysta" länder att göra här.
Däremot ska det även i Sverige finnas det gränser för hur långt religiösa påbud från anna dazumal ska tillåtas gälla även idag.
Svenska Dagbladet har i några debattartiklar diskuterat omskärelse av omyndiga pojkar. Socialstyrelsen bejakar detta, och vill med hänsyn till barnets bästa införa en lagstadgad rätt för pojkar att bli "könsstympade" (ja, vad ska man kalla det när man opererar bort en del av en människas könsorgan?). Därtill ska landstingen åläggas en skyldighet att "ge pojkarna den här möjligheten"....
Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet inte värnar en ung pojkes rätt att själv avgöra om han vill omskäras, när han blir myndig. Märkligt, tycker jag, att en statlig myndighet vill ge föräldrar rätten att bestämmma över oåterkalleliga ingrepp på sina barns kroppar, och ålägga landstingen att medverka till detta.
..............................
Att bära slöja och täcka håret är helt OK i nästan alla sammanhang (kan vara svårt i det militära vid gasmask på t ex ), men att täccka hela ansiktet har jag svårt för. I ett demokratiskt och jämlikt och jämställt samhälle så döljer vi väl inte våra ansikten för varandra.
................................
En annan konflikt finns mellan religiösa påbud från urminnes tider hur djur bör slaktas, där den s.k koscherslakten eller Halalslakten stadgar att djuren ska tappas på blod och "dö levande". Den slaktmetoden var säkert helt OK för mer än 1000 år sedan, men tekniken har ju utvecklats sedan dess. Djur ska slaktas så "djurvänligt" med så lite lidande som möjligt, naturligtvis.
Tillåtna slaktmetoder i Sverige måste uppfylla höga krav i dessa avseenden. Bedövning kan möjliggöra även traditionella slaktmetoder.
torsdag, augusti 07, 2008
onsdag, augusti 06, 2008
fortsatt debatt och dialog
GD för Försvarets radioanstalt, Ingvar Åkesson, ger sin syn på vad signalspaningen innebär i en chat med DNs läsare.
På flera bloggar görs "briljanta" analyser av än den ena, än den andra signalspaningsartikeln. I vart fall är de ofta mångordiga med en del påståenden som kan ifrågasättas. Låt mig ge två exempel.
Rick Falkvinge skriver t ex att: "Avlyssningen är till stöd för Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. I detta tas terrorangrepp upp endast som en parentes, medan andra saker som påpekas är viktiga spaningsobjekt är råvarubrister, valutaspekulationer och miljöhot.
Ja, det betyder att din granne som växlar en större mängd summa från dollar till t.ex. guld är ett legitimt spaningsmål".
Som jag tidigare skrivit anser jag att detta påstående inte är korrekt. Riksdagens beslut enligt försvarsutskottets betänkande ger regeringen i uppdrag att tydligt begränsa de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske mot till att endast gälla militära hot, internationella konflikter, internationell terrorism och några till.
Falkvinge skriver vidare t ex "Det är också värt att notera att Lagrådet var maximalt oenigt. Leif Thorsson menade att lagen inte uppfyller Europakonventionens och vår grundlags krav på integritet."
Inte heller detta är en korrekt beskrivning. Lagrådet var enigt i allting, utom på en punkt där Leif Thorsson hade en avvikande mening, nämligen att även regeringens uppdrag om signalspaning borde ges tillstånd av Tillståndsmyndigheten.(Nu måste regeringen anmäla till tillståndsmyndigheten vad den avser att ge för uppdrag, men det har bedömts att en myndighet inte kan överpröva regeringens beslut utan denna kontroll får ske i riksdagens granskning av regeringen.)
Frågan om underrättelseverksamhet och signalspaning är som jag ofta skrivit här viktiga och allvarliga frågor med koppling till integriteten. Riksdagen har beslutat om den nya lagen, och ska på regeringens förslag ytterligare stärka integritetsskyddet och kontrollen av verksamheten i vinter.
Debatten rasar vidare där många vill begränsa den generella tillgången till fiberkablarna över landsgränsen för signalspaningen, eller vill att signalspaningen i kabel helt ska upphöra eller endast ske vid konstaterad brottsmisstanke (vilket egentligen innebär att spaning endast får ske i polisiära syften, och inte för att kartlägga allvarliga yttre hot). Denna senare linje är radikal och dess konsekvenser inte överblickbara för mig.
Centerpartiet är ett lyssnande parti, och självfallet följer vi - och jag - noga debatten och de förslag som förs fram, inte minst från kritiska röster inom vårt parti. Dialog är alltid viktigt.
På flera bloggar görs "briljanta" analyser av än den ena, än den andra signalspaningsartikeln. I vart fall är de ofta mångordiga med en del påståenden som kan ifrågasättas. Låt mig ge två exempel.
Rick Falkvinge skriver t ex att: "Avlyssningen är till stöd för Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. I detta tas terrorangrepp upp endast som en parentes, medan andra saker som påpekas är viktiga spaningsobjekt är råvarubrister, valutaspekulationer och miljöhot.
Ja, det betyder att din granne som växlar en större mängd summa från dollar till t.ex. guld är ett legitimt spaningsmål".
Som jag tidigare skrivit anser jag att detta påstående inte är korrekt. Riksdagens beslut enligt försvarsutskottets betänkande ger regeringen i uppdrag att tydligt begränsa de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske mot till att endast gälla militära hot, internationella konflikter, internationell terrorism och några till.
Falkvinge skriver vidare t ex "Det är också värt att notera att Lagrådet var maximalt oenigt. Leif Thorsson menade att lagen inte uppfyller Europakonventionens och vår grundlags krav på integritet."
Inte heller detta är en korrekt beskrivning. Lagrådet var enigt i allting, utom på en punkt där Leif Thorsson hade en avvikande mening, nämligen att även regeringens uppdrag om signalspaning borde ges tillstånd av Tillståndsmyndigheten.(Nu måste regeringen anmäla till tillståndsmyndigheten vad den avser att ge för uppdrag, men det har bedömts att en myndighet inte kan överpröva regeringens beslut utan denna kontroll får ske i riksdagens granskning av regeringen.)
Frågan om underrättelseverksamhet och signalspaning är som jag ofta skrivit här viktiga och allvarliga frågor med koppling till integriteten. Riksdagen har beslutat om den nya lagen, och ska på regeringens förslag ytterligare stärka integritetsskyddet och kontrollen av verksamheten i vinter.
Debatten rasar vidare där många vill begränsa den generella tillgången till fiberkablarna över landsgränsen för signalspaningen, eller vill att signalspaningen i kabel helt ska upphöra eller endast ske vid konstaterad brottsmisstanke (vilket egentligen innebär att spaning endast får ske i polisiära syften, och inte för att kartlägga allvarliga yttre hot). Denna senare linje är radikal och dess konsekvenser inte överblickbara för mig.
Centerpartiet är ett lyssnande parti, och självfallet följer vi - och jag - noga debatten och de förslag som förs fram, inte minst från kritiska röster inom vårt parti. Dialog är alltid viktigt.
fredag, augusti 01, 2008
SJ, SJ, gamle vän....
Staten Järnvägar....
Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.
Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.
Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....
Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.
Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.
Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.
Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).
Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.
Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.
Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....
Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.
Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.
Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.
Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).
Lite annat...
* Det fruktansvärda mordet på två små barn och nästan en mamma i Arboga. Väldigt mycket talar mot den tyska kvinnan, men rapporteringen verkar nu fokusera på att hon kan frias, det finns inga DNA-spår (det fanns det aldrig tidigare) och den hammarslagna mamman kanske inte minns det hon minns....
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.
* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?
* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.
* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.
Då gäller det att hitta en annan kvinna med motiv som flera gånger åkt till Arboga, t ex morddagen, och som synts av vittnen osv....
Jag har svårt att förstå att minnesexperter kan väga tyngre än ett faktiskt tydligt utpekande av den som blivit nästan ihjälslagen. Vi får se var rättvisan slutar.
* Jag har mycket svårt att förstå anhållandet av den biologiska pappan i Arboga-morden. Vilka bevis/indicer kan det ha funnits som grundade ett anhållande?
* Finland accepterar att små barn ska kunna "omskäras" om föräldrarna vill och barnen " är med på detta". Det handlar alltså om att operera bort en känslig del på könsorganet som aldrig kan återställas. Jag tycker att detta ingrepp borde kräva att man är myndig och själv kan ta ett sådant beslut. Jag återkommer om denna könstympning, med mycket långa traditioner i både judisk och muslimsk kultur förvisso, men som ändå måste prövas utifrån 2000-talets verklighet och med individens okränkbarhet och rätt att själv besluta om oåterkalleliga operationer som utgångspunkt. Både i svensk - och nu finsk - lagstiftning låter för mig passusen att "barnets samtycke erfordras" som ett hån, ett barn som växer upp och är helt beroende av sina föräldrar och i sin miljö anses alltså kunna fatta självständiga beslut om operation av sin penis i fem årsåldern eller tidigare. Barockt.
* En liten ponny i Lesjöfors har ätits upp av en varg. Jag gillar det inte. Vi har en djurskyddslag som kraftfullt ålägger djurägarna att se till djurens bästa och förhindra att de lider. Och samtidigt dödas årligen allt fler hundar, får, nötkreatur och nu en ponny av vilda rovdjur. Skräck och lidande. En fredlig man i en by dödades av en björn för något år sedan och en skogsarbetare rönte nästan samma öde i vintras. Jag vill se en levande landsbygd där människor och familjer lever och arbetar, och håller husdjur.
torsdag, juli 31, 2008
Några nya signal-länkar
Debatten fortsätter om den svåra avvägningen mellan signalspaning även i kabel contra det integritetsintrång detta innebär.
Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.
Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.
RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."
Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.
Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.
Expressens PM Nilsson "kommer ut" som en accepterare av spaning. I början på juli svarade it-experten Per Hellqvist - som accepterar signalspaning men som tycker att lagen går för långt - på Expressens läsarfrågor.
Som motvikt...länkar jag till piratpartiets Rick Falkvinges två inlägg i Östgöta Corren och till min egen replik därimellan.
RF hävdar att: "Det enda som betyder något är att staten får en kopia på all privat kommunikation och på allt vi gör på nätet."
Detta ger bilden av att staten samlar på sig all information och kan gå igenom den när man så finner lämpligt. Detta är inte någon korrekt bild - menar jag - av den inhämtning av bråkdelar av promillen av trafikflödet som kan kartlägga allvarliga yttre hot mot Sverige som FRA efter tillstånd av kontrollmyndigheten utför. På samma vis som sker i andra länder begränsar ju FRA signalspaningen till vissa delar av trafikströmmen i de enskilda sökningsfallen, men ska man signalspana i kabel vid trafik över landsgränsen förutsätter ju detta oundvikligen tillgång till kabeln.
Det är en sak att diskutera hur signalspaningen ska bedrivas och kontrolleras, och där har jag en stor lyhördhet för den viktiga debatt som förs. Men att helt avvisa signalspaning i kabel - eller att kräva brottsmisstanke för att den ska få bedrivas -innebär att Sverige som militärt alliansfritt land skulle avstå från den underrättelseinhämtning som länderna i vår omvärld bedriver. Jag kan inte överblicka konsekvenserna om Sverige skulle välja att gå den vägen, och det finns ju en mycket bred enighet i riksdagen om vårt försvars-och säkerhetspolitiska behov av en noga kontrollerad teknikneutral signalspaning.
tisdag, juli 29, 2008
fortsatt signaldebatt
Debatten i denna fråga är angelägen och viktig och fortsätter att rasa, och jag försöker följa den väl. Det är också ostridigt att inläggen på bloggar och ledarsidor i mycket hög utsträckning domineras av argument för att lagen ska rivas upp, varför jag inte behöver länka till dessa.
Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.
Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:
"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.
Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.
Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.
Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.
Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."
Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.
Ett och annat inlägg försvarar också varför Sverige tyvärr behöver signalspana mot allvarliga yttre hot även i kabel likt länderna i vår omvärld. Försvarsminister Tolgfors hade ett inlägg i SvD igår, och jag har svarat på en debattartikel i Corren idag.
Några citat från Tolgfors om varför signalspaning behövs och behovet av att den regleras i både etern och kabel:
"Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.
Som exemplen visar rör det sig inte om spaning mot enskilda svenskars kommunikation, utan om stater och organisationer med intressen mot Sverige.
Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.
Det går inte att ha skilda lagar och regler för signalspaning i etern respektive i kabel. När du lyfter telefonluren eller mobilen där hemma så kan signalen utan din vetskap röra sig både i etern och i kabel.
Den fasta telefonens signal kan kopplas via satellit till annat land. Datanätverket därhemma är kanske trådlöst, för att signalen sedan går via kabel. I vissa delar av landet går telefonsignalen delvis först via radiolänk och sedan i kabel.
Likaså rör sig signaler från vår kommunikation ofta över landets gränser. Inte sällan via länder som själva bedriver signalspaning, i kabel och i etern."
Sanna Rayman på SvDs ledarredaktion skriver i går på SvDs ledarblogg om signalspaning och om andra länders underrättelsetjänster har tillgång till signaler över landsgränsen. Några länder har ju öppet reglerat detta likt nu Sverige genom parlamentsbeslut. Men på de flesta håll är nog parlamentsförankringen rätt översiktlig och ger regering och/eller försvarsmakt stora befogenheter att själva utforma underrättelseinhämtningen. Rayman verkar mena att vi borde veta hur detta sker i dessa länder, vilket är lätt att instämma i. Tyvärr är det svårt eftersom det handlar om ländernas säkerhet och sker under hög sekretess.
Jag menar ju att det är rätt som Sverige gör att öppet och noga reglera detta, men visst är det en komplikation att det ibland uppfattas som att vi går längre än länderna i vår omvärld.
torsdag, juli 24, 2008
Mer adoptionsgenerositet, Linköping kommun!
Människorna i Linköping – och Sverige – lever allt längre, medellivslängden är väl över 80 år nu. Många arbetar efter 65-årsåldern och lever ett rikt liv även efter 80 år.
Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.
Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.
Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.
I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.
Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.
Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.
Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.
Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.
Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:
”Jag har jättestor förståelse för dem”…
”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.
”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”
Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.
Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas
Länkar här, och snart här.
http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml
Samtidigt finns det i världen miljoner av föräldralösa och fattiga barn som lever torftigt och får små chanser att få det bra i livet.
Det ligger i människans natur att vilja fortplanta sig och att fostra och ge kärlek till och leva med barn. En del familjer välsignas inte med egna barn trots att man så gärna vill.
Då finns möjligheten att adoptera barn som behöver bättre förutsättningar i livet, och man ansöker om detta.
I Sverige regleras adoptionen mycket noga av kommun och stat. Endast av samhället godkända föräldrar med ordnad ekonomi och goda förhållanden kommer ifråga. Och så får de absolut inte vara för gamla, det vore tydligen ett fruktansvärt slag för de barn som föräldrarna så hett vill leva med och ge bra livsförutsättningar.
Storebror – eller farbror – staten har funderat mycket på det här med hur snävt men ska sätta gränsen så att inte barn får för gamla föräldrar, vilket tydligen anser förfärligt.
Jag blir väldigt fundersam. Här finns det massor av barn i världen med mycket begränsade förutsättningar för ett bra liv, utan det som väntar är föräldralöshet, barnhem och ingen kärleksfull uppväxtmiljö. Och så finns i Linköping familjen Ulrika och Jan Siesjö i Ljungsbro. De är 42 och 44 år gamla, har varit tillsammans i 8 år och bestämde sig för 2,5 år att ansöka om att få adoptera ett barn ifrån Kina. De blev godkända, har skaffat ett större hus med tanke på detta och har betalat alla de kostnader som adoptionen medför.
Adoptionsansökningar tar tid, och makarna Siesjös tillstånd från kommunen gäller bara i två år, så de var nu tvungna att ansöka om ett förnyat tillstånd.
Då säger kommunens socialnämnd nej! Punkt och slut! Med ungefär detta resonemang: Visserligen vill ni gärna och har fått tillstånd och visst har det dragit ut på tiden utan Er förskyllan. Men storebror staten i Stockholm har skickat ut nya rekommendationer till kommunerna som möjligen kan tolkas som att dessa borde införa någon åldersgräns. Och vi i Linköpings kommun har därför bestämt att är man över 42 år då är man gammal och då bör man inte få adoptera barn. Så därför får ni inget fortsatt tillstånd utan glöm allt detta som ni har satsat på och så hett önskat.
Ordföranden Niklas Borg, som jag ska ringa och prata med i alla fall, uttalar sig så här i sann liberal anda (?), och jag ska inte kommentera det han säger utan låta det stå för sig själv…:
”Jag har jättestor förståelse för dem”…
”Jag hade en kompis vars pappa var 65 år. Han skämdes jättemycket för att han hade så gamla föräldrar”.
”45-åringar kan nog t o m vara bättre föräldrar än 42-åringar. Men har vi ändrat åldersregler måste vi vara bestämda och inte glida på det här…”
Jag uppmanar Linköpings socialnämnd dels att tänka om snarast i just makarna Siesjös fall – visst måste man kunna ge undantag om synnerliga skäl finns vilket ju är glasklart i detta fall -, dels visa självständighet och inte för framtiden tillämpa någon stenhård 42-årsgräns, även om storebror i Stockholm lite vagt funderat kring detta.
Som ni förstår är jag upprörd på makarna Siesjös vägnar, de har drabbats av ett mycket fyrkantigt kommunalt godtycke som jag tycker är fullständigt orimligt. Så Linköpings socialnämnd, visa storhet och ta snarast upp ärendet på nytt så att deras pågående adoption kan fullföljas
Länkar här, och snart här.
http://www.corren.se/archive/2008/7/18/jt357n0sge68h2k.xml
tisdag, juli 22, 2008
Fidel Castro kommenterar Sveriges signalspaning
Tja, rubriken är lite tillspetsad, det ska erkännas. Men nästan sann. Och kanske leder det någon besökare djupare in i denna bloggkommentar…
Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).
Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.
Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .
Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)
Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.
Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.
Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.
Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).
Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).
• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.
Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?
Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.
Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.
Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.
Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.
Cubas ambassad skickar ut regelbundna nyhetsbrev där Castro (som det påstås och som jag nog tycker det verkar) skriver analyser om ditt och datt. Och där citerar han nyligen belåtet DN och SvD om signalspaning och om svensk proteststorm tillsammans med andra belägg – enligt honom - för att västvärlden har problem. Jag tycker i grunden tvärtom, öppenhet och diskussion är demokratins styrka och grundpelare. I Sverige vill vi öppet lagreglera hur vår underrättelseinhämtning genom signalspaning ska ske, och just nu rasar en stark debatt om detta, vilket hör till demokratins innersta väsen.( I andra länder sker signalspaningen ofta under sekretess inom försvarsmakten, och i Cuba ska för övrigt enligt uppgifter från i mars först nu medborgarna – om de har råd – kunna inhandla egna datorer, mobiltelefoner lär fortfarande vara förbjudna att äga).
Jag är omtumlad – det medges villigt – efter den väldiga debatt som närmast exploderat strax före, under och efter riksdagens andra beslut om att reglera Sveriges underrättelseinhämtning via signalspaning. Och debatt och engagemang är ju själva livsnerven i en demokrati, och alltså av största värde.
Jag följer självfallet debatten noga och tar den på mycket stort allvar, och när jag läser ledarsidor, tidningsartiklar och bloggar upprepas i olika variationer argumenten mot det integritetsintrång som signalspaningen ofrånkomligen innebär. Detta stämmer, det är det som gör frågan så svår, och det är därför så många element successivt byggts in för att förstärka skyddet för integriteten. Och som jag sagt tidigare, jag har stor respekt för den mycket svåra avvägning mellan graden av integritetsintrång – låt vara i öppna och lagreglerade former - och det ansvar för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot som regering och riksdag måste göra .
Jag bedömer att kanske 90 procent av debatten eller mer behandlar den viktiga integritetsaspekten. Ibland spetsas argumenten väl kraftigt, och fortfarande förs som jag ser det en del överdrifter ut som enligt min mening är mera påstådda än sanningar (se några exempel nedan). Det finns också många tvärsäkra uttalanden om det ringa värdet av underrättelseinhämtning genom signalspaning för Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Senast idag i SvD argumenterar folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson mycket detaljerat om detta. (Och det plötsliga kravet från 6 folkpartikvinnor i riksdagen att signalspaning endast ska få ske efter först konstaterad brottsmisstanke skulle väl närmast omöjliggöra den signalspaning mot yttre hot mot landets säkerhet som länderna i vår omvärld bedriver och som sex (eller kanske sju som det verkar inklusive mp) av riksdagens 7 partier bejakat.)
Jag har tidigare sagt att detta – de säkerhetspolitiska motiven - gärna bör analyseras djupare på lämpligt sätt, mot bakgrund av den engagerade debatt som uppenbarligen inte accepterar detta helt avgörande argument för att bedriva signalspaning, mot bakgrund av denna frågas vikt och känslighet och för att vid kontrollstationen år 2011 i ett framtidsperspektiv åter kunna värdera integritetsaspekterna mot de försvars- och säkerhetspolitiska motiven.
Däremot har ju regeringen och riksdagens majoritet vid sina beslut 2007 och 2008 gjort bedömningen att denna så viktiga fråga efter så många år av utredningar nu var tvungen att regleras, efter betydande förstärkningar för integritetsskyddet i flera omgångar, varav flera återkommer till riksdagen i höst.
Jag lägger några länkar till några av de inlägg som lyfter fram argumenten för signalspaning, eftersom de ju närmast drunknat i debatten. Utrikesminister Bildt har på sin blogg vid några tillfällen kommenterat signalspaningsfrågan (rolla bakåt), Wilhelm Agrell (känd samhällsdebattör och professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitete) har gjort det i några inlägg med ris och ros, FRAs GD har skrivit några debattartiklar i SvD och försvarsminister Tolgfors har uttalat sig. Jag har försökt diskutera en del på denna blogg och en – bland flera - moderata kollegor har också diskuterat frågan på sina bloggar.
Även jag kan tycka att vi som två gånger beslutat om och bejakar den nya lagen kunde varit bättre och aktivare i debatten, men det ska också sägas att det varit svårt att nå ut i den media - och debattstorm som varit. Så fungerar ju mediablåst. Jag har t ex refuserats av både Expressen och SvD för replik- och debattinlägg, eftersom dessa ungefär ”inte tillförde något”. (OK, inte första gången, det erkännes villigt).
Och så några exempel på, som jag tycker, överdrifter som ofta återkommer. I en SvT-soffa nyligen med ordförandena för Advokatsamfundet (Anne Ramberg) och Journalistförbundet (Agneta Lindblom-Hulthén) och Clarence Crafoord från Centrum för rättvisa fanns flera sådana med i 15-minutersinslaget (Vidtalade förespråkare för lagen uppgavs ha förhinder, självfallet beklagligt).
• Ramberg påstod att signalspaning kommer att ske mot väldigt mycket och exemplifierade med ”valutaspekulation och oljeutsläpp” och Crafoord mot ”miljöhot”. Det stämmer att propositionen nämner en mängd olika hotbilder i världen. Riksdagen har dock i sitt beslut tydligt preciserat de allvarliga yttre hot som signalspaning får ske emot (militära hot, internationell terrorism och några till, se tidigare inlägg på denna blogg) och givit detta regeringen till känna. Det är riksdagens beslut som gäller och jag tycker att inläggen ovan är desinformation.
• Ramberg sa att 5 och en halv miljon människor skickat mejl till riksdagen, säkert en felsägning. Men även så många mejl från tusentals personer är självfallet en stark opinionsyttring.
• ”allt går över gränsen” och riskerar att avlyssnas, hävdades det också. Signalspaningen får endast ske mot signaler som passerar landsgränsen och avser meddelanden till eller från utlandet och som avser utländska förhållanden och allvarliga yttre hot. Skulle meddelanden inom Sverige fastna ska dessa omedelbart förstöras.
Debattören Carl Rudbeck har i panelen i P1:s ”God morgon, Världen” flera gånger påstått att Sverige går längst i världen i signalspaning bland demokratier och jag uppfattade att han i söndags sa att mitt och andras beslut i frågan handlade om ”ondska”. Hörde jag rätt är detta senare en sanslös och kränkande och orimlig anklagelse, som gör mig fullständigt bestört. Låter detta seriösa P1-program i så fall sådant bara passera?
Vilket belägg har Carl Rudbeck för sitt som en sanning upprepade första påstående? Det är sant att Sverige väljer att öppet lagreglera hur signalspaning för att skydda landet ska få ske, vilket flera andra länder också gjort vilket redovisas i propositionen (USA, Storbritannien, Tyskland m fl). Många länder överlåter dock mycket av signalspaningen till sina försvarsmakter och/eller regeringar under hög sekretess – som även Sverige tidigare – och där vet vi att signalspaning ofta sker i både etern och i kabel.
Vid diskussioner om just detta med några mediaprofiler har jag till min förvåning förstått att de motsätter sig lagen, men samtidigt närmast menat att ska nu signalspaning absolut behövas är det nog bättre att den som tidigare sker i det fördolda än att den öppet lagregleras.
Här är jag av helt motsatt mening. Som världen ser ut behövs tyvärr signalspaning under noga reglerade former för att skydda landets säkerhet, men formerna för dess bedrivande bör som Sverige nu har gjort öppet beslutas av riksdagen, även om debatten kan bli känslig och svår eftersom det handlar om allvarliga frågor där sekretess delvis råder.
Det är sommar och juli nu och sommaren behöver i vanlig ordning ägnas åt sedvanlig eftertanke och uppladdning inför hösten. Jag övervägde att inte göra detta kommenterande inlägg utan avvakta till senare, men jag har ju valt att följa och diskutera denna viktiga fråga fortlöpande och trycker därför nu än en gång på publicera-knappen.
fredag, juli 18, 2008
Lagtvång att kor i lösdrift ska gå på sommarbete?
Efter mycket "försvar och signal" så åter till ett inlägg om lantbruk, min "gamla" bransch efter många år som bonde och LRF-engagerad.
Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).
Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.
Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.
Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.
Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.
Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;
"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".
Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.
Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.
Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.
Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?
Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!
Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.
Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).
Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.
Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.
Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.
Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.
Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;
"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".
Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.
Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.
Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.
Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?
Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!
Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.
torsdag, juli 17, 2008
"Enligt uppgift från en blogg..." = sant?!
Jag har stor respekt för det intensiva engagemanget från många människor med egna bloggar, vilket är en växande och viktig kraft i samhällsdebatten. I signalspaningsdebatten har bloggarna i god samverkan med tunga chefredaktörer och många journalister verkligen satt agendan under den senaste tiden. Fakta och rykten har blandats om vartannat på ett inte alltid så källkritiskt sätt, vilket hör till intensiva och engagerade debatter, givetvis.
På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.
Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.
Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.
Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”
Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”
I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).
Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?
Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.
Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.
(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)
Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?
På media måste ändå ställas krav på just källkritik och att granska ryktens tillförlitlighet och ursprung. Med all respekt för ”bloggosfären” så behöver inte en uppgift från en blogg vara detsamma som ett konstaterat faktum, utan även sådana rykten måste liksom alla andra rykten kritiskt granskas.
Intressant är att granska Svenska Dagbladets journalistiska bedömningar i denna fråga, där man ligger rätt nära att vara en drivande part genom entydiga ställningstaganden på ledarsida och ledarbloggar.
Låt mig ta en aktuell nyhet med ursprung i Svenska Dagbladet.
Stefan Swärd från Evangeliska Frikyrkan hävdar i en debattartikel den 15 juli i SvD att Livets Ords Ulf Ekman har avlyssnats av Försvarets radioanstalt (FRA). I en nyhetsartikel dagen efter i SvD – liksom i rader av andra media - hänvisas till debattartikeln; ”I går namngav ordföranden för Evangeliska frikyrkan på Brännpunkt Ulf Ekman som en av de personer som finns med på den lista med ett hundratal namn som kommit in till Datainspektionen. Uppgifterna var en bilaga till en anmälan mot FRA:s sätt att hantera personuppgifter.”
Den intressanta frågan är ju vilket belägg Stefan Swärd uppvisar för sitt påstående, vilket han formulerar så här i sin debattartikel:
”På en blogg läste jag nyligen att en svensk pastor och missionär har varit hemligt avlyssnad av Försvarets Radioanstalt under en del av 90-talet. Det handlar om Livets Ords pastor Ulf Ekman.”
I SvD:s och medias raportering är det alltså inte längre den omnämnda bloggen som är uppgiftslämnare utan den som citerat den utan ens angivande av källa (vilken blogg och vilket belägg).
Frågan är om Swärds debattartikel fått publiceras om han skrivit att ”jag hörde nyligen ett rykte att” osv. Men är egentligen inte en uppgift på en blogg mest ett påstående eller ett rykte, om den inte belägger sitt påstående på ett tillfredsställande sätt?
Anmälan till datainspektionen är allvarlig och måste självfallet granskas på djupet. Jag anser också att en kommission bör tillsättas för att granska hur FRAs verksamhet bedrivits innan den noggranna reglering som nu har beslutats.
Men min fråga till Svenska Dagbladet är om man granskat vilket belägg som den åberopade bloggen – som jag inte har hittat – har för sin anmärkningsvärda uppgift, eller om det numera räcker att hänvisa till ”en uppgift från bloggosfären”.
(Även Rapport har hänvisat till en lista – förmodligen samma – vilket torde öka sannolikheten att det finns en grund för dessa rykten, eftersom jag utgår ifrån att Rapport bedömt trovärdigheten hos uppgiftslämnaren. Jag är som sagt mer tveksam till SvDs granskning.)
Vad säger ”vi bloggare”? Ska våra uppgifter kritiskt granskas eller tas för givna?
måndag, juli 14, 2008
"Illavarslande", sa Bildt om Ryssland
Jag kollar naturligtvis ibland på vår utrikesministers suveräna blogg. För några dagar sedan kommentarade han Rysslands besked att landets stridsflyg trängt in på georgiskt område, i Abchasien.
Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...
Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.
Utrikesministern använder starka ordval; "mycket anmärkningsvärt", "oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater", "ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater", "och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska"...
Försvarsberedningen har i de två senaste rapporterna sagt att Rysslands agerande i Kaukasus blir ett lackmuspapper på vart landet är på väg. Bildts analys och starka ord visar på lägets allvar just nu.
söndag, juli 13, 2008
Wilhelm Agrell och spionen Bergling...Och några svar
Wilhelm Agrell har intervjuats om sin syn på värdet av signalspaning mot allvarliga yttre hot i bl a Sydsvenskan.
Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.
På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.
Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.
Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.
* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.
* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.
* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.
* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.
* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.
* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.
* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.
Och denne spionen/förrädaren Bergling som väl egentligen bytt namn (?) har publicerat sig i Expressen i ett krångligt inlägg. Lite intressant att det anses tillförlitligt (?) och publiceras av Expressen. (Skriver spionen utifrån svenska eller ryska intressen, t ex? Eller anses hans inlägg gagna någon Expressenkampanj?)Jag ger det ingen som helst vikt.
På hemväg från Almedalen verkade "makterna" - vilka de nu var - straffa mig för jag vet inte vad...genom att det tidigare tåget jag tog från Stockholm blev stående 4 timmar en mil från Linköping, i en bastukupé (40 grader) utan ac och med stängda fönster och dörrar. Friheten hägrade utanför i form av en närbelägen väg vilken förvägrades oss att uppsöka, samtidigt som fagra löften om felets åtgärdande hela tiden sköts framåt.
Magnus - med uppbackning av "Krig är fred"... oroas över att hans oskyldiga kommunikation kan fastna i FRAs automatiserade sökbegrepp. Risken är som sagt i princip obefintlig. Endast meddelanden över landsgränsen som avser utländska förhållande och ett fåtal väl definierade allvarliga hot mot Sverige - internationell terrorism, militära hot och några till - eftersöks. Vid Fores-seminariet i Almedalen gjorde förre överdirektören på FRA klart att trafik i utlandet och i mycket hög utsträckning på andra språk än svenska är måltavlor.
Anonym... med påstötning från "Winston Smith" har ställt ett antal frågor, som jag ska försöka att besvara så gott jag kan. Flera inlägg hävdar att jag inte är någon teknisk expert i dessa frågor, och det har jag aldrig heller påstått.
* Hur ska FRAs infoutbyte med andra länder bättre regleras? Detta kommer att ske som hitills, men förtjänar att diskuteras djupare inför kontrollstationen, tycker jag.
* Kommer FRA att kunna lagra trafikdata för sin metodutveckling? Ja.
* Blir det tidsbegränsade tillstånd för specifika trafikstråk? Svaret är nog både ja och nej. Försvarets Underrättelsenämnds tillstånd gäller upp till sex månader för den inriktning som en myndighet ansökt om tillstånd för. I praktiken - också enligt Fores-seminariet - begränsar sedan FRA spaningen till vissa delar av det gränsöverskridande nätet där sannolikheten för träffar är störst. Dock gäller rätten till spaning mot de allvarliga hoten osv hela det gränsöverskridande nätet.
* Får vi en sanningskommission som granskar FRAs verksamhet? Ja, det utgår jag ifrån. Jag anser detta och tunga centerpartister - Anders Flanking, Annie Johansson, Lars Weinehall - har uttalat sig för detta bl a i en debattartikel i GP.
* Ska FRA kunna signalspana efter allvarliga yttre hot även vad gäller meddelandens innehåll? Ja, det har man gjort sedan andra världskriget i etern och liksom i andra länder görs som bekant nu spaningen teknikneutral.
* Kommer integritetsombudet att förhandspröva samtliga sökbegrepp som gäller enskild person? Nej, det tror jag inte. Däremot ska Försvarets Underrättelsenämnd efter den senaste skärpningen inför riksdagsbeslutet ge tillstånd till sådan spaning i synnerliga fall.
* Vilka remissinstanser väger tyngre än SÄPO m fl? Som jag sagt i bla riksdagsdebatten finns det starka revirstrider i denna fråga där bl a SÄPO är en part. De allra flesta remissinstanser tillstyrkte lagförslaget, och lagrådet ansåg avvägningen mellan landets säkerhet och de integritetsintrång lagen medför acceptabel.
torsdag, juli 10, 2008
Almedalen onsdag - fossil gas och FRA
Sol, värme och Visby, och politikens egen "Hultsfredsfestival" fortsätter.
På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.
Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.
Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.
Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.
Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.
Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.
(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)
Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."
(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).
Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.
Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?
Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."
Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.
Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.
Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.
Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.
Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.
Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.
Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.
Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.
På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.
Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.
Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.
Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.
Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.
Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.
(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)
Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."
(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).
Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.
Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?
Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."
Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.
Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.
Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.
Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.
Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.
Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.
Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.
Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.
tisdag, juli 08, 2008
upphovsmannarätt contra medborgarrätt
Deltog i ett intressant seminarium i en Visbyträdgård i förmiddags, som Piratpartiet ordnade.
Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.
Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?
Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.
Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.
SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.
Rick Falkvinge, Oscar Swartz och Mattias Lövkvist inledde med var sina intressanta och tänkvärda inlägg. Rick härledde upphovsmannarätten till 1500-talets mitt och till Queen Mary i England, och till upphovsrätt för katoliker men inte för "protestanter" (ungefär). Och han ställde upphovsmannarätten mot medborgarrätten på ett som jag tycker relevant sätt.
Oscar Swartz gjorde bland mycket annat jämförelsen med äganderätten till mark, som först i USA ansågs gälla obegränsat högt upp i luften. Utan förändring hade då flygrörelser inneburit intrång, som kanske borde kompenserats med ersättning..?
Mattias Lövkvist vad VD för ett litet skivbolag, också med intressanta tankar kring framväxten av helt nya system för att kunna ersätta upphovsmän för sina verk, och där musikdelning mellan personer är OK, t ex via en enorm hemsida för världens musik.
Den här frågan måste diskuteras djupare, och det är bra att centerpartiet har öppnat för detta. Om frågan är av sådan dignitet att den räcker som bas för ett politiskt parti tror jag nog inte, men engagemanget och opinionsbildningen har självfallet betydelse för att driva på för en förändring så att dagens ohållbara kriminalisering av vanliga ungdomar avbryts, och gärna så att en djupgående analys görs över just avgränsningen mellan upphovsmannarätt och var fildelat material blir allmängods.
SVT:s VD Eva Hamilton lyssnade också till seminariet, vilket jag uppskattade, och vilket ju visar på Almedalens möjligheter.
almedalen måndag
Varmt hällregn mitt på dagen. Strålande sol och massor av åhörare till Mauds tal på kvällen.
Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.
Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.
Jag har uttalat mig till TT enligt följande:
Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.
Massor av mycket intressanta seminarier, trist att välja bort så många intressanta.
Signalspaningen fortsatt aktuell. ÖB och även experten Wilhelm Agrell understryker det säkerhetspolitiska behovet av signalspaning.
Jag har uttalat mig till TT enligt följande:
Centerns ledamot Staffan Danielsson tycker att man bör göra nya försök att nå en bred samsyn.
– Om det är möjligt vet jag inte men den inriktningen bör man ha. Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för. Efter en sådan omskakande debatt som vi har haft, så tror jag att det är nödvändigt, säger han.
söndag, juli 06, 2008
mobil i bil utan handsfree - nej
En veckas mässfall på bloggen, ursäkta. Längsta uppehållet sedan jag började, var det 2006. Ska inte upprepas...
Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).
Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.
Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.
Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.
OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.
Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.
Har semestrat på Gotland i soligt och fint väder (och torrt, noterar man lätt).
Ska försöka beta av utestående blogfrågor om signalspaning snart, medger att jag inte komménterat alls alla.
Och jag vill till alla er som önskat mer av min argumentation i denna allvarliga och faktiskt komplexa fråga med två bottnar, ändå säga att vi är säkert mer överens i fildelningsfrågan, där jag delar uppfattningen att den nya tekniken - då rullbandspelaren, nu fildelning mm - rimligen inte kan kriminalisera användning för i vart fall privat bruk.
Men till saken enligt rubriken; jag har skrivit motion om att mobiltelefon utan handsfree inte bör vara tillåten vid bilkörning. Mitt sunda förnuft säger mig att det är klart trafikfarligt att köra bil med en hand och med den andra prata i telefon.
Som andra länder i Europa borde därför Sverige införa en lämplig regel om detta, tycker jag.
OK att samtala med föraren under bilkörning som hitills, alltså, och att föraren även kan samtala i en mobiltelefon givet att detta sker via handsfree.
Jag har haft svårt att förstå att svensk expertis på bilsäkerhetsområdet ständigt hävdar att man kör ungefär lika bra om man med handen för örat pratar i mobil som om man inte gjorde det. Intressanr därför med den nu aktuella undersökningen som i - låt vara ett enda - test visar en klart ökad olycksrisk i nivå med onykterhet på en viss nivå.
lördag, juni 28, 2008
För Gotland - I Almedalen
Jag har varit bara en gång på Almedalsveckan i Visby. Det gav mersmak, så många intressanta seminarier och samtal i aktuella samhällsfrågor, så många spännande människor samlade i en så inspirerande Visbymiljö.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
Årets program imponerar, och det ska bli stimulerande att tillbringa några dagar där vecka 28, inte minst den 7 juli då centerpartiet har "sin" dag.
Svar på frågor igen!
Jag har varit och besökt några garnisoner – Halmstad, Eksjö och Skövde – vilket varit givande och intressant. Sverige har inte så många garnisoner längre, och ändå kanske de ska minskas ytterligare. De garnisoner som finns är alla av hög klass med goda förutsättningar i de flesta avseenden.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
Signalspaningsdiskussionen fortsätter, inte minst hos oss i centerpartiet som ju tar frågan på största allvar. Vi får stark kritik för att vi som länderna i vår omvärld och 6 av riksdagens sju partiet accepterar signalspaning för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot. Och vi får inte mycket beröm för att vi drivit fram en rad integritetsskyddande instrument i den nya lagen.
Vår respekt för frågans allvar, och för den starka oro som finns, gör att vi fortsätter att lyssna och föra en dialog med lagens (och våra) kritiker. Jag tycker att vår partisekreterare Anders Flanking har ett bra tonläge och det är ju uppenbart att fortsatt dialog och diskussion behövs i denna allvarliga fråga.
Jag vill understryka vad jag skrev i förra bloginlägget, ett mycket seriöst menat förslag: ”Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt. ”
Dels en djupanalys alltså av de försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekterna som motiverar signalspaningen, och dels en fortsatt djupanalys av integritetsaspekterna.
Jag kan också kommentera sifoenkäten om hur svenska folket ställer sig till signalspaning. Man ska ta opinionsundersökningar både på allvar och med distans. Det som svenska folket nu har hört i radio och TV, och läst i tidningar och på bloggar, är till allra största delen starka åsikter om det integritetsintrång som ju signalspaningen kan innebära eller innebär. Det cirkulerar många påståenden och den vågskål som motiverar signalspaningen nämns knappast alls eller i mycket avfärdande ordalag. Jag hade sannolikt som allmänpolitiskt intresserad medborgare sagt nej vid en sifoförfrågan.
Debatter i Sverige sker ju ofta på detta sätt, en sida av verkligheten lyfts fram mycket starkt och den andra sidan först efter en tid. Vill man lyfta fram argument som inte stämmer med den rådande trenden är det ofta svårt att få utrymme, och t ex trots nästan en kampanj i denna fråga i SvD och Expressen så refuseras repliker, t ex en kortare variant av min blogkommentar till Aaron Israelsons vinklade krönika.
Så låt oss nu ge utrymme för en fördjupad analys och diskussion i denna viktiga fråga där båda sidorna av myntet får speglas.
Några kommentarer till Era kommentarer på mina två senaste bloginlägg:
• De betydande förbättringar för integritetsskyddet som skett under resans gång har centerpartiet drivit starkt i både regering och riksdag, och det momentum som skapades förra veckan berodde främst på Fredricks och Annies starka agerande. De olika förbättringsförslagen kom sedan inte bara från centerpartiet utan även t ex från Folkpartiet.
• Riksdagsdebatten från den 18 juni kunde tydligen inte ses direkt; för den intresserade kan man enkelt på riksdagens hemsida läsa protokollet eller se de olika inläggen i efterhand genom web-TV.
• Jag påstår inte att Aaron Israelson är homofob, men hans lösa påståenden och sammankopplingar i sin krönika förtjänar stark kritik, vilken jag gav uttryck för men som Expressen valt att inte förmedla vidare till sina läsare.
• ”90 procent av remissinstanser har sagt nej”. Det är fel, huvuddelen tillstyrkte lagförslaget.
• ”Sverige går längst i världen i signalspaning”. Nej, men vi reglerar den strängt och vi gör det kanske öppnast. I många länder sker fortfarande denna verksamhet under sekretess i resp försvarsmakter.
måndag, juni 23, 2008
sans och måtta....
Jag svarar på mail, lyssnar på argumenten och försöker diskutera. Men det är inte lätt om det inte finns någon som helst mottaglighet för den verklighet som har gjort att Sverige signalspanat i etern sedan före andra världskriget (och även i tråd tidvis enligt Carls Bildts blog), och att länderna i vår omvärld gör det fast ofta under hög sekretess i sina försvarsmakter.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
Det är den verkligheten - att spana efter mönster som kan hota Sveriges säkerhet i
väl definierade avseenden - som gjorde att s-regeringen under 8 års utredande inte övervägda att avveckla all signalspaning för ett ögonblick, vad jag vet, utan istället fastnade i inbördes strider om hur begreppet Yttre hot skulle definieras och hur gränsdragningen mellan FRA och SÄPO skulle se ut. Alliansregeringen delade verklighetsanalysen, förstärkte integritetsskyddet och lade propositionen. Vänsterpartiet inser också att signalspaningen tyvärr behövs.
Mot den verkligheten - Sveriges säkerhet - ska de integritetsintrång ställas som debatten i stort sett nu enbart handlar om. Det är den avvägningen som är så plågsamt svår att göra, men som måste göras. Det är viktigt att debattten fortsätter och att frågan analyseras i ett helhetsperspektiv, dvs med beaktande av både de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna och integritetsaspekterna.
Centerpartiets öppenhetsmanifest är ett viktigt dokument och stämmobeslut som bl a visar på det allvarliga integritetsintrång som signalspaning kan innebära/innebär. Däremot har inte manifestet gjort den avvägning mellan integritetsintrånget och landets säkerhet som den nu beslutade lagen innebär. Centerpartiet har i regeringen och i riksdagsbehandlingen drivit fram en rad instrument för att skydda integriteten och ställa FRA under en noggrann kontroll. Vi har dock liksom 6 av riksdagens 7 partier landat i att riksdagens ansvar för landets säkerhet tyvärr - som världen ser ut - gör att signalspaning fortsatt behövs.
Jag tycker att den fortsatta debatten gott kan på djupet diskutera konsekvenserna även av det som många nu kräver, att Sverige avstår från den underrättelseinhämtning som signalspaning innebär. Jag uteslutar inte att detta på längre sikt kan bli möjligt, men det kräver i så fall först djupgående utredningar och en djupgående debatt.
lördag, juni 21, 2008
Expressen; Federley är en bög som ljuger......SKÄMS!
Jag läste alltid Expressen på – var det 1980-talet. Det var den stora kvällstidningen, Aftonbladet var en mindre s-kvällstidning. Sedan blåste Aftonbladet förbi och blev helt enkelt en bättre tidning, låt vara s-märkt på ledarplats. Den rosa sportdelen var ett framsteg som slog – och forfarande slår – Expressen med hästlängder.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
Jag läste Expressen idag. Expressen (fp). En krönika på ledarsidan av Aaron Israelsson titulerad ”Stureplanscentern klappar ihop”. Så mycket återhållen ilska över att centerpartiet utvecklats i liberal riktning, så mycket tillfredsställelse över att ”centerpartiet (bara) dansade en sommar med liberalismen”. Folkpartiet is back, menar Aaron, det var fp som hela tiden drev krav på att stärka integritetsskyddet i signalspaningen…….
Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.
Visserligen ger väl mail- och bloggkritiken inte så mycket för integritetsskyddsförbättringarna, eftersom kravet är att Sverige ska sluta med signalspaning, men låt mig ändå ge min bild av hur bloggarnas kritik blåste in i riksdagen och gav de betydande förstärkningar för integriteten som trots allt skedde.
Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?
Min verklighetsbild efter att ha varit med hela processen som Fredrik och Annie öppnade - stödda av den växande mailstormen - genom att gå ut med sin vånda och sina åsikter i frågan, efter att ha suttit i långa allvarliga diskussioner i riksdagsgruppen och en natt på miljödepartementet kring detta, efter att ha sett de förbättringar som successivt fördes in tack vare detta, är entydig. Utan Fredrick och Annie hade denna fråga inte förts framåt som nu har skett. Det är säkert så att även fp och andra bidragit med förbättringsförslag, men utan Fredrick och Annie hade inte denna betydande förbättring blivit av, hade inte det momentum som debatten skapat kunnat tas tillvara.
Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.
Heder åt Fredrick och Annie som gav röst åt bloggkritiken och därmed satte frågan på dagordningen med nu känt resultat.
Och Expressen och Aaron Israelsson borde skämmas.
onsdag, juni 18, 2008
riksdagsdebatt signalspaning - mitt inlägg
Det har varit mycket intensiva dagar och nätter de två senaste dygnen. Diskussioner med vår riksdagsgrupp, med enskilda ledamöter, mellan allianspartierna. Oerhört nära ett nederlag för regeringen och en spricka i centergruppen. Några väl kända kollegor som slåss för integriteten och de liberala idéerna med stor glöd och kraft - Fredrick och Annie - lyckades under denna avgörande tid når förståelse hos vår riksdagrupp och denna sedan hos alliansen för att redan nu få igenom viktiga förbättringar till skydd för integriteten i den signalspaningslag som klubbades för några timmar sedan. Jag tycker det är så orättvist och trist att de i många epost och bloginlägg nu drabbas av okvädingsord och ändå värre. (eftersom en del tycker att endast en helt avvecklad signalspaning är godtagbar).
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
Jag arbetade igenom mitt inlägg i den sista avgörande riksdagsdebatten och försökte med stor respekt för den intensiva debatten och det starka engagemanget i bloggvärlden (800 epost på de senaste två dagarna)summera varför jag och centerpartiet ändå accepterar signalspaning med de starka åtgärder till skydd för integriteten som vi och aliiansen lyckats bygga in. Läs gärna hela debatten på www.riksdagen.se.
Herr Talman
Riksdagen fattar viktiga beslut i många olika frågor. Den mycket allvarliga fråga som vi nu ska besluta om – signalspaning för försvarsunderrättelseändamål – handlar dels om Sveriges säkerhet, dvs rätten och skyldigheten för en nation att skydda medborgarna från allvarliga yttre hot som t ex militära konflikter, internationell terrorism och kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer.
Samtidigt handlar denna fråga också om hur mycket av inskränkningar i den personliga integriteten som vi kan acceptera i vårt demokratiska samhälle.
Detta är som alla förstår en mycket svår avvägning att göra och ett sätt vore givetvis att av integritetsskäl avveckla all signalspaning.
Att göra så vore en mycket radikal åtgärd så som världen tyvärr har sett ut och ser ut idag. Sex av riksdagens 7 partier liksom länderna i vår omvärld har alla gjort bedömningen att signalspaning är ett nödvändigt ont för att kunna skydda medborgarnas säkerhet.
För oss i centerpartiet är denna fråga svår och påfrestande eftersom vi brinner för den personliga integriteten och driver den på alla områden. Samtidigt har vi också alltid stått upp för att värna Sveriges säkerhet.
Vi stod därför bakom den proposition som regeringen lämnade till riksdagen våren 2007. Signalspaning ska få utföras under strängt reglerade former för att skydda landet mot allvarliga yttre hot. I förslaget hade ett antal åtgärder till skydd för den personliga integriteten byggts in. Under riksdagsbehandlingen förra året tillfördes flera åtgärder, bl a ska en kontrollstation redan år 2011 utvärdera den nya lagen och mot bakgrund av erfarenheterna kunna föreslå förändringar.
Den senaste tiden har debatten kring den nya lagen ökat i intensitet, både på internet och i media. Det har varit en kraft och ett engagemang i diskussionen, och detta är värt all respekt. Debatten har satt spår in i riksdagen, som det ska vara i en demokrati, och de senaste dagarna har vi i centerpartiet och våra allianskamrater haft en intensiv och levande diskussion kring de starka önskemålen från enskilda riksdagsledamöter att tillfoga ytterligare förstärkningar för den personliga integriteten i det beslut som vi snart ska fatta.
I centerpartiets riksdagsgrupp – och i dialog med många medlemmar – har vi varit beredda att redan nu ta vara på några av de goda förslag som förts fram sedan en tid, i den livliga debatten och från ledamöter från alla våra allianspartier. Denna öppenhet har funnits i alla alliansens partier och vi har enats om att tillföra ett antal nya instrument som redan vid lagens ikraftträdande kan vara på plats.
Viktiga förstärkningar är att en ny myndighet bildas som ska ge tillstånd till den signalspaning som får bedrivas, att datainspektionen med landets främsta integritetsexperter får ett särskilt uppdrag att följa verksamheten vid Försvarets Radioanstalt och att en kommitté av parlamentariker också ska följa FRAs verksamhet och överväga ytterligare integritetsskyddande åtgärder inför kontrollstationen. Vi understryker också genom tillkännagivanden till regeringen vikten av dessa och de förra året tillförda förslagen. Eftersom oppositionens partier talat för ytterligare åtgärder i betänkandet och för tillkännagivanden borde de välkomna dessa.
Slutligen, jag vill än en gång understryka att detta är en allvarlig och svår fråga där regering och riksdag måste göra en avvägning mellan sitt ansvar för att skydda landet och medborgarna från allvarliga yttre hot, och allas vår rätt till så lite intrång som möjligt i vår frihet och personliga integritet.
Jag har stor respekt för de engagerade medborgare och ledarsidor som främst fokuserar på integriteten och vill att Sverige helt ska avstå från signalspaning.
Allians för Sverige och en bred riksdagsmajoritet är överens om att den här lagen tyvärr behövs, som vår värld ser ut.
Signalspaningen behöver regleras och utsträckas till tråd, men vi har under resans gång byggt in många instrument till skydd för integriteten.
Därför yrkar jag bifall till utskottets betänkande.
söndag, juni 15, 2008
Några kommentarer till
Flera av Er - t ex Mattias - menar att "Yttre hot" mot landet definieras i regeringens proposition. Och att hoten är vagt definierade och kan omfatta det mesta.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
Försvarsutskottet preciserade i sitt betänkande FöU:10 2006/07 med en katalog vilka allvarliga yttre hot som signalspaning får inriktas emot; Internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-hot mot samhällets infrastruktur. Signalspaning får alltså endast ske mot dessa väl definierade yttre hot.
Flera berör också gränsdragningen mot de brottsbekämpande myndigheterna. Om Säpo får tillstånd av FUN att spana mot en inriktning med automatiserade sökord måste detta alltså riktas mot något av de allvarliga hot som räknas upp ovan. Om spaningen t ex skulle uppdaga en terrorist som planerar ett dåd får FRA överlämna information om detta till polisen. Polisens fortsatta utredning måste givetvis ske efter de regler som gäller för polisens verksamhet, t ex buggningslag mm.
lördag, juni 14, 2008
Fortsatt dialog med svar på era FRA-frågor
Jag fortsätter dialogen med Er som mailar mig och/eller läser min blogg.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
* Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Men jag hinner ju inte svara med unika svar och frågorna är faktiskt desamma.
* Vad får signalspaningen omfatta, många tror att det gäller många områden. Nej, det är noga reglerat, och utskottet har preciserat att spaningen endast får riktas mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet (som avser utländska förhållanden och trafik över landsgränsen). Dessa är internationella konflikter, militära hot, hot mot våra utlandssoldater, terrorhot, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt massiva IT-attacker.
* Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske, och är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret och efter tillstånd från Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) spanar FRA efter en given inritning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar, säg att ett meddelande av tio miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras, annars ska det omedelbart förstöras.
* Sverige går längst i Europa genom denna lagstiftning, sägs det också. Det är inte sant. Men vi är nog den riksdag som går längst i att öppet diskutera och redovisa och reglera att signalspaning sker och hur den ska regleras. Tidigare i Sverige och i andra länder sker detta ofta under sträng sekretess hos försvaret. I våra grannländer signalspanar man i tråd och även i de stora länderna i Europa. Jag är också övertygad om att den kontroll och de begränsningar som vi lägger fast är restriktiva i jämförelse med vår omvärld.
* Som jag sagt och jag upprepar gärna, denna fråga är utomordentligt svår - inte minst för oss i centerpartiet som verkligen sätter integritetsfrågorna mycket högt och driver dem i alla sammanhang. I detta sammanhang står värnet om den personliga integriteten mot ett lands rätt och skyldighet att skydda sig och sina medborgare från allvarliga hot (enligt ovan). Vi har landat i att motvilligt acceptera att behovet av att skydda rikets säkerhet så som världen ser ut motiverar en förebyggande signalspaning i noga reglerade och kontrollerade former. Vi har byggt in ett antal förbättringar från integritetssynpunkt i den föreslagna lagen. Det som spaning får bedrivas för är att få fram strategisk information till stöd för Sveriges utrikes, säkerhets- och försvarspolitik, det är för att skydda våra soldater i utlandsinsatser, det är mot terrordåd och det är mot grov brottslighet som vapensmuggling, och mot massiva IT-attacker.
* Många tror att omröstningen i riksdagen handlar om att tillåta signalspaning enligt ovan genom att FRA får söka efter dessa allvarliga yttre hot mot landet i telenätet över landsgränsen, eller att FRA inte ska få göra detta. Så är inte fallet. Både socialdemokraterna och vänsterpartiet accepterar att signalspaning får ske i tråd på detta sätt, och miljöpartiet vill utreda frågan. Orsaken till detta är att det finns allvarliga yttre hot mot vårt lands säkerhet, andra länder skyddar sig mot dem och självfallet har Sveriges riksdag ett ansvar att skydda Sverige mot dem. Skulle Sverige avstå från den information som en strikt reglerad signalspaning kan ge till skillnad från andra länder är det ett stort steg som mycket noga måste analyseras. Under beredningsprocessen under snart tio år hos den förra eller den nuvarande regeringen har detta inte ansetts vara ett möjligt alternativ.
* De två kontrollinstanser på försvarets underättelsenämnd – en civil myndighet - som ska svara för tillståndsgivning respektive efterhandskontrollera att signalspaningen bedrivs enligt regelverket består av personer med domarkompetens och av personer föreslagna av riksdagspartierna. Det får inte vara samma personer i de två instanserna.
* Några fortsätter av hävda att förslaget är emot den svenska grundlagen. Lagrådet – som ska pröva detta – har godkänt förslaget.
* Detta är en mycket svår fråga, som verkligen är värd att diskutera. Den ena sidan av myntet, integriteten, är den som alla frågor nu gäller och den är oerhört viktig. Den andra sidan, landets säkerhet, är också viktig, men kommer ofta bort i diskussionen. Eftersom det är just de allvarliga yttre hoten (enligt ovan) som överhuvudtaget motiverar denna lagstiftning har jag ändå velat redovisa dem.
* Centerpartiet (och övriga alliansen liksom s och v) accepterar att signalspaning tyvärr behöver bedrivas i tråd, vid trafik över landets gränser som avser utländska förhållanden och mycket allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. Centerpartiet har starkt drivit på för att bygga in ett antal åtgärder till skydd för integriteten i den nya lagen, och vi kan därför leva med en signalspaning även i tråd. Vi är medvetna om att det kan finnas ytterligare förbättringar att göra, och därför har vi föreslagit den kontrollstation som utlöses redan år 2011, och då erfarenheterna från tillämpningen ska utvärderas och ytterligare förstärkningar kunna övervägas.
fredag, juni 13, 2008
kommentar till försvarsberedningens rapport
Staffan Danielsson (c) om Försvarsberedningens rapport den 13 juni 2008:
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
Det har ett stort värde med en bred samsyn i ett land om försvarets långsiktiga inriktning. Centerpartiet har alltid strävat efter detta, och det är glädjande med den breda enigheten i försvarsberedningen. Sverige ska ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, tillsammans med andra, vilket också ger grunden för vår egen säkerhet.
För några decennier sedan satsade Sverige mer än tre gånger så mycket på försvaret som på biståndet, som ju båda bidrar till fred och stabilitet. Idag har beloppen närmat sig varandra, vilket i grunden är en bra utveckling. Det har ett värde att relatera Sveriges försvar till utformning och storlek i andra länder, och därför är länderjämförelsen i vår rapport läsvärd.
Vi ställer nu om till ett rörligt och insatsberett försvar, vars insatsförmåga ska öka. Det ska göra viktiga insatser internationellt, men det är också viktigt att betona att våra garnisoner och förband tillsammans med de nationella skyddsstyrkorna – hemvärnet – fortsatt tryggar en beredskap över hela landet.
De olika förslagen för att utveckla hemvärnet ser vi från centerpartiet mycket positivt på; Det är spännande att pröva nya uppgifter för hemvärnet på olika områden, det är bra att direktutbildning ska kunna övervägas vid behov och att samarbetet med den civila krisberedskapen ska ökas.
Det är också positivt med Sveriges starka vilja att utveckla det nordiska militära samarbetet på flera områden inom ramen för Sveriges medverkan i EU och Partnerskapssamarbetet med Nato, liksom att samarbete med länderna kring Östersjön bör öka.
Samtidigt som det är påfrestande för försvaret med omställningar i flera olika avseenden syftar hela rapporten till att öka den operativa effekten, vilket ger ett på sikt ett mer användbart och effektivt försvar.
Vår uppgift var inte att analysera Sveriges relationer till Nato, och det har vi inte gjort, men vi föreslår att Sveriges fortsatta samarbete inom EU och med Nato bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.
Jag står bakom rapporten i sin helhet.
En intressant dag
Först en debatt i TV4 om signalspaning med MUFs v. ordf.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
Strax överlämning av försvarsberedningens rapport till försvarsministern, presskonferens och em seminarium med Folk och Försvar.
Media är på hugget och trumpetar ut att beredningen är rätt enig men att två partier sticker ut med avvikande yttranden, vänsterpartiet och folkpartiet.
Jag har ju inga kommentarer till detta, men lite trist är det ju om alliansen inte skulle hålla ihop, särskilt som beredningens uppdrag inte var att analysera några Nato-relationer.
Jag kan i vart fall säga att arbetet i beredningen varit mycket konstruktivt och givande, och där alla ledamöter bidragit med stort engagemang i denna så viktiga fråga. Vi har stångat oss fram till något som jag tycker känns riktigt bra, och det vore synd om diskussionen av detta skulle undanträngas av oenigheten i beredningen inom alliansen.
onsdag, juni 11, 2008
150 mail - och 33 blogginlägg
Det är många som epostar till mig och andra riksdagsledamöter. Jag försöker svara, men det måste ju bli standardsvar först. Jag hänvisar också till denna blogg.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
Några epost/inlägg innehåller personangrepp och fördömanden. Tack till några av Er som beklagar detta.
Jag märker när jag svarar att en del uppskattar ett svar, och kanske inte alltid haft hela den svåra bilden klar. Den bild som gjort att de allra flesta i riksdagen, och i jämförbara länder, bejakar principen om Sveriges rätt att under noga kontrollerade formerspana mot allvarliga yttre hot mot landets och medborgarnas säkerhet.
Några hänvisar till en enkätfråga på kvällstidningarnas hemsidor som bevis för att svenskarna är emot signalspaning mot allvarliga yttre hot.
Frågan är "Är det rätt att myndigheterna ska läsa dina mejl"?
Med frågan så formulerad är ju nej-svar det naturliga. Det handlar om att förhindra allvarliga yttre hot mot landet under noggrann reglering och stark kontroll, och tar man in också den bilden förändras svarsutfallet.
Avlyssnas all trafik eller bara ett mejl på kanske 10 miljarder? Det är korrekt att den godkända inriktning med sökord som spaning får göras mot filtrerar all trafik som passerar landsgränsen och avser utländska förhållanden. Men det jag avsåg var ju att bara en oerhört liten andel av mejlen stämmer in på sökorden och plockas ut.
Godkänns sökorden i tillståndsgivningen till spaningen? Ja, till en del. Själva inriktningen måste godkännas, och de sökord som inleder spaningen. Sedan tillkommer andra sökord - huvuddelen - som får kontrolleras i efterhand av kontrollmyndigheten.
Kan epost mellan abonnenter i Sverige och som passerat landsgränsen fastna i filtret? Jag, det kan ske i enstaka fall. Då ska eposten genast förstöras, att detta sker ska löpande kontrolleras av kontrollmyndigheten.
Ska Sverige bli som USA? Nejdå, men jag ville bara påvisa att den nya lagen reglerar spaningsverksamheten bättre och öppnare än i många andra länder.
slutspurt i försvarsberedningen
Jag ska snart svara på några frågor till om signalspaningen kring min senaste kommentar. Denna mycket svåra fråga med stort tryck i, där en avvägning måste göras mellan landets behov att skydda sig mot allvarliga yttre hot och människors rätt till integritet
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
Men tiden har varit knapp nu när försvarsberedningen sitter i intensiva slutsammanträden, även idag. På fredag är en presskonferens planerad och ett seminarium med Folk och Försvar.
"Försvarsberedningsmetoden" är rätt intressant, faktiskt, att i svåra och viktiga frågor där det kan finnas förutsättningar för en bred samsyn som håller över riksdagsvalen samla en representant för varje riksdagsparti plus expertis och ett sekretariat till många "seminarier" i syfte att försöka mejsla ut gemensamma ståndpunkter.
Den provades nyligen i klimatberedningen, där man var nära att lyckas men där partipolitiken slog igenom till sist på några viktiga punkter hos både oppositions- och något alliansparti.
Försvaret är mycket viktigt för Sverige och centerpartiet har länge tagit ansvar för och bejakar värdet av en bred samsyn i dessa frågor. Dialogen och diskussionen i beredningen har varit "kamratlig (som kommunistledarna brukade säga) och konstruktiv" under våren,och det är spännande nu när avgörandets stund närmar sig.
Jag återkommer på fredag...!
lördag, juni 07, 2008
Svar till Thomas Bodström
Det är säkert Du, Thomas Bodström, som skrivit några inlägg. Jag uppskattar debatt och människor av kött och blod, och i den kategorin klassar jag in både dig och Mikael Odenberg, som ju även haft några inlägg. Sedan har människor av kött och blod brister, kan fälla omdömen om varandra och agera populistiskt och kanske med härskartekniker. Men det är en annan sak.
Dina inlägg går i linje med vad du sa i riksdagsdebatten den 13 juni, som jag kort citerat i ett tidigare blogginlägg.
Vi är överens om att signalspaning – som sker med automatiserade sökord som förhandskontrolleras och även med efterhandskontroll – handlar om att förebygga allvarliga yttre hot genom informationsinhämtning, som ju bygger på att enskilda signaler – telefonsamtal och e-post – avlyssnas. Signalerna ska avse utländska intressen och och passera landsgränsen (och inte avse trafik i Sverige som kan passera landsgränsen). Det är en oerhört liten del av trafiken som avlyssnas, men det handlar ändå om ett betydande antal avlyssningar.
Att detta är en mycket svår fråga, där landets säkerhet ligger i ena vågskålen och människors rätt till integritet i den andra, är oomtvistligt, och där riksdagen måste ta ställning. Avvägningen är grannlaga och viktig, och alliansen och s ligger mycket nära varandra i hur den ska göras.
Jag tycker att det står väldigt klart att vi var mycket nära varandra i maj 2007, vilket du ju bejakar.
Och jag tycker också att analysen är rätt enkel av varför du/ni avbröt den uppgörelse som var så nära med det helt felaktiga argumentet att ”regeringen avbrutit förhandlingarna”. (Läget var ju precis tvärtom). Dels tror jag att minnet av den bordläggning om buggningen som bl a centern drev fram levde kvar, och dels är det fullständigt uppenbart att några tidigare uttalanden av dåvarande försvarsministern fick avgöra att ni lämnade de förhandlingar där vi egentligen var överens. Trist, tycker jag, för även om vi säger saker i den politiska debatten – och det hade faktiskt även Du gjort (och gör) – så ska det vara sakfrågan som i sista hand avgör om vi kommer överens eller inte.
Jag kan bekräfta att ord som ”nullitet” och några till har uttalats, och jag skulle kunna leta fram en del ord som du har uttalat och som nog varit ungefär lika retsamma.
USA har en domstolsprövning om signalspaningen, men detta innebär inte att man därmed har en mer restriktiv linje än den nya svenska lagstiftningen, sannolikt tvärtom. Jag är öppen för att överväga detta djupare, även om frågan är komplicerad. Detta kan t ex göras vid kontrollstationen år 2011.
Dina inlägg går i linje med vad du sa i riksdagsdebatten den 13 juni, som jag kort citerat i ett tidigare blogginlägg.
Vi är överens om att signalspaning – som sker med automatiserade sökord som förhandskontrolleras och även med efterhandskontroll – handlar om att förebygga allvarliga yttre hot genom informationsinhämtning, som ju bygger på att enskilda signaler – telefonsamtal och e-post – avlyssnas. Signalerna ska avse utländska intressen och och passera landsgränsen (och inte avse trafik i Sverige som kan passera landsgränsen). Det är en oerhört liten del av trafiken som avlyssnas, men det handlar ändå om ett betydande antal avlyssningar.
Att detta är en mycket svår fråga, där landets säkerhet ligger i ena vågskålen och människors rätt till integritet i den andra, är oomtvistligt, och där riksdagen måste ta ställning. Avvägningen är grannlaga och viktig, och alliansen och s ligger mycket nära varandra i hur den ska göras.
Jag tycker att det står väldigt klart att vi var mycket nära varandra i maj 2007, vilket du ju bejakar.
Och jag tycker också att analysen är rätt enkel av varför du/ni avbröt den uppgörelse som var så nära med det helt felaktiga argumentet att ”regeringen avbrutit förhandlingarna”. (Läget var ju precis tvärtom). Dels tror jag att minnet av den bordläggning om buggningen som bl a centern drev fram levde kvar, och dels är det fullständigt uppenbart att några tidigare uttalanden av dåvarande försvarsministern fick avgöra att ni lämnade de förhandlingar där vi egentligen var överens. Trist, tycker jag, för även om vi säger saker i den politiska debatten – och det hade faktiskt även Du gjort (och gör) – så ska det vara sakfrågan som i sista hand avgör om vi kommer överens eller inte.
Jag kan bekräfta att ord som ”nullitet” och några till har uttalats, och jag skulle kunna leta fram en del ord som du har uttalat och som nog varit ungefär lika retsamma.
USA har en domstolsprövning om signalspaningen, men detta innebär inte att man därmed har en mer restriktiv linje än den nya svenska lagstiftningen, sannolikt tvärtom. Jag är öppen för att överväga detta djupare, även om frågan är komplicerad. Detta kan t ex göras vid kontrollstationen år 2011.
Tack för alla inlägg 2 – några kommentarer
1. Det här är en mycket svår fråga med en signalspaning som handlar om att med automatiserade sökord inhämta information som ska förebygga allvarliga yttre hot mot landets säkerhet vad gäller utländska förhållanden. Mot det allvarliga integritetsintrång som en avlyssning av telefonsamtal och e-post innebär står rätten (och skyldigheten) till att värna landets säkerhet. Detta avvägning är mycket svår, vi i centerpartiet brinner ju för integritetsfrågorna och har därför ägnat stor vikt åt de motstående intressena i detta. Inte minst genom vår interna debatt och vårt agerande har också ett betydande antal åtgärder till skydd för integriteten byggts in i förslaget jämfört med det förslag som s-regeringen i många år arbetade med. Det finns säkert ytterligare saker att göra, och därför är kontrollstationen år 2011 viktig då erfarenheter ska utvärderas och förändringar kunna göras.
2. Ni som sågar det faktum att Sverige liksom andra länder ägnar sig åt underrättelseinhämtning genom signalspaning och vill att detta ska upphöra bör ändå notera att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om behovet av detta, enligt t ex riksdagsdebatten. Även mp vill utreda frågan parlamentariskt.
3. Någon av er skrev: ”Sverige får inte avskaffa demokratin på detta sätt. Då emigrerar jag”. Sverige är en fin demokrati och den består även efter diskussion och beslut i denna svåra fråga där vi i stor öppenhet ska reglera verksamheten. Men min motfråga blir; vart emigrerar du till? USA, Storbritannien, Tyskland, Finland, Holland, Norge, Polen….?
4. Det har också framförts att Google och kanske andra företag upphör med investeringar i Sverige eftersom Sverige fortsätter med signalspaning. Min fråga även där är; vart flyttar i så fall Google och andra företag? Och ligger inte huvudkontoret i USA?
5. Några av Er upprepar att lagförslaget bryter mot svensk lag med mera. Jag kan bara hänvisa till att lagrådet godkänt förslaget och att deras ändringsförslag har tagits in i lagen, samt att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om en noga reglerad signalspaning för att trygga landets säkerhet mot allvarliga yttre hot.
6. Någon skrev ”ska vanlig post vara det enda medlet till att ha ett liv”. Jag tror kanske att det finns gränser även för säkerheten vad gäller ”snigelposten”, som ju hanteras av den mänskliga faktorn i brevlådor och posthantering.
7. Flera sågar kontrollstationen som meningslös. Det är den alls inte, den är tvärtom ett uttryck för vår djupt kända vilja att efter bara några år (2011) gå igenom erfarenheterna från den nya lagen och bedöma hur den fungerar och om ytterligare åtgärder bör vidtas i integritetsfrämjande syfte. Men det är klart, jag har förståelse för att är måttet att all signalspaning borde upphöra så känns även kontrollstationen tandlös.
2. Ni som sågar det faktum att Sverige liksom andra länder ägnar sig åt underrättelseinhämtning genom signalspaning och vill att detta ska upphöra bör ändå notera att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om behovet av detta, enligt t ex riksdagsdebatten. Även mp vill utreda frågan parlamentariskt.
3. Någon av er skrev: ”Sverige får inte avskaffa demokratin på detta sätt. Då emigrerar jag”. Sverige är en fin demokrati och den består även efter diskussion och beslut i denna svåra fråga där vi i stor öppenhet ska reglera verksamheten. Men min motfråga blir; vart emigrerar du till? USA, Storbritannien, Tyskland, Finland, Holland, Norge, Polen….?
4. Det har också framförts att Google och kanske andra företag upphör med investeringar i Sverige eftersom Sverige fortsätter med signalspaning. Min fråga även där är; vart flyttar i så fall Google och andra företag? Och ligger inte huvudkontoret i USA?
5. Några av Er upprepar att lagförslaget bryter mot svensk lag med mera. Jag kan bara hänvisa till att lagrådet godkänt förslaget och att deras ändringsförslag har tagits in i lagen, samt att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom principen om en noga reglerad signalspaning för att trygga landets säkerhet mot allvarliga yttre hot.
6. Någon skrev ”ska vanlig post vara det enda medlet till att ha ett liv”. Jag tror kanske att det finns gränser även för säkerheten vad gäller ”snigelposten”, som ju hanteras av den mänskliga faktorn i brevlådor och posthantering.
7. Flera sågar kontrollstationen som meningslös. Det är den alls inte, den är tvärtom ett uttryck för vår djupt kända vilja att efter bara några år (2011) gå igenom erfarenheterna från den nya lagen och bedöma hur den fungerar och om ytterligare åtgärder bör vidtas i integritetsfrämjande syfte. Men det är klart, jag har förståelse för att är måttet att all signalspaning borde upphöra så känns även kontrollstationen tandlös.
citat från riksdagsdebatten den 13 juni 2007
Jag har tidigare hänvisat till riksdagens hemsida och till fjolårets debatt om signalspaningen som jag tycker gav en rätt god bild över vad frågan handlar om. Här nedan kommer några subjektivt valda citat från den, www.riksdagen.se, dokument, protokoll:
Peter Jonsson (s):
Under de minuter jag kommer att ta kammarens tid i anspråk kommer ni att märka att jag har en röd tråd i hela mitt anförande. Den röda tråden är att socialdemokratin sätter Sveriges säkerhet främst.
Den här frågan handlar inte om huruvida vi är för eller emot FRA. För oss socialdemokrater är det tydligt att Sverige behöver Försvarets radioanstalt för att informera oss om omvärldsläget och för att skydda landet och våra fredsfrämjande insatser.
Vi välkomnar en ny lag på det här området. Anledningen till att vi begär vilandeförklaring är att lagförslaget inte tydligt når upp till de integritetsskyddskrav som vi ställer. Åtgärderna är långtgående. Därför krävs det ett långtgående integritetsskydd.
Alice Åström (v):
När vi i dag debatterar propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet är det en stor och viktig debatt. Det är en debatt som handlar om alliansfrihet, neutralitet, hur vi inom Försvarsmakten och inom det svenska försvaret ska kunna skaffa oss underrättelser och inte vara beroende av underrättelsetjänster i andra länder. Det är en viktig fråga, och det går inte att bortse ifrån att det finns ett stärkt behov av att ha en egen underrättelsetjänst.
Jag måste faktiskt säga att under behandlingens gång och under debattens gång, då kritik har riktats mot förslaget, och den kritiken har varit hård, från Advokatsamfundet, från åklagarväsendet, från polisen och från Säpo, har det skett förbättringar. I det förslag som ligger i kammaren i dag har det införts flera rättssäkerhetsgarantier. Det har blivit en tydligare gränsdragning i fråga om vem som ska ge tillstånden, vem som sedan ska kontrollera att tillstånden faktiskt har följts och att man inte har gjort ett övertramp. Men, fru talman, det räcker inte. Om man ser detta förslag tillsammans med många andra ser man att frågan om skyddet för den personliga integriteten och frågan om rättssäkerhet är frågor som har kommit på undantag.
Peter Rådberg(mp):
FRA-lagen inleds så här: Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes- och säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet.
Man ändrar alltså skrivningen från, som vi tidigare talat om, ”yttre militära hot” till ”yttre hot”, vilket nu inkluderar allt från flyktingströmmar till räntespekulationer och, sannolikt, fildelning.
Vad betyder ”yttre hot”?
Den generella avlyssningen av svenska folkets telefon- och e-posttrafik är ett sådant kliv bort från rättssäkerhetsprincipen – att enbart enskilda brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetskränkandet – att detta är att se som ett paradigmskifte i svensk rättshistoria.
Att hotbilden har blivit större i och med att Sverige åtagit sig att delta i den internationella kampen mot terrorismen är helt klart. När Sverige inte är hotat av terrorism ska vi införa en övervakning av hela Sverige för att det finns länder som för en självdestruktiv utrikespolitik. Att regeringen handlar på det här sättet skyddar inte vårt lands självbestämmande. Det är att ge upp självbestämmandet.
Karin Enström (m):
Dagens säkerhetspolitiska hot, eller hot som kan få säkerhetspolitiska konsekvenser, är av en helt annan karaktär än vad de var under det kalla kriget. Hoten är ofta gränsöverskridande, asymmetriska, icke-militära och kan komma från icke-statliga aktörer. Syftet med hela försvarsunderrättelseverksamheten är att ge stöd för bedömningar och beslut avseende svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, att bidra till det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete och att samverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred. För att kunna göra detta behöver man kunna kartlägga yttre hot mot landet.
Inhämtning ska få ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt.
Vidare får inhämtningen avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen.
Vidare ska signalspaning få bedrivas för kartläggning av utveckling och spridning av massförstörelsevapen och krigsmateriel, yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer i form av till exempel kvalificerade IT-relaterade hot, konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet och internationella företeelser i övrigt av betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Staffan Danielsson (c): I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot yttre hot och utländska förhållanden. Det skulle ju heller inte behövas något försvar eller några vapen. Tyvärr är vi inte där än. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning.
Jag är egentligen den förste att beklaga detta, men så är det. Då tvingas vi göra en jättesvår avvägning mellan integritetsskydd, som vi från Centerpartiet verkligen brinner för och vill värna, och det legitima behovet för ett litet, militärt alliansfritt land i norra Europa att ha ett försvar och att det ska ha så bra möjligheter för att agera som möjligt om någon aktion skulle planeras. Då behövs det underrättelseverksamhet.
Den här bedömningen tycker vi är så bra den kan vara i dagsläget. Låt oss gärna diskutera hur den kan förbättras ytterligare år 2011 vid kontrollstationen.
Allan Widman (fp): Det första man måste konstatera är att det gamla uttrycket att etern är fri för försvarsunderrättelseverksamhet inte längre gäller. I och med den lagreglering som nu föreslås kommer det att finnas viktiga begränsningar för hur denna underrättelseverksamhet får bedrivas även i etern. Det är ett helt nytt område och en stor landvinning när det gäller att vakta över rättssäkerheten.
Det är också viktigt att notera att lagförslaget begränsar försvarsunderrättelseverksamheten till just utländska förhållanden. Inte heller på denna punkt har det tidigare funnits några begränsningar. Det har varit möjligt att under decennier inrikta underrättelseverksamheten även mot det som inte är utrikes förhållanden.
Thomas Bodström återkommer till detta med möjligheterna att kringgå bestämmelserna om hemliga tvångsmedel. Jag vill bara uppmärksamma talmannen och kammaren på att det finns en tydlig reglering i försvarsunderrättelselagen i den ändring som vi nu föreslår ska genomföras i 4 §. Där sägs att försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidta åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som lyder under annan lag, till exempel hör till polisens verksamhetsområde. Man får inte ägna sig åt brottsbekämpande, och man får inte ägna sig åt brottsförebyggande verksamhet.
Else-Marie Lindgren (kd):
Herr talman! Det som är aktuellt är endast information av betydelse för landets säkerhet. Det handlar om det vi kallar för försvarsunderrättelseverksamhet, det vill säga om det gäller utländska förhållanden och om yttre hot mot landet förekommer. Av alla de mejl, fax och telefonsamtal som går igenom kablarna kommer endast en ytterligt liten mängd i fråga. Man brukar tala om att det är ett meddelande av tio miljarder som kan komma i fråga och undersökas utifrån fastställda sökord. Det är alltså en oerhört liten mängd vi talar om. Avsikten är att kolla företeelser och trender – allt för att stärka landets säkerhet. Ingenting sparas, utan det som passerar är borta.
Mikael Odenberg (m):
Jag sticker inte under stol med att det finns inslag i detta lagpaket som inrymmer en potentiellt ökad risk för intrång i den enskildes integritet. Det är klart att om man inför en teknikneutral lagstiftning så att en myndighet som i dag kan spana i etern också får möjlighet att vidga den spaningen till att även gälla signaler i trådförbindelser innebär det en utökning av spaningsmöjligheten och därmed också en utökning av den potentiella risken för intrång. Jag vill påpeka att med dagens lag om försvarsunderrättelseverksamhet är det i princip fritt fram för FRA att göra precis vad som helst så länge det finns en inriktning och så länge man håller sig till etern. Med det förslag som vi har lagt på riksdagens bord begränsar man verksamheten till att gälla utländska förhållanden, och man preciserar också att FRA inte får ägna sig åt någonting som har med brottsbekämpning att göra.
Försvarsunderrättelseverksamhet handlar om utländska förhållanden. Det handlar om yttre hot mot vårt land och mot svenska intressen. Det handlar om att kartlägga företeelser, mönster och samband. Det handlar däremot inte om att övervaka svenska medborgare. Det handlar inte om att bekämpa brott, för till det har vi polisen. Det handlar över huvud taget inte om att jaga enskilda individer.
Jag utesluter inte att försvarsunderrättelseverksamheten skulle kunna snubbla över en terrorist i Sverige som har samband med terroristceller utomlands. Men skulle man göra det kommer dessa uppgifter att lämnas över till de polisiära myndigheterna som sedan får gå till domstol för att få ett förhandsgodkännande om man vill avlyssna individen i fråga.
Thomas Bodström (s):
Med tanke på det sätt som man har skött det från regeringens och Mikael Odenbergs sida är jag rädd att man har gett uttrycket högmod går före fall ett ansikte. Mikael Odenberg hade alla chanser att få till en uppgörelse. Vi var tydliga med att vi var för FRA. Han kom till ett departement där förslagen låg framme och var väl förankrade. Vi var tydliga med våra tio punkter, och vi var öppna för diskussion.
Men det går inte att agera på det sätt som han har gjort. Det är beklagligt och tråkigt. Vi hade kunnat få en uppgörelse.
Vi står inför en mycket märklig situation. Det finns en mycket bred majoritet för det här förslaget, men oenighet om det sätt som man har agerat på. Vi får väl nu i stället se till att vi använder tiden framöver till att försöka hitta den bästa möjliga lösningen i stället för att bara gå tillbaka.
Peter Jonsson (s):
Under de minuter jag kommer att ta kammarens tid i anspråk kommer ni att märka att jag har en röd tråd i hela mitt anförande. Den röda tråden är att socialdemokratin sätter Sveriges säkerhet främst.
Den här frågan handlar inte om huruvida vi är för eller emot FRA. För oss socialdemokrater är det tydligt att Sverige behöver Försvarets radioanstalt för att informera oss om omvärldsläget och för att skydda landet och våra fredsfrämjande insatser.
Vi välkomnar en ny lag på det här området. Anledningen till att vi begär vilandeförklaring är att lagförslaget inte tydligt når upp till de integritetsskyddskrav som vi ställer. Åtgärderna är långtgående. Därför krävs det ett långtgående integritetsskydd.
Alice Åström (v):
När vi i dag debatterar propositionen En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet är det en stor och viktig debatt. Det är en debatt som handlar om alliansfrihet, neutralitet, hur vi inom Försvarsmakten och inom det svenska försvaret ska kunna skaffa oss underrättelser och inte vara beroende av underrättelsetjänster i andra länder. Det är en viktig fråga, och det går inte att bortse ifrån att det finns ett stärkt behov av att ha en egen underrättelsetjänst.
Jag måste faktiskt säga att under behandlingens gång och under debattens gång, då kritik har riktats mot förslaget, och den kritiken har varit hård, från Advokatsamfundet, från åklagarväsendet, från polisen och från Säpo, har det skett förbättringar. I det förslag som ligger i kammaren i dag har det införts flera rättssäkerhetsgarantier. Det har blivit en tydligare gränsdragning i fråga om vem som ska ge tillstånden, vem som sedan ska kontrollera att tillstånden faktiskt har följts och att man inte har gjort ett övertramp. Men, fru talman, det räcker inte. Om man ser detta förslag tillsammans med många andra ser man att frågan om skyddet för den personliga integriteten och frågan om rättssäkerhet är frågor som har kommit på undantag.
Peter Rådberg(mp):
FRA-lagen inleds så här: Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes- och säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet.
Man ändrar alltså skrivningen från, som vi tidigare talat om, ”yttre militära hot” till ”yttre hot”, vilket nu inkluderar allt från flyktingströmmar till räntespekulationer och, sannolikt, fildelning.
Vad betyder ”yttre hot”?
Den generella avlyssningen av svenska folkets telefon- och e-posttrafik är ett sådant kliv bort från rättssäkerhetsprincipen – att enbart enskilda brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetskränkandet – att detta är att se som ett paradigmskifte i svensk rättshistoria.
Att hotbilden har blivit större i och med att Sverige åtagit sig att delta i den internationella kampen mot terrorismen är helt klart. När Sverige inte är hotat av terrorism ska vi införa en övervakning av hela Sverige för att det finns länder som för en självdestruktiv utrikespolitik. Att regeringen handlar på det här sättet skyddar inte vårt lands självbestämmande. Det är att ge upp självbestämmandet.
Karin Enström (m):
Dagens säkerhetspolitiska hot, eller hot som kan få säkerhetspolitiska konsekvenser, är av en helt annan karaktär än vad de var under det kalla kriget. Hoten är ofta gränsöverskridande, asymmetriska, icke-militära och kan komma från icke-statliga aktörer. Syftet med hela försvarsunderrättelseverksamheten är att ge stöd för bedömningar och beslut avseende svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, att bidra till det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete och att samverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred. För att kunna göra detta behöver man kunna kartlägga yttre hot mot landet.
Inhämtning ska få ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt.
Vidare får inhämtningen avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen.
Vidare ska signalspaning få bedrivas för kartläggning av utveckling och spridning av massförstörelsevapen och krigsmateriel, yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer i form av till exempel kvalificerade IT-relaterade hot, konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet och internationella företeelser i övrigt av betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Staffan Danielsson (c): I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot yttre hot och utländska förhållanden. Det skulle ju heller inte behövas något försvar eller några vapen. Tyvärr är vi inte där än. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning.
Jag är egentligen den förste att beklaga detta, men så är det. Då tvingas vi göra en jättesvår avvägning mellan integritetsskydd, som vi från Centerpartiet verkligen brinner för och vill värna, och det legitima behovet för ett litet, militärt alliansfritt land i norra Europa att ha ett försvar och att det ska ha så bra möjligheter för att agera som möjligt om någon aktion skulle planeras. Då behövs det underrättelseverksamhet.
Den här bedömningen tycker vi är så bra den kan vara i dagsläget. Låt oss gärna diskutera hur den kan förbättras ytterligare år 2011 vid kontrollstationen.
Allan Widman (fp): Det första man måste konstatera är att det gamla uttrycket att etern är fri för försvarsunderrättelseverksamhet inte längre gäller. I och med den lagreglering som nu föreslås kommer det att finnas viktiga begränsningar för hur denna underrättelseverksamhet får bedrivas även i etern. Det är ett helt nytt område och en stor landvinning när det gäller att vakta över rättssäkerheten.
Det är också viktigt att notera att lagförslaget begränsar försvarsunderrättelseverksamheten till just utländska förhållanden. Inte heller på denna punkt har det tidigare funnits några begränsningar. Det har varit möjligt att under decennier inrikta underrättelseverksamheten även mot det som inte är utrikes förhållanden.
Thomas Bodström återkommer till detta med möjligheterna att kringgå bestämmelserna om hemliga tvångsmedel. Jag vill bara uppmärksamma talmannen och kammaren på att det finns en tydlig reglering i försvarsunderrättelselagen i den ändring som vi nu föreslår ska genomföras i 4 §. Där sägs att försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidta åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som lyder under annan lag, till exempel hör till polisens verksamhetsområde. Man får inte ägna sig åt brottsbekämpande, och man får inte ägna sig åt brottsförebyggande verksamhet.
Else-Marie Lindgren (kd):
Herr talman! Det som är aktuellt är endast information av betydelse för landets säkerhet. Det handlar om det vi kallar för försvarsunderrättelseverksamhet, det vill säga om det gäller utländska förhållanden och om yttre hot mot landet förekommer. Av alla de mejl, fax och telefonsamtal som går igenom kablarna kommer endast en ytterligt liten mängd i fråga. Man brukar tala om att det är ett meddelande av tio miljarder som kan komma i fråga och undersökas utifrån fastställda sökord. Det är alltså en oerhört liten mängd vi talar om. Avsikten är att kolla företeelser och trender – allt för att stärka landets säkerhet. Ingenting sparas, utan det som passerar är borta.
Mikael Odenberg (m):
Jag sticker inte under stol med att det finns inslag i detta lagpaket som inrymmer en potentiellt ökad risk för intrång i den enskildes integritet. Det är klart att om man inför en teknikneutral lagstiftning så att en myndighet som i dag kan spana i etern också får möjlighet att vidga den spaningen till att även gälla signaler i trådförbindelser innebär det en utökning av spaningsmöjligheten och därmed också en utökning av den potentiella risken för intrång. Jag vill påpeka att med dagens lag om försvarsunderrättelseverksamhet är det i princip fritt fram för FRA att göra precis vad som helst så länge det finns en inriktning och så länge man håller sig till etern. Med det förslag som vi har lagt på riksdagens bord begränsar man verksamheten till att gälla utländska förhållanden, och man preciserar också att FRA inte får ägna sig åt någonting som har med brottsbekämpning att göra.
Försvarsunderrättelseverksamhet handlar om utländska förhållanden. Det handlar om yttre hot mot vårt land och mot svenska intressen. Det handlar om att kartlägga företeelser, mönster och samband. Det handlar däremot inte om att övervaka svenska medborgare. Det handlar inte om att bekämpa brott, för till det har vi polisen. Det handlar över huvud taget inte om att jaga enskilda individer.
Jag utesluter inte att försvarsunderrättelseverksamheten skulle kunna snubbla över en terrorist i Sverige som har samband med terroristceller utomlands. Men skulle man göra det kommer dessa uppgifter att lämnas över till de polisiära myndigheterna som sedan får gå till domstol för att få ett förhandsgodkännande om man vill avlyssna individen i fråga.
Thomas Bodström (s):
Med tanke på det sätt som man har skött det från regeringens och Mikael Odenbergs sida är jag rädd att man har gett uttrycket högmod går före fall ett ansikte. Mikael Odenberg hade alla chanser att få till en uppgörelse. Vi var tydliga med att vi var för FRA. Han kom till ett departement där förslagen låg framme och var väl förankrade. Vi var tydliga med våra tio punkter, och vi var öppna för diskussion.
Men det går inte att agera på det sätt som han har gjort. Det är beklagligt och tråkigt. Vi hade kunnat få en uppgörelse.
Vi står inför en mycket märklig situation. Det finns en mycket bred majoritet för det här förslaget, men oenighet om det sätt som man har agerat på. Vi får väl nu i stället se till att vi använder tiden framöver till att försöka hitta den bästa möjliga lösningen i stället för att bara gå tillbaka.
måndag, juni 02, 2008
Thomas Bodström och signalspaning - en analys
jag hänvisar alltså till förra årets riksdagsdebatt, där jag särskilt granskade socialdemokraternas - främst Thomas Bodströms - agerande i denna fråga.
Behovet av att lagreglera signalspaningen bättre, och att utvidga den till även trådbunden kommunikation, stod klart redan i slutet av 1990-talet, och katastrofen den 11 september 2001 gjorde det än tydligare. S-regeringen utredde frågan i flera omgångar men kom inte till skott p g av interna meningsskiljaktligheter. Den nya regeringen förbättrade det liggande förslaget på en rad punkter, lade en lagrådsremiss till riksdagen, tog in lagrådets ytterligare förslag, lade en proposition till riksdagen och där lyssnade vi från alliansen och tog in ytterligare förslag från bl a socialdemokraterna och även centerpartiet (kontrollstation).
I dialogen med socialdemokraterna förklarade sig alliansen genom dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg - i samtal med socialdemokraternas dåvarande gruppledare Britt Bohlin - acceptera socialdemokraternas förslag.
Dagen efter kallade socialdemokraterna - läs Thomas Bodström - till presskonferens och påstod lögnaktigt att regeringen hade avbrutit förhandlingarna och vägrat gå s till mötes. Jag står för mitt starka ord, och är fortfarande bestört över hur det kan gå till i politiken.
Min analys är att s internt var splittrade med olika viljor, och att förre justitieministern inte hade glömt att centerpartiet tvingat fram en bordläggning av hans buggningsproposition - som efter ett år förbättrades på en rad punkter. Därför skulle alliansen oavsett sakläget tvingas uppleva samma "nesa", oavsett hur nära allians och s egentligen låg varandra.
Och därför gör signaturen Thomas Bodström nu ett stort nummer av några punkter som marginellt ändrar huvudinriktningen i den nya lagen.
Politik, javisst, men kanske inte när den är som allra bäst.
Behovet av att lagreglera signalspaningen bättre, och att utvidga den till även trådbunden kommunikation, stod klart redan i slutet av 1990-talet, och katastrofen den 11 september 2001 gjorde det än tydligare. S-regeringen utredde frågan i flera omgångar men kom inte till skott p g av interna meningsskiljaktligheter. Den nya regeringen förbättrade det liggande förslaget på en rad punkter, lade en lagrådsremiss till riksdagen, tog in lagrådets ytterligare förslag, lade en proposition till riksdagen och där lyssnade vi från alliansen och tog in ytterligare förslag från bl a socialdemokraterna och även centerpartiet (kontrollstation).
I dialogen med socialdemokraterna förklarade sig alliansen genom dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg - i samtal med socialdemokraternas dåvarande gruppledare Britt Bohlin - acceptera socialdemokraternas förslag.
Dagen efter kallade socialdemokraterna - läs Thomas Bodström - till presskonferens och påstod lögnaktigt att regeringen hade avbrutit förhandlingarna och vägrat gå s till mötes. Jag står för mitt starka ord, och är fortfarande bestört över hur det kan gå till i politiken.
Min analys är att s internt var splittrade med olika viljor, och att förre justitieministern inte hade glömt att centerpartiet tvingat fram en bordläggning av hans buggningsproposition - som efter ett år förbättrades på en rad punkter. Därför skulle alliansen oavsett sakläget tvingas uppleva samma "nesa", oavsett hur nära allians och s egentligen låg varandra.
Och därför gör signaturen Thomas Bodström nu ett stort nummer av några punkter som marginellt ändrar huvudinriktningen i den nya lagen.
Politik, javisst, men kanske inte när den är som allra bäst.
Tack för alla inlägg...! Några kommentarer
Eter- och trådbunden telefon och internettrafik omfattar väldiga volymer kommunikation. En bred majoritet av riksdagen accepterar att informationsflöde som passerar landets gränser (och inte skickas från och till Sverige) och avser allvarliga yttre hot mot landets säkerhet får avspanas med automatiserade sökord och under förhandsgodkännande och efterhandsgranskning av en särskild myndighet. Detta handlar om en mycket liten del av all kommunikation.
Effektiv signalspaning bidrar till att möta yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen. Den ökar också säkerheten för våra soldater på fredsfrämjande uppdrag i världen.
Detta innebär integritetsintrång vilket gör frågan mycket svår. Hot mot landets säkerhet måste avvägas mot riskerna för integritetsintrång. Det är helt korrekt att jag och centerpartiet har brottats hårt med frågan, vi har med betydande framgång drivit på för en rad förbättringar från integritetssynpunkt i förslaget och vi står bakom det, men vi inser frågans stora allvar och kommer att fortsätta att fundera kring och utvärdera detta i kontrollstationen år 2011.
Oscar Swartz är tydlig i ett inlägg: ” Terrorism är ett politiskt brott och kan egentligen bara bekämpas genom politik och att uppträda ansvarsfullt i geopolitiken.” Många av inläggen delar denna uppfattning.
Här är uppenbarligen en stor riksdagsmajoritet av en annan uppfattning, liksom enligt min bedömning även en klar folkmajoritet. Risken för allvarliga yttre hot mot landets säkerhet finns i dagens värld, och behöver desarmeras genom en bl a en viss noga reglerad signalspaning.
Flera påstår att regeringens förslag bryter mot svensk lag och mot europakonventionen. Detta är inte korrekt och jag får hänvisa till bl a signaturens MODs inlägg om detta - med stor sannolikhet förre försvarsministern Mikael Odenberg - , lagrådet har ju också godkänt förslaget.
Några argumenterar för att terroristhot och –dåd inte kan inträffa eller förberedas i Sverige. Tyvärr vågar jag som ansvarig politiker inte utgå från detta.
Signaturen ”Thomas Bodström” – jag utgår ifrån att det är Du! – har också skrivit ett rätt balanserat inlägg med försök att distansera sig – och s – från utskottets förslag.
Jag vill uppmana den intresserade att läsa förra årets riksdagsdebatt – http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2006/07:125 – där bl a jag noga gick igenom socialdemokraternas arbete och agerande i dessa frågor under tio år. Jag skriver ett särskilt inlägg om detta också.
Effektiv signalspaning bidrar till att möta yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen. Den ökar också säkerheten för våra soldater på fredsfrämjande uppdrag i världen.
Detta innebär integritetsintrång vilket gör frågan mycket svår. Hot mot landets säkerhet måste avvägas mot riskerna för integritetsintrång. Det är helt korrekt att jag och centerpartiet har brottats hårt med frågan, vi har med betydande framgång drivit på för en rad förbättringar från integritetssynpunkt i förslaget och vi står bakom det, men vi inser frågans stora allvar och kommer att fortsätta att fundera kring och utvärdera detta i kontrollstationen år 2011.
Oscar Swartz är tydlig i ett inlägg: ” Terrorism är ett politiskt brott och kan egentligen bara bekämpas genom politik och att uppträda ansvarsfullt i geopolitiken.” Många av inläggen delar denna uppfattning.
Här är uppenbarligen en stor riksdagsmajoritet av en annan uppfattning, liksom enligt min bedömning även en klar folkmajoritet. Risken för allvarliga yttre hot mot landets säkerhet finns i dagens värld, och behöver desarmeras genom en bl a en viss noga reglerad signalspaning.
Flera påstår att regeringens förslag bryter mot svensk lag och mot europakonventionen. Detta är inte korrekt och jag får hänvisa till bl a signaturens MODs inlägg om detta - med stor sannolikhet förre försvarsministern Mikael Odenberg - , lagrådet har ju också godkänt förslaget.
Några argumenterar för att terroristhot och –dåd inte kan inträffa eller förberedas i Sverige. Tyvärr vågar jag som ansvarig politiker inte utgå från detta.
Signaturen ”Thomas Bodström” – jag utgår ifrån att det är Du! – har också skrivit ett rätt balanserat inlägg med försök att distansera sig – och s – från utskottets förslag.
Jag vill uppmana den intresserade att läsa förra årets riksdagsdebatt – http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2006/07:125 – där bl a jag noga gick igenom socialdemokraternas arbete och agerande i dessa frågor under tio år. Jag skriver ett särskilt inlägg om detta också.
söndag, juni 01, 2008
”anonyma” hotelser från LO – trist och allvarligt
Jag har fått ett anonymt brev från några som påstår sig vara LO-distriktet i Mellansverige. Det finns ingen referens i övrigt och ingen har undertecknat brevet. Den lilla röda rutan i övre vänstra hörnet med ett L och ett O kan vem som helst trycka dit.
Brevet påstås ha gått till ”media och grannar”, en ovanlig kombination.
Kravet är att riksdagen – och jag själv – säger nej till ”regeringens hetsjakt på den som är sjuk”.
Jag har i media hört någon ombudsman på LO försvara detta omdömeslösa och mycket trista tilltag, som tydligen faktiskt är skickat från LO. Men ingen från LO har haft kurage att skriva under brevet, och jag har inte hört någon ur LOs styrelse ta avstånd från handlingssättet.
För vad vill man uppnå, om inte att "mina grannar ska tala allvar med mig på ett sätt som jag begriper" så att jag röstar med s och går emot min egen regering. Det anonyma brevets avsändare hotar mig indirekt, och uppmanar egentligen människor i min hembygd till ”egna initiativ”…Jag har mycket goda grannar men jag känner ju inte alla i mitt postnummerområde och vad de kan ta för intryck av och hur de tolkar en anonym LO-uppmaning.
Jag har inga problem med att stå upp för regeringens politik som ger tillväxt och jobb i en värld som tappat farten, och som bibehåller en sjukförsäkring i världsklass fast med en del motiverade förändringar. Och jag diskuterar gärna detta med det fackförbund som organiserar folk ur alla partier, och med människorna i min hembygd.
Men jag reagerar starkt på det anonyma brevet från LO. Och det hade varit ännu värre om någon ansvarig LO-person hade undertecknat det här hotelsebrevet. Det borde givetvis aldrig ha skickats.
Droppen är slutligen att min hustru också har fått ett anonymt brev från ”LO-distriktet i Mellansverige”. Med rubriken ”Du som är granne till riksdagsledamot Staffan Danielsson” och med budskapet att ”ledamoten tänker försämra din sjukförsäkring och detta skickar vi till dig för kännedom”.
Min fru är illa berörd över LO-distriktets agerande, och jag har även fått sådana reaktioner från andra som blandats in på detta sätt.
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin borde ta sitt ansvar och be om ursäkt!
Brevet påstås ha gått till ”media och grannar”, en ovanlig kombination.
Kravet är att riksdagen – och jag själv – säger nej till ”regeringens hetsjakt på den som är sjuk”.
Jag har i media hört någon ombudsman på LO försvara detta omdömeslösa och mycket trista tilltag, som tydligen faktiskt är skickat från LO. Men ingen från LO har haft kurage att skriva under brevet, och jag har inte hört någon ur LOs styrelse ta avstånd från handlingssättet.
För vad vill man uppnå, om inte att "mina grannar ska tala allvar med mig på ett sätt som jag begriper" så att jag röstar med s och går emot min egen regering. Det anonyma brevets avsändare hotar mig indirekt, och uppmanar egentligen människor i min hembygd till ”egna initiativ”…Jag har mycket goda grannar men jag känner ju inte alla i mitt postnummerområde och vad de kan ta för intryck av och hur de tolkar en anonym LO-uppmaning.
Jag har inga problem med att stå upp för regeringens politik som ger tillväxt och jobb i en värld som tappat farten, och som bibehåller en sjukförsäkring i världsklass fast med en del motiverade förändringar. Och jag diskuterar gärna detta med det fackförbund som organiserar folk ur alla partier, och med människorna i min hembygd.
Men jag reagerar starkt på det anonyma brevet från LO. Och det hade varit ännu värre om någon ansvarig LO-person hade undertecknat det här hotelsebrevet. Det borde givetvis aldrig ha skickats.
Droppen är slutligen att min hustru också har fått ett anonymt brev från ”LO-distriktet i Mellansverige”. Med rubriken ”Du som är granne till riksdagsledamot Staffan Danielsson” och med budskapet att ”ledamoten tänker försämra din sjukförsäkring och detta skickar vi till dig för kännedom”.
Min fru är illa berörd över LO-distriktets agerande, och jag har även fått sådana reaktioner från andra som blandats in på detta sätt.
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin borde ta sitt ansvar och be om ursäkt!
Jag ber om ursäkt, Estland!
Jag har fått ovanligt många bloginlägg, många sakliga och engagerade, en del som driver mycket till sin spets och ändå längre, och så några enligt nedan:
”Du lurar ingen med din löjeväckande "kontrollstation". Du borde skämmas.”
”Kom ner till Tellus Staffan Danielsson, vi kommer att ta väl hand om dig ”
”Han har tappat allt vett och sans vad beträffar mänskliga rättigheter.”
”Hur långt är du beredd att gå med ditt tankesätt? - "Skulle vi inte tortera misstänkta kan vi drabbas av terrorangrepp som annars hade kunnat förhindras" - Det är så diktaturens kreatur resonerar, med imaginära hot om något ännu värre.”
”Pinsamt att du som Riksdagledamot inte kan stava till den huvudstad som ligger närmast Riksdagshuset. Skäms! ”
Jag återkommer med kommentarer om signalspaningen, men gör nu en avbön vad gäller det sista inlägget, om Tallinn.
Det skrevs i Tallinn, jag hade bråttom, jag var lite osäker men valde och valde fel, jag ber om ursäkt. Skäms gör jag däremot inte, politiker är verkligen inte mer än människor. (Jag kan också ha stavat Shtokmanfältet (Sjtokmanfältet?) fel i samma inlägg, men jag tycker verkligen inte att det är pinsamt om ingen upptäcker detta...)
”Du lurar ingen med din löjeväckande "kontrollstation". Du borde skämmas.”
”Kom ner till Tellus Staffan Danielsson, vi kommer att ta väl hand om dig ”
”Han har tappat allt vett och sans vad beträffar mänskliga rättigheter.”
”Hur långt är du beredd att gå med ditt tankesätt? - "Skulle vi inte tortera misstänkta kan vi drabbas av terrorangrepp som annars hade kunnat förhindras" - Det är så diktaturens kreatur resonerar, med imaginära hot om något ännu värre.”
”Pinsamt att du som Riksdagledamot inte kan stava till den huvudstad som ligger närmast Riksdagshuset. Skäms! ”
Jag återkommer med kommentarer om signalspaningen, men gör nu en avbön vad gäller det sista inlägget, om Tallinn.
Det skrevs i Tallinn, jag hade bråttom, jag var lite osäker men valde och valde fel, jag ber om ursäkt. Skäms gör jag däremot inte, politiker är verkligen inte mer än människor. (Jag kan också ha stavat Shtokmanfältet (Sjtokmanfältet?) fel i samma inlägg, men jag tycker verkligen inte att det är pinsamt om ingen upptäcker detta...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
