Debatt om Gripen i P1 Morgon med MP

Jag skrev nyligen om luftförsvarsutredningen.

Den ska utifrån regeringens kommande proposition om JAS Gripens uppgradering utreda luftförsvaret på längre sikt.

Socialdemokraterna angav tiden till efter år 2040, och så blev också riksdagens beslut. Bakom detta stod utöver allianspartierna S och MP.

MP vill nu ändra detta riksdagsbeslut och låta utredningen också behandla frågan om JAS Gripens uppgradering, i det lätt insedda syftet att det behövs ingen uppgradering.

I P1 Morgon idag diskuterade jag och Peter Rådberg (MP) detta.

Jag visade på alternativen:

"Ska Sverige göra som norrmännen och köpa ett mycket dyrare amerikanskt flygsystem? Eller behöver vi inte längre försvar och flygvapen? Eller klarar en åldrad JAS Gripen att möta sig med de uppgraderade flygplanen i t ex Ryssland?"

Rådberg är tvärsäker på att dagens JAS Gripen lätt klarar att matcha t ex det uppgraderade ryska flygvapnet de närmaste 20-30 åren...Han vet också precis vilken flygmotor som JAS Gripen ska ha.

ÖB däremot har efter en noggrann analys inom försvarsmakten gjort bedömningen att JAS Gripen behöver uppgraderas, och riksdagen har också givit regeringen mandat att i närtid lägga en sådan proposition.

Vem ska man lita på?

Peter Rådberg och MP, som för några år sedan ville skära ner försvarsbudgeten med 20 procent och nu i ett första skede vill minska den med 2 miljarder per år, trots att Sverige halkat efter de nordiska länderna på försvarsområdet. Sverige lade för 25 år sedan ca 2,5 % av sin BNP på försvaret, då i topp bland de nordiska länderna, medan vi nu lägger under 1,2 %, lägst av de nordiska länderna.

Eller försvarsmakten och ÖB?

Jag låter ÖBs analys och förslag väga tungt.

Så kan utflyttningen av mjölkproduktionen hejdas!

Jag har i många debattartiklar och blogginlägg slagit larm om att världens bästa livsmedelsproduktion - den svenska - successivt minskar och istället ersätts av import från länder vars jordar läcker mer till Östersjön och med mindre ambitiösa  djursskyddsregler.

Sverige är nu det land i Europa som importerar mest mat, nära hälften av det vi konsumerar, samtidigt som vi i högstämda ordalag kräver ständigt dyrare särregler för just det svenska jordbruket som då får ännu sämre konkurrenskraft och fortsätter att minska.

Nu uppmärksammas mjölkproduktionens svåra lönsamhetsproblem, som i mycket beror på de allt högre världsmarknadspriserna på spannmål och andra fodergrödor.

Mitt recept på hur utvecklingen ska kunna vändas framgår av bl a detta blogginlägg, med länkar vidare.

Nya riksdagsmål är ett måste, liksom en parlamentarisk ("kris")kommitté och en bred kraftsamling för att vända utvecklingen.

"Fokus i jordbruksdebatten måste nu flyttas till hur den dominerande miljövänliga produktionen - den "konventionella" - ska kunna öka sin konkurrenskraft och vända utvecklingen.

För att detta ska kunna ske måste riksdagens mål för jordbruket omarbetas och fokus riktas på att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i sin helhet. Mål styr och har betydelse!

Utöver detta är en bred kraftsamling från näringen, med stöd av politiker, konsumenter, industri och handel med flera helt nödvändig för att jordbruket åter ska börja växa. Sveriges växande sårbarhet vid allvarliga kriser måste också analyseras.

Jordbrukets konkurrenskraft måste ses över i ett EU-perspektiv vad gäller skatter, kontrollkostnader och ersättningssystem. Eftersom jordbruket krymper bör den beslutade dieselskattehöjningen på över 500 miljoner kronor ses över i en kontrollstation.

För att dessa genomgripande åtgärder ska kunna förverkligas i en samlad livsmedelsstrategi behöver enligt min uppfattning en parlamentarisk kommitté tillsättas.

Lägets allvar kräver detta, och utan en bred samsyn om nya mål och åtgärder torde den negativa utvecklingen vara mycket svår att vända för näringen."


tillagt 3 sept, länk till senare inlägg på Newsmill.

Luftförsvarsutredning - historik och nuläge

Talespersonerna för FP och KD riktar nu stark kritik mot den kommande luftförsvarsutredningen, i ordalag som "science fiction" och "löjets skimmer".

Och visst är tiden efter 2040 väldigt avlägsen.

Det kan vara nyttigt, ändå, att påminna om bakgrunden:

1. De rödgröna fick våren 2011 stöd av Sverigedemokraterna i sitt krav på en utredning kring luftförsvarets utformning på lång sikt. De 4 partierna - S, SD, V och MP - fick majoritet och riksdagen uppdrog åt regeringen att tillsätta en sådan utredning. Allianspartierna motsatte sig en sådan utredning, med motivering att det räcker att försvarsmakten i vanlig ordning tar fram underlag samt att regeringen kommer att föreslå hur JAS Gripen ska uppgraderas.
Den tidigare utredning om luftförsvaret som det hänvisas till tillsattes när regeringen 1967 uppmanade ÖB att tillsätta en myndighetsutredning i frågan, och med direktiven utformade av ÖB.

2. Den 1 dec 2011 gjorde regeringen - och därmed alla 4 allianspartier - upp med S och MP om att Sverige ska leda en av EUs stridsgrupper ( vilket alliansen ville) samt att en luftförsvarsutredning för tiden efter år 2040 ska tillsättas (vilket S och MP ville).

3. I juni 2012 tillsätter regeringen den parlamentariska utredningen, samt fastställer dess direktiv.

4. Den 3 augusti 2012 går så försvarstalespersonerna i riksdagen för FP och KD ut med stark kritik mot att utredningens direktiv inriktas på tiden efter 2040. Kritiken drabbar -utöver självfallet oppositionen som drivit fram utredningen - därmed också regeringen och de egna företrädarna i regeringen.

5. Jag redogjorde i ett blogginlägg den 1 dec 2011 för den träffade uppgörelsen. Centerpartiet stod bakom den när den gjordes, och vi står fortsatt bakom den idag.

Regler för (homosexuella) blodgivare

Centerpartiets partiledare Annie Lööf har i samband med Pridefestivalen gjort ett utspel om regelverken för homosexuellas möjligheter att ge blod.

Principiellt har hon poänger i sitt resonemang.

Frågan är dock svår och avvägningen känslig där självfallet enighet råder om att blod som lämnas måste vara friskt och utan sjukdomsämnen.

Den stora förändringen kom tvivelsutan 2009 när det öppnades en möjlighet för homosexuella män att ge blod, givet att de kan visa att de inte haft sex med andra män de senaste 12 månaderna.

Jag begriper inte hur detta går att "bevisa", det måste handla om att bedöma trovärdigheten hos de som vill lämna blod. Detta går omöjligen att göra med någon 100-procentig säkerhet.

Frågan är om den osäkerheten är mindre än att som Annie Lööf vilja ha en individuell bedömning av riskbeteendet när man lämnar blod.

Det är dock allvarsamt att Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL) försvarar nuvarande regelverk och kritiserar Centerpartiets förslag, som också röner kritik på flera ledarsidor och från Hanne Kjöller i DN.

Gotlands tidningar stöder dock C-förslaget.

Kommersialiserad bärplockning och allemansrätten

Jag har i några bloginlägg följt och diskuterat den kommersiella bärplockningen i våra skogar, som vuxit till oanade proportioner.

Idag skriver jag i Expressen om detta och menar att regeringsformens formulering att "alla" (i hela världen?) har rätt att kommersiellt (?) plocka bär i Sveriges skogar behöver diskuteras.

Frågan är het och känslig, jag vet, och flera medier har hört av sig. Östnytt (SVT) intervjuade liksom TV4 riks. Jag har också fått redovisa mitt resonemang i P4 Extra och i TV4 News.

Kan vi försvara oss?

Kungliga Krigsvetenskapsakademien har flerhundraåriga rötter och består av ca 400 ledamöter som analyserar och diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.

Jag har efter att tidigare ha ögnat nu ordentligt läst igenom akademiens rapport "Kan vi försvara oss?" av Björn Anderson m fl, inom ramen för projektet Svensk säkerhet efter 2014.

Rapporten är på 115 sidor och mycket läsvärd. Den torde kunna beställas på info@kkrva.se.

Sammanfattningen finns här.

Jag tycker att den är en alldeles utmärkt genomgång av försvarets radikala omvandling mellan ca 1988 och idag, samt av de utmaningar som Sverige och försvaret står inför.

Rapporten analyserar sakligt mycket viktiga vägval, och tar tydlig ställning i många frågor samt pekar även på vad som behöver analyseras.

Centerpartiet driver som bekant på för att Sveriges militära allianser ska analyseras, och Natofrågan specifikt. Vikten av detta underbyggs med all önskvärd tydlighet av rapporten.

Rapporten borde vara ett viktigt underlag i försvarsberedningens kommande arbete!

Förbjud vinst överallt!

Debatten rasar om det fasansfulla i att andra än offentligt styrda verksamheter tillåts ägna sig åt t ex barnomsorg, driva äldreboenden eller skolverksamhet. I sådana fall givetvis efter en rejäl upphandlingsprocess med tydliga kravspecifikationer och löpande uppföljning och kontroll och utvärdering. Här har det brustit från kommuner och landsting, och här behövs skärpning men det är något annat än att förbjuda människor och företag att bidra till mångfald, kvalitet och effektivitet genom att förbjuda avkastning (vinst/ränta) på det satsade kapitalet.

Men Nej, Kommunal

och LO har satt ner foten, nu ska Socialdemokraterna förmås att socialisera all offentlig verksamhet. Man vill ha en "non profit-princip" inom offentlig verksamhet, 25 år efter att löntagarfondssocialiseringen misslyckades.

Den sansade S-ideologen Widar Andersson varnar S för att haka på LO-spåret och göra 2014 års val till ett nytt "kosackval" (eller löntagarfondsval, min notering). Han har rätt, men från allianssynpunkt vore det kanske intressant att LO och Vänsterpartiet fick med sig S på noterna...

V-ledaren Jonas Sjöstedt anser inte förvånande att LO är på rätt väg och

att "den som bedriver skattefinansierad verksamhet" givetvis inte ska få "plocka ut vinst därifrån". Det stänger givetvis effektivt dörren för att företag ska kunna satsa kapital och kunnande och investera i offentliga tjänster som de ovan nämnda, samt även för - i logikens namn - sophantering, färdtjänst, vägunderhåll osv.

Om privat företagsamhet inom offentlig verksamhet är så förkastlig och leder till vanvård och försämringar, så kan den rimligen inte vara bättre utanför det offentliga och frågan är därför öppen, borde inte gemensamt ägda företag utan vinstintressen vara normen även i samhället i övrigt.

Vänsterpartiets ideal har ju tidigare i många decennier funnits i socialistiska länder som Östtyskland och Sovjet och idag hålls fortfarande Cuba högt. Vänsterpartiets förkastande av marknadsekonomins välståndsbringande mekanismer i offentlig verksamhet, och fackföreningsrörelsens öppenhet för detsamma, inger därför stark oro.

Jag bedriver på Twitter i all blygsamhet en liten ironisk sommarkampanj för fortsatt upphandling i konkurrens i offentlig verksamhet och för att vinst (eller kalla det ränta på satsade pengar) i så fall givetvis måste accepteras på de pengar som investeras i verksamheten

Här är några "nästan oneliners"med tips till S och V att driva i valrörelsen 2014 tillsammans med LO:

"Alltfler tvekar inför privata bilverkstäder. Börjar förstå att de drivs med vinstintresse. Borde förbjudas. Bättre att kommunen driver bilverkstäderna så att bilarna inte vanvårdas".

"Är det verkligen rimligt att den viktiga livsmedelsproduktionen drivs med vinstintresse. Borde inte vi alla istället gemensamt producera maten i offentligt ägda företag utan vinstintresse som bara vill maten och djurskyddet väl till skillnad från bönderna?"

"Privata bussar och taxis kör färdtjänst.Drivs av vinstbegär. Vanvårdar bilar och kör farligt. Bättre med kommunalt."

"En del tandläkare drivs av vinstbegär. Illa. Torde leda till vanvårdade tänder. Låt folktandvården ta över! "

"Marknadsekonomi ger välstånd och tillväxt. Socialism gav monopol och ineffektivitet. Därför bör vinst förbjudas överallt!"

Inlägget publicerat på Newsmill, följ debatten också där!

SNFs ensidiga ekofokus leder fel

Jag har här på bloggen uttryckt respekt för ekojordbruket - som säger blankt nej till mineralgödsling, blankt nej till all kemisk bekämpning, blankt nej till all användning av genteknik, blankt nej till att sluta kretsloppet genom att använda avloppslammets fosfor, med mera nej - som är ett miljöalternativ, låt vara lite fundamentalistiskt.

Det finns självfallet ingen rent "ekologisk odling" eftersom all odling innebär stora ingrepp i ekosystemet genom utdikning av vatten, stenbrytning, plöjning, jordbearbetning, ogräsbekämpning, växtnäringstillförsel osv. Det som på 1980-talet startade som "alternativ odling" (nu "ekologisk odling") med ca 0,2 procent av produktionen i Sverige har på 25 år mångdubblats till 4-5 procent av produktionen och anses av många politiker vara det enda miljöalternativet i jordbruket. Produktionen sjunker med upp till 40 procent och merkostnaden vid inköp är mellan 30 och 60 procent, men det är en viktig nisch, en spjutspets,  och fyller ett stort behov för de som är ideologiskt övertygade om ekoproduktionens välsignelser och/eller har råd att betala merpriset.

Min stora upprördhet gäller att det moderna miljövänliga jordbruket i övrigt i Sverige, som står för 95 procent av produktionen, och som också det är ett bra miljöalternativ inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar, ett kallt klimat och en god etik, samtidigt har minskat med nära en tredjedel på 25 år. Istället har importen av mat från länder som läcker mer till Östersjön och har sämre djurskydd ökat från 25 till 50 procent så att Sverige idag är Europas kanske mest importberoende land med nära 50 procent importerat.

Jag är kritisk till de kommuner som skaffar sig en helgongloria genom att köpa in 10-20 procent ekolivsmedel av sin matupphandling (i praktiken kaffe, mjölk och bananer) samtidigt som resterande uppköp oftast importeras från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd. Jag tror inte att Sverige klarar att vända trenden och hejda importökningen om inte huvudfokus vänds från nischen till det dominerande miljövänliga svenska jordbruket. Kommuner bör endast upphandla mat som uppfyller stränga krav på god miljöhänsyn och djurskydd i nivå med den standard vi kräver av vårt eget jordbruk, därefter kan man välja hur mycket eko man vill sträva efter.

Här några länkar, nummer noll, nummer ett, nummer två, nummer tre, nummer fyra och nummer fem.

Idag har jag debatterat potatisodling (bladmögel, kemisk bekämpning, genteknik och eko) samt om världen kan försörjas genom en massiv övergång till odling utan tillförsel av mineralgödsel vilket sänker avkastningen med upp till 40 procent.

Debatten skedde i P1 morgon och med/motdebattör var svenska naturskyddsföreningens generalsekreterare, min agronomkollega Svante Axelsson.

En utgångspunkt var att svensk potatis bekämpas mot bladmögel ett antal gånger under odlingssäsongen, och att den svampbekämpningen är 20 procent av den totala i jordbruket. Vore det inte bättre att köpa ekopotatis, som sedan länge står för 2-3 procent av produktionen. Den drabbas hårt av bladmöglet, avkastar betydligt mindre och kostar dubbelt så mycket. Eftersom växtnäringstillförseln främst består av grön- och stallgödsling är läckagerisken betydande på de lätta potatisjordarna.

Visst ska den övertygade köpa ekopotatis. Men viktigast är, menar jag, att köpa svenskproducerad potatis. Våra regelverk är strängare än i andra länder och potatisen bekämpas 2-3-4 gånger mer i England, Belgien och Nederländerna, varifrån importen ofta kommer.

Det finns nu en potatissort, Fortuna, som utvecklats med genteknik. Det kombinerar god avkastning och kvalitet med hög motståndskraft mot det fruktade potatisbladmöglet, som år 1845 gjorde att 750.000 irländare svalt ihjäl och som på 1860-talet hårt drabbade norra Europa.

Om Fortuna fick odlas skulle svampbekämpningen inte behövas och den ekologiska odlingen starkt gynnas. Tyvärr säger SNF, Krav och Miljöpartiet m fl blankt nej till denna potatissort. Jag är däremot öppen för att växtförädling genom genteknik, under sträng kontroll, bör kunna accepteras.

Svante Axelsson öppnade i vår debatt för att acceptera gentekniken. Mycket intressant, eftersom naturskyddsföreningen, Krav och miljöpartiet med flera kräver 100-procentiga garantier för att acceptera gentekniken och hittills har sagt blankt nej till all användning.

Svante Axelsson och SNF vill se en massiv övergång i världsjordbruket till ekokonceptet, dvs blankt nej till mineralgödsling med mera. Han hävdar att en ekofiering av Afrikas jordbruk skulle fördubbla skördarna och mer.

Visst måste skördarna i Afrika flerdubblas, till skillnad från övriga kontinenter står Afrikas livsmedelsproduktion och stampar med oförändrat usla skördar sedan 50 år, trots allt utvecklingsbistånd. Självklart ska bra växtföljder och gröngödsling börja tillämpas liksom andra resurseffektiva tekniker, och allra viktigast är att Afrikas länder inte suger ut sitt jordbruk utan ger det möjlighet till utveckling och lönsamhet.

Men att som naturskyddsföreningen intala politiker och medborgare att Sveriges, Europas, Afrikas och världens livsmedelsförsörjning skulle kunna vidmakthållas vid en massiv övergång till ekokonceptet och alltså helt avstå från tillförsel av växtnäring genom mineralgödsling, avstå från alla kemiska bekämpningsmedel och avstå från motståndskraftiga sorter utvecklade med genteknik, det är att vilseleda människor och spela rysk roulette med världens livsmedelsförsörjning!

Det är faktiskt närmast tragiskt, tycker jag, att den hedervärda naturskyddsföreningen så lite engagerat sig för att stå upp för den svenska livsmedelsproduktionen när den minskat så starkt med nära en tredjedel på 25 år. Svante Axelsson bekräftade sitt ensidiga fokus när han rådde lyssnare att hellre köpa ekologiskt, varifrån i världen det än odlats eller producerats, än att köpa närodlat från Sverige framtaget genom fotosyntesen på svenska åkrar och betesmarker.

Mitt råd är att först och främst köpa svenskproducerat mat, eller i varje fall mat producerad enligt de stränga miljöhänsyn och djurskyddsregler vi har i Sverige. Vårt kalla klimat och vår goda etik är också starka argument. Därnäst kan kommuner och konsumenter gärna prioritera det ekologiska. Med tanke på att det är 30-60 procent dyrare begränsar det dock möjligheterna för kommuner med begränsade resurser och för vanliga barnfamiljer och ensamstående föräldrar att i stor skala göra detta.

10.000 kommersiella bärplockare från utlandet, räcker bären?

Jag har belyst problematiken med allt fler som kommersiellt vill plocka bär i de svenska skogarna från andra länder, i dagsläget främst från Thailand och Bulgarien.

Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.

I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.

Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.

Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.

Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".

Vad avser då "alla"?  Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?

Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.

Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.

Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.

Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.

Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland  är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.

Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.

Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.

Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.

Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.

Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?

Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.

Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.

Ta ansvar för bärplockarlägren i Mehedeby!

Jag har skrivit om de många bulgarer som på inbjudan av Bergviks skog, Tierps kommun och Polisen "vildcampar" längs några skogsvägar vid E4an norr om Tierp.

De sanitära förhållandena är oacceptabla, tillgången till bär är begränsad och många har begränsade ekonomiska resurser. Ortsbefolkningen oroar sig för detta, badplatsen är överansträngd, soptunnor gås igenom och det har skett stölder. (Ouppklarade).  Samtidigt rapporteras nu om någon konfrontation mellan svenska ungdomar (kanske) och boende i något läger.

Jag menar att vaktslåendet om den svenska allemansrätten kräver respekt för den från alla som utnyttjar den. Ju fler som kommer hit allt längre ifrån, ju viktigare är det att t ex bärplockning sker i ordnade former, där i första hand bäruppköparna tar sitt ansvar men givetvis även andra berörda enligt ovan. De problem som nu uppstått kan föranleda en diskussion kring allemansrättens gränser och hur den ska utnyttjas när alltfler från andra länder vill utnyttja den kommersiellt.

Vad gäller lägren vid Mehedeby tycker jag att det aktuella skogsbolaget tillsammans med kommunen snarast ska se till att de som man inbjudit till lägren har tillfredsställande förhållanden, både sanitärt och ekonomiskt. Eller att de anvisas andra tältplatser med erforderlig standard. Annars riskerar både bärplockare och ortsbefolkning att drabbas. Och självklart ska polisen informera om och upprätthålla en god ordning!

Bärplockare, bulgarer,allemansrätt, Mehedeby

Jag har skrivit ett inlägg om bärplockarna i Mehedeby.

Uppmuntrade av ett tydligen bra bärår i fjol kommer de förhoppningsfullt i större skaror i år för att plocka bär och tjäna pengar. De är bulgarer, kanske romer.

De kommer för tidigt och kanske kommer det för många, bären är inte mogna eller kommer inte att räcka till alla.

De har anvisats lägerplatser i Mehedeby av ett skogsbolag, polisen och kommunen längs två skogsvägar. Istället för ett antal tiotal personer så anländer ett antal hundratal.

Deras ekonomiska resurser är små och de behöver pengar till drivmedel och mat. En del har inte detta och börjar leta i soptunnor. Några drivmedelsstölder sker i bygden, oklart av vem. Den lokala badplatsen blir oanvändbar. Tomtgränser överskrids.

Ortsborna blir oroade. Skogsbolag, polis och kommun likaså. Kommunen svänger och börjar tala om avhysning.

Det innebär att man får flytta till andra skogsvägar och övernatta, sannolikt i mindre grupper. Det finns ju bärplockare i stora delar av främst norra Sverige. Dock medger ju allemansrätten inte att man utan markägarens tillstånd campar i större grupper, eller många nätter i rad, vilket måste respekteras.

Jag menar nog att har skogsbolaget, polisen och kommuner bjudit in till lägerplatser så får man se till att ro det hela i hamn i år. Exakt hur, det vet jag inte. Anvisa ett antal tältningsplatser, kanske, där det finns sanitära resurser och där bärplockarna kan erhålla det nödvändigaste. Informera om gällande regelverk vad gäller sophantering och tomtgränser mm. Se till att dessa följs.

Sedan behövs det en diskussion inför kommande år kring detta. Allemansrätten var ursprungligen en sedvanerätt för ortens befolkning att plocka bär och svamp  osv. För eget behov, i första hand, skulle jag tro, men också för att sälja.

Nu kommersialiseras bärplockningen alltmer. Uppköpare dammsuger skogarna på bär som främst plockas av människor från andra länder i Europa eller från Asien. Detta behöver ske i ordnade former och skogens bär är inte obegränsade. Kommer man hit långväga ifrån borde man nog ha ett kontrakt med en uppköpare som garanterar en minimiinkomst.

Det behövs också en diskussion om allemansrättens gränser. Är bär, och svamp, i de svenska skogarna en tillgång för alla som kommer till Sverige, eller borde någon avgränsning ske? Om bärplockningen börjar föranleda kostnader för markägarna, hur ska de fördelas mellan dessa och uppköparna? 

Ljusnan diskuterar kring detta den 18 juli. Och Jens Stoltenberg uttalar sig med anledning av ett romskt läger i utkanten av Oslo.

En lokal s-politiker i Falun skriver upprört på sin blogg. Och Söderhamnskuriren citerar en polischef som menar att frågan är politisk.

UNT rapporterar både från en insamlingsaktion till bulgarerna, och att Hemköp råkat ut för att ett tjugotal personer gick in i butiken och tog med sig förnödenheter av olika slag (tydligen utan att betala). Upplandsnytt (19 juli) om ev oroligheter vid ett läger (ev stenkastning).

Även Expressen skriver.

UNT skriver i en ledare den 20 juli att förhoppningsvis blir det inte oron och den rapporterade eventuella stenkastningen som lever kvar efter bärsäsongen utan stödinsamlingen, eftersom bulgarerna har all rätt att vara i lägren. Det som behöver diskuteras är ju just det, innebär den svenska allemansrätten att man kan leva på kommersiell bärplockning i månader utan anställning hos samtidigt som man inte utnyttjar godkända campingplatser utan bor i grupper enstaka nätter vid ständigt nya skogsvägar.

DN skriver om läget den 20 juli. Helsingborgs Dagblad (HD) kritiserar Stora Enso för att vilja avhysa personer som vill arbeta och inte är anmälda eller åtalade för något brott.

Arbetarbladet skriver om misstänkt människohandel.

SR Ekot rapporterar 20 juli: Maria från Bulgarien säger ärligt nog som det är: "Det finns de som kommit hit med ett syfte att utföra kriminella handlingar, men det är bara ett fåtal. Vi är här för att försörja oss", säger Mara som berättar att årets bärsäsong har varit dålig och att bristen på pengar gjort att några stulit bensin och mat.

allemansrätt, bärplockning och även stöld i Mehedeby.

(tillagt 21 juli: här en länk från förra året, som ledde till att Bergviks skog, Tierps kommun och Polisen i år i ett info brev på flera språk bjöd in till två lägerplatser längs skogsvägar)

ATL skriver om Mehedeby i norra Uppland som "invaderas" av flera 100-tals bärplockare från Bulgarien. Även SVT Gävledala rapporterar om 400-600 från andra EU-länder som anlänt till skogarna i Söderhamn. Natalia säger att det är svårt att flytta varje dag, det finns inga bär, de har inga pengar, bensinen är slut. Arbetarbladet skriver också, liksom UNT.

Från ATLs artikel:
"I slutet av veckan hölls ett möte mellan kommunen, polisen och skogsbolaget Stora Enso, som upplåtit lägerplats, sedan det kommit långt fler plockare än någon hade räknat med.
Tillsammans ska parterna nu försöka få plockarna att samlas i lägren där kommunen ordnat med sopcontainrar, eldstäder och bajamajor."

"Örjan Brodin, närpolischef i Tierp,  säger att vissa ortsbor uttryckt oro, men att inga brott inrapporterats kring plockarna.
De man hittills pratat med är alla bulgarer och eftersom de är EU-medborgare har de all rätt att vara här, betonar han."

Jag känner lantbrukare i området som är djupt oroade. Visst har bulgarer rätt att resa inom EU. Visst har Sverige en allemansrätt som väl gäller alla som är i och besöker Sverige.

Men! Allemansrätten måste respekteras och utnyttjas med omdöme. Både av svenskar och de som befinner sig i Sverige.

Rimligen får man inte slå upp läger längs skogsvägar och etablera dem för många nätter utan markägarens tillstånd. Rimligen måste om tillfälliga lägerplatser med markägarens och kommunens tillstånd etableras detta ske med beaktande av de regelverk som finns med krav på god sanitet och upprätthållande av ordning och reda. Rimligen måste kommunala beslut om detta ske enligt sedvanlig praxis.

Det torde väl också åvila bäruppköparna ett ansvar för att organisera bärplockarnas vistelse. Om människor från Bulgarien reser till Sverige för att med stöd av allemansrätten plocka bär, och sedan hittar för lite och pengarna tar slut, kan läget snabbt bli desperat.

Om det uppkommer störningar med anledning av att tillfälliga provisoriska "campingplatser" plötsligt etableras, och detta drabbar t ex ortsbefolkningen på olika sätt, t ex genom oro och risk för stölder, vem bär då ansvaret?

Den upplåtande markägaren? Kommunen? Polisen? Bäruppköparen?  Eller bär ingen ansvaret?

I Mehedeby har nu en dieselstöld skett på ett lantbruk, och lantbrukare vågar inte lämna sina gårdar.

Det behövs  en debatt om allemansrätten och dess gränser, och om Sveriges allemansrätt i framtiden kan tillämpas på samma sätt som idag - vilket skiljer sig från andra EU-länders - med anledning av ett alltmer oorganiserat utnyttjande av den genom t ex bärplockning. Samt om hur bärplockandet måste organiseras i ordnade former, eller ej...

Är verksamheten idag organiserad eller ej? Här informationsbrev från två skogsbolag, Polisen och Tierps kommun, på olika språk. DN skriver också om den organiserade bärplockningen i Sveriges skogar, liksom även Hela Hälsingland. I Folkbladet i Västerbotten diskuteras allemansrättens gränser. Även DN uppmärksammar faktiskt denna landsbygdsporblematik i en purfärsk ledare. Och Arbetarebladet, igen.
TV4 har idag (16/7) toppat sin 19-sändning med detta, och även sänt regionalt.

Idag 17 juli har kommunen haft ett välbesökt infomöte i Mehedeby.

Om försvar, försvarsberedning och militära samarbeten!

Så har då äntligen den försvarsberedning tillsatts, som Centerpartiet länge efterlyst.

Direktiven är kortfattade, men ger utrymme för att beredningen - om intresse finns - kan analysera också Sveriges militära samarbeten. Centerpartiet anser ju att det vore mycket naturligt att göra så eftersom omvärlden har förändrats i så hög grad de senaste decennierna, och vi kommer självfallet att driva den frågan i beredningen. Visst kan M och S (m. ev fl.) gå emot detta, men ärligt talat ser jag inte argumenten för det. Hur Sveriges militära samarbeten har utvecklats, hur de fungerar och hur de bör utvecklas eller ej och hur det påverkar vår försvarsförmåga och försvarsbudgetens effektiva utnyttjande är mycket relevant att få analyserat och belyst och sedan diskuterat så brett som möjligt. Alternativet, att sticka huvudet i sanden och avstå från alla sådana analyser, känns mycket passivt.

Det förs också redan en intensiv debatt om försvarsbudgetens storlek efter år 2015, med anledning av ÖBs larmsignalser. Först omvärldsanalys och analys av konsekvenserna om nuvarande försvarsbudget bibehålls, har jag sagt. Men jag har heller inte uteslutit att försvarsbudgeten kan behöva höjas, behoven är stora och Sverige har halkat efter de nordiska länderna.

Alla partier uttalar sig positivt om ett ökat samarbete med de nordiska länderna på försvarsområdet. Det är bra. Och det är alldeles uppenbart att vår försvarsbudget kan utnyttjas allra effektivast ju närmare vi vill och vågar att samarbeta med andra västliga demokratier, och särskilt med våra grannländer. Och visst torde det bli kostsammare och kräva mer ju mer allena vi står.

Faktum är också att det som begränsar möjligheterna till att utveckla det nordiska samarbetet är just att länderna skiljer sig åt vad gäller sina militära samarbeten.

Sverige är ett stort land i Norden, men rätt litet i många andra jämförelser. Att vara militärt alliansfri innebär krav på att ha alla relevanta militära förmågor och och ett försvar som är "tillräckligt stort". Mycket talar för att detta torde kräva en större försvarsbudget än idag.

Men skulle inte ett ev Natomedlemskap också kräva en större försvarsbudget, det räcker väl inte med att budgetpengarna kan utnyttjas effektivare? Tja. det här vore intressant att få analyserat. Visserligen har Nato ett riktvärde på 2,0 procent av BNP till försvaret jämfört med Sveriges ca 1,2 %. Men många Natoländer ligger beständigt lägre, t ex Tyskland på 1,3 %.

Jag har också sagt att skillnaden för Sverige mellan att vara det mest aktiva landet i Natos partnerskap för fred eller att bli medlem inte längre är så dramatisk. Vi omfattas redan av EUs två solidaritetsparagrafer som rätt mycket påminner om Natos § 5, och vi har ensidigt utsträckt vårt åtagande även till Norge och till Island.

Vi får se hur modig och verklighetsinriktad den kommande försvarsberedningen kommer att bli, med analyser enligt ovan som självklart ska relateras till värdet av vår militära alliansfrihet i olika avseenden.

Uppenbart är att den kommer att bli väsentligt större än de hittillsvarande, som bestått av 7 politiker, en från varje riksdagsparti. Ibland har partiet med ordförandeposten haft en extra, dvs 8. Därtill en del sakkunniga från olika myndigheter och departement.

Nu blir det nästan ett tre fjärdedels försvarsutskott som ska tillsättas, eftersom de två stora partierna vardera ska ha 2 extra ledamöter, vilket ger totalt 12 stycken. Tydligen har denna princip - som inte gällde under 1900-talet vad jag vet - etablerats på senare tid, i t ex den stora socialförsäkringsutredningen.

Jag hoppas att den nya beredningen ska arbeta väl och med stor öppenhet, och förhoppningsvis komma fram till en bred samsyn i omvärlds- och andra analyser.

Jag gratulerar försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren till  utmaningen och förtroendet att leda beredningen, vilket känns bra då hon har goda förutsättningar för detta! Det åvilar dock ett betydande ansvar hos varje ledamot i beredningen!

Läs även andra bloggares åsikter om http://bloggar.se/om/f%F6rsvar" rel="tag">försvar, http://bloggar.se/om/nato" rel="tag">nato, http://bloggar.se/om/f%F6rsvarsberedning" rel="tag">försvarsberedning

FP ute och cyklar om kadmium/gödselskatt

Så här sa Jan Björklund igår: "En av de viktigare orsakerna är övergödningen i jordbruket, där konstgödsel används på åkrarna. Med nederbörd och genom bäckar och åar så förs dessa kemikalier, bland annat kadmium, ut i Östersjön på många platser i vårt land".

Och därför - för att rädda Östersjön - vill FP återinföra en skatt på kadmium i handelsgödsel. Om detta har Björklund också skrivit en populistisk DN debattartikel.

Ack, ja.

Låt mig ge FP lite faktaupplysningar:

1. Svenskt livsmedelsproduktion har på 25 år minskat med nära en tredjedel, och importen från länder som läcker mer till Östersjön ökar. Nya pålagor på svenskt jordbruk, som inte finns i andra länder, driver på utflyttningen och därigenom läckaget till Östersjön.

2. Det är inte konstgödsel som läcker utan det är viktigare att hantera de många ton stallgödsel per hektar som sprids ut, samt de kvävefixerande grödor som laddar upp mycket kväve i jordarna.

3. Det finns  bl a kadmium i både konstgödsel och stallgödsel. Sverige använder redan konstgödsel som innehåller mindre kadmium än vad gränsvärdena stadgar och vad andra länders jordbruk använder.

4. Genom att Sverige köper in dyrare fosforgödsel så återstår till många andra länder fosfor med högre innehåll av kadmium.

Att påstå att fosforgödseln genom bäckar och åar förs ut i Östersjön är starkt demagogiskt. Och att tro och påstå att en skatt på kadmium skulle förhindra det som knappt föranleder något läckage är att vilseleda medborgarna. Däremot försämras det svenska jordbrukets konkurrenskraft med nya unika skatter och bidrar till att importen ökar från länder vars jordbruk läcker mer. Trist att FP tar efter de rödgröna i denna contraproduktiva skattehöjningstävlan.

"Monster"kyckling,elbilsrace,matupphandling,grilltävling

Almedalen är omväxlande och intressant.

Djurens rätt ordnade en debatt om kycklinguppfödning utifrån en kritisk bok. Debatten modererades väl av förbundsordföranden. Jag uttryckte respekt för rätten att driva sin uppfattning, givet att det sker inom demokratins gränser. Respekt för att välja och uppmana till att vara eller bli vegetarian eller för att vilka minska köttkonsumtionen i Sverige eller världen.

De allra flesta är dock allätare, som människan ju varit i alla tider. När man köper kyckling bör man välja svensk fågel, som har det bättre än i andra länder och där näringen aktivt driver på för bättre djurhälsa.

Lågprisimporten från Thailand och Brasilien m fl länder via Danmark och några andra länder tar mark på den svenska produktionens bekostnad, vilket inte är bra. Här behövs konsumentupplysning och information, särskilt till restaurangbranschen.

Det är viktigt att även kunna erbjuda långsamväxande kycklingar, vilket idag inte ens ekokycklingen är.

Igår deltog jag i ett elbils"race" till Stava gård utanför Visby, vi körde tysta elbilar på tid och med ett körprov. Jag gjorde några missar och torde komma i mittfältet (?) vid kvällens resultatpresentation. Roland Utbult (KD) torde ligga bra till att vinna.

Jag diskuterade klimathotets följder för försvars och säkerhet med bl a Peter Rådberg (MP) och representanter för bl a Saab under ledning av Göran Rosenberg. Intressant, men svårt.

Sedan deltog jag i två intressanta debatter om kommunal matupphandling och om svensk mat contra ekomat.

I den första deltog också Matilda Ernkrans (S), ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, Mikael Karlsson, SNF och Anders Wijkman, nu utredare av offentlig upphandling. Jag kritiserade S och SNF för att ha huvudfokus på det ekologiska jordbruket, medan man inte ser eller uppmäksammar det miljövänliga jordbruk som står för 95 procent av livsmedelsproduktionen i Sverige och som tappar nära en tredjedel av sin produktion de  senaste 25 åren.

I den andra hade "Skafferiet" från Berns i Stockholm, som diskutera kring gastronomi och mat på ett spännande sätt, ordnat en grilltävling och debatt på Burmeister i visby med mig och Matilda Ernkrans. Jag kritiserade socialdemokraternas förslag att riksdagen ska fatta beslut om att ekoproduktionen och den kommunala ekomatsupphandlingen ska fördubblas till 30 procent.

Vi fick välja vad vi ville grilla, och valde båda gotländskt lamm, jag grillade också svensk fläskfilé och nötkött. Importkött fick vika, liksom ekoalternativet.

Vi hade båda stor bävan och respekt för uppdraget, som sedan bedömdes av en jury med bl a köksmästaren på Berns, från svenskt Kött mm. De var vänliga i sin bedömning och gav oss betyget 3-4 på en femgradig skala. Tack vare min chansning på riklig grilloljning fick jag ett litet försteg.

Mer pengar till försvaret?

Efter att ÖB ställt flera miljarder i ökade försvarsanslag mot att avveckla armén eller flygvapnet (lite tillspetsat) tillfrågades jag och andra alliansföreträdare om vår syn på detta.

Folkpartiet, som i flera år talat om höjda anslag men som sedan ställt upp på alliansens gemensamma budget, vill också nu höja försvarsbudgeten på 3-5 miljarder..! KD öppnade också för en höjning, vilket inte heller jag uteslöt, bl a i en intervju i Rapport.

Jag hänvisade till att jag sedan lång tid uttryckt oro för att Sveriges försvarskostnader i procent av BNP på 25 år sjunkit från 2,5 % till 1,2 %, från att ha legat i nordisk tätposition till bottenplats. Sverige bör som ett stort nordisk land ta sitt ansvar för fred och säkerhet i regionen och det gör att jag kan se skäl för att höja vår försvarsbudget. Ovanpå detta kommer så ÖBs bedömningar.

Samtidigt har ju jag och Centerpartiet också arbetat för att försvarsberedningen - med representanter för riksdagens partier - ska börja arbeta med erforderliga omvärldsanalyser inför kommande försvarsbeslut. I det arbetet, och i regeringens kommande proposition ska givetvis också ÖBs bedömningar, samt möjligheterna till effektiviseringar och besparingar och deras effekter, ingå. Först sedan den samlade bilden står klar går det att ta slutlig ställning till försvarsbudgetens storlek, även om mycket talar för behovet av en förstärkning.

En viktig analys som jag hoppas att försvarsberedningen kommer att göra handlar om Sveriges militära samarbeten med länderna i norden, med EU och med Nato. Det är uppenbart att försvarsbudgeten kan användas effektivare ju närmare vi vill och vågar samarbeta med andra västliga demokartier och framförallt med de nordiska länderna. Här sätter ländernas olika militära samarbeten gränser och det är viktigt att analysera var dessa går och hur Sveriges militära samarbeten bör utvecklas, eller ej.

MP vill kraftigt sänka matproduktionen i en värld med svält

Almedalen dag 1 - för min del - var intressant. Jag debatterade försvarets folkförankring, som ju är grundläggande och viktig. Samt växtförädling med hjälp av genteknik, eller ej. Professor Olof Olsson försvared med hetta vikten av att även Europa kan forska och använda växtsorter som tagits fram med hjäl av gentekniken, medan miljöpartiets Carl Schlyter argumenterade för vikten av att inte göra det utan bekämpa tekniken med politiska beslut, GMO-fria zoner osv.

Jag hänvisade till den första "Gröna revolutionen" på 1800-talet, då sverige svalt och en stor del av befolkningen tvingades utvandra till Amerika. Då var det ny teknik i jordbruket som ökade matproduktionen genom växtföljder, växtförädling och användning av växtnäringstillförsel genom handelsgödsel.

Den andra gröna revolutionen kom på 1960-talet då växtförädlaren Norman Borlaug tog fram nya högavkastande spannmålssorter mm.

Miljöpartiet vill ju se ett jordbruk som är till 100 procent "ekologiskt" och där alltså all användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte tillåts. Man är sannolikt även negativ till Borlaugs högre avkastande sorter.

Samtidigt som 900 miljoner människor svälter och de två nya miljarderna människorna till 2050 kräver att produktionen ökas med 70 procent vill alltså MP att Sverige och EU - och övriga kontinenter - ska minska sin matproduktion rejält samtidigt som matpriset höjs med 30 till 60 procent. Svälten i världen skulle öka och svensk livsmedelsproduktion och -industri skulle fortsätta att flytta ut från landet.

MPs politik är enligt min uppfattning helt orealistisk och farlig. Visst ska handelsgödsel och bekämpningsmedel användas resurseffektivt och försiktigt, men att helt avstå från dem och istället använda mer kvävefixerande grödor och stallgödsel, som ökar risken för växtnäringsläckage liksom mer jordbearbetning vilket också kräver mer dieselåtgång.

Ekoproduktionen är en viktig nisch för dem som har råd och motivation för att efterfråga det.

Ovanpå detta vill alltså många i EU förbjuda även gentekniken i växtförädlingen, trots att nord- och sydamerika samt asien m fl kontinenter redan använder den i betydande grad och trots att EUs livsmedelssäkerhetsmyndighet anser tekniken säker.

Vem ska man lita på, frågade jag, bedömningen på andra kontinenter och EUs ansvariga myndighet, eller på Miljöpartiet och Greenpeace?

Följ Staffan Danielsson i Almedalen!

Dags för Almedalen.. Jag inser att min rubrik inte är någon kioskvältare men vill i alla fall ge en bild av Almedalen för en östgötsk riksdagsledamot i mogen ålder..

Jag har varit på Almedalsveckan  ca 3-4 gånger förut, och haft ett gott utbyte av den. Blandningen av sommar och Visby med otaliga intressanta debatter och möten med männískor man annars mera läser om än träffar eller helt nya kontakter är rätt oemotståndlig för en samhällsengagerad person.

Jag deltar i fler sammanhang än tidigare och har därtill en del bra möten inbokade. Och ska därutöver givetvis försöka att pricka in andra intressanta debatter.

På måndag 14.00 diskuterar jag gentekniken i jordbruket med bl a Carl Schlyter (MP).

16.45, på försvarspolitisk arena, diskuteras försvarets folkförankring med Henrik Landerholm, Anna Ekström och Jan Salestrand.

Tisdag arrangerar Djurens rätt en dískussion om "Monsterkycklingar"... De presenterar/återanvänder en rapport om kycklinguppfödning som säkert är alarmerande. Deras inriktning är rätt "vegetarisk", som bekant. Ett antal riksdagsledamöter deltar. Diskussionen gäller Sverige, inte den växande import som väller in från länder där kycklingarna har det sämre...

Onsdag 4 juli kl 09.00 ordnar Gröna bilister ett "elbilsrally" vid hamnen, jag ska göra vad jag kan..

11.45 leder Göran Rosenberg ett samtal om klimatfrågans försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser vid försvarspolitisk arena.

13.00 handlar det om hållbar livsmedelsupphandling i offentlig sektor, något som ju engagerar mig. Debatt med Miljö- och jordbruksutskottets ordförande, Mikael Karlsson SNF och Anders Wijkman.

17.00 står "slaget om ekomaten" på Strandgatan 9, där Matilda Enkrans, ordf i miljö- och jordbruksutskottet och jag grillar och diskuterar vilken mat man ska köpa...

Torsdag kl 10.15 diskuterar Jonas Sjöstedt, Maria Ferm och flera andra riksdagsledamöter om "Ockuperade tomater", om Västsaharas jordbruks- och fiskeprodukter som kan säljas som marockanskt. Emmaus och Afrikagrupperna arrangerar.

Fredag, min sista dag i Almedalen, diskuterar jag och CUFs ordförande Hanna Wagenius försvars- och säkerhetspolitik på försvarspolitisk arena, under säkert utmärkt moderation av Annika Nordgren Christensen, Newsmill.

Omskärelse,ålderstest - det rör på sig

Jag driver ju ibland frågor som jag menar bör förändras, även om de går emot den rådande "konsensuslinjen".

Jag skrev en debattartikel på DN-debatt för några månader sedan om att Sverige borde ålderstesta ensamkommande flyktingbarn/flyktingungdomar. En del reaktioner utmålade mig som mörkerman, men som väl var kom det även andra.

Socialstyrelsen har nu presenterat riktlinjer för ålderstest, och bl a rekommenderat att "Medicinska åldersbedömningar som rutin bör inledas med en läkarundersökning och kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder". Det är bra och ansluter till hur andra nordiska länder arbetar.

Jag är lite oklar över vad anvisningarna innebär i sin helhet, det får den fortsatta debatten utvisa. Jag blir lite betänksam när målet med de nya anvisningarna är "att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år."

Visst är det viktigt men min ingång var ju snarast den motsatta, att undersökningar i andra nordiska länder och en del bedömningar från svensk praxis snarare indikerade att en hel del vuxna klart över 18 år ansöker om och accepteras som barn under 18.

..........

Jag har också motionerat och interpellerat om att föräldrare "inte äger sina barns kroppar", att endast den myndige mannen bör kunna besluta om han vill ta bort förhuden från sitt könsorgan, och att det inte är rimligt att föräldrarna för barnets räkning ska kunna fatta sådana oåterkalleliga beslut.

En tysk domstol har nu dömt i samma riktning. Domen kan mycket väl ändras i högre instans, kan jag tänka mig, men det är bra att frågan diskuteras.

Som liberal tycker jag att det är naturligt att värna individens integritet och rätt att själv bestämma över sin kropp. Andra kommer till helt motsatta slutsatser, t ex integrationsminister Ullenhag och frihetssmedjans Torbjörn Jerlerup. Jag tycker att Jerlerups argumentation är ohållbar.

Per Pettersson från samma smedja resonerar mer balanserat, och Markus Kylberg är ännu tydligare.
Jag finns i häradet mellan dem.

Batalj med Strilaren 2!

Jag uppskattar och har stor respekt för min kollega Allan Widman (FP), som jag kamperat med sedan 2006 i försvarsutskott och - beredning.

Allan är reservofficer med ett stort kontaktnät och besitter djupa försvarskunskaper, både i helikopter- och markperspektivet. Han formulerar sig träffsäkert och är en av de ledande i svensk försvarspolitik och -debatt. Han och Folkpartiet är starkt engagerade i försvarsfrågorna utifrån mycket tydliga ståndpunkter.

Allan har förtjänstfullt drivit t ex veteranfrågorna och har också givits förtroendet att utreda dem vilket han skött utmärkt vilket givit den veteranpolitik Sverige har idag, väsentligt bättre än tidigare.

Ibland sticker både Folkpartiet och Allan ut i frågorna, och vill mer. Natomedlemskap är det kanske tydligaste exemplet.

Jag har några gånger riktat kritik mot vad man driver och hur man driver det.

Självfallet får man tåla mothugg, och jag är alls ingen perfekt varken människa eller försvarspolitiker. Nu slår bloggaren Strilaren 2 (alter ego för Allan Widman)  tillbaka och granskar mina egna ansedda tillkortakommanden.

Vad gäller Helikopter 14 och Visbykorvetterna har vi olika syn, Allan hade velat avbryta utvecklingen av båda "för många år sedan", jag ser inte hur vi kunnat slänga så mycket investerade pengar i sjön genom att inte fullfölja. Och jag instämmer i att både Gripen- och Visbysystemen måste ha en tillräcklig beväpning.

Vad gäller att försvarets"svarta hål" från 2015 kan kräva en viss höjning av försvarsbudgeten är det förvisso sant att varken jag eller mitt parti krävt något sådant i nu-läget. Jag har dock länge tydligt uttalat att detta kan komma att behövas och att det finns argument för det. Vi får se när omvärlds- och andra analyser har gjorts inför nästa försvarsbeslut.

FP, V och MP är JAS Gripenkritiska

Folkpartiet har en stark profil och vill mycket i försvarspolitiken, även om det ibland kan gå i kors.

FPs Allan Widman anser uppenbarligen att den aviserade regeringspropositionen om uppgradering av JAS Gripen endast motiveras "av industripolitiska skäl".

Det är ett felaktigt påstående. Överbefälhavarens och försvarsmaktens bedömning är att Sveriges försvarsförmåga kräver ett starkt flygvapen, att det bygger på JAS Gripen-systemet och det behöver uppgraderas. Jag delar den bedömningen.

Givet detta, att JAS Gripen ska uppgraderas, får det naturligtvis ske på ett resurseffektivt sätt genom dialog mellan berörda parter inklusive Saab och efter sedvanligt offertförfarande.

Jag intervjuas av SvD om detta, FP uttrycker sig provokativt om JAS.

Försvarsbudgeten efter 2015...

Svenska Dagbladet hade igår fått tillgång till ett arbetspapper i regeringskansliet om att utreda besparingar inom försvaret.

Den kände försvarsbloggaren Wiseman är som vanligt snabb med att kommentera.

Dagens eko rapporterade igår.

För Centerpartiets del har vi hårt drivit på för att försvarsberedningen - med förankring i riksdagens partier - ska tillsättas för omvärldsanalys och dialog inför nästa försvarsbeslut år 2014. Försvarets ramar, och Jas Gripens uppgradering är givna frågor att diskutera, även om regeringens kommande proposition om Gripen sannolikt bereds separat. Underlag från försvaret, försvarsdepartementet och regeringskansliet ingår självfallet i beredningens arbete

Vår uppfattning är att det behövs en uppgradering av JAS Gripen för att den ska kunna matcha andra länders flygvapen. Här är Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet mer tveksamma eller helt negativa.

Att bereda olika handlingsalternativ för att få en försvarsbudget i balans efter 2015 är naturligtvis inte fel. Och att det tas fram arbetspapper inom berörda departement är det heller ingen dramatik i. De går ju i vanlig ordning till "samordningen" för beslut.

Jag sa i ekot att det verkligen inte finns något stort utrymme för att lägga ned ytterligare förband. Och visst kan beredningsunderlaget utgå ifrån förutsättningen oförandrade försvarsramar men i den slutliga avvägningen mellan besparingar och ev resurstillskott har jag tidigare hävdat att även en viss ramökning kan bli aktuell.

Visserligen skär länder i vår omvärld, frånsett Ryssland.., ner sina försvarsbudgetar men Sveriges försvarskostnader i procent av BNP har på 25 år sjunkit från 2,5 procent till 1,2 procent. Och från att ha legat högst i Norden till att idag ligga lägst.

Hur ska då besparingar inom försvaret beredas. Här bör regeringen tänka till. Riksrevisionen har starkt kritiserat den s.k "genomförandegruppens" arbete. Jag anser det viktigt att försvarsmaktens synpunkter väger tungt, och att försvarsmakten på lämpligt sätt involveras i beredningsarbetet.

S frågar Lena Ek om min matupphandlingsartikel.

Jag har ju ett stort engagemang för att svensk livsmedelsproduktion ska växa. Jag lider när den under 25 år har backat med ca en tredjedel och importen av mat istället ökat från 25 procent av konsumtionen till snart 50 procent. Visserligen har under samma tid det ekologiska jordbruket ökat från 0,2 procent av produktionen till nu 4-5 procent, men den ökningen är ju liten i förhållande till en väldiga importökningen.

Jag har stor respekt för ekojordbruket som ett gott miljöalternativ, men jag menar att även det svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen är ett bra miljöalternativ. Däremot importmat kommer långt efter eftersom där miljöhänsyn och djurskydd är lite lägre och eftersom importmat inte bidrar till några av de svenska miljömålen, t ex biologisk mångfald, hävda betesmarkerna eller sluta kretsloppen.

Jag har märkt under min tid i Miljö- och jordbruksutskottet att det är ett stort fokus på att öka ekoproduktionen, medan det faktum att jordbruket i sin helhet "flyttar ut" inte ägnas några djupare analyser.

Min slutsats är att om inte huvudfokus ändras till hur det vanliga miljövänliga jordbruket ska kunna konkurrera bättre med importmaten så kommer importökningen bara att fortsätta. Självfallet ska den viktiga ekonischen ha fortsatt stöd efter sina miljöfördelar men vi måste förstå att det är tufft för barnfamiljer och även kanske kommuner att övergå stort till eko när merpriset är ca 30-60 procent, högre ju större andel ekomaten står för.

För att få uppmärksamhet kring detta har jag tvingats att höja tonläget och ta till rätt drastiska formuleringar, vilket jag skrivit mycket om här på bloggen, här och här och här och här och här.

Nu senast har jag skrivit en debattartikel med kritik mot Socialdemokraterna som vill fördubbla ekoekoarealen och andelen ekomat i offentlig sektor till 30 procent. Jag har sagt att man nästan överträffar Miljöpartiet i en flumradikal jordbrukspolitik. (MPs vision är ju 100 procent eko och kraftigt ökade stöd till ekoproduktionen).

Problemet med MPs vision är utöver att produktionen sjunker med kanske 40 procent (i en värld där det behövs en fördubbling till år 2060) och att maten blir 30-60 procent dyrare är att samtidigt som eko ökar så kommer importen att fortsätta att vinna terräng på det dominerande miljövänliga svenska jordbrukets bekostnad, vilket försämrar miljö- och djurskydd samt hotar våra svenska miljömål.

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet ser sina jobb försvinna utomlands och är starkt kritiska till socialdemokraternas ensidiga ekofokus.

Matilda Ernkrans (S) är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och ställde i riksdagens frågestund igår en fråga till Lena Ek om hon delade min uppfattning att "mer ekologiskt är flum", som hon formulerade det. Miljöministern blev möjligen överraskad men svarade bra, som ju även jag anser, att både ekonischen och det vanliga miljövänliga jordbruket har sina givna roller.

Det som bekymrar mig är att S tydligen inte uppfattat kärnan i min kritik, att för att kunna stå emot importmaten och ta tillbaka marknadsandelar så måste huvudfokus flyttas till det vanliga miljövänliga jordbruket. När S trots begynnande svårigheter att avsätta en del ekoprodukter vill fördubbla ambitionerna behåller man sitt huvudfokus på eko samt riskerar att prispressande överskott kan uppstå som i så fall hårt kan drabba dagens ekolantbruk, samtidigt som jordbruket i sin helhet minskar och livsmedelsindustrin fortsätter att flytta ut.

Rysk general driver Finland till Nato, eller tvärtom?

Generalstabschefen i Rysslands försvarsmakt, Nikolaj Makarov, besöker Finland och Sverige.

I Finland uttryckte han sig mycket rakt på sak i en lite Kalla Kriget liknande retorik. Några länkar här och här och här och här.

Ryssland ska alltså kunna förlägga stora militärförband nära Finlands och de baltiska staternas gränser och hålla omfattande militära övningar. Men inte Finland, "vem förbereder sig Finland att strida mot", frågar sig general Makarov.

Motfrågan är given, "vem förbereder sig Ryssland för att strida mot"?

Jag tycker att Makarovs och därmed ryska försvarsmaktens uttalanden är anmärkningsvärda. Vi får se vad han säger när han besöker Sverige.

Kommer hans uttalanden att få åsyftad effekt, att Finland avlägsnar sig från samarbete med Nato och istället närmar sig samarbete med Ryssland...

Eller blir hans uttalanden contraproduktiva...

Nog behöver Sverige analysera sina militära allianser, vilket Centerpartiet vill. Få se var regeringen - och S - landar.

Tillagt: Även SvD kommenterar.

Är "papperslösa" illegala? Rätt till sjukvård?

Ekots skicklige Tomas Ramberg pressade i lördagsintervjun den 2 juni migrationsminister Tobias Billström om regeringens överenskommelse med Miljöpartiet angående de "papperslösas" rätt till sjukvård. Även för mig var det en överraskning att överenskommelsen gäller endast för "vissa grupper".

Widar Andersson i socialdemokratiska Folkbladet talar ofta klarspråk, t ex i denna purfärska ledare angående dem utan några pass eller identitetshandlingar eller uppehållstillstånd men som ändå uppehåller sig i Sverige.

Han skriver t  ex att "papperslösa" är en omskrivning för sådana som illegalt uppehåller sig i Sverige.

Här är hans slutkläm: "Hanteringen av själva sakfrågan är dock närmast pinsam. Sverige har en generös invandrings- och flyktingpolitik. Ska politikens legitimitet upprätthållas så krävs emellertid att människor som inte har tillstånd att vara i Sverige förmås att lämna landet. Att införa lagar som ger alla tillståndslösa rätt till vård och skola innebär i praktiken att en helt ny invandringspolitik införs. Det är otillständigt att moderaterna låtsas som att de förhandlar om införandet av en sådan politik."

Tja, Miljöpartiet kräver uppenbarligen detta. KD gör det nog också, och Centerpartiet diskuterade detta mitt i natten på stämman 2009 med mycket knapp majoritet i en glesnande stämma åt MP/KD-hållet.

Och, det måste sägas, den segrande majoritetens beslut är tydligt:

"Rätten till hälso- och sjukvård är en grundläggande mänsklig rättighet. Sverige har förbundit sig att respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna. Centerpartiet anser att papperslösa och gömda ska ha rätt till vård på motsvarande villkor som övriga befolkningen."

Det hävdas nu också att detta gäller enligt en FN-konvention, och bör alltså respekteras och följas av alla de länder som skrivit på denna konvention (eller är medlemmar i FN?).  Kan detta verkligen stämma, att FN beslutat att de som vistas illegalt i ett land har rätt till vård på motsvarande villkor som övriga befolkningen?

SvDs ledarskribent Sanna Rayman kommenterar frågan idag.

Hon skriver bl a : "Det vettiga i att låta personer som vistas illegalt i landet samtidigt ta del av medborgarnas gemensamma lösningar kan på goda grunder ifrågasättas. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter är ett samhällsfundament och man bör akta sig för att uppifrån institutionalisera olika nivåer av medborgar/invånarskap. "

Jag har redan fått kritik för att jag inte som en självklarhet anser att alla som kommer till Sverige ska ha sjuk- och hälsovård på samma villkor som svenska medborgare. Men jag tycker att Widar och Sanna har poänger i sina resonemang.

Jag förstår hur diskussionen uppkommer. Människor som får ett avvisningsbeslut i sista instans efter överklagan väljer ibland att "gå under jorden". De får ofta hjälp att gömma sig av ideella krafter i och utanför kyrkor, som känner medkänsla med dem som inte vill utvisas.

Tillämpade Sverige fri invandring skulle detta inte behövas. Men nu finns det många tiotals miljoner flyktingar i världen och 900 miljoner hungriga, och utan ett regelverk för att få uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige så skulle inflyttningen sannolikt bli så stor att våra sociala trygghetssystem skulle riskera att kapsejsa.

Detta kanske inte bekymrar Miljöpartiet, men det bekymrar mig.

Har Sverige lagar och regler för invandring och flyktingmottagande är det viktigt att dessa respekteras och följs, så att människor behandlas lika. De som respekterar ett avvisningsbeslut och återvänder får ingen sjukvård i Sverige.

Är det så självklart att den som trotsar ett avvisningsbeslut och gömmer sig ska ha rätt till precis samma sjukvård på samma villkor som "alla andra".

Jag tycker nog inte det. Akut sjukvård måste alla få, men när det kommer till sjukvård över hela fältet är det rimligt med en avvägning. Hur den exakt ska se ut, det vet jag inte, men avgränsningar kan behöva göras.

Modiga Karin Jonsson, Norrköping, om flygplats!

Jag har stor respekt för Karin Jonsson, oppositionsråd (C) i Norrköping. En kunnig och skicklig politiker som är djupt förankrad i sina och Centerpartiets värderingar och med mycket god markkontakt.

Hon är modig också, Karin.

Läs det här färska blogginlägget av henne om en laddad följetong i Östergötland sedan många decennier, var ska länets flygplats liogga och hur många ska vi satsa på. Hon sätter fokus på det centrala i frågan och resonerar fritt och konstruktivt, precis som goda folkföreträdare/politiker ska göra men alls inte alltid gör.

Hon tar en betydande risk, att bli sågad vid fotknölarna av det rådande mantrat sedan så länge, här ska ingen svikta och det må kosta vad det vill men en flygplats ska vi minsann ha. Så låter det i både Norrköping och Linköping.

Det är alldeles uppenbart att det kostar för mycket för att splittra flygverksamheten på två flygplatser i Östergötland, med Skavsta i Nyköping 10-15 mil bort och med Arlanda 25 mil bort. Möjligen kan ett gemensamt flygplatsbolag i läner med två olika flygfält kunna fungera , i varje fall ett tag. Men säkert är det inte, det kostar mycket att driva en flygplats i drift, underhåll och investeringar och det måste till en rimlig volym.

Risken är uppenbar om politiker och näringsliv i regionen fortsätter i skyttegravarna några år till så läggs båda flygplatserna ner, och hur har man då hävdat regionens intressen?

Förresten så kommer ju Linköpings flygplats att fortsätta fungera eftersom Saab ju måste ha kvar flygfältet, det är lätt att inse att Saab resonerar så och att Linköpings politiker kommer att stötta flygplatsen.

Alla i Östergötland är vi jäviga i denna fråga, beroende på var vi bor, ungefär. Jag bor ca 1 mil söder om flygfältet vid Saab och anses säkert Linköpingsindoktrinerad i frågan.

Jag ska också ärligt erkänna att min analys är att vi har två bra flygplatser i länet, Norrköpings är lite större men Linköpings ligger lite längre från Skavsta och mitt i länet och har Saab som stötta. Så visst, min enkla analys har varit att Linköpings flygplats kommer att bestå.

Konkurrensen från Norrköping har varit tuff eftersom Norrköping och flygplatsen där varit skickliga i att utveckla den och få till stånd konkurrenskraftiga affärsreselinjer och charteravgångar. Nu är dock läget allvarligt och flygplatsen blöder.

Det är det som Karin Jonsson pekar på, och menar att det finns en smärtgräns för hur mycket kommunen kan betala till flygplatsen, och att avgörande är hur näringslivets inställning är i flygplatsfrågan.

Hon får nu medhåll från KD och MP, medan S, M och FP håller fast vid att flygplatsen ska bevaras och får kosta.

Vem är mest "statsman" av de som uttalar sig i frågan av Norrköpingspolitikerna?

Svaret för min del är givet, modiga Karin Jonsson vågar initiera en viktig debatt och "säga som det är" och står huvudet högre än andra i denna viktiga fråga.

Jag hoppas verkligen att Norrköpingsborna uppskattar Karins mod och integritet i denna fråga!

Och jag hoppas att mina synpunkter om detta inte ska lända Karin till nackdel, som en "judaskyss" från Linköping.

Tillagt 3 juni: Karin fortsätter med starka blogginlägg!

På Brännpunkt om kommunal ekomat

Jag skriver på Brännpunkt om att kommunerna vid kommunal matupphandling i första hand bör ställa krav på gott djurskydd och ett miljövänligt jordbruk. Därefter kan man ange mål för andelen ekologiskt producerat.

Jag kritiserar också Socialdemokraterna som vill fördubbla målen för ekojordbruk och ekomatsupphandling genom dubblat ekostöd, samtidigt som matimporten snart är mest i Europa (snart 50 procent) och det finns en gräns för hur många kommuner och konsumenter som vill betala 30-60 procent mer för ekomaten. Se även tidigare blogginlägg om detta.

Ekologiskt jordbruk är ett bra miljöalternativ, men det är också det vanliga miljövänliga svenska jordbruket. Ekomaten är en viktig nisch som ska ha fortsatt stöd och som jag önskar framgång på marknaden. Men det är en betydande risk om stat och kommuner pressar upp produktionen så att överskott uppkommer, vilket sänker priset.

Och min huvudpoäng är att om inte huvudfokus nu läggs på det vanliga miljövänliga jordbruket som står för 95 procent av produktionen, och som tappat en tredjedel mot importen på 25 år, då kommer detta inte att kunna vända trenden utan importen kommer att fortsätta öka.

S kräver 30-60 % dyrare mat i ny livsmedelsstrategi

Socialdemokraterna var förr ett parti som värnade produktion och sysselsättning i Sverige. När man idag lanserar sin nya livsmedelsstrategi vill man istället överbjuda Miljöpartiet i en flumradikal politik som skulle minska produktionen med ca 40 procent och fördyra maten med 30 till 60 procent.

Ekomat är en viktig nisch, men om inte huvudfokus riktas mot det moderna miljövänliga svenska jordbruket så kommer det och livsmedelsindustrin att fortsätta att backa och ersättas av import, se tidigare blogginlägg av mig, och här och här.

Ekologisk produktion ger ca 40 procent lägre produktion och enligt en färsk rapport från Agrifood (Sveriges Lantbruksiniversitet/Lunds universitet) kostar kommunal ekomat 30 - 60 procent mer.

Svenskt jordbruk och livsmedelsindustri har minskat med ca en tredjedel på 25 år och Sverige är nu Europas mest importberoende land med nära 50 procents import.

Jag är djupt oroad över att socialdemokratin nu överbjuder Miljöpartiet i en flumradikal jordbrukspolitik. Livsmedelsindustrin som minskat med en tredjedel kommer att få skäras ner ytterligare, eftersom den billigare importmatens segertåg kommer att fortsätta. Hur kan miljö, djurskydd och sysselsättning gagnas av att jordbruk och livsmedelsindustri i Sverige flyttar ut?

En skogsvårdslag också i jordbruket med krav på max produktion?

Jag skrev igår ett blogginlägg om DNs artikelserie om skogsvårdslagen av Maciej Zaremba och om vår motion från 2009 om en lite friare skogsvårdslag.     

Idag skriver jag i  ATL ett debattinlägg på samma tema, grundat på motionen. Debattartikeln torde inte läggas ut på nätet, så ni hittar den här nedan.

Det är trots allt lite märkligt att staten pekar med hela handen i hur skogsbrukaren ska sköta sin skog - max avkastning - medan man i jordbruket pekar lika bestämt med andra handen - lägre avkastande ekoproduktion - genom uppställda politiska mål och generösa ersättningar.

Debattartikel i Dagens ATL:

Sverige sätter äganderätten högt och tror på ett liberalt samhälle där de enskilda individerna ges stor frihet att själva ta ansvar för att förvalta sin egendom. Detta säkerställer engagemang, ansvar och mångfald och leder till att olika sätt att t.ex. bedriva företagande som jordbruk och skogsbruk prövas mot varandra vilket garanterar utveckling och ständig förbättring.

Ändå agerar staten motsägelsefullt inom de gröna näringarna. Staten gynnar extensivare ”ekologiskt jordbruk”, men förbjuder extensivare ”ekologiskt skogsbruk”. Märkligt, men sant.

Det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.

Inom jordbruket styr staten mycket med morötter. Vill man bruka jorden extensivare med runt 40 procents lägre avkastning utan insatser av t.ex. handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t.o.m. uppmuntrar markägare och brukare till mer lågavkastande ekoproduktion genom statligt uppställda mål för produktionsteknik och för offentlig upphandling,samt genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande andra statliga bidrag.

Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mera begränsad och kringränd.

Är detta rimligt? Om samhället i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten och på en mångfald i företagandet så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?

Vad är då orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket – effektiv och uthållig produktion – och i en helt annan riktning i jordbruket – mer extensiv och ekologisk produktion.

I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Det är svårt att se varför inte lagen kunde ge en större frihet åt markägarna så att det fåtal som vill bedriva ett mer ”ekologiskt eller naturligt” skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog. Den produktionsminskning som skulle kunna bli fallet torde vara rätt försumbar och mångfalden skulle ju öka.

Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs. en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Jag är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger. Däremot bör staten stimulera en sådan utveckling genom tydliga nya politiska mål, genom att ta fram en livsmedelsstrategi och genom att kraftsamla olika aktörers insatser i en gemensam riktning. Inte genom en "jordvårdslag" med krav på max avkastning.

Staffan Danielsson

riksdagsledamot (C)

En liberalare skogsvårdslag?

Dagens Nyheters Maciej Zaremba har i flera artiklar diskuterat skogsbruk och skogsbrukslag. I den senaste gör han en uppföljning av synpunkter och reaktioner, och uppmärksammar då min och Annie Johanssons motion i frågan från 2009.

Vi jämför där statens helt motsägelsefulla agerande vad gäller sina krav på skogsbruket - där man kräver maximal avkastning och anvisar hur skogen ska skötas - och på jordbruket - där man med piskor och morötter vill att så många som möjligt ska sänka avkastningen med ca 40 procent genom att välja "ekologiskt jordbruk".

Tror man på värdet av marknadsekonomi och äganderätt och på friheten att själv avgöra hur ens skogsbruk ska bedrivas inom rimliga samhällsramar vore det inte orimligt att ge skogsägarna lite större frihet att själva avgöra hur man vill bedriva sitt skogsbruk. Det är säkert så att att en liten del skulle vilja bedriva skogsbruket i mer "ekologiska former" med inslag av "plockhuggning"/kontinuitetsskogsbruk. Eftersom effektiviteten och lönsamheten är betydligt högre i ett skogsbruk med slutavverkning/trakthyggesbruk så kommer - liksom i jordbruket.. - detta ändå att vara den helt dominerande metoden.

Mångfalden i skogsbruket torde dock kunna öka i viss omfattning vilket stämmer väl överens med givna samhällsmål.

Däremot räcker det alldeles utmärkt med dagens regler att skogsägaren anmäler slutavverkning, att kräva statligt tillstånd för att bedriva sitt skogsbruk vore ytterst märkligt och byråkratiskt.

Förslag från MP att införa statliga bidrag om man inte slutavverkar är också mycket märkliga. OK att man friare kan välja en sådan teknik, men varför skulle staten aktivt uppmuntra detta genom nya bidrag?  Vill MP alltså att också skogsbruket ska närma sig jordbrukets stödsystem och bidrag?

riksdagsdebatt soldatanställning och fråga till statsministern om Nato

Den 23 maj röstade en enig riksdag igenom lagregler för de frivilligt rekryterade soldaterna vad gäller t ex maxtjänstgöring (8 resp 16 år) och rätt att varva civil anställning med tidvis militär dito.

Alla partier accepterade detta, även de som motsatte sig att värnplikten avvecklades och som fortfarande vill återinföra den (V och SD).

Debatten blev rätt mild och vänlig, till skillnade från för två år sedan då strån och stickor rök. Peter Hultqvist (S) beklagade såklart åter att beslutet 2010 inte togs i större samförstånd, medan jag och Allan Widman sa som vi menar att det var, det var S som gick ifrån Håkan Juholts linje och ville ha strid, så till den grad att man t o m lyckades få Miljöpartiet - som drivit frivilligheten hårt - att rösta emot!

Igår torsdag var det statsministerns frågestund, och jag ställde fråga om Sveriges militära allianser. Anser statsministern att omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut ska undanta viktiga delar eller ej..?

(S)vensk mat måste vara dyrare - annars köper ingen den

Jag hittar anmärkningsvärda djupa analyser av Socialdemokraterna i kommande utskottsbetänkande MJU24.

Jag har ju skrivit en del om att det svenska jordbruket minskat med en tredjedel på några decennier, samtidigt som storsatsningen på ekologiskt jordbruk lett till en mångdubbel ökning till 4-5 procent av produktionen. Importmaten har ökat från 25 till över 45 procent...

Min slutsats är att för att vända utvecklingen måste huvudfokus riktas mot det moderna miljövänliga jordbruket som står för 95 procent av produktionen.

Socialdemokraterna åser istället passivt utvecklingen och anser att ännu mer fokus på ekonischen är lösningen, ekoarealen som nu är i EUtopp med 14 % ska fördubblas till 30 procent. Jag befararar att en fortsatt starkt ekofokus - och dito mindre fokus på 95-procentsjordbruket - leder till fortsatt utflyttning av jordbruk och livsmedelsindustri från Sverige.

Vad utgår då socialdemokraternas analys ifrån för grundpelare? Jo, citat:

"Bara när svenska konsumenter med fog kan hävda att det finns generella positiva egenskaper hos svensk mat så kommer de att efterfråga den".

Hur förklarar då socialdemokraterna att svenska folket snart efterfrågar hälften av den mat man köper genom import från andra länder, med väsentligt mindre positiva egenskaper än hos svensk mat, men billigare..?

Och menar alltså socialdemokraterna att om svensk närproducerad svensk mat är bara lite bättre än importerad mat så kommer inte konsumenterna att efterfråga den, eftersom mervärdet är för litet och maten för billlig?

Menar man helt enkelt att det är bara mer ekologisk mat som konumenterna vill ha, inte mat från de 95 procent av de svenska bönderna som producerar miljövänlig mat inom ramen för världens strängaste djurskyddslagar?

Är det därför man vill införa en nygammal handelsgödselskatt -  unik i världen - som kommer att driva ytterligare produktion utomlands?

Miljöpartiet övertrumfar Socialdemokraterna med råge, med en rad nya statsstöd till ekojordbruket, med nya skatter på det dominerande jordbruket och visionen om att jordbruket snart ska vara till 100 procent ekologiskt..

Kanske det då, med S och MP i regeringen. Men importen skulle kanske vara 80 procent och hur det skulle gagna djur och miljö och livsmedelsproduktion i Sverige är obegripligt.

Flera blogganalyser från mig om detta här och här